Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
I
N:o 14.
Auk. till Eiksd. Kansli den 8 April 1880, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående stämpelpappersaf'giften.
Jemlikt 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet här¬
med afgifva betänkande angående stämpelpappersafgiften.
De framställningar rörande detta ämne, Indika blifvit från Riks¬
dagens Kamrar till Utskottet hänvisade, innefattas
dels uti Kong], Maj:ts nådiga proposition den 23 sistlidne Januari
(proposition N:o 10) angående ändringar i nu gällande föreskrifter om
stämpladt papper;
dels och uti följande inom Andra Kammaren väckta motioner,
nemligen:
af Herr Sigge Ljunggren (motion N:o 48) om underdånig skrif¬
velse till Kongl. Magt rörande utarbetande af förslag till ny stämpel-
pappersförordning; samt
af Herr S. Håkanson (motion N:o 104) om tillägg till G § stäm-
pelpappersförordningen.
l:o.
Då, enligt, hvad Utskottet erfarit, särdeles vid underrätterna uti
de större städerna behof af dubbla beläggningsstämplar å belopp jem¬
väl emellan 100 och 500 kronor gjort sig känd!, får Utskottet föreslå,
att § 2 af stämpelpappersförordningen må er¬
hålla följande förändrade lydelse:
Bät till Riksd. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 9 Raft.
§ a.
Angående
ny stämpel¬
valör.
1
2
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 14.
“Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:
a) — —--------------------
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30,
40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50,
75, 100, 200 och 500 kronor; samt
c) --------------------
2:o.
Angående Uti nådig proposition (N:o 10) har, under förutsättning att den af
förändrad Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd och
fördelning af behof föreslagna lönereglering för Öfverståthållarembetet och för vissa
och myndig- tjensteman vid landsstaten blefve af Riksdagen antagen, Kongl. Maj:t,
heter i afse- me(j hänvisning till hvad vid beslutandet af berörda proposition blifvit
peibeiägg- inför Kongl. Maj:t i Statsrådet anfördt, föreslagit Riksdagen, att den i
ning af § 5 af gällande stämpelpappersförordning förekommande indelning af
‘ 1 embetsverk och myndigheter i vissa afdelningar måtte sålunda för¬
ändras, att Öfverståthållarembetets kansli äfvensom landträntmästare
och häradsskrifvare öfverflyttades från den första till den tredje af de
i nämnda paragraf upptagna afdelningar.
Uti den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof hade Kongl. Maj:t föreslagit, att den tjenstemännen inom Öfver-
ståthållareembetets kansli äfvensom landträntmästare och häradsskrif¬
vare tillkommande expeditionslösen måtte, med undantag af lösen för
sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran erhölle
eller eljest icke författningsenligt vore pligtig att lösa, indragas och
med stämpelpapper ersättas.
Den af Kongl. Maj :t föreslagna lönereglering för landträntmästarne
har icke vunnit Riksdagens bifall; och då sålunda den förutsättning-
bortfallit, under hvilken nämnde tjenstemäns öfverflyttning från första
till tredje afdelningen i § 5 af stämpelpappersförordningen blifvit af
Kongl. Maj:t föreslagen, hemställer Utskottet
a) att den Kongl. propositionen i denna del icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Då deremot den föreslagna löneregleringen för Öfverståthållare-
embetets kansli och för häradsskrifvarne blifvit af Riksdagen i huf¬
vudsak antagen, och till följd deraf nämnde embetsverk och tjensteman
komma att, på sätt Herr Statsrådet och Chefen för Civildepartementet
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
i sitt ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet erinrat, blifva i
afseende å beläggning med stämpladt papper af inlemnade eller utgå¬
ende handlingar alldeles likstälda med de embets- och tjensteman vid
landsstaten, hvilka i § 5 af nu gällande kungörelse angående stäm-
pelpappersafgiften äro hänförda till tredje afdelningen, hemställer Ut¬
skottet :
b) att den fördelning af embetsverk och myn¬
digheter, som § 5 i bifogade författningsförslag upp¬
tager, måtte af Riksdagen godkännas.
3:o
Enligt § 7 mom. 1 af stämpelpappersförordningen äro från stäm¬
pel befriade: “Fattigvårdsinrättningar i alla dem rörande mål“.
Enligt hvad Utskottet erfarit har ordalydelsen af berörde stad-
§/■
Angående
stämpelfrihet
för fattig-
_ _ värdssamhäl-
ande gifvit anledning till tvekan, huruvida samma frihet från stäm- len och fat-
tigvårdsin-
rättningar.
pel äfven tillkomme kommun uti sådana mål, hvaruti denna, i egen¬
skap af fattigvårdssamhälle, hade del.
