RIKSDAGENS PROTOKOLL
1879, Första Kammaren. N:o 15.
Onsdagen den 5 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för sammanträdet å förmiddagen
och protokollet för den 26 sistlidne Februari e. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Ut¬
skottets den 1 och 8 i denna månad bordlagda utlåtande N:o 12,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens Sjette hufvudtitel.
l:sta och 2:dra punkterna.
Biföllos.
Ny länsstat
för Statistiska
Centralbyrån.
Friherre Hochschild: Allt sedan en ny reglering af våra em¬
betsverk och dermed sammanhängande löneförbättring varit föremål
för vederbörandes uppmärksamhet, hafva två principer blifvit tilläm¬
pade: den ena att inskränka antalet af embets- och tjensteman till
endast det nödvändiga och den andra att tilltaga lönerna i sådan
proportion, att de må vara fullt tillräckliga. Hittills har Riksdagen vid
beviljandet af löner tillämpat den senare principen, åtminstone till
en början i afseende å riksarkivarien, och då nu den komité, som
halt regleringen af den Statistiska centralbyrån under arbete, före¬
slagit, att chefen för denna byrå skulle åtnjuta samma vilkor som
riksarkivarien, hvilken af 1877 års Riksdag uppfördes till en lönein¬
komst af 7,500 kronor, deraf 5,000 kronor såsom lön och 2,500 kro¬
nor såsom tjenstgöringspenningar, så synes konseqvensen fordra, att
Första Kammarens Prat. 1879, N:o IS.
3\dje punkten.
Mom. a.
1
N:q 15,
2
Ny lönestat
för Statistiska
Centralbyrån.
('FortsJ
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
chefen för Statistiska centralbyrån bör komma i åtnjutande af samma
förmåner. Jag har visserligen inom Utskottet funnit, att såsom skäl
för den gjorda nedsättningen i det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp
anförts, att chefen för landtmäteristaten vid sista riksdagen erhöll
sina tjenstgöringspenningar bestämda till 2,000 kronor i stället för
2.500 kronor, men härvid är att märka att detta skedde oaktadt
Stats-Utskottet föreslagit det högre beloppet. Jag har svårt att fatta
huru det kan öfverensstämma med konseqvensen, att Utskottet nu
föreslagit för chefen för Statistiska centralbyrån ett annat belopp än
det vid förra riksdagen föreslog för chefen för landtmäteristaten.
Riksdagen har icke ansett, att ett föregående beslut i så fall skulle
vara bindande eller att beviljandet af ett lägre anslag i -ett fall skulle
nödvändigt åtföljas af beviljandet af samma belopp vid ett senare
tillfälle. Sålunda blefvo, då lönerna bestämdes för riksarkivarien och
öfverbibliotekarien de på så sätt faststälda, att den förre erhöll
7.500 kronor ocli den senare erhöll 7,000 kronor. Detta skedde ge¬
nom gemensamma voteringar, som egde rum samma dag, nemligen
den 19 April 1877, med endast eu kort stunds mellanrum. Riksda¬
gen handlade således då inkonseqvent, om man kan tala om konse¬
qvens härvidlag. Då nu den komité, som haft sig särskildt ålagdt
att utarbeta en ny lönereglering för Statistiska centralbyrån, föresla¬
git för chefen eu löneinkomst af 7,500 kronor, och då Kongl. Maj:t
pröfvat och godkänt komiténs utlåtande, så synes mig vara i sin
ordning, att Riksdagen godkänner det sålunda begärda beloppet, eller
åtminstone bör Riksdagen förebära ett bättre och giltigare skäl för
nedsättning af det äskade lönebeloppet än det, att chefen för landt¬
mäteristaten uppförts till 7,000 kronor. På grund af dessa skäl tillå¬
ter jag mig att yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition i ifrågava¬
rande del.
Herr Statsrådet Thyselius: I likhet med den föregående talaren
anhåller jag om bifall till Kongl. Maj:ts proposition i afseende å det
för chefen för Statistiska centralbyrån begärda lönebelopp. Jag be-
höfver icke mångordigt framhålla vigten af den statistiska vetenska¬
pen, icke heller det gagn, som embetsverket under sin 20-åriga till¬
varo redan åstadkommit, och jag behöfver icke heller tala om hvad
man för eu kommande tid har att, med ledning af de föregående, af
samma embetsverk förvänta. Det är visserligen eu sanning att siffer-
följderna och sifferraderna, livilka ju äro statistikens språk, hafva föga
tilltalande för den stora allmänheten. Likasom upprättandet och
grupperingen af dessa statistikens språktecken fordra eu stor skarp¬
synthet och mycken omsigt för att deraf må kunna framgå helso-
samma och sanna resultat, så tages också hos läsaren af detta språk
uti anspråk eu spänd uppmärksamhet, men en hvar som med intresse
följer och förstår sammanhanget och har ett öga för hvad siffrorna
betyda, han finner också den möda, han derpå nedlägger, rikligen
belönad. Eu af våra främste författare yttrar, att statistikerns gräf¬
vande i siffrorna kan jemföras med den historiska forskarens arbete,
när denne genomletar arkivens hälft förmultnade urkunder och staf-
3
N:o 15.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
J" “?• ,ffm till meningen i de dunkla skrifterna. Såsom vetenskap
ar statistiken temligen ung, men den bär ådagalagt, att den också egen
f r" .sfai£tlg\et’ 1C? ar1Ienast deri> att den för hvarje år triu¬
mf meJa P3. dJuPet utl de fält, som redan äro till odling^ upptagna
utan äfven deri, att den oupphörligt utsträcker sin verksamhet till
fält som förut legat oarbetad^ och det är klart, att de lärdomar,
som derigenom framdragas bhfra alltmera tillförlitliga och vidtomfat-
-,ande, och staten finner allt som oftast behof att göra sig tillgodo de
upplysningar och lardomar, som statistiken gifver vid handen.8
bär tagit nng friheten omförmäla den liknande arten af
fit etf aheilr T1 ?atlf.^erns vaksamhet, emedan deri synes mig
htrl bil Än?® ska ,att erkänna deras likställighet, äfven då
-S S .Tf bestämma lonen för den möda, de nedlagt, och det
S iti äötadk°mmit, en hvar på sitt verksamhetsfält. Såsom den
nkomÄ hiiPS^ hai' R*ksda/en för riksarkivarien bestämt löne¬
inkomsten till 7,500 kronor, deraf 5,000 kronor såsom lön och 2,500
tjenstgoringspenningar. Med erkännande af det stati¬
stiska embetsverkets lika befogenhet har den löneregleringskomité
crtraVlbvrånIie?htt,Kf0reilaMt TT® belopp ät cbefea för Statistiska
kräfde bhitMl , u n°U,g ansetfc’ att billighet och rättvisa
WWnp till hvad komiten föreslagit. Det har icke instämt med
im°m Stats-Utskottet, som icke till jemförelse uppstält det
unbetsveik som med Statistiska Centralbyrån eger en likartad verksam-
liet pa den andliga kulturens område och hvars lönestat förut blifvit
reglerad, utan tagit till utgångspunkt hvad som bestämts för den
Sen6’ Äfven U'r ,att befatta si8 “ed uppmätandet af den svenska
.joiden. Äfven chefen for detta embetsverk hade utan tvifvel kunnat
Konal SMfS°Ppm-fg 0m att 1Ön,en fÖr bonom skulle blifva den5 som
»tyna ' f- J'ti’ \ ofv®reff tammelse med löneregleringskomiténs hem-
RiksdagenT63 *1814' §å b °Cksä FÖrSta Kammarens beslut, men icke
•, hemställer, huruvida icke Kammaren, utan hinder deraf att
vid den gemensamma voteringen i fråga om lönereglering för landt-
KamlnarCnS äsi^ icke blef dcn gällande, likväl skulle
St lu \!er- pn,UC!.P’ ®om Kammaren förut vid alla tillfällen an-
tagit, eller att för chefen for ett embetsverk i den ställning som det
iouemkomsten till 7,500 kronor. Ett sär-
tione l kl tä,?i! förefinnes har. Nästan hvarje år eger ett interna-
onelt statistiskt sammanträde rum, vid hvilket Sverige vanligtvis
mk da hinder icke moter for chefen för Statistiska Centralbyrån re¬
presenteras af honom. För att der på ett värdigt sätt upprätthålla
let anseende som Sverige sedan längre tid tillbaka eger för sitt
SS6rk och Sllia statistiska arbeten, fordras flera, icke vanliga
egenskaper, och en stor språkkannedom är Också af behofvet. Jag
w’ • Kammaren med afseende å allt detta måtte bifalla
fka ti1betsverkePtroP°Slt!0n ' hvad angår 1Önen fdr cbefen för statisti-
Ny lönestat
för Statistiska
Centralbyrån.
(Forts.)
N:0 i5.
l
.Vy/ löneslat
för Statut*ska
Centralbyrån.
(Forts.)
Onsdagen den ä Mars, e. ra.
Grefve Beck-Friis: Det må tillåtas mig att såsom ledamot af
Stats-Utskottet yttra några ord om de åsigter, som vid denna frågas
behandling i Utskottet gjorde sig gällande. Såsom herrarne erinra sig
ansåg man vid den första omorganisationen af embetsverken åt andra
ordningen som under de senare åren vidtogs — frågan galde (In
Skogsstyrelsen — att chefen icke borde hafva så stor lön, som dittills
tillkommit honom, och Riksdagen bestämde, att generaldirektören för
sko»sstaten skulle hafva en lön af endast 6,000 kronor. Vid följande
riksdag förelågo Riksarkivets och Kong!. Bibliotekets reglering. Riks¬
dagen bestämde då lönen för riksarkivarien till 7,500 kronor och för
öfverbibliotekarien till 7,000 kronor. Detta är nu två år sedan. Vid
sista riksdagen förekom frågan om landtmäterikontoret och chefens
för detta lön bestämdes till 7,000 kronor. Vid denna riksdag före¬
ligger två ungefär likstälda embetsverks reorganisation, nemligen sta¬
tistiska tabellkommissionens och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens.
I fråga om det ena verkets chef har Kongl. Maj:t föreslagit en lon
af 7 500 kronor, men i fråga åter om det andras chef 7,000 kronor.
Inom Utskottet har man ansett, att dessa chefers löner borde, i likhet
med föregående Riksdagars beslut, fastställas till 7,000 kronor, tv man
kan väl anföra, att genom en tillfällig utgång af en gemensam vote¬
ring, riksarkivariens lön bestämdes till 7,500 kronor, men jag troi,
att man å andra sidan kan påstå, att Riksdagens åsigt blifvit ådaga¬
lagd genom voteringen om öfverbibliotekariens lön vid samma riks¬
dag och genom beslutet vid derpå följande riksdag om generaldirek¬
törens för landtmäterikontoret lön, hvilken åsigt vunnit stöd äfven
genom Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag, att chefens för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen lön bör bestämmas till 7,000 kronoi. Jag
kan så mycket mindre gå in på att chefen för statistiska tabellkom¬
missionen bör hafva en högre lön, som generaldirektören för landt-
mäterikontoret har ett mycket större ansvar än chefen för statistiska
tabellkommissionen. Som vi veta är landtmäteripersonalen mångdub¬
belt större än det statistiska embets verkets, och chefens för ett större
verk ansvar synes mig värn mycket större än chefens föi ett mindie
embetsverk. Jag tror derför, att klokheten fordrar, att, då man i det
ena fallet ansett 7,000 kronor vara ett tillräckligt belopp, man äfven
i andra fall bör stanna vid samma summa.
Då hvad Utskottet föreslagit i fråga om sekreteraren icke bill vit
af någon emotsagdt, i fråga om hvilken Utskottet äfven följt föregå¬
ende Riksdagars beslut, får jag yrka bifall till Utskottets hemställan
i dess helhet.
Herr Jöns Pehrsson: Det är icke med något särdeles nöje man
för en så ringa summa, som här är i fråga, uppträder för att yrka
bifall till Utskottets hemställan. Men då jag icke hörde om den
siste talaren yrkade bifall till Utskottets förslag och icke någon annan
af Utskottets ledamöter yrkat det, så får jag framställa ett sådant
yrkande. Det är väl sant, att den departementchef, som framlagt den
Kongl. propositionen i denna del, yttrat, att chefen för Statistiska
centralbyrån har många göromål, och det kan icke tillskrifva^ honom
Onsdagen den 5 Mars, e, m,
5
N:o 15.
eller ens sjelfva byrån att så stora felaktigheter iiunas i de statistiska Ny le«?tat
redogörelserna, såsom till exempel i fråga om den kommunala finansstati-
stiken, men man kan verkligen förvåna sig öfver sådana fel i officiella ^ortg.)- '
handlingar. Det gör nu ingenting, om denna Kammare bifaller Kongl.
