Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.
N:o 32.
Ant. till Riksd. Kansli den 30 April 1879, kl. 5 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion omförhöjda
böter för part eller vittne vid förfallolöst uteblifvande.
Inom Andra Kammaren bär Herr Jan Magnusson, med hvilken
Herrar P. Engman, Anders Bengtsson och Lars Andersson instämt, uti
afgifven motion, N:o 109, hvilken blifvit till Lag-Utskottet öfverlemnad,
hemstält, “att Riksdagen för sin del ville besluta de ändringar i Rätte¬
gångsbalkens 12 kap. 2 § och 17 kap. 3 §, att instämd part och vittne,
som förfallolöst uteblifva från underrätt, skola bota, den förre 10 kro¬
nor och det senare 5 kronor“, hvarjemte motionärerne anhållit, att Lag¬
utskottet ville dels, i fall Utskottet ej ansåge de föreslagna bötesbelop¬
pen lämpliga, föreslå andra sådana, dels ock höja åtskilliga andra i
Rättegångsbalken förekommande böter för försummad inställelse, på
det ett rigtigt förhållande måtte kunna ernås emellan dylika bötesbelopp.
Lika med motionärerne och på de af dem anförda skäl anser Ut¬
skottet nuvarande bötesbelopp för instämd part eller vittne, som ute-
blifver från underrätt utan laga förfall, med nuvarande myntvärde vara
alldeles för obetydliga för att i någon nämnvärd mån uppfylla det med
dem åsyftade ändamål eller att, förmå part eller vittne till inställelse.
Man har visserligen såsom ett korrektiv mot uteblifvande från det håll,
hvarifrån det väl oftast förekommer och medför de största olägenheter,
eller från svarandens sida, åberopat stadgandet i 12 kap. 3 § Rätte¬
gångsbalken, att i händelse af svarandens förfallolösa uteblifvande å
första inställelsetiden underrätten skall döma i saken, efter ty, som
sanning deri utletas kan, men, efter hvad allmänt bekant är, tillämpas
dylik tredskodom ondast i klara skuldfordringsmål, och i alla öfriga
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.
tvistemål kan svaranden med den ringa uppoffringen af två kronor
köpa sig ett uppskof af allra minst en månad, på vissa ställen ett
helt år och kanske vanligast omkring fyra månader, samt vittne
mot en krona femtio öre uppskjuta sin "inställelse till vare sig för
vittnet sjelft eller för någondera parten lämpligare tid, allt till stor
olägenhet för öfrige, som i egenskap af parter eller vittnen måste från
eu ofta långt aflägsen boningsort iakttaga en kanske alldeles ända¬
målslös inställelse. Behofvet af mera verkande påföljd för att förmå
särskildt svarandepart tall inställelse torde ock, såsom motionärerne
äfven anföra, nu mera hafva blifvit ännu större, sedan alla mål angå¬
ende skuldfordran, som icke grundar sig på skuldebref eller annat,
skriftligt fordringsbevis, komma att uteslutande vid domstolarne an-
hängiggöras.
Utskottet, som icke finner sig höra föreslå någon förhöjning i nu
gällande böter för uppropsförsummelse, till hvilken part ju ofta kan
temligen oskyldigt vid alldeles tillfällig frånvaro ur domstolslokalen
gorå sig förfallen och hvilken torde vara af jemförelsevis mindre be¬
tydelse, föreslår på grund af hvad Utskottet anfört, att böter för part,
som förfallolöst uteblifver från ting eller rättegångsdag, må höjas till
tjugo daler, och böter för vittne, som förfallolöst uteblifver i under¬
rätt till tio och i hofrätt till femton daler.
Det är gifvet att, om nu ifrågavarande bötesbelopp blefve för¬
höjda, domstolarne skulle till äfvenledes förhöjda belopp sätta de efter¬
följande viten, hvilkas bestämmande på dem ankommer, samt dymedelst
eu af de mest verkande orsaker till den så öfverklagade långsamheten
i den civila rättsskipningen, eller de allt för obetydliga påföljderna af
förfallolöst uteblifvande vara undanröjd.
Åtskilliga i öfrig! uti Rättegångsbalken förekommande bötesbelopp
sta visserligen i ett visst sammanhang med dem, Indika Utskottet nu
föreslår till förhöjning, men detta sammanhang är enligt Utskottets
tanke icke så oskiljaktigt, att eu förhöjning af de senare skulle nöd¬
vändiggöra eu förhöjning åt de förra. Den i viss män bristande harmonien
beträffande beloppet mellan de förhöjda böterna å ena och öfriga i
Rättegångsbalken upptagna böter å den andra sidan torde icke lätteligen
kunna förekommas och låter i alla händelser den förhöjning, Utskot¬
tet nu föreslår, ännu mera framträda sådan som den verkligen är eller
eu i afvaktan på en ny rättegångsordning provisoriskt vidtagen nöd¬
fallsutväg.
