Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
11
]5f:o 57.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1879.
— — — — Andra Kammaren den 17 — _ —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till lag om dikning och
annan afledning af vatten.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27 oeli Memorial N:o 35).
S. A. K.
Vid behandling af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 24
sistlidne Januari, med förslag till lag om dikning och annan afledning af
vatten, har Riksdagen funnit sig höra' godkänna så väl förslagets hufvud-
grunder, som de flesta och väsentligaste af dess detaljbestämmelser.
Några få förändringar i de senare hafva dock af Riksdagen funnits
nöjiga. Det i lagförslagets § 6 i Riksdagens tanke i sammanhanget
oegentligt begagnade uttrycket »mark» har Riksdagen ansett böra utbytas
mot det egentligare »upplåtelse af mark», och uti §§ 23 och 67 {66), i
öfverensstämmelse med hvad § 15 i förordningen om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 April 1866 innehåller, bestämmelse
böra tilläggas, att den i nämnda §§ omförinälda ersättning för nödig eller
nyttig kostnad, som under viss tid nedlagts å vattenverk eller annan
12 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
egendom, hvilken i och för vattenafledning skall inlösas, icke skall utgå
för det fall, att denna kostnad blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna
högre ersättning; hvarjemte Riksdagen, beträffande det i § 53 för vissa fall
medgift^ stämningssätt medelst stämningens uppläsande i kyrka, funnit de
anmärkningar, som vid granskningen inom Högsta Domstolen enhälligt
gjordes emot motsvarande § i det remitterade förslaget, i oförminskad
kraft qvarstå äfven beträffande de fall, der enligt denna § i Eders Kongl.
Maj:ts nu till Riksdagen aflatna proposition nämnda stämningssätt skulle
vara medgifvet, hvarföre Riksdagen ansett omförmälda § böra uteslutas,
hvaraf betingats en redaktionsförändring i § 57 (56) samt ändring i num¬
merföljden å efterföljande §§.
Pa grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, har Riks¬
dagen funnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition icke kunna oförän-
dradt bifallas, men deremot för sin del beslutat en lag om dikning och
annan afledning af vatten, sådan den finnes denna skrifvelse bilagd; med
tillkännagifvande hvaraf Riksdagen framhärdar o. s. v.
Stockholm den 17 Maj 1879.
Lag om dikning och annan afledning af vatten.
Med upphäfvande af 6 kap. 2 och 3 §§ i Byggninga,hälben samt hvad
i 4 kap. 2 § samma balk är stadgadt rörande dikning, förordningen den
20 Januari 1824 angående ändring eller utrifning af vattenverk, som
genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling, Kongl. kungörel¬
sen den 14 Juli 1835 angående ändring uti nämnda förordning och för¬
ordningen den 30 November 1841 angående vissa vilkor för vattenafled-
ningar till beredande af samfällig jords odling, så ock med ändring af
hvad andra lagens rum och författningar innehålla mot denna lag stri¬
dande, stadgas som följer:
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
13
1 Kap.
Om dikning.
1 §•
Vill man för sin jords odling eller förbättring dike göra, och möter
jord, som hörer annan till; då må denne ej hindra vattnets aflopp; vare
ock, der för ändamålet dike å hans jord tarfvas, pligtig att deraf upplåta
hvad till diket åtgår.
2 §•
Finnes dike, som någon för sin jord upptaga vill, blifva till nytta
jemväl för annans jord, och åsämjas de ej om dikningen; då hafve han
vitsord, som dike äskar; och vare en hvar, som för sin jord af diket har
nytta, skyldig att i mån deraf taga del i dikningen, dock att den, som
icke fordrat dike, ej må vidkännas större bidrag än som svarar mot den
nytta hans jord genom diket beredes.
3 §•
Kunna dikningsskyldige ej enas om dikets storlek, ege en hvar af
dem rätt fordra att diket så göres, att hans jord kan torrläggas till fyra
fots djup, der ej markens beskaffenhet eller läge det hindrar; dock må ej
någon med dikningsskyldighet betungas utöfver hvad för torrläggning afl
hans egen jord till nämnda djup erfordras.
Större dike, än som för ofvanliggande jords torrläggning till fyra
fots djup tarfvas, vare den, som enligt 1 § mark till dike upplåta skall,
ej pligtig tåla.
* §•
•
År tvist om dikes läge eller sträckning, skall det så läggas, att
ändamålet med dikningen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta
olägenhet för den, å hvars mark diket upptagas bör. Kan utan väsent¬
ligen ökad kostnad och svårighet för vattnets aflopp dike läggas i råskil-
14
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
nåd, varde det, om endera grannen det äskar, der lagd! I råskilnad
tages halfva diket af hvardera grannens mark.
5 §•
Dike må göras öppet eller täckt, efter ty lämpligast finnes.
A hvar sida om öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.
Jord, som ur dike uppkastas, må läggas vid sidan af diket, dock ej
så att jorden hindrar vattnets afrinnande, eller ock föras till lämpligt
ställe i närheten. Vill markens egare göra sig dikesjorden till godo, ege
dertill rätt; vill han det ej, och kan genom jordens qvarlemnande skada
vållas, vare den, som dikar, pligtig att jorden bortföra eller gifva ersätt¬
ning som i 6 § sägs.
6 §•
För upplåtelse af mark, som till dike åtgår, så ock för annat in¬
trång, som af dikningen orsakas, skall ersättning gäldas eller, der ersätt-
ningstaganden sjelf dikningsskyldig är, honom vid dikningskostnadens för¬
delning till godo räknas.
Tarfvas till följd af dikning att väg, bx-o, trumma eller dylikt byg¬
ges eller ändras, drage den, som dikar, derom försorg, der ej den, hvars
rätt är i fråga, hellre ersättning tager.
7 §•
Vill den, å hvars mark dikning skall af annan verkställas, hellre
sjelf ai’betet utföra, det må honom ej förmenas; vare dock, der han af
den rätt sig begagna vill, pligtig att inom tid och på sätt, som genom
åsämjande eller eljest i laga ordning bestämmes, arbetet fullgöra och
njute derför ersättning, efter ty skäligt pröfvas.
8 §■
Ej må någon förvägras att för sin jords odling eller förbättring
vatten till annans dike Jeda; vare dock skyldig att, der ökad kostnad för
underhållet af det äldre diket derigenom uppkommer, för den tillökning
svara. År för ändamålet nödigt, att det äldre diket utvidgas, fördjupas
eller annorledes förändras, vare i afseende å sådan förändring lag som om
upptagande af nytt dike.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
15
9 §.
Tarfvas afloppsdike för oskift byamark eller annan samfäld jord,
hafve den delegare vitsord, som dike fordrar; och tage eu hvar del i
dikningen efter sin lott i samfälligheten.
