Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33
1
N:o 33.
Ank. till Rikäd. Kansli den 3 Mai 1879, kl. 8 e. m.
Lag-Utskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om under¬
dånig skrifvelse angående förändrad lagstiftning om äk¬
tenskapsskilnad.
Uti en af Första Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motionr
N:o 20, har Herr Frith. Grafström framställ åtskilliga anmärkninga,
mot nu gällande stadganden om äktenskapsskilnad och i sådant afse¬
ende hufvudsakligen anfört, beträffande egenvilligt öfvergifvande, att, då
i 1734 års lag, 13 kap. 4 § Giftermålsbalken, stadgades, det skilsmessa
i äktenskap kan ega rum, när den ena maken öfvergifver och förlöper
den andra af ondska och motvilja och far utrikes i det uppsåt att ej
mera blifva och bo med densamma, lagstiftaren väl icke tänkt sig, att
härigenom en så lätt skilsmessa skulle möjliggöras, som på seriare ti¬
der visat sig vara händelsen; beträffande sättet för skilsmessa på grund
af hat och bitterhet makarne emellan, att omständigheterna mången gång
kunde vara sådana, att, med nu stadgade tidsföljd mellan de föreskrifna
jtarningarne inför kyrkoherde och kyrkoråd samt skilnaden till säng
och säte, både pastor och kyrkoråd försattes i den ställning att, ehuru¬
väl inseende fördelen för de olyckliga makarne att någon tid lefva åt
skils dock vara förpligtade att varna deremot, emedan en sådan skils
messa för eu tid vore det första steget till äktenskapets fullkomliga
upplösning, hvarföre det förefallit motionären, som borde dessa varnin¬
gar eller åtminstone den inför kyrkorådet, afgifvas.. först efter förlop¬
pet.1 af det år, under hvilket domstolen dömt till skilnad till säng och
Bill. till PM. Prof, 1879. 7 Samt, 19 Höft. 1
2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
sate, och sålunda just när makarne stode i begrepp att hos Kongl.
Mapt, begära fullständig skilsmessa, hvarigenom ock den fördelen vun-
nes, att domstolen vore nödsakad att utreda förhållandet, innan dom
till skilnad till sang och säte fäldes, hvilket må hända nu ej alltid
egde rum, da det nemligen af 14 kap. 1 § Giftermålsbalk^! kunde
framgå, att en sådan utredning vore inbegripen i kyrkorådets förhand¬
ling’ vid varningens afgifvande, ehuru vid detta tillfälle inga vittnen
hördes, utan varningen afgåfves endast på grund af de oeniga makar-
nes egna uppgifter; samt slutligen med afseende å bestämmandet af den
myndighet som skall utfärda skiljebref, dels att i lagen förefunnes eu
lucka för det fall att fråga vore om skiljobrefs meddelande åt makar,som
ingått borgerligt aktenskap eller äktenskap inför främmande trosbekännares
prester, enär nämnda myndighet väl icke kunde vara svenska kyrkans
konsistorier, dels ock att med den uppfattning, som syntes tillhöra
vara dagar, att betrakta äktenskapet mera såsom en borgerlig’ angelä¬
genhet an såsom en kyrklig, kunde sättas i fråga, huru vida det ens
vore lämpligt, att konsistorierna fortfarande utfärdade några skiljebref
alls, da pa deras svaga protester i allmänhet ej fästes något afseende
men de genom sitt handhafvande af denna angelägenhet satte så att
saga kyrkans helgd pa förhållanden, som väl från borgerlig synpunkt
kunde anses nodvandiga, men ej kunde från kyrklig synpunkt gillas
Pa dessa grunder föreslår motionären, »det Riksdagen ville besluta eu
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, innehållande, det Kongl. Maj:t
tacktes genom sakkunnige personer låta utreda, huruvida ändring i
gällande lagar om äktenskapsskilnad kunde anses vara af behofvet på-
k~!ad’ °ck att Kong'1. Maj:t i sådant fall nådigst ville till Riksdagen
aigifva förslag om sådan ändring.»
Lika med motionären finner Utskottet våra nu gällande lagar om
äktenskapsskilnad i flere delar tarfva förändring, men kan dock icke
instämma i alla af honom åberopade skäl.
