14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 119,
N:o 119.
Af Herr A. P. Danielson: Om ändring af 54 § Utsökningslagen,
I 54 § i nu gällande utsökningslag föreskrifves: Vill man på grund af
dom eller utslag, hvarigenom betalningsskyldighet blifvit gäldenär ålagd, erhålla
utmätning hos denne, ingifve till utmätningsmannen domen eller utslaget —
— — så ock, der fordran är på skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis
grundad, fordringsbeviset i hufvudskrift.
Då lagen så tydligen bjuder, att en fordringsegare måste frånlemna sig
sin egendom, innan han derför erhåller valuta, och då kändt är, huru ringa belopp
kronofogdens s. k. uppbördsborgen omfattar, synes mig, att Riksdagen eller staten
antingen borde ansvara för den förlust, som kan för fordringsegaren uppstå genom
kronofogdens möjligen uppkommande oförmåga att redovisa, eller ändra före-
nämnda stadgande derhän, att fordringsegarens rätt är betryggad.
Att sådana förhållanden inträffat, att kronofogde förskingrat å tjenstens
vägnar anförtrodda medel, veta vi alla, och för några få år sedan inträffade detta
förhållande inom ett fögderi i Kalmar län, dervid många enskilda personer, som
anlitat kronofogdens handräckning för utfående af sina kraf, förlorade rätt betyd¬
liga belopp, likaså staten några tusen kronor, oaktadt de medel, som omfattade
s. k. uppbördsborgen, med förmånsrätt användes till betäckande af kronans fordran.
Af dessa i korthet augifna skäl vågar jag nu anhålla,
att Riksdagen ville för sin del besluta den förändring i
54 § af nu gällande utsökningslag, att fordringsbeviset i huf¬
vudskrift icke ovilkorligen bör af fordringsegaren till utmät¬
ningsman aflemnas, förr än valuta derför erhålles och att ut¬
mätningsman är skyldig till gäldenären, der så äskas, ställa
godkänd borgen för de medel gäldenär inbetalar till följd af
skedd utmätning eller anmodan derom, hvilken borgen skall
Motioner i Andra Kammaren, N:o 120.
15
gälla intill dess gäldenären fordringsbeviset i hufvudskrift be¬
visligen återfått.
Och anhåller jag, att det Utskott, till hvilket denna min motion remitteras,
måtte gifva förslaget den form, som kan som lag finnas nödigt, blott förslaget i
hufvudsak derigenom icke förfelas.
Stockholm den 27 Januari 1880.
A. P. Danielson.
N:o 120.
Af Herr Ola AlldersSOli: Angående underdånig framställning om
framläggande för nästa Riksdag af förslag till förändring i
kommunala rösträtten.
Uti de flesta ordnade stater, så vidt mig är bekant, har man inom de
stora samhället — staten — flera eller färre mindre, hvilka dels behandla sina
egna angelägenheter samt för dessa besluta och upptaga bidrag af sina medlem¬
mar inom vissa af lagstiftningen reglerade gränser, och dels utgöra länkar i ked¬
jan utaf sjelfva statsorganismen.
Så äro hos oss kommunerna den sista egentliga och lagliga ordnade län¬
ken, de små samhällen, inom hvilka medlemmarne efter hvars och ens förmåga få
lemna sina bidrag till de gemensamma angelägenheternas upprätthållande, samt
der de skattskyldige, som sina skyldigheter fullgöra, i allmänhet ega rätt att uti
besluten härom deltaga, om ock, sådana förhållanden nu äro, denna rätt för¬
mänga blifver ringa eller stundom ingen. Det är af sistnämnda anledning som en
nödig förändring uti de delar af våra kommunallagar, hvilka afhandla rösträtten,
utgör föremålet för denna vördsamma framställning.
Det synes mig helt naturligt och rätt att endast med fullgörandet af skyl¬
digheten att lemna sitt bidrag, i den mån sådana behöfvas, bör rättighet vara för-
värfvad att deltaga uti besluten och rådslagen. Dessa rättigheter och skyldigheter