10 §.
T fråga om skyldighet att underhålla dike, som enligt denna lag upp¬
taget varder, galle enahanda grunder som för dikets upptagande. Pröfvas
diket i följd åt nytt dikes anläggande icke vidare vara, för ändamålet be-
höfligt, upphöre skyldigheten att det underhålla.
Om underhåll af äldre dike skils i 81 §.
2 Kap.
Om vattenafledning'.
11 §.
Vill man för sin jords odling eller förbättring afleda vatten ur kärr,
mosse eller annan dylik vattendränkt mark; då (lafve den vitsord, som
vattenafledningen äskar, och vare en hvar, som af vattenafledningen för
sin jord tillskyndas nytta, skyldig att i män deraf taga del i företaget,
der han ej gör sådan afsägelse som i 76 § sägs.
12 §.
Nu vill man för vinnande af odlingsbar mark eller eljest för sin
jords odling eller förbättring sänka eller urtappa sjö, upprensa, fördjupa,
utvidga eller räta eif, å eller annat vattendrag eller vatten derifrån eljest
afleda; kan det ske utan förnärmande af annans rätt öfver vattnet och
möter ej heller emot företaget hinder, efter ty i 13 § sägs; då vare om
jordegares rätt till sådant företag och skyldighet att deri deltaga lag, som
om vattenafledning ur kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt mark i
11 § skils.
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 571.
Om strömrensning för allmänt behof eller eljest för annat ändamål
än här ofvan nämnes, galle hvad särskild! är stadgadt.
13 §,
Till företag, hvarom i 12 § förmäles, hafve ej jordegare rätt, med
mindre tillstånd från det allmännas sida erhållits i fall, der sådant är
föreskrifvet.
År fråga om sänkning eller uttappning af sjö, och blifva icke alla
jordegarne derom ense; då ege ej heller den rätt nu sagd är rum, der
ej de, hvilka om företaget sig förena, ega mer än hälften af den jord,
som skall vinnas eller förbättras genom företaget.
14 §.
Varder vid vattenafledning, hvarom i detta kapitel sägs, nödigt att
till förekommande af olägenhet för nedanliggande jord, dit vattnet ledes,
vattenafledningen der sträckes utöfver hvad för samma jords torrläggning
eljest varit behöflig!; då skall kostnaden för tillökningen åligga den jord¬
egare, som af den vattendränkta markens torrläggning har nytta; vare
han ock pligtig att ledningen så inrätta, att skada ej tillskyndas annan.
Ej må vid aftappning så mycket vatten på en gång framsläppas, att fara
för öfversvämning kan uppstå.
15 §.
Hvad i 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 10 §§ är stadgadt i fråga om dikning
skall gälla i tillämpliga delar om va,ttenafledning.
3 Kap.
Om ändring eller utrifning af vattenverk, som utgör hinder mot
vattenafledning.
16 §.
Finnes vattenverk, som lagligen tillkommit och af laga beskaffenhet
är, vålla uppdämning eller eljest utgöra hinder mot vattenafledning, hvarom
17
hiksdagens underd. Skrifvelse, K:o Sf.
i 2 kap. sägs, kåfve under vilkor, som här nedan stadgas, jordegare rätt
fordra att sådan ändring af vattenverkets läge, vattentillgång eller be¬
skaffenhet i öfrigt vidtagas må, som för företaget är nödig, eller att, om
ändamålet ej kan genom dylik åtgärd vinnas, verket alldeles utrifves.
Till vattenverk, anlagdt för bedrifvande af större bruk och bergverk
eller större fabriksinrättning, må dock den rätt, nu sagd är, sträcka sig
allenast i det fall, att ändamålet kan vinnas genom sådan åtgärd, att
vattenverket deraf ej försämras.
Slutes aftal om skyldighet för jordegare att uppdämning för vatten¬
verk tåla; då må af den, för hvilken aftalet är bindande, påstående om
verkets ändring eller utrifning ej väckas förr än femtio år förflutit efter
det aftalet slöts.
17 §•
Kan ändamålet med företaget ej vinnas utan att vattenverket all¬
deles utrifves eller ock genom ändring för framtiden försämras; vare sådan
åtgärd ej tillåten, der ej värdet af den förbättring å jorden, som erhålles
genom vattnets afledande, finnes stiga till dubbelt emot fulla värdet af
vattenverket, om det alldeles utrifves, eller till dubbelt emot den del af
värdet, som genom ändringen bortgår, om sådan göres. Äro vattenverken
flera, skall värdet af dem alla eller af deras försämring tagas i beräkning
emot värdet af jordens förbättring, efter hvad nu sagdt är.
18 §.
Skall vattenverk ändras, gälde jordegaren fullt åter den förlust, som
uppstår under det verket ej drifvas kan; ersätte ock, om verket försämras,
den del af verkets värde, som för framtiden bortgår, med förböjning af
hälften derutöfver. Ändringens verkställande åligge jordegaren; vill vatten-
verksegaren sjelf arbetet utföra, vare om hans rätt i ty fall lag som i
7 § om dikningsarbete sägs.
Kommer vattenverk att alldeles utrifvas, skall jordegaren det lösa
med fulla värdet och hälften derutöfver; besörje ock ban om rifningen.
19 §.
Vill egare till vattenverk, som ändras skall, hellre hela verket afstå,
än ändringen tåla, vare jordegaren skyldig att verket lösa som i 18 § sägs.
Bill, Ull Riksd, Prof. 1879. 10 Sami, 1 Afä, 1 Band. 12 Häft. 8
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
Då verket jemlikt denna § löses, kåfve jordegaren rätt att nödigt
utmål lösa med fulla värdet och hälften derutöfver.
20 §.
Hörer till vattenverk, som lösas skall, jord, hvarå åbo ej är besuten;
då skall ock, der egaren det fordrar, den jord lösas efter den i 18 § för
lösen af vattenverk stadgade beräkningsgrund.
Då vattenverk löses, skall ock lös egendom, som för verkets drift
anskaffad är eller eljest till verket hörer, af jordegaren emot lösen efter
fulla värdet öfvertagas. Skall endast en del af verket ersättas, vare lag
samma om den lösa egendom, som i ty fall för egaren obehöflig varder.
År med vattenverk, som lösas skall, förenad annan, fast eller lös,
egendom, för hvars tillgodogörande vattenverket är afsedt, och lider den
egendom minskning i värde för egaren, då vattenverket honom frångår,
njute han ersättning för skadan eller, der han hellre vill egendomen afstå,
lösen derför efter fulla värdet.
21 §.
I fråga om ersättning eller lösen, som enligt detta kapitel tillkom¬
mer kronan, ege förhöjning öfver värdet ej rum.
22 §.