Utskottet hemställer vördsamt,
att Riksdagen, med anledning af föreliggande
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.
motion, ville för sin del antaga följande förändrade
lydelse af
dels 12 kap. 2 § Rättegångsbalken, sådan nämnda
§ lyder enligt Kongl. förordningarne den 12 Mars
1830 och den 18 April 1849:
“År någon förfallolöst borta, då han ropas af
Rätten fram att kära eller svara, böte två daler.
Kommer hvarken kärande eller svarande, å landet
innan Häradstingets slut, eller i stad innan rättegångs-
timman ute är, böte hvardera tjugo daler. Kommer
svaranden å första Ting, innan det ändas, och blif-
ver käranden ute; böte som sagdt är, och gälde han
svaranden dess kostnad, der han ej vid nästa Ting
å landet, eller inom en månad i staden, gitter visa,
det han laga förfall haft, och att han ej kunnat Rätten
det kungöra. Stämmer ej käranden saken in, och
den fullföljer å den tid, som nu är sagdt; vare sva¬
randen för hans käromål fri“;
och dels 17 kap. 3 § Rättegångsbalken, sådant
detta lagrum lyder i Kongl. förordningen den 18
April 1849:
“Vill någon sin talan med vittne fästa; tage det
sjelf med sig, eller läte det lagligen till Rätten stämma.
Beropar sig någon å flera vittnen, i samma sak; de
må genom en stämning inkallas, om det beqvämligen
ske kan. Vittne må ock i högre Rätt höras, ändå att
det i den nedra ej nämndt varit. Kommer ej vittne,
som stämdt är; höte i Underrätt tio daler, i Hofrätt
femton daler; och lägge Rätten sedan viss dag och
vite före. Kommer vittnet ej ändå; lite Rätten å
landet Konungens Befallningshafvande till, eller den
Kronobetjent, som närmast är, att skaffa vittnet in:
i staden ege Domaren sjelf makt dertill.“
Stockholm den 30 April 1879.
På Utskottets vägnar:
H. G. v. GEGERFELT.
6
Lag-Utskottets Utlutande N:o 32.
Reservationer:
af Herr Thomasson mot det slut, hvartill Utskottet i ärendet
kommit;
af Herr Ribbing: “Med anmärkning i förbigående att under det
Utskottet sistlidet år såsom hufvudsakligt skäl till afslag å likartad
motion anfört, att förändringar icke blifvit föreslagna i andra bötes¬
belopp, som med de föreslagna stode i sammanhang, anmäler jag min
reservation mot Utskottets föreliggande betänkande af det skal, att, om
en ändring i ifrågavarande bötesbelopp skall ske under afvaktan af
pågående omarbetning af Rättegångsbalken, de n}m bötesbeloppen böra
sättas så högt, att eu verkan till ändring i de öfverldagade missför¬
hållandena derigenom sannolikt skall inträda, hvilket, med de af Ut¬
skottet föreslagna bötesbeloppen synes mig icke blifva händelsen.“
samt af Herr Sundell: “Ehuru jag är med Utskottet ense derom,
att ändringar i några andra lagens rum, hvarom nu kan blifva fråga,
än 12 kap. 2 § och 17 kap. 3 § Rättegångsbalken icke äro oundgäng¬
ligen nödvändiga, håller jag likväl före, att åt det förra lagrummet
bör gifvas följande lydelse, den der, så vidt jag vet, öfverensstämmer,
naturligtvis utom hvad angår nya bötesbestämmelsen, med nu gängse
praxis:
År part förfallolöst borta från Rådstufvurätt eller Hofrätt å den
dag, hvarå stämningen lyder, och från Häradsrätt å den dag målet
blifvit utsatt att till handläggning förekomma : är det svaranden; böte,
der målet ändock icke, enligt 3 §, hufvudsakligen pröfvas, tjugu da¬
ler: är det käranden; värde, om svaranden det yrkar, saken pa den
stämning ej mera upptagen, och gälde käranden, der svaranden det
äskar, dennes inställelsekostnad. Visar käranden vid nästa ting ålan¬
det eller inom en månad i staden, det han laga förfall haft och att
han ej kunnat Rätten det kungöra, gånge den kostnad åter. Stämmer
ej käranden saken ånyo in och den fullföljer å tid, som nu är sagdt;
vare svaranden för hans käromål fri.
Hvad det senare lagrummet, beträffar, lärer det icke vara nödigt,
att olika böter stadgas för vittne, som utebli! ver från Underrätt, och
för vittne, som uteblifver från Hofrätt; och torde § böra ändras så:
.Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32. 7
Kommer ej vittne, som stämdt är; böte tio daler; och lägge
Rätten sedan viss dag och vite före.
I allt öfrigt bibehålies den lydelse § nu eger.“
Herrar Samzelius, Anders Persson och Torpadie hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit uti ärendets behandling i Utskottet.