Det synes Utskottet otvifvelaktigt att författningen afsett att nu
ifrågavarande stämpelfrihet äfven för sistberörda fall måtte ega tillämp¬
ning; men då föreskriften härom visat sig sakna erforderlig tydlighet,
har Utskottet härmed velat hos Riksdagen hemställa:
att nu ifrågavarande stadgande i § 7 mom. 1.
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar,
i alla dem rörande mål.
4:o.
I sammanhang med den för rikets hofrätter 1876 verkstälda löne-
reglering bestämdes, att den för åtskilliga från nämnda embetsverk ut- i stämpelfru
gående handlingar, deribland protokoll, som part författnings enligt är heten för för-
skyldig att lösa, dittills erlagda lösen och sigillpenningar skulle upp- föreläggan-
höra och ersättas med förhöjda stämpelafgifter. (len-
Sedermera vid 1878 års riksdag infördes uti § 7 mom. 1 af
stämpelpappersförordningen ett stadgande af innehåll, att protokolls¬
utdrag, innefattande föreläggande för förmyndare att till Rätten eller
§ 7
Ant), stäm¬
pelfrihet för
afskrifnings-
mål in. fl.
4 Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 14.
Domhafvande)! ingifva utdrag af förmyndareräkning skulle vara från
stämpel befriade.
Följden häraf har blifvit, att så kallade förmyndareföreläggauden,
som från hofrätterna utfärdas, äro befriade jemväl från lösen, hvaremot
för så beskaffade expeditioner, då de från häradsrätt eller underdom¬
stol i stad utgifvas, denna afgift fortfarande utgår.
Det synes Utskottet emellertid hvarken med rättvisa eller billig¬
het öfverensstämmande, att handlingar af alldeles likartad! innehåll,
skola vara underkastade afgift, då de af en embetsmyndighet utfärdas,
men deremot fullkomligt afgiftsfria, när de från annan embetsmyndig¬
het utgå.
Före 1876 års lönereglering utgick lösen för hofrätternas proto¬
koll med 3 kronor för första arket och enligt nuvarande stämpelpap-
persförordning skall protokoll, som från nämnda verk utlemna» till
part, hvilken författningsenligt är pligtig att detsamma lösa, förses med
stämpel till enahanda belopp för hvarje ark.
Rättelse uti nu anmärkta missförhållande torde således lämpligast
kunna vinnas derigenom, att den för förmyndareförelägganden i all¬
mänhet nu medgifna stämpelfrihet inskränkes till sådana förmyndare-
förelägganden, som från underrätt utfärdas; hemställande Utskottet på
grund af det ofvan anförda:
att ifrågavarande stadgande i § 7, mom. 1 af
gällande stämpel pappersförordning måtte gifvas föl¬
jande förändrade lydelse:
Protokollsutdrag, innefattande af underrätt i stad
eller ä landet meddeladt föreläggande för förmyndare
att ä vederbörlig ort ingifva utdrag af förmyndare¬
räkning.
5:o.
Genom nådig remiss den 27 sistlidne Februari har Kong!. Maj:t
till Bevillnings-Utgkottet öfverlemnat en från Kammarrätten inkommen
underdånig skrifvelse med hemställan om nådig förklaring af vissa be¬
stämmelser i stämpelpappersförordningen.
I berörda underdåniga skrifvelse anför Kammarrätten, bland annat,
att genom nådigt bref den 20 Februari 1856 till Kammarrätten hade,
i anledning af hvad Kammarrätten i underdånig skrifvelse, under åbe¬
ropande af flere hos Kammarrätten förekommande särskilda förhållan-
Betalnings-Utskottets Betänkande N:o 14. 5
den, hemstält rörande tillämpningen i vissa delar af stadgandena i §§
10 och 11 af Ivongl. förordningen angående expeditionslösen den 30
November 1855, Kongl. Maj:t meddelat det förklarande, att, då hos
Kammarrätten talan af enskild part fullföljdes i frågor om beskattnings-
författningarnes tillämpning eller i redogörelsemål, besväranden egde,
om han vunne ändring i den åtgärd som öfverklagades, undfå Kam¬
marrättens beslut utan lösen, hvarjemte Kongl. Maj:t funnit att, jem¬
lik! berörda Kongl. förordning, lösen för utslag i de af Kammarrättens
Öfverrevisionsdepartement anhängig^orda anmärkningsmål icke borde
erläggas, samt Kammarrättens utslag rörande debitering äfvensom be¬
slut, hvarigenom restitution af allmänna skatter och utskylder med-
gåfves, likaledes skulle till vederbörande utan lösen utlemnas. Uti de
