RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1879. Första Kammaren. N:o 12.
__________ åt_■ ___
Lördagen den 1 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets utlåtande N:o
10, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde huf-
vudtitel.
15:de punkten. Fältartilleri-
materiel.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Jag kan icke annat än beklaga
att, oaktadt det för öfrigt ganska välvilliga erkännande, som Utskot¬
tet lemnat, rörande behofvet af en ny fältartillerimateriel, och utan
att man i Utskottets betänkande egentligen finner någon anmärk¬
ning framstäld rörande behofvet af det antal kanoner och den öf-
riga materiel, som blifvit ifrågasatt, resultatet af det hela redu¬
cerar sig till att man tillstyrkt anslag till ett batteri. Man kan
icke neka till, att detta icke är något särdeles lyckligt resultat
af de bemödanden, som blifvit gjorda, och jag får verkligen säga,
att jag för min del tyckt att, då jag vågat föreslå Kongl. Maj:t
att för Riksdagen nedsätta sin fordran till något så litet som
blott 5 batterier, hvaribland blott ett fullständigt, så hade jag i
betraktande af statens nu hårdt anlitade tillgångar verkligen gjort
en så stor reduktion, som man kunde göra, då man ville taga ett
steg för att börja införandet af en ny och tidsenlig fältartilleri¬
materiel. Jag har redan vid början af diskussionen om denna
hufvudtitel tagit mig friheten yttra, att med afseende å behofvet
och nödvändigheten i allmänhet af de anslag, Kongl. Maj:t vid
denna riksdag begärt, Kongl. Maj:t enligt min öfvertygelse icke
äskat annat än hvad som borde och kunde bifallas. Jag har icke
något vidare att i saken andraga.
Grefve Hamilton, Henning: Om här vore fråga om grund¬
satser eller om ett försämrande af det försvar vi redan ega, då
tror jag icke att vi borde fästa något afseende vid så kallade
klokhetsskäl eller af sådana skäl vika från hvad vi anse vara det
rätta, men här gäller det icke någon grundsats, utan är det blott
fråga om att få så mycket man möjligen kan få af det, hvaraf
man vet sig vara i behof, och, då jag fruktar att ett bifall till
Första Kammarens Prof- 1879. N:o 12. 1
N*0 12. 2 Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri- Kongl. Maj:ts proposition icke kan hafva någon utsigt till fram-
materiel. gång, hemställer jag, att Första Kammaren måtte antaga Herr von
(Ports.) j£rffimers reservation.
Herr von Kras mer: Det är åtminstone ett ombyte att icke
oupphörligen behöfva halla sig till uteslutande samma och samma
skål, eller nödvändigheten af besparing, för att afstyrka ett anslag.
Här’i denna punkt är det icke blott besparingsskälet, som bestämt
mitt votum, utan äfven ett skäl i sak. Jag är nemligen på intet
vis öfvertygad om att denna sak är tillräckligt undersökt för att
vi ännu böra våga att genom ett stort och afgörande steg defini¬
tivt bestämma formen för vårt fältartilleri. Anda till de sista
åren har man hos oss närt den förhoppningen att kunna nyttja
våra svenska kanoner af tackjern med mynningsladdning, och det
är först under det allra sista årets skjutningar, som man ändtli-
gen funnit, att man måste öfvergifva denna med förkärlek närda
förhoppning, emedan, med den störa ansträngning, som man vid
nutidens skjutning underkastar en pjes, i dessa tackjernskanoner
så stora utbränningar uppkomma, att redan efter ett par hundra
skott nästan hvarje granat kreverar i loppet, till följd af de ojemn-
heter som utbränningarne der åstadkommit. Man slutade således
ändtligen med att öfvergå till bakladdningspjeser och af stål och
anstälde dermed i fjor afgörande försök. Härvid måste jag såle¬
des först påpeka, att den erfarenhet, man här om sådana pjeser
förvärfvat, är alldeles färsk; månne ens ännu rätt mogen? Der¬
till kommer en särskild omständighet, nemligen att de flesta län¬
der i Europa — jag vill blott räkna upp Italien, Österrike, Hyss-
land och Danmark — alla för sitt fältartilleri hafva lagt sig till
en bakladdningspjes af 8,7 centimeter, under det att Preussen har
dels en af 8,s centimer och dels en lättare af mindre kaliber, 7,8».
De försökspjeser från Krupps etablissement, med hvilka här skju¬
tits, voro alla fyra af 8,7 centimeters kaliber. De lemnade till¬
fredsställande och temligen sammanstämmande resultat. Efter att
sålunda, som sagdt, ha skjutit med pjeser af kalibern 8,7 och funnit
resultaten tillfredsställande, kom man,—ja, hvad tror Kammaren?
— jo, till det resultatet, att föreslå för vårt fältartilleri kalibern
8,4 centimeter! Det är ej osannolikt, att en pjes af denna så¬
lunda något minskade kaliber skall komma att visa sig öfverläg¬
sen kanoner af den så att säga allmänna europeiska kalibern 8,7
centimeter; ty vid alla skjutvapen tenderas det nu för tiden till
de — gå vidt andra omständigheter det tillåta •— minsta möjliga
kalibrar. Det är, säger jag, mycket möjligt att 8,4 centimeters kano¬
nen kommer att visa sig vara en förbättring; men såsom ett faktum
qvarstår, att med en kanon af denna kaliber är icke skjutet ett enda
skott inom Sveriges landamären. I Schweiz, det enda land, som
har en kanon af just denna kaliber, lär den dock vara profvad
om tillräckligt är mig dock ej med visshet bekant. I en förteck¬
ning, jag här har, öfver nya europeiska fältkanoner, säges: “dansk
fältkanon, tysk, österrikisk o. s. v. fältkanon"; men “schweitzisk
/örsöfekanon" och ändtligen “svensk förslag ska,non“ med ett ord var
3
Lördagen den 1 Mars, e, ro.
Sko 12.
kanon befinner sig ännu fullständigt och allenast på teoriens Fältartilleri-
område. . - materiel.
Jag tvifla^ dock. som sagdt, icke på att vår minskning i ka- (Forts.)
lioer med deraf följande förändringar i afseende å projektiler m. m.
kommer att visa sig vara en förbättring, men praktiskt, genom
försök, är detta ämne icke utrönt.
Det är nu blott fråga om och det begäres blott ett anslag af
300,000 kronor, men hvar och en som läst igenom statsrådsproto¬
kollet, ja, blott Utskottets betänkande, ser dock genast, att det
här gäller något helt annat, ty hvad nu begäres är blott liten en
^*®Sy®R®Ee. Ett fullständigt batteri med alla dertill hörande vag¬
nar kostar 150,000 kronor . och det vore således, när alla de före¬
slagna 40 batterierna blifvit uppsatta, en affär på 6 millioner kro¬
nor, som man, genom beviljande af de begärda 300,000, skulle en¬
gagerat. Under sådana omständigheter har jag ansett det vara
fullt berättigadt att för tillfället undanskjuta frågan för att icke
genom beviljande af det begärda anslaget på eu gång taga på
hand en sak, som troligtvis är mycket bra, men icke styrkt och
försökt. Jag har således inom Utskottet yrkat afslag å Kong!.