Utskottet kan nemligen icke biträda hvad motionären anfört der-
om att skilnad till säng och säte på ett år genom domstols beslut
borde föregå varningarna inför kyrkoherde och kyrkoråd, åtminstone
den sist namnda Då Rikets Ständer 1859—1860 antogo nu gällande
procedur för erhållande af äktenskapsskilnad till följd af hat och bit¬
terhet makarne emellan, anfördes såsom skäl för bibehållande af de äf¬
ven förut stadgade . varningarna inför pastor och kyrkoråd, att man
icke kunde förbise vigten af en varning, gifven af religionens tolk, —
1®, nem%en som närmast borde känna makarnes husliga lif och
borde anses, kunna på dem öfva det största inflytande, — samt att
genom varningen inför kyrkorådet, hvars medlemmar, såsom i orten
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
bosatte, äfven borde antagas personligen känna begge makarne och
deras inbördes förhållanden, någon större offentlighet åt makarnes
oenighet icke kunde anses gifvas — eu omständighet, som, der den
egde rum, onekligen mer förbittrade än förbättrade. Utskottet instäm¬
mer i den sålunda uttalade åsigt, att de första åtgärderna mot oenig¬
het i äktenskap böra vara af enskild natur och icke, såsom med mo¬
tionärens förslag skulle blifva händelsen, vara af beskaffenhet att
draga makarnes oenighet inför en offentlighet, som minst af allt
skulle bidraga att återknyta det såmedelst ock offentligen brutna för¬
hållandet dem emellan, och Utskottet fruktar, att en varning inför
kyrkoråd, lemnad efter förloppet af det år, under hvilket domstol dömt
till skilnad till säng och säte, och såsom vilkor för ansökan hos Kongl,
Maj:t om äktenskapets upplösning, skulle både betraktas och verkli¬
gen blifva af ännu mer uteslutande formel beskaffenhet, än som torde
vara händelsen med nu gällande ordning.
Beträffande hvad motionären andragit i fråga om skiljobrefs med¬
delande, vill Utskottet erinra dels att, så länge vigsel är enligt lag
den allmänna formen för äktenskaps ingående, det ock synes lämpligt,
det åt konsistorierna lemnas att, i händelse af äktenskapets upplös¬
ning, utfärda skiljebref, dels ock att genom Kongl. brefvet till samt-
lige hof- och ofverrätter, huru förhållas skall vid skilnad i äktenskap
emellan personer af olika religion den 13 November 1795 är förkla¬
rad!., att, ‘‘som med de om religionsfriheten i riket utkomne författ¬
ningar är öfverensstämmande, att enär mål förekomma, der skilnad i
äktenskap sökes af makar, som begge är o en främmande lära tillgifne,
vederbörande domstolar då ej måge sträcka deras utlåtanden vidare,
än till sjelfva skilnaden, samt den påföljd densamma i anseende till
makarnes lott i boet och deras sammanaflade barns underhåll och upp¬
fostran kan med sig föra, och i det öfriga, som angår den enas eller
andras ledighet att träda i annat gifte, förvisa dem till läraren i de¬
ras egen församling; samt att således i alla dylika fall, skilnaden utan
remiss till konsistorium, genom domarens utslag, så snart det vunnit laga
kraft, må anses behörigen verkstäld; men att deremot, när endera makan
är af vår evangeliska luterska lära, i hvilken händelse ock, enligt nå¬
diga kungörelsen af den 24 Januari 1781, vigsel i hvarderas försam¬
ling särskild! förrättad är, med honom eller henne, som till vår försam¬
ling /lärer, efter allmän lag, men med den andra på sätt förbemält är,
må förhållas.»
Det hufvudsakliga skäl, motionären för sin framställning anfört,
eller den tillämpning, hvartill lagens stadgande om egenvilligt öfver-
4
Lag-Utskottets Utlåtande Nio 33.
gifvande såsom orsak till skilnad i äktenskap gifver anledning, finner
Utskottet deremot i hög grad behjertansvärdt.
13 kap. 4 § Giftermålsbalken stadgar för närvarande härom så¬
lunda:
»Ofvergifver och förlöper mannen af ondska och motvilja sin
hustru, och far utrikes i det uppsåt, att ej mera blifva och bo med
henne; hafve ingen rätt sin lott i boet, eller fasta gods sitt, att råda.
