Banko- Utskottets Utlåtande N:o 8.
N:o 8.
Ank. till Kiksd. Kansli den 17 Mars 1879, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om återutgifvande af
riksbankssedlar å en krona.
Riksdagens Andra Kammare bär till Banko-Utskottet hänvisat tre särskilda,
af Herr J. A. Sjö, Herr Johannes Andersson från Bohuslän och Herr A. W.
Wigardt inom Kammaren väckta motioner, N:is 18, 32 och 33, i fråga om åter¬
utgifvande af riksbankssedlar å en krona.
Förslagsställarne hafva hemstält:
Herr Sjö, med hvilken Herrar A. Svensson, L. J. Larsson, Jöns Persson,
C. Mejenqvist, F. Andersson, J. Smedberg, P. Engman, J. Jonasson, P. Westman,
A. F. Petersson, C. Magni, C. I. Bengtsson och Åke Andersson sig förenat: “att
Riksdagen må besluta och åt Banko-Utskottet uppdraga att för Fullmäktige gifva
till känna, det Riksbanken från och med 1880 års ingång skall utgifva sedlar å eu
krona, till belopp af två millioner, hvilken sedelstock vid omkring samma siffra
framgent bibehålies; samt att Riksdagen uppdrager åt Banko-Utskottet att i öfver¬
ensstämmelse härmed föreslå nödiga ändringar i bankoreglementet
Herr Johannes Andersson, med hvilken Herr A. P. Lind instämt, ett med
Herr Sjös lika lydande förslag; och
Herr Wigardt: “att Riksdagen må besluta samt åt Banko-Utskottet upp¬
draga att för Fullmäktige i Riksbanken tillkännagifva, det sedlar å en krona å nyo
skola så fort som möjligt utgifvas, samt att Riksdagen uppdrager åt Banko-Utskottet
att i öfverensstämmelse härmed föreslå nödiga ändringar i bankoreglementet.“
Bill. till Riksd. Prut. 1879. 6 Samt. 1 Afd. 6 Höft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
Uti afgifvet utlåtande öfver dessa motioner hafva Fullmäktige i Riksbanken
anfört följande:
“Lika litet som fullmäktige nästlidet år, vid remiss från Banko-Utskottet af
en vid dåvarande riksdag väckt motion om utgifvande af riksbaukssedlar å två
kronor, ansågo sig böra understödja detta förslag, livilket ock af Riksdagen medelst
gemensam votering afslogs, lika litet finna sig fullmäktige kunna förorda den uti
ofvan nämnda nu väckta motioner ifrågasatta återgång från den, enligt fullmäktiges
åsigt, sunda och gagneliga reform i vårt myntväsen, som vid 1875 års riksdag
vidtogs genom då beslutad indragning af Riksbankens sedlar å eu krona. Det
framhölls vid nyssnämnda riksdag så väl af fullmäktige i deras yttrande till Banko-
Utskottet som af Utskottet i dess till Riksdagen afgifna utlåtande N:o 19 utförligen
dels, från Riksbankens synpunkt, hurusom dessa sedlar betydligt minskade
den normala vinst, Riksbanken hade att af sin sedelutgifning påräkna till följd af
den jemförelsevis stora kostnad, som vore förenad med dessa sedlars anskaffning;
att bestyret inom Riksbanken med deras mottagande, bokföring och expedierande
samt in- och utvexling påkallade en större tjenstemannapersonal, än som eljest
erfordrades, äfvensom samma personals sysselsättande med göromål, de der vis¬
serligen icke tillhörde den egentliga bankrörelsen; samt att Riksbanken lede i
sin utveckling genom att nödgas äfven sköta den uppgift att förse rörelsen med
skiljemynt, hvilken uppgift i andra länder tillkommer myntverken;
dels ock, från landets och den allmänna rörelsens synpunkt, att det ej vore
nyttigt att bibehålla denna qvarlefva från ett oordnadt penningeväsen; att enkrone-
sedlarne, som i Sverige fullgöra skiljemyntets funktioner, bidraga att hos allmän¬
heten bibehålla det föreställningssätt att sedeln är mynt, och att dessa sedlars
indragning derföre vore eu följdrigtig utveckling af 1830 års realisation och eu
tillämpning af de grunder, som för 30 år sedan framkallade beslutet om bort¬
tagande af sedlarne å 8 och 16 skillingar banko.