Maj:ts förslag om nytt anslag till fältartillerimateriei af 4,602,469
kronor, hvaraf dock i år blott 243,934 kronor. Precist samma
skal, som bevekte till detta afslagsyrkande — sakens oförsökta
skick — precist samma skäl bestämde mig dock genast att anse
fullt rigtigt, att, såsom Utskottet föreslår, ett batteri med full¬
ständig utredning måtte beviljas, på det att, då, en annan gång,
frågan skall till slutligt afgörande företagas, detta afgörande då
måtte kunna grunda sig på fullständig erfarenhet. Jag var derföre,
som sagdt, genast öfvertygad om, att Utskottets tillstyrkande af ett
batteri var mycket berättigadt, men vid granskning af alla för¬
hållanden föll det mig dock in, att eu än bättre erfarenhet kunde
vinnas genom en blott ringa ökning i kostnaden. Ett fullständigt
batteri, med alla dertill hörande fordon kostar 150,000 kronor,
men sjelfva batteriet, de 6 kanonerna med lavetter,'kostar icke
mera än 50,000 kronor, och man skulle till och med vara frestad
att. tro att det kostar något mindre, om man jemför de i Kong].
Maj:ts proposition anförda siffror med hvarandra. Genom att nu'
lägga 80 ä 100,000 kronor till de 150.000 kronor, som Utskottet
velat bevilja, skulle man således komma till att erhålla tre batte¬
rier, en siffra, vid hvilken jag fästat mig derföre, att vi hafva tre
särskilda artilleriregementen, och att det vore bra att kunna göra
försök med den nya materielen vid hvardera af dessa regemen¬
ten. Men, invänder man möjligtvis, om af de tre batterierna två
blifva ofullständiga, så kunna dock icke försöken blifva fullstän¬
diga. Det är sant,, att blott vid. det regemente, vid hvars batteri
äfven fordonen blifva fullständiga af nya modellen, manskapet i
denna del kan fullständigt inöfvas, men vid de andra regementena
kunna dock försök göras med de nya batterierna och de gamla
fordonen och detta skadar icke, ty de gamla fordonen skola, en¬
ligt planen, länge till en. del ingå uti artilleriets utrustning.
Hade det dock varit fråga om att man genom detta tillägg
N:o 12.
Fältartilleri-
materiel.
(Korts.)
4 Lördagen den 1 Mars, e. in.
af ett par batterier skulle försvåra det redan förut svåra uppgö¬
randet af budgeten för i år, så skulle jag hafva vikit för omstän¬
digheterna, men så är icke fallet. Utom den besparing på ansla¬
get till indelta arméns befälsaflöning, till hvilken Kongl. May.t
hänvisar och åt hvilken skulle tagas 56,065 kronor 54 öre, finnas
nemligen åtskilliga andra besparingar.. Det finnes på särskilda
reservationsanslag behållningar, hvilka icke få utan särskildt be¬
myndigande till annat ändamål användas, men för en sådan vig¬
tig sak har jag icke tvekat att föreslå en sådan till användande.
På anslaget till värfvade ganisonstruppernas rekrytering och af¬
löning fans vid 1878 års utgång en behållning af 327,716 kronor.
Nu är möjligt att någon mindre del af denna bokförda behållning
kan bestå af utbetalda förskott, som ännu icke äro redovisade,
men jag har på vederbörligt ställe försäkrat mig om, att åtmin¬
stone 300,000 kronor här äro verkligt tillgängliga. Hvad jag
våsjut i min reservation föreslå är ett fullständigt butter!, som
skulle kosta 150,000 kronor, och två ofullständiga, som skulle kosta
tillsammans 100,000 kronor, summa 260,000 kronor. Till detta
behofs fyllande har jag således, som sagdt, tagit mig friheten
föreslå dels det belopp af 56,065 kronor 54 öre, som Kongl. May.t
sjelf föreslagit att, af besparingen i anslaget till indelta armens
befäls aflöning, för ändamalet användas, dels. äfven eiforderligt
belopp af besparingen a reservationsanslaget till värfvade garni-
sonstruppernas rekrytering och aflöning.. Kammaren torde finna,
att dessa anvisningar i alla händelser blifva tillräckliga och kunna
honoreras. Jag vågar tro, att det vore väl betänkt att något be-
sinn a sig, innan man beträder banan att omdana hela vårt artil-
leri efter en ny modell, men att man just af dessa betänklighets-
skäl bör nu i tid vidtaga tillräckliga sådana åtgärder, att när frå¬
gan i framtiden skall afgöras, man måtte hafva full visshet om
lämpligheten af den nya materielen.. Det är på dessa grunder, för
att försöken måtte blifva fullständiga och för att trupperna vid
de särskilda artilleriregementena måtte blifva exercerade med den
nva modellen, som jag vågat framställa mitt förslag.
Innan jag slutar, ber jag att få tillägga, att.äfven Grefve åt
Ugglas instämt i min reservation, ehuru han gjort det med. det
tillägg, att han i stället för att anvisa till ett visst resei vations-
anslag anvisat på behållningar af reservationsanslagen i allmänhet.
Jag skulle icke tro, att denna allmänneliga. anvisning är att till¬
råda, ty, såsom vi veta, sväfvar ännu oafgjordt ett mycket stort
reservationsanslag, på hvilket möjligen skulle kunna uppkomma
en mycket stor reservation, som kan hända .skulle kunna, blifva
tillgänglig till andra ändamål. Da den särskilda reservation jag
påpekat är tillräcklig och någon annan således icke behöfves, an¬
håller jag om Kammarens bifall till förslaget i min afgifna re¬
servation.
Grefve af Ugglas: Så vidt jag kan finna, bar Utskottet icke
underkänt det behof, för hvilket Kongl. Maj:t begärt medel, utan
tvärtom ådagalagt, att vår fältartillerimateriel icke uppfyller de
6
Lördagen den i Mars, e. m.
fordringar som _ förefinnas, och endast på grund af den nöd¬
vändighet, att inskränka statens utgifter, som nu är för handen,
har Utskottet ansett sig icke kunna föreslå anslående af några
särskilda medel, utan, såsom slutet visar, inskränkt sig till att
hänvisa Kong!. Maj:t dels till den besparing, som han sjelf omta¬
lat, dels på möjliga andra, som han kunde uppfinna för att kunna
anskaffa ett nytt batteri. Emellertid blef inom Utskottet bekant,
att betydliga behållningar på åtskilliga reservationsanslag före-
funnos, behållningar af sådan natur, att det föreföll Utskottet, som
om det icke kunde komma i fråga att använda dem till de behof,
hvartill de anslagits, och behållningar af sådan betydenhet, att de
skulle räcka till tre batterier. Nästan alla Första Kammarens
ledamöter hafva derföre förenat sig uti Herr von Kramers reser¬
vation. Hvad mig beträffar, har jag också i den instämt, ehuru
med den skilnad att jag tyckt att det icke skulle vara nödvän¬
digt eller ens rigtigt att hänvisa Kongl. Maj:t särskildt, blott och
bart på en reservation, utan att man borde ställa till Kongl. Maj:ts
bepröfvande att, vare sig af den ena eller andra besparingen eller
reservationen taga medel till erforderligt belopp. Jag nämner
ännu en gång, att det finnes icke något tvifvel om, att icke på
flera än ett håll det skulle finnas medel, som skulle kunna af
Kong], Maj:t användas, och hvad jag ansåg behörigt var endast,
att Riksdagen skulle lemna Kongl. Maj:t medgifvande att använda
af dessa reservationsanslag till andra ändamål än hvartill de
blifvit gifna. Om Kongl. Maj:t finner sig lika väl betjent med
de medgifvanden, som Herr von Kramer föreslagit, så bryr jag
mig visserligen icke om att yrka bifall till min reservation, men
annars skulle jag hafva velat framställa den till Kammarens
bepröfvande.