sålunda medgifna fall hade vederbörande parter ock afgiftsfritt bekom¬
mit deras exemplar af Kammarrättens beslut, och hade i öfrigt de all¬
männa föreskrifterna i förordningen den 30 November 1855 ländt till
efterrättelse i fråga om den för Kammarrättens expeditioner utgående
lösen, som, jemlikt Kongl. cirkuläret den 9 November 1860, ingått till
statsverket. — Enligt det vid Kongl. Maj:ts till 1879 års Riksdag af-
låtna nådiga proposition angående ny lönestat för Kammarrätten fogade
protokoll öfver finansärenden för den 21 Februari samma år, hade
Kongl. Maj:t funnit att, under förutsättning, det Kongl. Maj:ts förslag
om lönereglering för Kammarrätten lomme att af Riksdagen bifallas,
den till statsverket ingående expeditionslösen inom Kammarrätten borde,
likasom de af vaktbetjeningen förut tillgodonjutna sigillpenningar, upp¬
höra samt mot stämpladt papper utbytas; och efter det Riksdagens
Bevilluings-Utskott i ett den 9 Maj 1879 till Riksdagen afgifvet betän¬
kande dels, under uttalande att Utskottet, i öfverensstämmelse med
den af Kong]. Maj:t uttalade åsigt, ansåge ifrågakomma expeditionslösen
och sigillpenningar lämpligen böra ersättas med en förhöjd stämpel¬
afgift å de från Kammarrätten utgående expeditioner, i sådant hänse¬
ende föreslagit hufvudsakligen den förändring i 5 § stämpelpappers-
författningen, att Kammarrätten hänfördes under femte afdelningen i
samma paragraf, och dels i sammanhang härmed hos Riksdagen anmält,
att vid öfvervägande, huruvida den afgiftsfrihet, »som i vissa fall till-
godokommit expeditioner i bevillnings- och fattigvårdsmål», borde bi¬
behållas, Utskottet icke funnit skäl föreslå någon ändring i gällande
stadganden, så hade Utskottets betänkande i anförda delar blifvit af
Riksdagen bifallet. — Detta godkännande från Riksdagens sida syntes
Kammarrätten icke kunna tolkas annorlunda, än att dermed i verklig¬
heten ej afsetts någon förändring i förut gällande bestämmelser om
frihet i vissa fall från afgift för Kammarrättens expeditioner; men i
6 Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:u 14.
öfverensstämmelse härmed hade ej den genom Kongl. kungörelsen den
19 September 1879 utfärdade författning angående stämpelpappers-
afgifter blifvit affattad, i det nemligen väl den part, som hos Kammar¬
rätten anfört besvär i bevillningsmål och vunnit ändring i den af ho¬
nom öfverklagade åtgärd, fortfarande, i följd af ordalydelsen i 7:de §
2 mom. af nämnda författning, skulle åtnjuta befrielse från afgift för sitt
exemplar af Kammarrättens beslut, men för uttryckande att, ehuru den
förut utgående lösen utbytts mot stämpladt papper, vederbörande par¬
ter jemväl i de öfriga särskilda fall, då frihet från afgift för Kammar¬
rättens expeditioner skolat, jemlikt ofvanberörda Kongl. bref den 20
Februari 1856, eg a rum, framgent borde tillgodonjuta sådan afgifts-
frihet, icke till de i nämnda 7 § förut förekommande undantag från
stadgandena i § 5 om stämpel å domar, utslag in. in. meddelats de
tillägg, som för ändamålet varit af nöden. — Då med hänsyn till hvad
sålunda förekommit, tvekan uppstått angående rätta förståndet i detta
afseende af gällande författning om stämpelpappersafgiften, hade Kam¬
marrätten ansett sig böra hos Kongl. Maj:t anhålla om meddelande af
förklarande, huru berörda författning borde, beträffande afgifterna för
Kammarrättens ifrågakomna expeditioner, rätteligen tillämpas, med hem¬
ställan tillika, att Kongl. Maj:t täcktes, i den mån sådant kunde finnas
erforderligt, till Riksdagen aflåta nådig framställning om författningens
förtydligande; och erinrade i sammanhang härmed Kammarrätten, huru¬
som det syntes desto mindre vara lämpligt eller med billighet förenadt,
att parter, hvilka på synnerligen giltiga grunder, de der fortfarande
förefunnes, varit befriade från lösen för Kammarrättens expeditioner,
hädanefter skulle komma att betungas med afgift för desamma, som
afgiften enligt stämpelpappersförordningen komme att utgå med vida
högre belopp, än den för lösen tillförene bestämda.