Der genom vattenverks ändring eller utrifning skada, som ej är att
hänföra under de här ofvan meddelade bestämmelser, tillskyndas egaren
eller annan; varde den skada med fulla värdet ersatt.
28 §.
Kostnad, som, efter det egaren af vattenverk blifvit enligt 31 § till
syn kallad, å egendomen göres, må vid värdets eller ersättningens be¬
stämmande tagas i beräkning allenast så vidt kostnaden pröfvas hafva
varit nödig eller nyttig samt icke blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna
högre ersättning.
24 §.
Om fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan dermed eller med vatten¬
verk jemförlig byggnad eller anläggning för vattnets nyttjande vare i
19
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
tillämpliga delar gällande hvad i denna lag om vattenverk stadgas; dock
ma ej i fråga om byggnad eller anstalt för flottning eller eljest i fråga
om flottled nämnda stadganden vinna tillämpning med mindre Konungen
pröfvar öfvervägande nytta för det allmänna genom vattenafledningen
vinnas.
25 §.
Nu finnes eljest vattenafledning föranleda dertill, att strömfall, fiske,
vattenställe eller annan dylik förmån helt och hållet eller till någon del
går förlorad, och kan den förmån med afseende å läge eller andra för¬
hallanden skattas till något värde; då skall ersättning derför gifvas. Lag
samma vare, der i följd af vattenafledning brygga, bad- eller båthus
eller annan byggnad, som ej i 24 § afses, varder onyttig eller tager skada.
I fråga om ersättning enligt denna § galle hvad i 23 § är stadgadt.
26 §.
För kostnad, som orsakas af åtgärd, hvarom i detta kap. stadgas,
skall en hvar, som för sin jord af åtgärden har nytta, i mån deraf svara,
der han ej gör sådan afsägelse, som i 76 § sägs.
4 Kap.
Om undersökning och rättegång i mål angående dikning
eller vattenafledning.
27 §.
Uppstår, då fråga väckes om dikning eller vattenafledning, tvist
angående dikes eller annan anläggnings läge, storlek eller beskaffenhet i
öfrigt, jordegares rätt att till annans dike eller vattenafledning vatten
leda eller å annans mark anläggning göra eller skyldighet att i företaget
så ock i framtida underhållet deltaga, ersättning, som gäldas bör, eller
annat, som till arbetets utförande hörer; då skall utom i det fall, hvarom
i 28 § sägs, frågan företagas till pröfning vid syn å stället i den ord¬
ning nedan stadgas.
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
Sådan pröfning skall ock ega ruin, cler jordegare vill begagna den
rätt honom i 3 kap. inedgifven är, och alla sakegare ej ense varda.
28 §.
Vill någon vatten till annans dike leda eller dike å annans mark
upptaga, och är ej fråga om företag, hvarom i 2 eller 3 kap. skils; da
må, der den, som dika vill, ej yrkar annans förpligtande att i dikningen
deltaga, frågan till Rätten instämmas, utan att sådan pröfning, som i 27
§ sägs, föregått.
29 §.
Till förrättande af syn, som i 27 § föreskrifven är, skall Konungens
Befallningshafvande på ansökan förordna statens landtbruksingeniör, landt¬
mätare eller annan, efter ty särskilt stadgas, dertill behörig tjensteman.
Uti ansökningen bör tillika, så vidt ske kan, fullständigt uppgifvas före¬
tagets omfattning och beskaffenhet, de hemman, vattenverk eller andra
lägenheter, som saken förmenas angå, samt egarnes namn och hemvist.
Är fråga allenast om dikning, ege Konungens Befallningshafvande,
der ej företaget är af större omfattning, till förrättningsman förordna
annan person, hvilken dertill finnes lämplig, ända att han ej eger den
behörighet, som nyss är sagdt.
Har sökanden någon till förrättningsman föreslagit, och finnes ej
förslaget godkändt af öfrige sakegare, förelägge Konungens Befallnings¬
hafvande dem genom kungörelse, som uppläses i kyrkan för den eller
de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken
förmenas angå, är belägen, att inom viss kort tid, vid förlust af rättighet
att öfver förslaget höras, inkomma med yttrande huruvida de hafva nå¬
got emot den föreslagne att erinra. Yppas ej stridighet, varde den före¬
slagne förordnad, der han finnes lämplig och laga hinder ej möter; i
motsatt fall, äfvensom då icke någon blifvit föreslagen, förordne Konun¬
gens Befallningshafvande såsom skäligt pröfvas.
30 §.
Förrättningsmannen skall vid synen biträdas af två gode män, hvilka
af honom utses bland dem, som till ledamöter i egodelningsrätt eller till
gode män vid landtmäteriförrättning i orten valde äro.
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
Är fråga om vattenverks ändring eller utrifning, efter ty i 3 kap.
sägs, skall förrättningsmannen biträdas af ytterligare en, för sakkunskap
och pålitlighet känd god man, hvilken af Konungens Befallningshafvande
dertill förordnas. Om förslag till sådan god man galle hvad i 29 § om
förslag till förrättningsman stadgas.
31 §.
Förrättningsmannen bestämme efter samråd med sökanden tid och
ställe för synen och underrätte derom de andra synemännen. Jordegare,
mot hvilken påstående väckes om förpligtande att i det tillärnade före¬
taget deltaga eller att dertill upplåta mark, så ock egare af vattenverk
eller annan lägenhet, hvarå företaget kan inverka, skola särskild! kallas.
Den som i anseende till nyttjanderätt har del i saken, skall jemväl kal¬
las; och vare förty egaren pligtig att sådan medpart uppgifva vid äfven¬
tyr att eljest hålla honom skadeslös.
För verkställande af kallelse ege förrättningsmannen anlita krono¬
fogde eller länsman i orten, der förrättningen hålles, eller ock, om den,
som kallas skall, är annorstädes boende, öfverlemna kallelsen till Konun¬
gens Befallningshafvande, som om delgifningen drager försorg. I de fall,
då stämning får delgifvas genom anslag å husdörr eller kungörelse i all¬
männa tidningarna, må kallelsen delgifvas ' på enahanda sätt, som om
stämning i ty fall är stadgadt.
Finner förrättningsmannen saken angå kronans eller allmän anstalts
rätt, anmäle han det i god tid hos Konungens Befallningshafvande för
allmänt ombuds förordnande. Då fråga väckes om företag, hvarom i 2
eller 3 kap. sägs, läte förrättningsmannen derjemte kungörelse om för¬
rättningen minst fjorton dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de
församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken
förmenas angå, är belägen.
32 §.