Maj.-ts framställning, ty Medkammaren bifaller säkert Utskottets för¬
slag, och hela saken blir således att vi få en gemensam votering till,
hvars utgång ej kan vara tvifvelaktig. För min del tror jag emeller¬
tid, att man saklöst kali gå in på Utskottets förslag, synnerligen som,
efter livad jag förut eu gång sagt, man i de goda konjunkturerna va¬
rit nog frikostig med att bevilja höga lönestater för eu mängd embets¬
verk, och då man nu ej kan komma från dem, så tiar man fullt skäl
att icke fortsätta på samma väg med de verk som ännu återstå. Val
vore om vi ej behöfde göra några indragningar, men då så måste ske,
tror jag att, ehuru den ifrågavarande summan är liten, man ej bör
göra annat än bifalla Utskottets förslag.
Sedan öfver!äggniugen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till det
förevarande momentet oförändradt och dels bifall till samma moment
med den förändring, att afiöningen för chefen för Statistiska Central¬
byrån skulle bestämmas till 7,500 kronor; framstäldes propositioner
på dessa yrkanden samt besvarades med blandade Ja och Nej; och
förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och an¬
slogs en så lydande voteringsproposition:
Den, som bifaller mom. a i 3:dje punkten af Stats-Utskottets utlå¬
tande N:o 12, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej; t
Vinner Nej, bitalies momentet med den förändring, att afiöningen
för chefen för Statistiska Centralbyrån bestämmes till 7,500 kronor,
hvaraf 5,000 kronor såsom lön och 2,500 kronor såsom tjenstgörings-
penningar.
Omröstningen företogs och vid dess slut befuunos rösterna halva
utfallit sålunda:
Ja—51.
Nej—39.
Mom. b.
Bifölls.
N:o 15.
Aflöning åt
två, stadsfog¬
dar i Stock,
holm.
(Forts.)
B Onsdagen den 5 Mars, e. ro.
d:de—7:de punkterna.
Biföllos.
8:de punkten.
Herr Heder stjerna: Såsom af förevarande betänkande framgår,
hafva denna Kammares ledamöter af Stats-Utskottet icke instämt i
majoritetens beslut, utan i en reservation framstäf ett särskildt yr¬
kande, på hvilket jag hos Herr Talmannen anhåller om proposition.
Skälet till reservanternes afvikande mening har varit, att vi icke
kunnat med majoriteten instämma deri, att Stockholms stad hittills
på något sätt bidragit till bekostande af sitt utsökningsväsende, såsom
Utskottet, efter mitt förmenande, fåfängt söker visa. Tvärt om har
af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet likasom af
öfriga handlingar, som varit för Utskottet tillgängliga, framgått, att
staten ensam allt hittills bekostat exekutionsväsendet inom Stockholm,
och Kongl. Maj:t har för innevarande år af omhänderhafvande medel
anvisat det anslag, som varit behörigt för att under denna tid aflöna
de två sthdsfogdar, hvilka det på grund af nya utsökningslagen blifvit
nödigt att tillsätta. Då Stockholms stad hittills varit från en dylik
kostnad befriad, hafva reservanterne icke kunnat med majoriteten
instämma i att vägra att till Kongl. Maj:ts disposition ställa medel
för ifrågavarande ändamål. Men man kan möjligen vara af olika
mening, huruvida icke Stockholms stad hädanefter skulle kunna till¬
förbindas denna omkostnad, och reservanterne hafva på den grund
tillstyrkt beviljande af ifrågavarande medel allenast för nästkommande
år samt derjemte velat hos Kong], Maj:t anhålla om en utredning i
detta hänseende, såsom visas af reservationen, hvartill jag vördsamt
yrkar bifall.
Friherre af Ugglas: Jag anhåller att i korthet fä kasta en blick
på det föreliggande betänkandet och söka visa, att de skäl, som Ut¬
skottet förebragt för afslag å Kongl. Maj:ts proposition, i sjelfva ver¬
ket icke hålla streck. Antingen äro dessa skäl icke fullt exakta eller
ock angå de ett annat ämne än det, hvarom Kongl. Majrts proposition
handlar, och jag ber att med några få ord få visa rigtigheten af
detta mitt påstående.
Utskottet börjar med att såga: “Den af Öfverståthållareembetet
och Statskontoret uti ofvan berörda skrivelser meddelade, i statsråds¬
protokollet (Bil. N:o 5 b sid. 38 och 34) återgifna utredning, beträffande
statsverkets skyldighet att bestrida kostnaderna för utsökningsväsendet
i Stockholm, torde visserligen ådagalägga, att dessa kostnader under
senare tider betäckts med statsmedel.14 Jag ber Herrarne fästa upp¬
märksamhet vid dessa ord: “under senare tider.“ Jag är i tillfälle
att här förklara och skall litet längre fram i mitt anförande med
officiella handlingar visa, att, så länge det funnits ett Öfverståthållare-
embetete i Stockholm, sålunda allt sedan detta embetsverk genom
1634 års regeringsform ordnades, har staten uteslutande och ensam
bekostat detta Öfverståthållareembete jemte hela exekutionsväsendet
i Stockholm. Jag vågar sålunda tro, att man icke gerna kan såsom
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
7
N:o 15,
skäl åberopa att “under senare tider11 staten visserligen gjort detta
och sålunda vilja antyda att i äldre tider sådant icke varit förhållan¬
det. Sedermera sedan Utskottet visat, att staten “på senare tider"
bidragit till detta ernbetes kostnad, säger Utskottet för att visa, att
förhållandet i äldre tider varit annorlunda: Af upplysningar, som i
förevarande hänseende varit för Utskottet tillgängliga, har Utskottet in¬
hemta!, att de utskylder, som i äldre tider af Stockholms invånare till
kronan eller det allmänna utgingo, uppburos och redovisades till en del af
“Slottsbokhållaren" och en annan del, enligt Kongl. förordningen om
Stockholms stads styrelse den 12 December 1672, af handelsborgmästa-
ren jemte den ene af de honom “tillordnade" tre rådmän, som hade
att beställa med stadens inkomster. Dessa omtalade upplysningar
har Utskottet inhemta! ur eu allmänt känd bok, nemligen Ferlins
beskrifning öfver Stockholm, der de ordagrant återfinnas pag. 819 och
820 under rubrik: kronouppbördsväsendet. Hade Utskottet dock be¬
hagat kasta sin blick omkring 1000 sidor längre fram i samma arbete
under rubriken: “Öfverståthållareembetet", skulle Utskottet hafva fun¬
nit, att Öfverståthållareembetet består af bland annat två alldeles
skilda afdelningar, nemligen kronouppbördsverket och kansliet eller
exekutionsverket utan den allra ringaste gemenskap med hvarandra.
De upplysningar, Utskottet lemna!, äro sålunda fullkomligt rigtiga i
och för sig, och jag har aldrig bestridt dem eller ifrågasatt, att staten
skulle bidraga mer än den gör till Stockholms stad, men dessa upp¬
lysningar angå hronouppböräsverliet och icke exekutionsväsendet, och
sålunda tror jag icke att man af dem kan hemta stöd för den åsigt,
att staden, likasom den gör med uppbördsverket, äfven skulle bekosta
exekutionsverket.
Jag kommer sedermera till ett skäl, som jag icke vill frånkänna
all giltighet. Jag finner tvärt om ganska naturligt att ett sådant
skäl kommit fram, och det är det, som ligger i frågan: då andra stä¬
der i riket bekosta sitt exekutionsväsende, hvarför skall icke äfven
Stockholm göra det? Jag tror dock, att den, som något närmare
tager reda på förhållandet i detta hänseende, skall med mig slutligen
erkänna, att detta kommer sig från äldre tider af den organisation,
detta verk fått. Sedan nemligen Öfverståthållareembetet ordnats ge¬
nom 1634 års regeringsform, utfärdades dess första instruktion år
1664. I denna instruktion finnes tydligt och bestämdt uttalad!, att
Öfverståthållareembetet hade 2 alldeles skilda åligganden. Det ena
var att Öfverståthållaren skulle vara Ståthållare på Stockholms slott
och ansvara Kongl. Maj:t för stadens gubernation och för slottet.
I denna egenskap hade han hos sig anstälda åtskillige tjenstemän,
såsom slottsfogde, slottssekreterare, slottsbetjenter med flere och, sedan ge¬
nom 1720 års exekutionsstadga exekutionsväsendet blef lagdt till Öfver¬
ståthållareembetet, öfverflyttades det just till den afdelning, som hittills
hade biträdt Öfverståthållaren i hans förstnämnda egenskap. Såsom Her-
rarne utan tvifvel erinra sig, skedde exekutionen förut genom det så
kallade slottskansliet genom just de personer, som funnos anstälde
för Öfverståthållarens biträde såsom Konungen ansvarig för stadens
gubernation.
Aflöning åt
tvä stadsfog¬
dar i Stock¬
holm.
(Forts.)
Nio 15.
8
Onsdagen den 5 Mars, e. ro.
Aflöning åt
två stadsfog¬
dar i Stock¬
holm.
(Forts.)
Det andra åliggandet var, att Öfverståthållaren skulle ombesörja
ordning och säkerhet i staden, och för detta ändamål biträddes han
af magistrat och borgerskap. Under tiden utvecklade sig detta der¬
hän, att två särskilda afdelningar af magistraten inrättades med hvar
sin borgmästare, den ena förestod politikollegium och den andra han¬
dels- och ekonomikollegium, och med biträde af dessa afdelningar
verkstälde Öfverståthållaren uppbörden och polisuppsigten i staden.
Denna del af hans befattning var sålunda den, för hvilken han egde
påräkna biträde af staden. 1 den andra åter hade han att påräkna
biträde af statens tjenstemän. Att så verkligen också var uppfatt¬
ningen från början, synes alldeles tydligt af de stater för Öfverståt-
hållare-ern betet, som finnas sedan äldsta tider. Jag vill icke besvära
herrarne särdeles mycket med siffror, men jag vill blott nämna, att
långt innan Öfverståthållare-embetet inrättades fans eu befattning,
som hette Ståthållare, och för honom och hans underordnade fans
redan 1632 eu fullständig stat, enligt hvilken han redan då hade till
sitt biträde slottsfogde och vaktmästare m. in., Går jag till den sista
af dessa stater, som nu är för mig tillgänglig, nemligen den af år
1792, d. v. s. året efter den sista öfverståthållare-instruktionen, finner
jag likaledes der detta verk till personal, antal in. m., på några få
undantag när, alldeles så som det för närvarande är och samtliga
löner till exekutionsbetjenterne uppförda på kronans och rikets stat.
För min del tror jag verkligen också, att det häruti låg ganska myckeu
klokhet uti hvad exekutionsväsendet beträffar. De öfriga städerna, med
undantag af Göteborg, der särskilda förhållanden äro rådande, utgöra
små komplexer af ett administrativt helt, för hvilket landshöfdingen
står i spetsen. Erfordrade landshöfdingen någon exekution fick han
lof att vända sig till kronofogden eller magistraten, som aflönades af
städerna. Här i Stockholm verkstäldes exekutionen af samma embets¬
verk, som gaf utsökningsresolutionen. 'Man gaf utslag ena dagen och
gaf andra dagen ordres om dess verkställande, och detta hade den
fördel att, hvilka anmärkningar man än kan göra mot exekutions¬
väsendet här i Stockholm, ingen kunnat med skäl klaga öfver brist på
skyndsamhet i dessa ärendens behandling.
Utskottet åberopar vidare såsom ett skäl för sin mening, att eu
till 1865—1866 års Riksdag gjord framställning om anvisande af
arfvoden dels åt en tjensteman, som under benämning exekutions-
kommissarie eller stadsfogde skulle biträda såsom nnderexekutor i
Stockholm, och dels för ett tjenstebiträde åt bemälde tjensteman, icke
blitvit af Rikets Ständer bifailen: Detta är fullkomligt sant, och skälet^
dertill vill jag icke söka undanhålla. Skälet var nemligen, att, då
städerna i allmänhet voro skyldiga att aflöna sina exekutionsbetjente,
fann Utskottet, “särskildt med hänsigt till det obetydliga ändamål,
som med denna organisation skulle vinnas “, ej skäl att bifalla för¬
slaget. Emellertid, om detta är ett prejudikat emot min åsigt, ber
jag att få åberopa ett vida senare, nemligen att, då lönetillägg af
1874 års Riksdag beviljades, Riksdagen utan någon anmärkning be¬
viljade sådant lönetillägg åt de då varande exsekutionsbetjente, hvilka
hade till eu del alldeles samma åliggande som de nu varande stads-
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
9
M;o iS,
fogdarne. Jag tror att vid sådant förhållande hela den historiska
utvecklingen af detta embetsverk gifver mig rätt, då jag påstår, att
Stockholms stad hittills icke haft någon skyldighet att'underhålla sitt
exekutionsverk, utan att detta varit ett statens åliggande.