Herr ^Wennerberg: Att statsmakternas samarbete under
de sista åren i de allra flesta grenar, som rört vårt land3 väl,
varit icke allenast aktningsvärdt utan äfven lyckosamt och välsig-
nelsebringande, det är jag eller vill jag försöka att vara en af
de främste att erkänna. Ett synnerligen skickelsedigert öde har
dock hvilat öfver den fråga, som onekligen måste ställas främst,
da man besinnar, att intet folk såsom sådant betyder något, hvars
sjelfständighet är vacklande, och att denna åter på det närmaste
sammanhänger med dess försvar; jag menar försvarsfrågan.
Sedan man under ett decennium arbetat på lösningen af denna
fråga såväl från Kongl. Maj:ts som från Riksdagens sida, så stå
vi onekligen ännu på samma punkt der vi stodo för tio år sedan
eller, i fäll man icke vill vara alltför optimistisk, på en ännu
sämre. Frågan har ändtligen vid denna riksdag måst alldeles
hvila, och jag tror väl icke att det varit öfverraskande för någon.
Om också de, som senast mödat sig för densammas lösning, der¬
före hvila på några lagrar, lemnar jag derhän.
Emellertid var det lika glädjande att se Kongl. Maj:ts propo¬
sition i afseende på hvad som för vårt försvar i öfrigt är angelä¬
get, som det onekligen varit smärtsamt att se, hvilken behandling
N:o 12.
Fältartiller
materiel.
(Forts.)
l;o 12. 6 Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri- denna proposition hittills rönt. Då jag säger detta, är det icke
materiel. min mening att ett enda ögonblick underkänna vigten af det skäl, som
(Forts. £ör stats-Utskottet måst göra sig gällande i afseende på den be¬
trycka ställningen inom landet, ett skäl, som helt visst båda Kam¬
rar ne i de flesta fall komma att gilla och godkänna. Men då
det alltså varit nödvändigt att å ena sidan taga hänsyn till det
“oafvisliga“ deri, att icke låta det allt mera sig öppnande gapet
af ett minus i våra statsinkomster allt för mycket vidga sig; har
det å andra sidan varit en lika oeftergiflig pligt för Regeringen
att klart och tydligt inför Riksdagen förklara hvad för landets
sjelfständighet genom dess försvar erfordras; Riksdagen sedan
obetaget att, med ett noggrant afvägande af dessa mot hvaran¬
dra stridande intressen tillse hvad som kan och bör göras.
Det är en känd sak, att under de sista stora krigen öfver allt
i vår verldsdel man funnit alldeles nödvändigt att omändra den
vigtiga del af försvaret, som heter artilleriväsendet. Detta har
också skett i de flesta länder. Enligt generalfälttygmästarens be¬
rättelse har förändring häri så allmänt vidtagits, att Sverige qvar-
står ensamt med de äldsta artilleripjeserna, och jag ser i detta ordet
äldsta helt lätt de sämsta, de olämpligaste. Det fans visserligen
en tid, äfven sedan Sveriges störa ära var förbi, då det svenska
artilleriet egde ett aktadt namn; — men, mine herrar!, icke ett
ögonblick skall jag uppehålla mig vid detta. Det synes icke vara
här och icke i vår tid, som man skall tala om de gamla traditio¬
nerna. Under den långa fred, som vi åtnjutit, hafva vi vant oss
att heldre lystra till klangen af guldet än klangen af stålet. Men
är det verkligen allvar med det förra, och vilja vi bibehålla de
materiella fördelar, vi onekligen under denna tid tillkämpat oss,
fördelar, som endast af oss sjelfve men ingalunda af våra gran¬
nar underskattas, torde det vara klart och tydligt för en hvar,
att detta icke i längden sker på annat sätt än derigenom, att vi
också göra allvar med det senare, och således hålla oss beredda
att, när så gäller, försvara dem. Nu vet jag mer än väl, att detta
“när så gäller'1 är en mellansats, som för de flesta betyder det¬
samma, som att vi ingenting behöfva göra, ty “i vår upplysta tid
kommer krig icke vidare i fråga". Jag skall till och med om en
stund citera en liten mellanmening ur Utskottets utlåtande, hvilken
torde ega denna betydelse eller tron på den eviga freden, en tro,
som jag icke kan dela med dem af mina landsmän, som hylla
den. Helt visst är, att den tid, som står qvar af vår fredstid,
måste med hvarje år förkortas. Tror man icke det, är klart, att
man hyllar tron på en evig fred, ett tredje kan jag icke se gifvas.
Den, som genomläst generalfälttygmästarens berättelse, fin¬
ner deraf tydligt och klart, att han för sin del icke är af den åsigt,
att freden alltid skall fortfara, hvilket är fägnesamt att erfara.
Tillika hyser han den åsigten, hvilken sedermera ock delats.af
krigsministern, Kongl. Maj:ts Övriga rådgifvare och Kong]. Maj:t,
att “det är alldeles nödvändigt att ett land, sådant som Sverige,
med en fåtalig och föga öfvad armé, måste söka att, beträffande
den af alla organisationer oberoende krigsmaterielen, kunna mäta
Lördagen den 1 Mars, e. m.
N:o 12*
sig med möjligen blifvande fiender; och ansåge generalfälttyg-
mästaren dex-för, då ovisst vore, hvad äfven den närmaste fram¬
tiden kunde bära i sitt sköte, för sin oafvisliga pligt att fästa
Kong!. Maj:ts uppmärksamhet på det oundgängliga behofvet såväl
af nya fältkanoner som af fullständig utredning med ammunition
och materiel för fältartilleriet, oaktadt de för våra förhållanden
högst betydliga belopp, som härför måste tagas i anspåk“. Af
den Kong], propositionen synes ock, att Kong].! Maj:t fäst sin syn¬
nerliga uppmärksamhet på detta förhållande. Men Kongl. Maj:t
hade också ett annat mål för sin uppmärksamhet, och det var
landets för närvarande betryckta ekonomiska ställning. På denna
sist nämnda omständighet har uppmärksamheten också så grund¬
ligt varit rigtad, att då generalfälttygmästaren ansåg, att för det
ifrågavarande vigtiga ändamålet 800,000 kronor erfordrades, Kongl.
Maj:t begärt endast 300,000. Utskottet har dock icke funnit skäl
att understödja denna begäran, och, oaktadt erkännandet, att vår
fältartillerimateriel i dess nuvarande skick ingalunda, “i händelse
af behof11, uppfyller de fordringar, som måste derpå ställas, har
Utskottets resultat blifvit sådant vi nu finna det. Det var just
denna märkliga mellanmening, hvarpå jag ville fästa uppmärk¬
samheten. “Fältartillerimaterielen i dess nuvarande skick11 upp¬
fyller icke “i händelse af behof11 de fordringar etc. Ja, sanner¬
ligen nog tror jag, att den duger i händelse af icke behof! Men
det är just denna vigtiga sak: “i händelse af behof11, just denna
sak, att ingen kan med visshet veta, om icke nästa år eller året
derpå eller inom 5 år kriget förestår, som gör att vigten härvid¬
lag icke får i så hög grad läggas på den tillfälliga penninge-ställ-
ningen, som på det väsentliga behof, landet känner att känna sig
tryggadt, i händelse något nu för tiden icke ovanligt skulle träffa
äfven vårt land. Men Utskottet tröstar sig. dermed, att under
nu rådande oafvisliga nödvändighet att för närvarande så mycket
som möjligt inskränka statsutgifterna, kan det icke nu tillstyrka
anvisande af något särskildt anslag för anskaffande af ny fält¬
artillerimateriel, “helst vid gynsammare förhållanden dylik ma¬
teriel lätteligen kan inom en kortare tid anskaffas11. Jag kan
icke dela denna Utskottets förhoppning. Hvarifrån skulle denna
materiel på kort tid kunna fäs? Jag har hört sägas: från de
kruppska verkstäderna; men huru lätt kan man icke tänka sig
en förveckling af den beskaffenhet, att en dylik beställning icke
skulle tagas emot? Eller om vid ett vänskapligt förhållande till
Preussen dessa artilleripjeser skulle öfverskeppas till oss, huru
lätt skulle icke en annan magt under vår flottas vanmakt kunna
hindra det? Eller, hvar skola dessa jrjeser annars inom kort så
lätt kunna fås? — Jag vet det sannerligen icke.