Kommer ej förrättningsman eller af Konungens Befallningshafvande
utsedd god man tillstädes å den för förrättningen utsatta tid och infinner
han sig ej heller inom tre timmar derefter; då må de, som tillstädes-
kommit, åtskiljas. Uteblifver god man, som af förrättningsman utsedd
är, kalle denne genast annan god man i stället. Är sökanden borta,
vare ansökningen förfallen. Annan sakegares eller allmänt ombuds ute-
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
blifvande må ej hindra förrättningens fortgång. Förrättningsman eller
god man, som utan laga förfall från förrättningen uteblifver, ersätte all
skada eller olägenhet, som deraf uppstår; förrättningsmannen ansvare der-
emte såsom för tjenstefel.
33 §.
Emot synemän galle dessa jäf: om han är med part i den skyld¬
skap eller det svågerlag, som i Rättegångsbalken om jäf emot domare
sägs, eller om han eller någon, som med honom sålunda i skyldskap eller
svågerlag är, eger i saken del eller eljest kan af förrättningen vänta syn¬
nerlig nytta eller skada, eller om han såsom domare deltagit i åtgärd
eller beslut, som saken rörer, eller om han är parts vederdeloman eller
uppenbare ovän. Söker någon, sedan ärendet anhängigt är, sak med
synemän eller tillfogar honom något med ord eller gerning i uppsåt att
honom dermed jäfvig göra, det skall ej för jäf räknas.
Anmäles vid förrättningen jäf, ege synemännen deröfver samfäldt
besluta; finna de jäfvet lagligen grundadt, åligge förrättningsmannen att,
om han eller af Konungens Befallningshafvande utsedd god man jäfvig
är, anmäla det hos Konungens Befallningshafvande, som förordnar annan
förrättningsman eller god man. Angår jäfvet god man, som blifvit af
förrättningsman utsedd, kalle denne annan god man i stället.
Beslut, hvarigenom jäfsanmärkning gillad varder, skall ej medföra
någon verkan till rubbning eller upphäfvande af åtgärd eller beslut, som
tillkommit innan anmärkningen gjordes.
Ogillas jäfsanmärkning, må deremot anmäldt missnöje ej utgöra hin¬
der för förrättningens fortgång.
34 §.
Vid förrättningen hafva synemännen främst att tillse, huruvida en¬
ligt de i denna lag stadgade grunder laga hinder emot företaget möter;
finna synemännen sådant hinder möta, gifve genast besked derom och af-
slute förrättningen.
35 §.
Synemännen må ej inlåta sig i pröfning huruvida vattenverk, om
hvars ändring eller utrifning fråga väckes, lagligen tillkommit eller af
laga beskaffenhet är.
23
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
Lag samma vare om invändning, som vid synen göres, att på grund
af aftal jordegare är förbunden att uppdämning tåla eller förhindrad att
vatten från sin till annans jord afleda; yppas tvist derom, och kan ej
företaget bringas till stånd utan rubbning af det åberopade rättsförhål¬
landet; varde förrättningen instäld i afbidan på tvistens slutliga pröfning.
36 §.
Möter ej mot företaget hinder, böra synemännen, efter det sakegarne
blifvit hörde och utredning skett angående de förhållanden, hvilka kunna
på frågan inverka, söka att emellan samtlige sakegare åstadkomma för¬
ening i de delar, hvarom tvist yppas; och varde, der sådan förening sker,
särskild afhandling derom upprättad, af sakegarne underskrifven samt
medelst synemännens påskrift vitsordad.
Rörer förening kronans eller allmän anstalts rätt, skall, ändå att
dess ombud deri ingått, föreningen i afseende å sådan rätt ej gälla, med
mindre den af vederbörande myndighet godkänd varder.
37 §.
Vilja en eller flere jordegare i det fall, hvarom i 13 § skils eller
eljest med sökanden om företaget sig förena, skall afhandling derom
upprättas och bekräftas så, som i 36 § sägs; och vare den, som sålunda
med sökanden gjort gemensam sak, ansedd som hade han sjelf företaget
sökt.
38 §.
Kommer ej enligt 36 § förening till stånd emellan samtlige sak¬
egare, varde frågan i de delar, som tvistige äro, af synemännen pröfvad
jemlikt de i denna lag stadgade grunder.
39 §.
Det vattendrag med af- och tillopp, som saken angår, och den jord,
hvarpå företaget kan inverka, skola, om och i den mån sådant synes nö¬
digt, af förrättningsmannen afvägas, uppmätas, aftecknas och beskrifvas.
24
Riksdagens underi. Skrifvelse, N:o 57.
40 §.
För utrönande af värdet å den jordförbättring, som af företaget kan
påräknas, skola synemännen efter undersökning af den jord, hvarom fråga
är, uppskatta jorden såväl i dess skick före företaget, som ock i det skick,
hvari den antages komma efter företagets fullbordan; och hafva syne¬
männen att med ledning deraf bestämma om och i hvad mån hvarje sär¬
skild jordegare af företaget hemtar nytta för sina egor och förty bör i
företaget och dermed förenade kostnader taga del.
41 §.
Vid uppskattning af jords förbättring bör afseende fästas å ena sidan
å jordens större eller mindre bördighet i dess af vatten besvärade skick
och den afkomst, som jorden i sådant skick kan under vanliga förhållan¬
den lemna, samt å andra sidan å den bördighet, hvilken, till följd af
jordens naturliga beskaffenhet till matjord och alf samt möjligheten af
dess mer eller mindre fullständiga torrläggning till bestämdt djup, är
efter företagets utförande att påräkna.
42 §.
Utgöres jord, hvarå uppskattning enligt 40 § ske bör, helt och
hållet eller till någon del af sjöbotten eller annan vattendränkt mark,
och finnes uppskattningen af den blifvande nyttan ej kunna, innan före¬
taget blifvit fullbordadt, så noggrant verkställas, att jordegarnes inbör¬
des delaktighet derefter kan tillförlitligen bestämmas; då ege synemännen
utsätta den slutliga uppskattning, som för sådant ändamål är af nöden,
att, efter ty i 62 § sägs, förrättas efter företagets fullbordan; och vare i
afbidan derå delaktigheten tills vidare bestämd efter jordvidden, allenast
med den jemkning, hvartill uppenbar olikhet i den påräknade färbättrin-
gen må föranleda.
48 §.