Nu hafva alla denna Kammares ledamöter inom Utskottet i eu
reservation förenat sig om den åsigt, att anslaget skulle för år 1880 be¬
viljas, men att Riksdagen tillika skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om
en fullständig utredning, “huruvida icke Stockholms stad kunde, i
likhet med rikets öfriga städer, vara skyldig att med sina egna medel
vidkännas utgifterna för exekutionsväsendet". För min del och med
den kännedom, jag anser mig hafva om dessa förhållanden finner jag
visserligen eu sådan begäran icke vara nödvändig likasom jag tror,
att när Kongl. Maj:t efter pröfning af omständigheterna framlagt sitt
förslag i ämnet, saken varit tillräckligt utredd, men jag vill dock icke
motsätta mig eu sådan skrifvelse. Tvärtom skall jag med nöje rösta
för den samma. Hufvudsaken för mig är att få frågan på det klara.
Skulle det af en sådan samvetsgrann utredning visa sig, att staden
bör hafva en sådan skyldighet, som här är i fråga, skall jag vara den
förste att söka tillförbinda staden denna skyldighet, men skulle mot¬
satsen blifva ådagalagd, gör jag mig alldeles förvissad, att Riksdagen,
som vid sina beslut bör antagas icke ledas af något godtycke, äfven
skall i detta afseende skipa rätt. Jag skall således för min del gerna
understödja denna skrifvelse, och jag gör det äfven af ett annat skäl.
Det lider nemligen icke tvifvel att under tidernas lopp förhållandena
mellan staten och Stockholms stad i vissa afseenden kunnat blifva
något invecklade. Det linnes vissa saker, som äfven efter min åsigt
rättare borde åligga staden än staten, likasom äfven ett motsatt för¬
hållande i vissa fall eger rum, och jag hoppas, att hela denna fråga
om stadens styrelses förhållande till staten och staden skulle till följd
al en sådan skrifvelse blifva föremål för en utredning, som kunde
lösa frågan i alla dess särskilda delar och sålunda göra slut på den
oklarhet, som i detta hänseende råder.
Jag hemställer på dessa skäl att Kammaren ville bifalla reservan-
ternes förslag i denna punkt,
Grefve Beck-Friis: Efter hvad den siste talaren anfört, vill
jag endast bedja att med några ord få motivera min ståndpunkt i
frågan. I likhet med honom anser jag det vara af behofvet höge¬
ligen påkalladt, att en utredning af ifrågasatt beskaffenhet sker, och
jag har för denna min åsigt hemtafc ytterligare stöd af de ord, som
förekomma i Kongl. Maj:ts proposition, der det står å pag. 31: “Deri¬
genom att indrifningen af resterande kronoutskylder öfverfiyttas från
kronouppbördsverket till stadsfogdarne, kommer antalet af de ärenden,
deri verkställighet genom deras försorg skall ega rum, att ökas med
ungefär 30,000 om året, hvartill antalet debetsedlar å kronoutskylder
inom Stockholms stad, hvilka vid kronouppbördsstämmans slut varit
obetalde, under åren 1867—1876 i medeltal årligen uppgått". Å
nästpåföljande sida heter det vidare, huru som till arfvode för debet-
sedlarnes utdelning samt resterande utskylders indrifvande upptagas
Aflöning åt
två stadsfog¬
dar ? Stock-
k oliv .
(Forts.)
N:o 15,
10
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Aflöning åt
tvä stadsfog¬
dar i Stock¬
holm.
(Forts.)
12,000 kronor, Indika, enär besväret härmed komme att öfverflyttas
till stadsfogdarne, följaktligen skulle ställas till Öfverståthållare-embetets
förfogande. Det är således fara värdt, att, om icke en utredning af
dessa förhållanden kommer att ega rum, en sådan sammanblandning
af statens och stadens åligganden i dessa afseenden för all framtid
skall ske, att man må kunna trotsa någon som helst att förmå ut¬
reda det. Jag tror, att genom en skrifvelse, sådan som den reservan-
ternc förordat, ett så att säga laga skifte skulle kunna ega rum.
Deremot har jag ansett, att i frågans närvarande skede och med af¬
seende å den utredning, som hos Kongl. Maj:t och i Stats-Utskottet
blifvit åvägabragt, det bör åligga Riksdagen att se till, att de ären¬
den, som genom stadsfogde-institutionen skola uppehållas, äfven blifva
det, och att följaktligen reservanternes förslag om beviljande af 8,000
kronor till bestridande af dessa göromål väl kan försvaras. Riksdagen
har derigenom icke påtagit sig någon större förbindelse än honom hit¬
tills ålegat, men man håller dermed verket gående till dess utred¬
ningar skett. Jag yrkar bifall till den afgifna reservationen.
Herr Stråle, Holdo: Då här nu föreligger en fråga om aflöning
åt två nya tjensteman, kan jag icke undertrycka den uppfattning, att
det ser ut som om den första frakten af de rättsliga eller admini¬
strativa förändringar, som vidtagas i vårt land, alltid skulle vara till¬
sättandet af ett större eller mindre antal embets- eller tjensteman;
och lyckligt är om det icke blifver den enda frukten. Jag kan här¬
vid icke underlåta att påpeka den erfarenhet, Stockholms stad i detta
hänseende nyligen gjort. Chefen för Statistiska byrån kom underfund
med, att det icke var så val bestäldt med folkräkningen i Stockholm
— något hvari det sista riksdagsmannaval visat honom hafva rätt —
och han ingick derför till vederbörande med begäran att förhållan¬
dena skulle ordnas. Följden deraf blef tillsättandet af sexton rote-
män, sexton kontrollanter och sexton vaktmästare med eu budget af
något öfver 80,000 kronor, som dessutom redan efter första året höjdes.
Jag nämner detta endast på det att det må förlåtas mig, om jag med
nödig varsamhet omfattar alla förslag om tillsättande af nya tjenste¬
man. Jag vet, att i detta fall tillsättningen framkallats af den nya
utsökningslagen och att den måste ske, men jag har det oaktadt icke
kunnat underlåta att för min del, på sätt jag redan framhållit, ut¬
tala den uppfattning, att sådana tillsättningar alltid äro de första
följderna af all lagförändring.
Hvad sjelfva saken beträffar, vill jag medgifva, att då förslaget
endast omfattar att bevilja 8,000 kronor för år 1880, man skulle
kunna låta dervid bero, så framt det icke rörde en grundsats; men
då jag för min del anser grundsatser vara af stor betydelse, har jag
icke kunnat med tystnad låta frågan hos Kammaren afslutas. Jag
måste böja mig för den auktoritet på stockholmsbänken, som nyss
hade ordet, i afseende å frågan, huruvida statsverket uteslutande af-
lönar dem, som hafva befattning med exekutionen i Stockholm, men
jag kan icke underlåta att mot honom åberopa Stockholms stads ut-
giftsstat för år 1879, som utvisar, att staden med 9,000 kronor bi-
Onsdagen don 5 Mars, e. m.
11
N;o !S,
drager till aflöning åt Öfverståtliållaren i Stockholm. Om man också
måste erkänna, att han icke har med exekutionsväsendet att skaffa,
så kan inhemtas af samma stat, att staden bidrager äfven till under-
ståthållarens aflöning med 2,000 kronor; och vid det förhållandet att
denne är chef för kansliet och handlägger dess ärenden, kan man väl
våga påstå, att utgifterna för exekutionsväsendet i Stockholm icke
äro främmande för stadens budget. Dessutom är det väl bekant, att
Stockholms stad afiönar sin domarecorps, sin poliscorps, sin fångvård ;
och vid sådant förhållande kan jag icke finna, hvarför staden i af¬
seende på exekutionsväsendet skulle befinna sig i en olika ställning.
Det kunde i öfrigt vara likgiltigt, hvem som bestrider aflöningen åt
stadsfogdarne, och icke kan det vara min afsigt att visa någon otidig
benägenhet att öka stadens redan förut nog stora budget, men jag
anser det vara af vigt för staden att sjelf få tillsätta dessa tjenste¬
man och hafva ett ord att säga i afseende å deras befattningar och
huru desamma fullgöras. Det är af dessa skäl jag tror, att Utskottet
träffat det rätta, och derför hemställer om bifall till Utskottets förslag.
Herr Sundeil: Jag her att få instämma med den siste ärade
talaren, men icke alldeles på de skäl han anfört, utan på andra, som
jag anhåller få för Kammaren tillkännagifva, Stats-Utskottet har sökt
åstadkomma en utredning i denna fråga, hvilken emellertid, på sätt
Friherre af Ugglas anmärkt, angår uppbördsväsendet och icke utsök-
ningsväsendet i Stockholm, till följd hvaraf någon synnerlig upplys¬
ning icke kan vara att af den samma hemta, Åsigterna, hvad angår
gäldandet af kostnaden för uppbördsväsendet i Stockholm, hafva varit
sväfvande, men hvarken af dessa sväfvande åsigter eller af Friherre af
Ugglas’ tillkännagifvande, att behandlingen af utsökningsärendena icke
någonsin ålegat Stockholms magistrat, får man sluta, att aflöningen
till stadsfogdarne i Stockholm bör bekostas af staten. Befattningarne
äro nya; och är det förnämligast med anledning häraf samt då icke
anförts något för mig giltigt skäl, på grund af hvilket aflöningen till
dessa tjensteman borde åligga staten, äfvensom i betraktande deraf att
rikets öfriga städer sjelfva få aflöna sina stadsfogdar, en i hvarje, —
det är derföre som jag håller före, att ifrågavarande löner böra af
Stockholms stad gäldas. Då jag säger “rikets öfriga städervet jag
väl, att några få småstäder, på grund af utsökningslagens stadgande
och Kongl. Maj ds särskilda beslut, tillsvidare friats från skyldigheten
att tillsätta stadsfogdar, och hänvisar jag i fråga härom till en åt
Kongl. Majd under förlidet år utfärdad kungörelse.
Stadsfögdarnes i Stockholm skyldigheter äro alldeles lika med
skyldigheterna för stadsfogdarne i andra städer, med den skilnad alle¬
nast, att stadsfogdarne i Stockholm ega att åt exekutionsbetjenter
uppdraga utmätning af lös egendom. Om nu dessa exekutionsbetjen¬
ter, på sätt öfverståthållaren föreslagit, förvandlas till “extra utmät¬
ningsman och vittnen", blifva dessa befattningar också nya; och det
kan då skäligen ifrågasättas, om staten bör aflöna äfven innehafva!™
deraf. Jag skulle vilja gå ännu längre och önska, att Riksdagen nu
för sin de! förklarade, att de till exekutionsbetjenterne i Stockholm
Aflöning åt
t cd stadsfog¬
dar i Stock¬
holm.
(Forts.)
H: o 15.
12
Onsdagen den 5 Mars, e. m,
Aflöning åt
två stadsfog¬
dar i Stock¬
holm.
(Forts.)
utgående 13,740 kronor indrogos; men jag vill derom icke framställa
något yrkande. Jag antager nemligen, att om, hvad jag hoppas, Ut¬
skottets förslag bifalles, Kongl. Maj:t till eu kommande Riksdag skall
afgifva proposition derom, att afiöniugen till exekutionsbetjenterne i
Stockholm icke vidare bör från statsverket utgå.
Jag kunde kanske hafva något att ytterligare tillägga, men jag
inskränker mig att till Kammarens bedömande hänskjuta, huruvida
icke, dä staten deltager i öfverståthållarens aflöning, likasom i under-
ståthållarens aflöning, samt atlönar Konungens fogat, sekreteraren och
kamererare», aktuarie», två notarier, en kanslist och eu kammarskrif¬
vare uti Öfverståthållareembetets kansli, staten kan anses hafva gjort
nog. Jag skulle tro det; och om nu Riksdagen vägrar att utgifva
löner för dessa nya, till följd af utsökuingslagen tillkomna och af
Öfverståthållareembetet tillsatta stadsfogdebefattningar, kan jag icke
inse, att Riksdagen derigenom visat sig njugg emot Stockholms stad.
För min del hemställer jag om bifall till Utskottets förslag.