Efter tagen kännedom af den nådiga remissen bär Utskottet
funnit ofvan omförmälda, af Kammarrätten påpekade förhållanden vara
af beskaffenhet att påkalla rättelse. Ehuru sålunda Utskottet, lika
med Kammarrätten, anser stämpelfrihet böra medgifvas i ofvan berörda
fall, der frihet från lösen förut egt rum, anser likväl Utskottet stäm¬
pelfriheten böra utsträckas något längre än Kammarrätten ifrågasatt.
Då nemligen enligt Utskottets mening frågan om tillgodonjutande af
denna frihet hellre bör göras beroende af målets egen natur än af den
utgång det erhåller, har Utskottet ansett det för åtnjutande af frihet
från lösen för Kammarrättens utslag i mål angående beskattningsför-
fattningarnes tillämpning samt i redogörelse- och restitutionsmål hittills
stadgade vilkor, att besväranden eller sökanden vinner ändring i den
öfverklagade åtgärden eller restitution af allmänna skatter eller utskylder
7
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
icke böra fordras för tillgodonjutande af motsvarande stämpelfrihet;
och torde äfven för de med de nu afhandlade målen nära befryndade
afskrifningsmålen enahanda afgiftsfrihet kunna medgifvas. Då vidare
de skäl, som blifvit anförda för stämpelfrihet för ifrågavarande af
Kammarrätten meddelade utslag äfven torde ega giltighet i fråga om
beslut, som i mål af liknande beskaffenhet af andra myndigheter med¬
delas, har Utskottet ansett stämpelfriheten böra utsträckas äfven till
dessa senare. »
Enligt hvad Utskottet inhemtat, skulle, under förutsättning att
uti de år 1878 af Kammarrätten afgjorda mål för utslag och andra
expeditioner, hvilha skolat med lösen beläggas, i stället för lösen ut¬
gått stämpelpapper enligt 1879 års förordning, statsverkets inkomst af
dessa expeditioner utgjort:
för fattigvårdsmål (155 expeditioner på 1 ark, 205 på 2 ark och
2 på 3 ark) 3,676 kronor;
för bevillnings mål (308 expeditioner på 1 ark och 21 på 2 ark)
3,003 kronor;
för fiskaliska aktioner och balansmål (2 expeditioner på 2 ark,
1 på 4 ark och 1 på 5 ark) 54 kronor; samt
för öfriga mål (redogörelsemål, mantalsskrifningsmål med flera
15 expeditioner på 1 ark och 3 på 2 ark) 168 kronor.
Då samtliga nu afhandlade mål innefattas under de båda sist¬
nämnda kategorierna, skulle statsyerkets förlust genom den ifrågasatta
stämpelfriheten, hvad Kammarrätten beträffar, knappt blifva nämnvärd,
och, ehuru Utskottet icke eger tillgång till motsvarande uppgifter för
andra myndigheter, torde dock med temlig visshet kunna antagas att
icke heller vid dem genom den föreslagna åtgärden någon synnerlig
förlust af statsinkomst skulle uppstå.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört hemställer Utskottet:
a) att uti 7 § 1 mom. måtte näst efter rubriken
»Afsked för soldater, båtsmän, spel i nummer med
flere af gemenskapen vid militären» införas eu ny
rubrik: Afskrifning smal;
b) att uti samma § och mom. måtte näst efter
rubriken »Afskrifter» såsom ny rubrik införas Anmärk¬
nings- och redogörelsemål;
c) att uti samma § och mom. måtte efter ru¬
briken »Resolutioner» införas rubriken Restitutionsmål;
d) att den i samma § och mom. förekommande
rubriken »Räntor, kronans; ransakning^!-, observator-
§8.
Ang. debet¬
sedels vitsord
i fråga om
fast egen¬
doms taxe-
r ingsvärde.
8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14
ner och förklaringar, som angå dessa, och uppbörds-
mäns i samma mål anförda besvär» måtte erhålla föl¬
jande förändrade lydelse: Räntor, kronans; mål, som
angå dessa; samt
e) att uti 7 § 2 mom. måtte efter rubriken »Be-
villningsmåD införas en ny rubrik: Debiteringsmål.
6:o.
Enligt 6 § i nu gällande stämpelpappersförordning skola köpe-,
bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden och fideikom-
missbref om fast egendom och frälseräntor beläggas, då fångeshand¬
lingen för lagfart företes, med stämpel i visst förhållande till värdet,
beräknadt för bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden
och fideikommissbref efter nästföregående års taxeringsvärde samt för
köpebref efter den i penningar bestämda köpeskillingen, så framt
denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde, men i sådant fall
efter sistberörda värde. Vidare må, enligt samma §, då bland qvar-
låtenskapen efter afliden person äfven ingår fast egendom, denna i af¬
seende å bouppteckningens förseende med stämpelpapper, icke beräk¬
nas lägre än till det å egendomen vid dödsfallet gällande taxerings¬
värde.