I fråga om företagets utförande hafva synemännen att bestämma:
hvarest och huru dike eller vattenafledning, som af sökanden yrkas
och af synemännen anses nödig, tjenligast göras skall, allt med hänsyn
25
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.
till de i 3 och 4 §§ stadgade grunder, äfvensom vattenmängd, affall, jor¬
dens sättning samt andra förhållanden, så och dertill att största möjliga
jordförbättring må vinnas med minsta kostnad för deltagarne och minsta
intrång eller olägenhet för annan; börande, då vattenverk, som hindrar
företaget, måste ändras, ändringen så göras, att verket, såvidt ske kan, ej
försämras eller att, der försämringen ej kan undvikas, den i möjligaste
måtto inskränkes;
hvarest och huru bro, trumma eller dylikt skall göras eller om¬
byggas, der sådant tarfvas;
hvad för vattenhöjdens reglering och förekommande af skada genom
öfversvämning eller annorledes bör iakttagas, så ock hvilka bland jord-
egarne böra i följd af sin jords läge och beskaffenhet kostnaden härför
särskild! vidkännas;
huru i fråga om sättet för utförande af gemensamt arbete samt
framtida underhållet af gjorda anläggningar tjenligast förfaras bör, vare
sig att nödiga arbeten skola ombesörjas af deltagarne samfäldt eller ock
arbetet så fördelas, att viss sträcka att anlägga och för framtiden vid¬
makthålla tilldelas hvarje deltagare; i hvilket senare fall afseende bör
fästas å markens olika beskaffenhet, så att, der kostnad eller svårighet
större är, skälig jemkning göres;
tiden då vattenverks ändring eller annat arbete för företaget må be-
gynna; tiden och sättet för fullgörande af samt betalningen för arbete,
hvarom enligt 7 eller 18 § jordegare eller vattenverksegarg vill besörja;
så ock viss tid, då företaget i sin helhet bör vara bragt till slut;
samt i öfrigt allt hvad till företagets ändamålsenliga anordning
lända kan.
44 §.
Finna synemännen, att enligt 5, 6, 18, 19, 20, 22 eller 25 § lösen
eller ersättning för skada eller intrång gäldas bör, skall den uppskattas
till visst belopp i penningar att utgå på en gång, der ej sakegarne an¬
norledes åsämjas.
År jord, vattenverk eller annan lägenhet, som lösas eller ersättas
skall, af egaren upplåten åt annan till nyttjande, varde, om och i den
mån uti löseskillingen eller ersättningsbeloppet särskild! vederlag för
mistning eller inskränkning af nyttjanderätten blifvit inberäknadt, sådant
till sakegarnes kännedom utsatt.
Bill. till Riksd. Prof. 1879. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 1.2 Höft.
4
26
Riksdagens under A. Skrifvelse, N:o 57.
Skall ersättning eller lösen utgå med förhöjning öfver värdet, höra
värdet och förhöjningen hvar för sig angifvas.
45 §.
Förrättningen skall, så vidt ske kan, utan uppskof fortsättas och af-
slutas. Finnes för inkallande af sakegare eller af annan laga orsak nytt
sammanträde af nöden, skall underrättelse om tiden derför meddelas
innan sammanträdet afslutas; och vare särskild kallelse ej erforderlig å
annan än sakegare, som ej vederbörligen kallad blifvit, eller ny sakegare,
der sådan inkallas bör.
Kan till följd af laga hinder tiden för sammanträdet ej genast ut¬
sättas, eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, varde tiden för det nya
sammanträdet kungjord minst fjorton dagar förut i kyrkan för den eller
de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som sa¬
ken angår, är belägen.
46 §.
Tvist om egande- eller besittningsrätt må ej föranleda uppehåll i
förrättningen, med mindre alla sakegare äro om sådant uppskof ense,
utan vare alltid innehafvare af egendom, hvarom tvistas, berättigad att
med laga verkan derför tala och svara, intill dess han varder derur lag¬
ligen vunnen. Ej må den, som genom köp eller annorledes blifver egare
eller åbo innan ärendet blifvit till slut bragt, rubba hvad förre innehaf-
varen samtyckt eller afgjort.
47 §.
Stanna synemännen i olika meningar, då beslut eller utlåtande af
dem meddelas skall, gånge efter hvad de fleste säga. Aro rösterna å
ömse sidor lika, galle den mening förrättningsmannen biträder.
48 §.
Förrättningsmannen åligger att vid alla under synen förefallande
sammanträden föra protokoll, hvaruti paragraferna numereras i ordnings¬
följd för hela förrättningen. Protokollet bör vid hvarje sammanträdes
slut uppläsas och med synemännens underskrift förses.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57. s 27
49 §•
Sedan alla vid synen anhängiga frågor blifvit genom förening af¬
gärda eller af syneinännen utredda, gifve de på grund af hvad sålunda
förekommit utlåtande i saken och framlägge det skriftligen affattadt för
sakegarne innan synen afslutas.
Förrättningsmannen upprätte tillika, der två eller flere jordegare
skola i företaget deltaga och grunderna för delaktigheten blifvit enligt
40 § bestämda, särskild, i enlighet med utlåtandet eller förut ingången
förening affattad längd, upptagande för hvarje hemman, hemmansdel
eller annan lägenhet dess namn, nummer eller annan beteckning och
egare, de i företaget ingående egornas uppskattade värde före och efter
företaget samt värdet af den jordförbättring, för hvilken egaren sålunda
bör i företaget deltaga; har för bestämmande deraf gradering af egorna
skett, skola jemväl deras naturliga beskaffenhet och värde inbördes i
längden intagas. År i afbidan på slutlig uppskattning delaktigheten be¬
stämd enligt grunderna i 42 §, varde längden derefter inrättad.
Nöjas samtlige sakegare åt utlåtandet, teckne de sitt godkännande
derå, och varde intyg derom af syneinännen meddeladt å utlåtandet och
den längd, hvarom nyss är nämndt.
Anmäler enligt 51 § sakegare missnöje med förrättningen, varde det
till protokollet taget.
Sist förklare förrättningsmannen synen afslutad och gifve sakegarne
till känna vid hvilken Rätt talan emot förrättningen må anhängiggöras
samt hvad enligt 51 och 52 §§ för talans bevarande iakttagas bör.
50 §.
Afskrift af syneprotokollet, ofvannämnda längd, synemännens utlå¬
tande och de vid synen ingångna föreningar skall af förrättningsmannen
inom trettio dagar efter synens afslutande öfverlemnas till någon i orten
boende pålitlig person, som af sakegarne utses att samma handlingar
emottaga; och vare handlingarna hos honom tillgängliga för en hvar,
som åstundar att dem granska eller afskrift deraf taga.
51 §.
År sakegare, som sjelf syneförrättningen ej sökt, missnöjd med för¬
rättningen, göre derom anmälan vare sig hos syneinännen innan förrätt¬
28
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
ning-en afslutas eller oek medelst skriftlig inlaga, som senast före klockan
tolf å sextionde dagen efter afslutandet skall till Konungens Befallnings¬
hafvande ingifvas.