Herr Statsrådet Thyselius: Friherre af Ugglas liar med före¬
tedda handlingar visat, huruledes af ålder aflöningen för exekutions¬
väsendet i Stockholm utgått af statsmedel. Jag ber att få fästa upp¬
märksamheten på en Rikets Ständers skrifvelse, hvilken är intagen i
det protokoll, som åtföljer den Kongl. propositionen, men här under
diskussionen icke blifvit omförrnäld. Statskontoret har meddelat uti
sitt i förevarande ämne afgifna utlåtande, huruledes, sedan fråga blifvit
väckt om förhöjning i anslaget till Öfverståthållareembetets kansli, Ri¬
kets Ständer till svar härå uti skrifvelse den 6 Februari 1858 yttrat:
"att det visserligen ålåge städerna i allmänhet att bestrida de kostna¬
der', som med exekutionsväsendet derstädes vore förenade, men att, då
Stockholms stad vore att betrakta såsom ett särskild! län och aflönin¬
gen för den hos dess öfverstyrelse anstälda personal dittills städse
blifvit af statsmedel bekostad, Rikets Ständer funnit något tvifvel icke
böra uppstå om statens åliggande att, derest aflöningen befunnes otill¬
räcklig, ytterligare anslå de medel, som till densammas förbättrande
erfordrades." Det är ett öppet och oförbehållsamt uttalande af repre¬
sentationen, hvari denna erkänner sin skyldighet att bestrida kostna¬
den till exekutionsväsendet i Stockholm. Att, intill dess annorlunda
blifvit förordnadt, äfven aflöningen för de nya tjenstemän, som för
exekutionen nu äro af nöden, bör utgå af statsmedel, derom har jag
för min del ansett tvifvel icke böra uppstå. Intet hinder finnes emel¬
lertid att, i sammanhang med anvisande för det kommande året al de
medel, som för ändamålet erfordras, begära ytterligare utredning i ämnet,
för den händelse deraf skulle kunna uppstå ett annat resultat än det
hittills kända och följda. Jag anhåller om bifall till reservationen.
Friherre Klinckowström: Vid remissen af Kongl. Maj:ts pro¬
position angående statsverkets tillstånd och behof vågade jag föreslå
Kammaren att, bland annat, äfven ifrågavarande anslag icke skulle
beviljas, men då detta var ett af de många mindre anslag, i afseende
ä hvilka tidens knapphet icke lemnade mig tillfälle att uttala motiven
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
N:<> 15.,
för mitt yrkande, hoppas jag Kammaren ursäktar, att jag nu med
några oi*d förlänger diskussionen rörande denna fråga. Det är val
icke så rigtigt att, på sätt Friherre af Ugglas gjort, jemföra Stock¬
holms stads förhållanden till staten, sådana de nu äro, med hvad de
voro under vår så kallade stormaktstid, då, såsom hvar och en, som
aldrig så litet studerat Sveriges historia, vet, Stockholm i många hän¬
seenden led stort betryck och nöd, till följd af de nästan ständiga
krig, Sverige hade att utkämpa mot sina många fiender.
Hvad nu] beträffar Stockholms stads ekonomiska och finansiella
förhållande gent emot staten, är allom kändt, att Stockholm, såsom
alla Sveriges städer, åtnjuter stora fördelar på det allmännas bekost¬
nad, ja så stora, att fråga torde kunna blifva väckt om de rättsligen
kunna bibehållas. Under sådana förhållanden och då, på sätt äfven
Friherre af Ugglas redan upplyst, 1865—1866 årens Riksdag vägrade
att till en stadsfogde eller så kallad exekutionskommissarie jemte bi¬
träde lemna det då af Kong!. Maj:t begärda anslaget på den af Rikets
Ständer dervid uttalade grund, ;‘att då det i allmänhet tillkomme stä¬
derna sjeifva att bestrida de kostnader, som med exekutionsväsendet
derstädes vore förenade, Rikets Ständer, med hänsigt för öfrigt till
det angifna inskränkta ändamålet med anställande af ifrågavarande
tjensteman jemte biträde, ansett något bidrag från statens sida för
detsamma icke böra ifrågakomma", finner jag skäl icke vara för han¬
den att bifalla nu förevarande framställning. Vi veta dessutom af
det statsrådsprotokoll, som åtföljer den Kongl. propositionen, att Stock¬
holm från 6:te hufvudtiteln har ett icke obetydligt bidrag, uppgående
till 13,740 kronor, för aflöning af vakt- och exekutionsbetjeningen i
kansliet och dessutom för besväret med debetsedlarnes utdelning samt
resterande utskylders indrifvande ungefär 12.000 kronor af de skatt¬
skyldige. Jag tror äfven, att om Riksdagen nu skulle bevilja ett an¬
slag i den retning, här blifvit begärdt, rikets öfriga större städer,
såsom Göteborg, Gefie, Norrköping och Malmö, skola inkomma med
anhållan att komma i åtnjutande af samma förmån; och det lärer
väl svårligen då kunna dem förvägras. När dessutom Friherre af
Ugglas biträder den dei af reservanternes yrkande, deri begäres en
utredning af hithörande frågor, synes mig åtminstone det vara för
tidigt att, förr än eu dylik utredning egt rum, bevilja det ifrågasatta
lönebidraget.
Jag vill minnas mig hafva sett i de allmänna tidningar^, att
Kongl. Maj:t redan af tillgängliga medel, såvidt jag erinrar mig rätt,
för det löpande året beviljat statsunderstöd åt desse stadsfogdar. —
Jag gissar att jag blifver upplyst, om jag häri misstager mig. — Jag
betviflar Kongl. Maj:ts grundlagsenliga rätt att på sådant sätt med
besparingar bestrida aflöningar. Det är åtminstone stridande mot
Riksdagens föreskrift rörande dessa besparingar. Skulle nu förslaget
i fråga vara ett sätt att öfverskyla denna Kongl. Maj:ts åtgärd och
således få Riksdagen att bevilja anslag för ett ändamål, dertill stats¬
medel redan blifvit anvisade, vore det mycket origtigt och lagstridigt;
och äfven på denna grund vill jag icke låna min röst dertill. Jag
anser för öfrigt, att Stockholm med dess stora tillgångar skulle för
Aflöning åt
två stadsfog¬
dar i Sto ek •
kolm.
(Forts.)
N:0 (5.
14
Onsdagen den ö Mars, e. m,
Aflöning åt
två stadsfog¬
dar i Stock¬
holm.
(Forts.)
ett ändamål, som staden och dess styresmän erkänna vara så vigtigt,
kunna anslå dessa 8,000 kronor ur egen kassa, och finner det inga¬
lunda nödvändigt att staten ånyo skall bestrida en sådan utgift för
staden. Statsverket och det allmänna har ändock tillräckligt stora
utgifter för städerna, och det bör en gång dermed taga ett slut, hvar¬
för jag får yrka bifall till Utskottets förslag i denna punkt.
Herr Hederstjerna: En talare här i min närhet, hvilken yrkat
bifall till Stats-Utskottets förslag, gjorde detta på den grund, att han
jemförde Stockholm med rikets öfriga städer och förklarade, att då
de hade skyldighet att bekosta de ifrågavarande embetsmännens aflö¬
ning, borde sådant äfven tillkomma Stockholm. Men han glömde der¬
vid, att Stockholm är att betrakta såsom ett särskildt landshöfdinge¬
döme och lika väl kan jemföras med rikets län som med dess städer,
och i de förra afiöuas de motsvarande tjenstemännen af staten.
Dels på denna grund och dels på grund af den utredning, som
här förebragts och af hvilken ådagalagts, att det hittills varit statens
skyldighet att ensam bekosta Öfverståthållareembetet med derunder
lydande exekutionsväsende, torde staten böra fortfarande vidkännas
denna skyldighet intill dess Stockholms stad kan förbindas att öfver¬
taga densamma. Men detta kan icke ske förr än en utredning egt
rum, och till dess måste staten uppehålla detta verk med dess tjenste-
män. Det är sålunda för att staten må kunna fullgöra denna skyl¬
dighet, som reservanterne föreslagit, att de nödiga medlen må ställas
till Kongl. Maj:ts disposition för aflönande af de tjensteman, som blif-
vit nödvändiga genom den af Konung och Riksdag antagna utsöknings-
lagen. Att uppskjuta med beviljandet af dessa medel till dess en sådan
utredning egt rum, som här ifrågasatts, vore detsamma som att ställa
dessa redan tillsatte tjensteman utan aflöning; ty har Kongl. Maj:t
för det löpande året af under händer hafvande medel kunnat bevilja
ett arfvode åt dem, så torde Kongl. Maj:t finna sig dertill förhindrad
för nästkommande år, om Riksdagen afslår den förevarande nådiga
propositionen, och det är derför så mycket nödvändigare, att Riksdagen
ställer dessa medel till Kongl. Maj:ts förfogande.
Herr Stråle: Jag ber om ursäkt att jag ännu en gång tager till
ordet; men vill endast tillägga ett par omständigheter. Den ena afser
Rikets Ständers mycket omtalta skrifvelse af 1858, deruti förklarats,
att staten ensam skulle bekosta exekutionsväsendet i Stockholm. Detta
är sant; men å andra sidan är det sant, att Riksdagen 1865 och
1866 sade, att staden borde bekosta detta, och den ena skrifvelsen
kan ju qvitta mot den andra.
Vidare skulle jag vilja hemställa till reservanterne, hvad de egent¬
ligen åsyfta med den ifrågavarande utredningen. Jag ber få hänvisa
dem till Moses och profeterna. Kongl. Maj:t och Stats-Utskottet hafva
nemligen redan lemna! en utredning af frågan, och eu ärad talare på
stockholmsbänken har nu gjort ytterligare eu sådan utredning. Jag-
vet icke, hvartill någon ytterligare utredning skulle tjena, ty frågan
synes mig mycket enkel, och hvad den historiska grunden beträffar,
Onsdagen den 6 Mars, e. m,
15 N:o 15.
så föreligga här nya befattningar och med de gamla kan ju äfven
denna historiska grund få bortfalla. Nya förhållanden kunna behand¬
las för sig oberoende af hvad som galt för de gamla. Jag tviflar på,
att reservanterne få någon upplysning i sak af en sådan utredning,
och för min del behöfver jag ingen, då jag är öfvertygad om rigtig-
heten af att Stockholms stad sjelf afiönar sina tjensteman och der¬
igenom öfver dem erhåller den uppsigt som jag anser vara af nöden.
Friherre af Ugglas: Herr Stråle har sökt förringa verkan af
mitt yttrande, att staten ensam hittills bekostat exekutionsväsendet
i Stockholm, genom att underrätta Kammaren om, att öfverståthålla-
ren på stadens stat uppbär ett arfvode af 9,000 kronor och under¬
ståthållaren ett dylikt af 2,250 kronor. Jag hade förestält mig, att
en person, som är stadsfullmäktig i Stockholm, skulle hafva tagit när¬
mare kännedom om de förhållanden, under hvilka anvisandet af ett
sådant arfvode egt rum. Han skulle då hafva funnit, dels att detta
tillkommit för det bestyr, öfverståthållaren såsom stadens styresman
har för staden, och dels att till underståthållaren arfvodet utgår för
vissa uppgifna befattningar. Jag tror derför, att mitt yttrande i af¬
seende på öfverståthållaren såsom statens tjensteman är rigtigt deruti,
att staten alltid aflönat exekutionsväsendet.
Herr Stråle anförde såsom skäl för sin åsigt, att om staden aflö-
nade de ifrågavarande tjenstemännen så skulle den också få tillsätta
dem och hafva uppsigt öfver dem, men sådant lärer icke kunna ske
utan en lagförändring, tv det står i utsökningslagen, att Öfverståt-
hållareembetet skall tillsätta dem och öfver dem utöfva tillsyn, och
ännu kan man icke stifta lag utan konungs och Riksdags samtycke.
Friherre Klinckowströrn bär vid denna lilla fråga behagat anslå en
skildring af vår stormaktstid; men jag ber honom upplysa, hvad Sve¬
riges stormakt var 1792, livilket var det årtal, jag hufvudsakligen åbe¬
ropade såsom stöd för mitt yttrande. Samme talare har vidare sagt,
att Stockholm skulle hafva råd att betala denna summa. Summan
är visserligen eu sådan obetydlighet, att jag derpå icke skulle vilja
spilla ett ord; men här är fråga om en grundsats, nemligen huruvida,
sedan staten i alla tider bekostat exekutionsväsendet i Stockholm,
man utan någon utredning i ämnet kan förklara, att detta skall vara
en stadens skyldighet. För min del finner jag rättare att, då det är
ett faktum, att det varit ett statens åliggande i många hundra år,
innan man drager in anslaget, afvakta en utredning, som jag tror
skulle vara upplysande i många afseenden.
Ett misstag måste jag rätta, nemligen Friherre Klinckowströms
tillkännagifvande, att Stockholm, förutom det ifrågavarande anslaget
till exekutionsväsendet, åtnjuter icke så ringa bidrag af staten, i det
att nemligen staten för indrifning af utskylder skulle lemna Stock¬
holms stad 12,000 kronor. Förhållandet är emellertid, att det är
Stockholms stad, som til! exekutionsväsendet lemnar dessa 12,000
kronor.