Att, såsom motionärerne i frågan vid innevarande riksdag anfört, enkrone-
sedlarnes indragning vållat vissa olägenheter vid postförsändelser af penningar
äfvensom vid åtskilliga liqvider enskilde emellan, vilja fullmäktige visserligen ej
iörneka, och denna omständighet var ingalunda förbisedd vid beslutets fattande
om nämnda indragning, men ansågs ej vara af beskaffenhet att böra afhålla från
utförandet af en i flera hänseenden nyttig befunnen åtgärd; och fullmäktige kunna
icke heller nu tillmäta de anförda olägenheterna, hvilka icke heller äro uteslutande
att tillskrifva enkronesedlarnes indragning, den vigt, att de borde föranleda en
återgång från den reform i landets myntväsen, hvartill genom de mindre skillings-
sedlarnes indragning början gjordes för 30 år sedan.
Hvad motionärerne i öfrigt andraga, eller att i åtskilliga andra länder sedlar
af till och med mindre valör än en krona utgifvas samt att eu ej obetydlig vinst
på utgifvandet af dessa småsedlar bereddes banken derigenom att eu stor del af
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
3
dera årligen ginge förlorad, har äfvenledes förut blifvit bemött. Sålunda har, hvad
beträffar exemplet från andra länder, blifvit erinradt, att sedlar af ytterst låg valör
nästan uteslutande förekomma i länder med mindre väl ordnade finanser, hvar¬
jemte fullmäktige vilja anföra att i våra grannländer Norge och Danmark, med
hvilka myntkonvention är träffad, ej mindre sedlar än å fem kronor i Norge och
tio kronor i Danmark utgifvas, utan att, så vidt fullmäktige hafva sig bekant, fråga
der ens blifvit väckt om skiljemynts utgifvande af papper, och vidkommande vin¬
sten, föranledd af egna skuldförbindelsers förstöring, att denna vinst vore af be¬
skaffenhet att ej böra i bankstyrelsens eller Riksdagens beräkningar ingå.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställa Fullmäktige: att ifråga¬
varande motioner icke må af Utskottet understödjas.*
Redan uti den omständighet, att icke mer än fyra år förflutit, sedan Riks¬
dagen beslutade inställa utgifvandet af riksbankssedlar å en krona, föreligger för
Utskottet en manande anledning att icke utan synnerligen vigtiga skäl biträda de
förslag i alldeles motsatt retning, hvilka nu blifvit af ofvannämnde motionärer fram-
stälda. Några skäl af dylik beskaffenhet äro dock, efter Utskottets åsigt, i före¬
varande fall icke för handen. De till stöd för förslagen af motionärerne åberopade
förhållanden äro tvärtom inga andra än de, som redan vid beslutets fattande blefvo
af Banko-Utskottet till öfvervägande framlagda, men hvilka lika litet då som vid
afgörande af ett vid nästlidet års riksdag väckt förslag om utgifvande af sedlar å
två kronor ansågos böra tillmätas någon afgörande vigt. Sällan torde eu reform,
hvaraf ett helt lands allmänhet i dess dagliga affärsförhållanden beröres, kunna
försiggå utan att en eller annan olägenhet deraf förspörjes. Betydelsen af de i
följd af enkronesedlarnes indragning uppkomna och af motionärerne omförmälda
svåiugheter och kostnader vid postförsändelser af penningar och vid smärre liqvi-
der enskilde emellan vill Utskottet visserligen icke helt och hållet underkänna,
men Utskottet tror sig kunna antaga, att desamma redan numera äro jemförelsevis
föga känbara och allt mindre skola så blifva, i samma mån allmänheten hinner
vänja sig vid silfvermynten och uppskatta deras fördelar. Genom Kongl. Kungö¬
relserna den 31 December 1875 och den 8 December 1876 äro väsentliga lättna¬
der beredda att i och för licjyiders verkställande få tillvexla sig skiljemynt så väl
af silfver som brons, och hvad beträffar olägenheterna vid penningeförsändelser
med posten, torde de lättnader, som i detta hänseende må vara önskvärda, böra
sökas uti förändrade anordningar från postverkets sida och icke uti återinförande
endast på sådan grund af ett bytesmedel, som i följd af sin ringa valör och den
stora slitning, detsamma genom sin snabba omsättning är underkastadt, icke med
fördel kan framställas uti sedelns form och, på sätt tillförene blifvit utförligen och
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
öfvertygande framhållet, icke bör eller utan menliga verkningar kan i ett land
med ordnadt penningeväsende användas. För de högre och vigtigare skäl, hvilka
blifvit för enkronesedlarnes indragning anförda, hora, efter Utskottets uppfattning,
onekligen de mot samma åtgärd förefintliga beqvämlighetsskälen vika, och Ut¬
skottet hemställer derföre,
att ifrågavarande förslag icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Mars 1879.