Vill hustrun ifrån honom skiljas; tage då stämning hos domaren. Vet
man ej hvar mannen sig uppehåller; läte domaren å predikstolarna
lysa efter honom öfver hela häradet, eller i staden, om han der boende
varit, så ock i de närmaste socknar der intill, och förelägge honom
natt och år. Kommer han ej inom föresatt tid; döme då domaren
till skilnad, och hafve mannen förverkat hela sin lott i boet. Samma
lag vare, der hustru förlöper mannen.»
Stadgandet, att, om ena makan af ondska och motvilja ofvergifver
och förlöper den andra, samt far utrikes i det uppsåt, att ej mera
blifva och bo med densamma, samt den andra makan vill skiljas, »tage
då stämning hos domaren», har, särskildt på senare tider, lenmat
makar, som önskat skilsmessa, en lätthet att åstadkomma sådan, den
lagstiftaren med sin tids förhållanden säkerligen hvarken åsyftat eller
ens anat. Saken tillgår sålunda, att ena makan t. ex. mannen reser
till närmast belägna utrikes ort, vanligen Köpenhamn, hvarpå andra
makan å honom utverkar stämning om skilsmessa på den grund, att
han af ondska och motvilja öfvergifvit henne, och farit utrikes i upp¬
såt att ej mer blifva och bo med henne. Sedan stämningen delgifvits
den andre makan, erkänner denne vid domstolen genom vederbörligen
befullmäktigad! ombud det omstämda förhållandet, hvarefter domstolen
utan vidare dömer till skilnad i äktenskapet. Med nutidens lättade
kommunikationer är allt undanstökad! på några veckor. Antalet af
på grund af egenvilligt öfvergifvande upplösta äktenskap ökas ock,
på sätt af bilagda från officiella uppgifter sammanförda tabeller Litt.
A och B. framgår, i eu grad, som är oroväckande. Utskottet anser
derföre, att den lagstiftande makten icke längre bör i overksamhet
åse det missbruk, lagens stadgande!! sålunda föranledt.
Redan Lagkomité!!, som i sitt förslag till civillag antog, lika
med gällande lag, uti öfvergifvande! en tillåten orsak till sökande af
äktenskapsskilnad, men förklarade sig icke hafva trott sig böra göra
den öfvergifna makans rättighet dertill obegagnelig genom fordran af
en bevisning om utrikes vistande, som i de flesta fall ej kunde åstad¬
kommas, sökte ock förekomma de missbruk, hvilka redan då ej sällan
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
egt rum af lagens stadgandeu i detta ämne, genom de i förslaget
meddelade föreskrifter: att den öfvergifna makans_ anmälan skulle vara
beledsagad af bevis från kyrkoherden i församlingen, att den andre
bortrest, utan veterlig^ ärende, och på ett helt års tid ej låtit sig al¬
höra; att den uti lagen påbudna lysning i häradet eller i staden, samt
deri i förslaget tillagda kungörelse i allmänna tidningar^ icke under
annat vilkor finge beviljas, än att offentlig efterfrågan vid rätten skett
och att underrättelse då ej kunnat vinnas, det den bortreste funnes å
viss ort inom riket; och'ändtligen att, sedan lysning och kungörelse
för sig gått, till skilnad ej skulle dömas förr, än ytterligare ett år
förflutit, hvarunder ej blifvit upptäckt, att den bortreste å viss ort
inom riket vistades, eller att han, af giltigt skäl, utomlands sig uppe-
Till det nu anförda skäl för en revision af gällande stadganden
om äktenskapsskilnad vill Utskottet foga några andra.
Beträffande stadgandet i 13 kap. 1 § Giftermålsbalken, att om
båda makarne gjort hor och endera med den andra förut ej blifvit
för likt, deras äktenskap ej må skiljas, finner Utskottet de berättigade
anmärkningar, hvartill ett dylikt stadgande gifver anledning, ic e
kunna bättre uttryckas, än som skett af Lagkomité^ da den förklarade
»att eu sådan dubbel otrohet fördubblar skälen till skilsmessa, emedan
den innefattar ett från båda sidor framstäldt och följaktligen oveder¬
sägligt bevis, att den inbördes tillgifvenhet och den aktning för ömse¬
sidiga pligter aldeles försvunnit, som utgöra vilkoren för ett. lyckligt
äktenskap. Att sammanhålla makarnes föreningsband, under så be-
dröfliga omständigheter, skulle endast vara att förvandla äktenskapet
till eu straffanstalt, under det man befordrade en uppenbart osedlig
och all huslig ordning kränkande lefnad, ledande på en gång till
enskildt elände och till allmän förargelse.))