Jag kärn för min del icke finna annat, än att vid frågans nuva¬
rande ståndpunkt och då vi fått en ny lag, som infört de ifrågava-
Aflåning åt två
stadsfogdar i
Stockholm.
(Forts.)
N:o 15.
Onsdagen den 5 Mars, e, m.
lf>
Aftyning åt lvu rande tjenstemännen, det vore bättre att afvakta en utredning, och
!iUSt^lch‘im * yrkande om Infall till reservanternes förslag.
(Forts. J
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till den
förevarande punkteu, dels ock anslag derå och bifall till den af Grefve
Seck-Friis in. fl. vid punkten fogade reservation; framstäldes propo¬
sitioner på dessa yrkanden och besvarades med många ja och nej i
blandning; och förklarades den senare propositionen vara med öfver¬
vägande ja besvarad.
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och an¬
slogs följande voteringsproposition:
»Deu, som bifaller 8:de punkten i Stats-Utskottets utlåtande N:o
12, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren punkten och bifaller den af Grefve
Beck-Friis m. fl. vid samma punkt fogade reservation.»
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja —- 45.
Nej — 59
9:de. punktm.
Bifölls.
10:de punkten.
Mom. a.
Herr Statsrådet Thyselius: År 1874, då fråga blef om bevil¬
jande af dyrtidstillägg äfven åt landtstatens tjenstemän, framstäldes af
Kongl. Maj:t uti proposition till Riksdagen den åsigt, att landtränt-
mästarnes löner i allmänhet skulle uppgå till 4,500 kronor, och Kongl.
Maj:t begärde af Riksdagen ett anslag af 14,800 kronor för att åt
femton landträntmästare skulle kunna beredas en förhöjning i lönerna.
När Kongl. Maj:t ansåg 4,500 kronor vara det minsta belopp, som i
allmänhet en landträntmästare borde hafva i inkomst, gjordes dock
ett undantag för desse embetsman i Gotlands, Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens län, der lönen ansågs kunna sättas något lägre. Denna
Kongl. Maj:ts proposition blef icke af Riksdagen helt och hållet bi-
Tillfällig löne¬
förbättring åt
landtränt¬
mästare.
Onsdagen den 5 Mars, e. m. ]7
fallen; men Riksdagen anslog ett belopp af 9,000 kronor till Kongl
Maj:ts disposition, nemligen 600 kronor för hvar och en af de femton
landträntmästare, hvilkas löner älven Riksdagen ansåg otillräckliga,
sedermera har Riksdagen för två landträntmästare beviljat samma för¬
del, så att anslaget nu på extra stat är det uppgifna, eller 10,200 kro¬
nor. Kongl. Maj:t begär, att detta anslag äfven för nästa år må ut-
?ö7<men der®mot är af Stats-Utskottet anfördt såsom skäl. att från
1874 till 1877 hafva de provisioner, hvilka landträntmästare ega upp-
bara, ökats med ett motsvarande belopp, hvarför dyrtidstillägget icke
längre skulle vara åt nöden. Nu förekommer dock dels, att icke ut-
reat är, huruvida denna tillökning i uppbördsprovisionen tillkommit
under den sista tiden, så att, om det ifrågavarande lönetillägget nu
indrages, möjligen en minskning skulle uppkomma i dessa embetsmäns
förutvarande löneinkomster, dels äfven att Utskottet icke utredt, i
hvad man denna ökade provision kommit de landträntmästare till godo,
filka egt uppbära dyrtidstillägg. Det är möjligt, att största delen
deraf uppburits af landträntmästare, hvilka icke haft något dyrtids-
tillägg att påräkna.
... 1 frigt ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att vid den
lönereglering, som Riksdagen förra året faststälde för åtskilliga af
landsstatens tjenstemän, beviljade Riksdagen för kronofogdarne, när de
tio år tjenat, en löneinkomst af 4,500 kronor. Då nu landtränt-
mästaren har en kontrollerande ställning öfver kronofogdarne, då icke
sällsynt är, utan ganska vanligt, att kronofogdar blifva befordrade till
landträntmästare, och desse dessutom hafva det med kostnader före-
nade åliggandet att vara i residensstaden bosatte, så vill det synas
mig, som om någon minskning icke borde ske i detta dyrtidstillägg,
så vidt landträntmästarnes löner derigenom icke skulle komma att öf-
verstiga 4,500 kronor, och jag hemställer dessutom, då jag hyser den
förhoppning, att det embetsverk, som fått i uppdrag att yttra sig an¬
gående regleringen af landträntmästarnes löner, skola under årets lopp
inkomma med detta sitt yttrande, och att Kongl. Maj:t derefter kom¬
mer i tillfälle att till nästa Riksdag framställa proposition i afseende
a ordnandet af denna fråga, — jag hemställer, huruvida det under
sådana förhållanden skulle vara skäl att nu för ett år göra den ifråga¬
satta indragningen.
. torde böra begäras att genom detta extra anslag
löneinkomsterna för landträntmästarne skulle öfverstiga 4,500 kronor,
får jag hemställa, att Kongl. Maj:ts proposition måtte på följande sätt
bifallas, nemligen »att på det Kongl, Maj:t må komma i tillfälle höja
lönerna för de svagast aflönade landträntmästarne, dock att derigenom
icke för någon inkomsterna af tjensten, sportelinkomsterna deri inbe¬
räknade, må komma att öfverstiga 4,500 kronor, till kongl. Maj:ts för¬
fogande på extra stat för år 1880 anvisas 10,200 kronor».
Herr Hed er stjerna: Då Riksdagen förra året reglerade lönerna
för de under Kolig!. Maj:ts Befallningshafvande lydande embete- och
tjenstemän, blefvo dervid undantaga landträntmästarne och härads-
Första Kammarms Prat. 1879. N:o 19. 2
H:o 15.
Tillfällig löne¬
förbättring cd
landtränt¬
mästare.
(Fort®.)
N'0 15 18 Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Tillfällig inne- skriftande, derför att det var ifrågasatt en förändring af de förres
förbättring åt en indragning af de senares tjenster. Desse tjensteman qvarstå
landtvärn- ajjts^ meq de löner, de förut åtnjöto, ehuru de svagast aflönade un-
rFoiiO der de sista åren kommit i åtnjutande åt någon löneförbättring. Kam-
' maren har hittills medgifvit, att alla de tjensteman, som icke fått
sina löner reglerade, må under nästa år komma i åtnjutande åt de
löneförbättringar eller dyrtidstillägg. som de under de sista aren tiil-
godonjutit, och jag ar förvissad om, att Kammaren icke heller vill
beröfva de nu ifrågavarande tjenstemännen denna förmån. Det ar i
förlitande härpå, jag anhåller, att Kammaren ville bifalla Kongl. Maj:ts
proposition, dock med den förändring, som Herr Statsrådet och Oheten
för Civildepartementet föreslagit.
Herr W eu ner b er g: För hvar och eu, som läser Utskottets mo¬
tivering å pag. 19 uti andra stycket mot slutet, der det heter: »vid
sådant förhållande och då omförmälda provision otvifvelaktigt sedan
år 1877 ytterligare ökats, har Utskottet ansett någon särskild löne¬
förbättring för landträntmästare ej vidare vara af omständigheterna
påkallad, och förty funnit det för sådant ändamål begärda anslaget
icke böra beviljas», — för hvar och en, som läser dessa ord, måste
desamma innebära, att Utskottet endast tvekat, huruvida den utred¬
ning i ämnet, som förekommer i Kongl. Majds proposition, är fullt
tillförlitlig. Jag vill under sådant förhållande icke upptaga tiden med
att söka vederlägga denna motivering, utan ber att få förena mig i
det yttrande, den siste talaren nyss afgifvit i öfverensstämmelse med
det från statsrådsbänken framställa.
*
Herr Grefve Beck-Friis: Jag ber få instämma med de sista talarne
och vitsorda, att Stats-Utskottet icke gått till våga så som betänkan¬
det tillkännagifver, nemligen att det pröfvat, huruvida de svagast atlo-
nade landträntmästarne kommit i åtnjutande af någon löneförbättring
af den ökade provisionen, utan det har gjort en summarisk beräkning,
att landträntmästarne i allmänhet hafva vunnit så eller så mycket i
provision, och på denna grund har Utskottet nekat bevilja det begarda
dyrtid sti 11 ägget. För min del har det varit klart, att afsigten med be¬
viljandet af detta dyrtidstillägg varit, att detsamma skulle komma en¬
dast de svagast aflönade landträntmästarne till godo, nemligen dem,
som hade löner icke uppgående till 4,500 kronor, och jag förena! mig
derför så mycket hellre om det af Herr Chefen för Civildepartementet
framstälda amendement, som deraf blir klart, att någon högre siffra
än 4,500 kronor icke genom denna löneförbättring tillkommer någon
landträntmästare.
Herr Jöns Pehrsson: Då jag ser, att tolf reservanter från denna
Kammare äro antecknade, är det naturligt, att ingen yrkar bifall till
Utskottets förslag, och jag vet nog, att sådant icke blir denna Kam¬
mares beslut; men detta kan icke afhålla mig från att yrka bifall till
Utskottets förslag och jag vill tillägga, att, ehuru här är så litet att
vinna, så leder mig samma grundsats nu som alltid, nemligen att man
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
19
N:o 15.
icke begår någon orättvisa genom att bifalla Utskottets förslag. Jag
tror, att sista Riksdagen begick ett misstag, då den var så frikostig,
att den beviljade så stora löneförhöjningar åt landsstaten. Derom är
dock icke fråga nu; men jag vill endast påpeka, att man i annat fall
kunnat hafva en half million mindre utgifter och säkerligen ändock
lika gode tjensteman.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till det föreva¬
rande momentet och dels att Kammaren, med utslag derå, skulle bi¬
falla Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning med följande
förändrade lydelse:
“Att på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle höja lönerna för
de svagast afiönade räntmästare, dock att derigenom icke för någon
inkomsten af tjensten, sportelinkomsterna deruti inberäknade, må kom¬
ma att öfverstiga 4,500 kronor, till Kongl. Maj:ts förfogande på extra
stat för är 1880 anvisa 10,200 kronor."
Härefter framstäldes först proposition på bifall till momentet,
hvarvid svarades nej, och sedermera proposition på afsteg derå samt
bifall till Kongl. Maj:ts framställning med ofvansagda lydelse, hvilken
proposition med ja besvarades.
Mom. b.
Bifölls.
ll:te pimsten.
Bifölls.
12:te punkten.
Lades till handlingarne.
13:de—I6:de punkterna.
Biföllos.
17-.de punkten.
Mom. a.
Herr Ribb ing Carl: I den mycket grundliga utredning, som den
af Kongl. Maj:t år 1877 tillsatta komitén gjort i afseende på behof-
vet af anslag till Ultuna landtbruksinstitut, finner man, att till åtskil¬
liga ändamål, nemligen till inköp af dragare och kreatur, till repara¬
tion af åtskilliga byggnader samt till betalning af ett lån af Kongl.
Maj:t och kronan, ett belopp af 74,100 kronor ansetts erforderligt, och
komiterade säga med anledning deraf: “att de i fråga satta anslagen
böra kunna bidraga till vinnande af ett stort ändamål, uppbringande
Tillfällig löne¬
förbättring åt
landtränt¬
mästare.
(Forts.)
Anslag till
landthruhsin-
stiiutet vid
Ultuna.
N:o 15.
20
On«dftgen den 5 Mar», e. m.
Anslag till
landtbrulesin•
stilutet vid
Ultuna.