Men, säger man: det är mycket origtigt att alltid se kriget
framför sig, och på grund deraf vilja bestämma en hel hop riks¬
dagsbeslut. Jag vill icke deltaga i något motarbetande af den
sparsamhetsanda som nu genomgår Riksdagens åtgöranden; jag
har tvärtom deltagit i densamma under förmiddagen och är fär¬
dig att göra det i många punkter äfven i eftermiddag. Men det
fältartilleri-
materiel.
(Forts.)
N:o 12.
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri-
materiel.
(Ports.)
är en helt annan sak, då det gäller så vigtiga saker som denna,
och då hvarken den na begärda summan eller dubbla den snmman,
i händelse af olycka, kan framdeles reparera den förlust, som en
otidig sparsamhet åstadkommit.
Det är i förmiddags sagt af en bland vår armés framstående
personligheter, att huru olika meningarne än i öfrigt må vara i af¬
seende på landets försvar, torde väl alla vara ense derom, att be-
väringen och dess öfningar äro af den aldra största vigt. Jag
gillar denna hans åsigt, men i andra rummet vill jag också säga,
att, huru olika våra åsigter om sjelfva organisationen af vårt för¬
svar än må vara, kunna vi väl alla vara ense om, att behofvet
af duglig materiel under alla förhållanden blir lika. Det är be¬
hofvet af denna dugliga materiel, som jag anser icke hafva biff-
vit så tillgodosedt, som vederbort.
Och nu, sedan jag sagt min mening, har jag blott ett enda
qvar att vidröra, något hvarpå helt visst, enligt de liestes åsigt,
hela min argumentation skall falla. Hvad hjelper det att tala om
allt detta? säger man. — Vi hafva ju icke 'penningar — och då
kan ju ingenting åstadkommas. Detta har blifvit sagdt liera
gånger under förmiddagen, men något argument, som innehållit
en ratio sufficiens härför, har jag icke hört framdragas. Man vill
under den nu rådande tryckta ställningen lefva på samma vis som
under de goda tiderna; man vill att om inkomsterna äro under
utgifterna, blott söka bringa dem i nödig jemvigt, och man synes
icke tänka på, att något annat sätt att gå tillväga finnes. Och
dock har Kongl. Maj:t sjelf påpekat ett annat sätt att tänka och
handla och gjort förslag derom, och dock har detta icke under
hela förmiddagens diskussion blifvit vidrört. Yi hafva finanstullar;
vi hafva bevillning. Och då det är fråga om landets sjelfstän¬
dighet, enligt hvad de sakkunnige — jag åberopar inga andra
auktoriteter — framhållit, då har hvarken jag eller någon af Er,
mine herrar, rätt att anse sig icke ega annan skyldighet än den
att tillse, att befintliga utgifter och inkomster gå ihop.
Det är på grund af dessa skäl, och då jag icke kan finna an¬
nat, än att ett land sådant som vårt, aflägset beläget, skyddadt
eller icke skyddadt, hvilket man vill, af sin naturliga beskaffen¬
het, omgifvet af mägtiga grannar, och då det lätt kan hända en
dag — om ock icke att vi tvingas fram i öppet krig — att en
diplomatisk förfrågan från en af desse mägtiga grannar framställes,
som egentligen innehåller helt enkelt en befallning till den råd-
och dådlöse, och som måste med förödmjukelse tagas emot; det
är, säger jag, på dessa skäl, som jag anser, att vi icke kunna gå
längre ned i den gradation, som vi här finna nemligen från 800,000
kronor till rent af intet, än att lemna bifall till Kongl. Maj:ts för¬
slag, hvarom jag vågar framställa yrkande.
Friherre Klinckowström: Jemte det jag i allo instämmer
i den föregående delen af Herr von Krsemers anförande rörande
denna punkt, får jag förklara, att jag icke kan följa honom i det
slut, hvartill han kommit. Men på åtskilliga talares yttrande i
9
X:o 12.
Lördagen den 1 Mars, e. m.
frågan tyckes, som om dessa herrar icke fullt gjort sig redo för Fältartilier
hvad som verkligen är i fråga. Till följd af försök, som under
några år gjordes af en förenad svensk och norsk artill erikomité.
tillsatte Kongl. Maj:t den 12 Juli 1878 en ny svensk-norsk artil-
lerikomité, bestående af 6 personer, för att granska den föregå¬
ende komiténs arbeten, inkomma med svar på åtskilliga grupper
af frågor rörande ny artillerimateriel m. m. Denna komité hade
en ganska kort tid på sig för att besvara sa ytterst vigtiga frå¬
gor, som de, hvilka blifvit densamma förelagda; ty komitén sam¬
mankom den 1 Augusti och slutade sina arbeten redan den 20
September samma år. Resultaten af dess arbeten äro helt och
hållet teoretiska. Den kanon, som af denna komité föreslås, lik¬
nar ingen annan europeisk kanon, som blifvit till fullo försökt,
och icke heller den kanon, som förordades af den föregående ar-
tillerikomitén. Men icke nog dermed, att denna, af den senaste
komitén förordade hufvudkanon med bakladdning, var olika alla
andra, som blifvit försökta, denna kanon är helt och hållet en
teoretisk pjes, som aldrig undergått skjutförsök; men det oaktadt
har krigsstyrelsen funnit sig befogad och velat taga på sig det,
såsom mig synes, rätt tunga ansvaret att inför Kongl. Maj:t före¬
slå denna teoretiska kanon till antagande, hvilket ock af Kongl.
Maj:t skett genom generalordres af den 4 November. 1878.
Genomläser, man det utdrag af den senaste artillerikomiténs
betänkande, som finnes intaget i krigsvetenskapsakademiens tid¬
skrift, skall man finna, icke allenast, att komitén skiljer sig från
den föregående svensk-norska komitén, som verkligen gjorde för-
söksskjutningar med sin kanon, utan att komiténs ledamöter sins¬
emellan haft olika åsigter i icke ovigtiga afseende!}, så att ganska
allvarsamma reservationer finnas af två bland komiténs sex leda¬
möter. Det skulle icke vara tillständigt att ingå i allt för många
detaljer rörande denna vigtiga fråga, oaktadt jag har alla mate-
rialierna framför mig; men jag ber, för att Herrarne litet hvar,
som icke äro fackmän, må kunna göra sig ett begrepp om frå¬
gans ställning sådan komitén lemnat den från sig, få nämna, att
komiténs teoretiska kanon skiljer sig icke obetydligt från den för-
sökspjes, som i afseende på kaliber står den. närmast, hvilket är
den schweitziska försökskanonen, nemligen i afseende på kano¬
nens absoluta tyngd, dess tyngd jemförd med granatens vigt, ka¬
nonens jemte lavettens tyngd, projektilens utgångshastighet, lef¬
vande kraft vid mynningen och förhållandet mellan den lefvande
kraften och den afbröstande kanonens vigt. Dessutom yttrar ko¬
mitén på flera ställen tvifvel, huruvida frågan ännu är fullt mo¬
gen och utarbetad. Jag vill blott i de vigtigaste fallen anföra
dessa komiténs uttalanden, nemligen rörande projektil-utrustningen,
derom komitén är af olika mening med den föregående komitén,
hvad spränggranaten angår; vidare om fördelen afgranatkartesclier
framför ringgranater, dervid komitén, som förordar de senare, på¬
står att frågan hade kanske stält sig något annorlunda, om fullt
färdiga enlietsrör funnits eller om man åtminstone haft någon sä¬
ker utsigt att erhålla dylika.
