% Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
sådant påfordrades, omkring det afsöndrade området uppföra och under¬
hålla erforderlig stängsel.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna nådiga proposition
blifvit remitterad, får, med hänvisande till hvad den nådiga propositionen
i öfrigt innehåller, hemställa,
att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t så¬
lunda täckts föreslå.
Stockholm den 25 April 1879.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
N:o 49.
Ank. till Riksd. Kansli den 30 April 1879, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, an¬
gående eftergift af den jordeboksränta, som enligt Kongl.
'kungörelsen den 9 Juni 1871 bör hemman och lägenheter
i vissa bergslager påföras.
(I. A.)
Sedan i proposition till 1871 års Riksdag föreslagits, att hyttorna
inom bergslag måtte från utgörande af tackjernstionde befrias, utan att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
3
de räntor, hvilka en gång inom bergslag upphört, åter påfördes, äfven¬
som att skattejern och hyttegälsjern jemväl, måtte upphäfvas, samt att
hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore under¬
kastade ordinarie rotering, måtte efter det rotetal, till hvilket de vore
extra roterade, åläggas rotevakansafgifter till hälften emot annan roterad
jord i samma län, anmälde Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19
Maj nämnda år, att omförmälda proposition blifvit på det sätt bifallen,
att Riksdagen medgifvit, det skyldigheten inom privilegierad bergslagsort
till utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern,
der någondera af dessa senare afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvar-
stode, finge för framtiden upphöra, emot det att hemman och lägenheter
i de bergslager, som icke redan vore underkastade ordinarie rotering,
skulle, efter det rotetal, till hvilket de vore extra roterade, åläggas
rotevakansafgifter till hälften emot annan roterad jord i samma län,
och att, med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kammar- och Kommers¬
kollegierna i underdånigt utlåtande den 31 December 1867 rörande
grunderna och sättet för berörda förändrings genomförande förordat och
hemstält, hvarje hemman och lägenhet inom privilegierad bergslagsort,
som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, åtnjöte någon frihet i afse¬
ende å ränta, skulle, på ofvan angifna vilkor och i de fall som veder¬
borde, till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter veder-
börandes hörande, funnes med författningarne öfverensstämma, samt att
de nya rättsförhållanden, som af omförmälda förändring kunde varda en
följd, skulle komma att inträda från och med början af år 1872; hvar¬
jemte Riksdagen anhöll, att, derest vid de sålunda bestämda skyldig¬
heternas påförande någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall visa
sig af omständigheterna påkallad, Riksdagen måtte derom få emottaga
nådig framställning.
Det af Riksdagen sålunda fattade, genom Kongl. kungörelse den
9 Juni 1871 till allmän efterrättelse meddelade beslut, angående vilko-
ren för tackjernstiondens upphörande, hade, enligt hvad af förestående,
till Riksdagen den 31 Januari innevarande år aflåtna nådiga proposition
(N:o 19) inhemtas, numera blifvit fullständigt bragt till verkställighet,
förutom att jordeboksränta i enlighet med beslutet icke blifvit påförd
inom nedannämnda bergslager, nemligen Skinnskattebergs och Norbergs
inom Yestmanlands län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte,
Hellefors, Carlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslager i Örebro län,
Vesterbergslagen i Stora Kopparbergs och Filipstads bergslag i Verm-
lands län; och då återstående räntepåföringen i dessa bergslager svår-
ligen kunde utan kränkning af enskildes rätt verkställas, har Kongl. Maj:t,
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
under åberopande af hvad ett den nådiga propositionen bilagdt stats¬
rådsprotokoll öfver finansärenden för den 31 Januari innevarande år i
ämnet innehölle, nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att den del af
den förut frinjutna jordeboksräntan i ofvan uppräknade bergslager,
som, enligt Riksdagens år 1871 fattade, genom Kongl. kungörelsen
den 9 Juni samma år till efterrättelse meddelade beslut, skulle hem¬
man och lägenheter i dessa bergslager påföras, måtte helt och hållet
eftergifvas.
Med hänvisande till hvad uti ofvannämnda statsrådsprotokoll i ären¬
det finnes anfördt, får Stats-Utskottet, till hvars behandling denna nå¬
diga framställning blifvit remitterad, till en början erinra, hurusom, en¬
ligt hvad ofvan är antydt, Riksdagen vid beslutet i fråga om de skyl¬
digheter, hvilka såsom ersättning för tackjernsafgifter borde hemman och
lägenheter i privilegierade bergslagsorter åläggas, synes hafva förutsatt,
att svårigheter vid tillämpning deraf skulle komma att uppstå, enär
Riksdagen, i sammanhang med detta beslut, anhållit, att, derest vid be¬
rörda skyldigheters påförande någon ytterligare lindring skulle i särskilda
fall visa sig af omständigheterna påkallad, Kongl. Maj:t måtte derom till
Riksdagen göra nådig framställning. Beträffande ofvan omförmälde
bergslager har också, efter det rotevakansafgift och mantalsränta blifvit
i enlighet med grunderna för Riksdagens ofvannämnda beslut påförda,
för åsättande af jordeboksränta mött hinder af den väsentliga beskaffen¬
het, att beslutet i denna del icke kunnat genomföras utan kränkning af
enskildes rätt. Då de handlingar, som skolat ligga till grund för ränte-
påföringen, delvis saknats och i många fall varit ofullständiga och mot
hvarandra stridande, samt hemmanen sedan den tid, då tackjernstionden
åsattes, undergått förändringar såväl till antal som hemmantal, hafva
oöfvervinnerliga svårigheter uppstått vid att efter hemmansberäkning
påföra jordeboksräntan; och de allvarliga försök att efter annan grund
åsätta denna ränta, hvilka i olika riktningar med ospard möda företagits,
synas samtlige hafva strandat mot svårigheten att finna en rättvis norm
för räntans påförande. Den sista utväg till frågans lösning, som varit
föreslagen, har varit tillsättandet inom länen af särskilda kommissioner
för ändamålet. Men oafsedt det osannolika deruti, att dessa kommissio¬
ner skulle kunna bättre, än hvad hittills egt rum, lyckas utan kränkning
af enskildes rätt verkställa ifrågavarande räntepåföringar, torde kost¬
naden för kommissionerna, hvilka det skulle åligga att meddela beslut
beträffande ej mindre än 1,881 särskilda hemman och hyttor, komma att
till stor del motväga den inkomst, statsverket af dessa räntor korame
att åtnjuta. Enligt hvad Utskottet inhemtat, har den uti ifrågavarande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
o
bergslager verkstiilda påföringen af rotevakansafgift och mantalsränta
föranledt 965 utslag, af hvilka 802 hos Kammar-kollegium öfverklagats,
och då, såsom förut är anfördt, jordeboksränta^ påförande möter vida
större svårigheter, torde åtgärder i sådant syfte komma att gifva anled¬
ning till ett ännu större antal besvärsmål och således jemväl i detta af¬
seende föranleda kostnader och arbete, ingalunda motvägande den der¬
igenom beredda statsinkomst. Vid sådant förhållande, och då denna in¬
komst synes vara af jemförelsevis ringa betydenhet, har Utskottet an¬
sett giltiga skäl förefinnas till eftergift af ifrågavarande ränta. I an¬
ledning häraf och på grund af hvad i öfrigt i ärendet förekommit, får
Utskottet hemställa,
att Riksdagen må bifalla, hvad Kongl. Maj:t i före¬
varande hänseende täckts föreslå.
Stockholm den 30 April 1879.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.