Uti sin ofvan omförmälda motion anmärker Herr Sven Håkanson
bland annat, hurusom följden af nämnde föreskrifter blifvit, att så väl
vid inregistrering af bouppteckningar, som vid lagfart å fång till fast
egendom man måst lösa särskilt bevis öfver fastighetens taxerings¬
värde. Detta hade förorsakat både besvär och kostnader samt äfven
föranledt särskilda uppskofsbeslut och förelägganden, emedan mången
bland allmogen icke hade sig bekant att sådant bevis erfordrades.
För dem, som vore aflägset boende från lands- och häradsskrifvare-
kontor ökades denna kostnad genom flere mils resor och blefve sålunda
mycket betungande för ett fattigt sterbhus, hvars fastighetsdel kunde
utgöra några hundra kronors värde och måhända vore intecknad för¬
lika stor skuld. På grund häraf hemställer motionären om utfärdande
af föreskrift, ”att i de fall, då stämpelbeloppet skall grundas på taxe¬
ringsvärde, kronodebetsedel, så inrättad, som bevillningsstadgan före-
skrifver, må utgöra bevis om samma värde.»
Det är af vigt, att skatterna till staten så åläggas, att deras
uppbörd må vålla de skattskyldige de minsta möjliga utgifter utöfver
sjelfva skattebeloppet. Ur denna synpunkt synes motionärens förslag
värdt att beaktas.
o
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
Då stämpelpappersförordniugen bjuder, att vissa handlingars
stämpelpligtighet skall beräknas efter fastighetstaxeringsvärdet, måste
kännedom om detta värde vederbörande tjensteman ur officiel källa
beredas. Deremot är det för ändamålet likgiltigt, om denna känne¬
dom vinnes ur ett derför särskilt anskaffadt taxeringsbevis eller på
annat sätt, blott uppgiften i båda fallon är lika tillförlitlig.
Nu har hvar och eu, hvilken det åligger att utgöra ifrågava¬
rande stämpelafgifter, i sin ego, eller kan åtminstone lätteligen an¬
skaffa, debetsedel öfver de honom eller fastighetens föregående egare
påförda bevillningsafgifter. Enligt 81 § Beviliningsstadgan och det
vid samma stadga fogade formulär till debetsedel skall debetsedeln
bland annat utvisa ”taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom
taxeringsdistriktet belägna fasta egendom samt beloppet af den deraf
utgående bevillning” och skola enligt 83 § Beviliningsstadgan” debet-
sedlarne sammanfattas och utfärdas med ansvar för deras rigtighet, på
landet af häradsskrifvaren och i stad af vederbörande uppbördsman.”
I fråga om taxeringsvärdet å berörda fasta egendom bör således de¬
betsedeln eg a samma vitsord som särskild! utfärdadt taxeringsbevis
och kunna i dess ställe användas, hvarigenom den skattskyldig^ be¬
sparas kostnaden för anskaffande af sådant bevis.
Mot ett af motionären vid sistlidet års riksdag i enahanda syft¬
ning med det nu framstälda väckt förslag, hvilket af tillfälligt Utskott
behandlades, gjordes inom Andra Kammaren gällande, att icke alle¬
städes fastighetstaxeringsvärdena verkligen infördes i debetsedlarne.
Så länge likväl gällande lag bestämdt och oförtydbart föreskrifver, att
dessa värden skola i debetsedlarne utsättas, anser sig Utskottet icke
ega rätt att förutsätta annat än att lagens föreskrifter af vederbörande
tjensteman, deras pligt likmätigt, efterlefvas. All betänklighet i detta
afseende lärer dessutom kunna undanrödjas derigenom att, på sätt
motionären föreslagit, debetsedels bevisningskraft i ifrågavarande hän¬
seende göres beroende deraf, att debetsedeln är upprättad i öfverens¬
stämmelse med gällande bevillningsstadgas föreskrifter.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört hemställer Utskottet,
att i 8 § af stämpelpappersförordniugen måtte
införas ett 18:de moment af följande lydelse:
»/ de fall då enligt denna författning stämpel¬
afgift skall beräknas efter fast egendoms taxeringsvärde,
mä, i fråga om samma värde, debetsedel, så upprättad,
som gällande bevillning sstadga föreskrifver, ega lika vits-
Bih. till Rilcsd. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 9 Iläft. ' 2
10
Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 14.
§ 13
Angående
förändring af
en hänvis¬
ning.
Angående
omarbetning
af ståmpel-
pappersför-
ordningen.
ord med af häradsskrifvare eller vederbörande uppbörds¬
man utfärdadt taxering sbevis.
7:o.