N:o 12.
10
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri-
materiel.
(Forts.)
Här synes komitén sålunda allt för raskt hafva fattat sitt
beslut. Proportionen mellan granater och granatkartescher bestäm¬
mes äfven af komitén annorlunda än erfarenheten angifvit den i
de flesta europeiska länder utom England. Vidare beträffande
projektil-diametern bestämdes densamma af nästföregående artil-
lerikomité, hvilken grundade sina utlåtanden på verkliga försök,
till 8,u centimeter, men den senaste komitén bestämde densamma
till 8 ,35 centimeter. Hvad bakladdningen vidkommer, så är frågan
derom långt ifrån utkämpad. Komitén lägger med skäl märke till
Armstrongs senaste försök att tillintetgöra gasbränningen vid
framladdningkanoner med så kallad gastätare. Komitén anser
dock, att detta system icke kan antagas, innan försök ådagalagt
dess fältmässighet m. m., men då genom anställning af dylika för¬
sök lösningen af fältkanon-frågan skulle på obestämd tid uppskju¬
tas, så tager komitén hellre på sitt ansvar att förorda bakladd-
ning.ssystemet, Eeservanterne i komitén hafva anfört afvikande
mening, hufvudsakligen rörande projektilernas vigt, utrustningen
och projektil-diametern. Af allt detta synes, som om denna fråga
på långt när icke är så mogen, att den nya hufvudkanonen bort
fastställas, och det är på grund deraf, som jag vid remissen af
statsverkspropositionen tog mig friheten helt och hållet afstyrka
anslag för tillverkning af dylika kanoner. Men på det att försök
må kunna anställas, -— emedan jag är öfvertygad att om verk¬
liga försök göras med denna endast på papperet existerande ka¬
non, skall det visa sig nödigt att vidtaga åtskilliga kanske icke
oväsentliga förändringar med densamma, och då har representa¬
tionen i ogjordt väder kastat ut penningar för eu materiel, som
kanske måste, omgöras — vill jag förena mig i Stats-Utskottets för¬
slag att bevilja anslag till ett batteri; men att, på sätt Herr von
Krsemer föreslagit, tre batterier skulle behöfvas för att verkställa
dessa försök, finner jag verkligen öfverflödigt och jag anser sta¬
tens tillgångar icke för närvarande tillåta något sådant. Om för¬
sök anställas med 6 pjeser på ett ställe, är detta alldeles tillräck¬
ligt för att utröna dugligheten eller odugligheten af denna ideela
pjes, som enligt min tanke i eu olycklig stund blifvit af Kongl.
Maj:t faststäld.
Herr de Maré, Gustaf: Jag begärde ordet under det den
ärade ledamoten på kronobergsbänken yttrade sig i vältaliga or¬
dalag öfver Utskottets förslag, ty jag befarade, att han skulle
sluta med att tillstyrka Eiksdagen bevilja det anslag af4,602,469
kronor till anskaffande af artillerimateriel som Krigsstyrelsen an¬
sett behöflig!; men innan han hade slutat, fann jag att han talade
för bifall till Kongl. Maj:ts proposition, gående ut på att med ett
anslag af 243,934 kronor 46 öre och med användande af hufvud-
titelns allmänna besparingar till belopp af 56,065 kronor 54 öre
anskaffa fem batterier. Frågan har derigenom blifvit reducerad
till för oss mera lämplig proportion, och det beror af Eiksdagen
att afgöra, huruvida Kongl. Maj:ts proposition, Stats-Utskottets
förslag eller Herr von Krsemers reservation skall bifallas. Herr
11
Lördagen den 1 Mars. e. m.
x\:o 12.
von Krsemers förslag ställer sig midt emellan de båda öfriga, och FaltartUleri-
i detta likasom i många andra fall tror Jag man kommer det råtta
närmast genom att gå en medelväg. Kongl. Maj:t anser nödigt,
att, för anställande af försök med ny fältärtillerimateriel, fem bat¬
terier anskaffas; Herr von Krsemer åter antager att ett batteri
för hvardera af de tre artilleriregementena skulle kunna åstad¬
komma den praktiska erfarenhet som behöfves innan man anskaf¬
far flera; Stats-Utskottet slutligen antager att ett batteri skulle
kunna cirkulera mellan de tre regementena och försök med detta
anställas. Jag försöker i denna likasom i allmänhet i alla de frå¬
gor, uti hvilkas afgörande jag deltager, att ställa mig på en prak¬
tisk ståndpunkt, och då synes det mig, som om genom anskaf¬
fande af ett batteri för hvartdera af de tre regementena alla de
försök, som kunna vara nödvändiga, innan Kongl. Maj:t och Riks¬
dag besluta sig för att fortgå med anskaffning af dylik materiel,
skulle kunna blifva fullständigt utförda.
Såsom icke fackman vill jag ej inlåta mig på bedömande, huru¬
vida kanonen bör vara af 8,3, 8,4 eller 8,7 centimeters kaliber, och
derom lära väl de fleste af Kammarens ledamöter icke kunna bilda
sig något sjelfständigt omdöme, utan jag antager för gifvet, att
man i denna del måste hysa förtroende till Kongl. Maj:t och till
dem, af hvilka Kongl. Maj:t kan skaffa sig upplysningar, ända till
dess misstag visat sig vara begångna. . Till dess. tror jag, att vi
icke böra lägga oss i frågan om kalibern. Blifva misstag be¬
gångna, må vi hålla oss till dem, af hvilka de begåtts; men att
yttra oss om kalibern, ligger utom vår befogenhet och utom grän¬
sen för vårt omdöme. Jag antager sålunda, att den kaliber som
har föreslagits är skäl att försöka och i allt fall tror jag icke vi
böra spilla många ord derpå.
Återstår då att söka utreda, huru stor materiel bör anskaffas.
Det torde då icke kunna bestridas, att det icke är nog med att
anskaffa materiel, utan att man ock bör lemna .tillfälle för dem
som skola begagna densamma att dermed göra sig rätt förtrogne,
och då torde också medgifvas, att då vi hafva tre artillerirege¬
menten, och det naturligtvis är genom försök vid dem som en
fullständig praktisk utredning skall kunna erhållas, så är det ock
tre batterier, som äro behöfliga.
Man har vidare att i fråga om sättet för anskaffning af er¬
forderliga medel välja emellan det som föreslagits af Herr von
Krsemer och det derifrån något afvikande utaf grefve af Ugglas.
