8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.
N:o 12.
Ank. till Riksd. Kansli den i Mars 1879, kl. 5 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i gällande bestämmelser rörande rättighet till grustägt å
annans skog och utmark. I
I 25 kap. 12 § Byggningabalken stadgas, att “till landsväg må sand och
ris tagas, der det närmast finnes“. Denna bestämmelse förklarades genom Kongl.
brefvet den 25 November 1802, kungjordt i Kammar-kollegii cirkulär den 5 April
1803, närmare sålunda, att vid de tillfällen, då vägbyggare ville hemta sand å
andra hemmans inägor, åkergärden, ängar och hagar, jordegaren deröfver förut ofel¬
bart borde höras och i händelse af motsägelse dermed på enahanda sätt som med
åverkansmål efter lag förfaras, samt alla stridigheter om väglagningsämnens ta¬
gande tillhöra domarens i orten pröfning; hvaremot, i anseende till rättigheten att
för vägbyggnaden taga sand å skog och utmark, sådant hvarken borde eller kunde
vederbörande väglagningsskyldige bestridas, enär det skedde med den ordning
och på ett sätt, att sandgropar ej på flere ställen öppnades, så länge den redan
öppnade lemnade nödig sandtillgång och icke funnes för nära vägarne inrättad,
så att olyckor derigenom kunde uppkomma, hvadan Konungens Befallningshafvande,
hvar i sitt län, skulle ega utse sådana ställen, der tjenliga ämnen till väglagning,
utan någons förfång, beqvämligast kunde afhemtas, och tillika meddela de före¬
skrifter, som dervid vore nödiga att iakttaga. Konungens Befallningthafvandes be¬
fattning härmed är dock nu mer upphäfd, i det att enligt Kammar-kollegii kungö¬
relse den 12 April 1838 äfven frågor om grustägt å skog och utmark för väglagning
skola, i enlighet med hvad om grustägt å inegor är stadgadt, tillhöra domstols upp-
9
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.
tagande och pröfning. Genom Kammar-kollega cirkulär flen 4 Mars 1825 förändra¬
des emellertid bestämmelserna om grus- och sandtägt å annans område sålunda, att i
den händelse, då något lagligt och gällande hinder emot grus- och sandhemtning å in-
egor och hagar pröfvades förekomma, så att den icke utan verklig skada för jord-
egaren der kunde ske, samt dessa väglagningsämnen icke heller å skog och utmark
för väglottsegare funnes att tillgå på det lämpliga afstånd eller af den beskaffenhet,
att de kunde begagnas, häradsrätten egde på väglottsegarens begäran, efteriveder-
börandes närvaro föregången undersökning, bestämma, hvarest och på hvad sätt å
inegor och hagar sand och grus tjenligast och till minsta skada för jordegaren
kunde, emot utsatt skälig ersättning åt honom, af väglottsegaren få afhemtas.
Uti Andra Kammaren har nu Herr August Peterson i afgifven motion, N:o
40, erinrat, att, då sålunda å enskild jordegares inegor och hagmark nu mera
grus i och för väglagning kunde endast mot ersättning tagas, såväl rättvisa som
billighet bjöde, att skälig ersättning jemväl bestämdes för grustägt å skogsmark i
sagda ändamål, hvarföre han föreslagit, “att Riksdagen behagade besluta ändring
uti 12 § af 25 kap. Byggningabalken och dermed sammanhang egande stadganden
i det syfte, att sand, grus och ris till landsväg icke må ä annan skog och utmark
afhemtas, utan mot skälig ersättning1'.
Då emellertid Kongl. Maj:t under den 24 November 1876 tillsatt en komité
för förslags utarbetande rörande väghåliningsbesväret på landet, hvilken komité
ännu icke afslutat sina arbeten, samt vid nämnda frågas behandling och afgörande
nu förevarande ämne otvifvelaktigt kommer under öfvervägande, hemställer Ut¬
skottet,
att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 Mars 1879.
På Utskottets vägnar:
H. O. y. Gegerfelt.
t#
Herr von G eg er felt har begärt få här anteckuadt, att han efter undfången
ledighet varit från Riksdagen frånvarande, då Utskottet behandlat denna motion.
Bih. till Riksd. Prot. 1879. 7 Sami. 6 Häft.
2