»Bestämmelsen i ofvan intagna 4 § af 13 kap. Giftermålsbalken,
att, om man ej vet, hvar den förlupne makan sig uppehåller, domaren
skall låta lysa efter honom å predikstolarne -»öfver hela häradet, eller i
staden, om kan der boende varit, sä ock t. de närmaste socknar der intill»,
torde icke på något sätt öfverensstämma med nutidens förhållanden,
och följaktligen böra undergå ändring.
Till de sålunda anförda delar, i hvilka gällande stadganden om
äktenskapsskilnad tarfva en förändring, skulle kunna läggas fyrfaldiga
andra. Hvad redan andragits, utgör emellertid för Utskottet, som
finner en revision af gällande bestämmelser om skilnad i äktenskap
äfven böra omfatta bestämmelserna om skilnad i trolofning, tillräckligt
skäl att hos Riksdagen hemställa,
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
att Riksdagen, med anledning af herr Grafströms
förevarande motion, ville hos Kongl. Mai:t i under¬
dånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta nu
gällande stadganden om skilnad i trolofning och
äktenskap undergå granskning samt till Riksdagen
afgifva de förslag, hvartill denna granskning kan för¬
anleda.
Stockholm den 3 Maj 1879.
På Utskottets vägnar.
H. G. v. GEGERFELT.
Re s erv ationer:
af Herr Ribbing mot motiveringen för Utlåtandet såsom, enligt
hans mening, lidande af ensidighet och ofullständighet.
Herrar Lindgren och Anders Persson hafva begärt få här antecknadt,
att de, till följd af undfången ledighet från riksdagsgöromålen, icke
ofvervarit ärendets handläggning i Utskottet
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
7
Tab. Litt. A.
utvisande af domkapitlen medelst skiljebref upplösta äktenskap och trolofningar
1861—1878.
Då med vigsel fullbordade äktenskap blifvit upplöéta
År.
|
|
|
|
till följd a
|
domstols beslut,
|
:ör
|
|
|
|
enligt Kongl. Maj:ts nådiga
tillåtelse för
|
äktenskapsförbindelser, grundade på
ifdande efter trolofning eller under
äktenskapslöfte, blifvit upplösta.
|
Då trolofningar blifvit upplösta.
|
Summa summarum.
|
Hor,
|
Egen-
villigt
öfvergif¬
vande,
|
Lägers¬
mål med
annan
före
äkten¬
skapet,
|
Obotlig
sjukdom
eller an¬
nan i
13: 8 G.
B. om¬
förmäld
orsak,
|
Lifstids-
fängelse,
|
Stämp¬
ling emot
makas
lif,
|
Galen¬
skap,
|
Nesligt
brott,
|
Slöseri,
dryckenskap,
våldsamt
sinnelag eller
stridighet i
lynne och
tänkesätt,
|
CO
B
g
P
|
af mannen.
|
af q vinn an.
|
af mannen.
|
af qvinnan.
|
af mannen.
|
af qvinnan.
|
hos mannen.
|
hos qvinnan.
|
ådömdt man.
|
ådömdt qvin.
|
af mannen.
|
af qvinnan.
|
hos mannen.
|
S3*
O
m
►Q
5‘
a
&
3
|
beg. af man.
|
beg. af qvin.
|
hos mannen.
|
hos qvinnan.
|
hos begge
makarne.
|
1861 ......
|
33
|
20
|
43
|
30
|
|
_
|
i
|
|
o
|
i
|
|
■
|
i
|
3
|
6
|
|
5
|
2
|
3
|
ISO
|
53
|
in
|
314
|
1862 ......
|
10
|
18
|
49
|
20
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i
|
—
|
—
|
i
|
5
|
10
|
' —
|
4
|
2
|
3
|
123
|
50
|
126
|
299
|
1863 ......
|
14
|
14
|
43
|
27
|
—
|
2
|
—
|
—
|
2
|
i
|
i
|
—
|
3
|
1
|
6
|
3
|
8
|
1
|
22
|
148
|
60
|
117
|
325
|
1864 ......
|
13
|
10
|
46
|
26
|
—
|
—
|
|
—
|
1
|
i
|
—
|
—
|
i
|
4
|
11
|
1
|
3
|
2
|
16
|
135
|
56
|
97
|
288
|
1865 ......