På Utskottets vägnar:
J. J. Ekman.
Reservation:
af Herr J. A. Sjö: “Gent emot Utskottets afstyrkande förslag å min med
fleres motioner, har jag ansett, att Riksdagen bör bereda vårt lands befolkning ett
lätt, beqvämt och ändamålsenligt pappersmynt, för att begagnas dels vid postför¬
sändelser och dels för liqvider enskilde personer emellan, och detta synnerligast
som man ej gerna för jemn liqvid uti rekommenderade bref kan inlägga silfver-
mynt, ty i så fall blifver befordringsafgiften mycket dyrare, än om sedlar af mindre
valör för afsedda beloppet deri kunde inläggas. Visserligen begagnas vid sänd¬
ningar af liqvider ofta frimärken, men dessa äro ej lagliga betalningsmedel, helst
som postverket förnekar inlösa de derifrån eu gång köpta och ingen är skyldig
mottaga dem som penningar vid liqvider. Alltför väl vetande att för dem som bo
nära bankinrättning och postanstalt, finnas beqvämligheter, då de från förstnämnde
ställe kunna köpa vexel och från sistnämnda postanvisning; menför dem som hafva
1 å 2 mil och deröfver till närmaste sådan inrättning, är ej så lätt begagna sig
af dessa fördelar; fördenskull har jag velat att Riksbanken åter skall utgifva en-
kronesedlar, på det ofvanbeskrifna olägenheter må varda afhjelpte, och då härtill
kommer att Riksbanken genom utgifvande af två millioner kronor sådana sedlar,
efter 6 % ränta, årligen skulle förtjena 120,000 kronor, men om derifrån dragas
de kostnader, som uppstå för papper, tryckning, invexling m. m. af samma, som
Banko-Utskottets Memorial N:o 9. 5
högt taget ej uppgår till mer än omkring 15 å 20,000 kronor, skulle nettovinsten
för Riksbanken blifva 100,000 å 105,000 kronor. Af hvad jag sålunda anfört, vågar
jag föreslå, det Riksdagen, med afslag å Utskottets hemställan ville besluta:
l:o) att åt Banko-Utskottet uppdraga att för fullmäktige
gifva tillkänna, det Riksbanken från och med 1880 års ingång
skall utgifva sedlar å en krona, till belopp af två millioner,
hvilken sedelstock vid omkring samma siffra framgent bibe-
hålles, samt
2:o) att, i sammanhang härmed, åt Banko-Utskottet upp¬
draga att föreslå nödiga ändringar i bankoreglementet.“
N:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli den 17 Mars 1879, kl. 2 e. m.
Memorial, i fråga om användningen af bankovinsten för år 1878.
Såsom redan för Riksdagen omförmälts, uppgår den under år 1878 å Riks¬
bankens rörelse upplupna vinst till 2,622,833 kronor 25 öre.
Enligt 1 § af den för Banko-Utskottet gällande instruktion tillkommer det
Banko-Utskottet att om användningen af samma vinst till Riksdagen afgifva
förslag.
Vid fullgörandet af denna skyldighet har Utskottet tagit i betraktande de
förslag, som innefattas dels i Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna nådiga pro¬
position om statsverkets tillstånd och behof, dels i två inom Riksdagen väckta
motioner, dels ock i Fullmäktiges, på anmodan, till Utskottet afgifna yttranden
i frågan.