Varder ej missnöje anmäldt såsom nyss är sagd!, skall, der ej sö¬
kanden sjelf förrättningen klandrar, och med anledning deraf ändring i
synemännens utlåtande göres, vid samma utlåtande bero; dock vare ut¬
låtandet utan all verkan emot sakegare, hvilken, efter ty i 31 § skils,
bort till synen särskildt kallas, men ej bevisligen af kallelsen undfått del
och ej heller vid synen kommit tillstädes.
52 §.
Då missnöje enligt 51 § anmäldt är, stämme sökanden, der han sin
talan fullfölja vill, saken i hela dess vidd till Rätten in. Varda de, som
missnöje anmält, ej instämde inom sex månader ifrån den dag, då syne-
förrättningen afslöts, skall den af sökanden väckta frågan anses förfallen.
Vill sökanden sjelf förrättningen klandra, instämme han saken till
Rätten inom den tid, som nu sagd är, eller hafve i afseende å sakegare,
som ej sålunda instämd blifvit, talan emot förrättningen förlorat; vänder
den som instämd blifvit något in, som på annan sakegares rätt inverka
kan, åligge sökanden att äfven honom till svaromål i saken instämma.
58 §.
Sträcka sig vattendrag eller egor, om hvilka fråga är, genom två
eller flere Rätters domvärjo, höre målet under den Rätt, der största delen
af den jord, om hvars torrläggning fråga blifvit väckt, är belägen.
54 §.
När mål jemlikt 28 eller 52 § till Rätten instämmes, ege i stad
Rätten och å landet domaren uti stämningen utsätta saken till syn på
stället, der sådant äskas af käranden eller eljest anses för målets pröfning
erforderligt; anmode ock, der det nödigt finnes, sakkunnig man att lemna
Rätten biträde.
55 §.
Har uti målet sådan pröfning, som i 27 § sägs, föregått, gifve Rätten
eller domaren genast förrättningsmannen till känna att stämning utfärdad
Riksdagens underd. Skrifvelse, N.o 57.
29
är; och åligge förrätt!) ingsmannen att konceptprotokollet, kartor, planrit¬
ningar och öfriga handlingar, som saken röra, till Rätten insända.
År i målet fråga väckt om vattenverks ändring eller utrifning, för-
anstalte derjemte Rätten eller domaren att, till underrättelse för inteck-
ningshafvare eller icke uppgifne sakegare, tiden och stället för ärendets
företagande kungöras såväl i kyrkan för den församling, der vattenverket
är beläget, som ock tre gånger i allmänna tidningarna, sista gången minst
fjorton dagar före den dag, hvilken till målets företagande är utsatt.
56 §.
Blifver annan instämd jordegare, än den, som enligt 51 § missnöje
anmält, eller emot hvilken talan föres om ändring i uppskattningen af
förbättringen å hans jord eller om annat än hans delaktighet i företaget,
utan anmäldt och styrkt laga förfall borta från Rätten då syn hålles, vare
hans uteblifvande cj hinder för synens fortgång.
57 §.
Yppas under målets handläggning tvist emellan egare, innehafvare af
nyttjanderätt eller andre om bättre rätt till hvad såsom ersättning eller
lösen skall utgå, varde den tvist hänvisad till särskild! utförande.
58 §.
För förrättning, hvarom i 27 § sägs, njute synemännen godtgörelse
i enlighet med hvad särskild! är stadgadt. Kostnad, som nu sagd är, så
ock kostnad för kallelser eller annat, som för syneförrättningen är af nö¬
den, skall af sökanden genast förskjutas. Kommer företaget sedan till ut¬
förande, varde den kostnad såsom all annan för företaget nödig utgift å
samtlige deltagarne fördelad.
59 §.
Uti de mål, hvarom i 8 kap. skils, ersätte jordegaren, ändå att han
saken vinner, all den kostnad vederparten för sin inställelse vid syne¬
förrättningen samt för sin talans bevakande och utförande vid första dom¬
stolen vidkännas får.
30
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
60 §.
Förrättningsmannen åligger, der talan ej föres emot förrättningen, att
inom ett år efter dess afsilande insända det dervid förda protokoll jemte
öfriga i 55 § nämnda handlingar till länets landtmäterikontor för att der
förvaras. Varder målet till Rätten instämdt, skola handlingarna, sedan
målet blifvit afgjordt, till landtmäterikontoret från Rätten insändas.
61 §.
Nu är företag, hvarom i denna lag sägs, fullbordadt; menar någon
att sedermera sig visat att vid uppskattning, som enligt 40 § skett, jord¬
förbättringens värde till hans skada blifvit origtigt beräkna dt, ege då er¬
hålla ny uppskattning af värdet, der han före utgången af kalenderåret
näst efter det, under hvilket företaget fullbordades, gör ansökan derom
hos Konungens Befallningshafvande. Sådan ny uppskattning skall efter
ansökningstidens slut så snart lämpligen ske kan verkställas af de syne¬
män, som den föregående uppskattningen förrättat, eller, om hinder för
dem möter, af andre, som dertill utses på sätt i detta kap. föreskrifves.
År någon med den nya uppskattningen missnöjd, stämme då in sitt klan¬
der till Rätten inom nittio dagar ifrån den dag, då förrättningen afslöts,
eller hafve talan emot uppskattningen förlorat. I öfrigt gälle angående
dylik förrättning i tillämpliga delar hvad ofvan är stadgadt.
Hafva sakegarne träffat förening om ny uppskattning i andra fall
eller om annan tid eller ordning för ny uppskattnings förrättande, än nu
är sagdt; vare det gilt.
Sker genom uppskattningen ändring i hvad förut blifvit bestämdt,
varde fördelningen af kostnad och utgift för företaget, så ock af under¬
hållsskyldigheten jemkad derefter. Göres ej ändring, gälde den, som på¬
kallat den senare uppskattningen, ensam kostnaden derför.
62 §.
Har, efter ty i 42 § förmäles, slutlig uppskattning af påräknad jord¬
förbättrings värde blifvit utsatt att ega rum efter företagets fullbordan,
ege en hvar jordegare, hvars rätt är af frågan beroende, att inom tid,
som i 61 § sägs, hos Konungens Befallningshafvande anmäla ärendet för
Bl
Riksdagens underd. Skrifvelse, K:o 57.
uppskattningens verkställande; men försummas det, vare all fråga om dy¬
lik uppskattning förfallen.
Om sådan slutlig uppskattning, som här afses, galle hvad om ny
uppskattning i 61 § stadgas; dock skall kostnaden för förrättningen all¬
tid å samtlige deltagarne fördelas.
5 Kap.
Särskilda bestämmelser.
63 §.
Synemäns utlåtande, hvarvid enligt 51 § skall bero, gånge i verk¬
ställighet i den ordning, som för laga kraft egande dom är stadgad.
64 §.