I § 13 mom. 4 af gällande stämpelpappersförordning stadgas,
bland annat, att sådana mål, som angå brist hos redogörare eller för¬
säljningsman å honom anförtrodt stämpelpapper, böra handläggas på
sätt och i den ordning, som uti § 11 af Kong], instruktionen för Kam¬
marrätten den 15 Oktober 1831 är för balansmål stadgad. Sedan ny
instruktion blifvit under den 14 November 1879 för Kammarrätten ut¬
färdad. lärer nämnda hänvisning böra utbytas mot en hänvisning till
den emot ofvanberörda § svarande § 6 i den för Kammarrätten ut¬
färdade nya instruktion; Utskottet hemställer på grund häraf:
att sista punkten uti 4 mom. af 13 § måtte er¬
hålla följande förändrade lydelse:
Sådana mål åter, som angå brist hos redogörare
eller försäljningsman å honom anförtrodt stämpelpapper,
böra handläggas på sätt och i den ordning, som uti
§ 6 af Kongl. instruktionen för Kammarrätten den 14
November 1879 är för balansmål stadgad.
8:o.
Efter att sålunda hafva behandlat de förslag till särskilda för¬
ändringar i nu gällande stämpelpappersförordning, som till behandling
hos Utskottet förekommit, återstår att afgifva yttrande öfver ofvan-
nämnda af Herr Ljunggren väckta motion om en fullständig omarbet¬
ning af denna författning. Motionären anför, bland annat, att, ehuru
af den ursprungliga texten i gällande förordning om stämpelpapper
föga nu mera torde finnas oförändradt, åtminstone i hvad som anginge
stämpelsatserna, det likväl torde vara temligen allmänt erkändt, att en
omarbetning af nämnda förordning, äfven i dess nuvarande skick, vore
af behofvet påkallad. Nästan vid hvarje riksdag hade förordningen
undergått ändringar. Betydliga rubbningar deruti hade äfven följt af
beslutade löneregleringar för domstolarne å landet, för länsstyrelserna
med flera. Ej heller hade den kunnat följa med alla förändringar i
näringslagstiftningen. Vid embetsverk, der expeditionslösen utbytts
mot stämpelpapper, vore det icke utan svårighet att bestämma, huru
en del expeditioner skulle beläggas med stämpel; så till exempel åter-
Bevillning- Ciskotiets Betänkande N:o 14.
11
funnes icke vissa ärenden såsom fritagna från stämpel, ehuru i expedi-
tionstaxan upptagna såsom fria från lösen. Terminologien vore ej heller
alltid väl öfverensstämmande med det nuvarande språkbruket eller ens
med lagstiftningen. Motionären föreslår med anledning häraf att, då
tiden vid Riksdagen svårligen torde medgifva Bevillnings-Utskottet att
egna en så sorgfällig pröfning åt ämnet, som för en fullständig omar¬
betning af förordningen skulle erfordras, »Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, att Kougl. Maj:t täcktes genom sakkunniga personer
låta utarbeta och så snart ske kan för Riksdagen framlägga ett full¬
ständigt förslag till ny förordning angående stämpelpapper.»
Att nu gällande stämpelpappersförordning icke uppfyller de for¬
dringar man har rätt att ställa på en ändamålsenlig beskattningslag,
har länge varit erkändt. Om man såsom sådana fordringar uppställer
tydlighet och bestämdhet i förening med fullständighet och följdrigtig-
het i föreskrifterna samt öfverskådlighet och klarhet i uppställningen,
så att de i hvarje särskild!, fall tillämpliga tariffbestämmelserna må
kunna med lätthet återfinnas, torde det ej kunna förnekas, att förord¬
ningen i alla dessa hänseenden lemna» mycket öfrig!, att önska. För
vissa slag af handlingar saknas föreskrift om stämpelpligtighet, ehuru
de på grund af sin nära frändskap med andra stämpelpligtiga hand¬
lingar, synas hafva bort sådan underkastas, hvaraf vållats ovisshet och
osäkerhet vid författningens tillämpning. I många fall äro författnin¬
gens föreskrifter så dunkelt affattade, att, de nästan med nödvändighet
måst gifva anledning till olika tolkningar, hvilka ock synnerligen ofta
förekommit och det ej blott hos dem, hvilka haft att i första hand
tillämpa författningens föreskrifter, utan äfven hos de myndigheter,
hvilka efter framstäld anmärkning haft att pröfva rigtigheten af verk-
stäld stämpelbeläggning. Och hvad slutligen den egentliga stämpel-
tariffens uppställning beträffar, är denna sådan att det utan öfverdrift
torde kunna sägas, att den, som ur författningen önskar inhemta upp¬
lysning om det stämpelbelopp, hvilket i något särskild! fall för en
handling erfordras, måste, för att, derom erhålla full visshet, genomgå
tariffen i dess helhet. Stämpelsatserna äro nemligen fördelade under
fyra hufvudrubriker utan att för denna fördelning någon indelnings¬
grund synes hafva blifvit uppstäld; och vissa handlingar finnas i och
för deras stämpelbeläggning hänförda under specialrubriker, der man
minst haft anledning att söka dem. Vid tariffen finnas dessutom fo¬
gade talrika undantagsbestämmelser, under hvilka ofta föreskrifter med¬
delas, hvilka rättare synas hafva bort intagas under motsvarande ru¬
brik i sjelfva tariffen.