(Forts.)
af landthushållningen vid rikets äldsta landtbruksläroverk till eu ställ¬
ning, svarande mot dess vigtiga bestämmelse, att nemligen vara en
föresyn för elever och landtbrukare i allmänhet, “ samt, "att uppoff¬
ringen torde vara mer skenbar än verklig". Chefen för Civildeparte¬
mentet har i den Kongl. propositionen härom yttrat, att han icke har
af nöden att söka framlägga bevis på rigtigheten af dessa åsigter, och
att han i öfrigt icke skulle kunna i hufvudsak anföra något annat,
än som redan blifvit i komiterades betänkande och de afgifna utlå¬
tandena yttradt, och detta var sagdt med anledning deraf, att komite-
rade särskildt hade erinrat om, att ursprungliga orsaken till dessa svå¬
righeter måste sökas deri, att de anslag, som begärts och beviljats
för institutets organisation samt egendomens förseende med delvis nya
byggnader och inventarier, varit otillräckliga, i följd hvaraf skuldsätt¬
ning måst för bestridande af oundvikliga utgifter anlitas.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité har äfven yttrat sig an¬
gående dessa frågor och eu gång tillstyrkt beviljandet af ett anslag
af 38,661 kronor och eu annan gång ett anslag af 65,215 kronor 80
öre. Herr Statsrådet och Chefen för Civildepartementet har likvisst
med anledning af den allmänna ekonomiska ställningen och de stora
utgifter statsverket för närvarande har, på samma gång som han er¬
känner vigten af att de svårigheter, hvari institutet råkat, blifva af-
hjelpta, och då dertill kommer, “att på grund af nu för handen va¬
rande förhållanden alla behof af anslag böra till det minsta möjliga
inskränkas", inskränkt sig till det förslaget, att såsom anslag till Ul¬
tuna landtbruksinstitut för detta år måtte beviljas endast 21,500 kro¬
nor, hvilket anslag skulle användas till bekostande af reparation å ett
magasin, till inköp af dragare samt till lösen af den vid institutet upp¬
städa, enskild person tillhöriga kreatursstammen, och slutligen har
Herr Statsrådet och Chefen för Civildepartementet ansett sig böra för¬
orda, att ordinarie anslaget för landtbruksinstitutet vid Ultuna höjes
med 4,000 kronor. Utskottet säger nu i afseende härpå, att det för
sin del tillstyrker ett anslag af 7,500 kronor till inköp af dragare,
samt till inköp af kor ett anslag af 6,500 kronor; men i afseende på
den nya magasinsbyggnaden yttrar Utskottet, att, då Ultuna landtbruks-
instituts behof af byggnader emellertid otvifvelaktigt är i väsentlig
mån beroende af den omfattning, egendomens omorganisation kan er¬
hålla, och det samband institutet dermed kommer att få, så vida sty¬
relsen och vården af egendom och institut skola vara förenade, en
anordning, hvars lämplighet likväl torde böra ifrågasättas, bär det
synts Utskottet, att nu omförmälda likasom alla andra möjligen ifrå-
gakommande byggnadsarbeten, till hvilkas bekostande de till institutet
förut anslagna medel jemte egendomens afkastning icke lemna till¬
gång, böra uppskjutas, intill dess frågan om institutets organisation
och förvaltning blifver slutligen afgjord, helst, på sätt statsrådsproto¬
kollet (Bil. N:o 5 b sid. 61) gifver vid handen, denna frågas afgö¬
rande lärer vara att i en snar framtid emotse, och alltså någon vä¬
sentligare olägenhet icke torde kunna föranledas genom uppskof med
byggnadsarbetena."
Slutligen afstyrker Utskottet det af departementschefen begärda
Onidoga* dan ä M*r§, a. a>.
SI
N:o 15.
anslaget af 4,000 kronor till förhöjning af det ordinarie anslaget.
Från det af komiterade föreslagna anslaget af 74,100 kronor har detta
sålunda krympt tillsammans till en summa af 14,000 kronor. Jag
undrar, om man icke vid detta förhållande står färdig att åter begå
samma misstag, som komiterade hafva erinrat vara begånget så många
gånger förut, då det nemligen varit anslagens otillräcklighet, som vä¬
sentligen bidragit till dem brydsamma ekonomiska ställningen. Jag för
min del kan icke finna, att en omorganisation af institutet, den må
för öfrigt blifva hurudan som helst, kan sättas i något samband med
behofvet af ett godt underhåll af de vid egendomen befintliga bygg¬
naderna, så mycket mera som just den af komiterade föreslagna om¬
organisationen skulle hafva med sig uppförandet af än flera byggna¬
der, än som för närvarande der finnas. Det är väl otvifvelaktigt, att,
hurudan än denna omorganisation må blifva, så böra väl de byggna¬
der*, som vid Ultuna finnas, hållas i godt skick. Genom den syn, som
komiterade föranstaltat vid Ultuna, är det tydligt och klart ådaga-
lagdt — och det har jag mig särskilt bekant såsom medlem af sty¬
relsen — att de byggnader, som der finnas, tarfva en grundlig repa¬
ration, en reparation så kostsam, att det är alldeles omöjligt för institutet
att med egna tillgångar verkställa densamma. Den är nemligen beräknad
att kosta 39,000 kronor. Det kan naturligen icke komma i fråga, att jag
för min del skulle vilja yrka något, som går utöfver hvad Kongl. Maj:t
har begärt, men deremot anser jag, att det, som Kongl. Maj:t här äskat,
verkligen är så rimligt och måttligt tilltaget, att det borde vinna Riks¬
dagens bifall. Då det genom komiterades utredning är ådagalagdt,
att institutets vid Ultuna årliga tillgångar understiga institutets vid
Alnarp med omkring 4,400 kronor, så skulle, om den begärda förhöj¬
ningen af 4,000 kronor i ordinarie anslaget till Ultuna landtbruksin¬
stitut beviljades, så småningom byggnaderna vid detta institut kunna
sättas i fullgodt skick.
Jag kunde visserligen ännu hafva mycket att yttra i denna fråga,
men den sena timme, på hvilken vi befinna oss, gör att jag, efter
hvad jag nu yttrat, inskränker mig till att anhålla om bifall till Kongl,
Maj:ts proposition. Den skiljer sig för öfrigt från Utskottets förslag
endast deri, att, då Kongl. Maj:t begärt ett extra anslag af 21,500
kronor, Utskottet å sin sida blott tillstyrkt beviljandet af 14,000 kro¬
nor, hvarjemte Utskottet afstyrkt den af Kongl. Maj:t begärda för¬
höjningen af 4,000 kronor i det ordinarie anslaget. Jag anhåller om
bifall till Kongl Maj:ts proposition.
Grefve Beck-Friis: Utan att på något sätt vilja ingå i pröfning
af, att jag så må säga, hufvudfrågan angående den högre landtbruks-
undervisningens ordnande, som otvifvelaktigt förr eller senare kommer
att lösas i vårt land, då densamma nu blifvit bragt på tal och fått en
sådan svår påstötning, om jag så får uttrycka mig, som det tillstånd,
hvari institutet vid Ultuna befinner sig, hvad den ekonomiska sidan
angår; utan att derpå inlåta mig, säger jag, vill jag nu endast hålla
mig till hvad Kongl. Maj:ts proposition i denna punkt innehåller.
Först har då Kongl. Maj:t begärt ett anslag af 14,000 kronor till
Anslag till
landtbruksin-
8ti(utet vid
Ultuna.
(Forts.)
N:o 15.
Onsdagen den 5 Mars, e. in.
Anslag
till landtbruks-
institutet vid
Ultuna.
(Forts.)
22
kreaturstammens ökande. Stats-Utskottet har ansett, att under hvilka
förhållanden som helst’ denna tillökning i institutets krafter är af nö¬
den och har derför tillstyrkt beviljandet af detta anslag. Vidare är
det fråga om nybyggnad af ett magasin, men i afseende härpå har
det synts Utskottet att, ehuruväl det nu varande magasinet enligt
syneinstrumentet är »otillräckligt och vanprydligt», det dock under
vissa förutsättningar kan vara tillräckligt godt för att uppfylla sitt
ändamål. Vanprydligheten, som ju är en smakfråga, lemna vi för när¬
varande å sido, men frågan om otillräckligheten är beroende derpå,
huruvida landtbruket vid Ultuna fortfarande skall vara så organise-
radt, som det nu är. Man kan nemligen tänka sig saken så, att det
vid en blifvande omorganisation af institutet kunde befinnas lämpli¬
gare att af den stora areal af åkerjord, som nu är förenad vid Ul¬
tuna under flera olika namn, såsom Kungsängen, Waksala och hvad
de spridda egorna än må heta, vissa delar afskildes till särskildt bruk,
och att i sådant fall det nu varande magasinet kunde vara tillräckligt
för den del af jorden, som fortfarande skulle ligga under Ultuna. Det
är på den grunden, som Utskottet ansett, att man för närvarande icke
skall uppföra ett nytt magasin. Jag har så mycket mera styrkts i
den åsigten, som den siste talaren erinrat, att, om en omorganisation
af institutet komme att ske, troligen flera byggnader der måste upp¬
föras, af hvilka flera torde blifva nödvändigare än detta magasin. Hvad
sedan den tredje frågan, eller årliga anslagets höjande, beträffar, så
synes mig, att af komiterades berättelse tydligt och klart framgår, att
den afkastning, som jordbruket vid Ultuna lemnar, är allt för ringa.
Utskottet har funnit af komiterades beräkningar, att afkastningen af
jordbruket uppgår till 22,000 kronor. Lägger man då dertill det år¬
liga anslaget till institutet, eller 20,000 kronor, så skulle statsbidraget
till Ultuna landtbruksinstitut äfven i närvarande stund uppgå till
42,000 kronor, under det att deremot institutet vid Alnarp, som jag
noga känner, icke uppbär mera än 29,400 kronor i statsanslag. Så¬
ledes har det synts Utskottet, att genom ett ändamålsenligt ordnande
af landthushållniugen vid Ultuna, statsbidrag icke dertill borde be-
höfvas i högre grad, än som nu sker. Utskottet har dock icke i sina
beräkningar upptagit den höga siffra, som komiterade ansett vara den
rätta, eller 82,000 kronor, utan nedsatt den till 16,000 kronor, men
det är ändå mycket mera än hvad institutet vid Alnarp uppbär. Jag
tror således, att under för handen varande omständigheter den ned¬
sättning, som Utskottet föreslagit i det begärda anslaget, väl kan för¬
svaras, och jag får derför yrka bifall till Utskottets förslag.
Friherre von Essen: Ehuru jag hade den äran att vara medlem
af den komité, som hade i uppdrag att behandla den fråga, som nu
föreligger, nemligen frågan angående Ultuna landtbruksinstitut och dess
behof, och ehuru komiterade föreslagit Kongl. Maj:t att för detta in¬
stitut och dess landtbruk af Riksdagen begära högst betydliga anslag
för dess ändamålsenliga ordnande, så kan jag dock icke för närvarande
annat än biträda det förslag, som Stats-Utskottet framstält, och jag
gör detta kanske på grund af några andra skäl, än dem Utskottet
Onsdagen deri 5 Mars, e. m.
23
N:o 15.
anfört, ehuru jag visserligen äfven i hufvudsak
klart, att under nu varande forhållanden stats- Utskottet i framstå, institutet vid
rummet måste bedöma hvarje anslag från sparsamhetens synpunkt och uitma.
således icke tillstyrka beviljandet af .andra anslag än dem, som anses (Forts.)
oundgängligen nödvändiga. Tillämpar man då denna grundsats pa i
fråga° varande anslagsbegäran, så kan man icke neka, att institutets
förseende med ett tillräckligt antal dragare och inlösningen af den der
uppskrida kreatursstammen verkligen äro trängande behof, som så snart
som möjligt måste tillgodoses. Men deremot tror jag irrig kunna vits¬
orda att de öfriga behofven, hvartill jemväl anslag begärts, icke äro
så afgjordt nödvändiga, att anslag dertill genast måste beviljas^ De
reparationer, som föreslagits, kunna nemligen väl uppskjutas, ty husen
äro icke så bristfälliga, att de hota att ramla. Komiterade lato nem¬
ligen syna husen så, att de efter behöfliga reparationer skulle vara i
laggilt skick, enär man i sådant skick ville lemna dem till den nya
förvaltningen, men det är naturligtvis icke. nödvändigt, att dessa re¬
parationer ske genast. Hvad särskildt beträffar magasinet, så kan jag
intyga, att det, ehuru vanprydligt, ännu låter använda sig. Skulle man
deri inlägga hela skörden, så vore det visserligen otillräckligt, men sa
stora qvantiteter spanmål behöfva ej på en gång der inrymmas, utan
man får väl finna sig i att icke hafva så stort utrymme, då man icke
har råd att på eu gång bevilja hela det anslagsbelopp, som begärts
för institutet. Utom dessa sparsamhetsskäl, har jag för min de! fun¬
nit ett talande skäl till att något nedsätta det begärda anslagsbelop-
pet i den omständigheten, att komiterade tillåtit sig att föreslå en
ganska väsentlig omorganisation af hela institutet jemte egendomens
förvaltning, ett förslag, som ännu icke är af Kong! Maj:t taget i om-
pröfning, hvilket sannolikt först kommer att ske i sammanhang med
pröfningen af det reglemente för de båda landtbruksinstituten, som
för närvarande är under arbete. Emellertid anhåller jag, att Kam¬
maren behagade tillåta, att jag med några ord vidrör den tanke som
komiterade hyllat i afseende på denna omorganisation, enar jag deraf
föranledts att, ehuru sjelf ledamot af komitén, rösta för ett lägre bi¬
drag, än som komitén föreslagit. Komitén, som tillsattes med anled¬
ning af åtskilliga åter upprepade anmärkningar från statsrevisoremes
sida, hade till sitt åliggande att undersöka, om några af dessa an¬
märkningar voro befogade och om styrelsen för institutet gjo^t sin
skyldighet, eller huruvida, om jag så får säga, outredda naturkrafter
förorsakat det dåliga resultat, hvartill institutet kommit. Komiterade
samlades med den förhoppningen, att icke vid lullgörandet åt sitt upp¬
dra" behöfva såra någon af styrelseledamöterne och voro lycklige nog
att vid denna undersökning verkligen finna, att hufvudsakliga anled¬
ningen till det ogynsamma resultatet läge deri, att Ultuna allt ifrån
början laborerat med allt för ringa tillgångar. Deremot kan jag icke
neka, att komiterade äfven funno skäl till att andraga några mer och
mindre betydande anmärkningar, som synas hafva träffat styrelsen.
