Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.
9
3f:o 147.
••
Af Herr C. J. Odlliaii: Angående skrifvelse till Kongl. Magt
med anhållan om utarbetande af förslag till ny lag för
enskilda banker.
De lärdomar, som de två sistförflutna åren gifvit beträffande lämp¬
ligheten af nu gällande lagstiftning för de enskilda bankerna, böra visser¬
ligen icke gå för landet förlorade, enär det visat sig att det derpå bygda
banksystem kan innebära stor fara och föranleda till de mest betänkliga
rubbningar i landets ekonomi. De vådor, hvilka af en fortsatt tillämp¬
ning af detta system kunna uppkomma, äro så stora och i alla förhål¬
landen ingripande, att det torde vara nödvändigt att åtminstone antyda,
hvari dessa bestå, och i tid, innan oktrojerna för de enskilda bankerna
tilländagå, söka ur lagstiftningen undanrödja hvad som kan vara felaktigt,
på det att de enskilda bankerna hädanefter måtte kunna bättre verka ej
allenast till nytta för sina delegare, utan ock till fördel för den allmän¬
het, för hvars skull de egentligen blifvit inrättade.
Det innebär nemligen en fara, att en enskild bank tillåtes att upp¬
taga depositioner och upp- och afskrifningsmedel till obegränsade belopp
och utan hänsyn till bankens grundfond; ty erfarenheten har visat, att
dessa medel, om de utlånas, icke alltid stå till bankens förfogande, då
den bäst behöfver dem. Främmande länders lagstiftningar, bland andra
Frankrikes, lära också föreskrifva en viss proportion emellan grundfond
och upplånade medel, till exempel 2 ’/2 å B gånger denna grundfonds
belopp.
Den lagliga proportionen emellan inneliggande guld och utelöpande
sedlar, nu bestämd till 10 procent af sedelstocken, i vissa fall till och
Bill. till Biksd. Prot. 1880. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 17 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.
med derunder, är uppenbarligen för liten; om Riksbankens förmåga att
med mynt-metall infria sina sedlar har Riksdagen, enligt hvad kändt är,
varit vida mera aktsam.
Det innebär slutligen en fara, att staten icke har någon utväg att
kontrollera och bestämma, när en enskild bank, som förlorat 10 procent
af sin grundfond, skall ställas under utredning, enär detta beror af ban¬
kens egna räkenskaper, hvilka statens myndigheter icke hafva någon laglig
rätt att kontrollera. Under närvarande förhållanden kan man sålunda
tänka sig, att en uppkommen brist skulle kunna döljas på det sätt, att
obligationer bokföras till högre belopp, än de i allmänna marknaden gälla,
eller att osäkra och på konkursutredning beroende fordringar utföras
till ett värde, som de icke ega, hvarigenom bankens verkliga ställning-
visas i origtig dager.
Åtskilligt mera skulle kunna sägas för att visa bristfälligheten af
nu gällande lagstiftning för de enskilda bankerna. Dessa banker äro
likväl af allt för stor vigt för landets näringsliv för att icke en hvar
fosterlandsvän skall önska, att de måtte blifva så trygga och gagnande
som möjligt.
Af denna anledning tillåter jag mig vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet anhålla om utarbetande af förslag till ny
lag för de enskilda bankerna, med uppmärksammande
af här ofvan antydda vigtiga omständigheter.
Om remiss till behörigt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 14 Februari 1880.
Carl J. öclman.
STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1880.