|
14
|
12
|
51
|
16
|
—
|
1
|
|
—
|
—
|
—
|
i
|
—
|
i
|
2
|
4
|
2
|
—
|
—
|
23
|
127
|
66
|
117
|
310
|
1866 ......
|
17
|
16
|
34
|
17
|
—
|
2
|
—
|
—
|
2
|
—
|
—
|
_
|
i
|
3
|
5
|
1
|
3
|
—
|
27
|
128
|
47
|
98
|
273
|
1867 ......
|
17
|
16
|
34
|
17
|
—
|
2
|
|
—
|
2
|
—
|
—
|
—
|
i
|
3
|
5
|
1
|
3
|
—
|
27
|
128
|
47
|
98
|
273
|
1868 ......
|
9
|
14
|
31
|
27
|
|
|
—
|
|
|
|
—
|
|
|
4
|
7
|
—
|
1
|
—
|
22
|
115
|
43
|
102
|
260
|
1869 ......
|
9
|
10
|
36
|
17
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
_
|
i
|
|
i
|
3
|
12
|
2
|
3
|
—
|
20
|
115
|
42
|
92
|
249
|
1870 ......
|
4
|
11
|
48
|
16
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
. —
|
1
|
13
|
3
|
3
|
2
|
25
|
126
|
46
|
94
|
266
|
1871 .....
|
11
|
15
|
50
|
22
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
i
|
—
|
1
|
16
|
2
|
1
|
—
|
16
|
135
|
53
|
80
|
268
|
1872 ......
|
10
|
17
|
66
|
33
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
2
|
_
|
i
|
1
|
6
|
3
|
2
|
_
|
11
|
154
|
63
|
96
|
313
|
1873 .....
|
12
|
18
|
71
|
38
|
—
|
3
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
|
i
|
1
|
5
|
1
|
4
|
4
|
31
|
190
|
55
|
113
|
358
|
1874 ......
|
17
|
20
|
94
|
39
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
i
|
3
|
3
|
1
|
2
|
—
|
36
|
216
|
67
|
114
|
397
|
1875 ......
|
9
|
15
|
83
|
30
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1
|
_
|
L
|
—
|
—
|
4
|
O
u
|
1
|
5
|
1
|
27
|
180
|
48
|
108
|
336*
|
1876 ......
|
7
|
19
|
99
|
39
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i
|
2
|
6
|
2
|
3
|
1
|
33
|
212
|
46
|
102
|
360
|
1877 ......
|
12
|
22
|
95
|
34
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
6
|
2
|
2
|
2
|
30
|
211
|
52
|
117
|
380
|
1878 ......
|
9
|
19
|
82
|
41
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
7
|
3
|
—
|
|
39
|
205
|
45
|
114
|
364
|
* Hvartill kommer ett på grund af tvegifte å mannens sida upplöst äktenskap.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
Tab. Litt. B.
utvisande antalet med vigsel fullbordade äktenskap, som blifvit medelst
skiljebref af Stockholms stads konsistorium upplösta,, till följd
af domstols beslut, för egenvillig! öfvergifvande
1861—1878.
o
År.
|
Af mannen.
|
Af qvinnan.
|
Summa.
|
1861 ...........................................................................
|
4
|
2
|
6
|
1862 .............................................................................
|
7
|
3
|
10
|
1863 .............................................................................
|
12
|
5
|
17
|
1864 ..............................................................................
|
12
|
2
|
14
|
1865 ..........................................................................
|
12
|
2
|
14
|
1866 ...........................................................................
|
8
|
—
|
8
|
1867 .............................................................................
|
8
|
—
|
8
|
1868 .........................................................................
|
8
|
3
|
11
|
1869 .............................................................................
|
7
|
5
|
12
|
1870 ..........................................................................
|
7
|
3
|
10
|
1871 .............................................................................
|
9
|
5
|
14
|
1872 ............................................................................
|
12
|
5
|
17
|
1873 .............................................................................
|
9
|
5
|
14
|
1874 ..............................................................................
|
20
|
8
|
28
|
1875 ...............................................................................
|
14
|
3
|
17
|
1876 .......................................................................
|
12
|
6
|
18
|
i 1877 ............................................................................
|
24
|
12
|
36
|
! 1878 ............................................................................
|
32
|
8
|
40
|