De menliga följderna af denna stämpelpappersförordningens brist-
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
fälliga beskaffenhet äro uppenbara. Det kan emellertid för staten sjelf
icke vara annat än af högsta vigt att icke genom sina egna beskatt-
ningslagar utsätta vare sig de skattskyldige för att blifva för högt
debiterade, eller statsverket för förluster, eller ock sina egna organer,
hvilka hafva att tillämpa beskattningslagarne, för att, i trots af all
använd omtanke och uppmärksamhet, drabbas ej blott af betydliga
ekonomiska uppoffringar, utan äfven af kriminel ansvar. Särskilt
kunna de icke sällan förekommande, af otydligheter i stämpelpappers-
förordningen föranledda fiskaliska aktionerna mot domare, med ty åt¬
följande bötfällningar, icke undgå att i allmänhetens ögon verka oför¬
tjent nedsättande på domareståndets anseende, hvars oförminskade bi¬
behållande likväl för samhället är af högsta vigt.
Då emellertid, såsom af det ofvan anförda torde framgå, en fullt
tillfredsställande uppställning af författningen icke lärer kunna ernås
utan en mera genomgripande omarbetning af densamma, men den
knappa tid, som är tillmätt för Utskottets arbeten, icke medgifver Ut¬
skottet att företaga en sådan och inom Utskottet ej heller torde före¬
finnas den speciella erfarenhet och sakkunskap, som för ett sådant
arbete erfordras, hemställer Utskottet,
att, med bifall till hvad motionären föreslagit,
Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t genom sakkunnige män låta ut¬
arbeta och så snart ske kan för Riksdagen framlägga
fullständigt förslag till ny förordning angående stäm-
pelpappersafgiften.
Stockholm den 8 April 1880.
På Utskottets vägnar:
A. G:son BENNICH.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
13
Reservationer:
vid öde punkten:
af Herr E. G. Boström;
vid 8:de punkten:
af Herr S. A. Hedlund.
Herr C. A. Jönsson har begärt få antecknadt, att han icke del¬
tagit i behandlingen af 8:de punkten.
14
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
Förslag till författning
i de delar, hvari Utskottet föreslagit förändring- eller tillägg.
Nuvarande lydelse:
§ 2.
Om olika slag af stämpelpapper.
Stämpelpapper skall vara att
tillgå af följande slag, nemligen:
b) enkla och dubbla beläggnings-
stämplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40,
50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4,
5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50, 75, 100
och 500 kronor; samt
C)----------
Föreslagen lydelse:
§ 2-
Om olika slag af stämpelpapper.
Stämpelpapper skall vara att
tillgå af följande slag, nemligen:
b) enkla och dubbla beläggnings-
stämplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40,
50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4,
5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50, 75,
100, 200 och 500 kronor; samt
c) ---------
§ 5.
Om stämpel dels å domar, ut¬
slag, resolutioner och andra dylika
handlingar, som utfärdas af dom¬
stolar, embetsverk och myndigheter,
dels ock till handlingar, som dit in-
lemnas eller derstädes företes.
Domstolar, embetsverk och myn¬
digheter indelas i afseende på den
stämpel, som till omförmälda hand¬
lingar erfordras, uti följande sex
afdelningar:
Första afdelningen:
Öfverståthållareembetet; Ofver-
intendentsembetet; —--—- —
— — — — — landträntmästare;
häradsskrifvare.
§ 5.
Om stämpel dels å domar, ut¬
slag, resolutioner och andra dylika
handlingar, som utfärdas af dom¬
stolar, embetsverk och myndigheter,
dels ock till handlingar, som dit in-
lemnas eller derstädes företes.
Domstolar, embetsverk och myn¬
digheter indelas i afseende på den
stämpel, som till omförmälda hand¬
lingar erfordras, uti följande sex af¬
delningar :
Första afdelningen:
Öf verståthållareembetet i kronoupp-
bördsärenden; öfverståthållareembetet
för polisärenden; Ofverintendentsem-
betet; —----landträntmästare.
15
Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 14.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Tredje afdelningen. Tredje afdelningen.