Jag tillåter mig dervid att uttala såsom min mening, att när man
beslutar, att en utgift skall göras, man också bör anvisa bestämda
medel att fylla behofvet. I detta afseende har Herr von Krse-
mers förslag, efter mitt förmenande, ett bestämdt företräde fram¬
för Grefve af Ugglas’ förslag, då. nemligen Herr von Krsemer an¬
visar af besparingen å reservationsanslaget till värfvade garni¬
sonstruppernas rekrytering och aflöning, en reservation som är så
•stor att, äfven om man deraf anvisade 200,000 kronor endast två
tredjedelar deraf blefve använda. Det finnes dessutom ett annat
skäl, hvarför man i närvarande ögonblick icke bör hänvisa på de
N:o 12.
12
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri
materiel.
(Forts.)
• allmänna besparingarne, det nemligen att man hänvisar på möj¬
ligen blifvande reservationer, hvilka, använda till inköp af artil-
lerimateriel, icke skulle förefinnas den dag, då Kongl. Maj:t och
Riksdag möjligen skulle hafva anledning att för andra ändamål
taga dem i beräkning. Af dessa skäl anhåller jag få i allo an¬
sluta mig till Herr von Krsemers reservation och hemställer om
bifall till densamma.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Jag har nära nog blifvit
tvungen att åter begära ordet, enär en talare rigtat temligen
skarpa beskyllningar mot krigsstyrelsen i afseende på artilleri¬
frågan. Jag ämnar icke här ingå i en artilleristisk diskussion med
honom; jag tror, att stället icke vore rätt väl valdt dertill, lika¬
som jag ock vill erkänna, att icke jag vore rätta personen att i
detta afseende upprätthålla diskussionen. Jag vill blott med några
ord bemöta en del af hvad den värde talaren yttrade. Då han
synes så noggrant hafva tagit kännedom om den sista svensk¬
norska artillerikomiténs arbete, förmodar jag ock, att han tagit
kännedom om så väl de olika försökskommissionernas yttranden,
som den serie af yttranden, som i denna för fältartilleriets ut¬
veckling så vigtiga fråga fortgått allt sedan försök började an¬
ställas, d. v. s. under loppet af de senare fyra åren. Han skulle
då funnit, att en del af de frågor, som borde lösas, redan varit
i flera afseenden lösta af svensk-norska artillerikomitéer, och enig¬
het vunnen, innan den sista komitén sammanträdde. Den hade
vissa uppgifter sig förelagda och den löste dem. Två reserva¬
tioner anfördes visserligen i afseende på projektildiametern, hvars
ökande med eu half millimeter ifrågasattes, och projektil-utrust¬
ningen eller förhållandet i antal mellan olika slags projektiler,
men för den, som står utanför artillerifacket, kunna nämnda olik¬
heter i åsigter ej hafva sådan betydelse, att han icke måste med
full tillförsigt lita på de båda ländernas artilleristyrelser, som
mellan de sålunda ifrågasatta, mindre skiljaktigheter förenat sig
om vissa bestämmelser. Jag tror, att det ej kan anses vara något
vågadt eller oförsigtigt att godkänna en kaliber, hvarom svenska
och norska artilleristyrelserna efter fortgående och långvariga för¬
sök samt flere komitéers utlåtanden i ämnet förenat sig. Och hvad
är det som Kongl. Maj:t faststält tills vidare? Jo, det är en viss
kaliber äfvensom att det skall vara bakladdningssystem. Frågas
då: kan den värde talaren framträda och säga: det kan icke kon¬
strueras en duglig kanon med den kalibern och med bakladdning?
I så fall har han rätt; men till dess tror jag, att de begge län¬
dernas artilleristyrelser böra ega vitsord i detta fall.
Jag ber nu att få säga några ord i öfrigt med anledning af
hvad Herr von Krsemer, med mycken sakkännedom, yttrat i frå¬
gan. Enligt generalfälttygmästarens förslag skulle för den nya
fältartillerimaterielen anskaffas 204 kanoner. Då nu Kongl. Maj:t
vid denna riksdag icke föreslagit anskaffande af mer än 30 ka¬
noner, ligger redan deruti, att Kongl. Maj:t, utom det att hänsyn
tagits till den tryckta penningetiden, velat gå med försigtighet
Lördagen den 1 Mars, e. ra. 13 N:0 12»
till väga. Jag tror mig ock kunna säga, att, om Riksdagen väl- Fältartilleri-
villigt omfattat förslaget till införande af den nya fältartilleri-
materielen och beviljat anslag till fem batterier, det skulle varit,
mer än antagligt, att Kongl. Maj:t af medel, som han skulle bju¬
dit till att på ett eller annat sätt förskottera, redan i år anskaffat
åtminstone ett batteri pjeser med tillhörande lavetter, just för
att göra försök med denna “teoretiska*1 kanon för att utröna, huru
den toge sig ut i praktiken, innan han anskaffade de återstående
kanonerna. Jag vill tillägga, att den kaliber, som nu blifvit på
tillstyrkan af de begge rikenas artilleristyrelser faststäld, redan
finnes just för bakladdningskanoner adopterad i Schweiz. Hvar¬
för man egentligen velat antaga något mindre kaliber är att för¬
sök äfvensom teori, understödd af erfarenheten, visat, att man
med eu sådan kaliber kan åstadkomma en något så när lika kraf¬
tig materiel, som med en något större kaliber och tillika vinner
den stora fördelen, att materielen blir mindre tung och följaktligen
mera lätthandterlig och passande för vårt kuperade land. Redan
den omständigheten, att en dylik kaliber blifvit vald af ett sådant
land som Schweiz, torde tala för att den icke är så opraktisk
för ett kuperadt land. Men, som sagdt, jag lemnar den frågan å
sido. Oförsigtighet tror jag icke blifvit af Kongl. Maj:t begången,
och det har äfven varit Kongl. Maj:ts afsigt att iakttaga försig-
het, då fråga skulle uppstå om att göra beställningar.
Här har nu blifvit ifrågasatt, enligt Herr von Krsemers reser¬
vation, att Kong!. Maj:t skulle lemnas frihet att förfoga för ända¬
målet öfver den besparing, som finnes på anslaget till värfvade
arméns rekrytering och aflöning. Man har uppgifvit denna reserva¬
tions belopp. Jag har ansett mig böra konstatera, att verkligen
vid utgången af år 1878 visat sig en reservation af 327,000 kronor,
och jag bör också lemna den upplysning, att, då anslaget i riks-
staten är uppfördt med 859,000 kronor, deraf för året utgått en¬
dast 828,000 kronor, så att alltså en liten behållning här upp¬
kommit. Jag ber dock få i förbigående nämna, att de böcker,
ur hvilka dessa upplysningar hemtats, egentligen icke äro annat
än löpande kassakonton och följaktligen icke med visshet kunna
uppgifva, huru utgifterna för år 1878 ställa sig, när alla räken¬
skaperna inkommit. Nämnda sifferuppgifter lemna emellertid ganska
stor trygghet för det antagande, att reservationerna från före¬
gående år icke skola behöfva för detta år i någon väsentligare
män anlitas. Med anledning häraf har jag införskaffat upplys¬
ningar rörande rekryteringsförhållandena under det sist förflutna
året. Stats-Utskottet har fått del af skilnaden mellan vakanserna
vid årets början och slut, men jag kan upplysa, att rekryteringen
i det afseendet varit temligen lätt i år, att den kostat relativt mindre
än under föregående år, hvilket naturligen beror på de mindre till¬
fällena till arbetsförtjenst och den dermed sammanhängande större
hågen att gå in i den värfvade armén. Huru länge ett sådant
förhållande kan fortfara, blir en annan fråga. Det är emellertid
så stäldt med detta anslag, att två olika ändamål dermed tillgodoses,
nemligen rekryteringen och aflöningen. Ju större antal vakanser
N:o 12.