Afser syneförrättning allenast dikning, hvarom i 1 kap. sägs, må,
utan hinder deraf att missnöje blifvit i målet anmäldt, dikningen i en¬
lighet med synemännens utlåtande verkställas, der ej Rätten finner skäligt
annorledes förordna; gälde dock sökanden dessförinnan den ersättning, som
jemlikt utlåtandet utgifvas bör, och ställe hos utmätningsmannen i orten
pant eller borgen för det ytterligare skadestånd, som kan varda veder-
parten i följd af dikningen tillerkändt.
Under enahanda vilkor, som här ofvan stadgade äro, må ock dikning
i enlighet med Rättens dom verkställas, ändå att ändring i domen sökes.
65 §.
Vattenverk, som lösas skall, så ock annan fast eller lös egendom,
som det åligger jordegaren att jemte verket öfvertaga, skall, der ej an¬
norlunda öfverenskommet är, afträdas å laga fardag, sedan lösens belopp
blifvit slutligen faststäldt och derefter uppsägning i rätt tid skett. Upp¬
sägning må ej med laga verkan ske, med mindre lösen för vattenverket
och annan fast egendom, som skall afträdas, blifvit hos Konungens Be¬
fallningshafvande i ränteriet nedsatt. Sker ej sådan uppsägning inom sex
månader, sedan lösens belopp faststäldes, vare den då väckta frågan för¬
82
Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 57.
fallen; varder ej, sedan uppsägningen skett, lösen för den lösa egendomen,
så ock skadeersättning, som vattenverksegaren tillkommer, före tillträdes¬
dagen erlagd, skall frågan ock anses förfallen, der vattenverksegaren det
yrkar.
Medel, som jemlikt denna § skola nedsättas i ränteriet, må, der jord-
egaren det äskar, insättas i bankinrättning, som af Konungens Befallnings¬
hafvande godkännes, för att der emot ränta innestå under den tid Ko¬
nungens Befallningshafvande bestämmer; och kommer räntan intill till-
O Ö 7
trädesdagen jordegaren till godo.
66 §.
Har, sedan värde sattes å egendom, som lösas skall, egaren gjort nö¬
dig eller nyttig kostnad derå, vare han berättigad att härför undfå er¬
sättning, derest icke kostnaden blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna
högre ersättning. Tvist härom varde af Rätten särskildt pröfvad, och må
emellertid egendomen tillträdas, der den, som ersättningen gifva skall,
hos Konungens Befallningshafvande ställer pant eller borgen för det,
hvarom tvistas.
67 §.
Skall i andra fall, än i 65 § sägs, ersättning gäldas för skada eller
intrång, som någon tillskyndas genom företag, hvilket enligt denna lag
tillåtet är; då må ej någon åtgärd till rubbning af vattenverk vidtagas
eller arbete å annans mark eller eljest till förfång för annan verkställas,
innan den ersättning, som derför utgå bör, blifvit till ersättningstagaren
gulden eller, der fråga är om ersättning för skada å vattenverk, som är
med inteckning besväradt, hos Konungens Befallningshafvande i ränteriet
nedsatt. Varder ej ersättningen gulden eller nedsatt inom tid, som ge¬
nom aftal eller eljest i laga ordning blifvit bestämd, eller, om sådan be¬
stämmelse saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp faststäldes,
vare den då väckta frågan förfallen.
68 §.
A ersättning, som ej på en gång gäldas skall, ege hvad i 65 och
67 §§ stadgadt är ej tillämpning.
Riksdagens under(I. Skrifvelse, ff:o ti?.
3
G9 §.
År enligt 65 § lösen för fast egendom nedsatt, skall, sedan egen¬
domen blifvit afträdd, det egaren tillkommande belopp af Konungens Be¬
fallningshafvande fördelas i den ordning, som för fördelning af köpeskil¬
ling för utmätningsvis såld fast egendom stadgad är; skolande kungörelse
om sammanträde för fördelningen i allmänna tidningarna införas och sär¬
skild underrättelse om sammanträdet egaren och innehafvare af fordran,
hvarför egendomen häftar, meddelas på enahanda sätt, som i fråga om
auktion å utmätt fast egendom är föreskrifvet.
O
Ersättning, som enligt 67 § blifvit nedsatt, varde af Konungens Be¬
fallningshafvande utbetalad till vattenverksegaren, der han visar, att in-
teckningshafvarne medgifvit honom rätt att beloppet lyfta. Eljest fördele
Konungens Befallningshafvande ersättningen i den ordning, som för fe¬
delning af lösen här ofvan är stadgad.
År ej lösens eller ersättningens belopp af Rätten pröfvadt och fast-
stäldt, och förmenar innehafvare af fordran, hvarför egendomen häftar,
att värdet blifvit för lågt beräknadt, vare han berättigad att, der ej full
betalning för hans fordran honom lemnas, äska att värdet, så vidt på
hans eller annan sådan fordringsegares rätt inverkar, varder .af Rätten
bestämdt.
70 §.
Har, efter ty i 57 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till hvad så¬
som lösen eller ersättning skall utgå, eller skall lösen eller ersättning
gäldas för egendom, som innehafves såsom fideikommiss, varde beloppet
nedsatt i länets ränteri; och stånde sedan, i afbidan på tvistens slutliga
afgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmedlen, be¬
loppet i qvarstad, der ej enligt 69 § utdelning bör ega rum.
71 §•
År fast egendom i följd af de i B kap. gifna bestämmelser afträdd,
och vill han, som egendomen inlöst, få den frigjord från inteckning för
fordran, som icke kunnat ur löseskillingen gäldas; vare efter erhållen
lagfart dertill berättigad, ändå att han ej kan inteckningslian dlin gen i
hufvudskrift förete. Vill han af sådan rätt sig begagna, gifve till Rät-
Bih. till Riksd. Prof. 1879. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 12 Haft. 5
34 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
ten eller domaren in gravationsbevis angående egendomen, så ock hand¬
ling, som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att fördelningen blif¬
va godkänd eller vunnit laga kraft; och varde sedan så förfaret, som i
23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni
1875 stadgas.
72 §.
Har företag, hvarom, i denna lag sägs, icke blifvit inom föreskrifven
tid bragt till slut, må, der någon, hvars rätt deraf är beroende, sådant
yrkar, frågan om företaget kunna förklaras förfallen, så vida icke giltigt
skäl för dröjsmål visas, eller genom företagets inställande synnerligt men
skulle deltagarne tillskyndas. I dessa fall sätte Rätten ut ny tid. Lider
någon genom dröjsmålet skada, skall ersättning gäldas af deltagarne.
73 §.