Kong]. Maj:ts Befallningshaf- öfverståthåUareembetets Kansli;
vande och till landsstaten hörande Kong], Maj:ts Befallningshafvande
tjensternän, med undantag aflandt- och till landsstaten hörande tjenste-
räntmästare och häradsskrifvare. män med undantag af landtränt¬
mästare.
§ 7-
Om undantag från de uti §§ 3,
4, 5 och 6 intagna stadganden.
l:o. Från stämpel enligt §§ 3,
4, 5 och G befrias:
Afsked för soldater — -—--
— — — — militären.
Afskrifter — — — — utdrag.
Anordningar.
Fattigvårdsinrättningar, i alla
dem rörande mål.
Om undantag från de uti §§ 3,
4, 5 och 6 intagna stadganden.
l:o. Från stämpel enligt §§ 3,
4, 5 och 6 befrias:
Afsked för soldater-----
— — — — militären.
Afskrifningsmål.
Afskrifter — — — — utdrag.
Anmärknings- och redogörelsemål.
Anordningar.
Fattigvår dssamhällen och fattig¬
vårdsinrättningar, i alla dem rörande
mål.
Protokollsutdrag, innefattande
föreläggande för förmyndare att till
rätten eller domhafvande!! ingifva
utdrag af förmyndareräkning.
Resolutioner---myndigheter.
Revisionssaker — — — saken.
Räntor, kronans; ransakningar,
observationer och förklaringar, som
Protokollsutdrag, innefattande af
underrätt i stad eller å landet rned-
deladt föreläggande för förmyndare
att å vederbörlig ort ingifva utdrag
af förmyndareräkning.
Resolutioner--myndigheter.
Restitutionsmål.
Revisionssaker — — — saken.
Räntor, kronans; ma/, som angå
dessa.
16
Bevillnings- Utskottet* Betänkande N:o 14.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
angå dessa, och uppbördsmäns i — — — — — — — —
samma mål anförda besvär.
2:o. Från den enligt §§ 3, 4, 5
och 6 stadgade stämpel äro jemväl
fria så väl inkommande handlingar
som utgående expeditioner i nedan-
nämnda mål och ärenden, dock med
undantag af Kongl. Maj:ts deruti
meddelade resolutioner, utslag och
domar, hvilka skola beläggas med
den i § 5 stadgade stämpel för hvarje
expedition, som icke enligt mom. 1
i denna § jemväl är från sådan stäm¬
pel fri:
Bevillningsmål;
Kronotionde, mål angående åsät¬
tande af;
2:o. Från den enligt §§ 3, 4, 5
och 6 stadgade stämpel äro jemväl
fria så väl inkommande handlingar
som utgående expeditioner i nedan-
nämnda mål och ärenden, dock med
undantag af Kongl. Maj:ts deruti
meddelade resolutioner, utslag och
domar, hvilka skola beläggas med
den i § 5 stadgade stämpel för hvarje
expedition, som icke enligt mom. 1
i denna § jemväl är från sådan stäm¬
pel fri:
Bevillningsmål;
Debiter ing smal;
Kronotionde, mål angående åsät¬
tande af;
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författ¬
ningens efterlefnad.
17:o. Stämpel papper — — —
— — — — — — — i behåll.
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författ¬
ningens efterlefnad.
17:o. Stämpelpapper —---
— — — — — — — — i behåll.
18:o. I de fall då enligt denna
författning stämpelafgift skall beräk¬
nas efter fast egendoms taxeringsvärde,
må, i fråga om samma värde, debet¬
sedel1, så upprättad som gällande Be¬
villning sstadga föreskrifver, ega lika
vitsord med af häradsskrifvare eller
vederbörande uppbördsman utfärdad.t
taxering sbevis.
Bevulnings-Utslcottets Betänkande N:o 14.
Nuvarande lydelse:
Uppbörd och redovisning af stäm-
pelpappersmedlen.
4:o. Allmänna — — — — —
— — ändring. Sådana mål åter,
som angå brist hos redogörare eller
försäljningsman å honom anförtrodt
stämpelpapper, böra handläggas på
sätt och i den ordning, som uti §
11 af Kongl. instruktionen för Kam¬
marrätten den 15 Oktober 1831 är
lör balansmål stadgad.
Föreslagen lydelse:
§ 13-
Uppbörd och redovisning af stäm-
pelpappersmedlen.
4:o. Allmänna — — — — —
— — ändring. Sådana mål åter,
som angå brist hos redogörare eller
försäljningsman å honom anförtrodt
stämpelpapper, böra handläggas på
sätt och i dén ordning, som uti § 6
af Kongl. instnfktionen för Kammar¬
rätten den 14 November 1879 är för
balansmål stadgadt.
Bill. till R{ksd. Prot. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 9 Raft.
3