14
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri-finnas, ju större blifva besparingarna på aflöningsmedlen. Ett
?For?s1’ större anta^ vakanser i allmänhet visar, att rekryteringen blir svår,
och då ökas kostnaden för rekryteringen, men tillgångar till be¬
stridande deraf beredas till en viss grad genom besparingarna å
aflöningsmedlen. Emellertid kunna ganska lätt sådana förhållan¬
den inträffa, att rekryteringen kan försiggå, men värfningskost-
naden växer och växer i större proportion än besparingarne å af-
löningsmedlen. Det kan således vara oförsigtigt att allt för mycket
anlita dessa reservationer i ty fall att man under berörda förut¬
sättning måste åter komma till Riksdagen och begära understöd,
i likhet med hvad så många gånger under tiden från och med
1873 ända till 1877 nästan årligen skedde. Jag vill likväl icke
neka, att, om Riksdagen lemnar Kong]. Maj:t rätt att, i den mån
han finner sådant vara med anslagets ändamål öfverensstämmande,
få af reservationerna använda hvad han finner kunna tagas för
det ändamål, Riksdagen sålunda bestämt, det är sannolikt att
någon summa deraf skall kunna blifva att härför tillgå. Jag har
ansett mig böra lemna dessa upplysningar.
Herr Jöns Pehrsson: Jag förundrade mig alldeles icke på
förmiddagen, då det var fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t
rörande inskränkning i beväringsmanskapets vapenöfningar, att
de generaler, som vilja grunda vårt försvar på värnpligten, lade
sig emot detta. Icke heller förvånade det mig, att Kammarens
ärade ålderspresident, som arbetat så nitiskt för allmän värn¬
plikt, lade sig deremot, och jag undrar icke på att, då bifall till
skrifvelsen skulle kunna betyda, att denna Kammare icke ville
fortsätta med en beväringsinstitution, vi förlorade med tre röster.
Men vid den föreliggande frågans behandling blef jag något för¬
vånad, då vårt läns ärade höfding uppträdde så varmt och för¬
säkrade, att vi icke hade artillerimateriel, som vore användbar.
Dessa ord torde kanske länge få qvarstå i riksdagshandlingarna,
så länge krigsvetenskapen går framåt och det ena efter andra
omändras. Om jag icke misstager mig, beviljade sista Riksdagen
anslag till anskaffning af dylik materiel, och jag föreställer mig,
att krigsstyrelsen då icke gjorde som för tolf år sedan, då det
var fråga om anskaffning af gevär, då krigsstyrelsen fortsatte
att tillverka odugliga gevär blott för att sysselsätta arbetarne
vid gevärsverkstäderna. Jag tror icke, att det står så illa till, som
den ärade höfdingen vill påstå, att vårt försvar, äfven om man
icke är optimist, måste anses sämre nu än förut. Jag tror det
icke, men skulle så vara förhållandet, frågar jag, om man kan
finna något kraftigare skäl än detta för att icke bevilja något?
Det vore ju då en dårskap att bevilja ytterligare medel. Till
slut vill jag endast beklaga, att den ärade talaren icke förra
riksdagen uppträdde så varmt som nu; om han det gjort, tror
jag, att försvarsfrågan hade varit ett steg närmare framåt. Det
gör mig detsamma, om Utskottets eller reservanternas förslag bi-
falles, men jag tror, att vi kunna bifalla reservationen.
Lördagen den 1 Mars, e. m.
15
N:o 12.
Herr Montgomery Cederliielm: Så vidt jag kunnat firma, Fältartilleri-
hafva i afseende på den föredragna punkten framstälts tre olika ^orts)
förslag: det ena innefattadt i Kongl. Maj:ts proposition, det andra ^ or s';
i Stats-Utskottets hemställan, och det tredje i Herr von Krsemers
reservation. För bifall till Kongl. Maj:ts proposition har en ärad
ledamot från Kronobergs län yttrat sig i ett vackert och i vissa
delar, kan man säga, till och med poetiskt föredrag; men jag får
dock anmärka, att den närvarande tidpunkten icke synes mig
vara den rätta för att anslå de högstämda fosterländska tänke¬
sätten eller att anspela på faror och på nödvändigheten att tänka på
vårt försvar. I detta ögonblick tyckes hela Europa vara ganska trött
vid den stora strid, som alldeles nyss förekommit, och det finnes ingen
anledning att tänka, det vi skulle i den närmaste framtiden råka i
något slags fara. Men skulle så än ske, reda vi oss i alla fall
ändå icke genom bifall till hvad Kongl. Maj:t här föreslagit, utan
skulle en sådan eventualitet alldeles oväntadt inträffa, så få väl
vi, på samma sätt som andra förut gjort, beställa hos Herr Krapp
våra 204 kanoner, hvilket är allt som behöfves och går obegrip¬
ligt lätt att inom få månader bekomma. Att Kongl. Maj:ts för¬
slag nu skulle vinna Riksdagens bifall, derför finnes ingen san¬
nolikhet. Herr Statsrådet och chefen för Landtförsvarsdeparte¬
mentet har icke heller, så vidt jag rätt uppfattat saken, yrkat
bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Då återstå de begge andra
förslagen, Stats-Utskottets och Herr von Krsemers. Dessa båda
förslag stå hvarandra ganska nära, och den, som vill bifalla Ut¬
skottets förslag, kan just icke hafva synnerligt emot Herr von
Kraemers; men några skäl äro likväl att märka, hvilka synas
mig tala för att Utskottets förslag borde föredragas framför Herr
von Krfemers. Han vill hafva tre batterier, ett åt hvarje artille¬
riregemente. Nu är förhållandet, att den öfning, som afses, väl
hufvudsakligen skall bestå i skjutförsök. Men för de ifrågavarande
kanonerna med deras stora skottvid hafva vi blott ett dugligt
skjutfält, nemligen det för Göta artilleriregemente på Tånga hed.
Svea artilleriregemente har, som bekant, icke något skjutfält, och
äfven det af Yendes artilleriregemente begagnade är icke till¬
räckligt för dessa nya kanoner. Således kunde redan detta vara
ett tillräckligt skäl för att använda blott ett batteri till en början.
Men det finnes äfven ett annat skäl att nu bifalla Stats-Utskottets
förslag. Enligt det samma skulle Kongl. Maj:t erhålla rätt att
för ändamålet använda ej mindre de af Kongl. Maj:t ifrågasatta
besparingarna å 56,065 kronor 54 öre,än äfven erforderligt belopp
utaf de besparingar, som i öfrigt kunna inom hufvudtiteln beredas.
Herr von Krsemer har bestämdt uttalat på hvilka besparingar denna
anordning skulle göras, nemligen på reservationsanslaget til värf-
vade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.. Grefve af
Ugglas instämde visserligen med Herr von Krsemer, men ansåg
lämpligare att sätta: erforderliga belopp af medel,1: som kunna be¬
redas dels af allmänna besparingarna dels ock af behållningarna
å reservationsanslagen under fjerde hufvudtiteln. Det synes, att
Grefve af Ugglas var något osäker, huru vida det vore lämpligt
>:o 12.
16
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri-
materiel.
(Forts.)