Emellertid funno komiterade äfven, att sjelfva organisationen af insti¬
tutet kunde hafva någon del i institutets i ekonomiskt hänseende då¬
liga ställning och, hvad som var ännu värre, komiterade trodde sig
N:o 15.
24
Onsdagen den 5 Mars, e. in.
till landtbruk tinna’ att s->elfva undervisningen vid institutet kunde lida af denna
imtituM Hd organisation. Om denna organisation också kunnat befinnas god nog
ultima. pa en tid, då anspråken på ett landtbruksläroverk voro vida mindre
(Forts.) än nu, så kan det dock enligt komiterades åsigt dragas i tvifvelsmål,
huruvida den motsvarar de anspråk, nutiden ställer på ett dylikt läro¬
verk. Komiterade hafva således kommit till den åsigten, att det högre
läroverket och landtbruket vid Ultuna icke böra båda stå under samme
persons ledning, emedan det är nästan omöjligt att finna en person,
som är fullt vuxen det svåra kallet att på en gång vara eu skicklig
vetenskapsman och en fullt praktisk jordbrukare. Derjemte hafva
komiteiade icke ansett det vara nödvändigt att eleverne under den
två-åriga kursen få inhemta fullständig praktisk erfarenhet i landt¬
bruk, något som de i stället lätt borde kunna förvärfva vid enskilda
egendomar. Komiterade hafva derför slutligen på detta sätt ledt sig
till den åsigten, att eleverne vid Ultuna icke så mycket böra syssel¬
sättas med deltagande i praktiska landtbruksgöromål, utan förhållan¬
det bör snarare vara sådant, att jordbruket anses såsom ett åskåd-
ningsmateriel vid sidan af den vetenskapliga undervisningen i landt¬
bruk, och i följd deraf hafva komiterade också ansett det vara af syn-
nerlig vigt, att i spetsen för läroverket står en vetenskapsman med
tillräcklig öfverlägsenhet både i afseende på kunskaper och öfriga
personliga egenskaper för att ingifva aktning och förtroende såväl hos
lärare som lärjungar. Efter långa öfverläggningar beslöt man sig slut-
ligen för att framställa det förslaget, att föreståndarebefattningen måtte
delas mellan två personer, af hvilka den ene skulle vara chef för läro-
verket och den andre förvalta landtegendomen och förestå den lägre
landtbruksskolan. Dessa vigtiga saker komma nu framdeles — jag
hoppas rätt snart under Kongl. Maj:ts pröfning. Emellertid tillåter
jag mig nu att hemställa,, att man för närvarande måtte inskränka
sig till att blott fylla institutets oundgängliga behof, hvilket jag för
min del anser Stats-Utskottets förslag afse. Jag yrkar derför bifall
till Utskottets förslag.
Herr Montgomery Cederhielm: Den näst föregående talaren
har redan visat, hurusom här icke är »periculum in mora» i afseende
på den byggnad, hvartill anslag begärts. Byggnaden är väl bristfällig,
men det är ingen fara för dess bestånd. Jag har således icke af det
skalet eller någon fara för ögonblicket funnit mig föranlåten att rösta
ioi beviljandet åt de begärda 7,500 kronorna till magasinsbyggnaden.
Hufvudskälet till Utskottets afstyrkande ligger emellertid deri, att hela
institutet befinner sig under omorganisation, hvarför det väl icke kan
vala skäl att bevilja anslag dertill i vidsträcktare män, än som an-
setts oundgängligen nödvändigt, såsom förhållandet är med anslagen
till inköp af dragare och kreatur. Hvad denna omorganisation och
institutets framtid i öfrigt beträffar, så blir det framdeles tillfälle att
tala derom, då sjelfva organisationsplanen blifvit framlagd; men det
må dock tillåtas mig att nu uttala den förhoppning, att det vid den
blifvande omorganisationen måtte mera tagas hänsyn till komiterades
förslag, uppgjord t af skicklige och erfärne landtbrukare, hvilka verk-
Onsdagen den 5 Mar*, e. m
25
N:o 15.
ligen på allvar försökt att åstadkomma en förbättrad ställning för detta
institut, som länge varit föremål för anmärkningar och ett berättigadt
missnöje från Riksdagens och statsrevisorernes sida, än till utlåtandet
af styrelsen, som under liera år visat sig oförmögen att afhjelpa dessa
brister. Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr vice Talmannen: Då jag nu fått ordet i denna fråga,
skall jag i olikhet med de två sista talarne söka att hålla mig
till saken eller till den punkt, som nu är föremål för Kammarens
öfverläggning, och att icke förirra mig bland de omorganisationsplaner,
som äro omnämnda och hvilka icke med denna punkt hafva något
sammanhang. Utskottets hemställan i denna punkt skiljer sig från
Kong], Majits proposition endast i det afseendet, att Kongl. Maj:t be¬
gärt ett anslag af 7,500 kronor till uppförande af en ny magasins¬
byggnad vid Ultuna, hvilket Stats-Utskottet har afstyrkt. Jag är för
min del långt ifrån att förvåna mig öfver att Stats-Utskottet, som i
så många andra för fäderneslandet vigtigare frågor nödgats sätta spar¬
samheten framför hvarje annan konsideration, i denna jemförelsevis
obetydliga fråga låtit sparsamhetsskäl gälla, men då jag i två särskilda
egenskaper har haft anledning att taga befattning med frågan, har
jag icke kunnat underlåta att vitsorda, att behofvet af en ny maga¬
sinsbyggnad vid institutet verkligen är så stort, att säkerligen ingen af
de många jordbrukare, som hafva plats i denna Kammare, skulle, om
de hade ett dylikt magasin, underlåta att, så vidt de dertill kunde
bereda sig tillgångar, skaffa sig en ny byggnad. Så i alla afseenden
dålig och klen är den ifrågavarande vid Ultuna befintliga byggnaden.
För min del tror jag derföre att Kongl. Maj:t haft fullt skäl att äska
detta anslag, och om jag, utan all anledning att hoppas på framgång
för mitt yrkande, nu ber om bifall till Kongl. Maj:ts proposition, så
gör jag det i den förmodan att saken återkommer en annan gång och
i tanke att det derföre kan vara godt att nu hafva sagt ett ord i
förtid.
Herr Statsrådet Thyselius: Den komité, som till följd af derom
utaf Riksdagen framstäld begäran, blifvit af Kongl. Maj:t förordnad
att taga kännedom om tillståndet vid Ultuna, och hvilken komité
bestod af i landtbruk, så väl som i andra ämnen särdeles framstående
män, har funnit tillståndet vid Ultuna icke i alla hänseenden vara
sådant som det borde vara, men tillika förklarat det var till fullo
ådagalagdt: ‘•att institutet alltsedan dess tillkomst oafbrutet måst kämpa
mot finansiella svårigheter och ofta varit i saknad af medel till be¬
stridande af nödiga utgifter; att ursprungliga orsaken till dessa svå-
righeter måste sökas deri, att de anslag, som begärts och beviljats
för institutets organisation samt egendomens förseende med delvis
nya byggnader och inventarier, varit otillräckliga, i följd hvaraf skuld¬
sättning måst för bestridande af oundvikliga utgifter anlitas; samt
att staten nu måste räcka institutet eu hjelpsam hand, så vida landets
äldsta landtbruksläroverk skall kunna, frigjordt från finansiella svå¬
righeter, hvilka i allmänhet icke böra nedtynga eu statens egen in-
Anslag
till landtbruk.?•
institutet vid
Ultuna.
(Forfcs.)
N:o 15.
Anslag
till landtbruks-
institutet vid
Ultima.
(Forts.)
26 Onsdagen deu 5 Mars. e. m.
rättning, på ett i alla hänseenden nöjaktigt och efterdömligt sätt
verka för sitt stora ändamål. “
Det är således, äfven efter komiterades mening, bristen på medel
och den finansiella förlägenheten, som i första rummet vållat hvad som
varit mot institutet att anmärka, ocli jag frågar då, hvad som val kan
härför vara det naturligaste botemedlet, om icke att befria institutet
från denna förlägenhet. Derförutan kan svårligen något bättre till¬
stånd vara att snart förvänta. De penningeanslag, som komitén, ^se¬
dermera institutets styrelse och slutligen Landtbruksakademiens iör-
valtningskomité ansett behöfiiga, äro ganska betydande. Med hänsyn
till angelägenheten af att för det närvarande i yttersta mån inskränka
statens utgifter, har Kong!. Maj:t begärt vida mindre än alla dessa
myndigheter tillstyrkt. Hvad som i första rummet var af nöden var
nemligen beredande åt tillgångar för anskaffande af nödvändiga kreatur
och för att. i stället för en gammal otillräcklig magasinsbyggnad, få
eu ny sådan. Många brister vidlåda visserligen de öfriga byggna¬
derna och en hvar lärer medgifva, att det är en dålig hushållning
att låta bofälliga hus förfalla och icke gorå något för att sätta dem
i bättre tillstånd. Kongl. Majrts proposition afser dock icke att be¬
reda medel dertill på en gång eller på annat sätt än medelst en för¬
höjning i det årliga anslaget, hvarigenom tid efter annan och på det
minst kostsamma sätt dessa brister skulle blifva botade. Såsom ett
skäl mot förhöjning af institutets årsanslag har blifvit anfördt, att den
nuvarande organisationen af läroverket vore otjenlig och borde ändras.
Om jag icke misstager mig, är dock denna organisation icke någon
annan än den som är införd vid rikets andra landtbruksinstitut, hvil-
ket man här framstäf — och det som jag tror med rätta — såsom
ett mönster för ett högre landtbruksläroverk. Det måste således icke
ligga något ovilkorligt fel uti sjelfva organisationssättet, men huru
som helst härmed månde vara, är ju anslaget begärdt icke för läro¬
verkets behof utan för att underhålla byggnaderna vid egendomen
Ultima, och dessa måste väl hållas i stånd, vare sig institutet kommer
att omorganiseras eller icke.
Jag har icke af den nu i dag förda diskussionen funnit mig för¬
anlåten att frångå begäran om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Ekman, Carl: Då jag för min del har biträdt den fram¬
ställning, som af Utskottet blifvit gjord, så har detta hufvudsakligen
skett af det skäl att jag vågar tro, att den högre undervisningen för
dem, som egna sig åt landtbruket, lämpligare skulle kunna ordnas på
annat sätt än hvad nu är fallet. Det hav visserligen blifvit sagdt,
senast af Herr vice Talmannen, att man blott borde hålla sig till hvad
Kongl. Maj:ts proposition innehåller, och man har hemstält, huruvida
det icke skulle vara skäl att bifalla detta anslag, då det blott afsåg
att skaffa egendomen de dragare och kor, som erfordrades, samt att
uppföra ett nytt magasin. Men om nu de åsigter, som jag omfattar
i afseende på ordnandet af undervisningen för dem, som egna sig åt
jordbruk, skulle befinnas vara rigtiga, så lärer det icke kunna bestri¬
das, att ett nära sammanhang eger rum mellan sättet för detta ord-
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
27
N:o 15.
ilande och det beslut, som bör fattas med anledning af den framställ¬
ning, som Kong], Maj:t nu gjort. Om nemligen jordbruket skall skiljas
från den teoretiska undervisningen, så följer äfven deraf att skötseln
af egendomen kan ordnas på ett helt annat sätt, och äfven att det
begärda anslaget till byggnad af ett magasin, som nu är i fråga,
skulle kunna befinnas antingen alldeles böra afslås eller ock nedsättas
till beloppet. Det är nemligen efter mitt förmenande alldeles icke
gifvet att, efter ett sådant skiljande af undervisningen från jordbruket,
egendomen skall skötas på samma sätt som den nu skötes, och att
således detta magasin skall vara behöflig! i samma skala, som efter
den nuvarande organisationen af jordbruket blifvit föreslagen. Det
kan ju möjligen anses lämpligt, att egendomen sönderdelas i flera
smärre och att således byggnaderna böra lämpas derefter.