Varder ej, sedan vattenverk, som ändras eller utrifvas skall, blifvit
af egaren afträda ändringen eller utrifningen verkstäld inom fem år efter
afträdande^ och vill förre egaren verket återlösa; stämme då talan derom
in till Rätten inom tio år sedan verket afträddes. Pröfvas sådana om¬
ständigheter för handen, att det tillärnade företaget må anses såsom öfver-
gifvet, varde talan bifallen; eljest ege Rätten förordna att med pröfnin-
gen bör på viss af Rätten bestämd tid anstå. Godkännes anspråket, och
kunna ej parterne sämjas om löseskillingens belopp, varde detta af Rät¬
ten bestämdt till verkets fulla värde vid den tid återlösen sker; ej må
dock värdet sättas högre än det belopp, för hvilket verket blifvit afträda
Är vattenverk enligt denna lag utrifvet, må det ej ånyo upptagas.
74 §.
Äro deltagare i gemensamt företag flere än fem, och har ej del¬
aktigheten i arbetets första verkställande och det framtida underhållet
blifvit så bestämd, att eu hvar står i ansvar för viss sträckning å mar¬
ken; då skola de utse syssloman att tala och svara i mål, som företaget
röra; göre ock derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande. Ej
må, innan hvad sålunda föreskrifvet är blifvit iakttaget, arbete å annans
mark eller åtgärd till rubbning af annans vattenverk verkställas. Då
O o
35
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
anmälan skett, hvarom nu är sagdt, skall underrättelse derom i läns-
kungörelserna intagas.
O O
Vid val af syssloman hafve deltagare, der ej annorledes åsämjes,
rösträtt efter som lian har del i företaget.
Har syssloman afgått, och är ej anmälan gjord om val af annan i
den afgångnes ställe, ege Konungens Befallningshafvande eller domstol
att, der i förekommande fall sådant yrkas af någon, hvars rätt är i fråga,
förordna syssloman att i målet svara.
75 §.
Hafva vid utförande af företag, som enligt denna lag tillåtet är,
stadgade försigtighetsmått ej blifvit iakttagna, och lider någon deraf skada;
eller uppstår eljest i följd af företaget skada, som ej blifvit förutsedd och
på förhand ersatt; gälde deltagarne ersättning efter Rättens bepröfvande.
76 §.
Nu vill någon, som enligt 11, 12 eller 26 § är skyldig att deltaga
i der nämnda företag, vinna befrielse från sagda skyldighet; afsäge sig
då den båtnad, som genom företaget beredes hans jord. Rätt till sådan
afsägelse tillkomme dock ej den, som företaget sökt eller enligt 37 § är
att såsom sökande anse eller i målet fört talan, som enligt 3 och 15 §§
föranledt större anläggning, än sökanden äskat.
Afsägelsen skall, för att giltig anses, sist före utgången af kalender¬
året näst efter det, under hvilket företaget blef fullbordadt, anmälas an¬
tingen vid sammanträde i målet inför synemännen eller domstolen, eller
ock skriftligen hos Konungens Befallningshafvande. Hav någon gjort så¬
dan afsägelse, fälle den delaktighet i företaget, hvarifrån han sålunda be¬
frias, dem till last, som i företaget qvarstå; och vare han, som befrielsen
vunnit, i stället pligtig att, sedan frågan om jordförbättringens värde blif¬
vit enligt dO, 61 eller 62 § slutligen afgjord, låta af sin genom före¬
taget förbättrade jord utbrytas och de qvarstående deltagarne tillskiftas
lika stor del, som, enligt den i målet verkstälda uppskattning, jord¬
förbättringens belopp utgör af jordens hela värde i dess skick efter företa¬
gets fullboi*dan. År enligt 62 § frågan om slutlig uppskattning af jord¬
förbättringens värde förfallen, ege skyldighet att afträda jord ej rum.
36
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
77 §.
Intill dess vid företag, som afses i 76 §, afsägelse skett, svare jord-
egaren för gäldande af den å hans jord enligt laga kraft egande beslut
belöpande andel i kostnad, som till företaget åtgått; men efter afsägelsen
må dylikt bidrag ej hos honom uttagas, ändå att kostnaden tidigare gjord
blifvit. Har han före afsägelsen verkstält arbete för det gemensamma
företaget eller fått vidkännas bidrag dertill; det allt skall honom godt¬
göra; och vare han ej skyldig att dessförinnan afträda den jord, som
emot båtnaden svarar.
78 §.
Vid utbrytning af jord eldigt 76 § skola i fråga om landtmätares
förordnande tillträde af den utbrutna jorden, så ock i öfrigt de för laga
skifte och egoutbyte gifna bestämmelser i tillämplige delar lända till ef¬
terrättelse; dock må gradering, som vid föregående uppskattning för be¬
stämmande af jordförbättringens värde skett, ej rubbas; och drage den,
hvilken utbrytningen äskat, ensam kostnaden för förrättningen.
79 §.
Har ej jordegare, efter ty i 76 § är sagd!, vunnit befrielse från skyl¬
digheten att i företaget deltaga, vare jemväl ny egare af jorden pligtig
att taga del i företaget, men svare ej för bidrag, som förfallit till betal¬
ning innan han egare blek
80 §.
Försummar den, som är skyldig att dike underhålla, hvad honom
derutinnan åligger, svare för all skada, som genom försummelsen till¬
skyndas annan, hvars rätt är beroende deraf att diket hålles vid magt.
Bättrar ej den försumlige skyndsamt bristen, då han derom tillsagd var¬
der, och vill den, som af försummelsen men lider, bristen sjelf bota, kalle
då två ojäfvige män att syn hålla och ege, sedan bristen af dem vitsordad
är, att arbetet på den försumliges bekostnad verkställa.
Hvad nu är stadgadt om dike gälle ock om vattenafledning.
37
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
81 §.
Dike, som, då denna lag träder i kraft, finnes upptaget, skall af den,
hvilken dittills varit dertill pligtig, fortfarande hållas, intill dess fråga om
upptagande af nytt eller förändring af gammalt dike blifvit väckt och
med tillämpning af de i donna lag gifna föreskrifter dikningsskyldigheten
blifvit annorledes bestämd. Försummas underhåll af äldre dike, vare lag
som i SO § sägs.
År någon på grund af bestämmelse vid laga skifte eller eljest en¬
ligt gällande aftal förbunden att åt annan dike hålla, och yppas i sam¬
manhang med väckt fråga om förändrad dikesläggning tvist om och i
hvad mån den, som det äldre diket hållit, bör vidkännas underhållet af
det nya eller förändrade diket; deraf må ej dikningsskyldighetens be¬
stämmande jeinlikt de i denna lag stadgade grunder uppehållas, utan an-
komme tvisten på särskild pröfning.
De om dike nu gifna stadganden skola ock gälla om vattenafledning.
Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari
1880; dock skola mål, som vid nämnda tid redan äro vid domstol an-
hängiga, behandlas enligt äldre lag.