10
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 24.
N:o 24.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 Maj T 879.
— — — — Andra Kammaren den 1 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående förändrad lydelse af
47 § i Konkurslagen den IS September IS6S.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.)
S. A. K.
Konkurslagen den 18 September 1862 innehåller i 47 § följande
stadgande:
»Under anslagstiden läte gode männen fast egendom värderas, som i
Utsökningsbalken sägs. Ej må dock sådan egendom före inställelsedagen
försäljas, utan så är, att den för intecknad gäld utmätt blifvit.»
Utsökningsbalken handlade ock i 6 kap. om »huru tast egendom vär¬
deras skall». I Kongl. förordningen om nya utsökningslagens införande och
hvad i afseende derå iakttagas skall, den 10 Augusti 1877, stadgas emeller¬
tid, dels i 5 §, att, »der hänvisning till Utsökningsbalken i lag eller sär¬
skild författning förekommer, skall motsvarande bestämmelse i nya lagen
eller i denna förordning tillämpas», dels ock ill §, i stället för 6 kap.
Utsökningsbalken af 1734 års lag, följande:
»Äskar borgenär, som i fast pant sitter eller vunnit införsel i gälde-
närs fasta gods, värdering å fastigheten, efter ty i förordningen angående
ändring i gällande bestämmelser om lagfart å fast pant den 16 Juni 1875
stadgas; då skall värderingen förrättas å landet af häradshöfding med tvenne
gode män och i stad af trenne Rådstufvurättens ledamöter.
Värderingsmän, som ej äro edsvurne domare, böra förut i gäldenärens
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 24. 11
och borgenärens närvaro ed gånga, att de skola det gods så värdera, som
de efter bästa förstånd och samvete pröfva det värdi vara.
Sedan allt noga värderadt och upptecknadt är. skola värderingsmännen
bref derå gifva».
Den sålunda föreskrift^, värderingen af en till konkursbo afträdd fast
egendom finner Riksdagen, bos hvilken framställning i ämnet skett, öfver¬
flödig och endast förorsaka onödig kostnad. Sådan värdering torde nemli¬
gen icke kunna erbjuda vare sig gäldenären, förvaitarne, borgenärerne eller
spekulanterne någon synnerlig ledning för uppskattande af fastighetens värde
utöfver hvad andra tillgängliga upplysningar lemna. Medan ännu, på grund
af Kongl. förordningen den 27 April 1810, vid exekutiv försäljning af ut¬
mätt fast egendom försäljningen skulle föregås utaf värdering af egendomen,
vid egarens påfordran genom domaren, kunde den i konkurslagen stadgade
värdering vara af någon nytta, enär, derest fastigheten, hvilket väl vanligen
är händelsen i konkurs, sedermera på grund af 51 § konkurslagen skulle
försäljas i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit, var
stadgad, värderingen då var undangjord. Nu fordras emellertid, på grund
af §§ 7o och 79 i nya utsökningslagen, för försäljning af utmätt fäst egen¬
dom icke annan värdering än sådan, verkstäld af vederbörande utmätnings¬
man, med biträde, der han så finner nödigt, af tillkallade sakkunnige män,
och skäl torde icke kunna anföras, hvarföre domare värdering skulle bibe¬
hållas för all till konkursbo öfverlemnad fast egendom, sedan den icke vi¬
dare kan ifrågakomma ens vid utmätt fastighets försäljning.
Riksdagen har derföre för sin del beslutat följande förändrade lydelse
af 47 § i Konkurslagen den 18 September 1862:
»Fast egendom må ej före inställelsedagen försäljas, utan så är, att
den för intecknad gäld utmätt blifvit».
Med tillkännagifvande häraf framhärdar Riksdagen otc.
Stockholm den 1 Maj 1879.