Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
1
2V:o 7.
Ant. till Riksd. Kansli den 12 Febr. 1880, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt förslag angående underdånig
framställning hos Kongl. Maj:t om utarbetande och fram¬
läggande för nästa Riksdag af förslag till tullförening
mellan Sverige och Norge.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion,
N:o 2, har Grefve C. M. Björnstjerna hemstält:
»att Riksdagen underdånigst anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta
utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga förslag till tullföre¬
ning mellan Sverige och Norge, byggd på hufvudsakligen följande grunder:
l:o) gemensam tulltaxa för de båda länderna;
2:o) tulluppbörden verkställes af hvardera landet för sig;
3:o) alla landtullar de båda länderna emellan upphöra;
4:o) produkter och varor, kommande från eller tullbehandlade i det
ena landet, äro i det andra tullfria;
5:o) fri kustfart för de båda ländernas fartyg;
6:o) bestämd tid, efter hvilken tullföreningen kan af det ena eller
andra landet uppsägas.»
Motionären har såsom skäl för ifrågavarande förslag bland annat
anfört, att af de skrankor, som ännu hämmade den fria samfärdseln
mellan de båda rikena och dymedelst förhindrade den anslutning dem
emellan, som vore så nödvändig, om den förenade Norden med lugn och
tillförsigt skulle kunna gå framtiden till mötes, en af de svåraste och
säkerligen den obehagligaste vore de båda ländernas olika tullagstiftning;
att härigenom ej mindre orsakades hinder i handel och sjöfart samt
obehag för de trafikerande än äfven väcktes harm och ovilja hos gräns-
Bih. till Riksd. Prof. 1880. 5 Samt. 1 Afd. 4 Haft.
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
boarne såväl svenskar som norrmän, när de genom ofrivilligt förbiseende
af tulltaxans småaktiga föreskrifter utsattes för obehag, rättegångar och
ofta nog känbara förluster, samt att en tullförening de båda länderna
emellan således vore lika mycket i det ena som i det andra landets
välförstådda intresse af behofvet påkallad.
Innan Utskottet öfvergår till närmare yttrande öfver denna motion,
anser sig Utskottet böra erinra om hufvudsakliga innehållet af nu gäl¬
lande bestämmelser angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels-
och sjöfartsförhållanden. Dessa bestämmelser äro till största delen sam¬
manförda uti Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående Sveri¬
ges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 29 Maj
1874 eller den så kallade Mellanrikslagen och innehålla i hufvudsak
följande:
att från det ena af de förenade rikena kunna, såvidt gällande karan-
tänsföreskrifter ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra såväl
ut- som införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar
samt sådana utländska varor, som i allmänhet äro till införsel tillåtna i
det rike, dit de föras;
att för varor, som från det ena riket landvägen utföras till det
andra, skall hvarken utförseltull eller transitoafgift ega, rum;
att för varor, tillverkade i ena riket, exportpremier vid deras ut¬
försel till det andra riket ej må beviljas och att ej heller återbetalning
af derför erlagd tillverkningsafgift eller af tull för de utländska rå¬
ämnen, som vid deras tillverkning blifvit använda, må ega rum, med
mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hel tull;
att svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid
införsel landvägen eller sjöledes direkte från det ena riket till det andra
i ettdera rikets fartyg vara fria från tullafgifter, med undantag dels af
socker och sockertillverkningar, inbegripet sirup, tobak och tobakstili-
verkningar, bränvin och sprit, alla slag, malt och malttillverkningar,
brändt eller malet kaffe samt spelkort, för hvilka varor, med här nedan
omförmälda undantag, full tullafgift erlägges uti det rike, dit de införas,
dels ock af spanmål, malen och omalen, hvarför, då den sjöledes in¬
föres, skall, der den är tullpligtig, erläggas half tull;
att vid resa landvägen öfver gränsen från det ena riket till det
andra varor af alla slag, undantagande spelkort, få inom vissa till qvan¬
titet eller värde bestämda mindre partier tullfritt medföras1);
J) Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden den 29 Maj 1874:
§ 4. »Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag för
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 2
att utländska varor i öfrigt vid införsel från ena till andra riket
alltid draga den för dylika varor i allmänhet stadgade tull;
att sjöväga varutransporter emellan rikena öfver Idefjorden, öster
om Svinesund, med vissa förbehåll betraktas och behandlas såsom land¬
väga;
att alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar skola, ehvad de
der äro byggda eller naturaliserade, i det andra riket behandlas såsom
inhemska och ega att inom dess område idka fraktfart med samma rätt
och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro be¬
stämda.