Jag har velat anföra detta såsom ett skäl hvarföre vi, som an¬
sett att undervisningen bör ordnas på annat sätt än den nu är ord¬
nad, deraf kunnat hemta ett stöd för nedsättning i det anslag som
begärts. Hvad nu den andra frågan, eller ordnandet af undervisningen,
beträffar, så har den, ehuru den icke direkte hör till den punkt,
som nu är föredragen, dock blifvit vidrörd i detta betänkande, och
jag tillåter mig derföre att, då vi nu tala om en af de förnämsta un¬
dervisningsanstalterna för vårt jordbruk, åtminstone för min del och
till den kraft och verkan det kan hafva — i synnerhet som Chefen
för Civildepartementet nu är närvarande — uttala den åsigt, att så
ordnade högre undervisningsanstalter, som de vid Ultuna och Alnarp,
under en föregående tid väl kunnat vara behöfliga och gjort mycken
nytta, men att, sedan landtbruket i vårt land lyckligtvis gjort betyd¬
liga framsteg och då vi nu hafva många enskilda egendomar, som
äro så skötta att de väl kunna måhända framför dessa institut fram¬
ställas såsom mönstergårdar, det icke längre är nödvändigt, att deu
praktiska undervisningen och den högre bildningen för dem, som egna
sig åt jordbruket, skola vara med hvarandra förenade. Det har ock
visat sig på andra områden, att teoretisk och praktisk undervisning
icke behöfva vara med hvarandra förenade, och jag vill särskild! så¬
som exempel härpå framhålla, att undervisningen i bergshandteringen
kunnat så ordnas, att den teoretiska undervisningen kunnat förläggas
till tekniska högskolan i Stockholm och att man af de elever,
som der skola intagas, fördrar att de skola förete betyg om att de
förut deltagit i de praktiska göromålen vid ett bruk. Efter mitt för-
menande^ kan praktisk erfarenhet icke vinnas vid sådana institut, som
dessa. Åtminstone tror jag, att erfarenheten från Ultuna gifvit vid
handen att der varit mycket öfrigt att önska.
Då jag nu tillåtit mig att yttra dessa äsigter i allmänhet, så ber
jag, att de icke måtte anses innebära något klander mot det landt¬
bruksinstitut, som finnes i Skåne, hvarom jag hört mycket godt, och
hvilket gerna kan fortfara att vara organiseradt på samma sätt som
hittills, så länge det icke gifver anledning till någon anmärkning,
men det förefaller mig, efter tagen kännedom om hvad som komitén
yttrat angående Ultuna, som om tidpunkten kunde vara kommen, då
man i afseende på detta institut kunde göra ett försök med att från
Andag
till landtbruk.s-
institutet. vid
Ultuna.
(Forts.)
N:« 15.
28
Omdagen deri 5 Msrr», • . m.
Anslag egen do m en skilja den teoretiska undervisningen, hvilken efter mitt
'‘iisHtuMvid förmenande lämpligare skulle kunna meddelas vare sig vid tekniska
minna. högskolan eller vid universiteten.
(Forts.) Jag har endast velat såsom min enskilda uppfattning i denna
fråga, hvilken nu står på dagordningen, uttala dessa mina åsigter, och
jag hemställer om bifall till hvad Utskottet i denna punkt har före¬
slagit.
Herr Ribbing: Jag tillåter mig att begära ordet med anled¬
ning af ett yttrande af Herr vice Talmannen, hvilket upprepats af
den siste talaren, nemligen att hela skilnaden mellan Kongl. Maj:ts
proposition och Stats-Utskottets förslag vore den, att Stats-Utskottet
icke velat tillstyrka beviljandet af de begärda 7,500 kronor till en
magasinsbyggnad. Man har dervid dock glömt något ytterligare, som
tillkommer i Kongl. Maj:ts proposition, nemligen begäran om ökadt år¬
ligt anslag till Ultuna, hvilken begäran efter min tanke just är det
allra vigtigaste. Jag för min del skulle icke sörja, om detta anslag
till magasinsbyggnaden icke skulle blifva godkändt, ty den byggnad,
som finnes, kan kanske ännu stå i 50 år, men om den begärda till¬
ökningen i årligt anslag till Ultuna blefve af Riksdagen afslagen, skulle
jag anse det vara mycket illa. Uppmärksam gjord derpå, att frågan
om årliga anslaget förekommer först i nästa punkt, ber jag att få åter¬
taga hvad jag nu härom yttrat, men torde få återkomma till frågan,
då nyssnämnda punkt föredrages.
Grefve Beck-Friis: Då jag förra gången hade ordet, tillät jag
mig säga, att jag icke ville ingå på hufvudfrågan i denna sak, men
då en talare på östgötabänken har begagnat detta tillfälle att inlägga
sitt ord i denna fråga, så ber jag att äfven få göra det. Jag är för
min del icke alls öfvertygad om att landtbruket i allmänhet och i syn¬
nerhet i Sverige har kommit till den ståndpunkt, att det kan und¬
vara praktiska skolor. Jag tror att, om vi se oss omkring på landt-
hushållningeu i öfriga länder, särskildt uti England, der den står högst,
vi skola finna att åtminstone der det uteslutande är på praktisk grund
som allt är bygd!. Det finnes der ett enda institut, der jordbruket
studeras, men hela deras vetande och den höga ståndpunkt, som de
uppnått, hafva de kommit till på den praktiska vägen. I Tyskland
har man haft sådana institut som Alnarp och Ultuna, men man har
sagt mig, att den senaste utvecklingen af landtbruks-undervisningen i
Tyskland har tagit en alltför teoretisk rigtning för att tjena till mön¬
ster för oss. I Danmark står landtbruket också särdeles högt, men
det är också der uppvuxet på praktisk grund; det är först på senare
åren, som Landbohöiskolen blifvit inrättad. Jag betviflar, att det i
Sverige finnes så mycken praktisk kunskap, att vi kunna undvara den
praktiska handledning, som vid landtbruksinstituten bör lemna s och i
vissa fall lemnats.
Efter min tanke har det största felet vid Ultuna varit, att det
haft för litet kapital att röra sig med i jemförelse med den stora
åkerarealen, ty det är en senare tidens praktiska erfarenhet, att den,
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
29
N:o 15.
gom har ett landtbruk, måste, för att kunna taga full afkastning af
detsamma, ega ett tillräckligt kapital. Jag vill icke här vidröra Al-
narp, men jag kan nämna, att der är arealen mycket mindre än vid
Ultuna, och det kapital, hvaraf man haft behof, har man funnit utväg
att skaffa, och det resultat, som deraf uppstått, hafva Herrarne sig
säkert bekant af eu tryckt uppgift, som blifvit utdelad här i Kam¬
maren. Jag vill vidare blott påpeka, att detta institut betalar i arrende
några och tretio kronor per tunnland för sin jord, utom för några
betesmarker vid hafvet; den egentliga åkerjorden utgör icke mer än
500 tunnland.
Jag tror således för min del, att i vårt land vore det icke klokt
att uteslutande grunda vår landtbruksuppfostran på dessa teoretiska
studier, som en föregående talare förordade. Jag har hört, att i
Belgien man har ordnadt på det viset, men eu person, som har varit
der, har sagt mig, att deras landtbruksinstitut vore ungefär som vår
tekniska högskola, och att af lärjungarne derstädes 3/4 ämnade slå
sig på andra yrken och blott de öfriga gå till landtbruk. Här är nu
icke stället att afgöra denna fråga, men jag har icke velat låta de
af mig bemötta åsigterna passera utan protest.
Herr vice Talmannen: Då jag icke gerna vill, att Kammaren
skall tro, det jag tillåtit mig att lemna någon origtig uppgift, ber jag
att få fästa uppmärksamheten derpå att för närvarande icke är före¬
draget annat än punkten a, hvilken icke skiljer sig från Kongl. Maj:ts
proposition i annat afseende än att de till en magasinsbyggnad begärda
7,500 kronor af Utskottet afstyrkts, samt att det anslag af 4,000
kronor, hvarom Herr Ribbing talat, först i punkten b, hvilken ännu
icke blifvit föredragen, är i fråga.
Herr Kockum: Det är med anledning af ett yttrande utaf en
talare på östgötabänken som jag begärt ordet. Man tyckes nu äfven
vilja anföra exempel från utlandet på att den teoretiska och prak¬
tiska undervisningen i landtbruk icke bör meddelas på samma ställe.
I detta afseende instämmer jag uti hvad Grefve Beck-Friis yttrat och
vill vidare tillägga, att vid de tyska landtbruksinstituten, hvilka blif¬
vit flyttade till städerna, bedrifves undervisningen endast teoretiskt,
hvilket jag kan vitsorda, då jag sjelf varit elev vid ett sådant institut
och tror mig känna den saken ganska bra. På den tiden, då jag var
der, existerade ännu Eldena landtbruksinstitut, hvilket sedermera blif¬
vit fiyttadt till Greifswald, men äfven vid universiteten i Halle, Leipzig
och Berlin funnos särskilda fakulteter för landtbruksundervisning, och
dessa voro mycket besökta, men till 3/4 af så kallade “einjährige Freiwillige11.
Då dessa blifvit inskrift^ i fakulteten erhöllo de vissa timmar om da¬
gen lediga för att bevista föreläsningar. Det var således en fördel
för dem att anmäla sig till tjenstgöring i en stad, der sådan fakultet
fans, ty om de gått till en annan garnisonsort hade de icke fått nå¬
gon timme på dagen ledig.
Jag ansluter mig helt och hållet till hvad Grefve Beck-Friis i
saken yrkat.
Anslag
till landtbruks-
institutet vid
Ultuna.
(Fort».)
N:o 15.
30
Onsdagen den 5 Mars e. m.
Anslag
till landtbrtiks-
institutel vid
TJltuna.
(“Forts.)
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Talmannen
upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till det förevarande
momentet oförändradt och dels bifall till detsamma med sådan ändring,
att det bragtes till fullkomlig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nu
ifrågavarande nådiga framställning, gjordes propositioner på dessa yrkan¬
den och besvarades, den första med många ja jemte några nej och
den senare med många nej jemte några ja; hvaruppå, och efter det
proposition på bifall till momentet oförändradt å nyo blifvit framstäld
samt med många ja jemte några nej besvarad, Herr Talmannen förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
mom b.
Herr Ribbing, Carl: Då jag anser det här begärda anslaget
af 4,000 kronor årligen vara kanske det vigtigaste, som med afseende
å landtbruksinstitutet vid Ultuna blifvit äskadt, anhåller jag om bifall
till Kongl. Maj:ts förslag. I Utskottets betänkande heter det, att huf-
vudsakliga afsigten med detta anslag vore “att söka upphäfva det af
komiterade angifna missförhållandet, att de vid institutet befintliga
såväl äldre som nyare byggnader af brist på erforderliga medel icke
kunnat vederbörligen underhållas*1. Ja, så är det verkligen. Då en
af komiterade 1877 föranstaltad syn gaf vid handen, att på byggna¬
derna vid Ultuna funnos brister, till hvilkas bättrande beräknades
skola åtgå 89,000 kronor, är det sannerligen hög tid att vidtaga åt¬
gärder för dessa byggnaders iståndsättande. Skulle nu detta anslag
vägras, så går det fortfarande utför med ifrågavarande byggnader,
rörande hvilka jag endast vill erinra om en så vigtig sak som en bräd-
beslagning å byggnader, som uppförts för många år sedan. Skälet
för ett afslag kan väl icke gerna sägas vara brist på medel. Jag upp¬
repar det, anslaget är det vigtigaste, som för institutet blifvit begärdt,
och anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts proposition i denna punkt.
Herr Grefve Beck-Friis: På de skäl, som under diskussionen
rörande föregående punkt blifvit anförda, anhåller jag om bifall till
hvad Utskottet här föreslagit.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, och Herr Talmannen
upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till det förevarande
momentet, dels ock afslag derå samt bifall till Kongl. Maj:ts ifrågava¬
rande nådiga framställning; gjordes proposition på bifall till momentet
och, då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Den vidare föredragningen af utlåtandet uppsköts härefter till
nästa sammanträde.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 7, angående regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel;
Onsdagen den 5 Mars e. m.
Bl
N:o 15.
N:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel;
N:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel;
N:o 13, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel; *
N:o 20, i anledning af väckt motion om beviljande af ett årligt
anslag för utgifning af en tidning, representerande regeringens åsigter
och önskningar;
äfvensom Banko-Utskottets memorial N:o 6, i fråga om understöd
åt aflidne Kamreraren J. G. de Marés dotter A. H. C. de Hare.
Kammaren åtskildes kl. 10 e. m.
In fidem
O. Brakel.