Om innehållet af dessa bestämmelser behörigen uppmärksammas,
skall man tvifvelsutan finna, att icke blott den fria kustfart, som motio¬
nären bland annat med sitt förslag åsyftat att bereda de förenade rikenas
fartyg, redan är medgifven, utan ock att många af de hinder för ömse¬
sidig handel och sjöfart de förenade rikena emellan, som fordom egde
rum, numera kunna anses hufvudsakligen undanröjda; och särskildt är
den resande medgifna rättighet att vid färd öfver gränsen tullfritt och
utan alla formaliteter medföra mindre qvantiteter af eljest tullpligtiga
varor egnad att bespara gränsboarne obehag, rättegångar och känbara
förluster, för hvilka de under andra förhållanden, till följd af okunnighet
om eller förbiseende af tulltaxans föreskrifter, kunde ofrivilligt utsätta sig.
Detta oaktadt anser väl Utskottet, i likhet med hvad 1874 års Be-
villnings-Utskott i afgifvet betänkande angående Kongl. Maj:ts nådiga
proposition med förslag till ofvan åberopade Kongl. förordning uttalat,
spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, medgifvet att af utländska
till införsel tillåtna samt svensk och norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tull¬
fritt medföra följande mindre partier, nemligen:
Band, alla slag, tillsammans 200 fot,
Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 1l/2 kanna eller 5 buteljer,
Garn, alla slag, tillsammans 25 skålpund,
Kaffe 25 skålpund,
Malt 1/2 norsk tunna,
Risgryn 25 skålpund,
Salt 3 norska tunnor,
Socker 50 skålpund,
Tobak 10 skålpund,
Tråd, alla slag, tillsammans 10 skålpund,
Vin, alla slag, tillsammans */2 ankare eller 20 buteljer,
Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,
Öl 1 ankare eller 50 buteljer;
Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock må värdet af hvarje
särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.»
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
en tullförening vara den enda fullt tillfredsställande formen för en full¬
ständigare sammanslutning mellan de begge förenade folken uti deras
handels- och sjöfartsförhållanden; men svårligen torde någonsin en tull¬
förening kunna byggas på sådana grunder, som motionären i sitt förslag
uppstält; och i hvad fall som helst lärer tidpunkten för möjligheten att
åstadkomma en tullförening emellan de förenade rikena ännu vara myc¬
ket aflägsen. Utan att närmare ingå på undersökning af de mångfal¬
diga skiljaktigheter i rikenas beskattningsförhållanden, som nu ega rum,
men som måste vara utjemnade, innan en gemensam tullbeskattning blefve
möjlig att tillvägabringa och för någon viss längre eller kortare tid
vidmakthålla, må här blott erinras icke allenast om saknaden af alla
konstitutiva former för fattande af samfälda beslut i dessa hänseenden,
utan ock, och framför allt, om de begge folkens rättmätiga ömtålighet
om sin fullkomliga sjelfständighet rörande beskattningsrättens utöfning -—
en ömtålighet, så djupt rotad i folkmedvetandet, att hvarje författnings-
form, som i sin tillämpning kunde föranleda ett underordnande af något-
dera folkets sjelfbeskattningsrätt, långt ifrån att främja och stärka de
politiska föreningsbanden, snarare kunde befaras innebära frö till söndring
och upplösning.
Emot blotta möjligheten af den väckta frågans utveckling till något
så olycksbringande resultat lära de af motionären antydda missnöjen i
gränsorterna och mindre gynsamma omdömen hos resande främlingar,
som af nuvarande tullförhållanden emellan de förenade rikena må föran¬
ledas, få anses ega ytterst ringa betydelse. Utskottet hemställer alltså,
att Grefve Björnstjernas ifrågavarande motion
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Stockholm den 11 Februari 1880.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1880.