■ att anvisa medlen bestämdt på de af Herr von Kreemer uppräk¬
nade besparingarna allenast. Med dessa besparingar förhåller det
sig så, att, när de uppgåfvos utgöra omkring 8,000,000, hemtades
denna uppgift ur 1876 års rikshufvudbok, det sista år, för hvil-
ket räkenskaperna afslutats. Huru stora dessa besparingar i när¬
varande stund äro, vet man icke med visshet; man talar blott om
att man har anledning förmoda, att sådana besparingar finnas.
Jag tror då, att när saken förhåller sig så, man bör gå försigtigt
till väga, och äfven detta är ett skäl, hvarför man bör bifalla
Utskottets förslag, hvilket innefattar den minsta anvisning på be¬
sparingarna, då deremot Herr von Krsemers förslag afser större
kostnader och följaktligen större anvisning på besparingarna. På
grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt hemställa om
bifall till Utskottets förslag.
Herr von Kreemer: Min granne på bänken har delat mina
betänkligheter i afseende på möjligheten deraf, att vid utförandet
och pröfningen af den föreslagna kanonen oväntade omständigheter
skulle kunna visa sig, hvilka skulle störande inverka på det resultat,
hvartill man förut endast på kalkylens väg kommit; men jag kan icke
neka till, att han gaf mig litet mer hjelp, än jag önskat. Han har gått
längre i betänkligheter, än jag vågat göra. De olikheter, han påpe¬
kade mellan den schweiziska modellen och den hos oss föreslagna, äro
efter mitt förmenande icke så väsentliga, som han tycktes före¬
ställa sig. Att genomgå silfrorna i fråga om alla de artilleristiska
synpunkter, han påpekat, skulle lätt låta sig göra, men icke utan
en vid ett tillfälle som detta väl stor vidlyftighet — för att der¬
före nu endast fästa mig vid ett par af de mest karakteristiska
omständigheterna, må anföras, att den schweiziska projektilens
belastning, d. v. s. den vigt, som faller på en viss area af pro¬
jektilens genomskärning, uttryckes genom siffran 118; hos vår
förslagsmodell är motsvarande tal 117. Det är, som man finner,
en ofantligt liten skilnad. I afseende på utgångshastigheten står
den schweiziska kanonen med 460 meter i sekunden mycket nära
vår föreslagna, der denna hastighet skulle blifva 450 meter i sekun¬
den. Längden af projektilen till den schweiziska kanonen är före¬
slagen dels till 21/2 gånger kalibern, dels till %bl 10; och vid den
hos oss ifrågasatta modellen till 28/io- Jag vågar således påstå,
att skilnaden icke är så väsentlig som min granne påstått; men
skilnad finnes i alla fall, och det var derifrån jag utgick, att eu
skilnad, om än aldrig så liten, kunde vid det praktiska pröfvandet
ändå befinnas hafva verkat störande på det resultat, som förut blott
på kalkylens väg erhållits. Hvad åter beträffar de armstrongska
försöken, eller att söka bibehålla framladdningssystemet genom
anbringande af så kallade gastätare, så hafva dels dessa försök
blifvit utförda endast med gröfre kanoner; och i sig sjelfva hafva
dessa försök blott varit en af dessa företeelser, som allt jemt
framträda vid öfvergången från ett system till ett annat alldeles
nytt. Man vill så gerna söka bibehålla det gamla kära systemet,
om än med några förbättringar, ungefär som, när bakladdning först
Lördagen den 1 Mars, e. m.
17
>:o 12.
föreslogs till införande å gevären, man försökte sig en tid med Fältartilleri-
kammarladdning, innan man kunde besluta sig för verklig bakladd- materiel.
ning. Men jag återkommer till att en skilnad finnes, och det är ('Forts'->
just för att jag tror, att till följd häraf något oförutsedt i resul¬
tatet kan uppstå, som jag vill att fullständiga försök först skola
ega rum. Man har sagt, att för dessa försök det skulle vara till¬
räckligt att hafva ett fullständigt batteri vid ett af artillerirege¬
mentena. Ett batteri är visserligen bättre än intet, men efter
mitt förmenande vore det bättre att hafva ett batteri vid hvart
och ett artilleriregemente. Jag påpekar särskildt fördelen af mitt
förslag derutinnan, att ett regemente finge anställa försök med
fullständig ny materiel, så väl kanoner som anspann och vagnar,
men att de begge andra regementena, hvilka skulle erhålla mate¬
riel af den nya modellen blott hvad kanoner och förställare vid-
komme, skulle få försöka denna materiel, apterad till de befintliga
vagnarna och fordonen af äldre modell. Som dock en del af den
gamla materielen under lång tid skulle ingå i vår utrustning, blefve
försöken alltså fullständigare, om de finge anställas äfven i före¬
ning med denna gamla fordonsmateriel.
En ärad talare har yttrat, att de försök, som skulle komma
i fråga att anställas, egentligen skulle vara skjutförsök. Ja, till
blotta skjutförsök kunde visst ej behöfvas mer än några få
kanoner, om försöken leddes af en teoretiskt bildad och praktiskt
öfvad, fördomsfri officer. Men frågan gäller äfven att se, huru
den nya materielen tager sig ut vid exercis, marsch och handtering i
allmänhet af truppen, och det är af ofantlig vigt att öfvertyga
sig om att trupperne förstå sig på att rigtigt sköta denna materiel
med sin invecklade bakladdningsmekanism.
Jag vill ytterligare blott påpeka en af skilnaderna mellan
den hos oss nu föreslagna kanonen och t. ex. den danska. Den
danska kanonen väger med lavett och pjes 1,020 kilogram, då vår
är afsedd väga 975 kilogram, alltså 45 kilogram eller något öfver 5
lispund mindre. Den skilnaden i vigt tror man icke skall hafva nå¬
got inflytande på skjutningen, men den kan möjligen hafva det.
Säkert är, att det behöfver utrönas, huruvida den fördelen, som
man med materielens lättare beskaffenhet åsyftat, eller att på
vårt lands kuperade terräng kunna lättare framföra pjeserna —
ty nu mera kan man icke, såsom i forna tider Cardell, köra fram
mot fienden på nära afstånd samt brösta af och öfversålla honom
med kartescher, ty då blifva med nutidens gevär anspannen ned¬
skjutna, utan man måste stanna, der dessa ännu erhålla betäck¬
ning, hvarefter det är artilleristernes sak att skjuta fram kanonen
i position; derför är det så angeläget, att materielen blir mindre
tung, då den skall med handkraft framskjutas — huruvida, säger
jag, denna fördel är af den stora betydelse, att man derför bör
uppoffra någon af fördelarne i afseende på sjelfva skjutningen. Det
är detta, som skall utrönas vid försöken; och gifvet är, att dessa
skola lemna ett tre gånger så säkert och fullständigt resultat, om
de anställas på tre olika ställen, än på ett. Hela skilnaden i
kostnad blir högst 100,000 kronor, och då behofvet af en före-
Första Kammarens Prof. 1879. N:o 12. 2
N:o 12.
18
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri- gående undersökning här blifvit erkändt, synes man mig icke böra
materiel. hafva betänkligheter mot att göra denna undersökning så fullstän-
^ or s,) dig, att man sedermera må kunna med full kännedom och visshet
fatta beslut i denna stora och vigtiga fråga. Icke löper vår sjelf¬
ständighet någon fara genom detta dröjsmål. Snarare vinnes större
säkerhet dermed, tv när man sedan beslutar, vet man att man
skaffat sig något, som verkligen duger; och skulle dessförinnan
krigiska förvecklingar uppstå, så veta vi, att på ofantligt kort tid
kan utifrån anskaffas nödig materiel. Så förskaffade sig Tysk¬
land på IV2 år 3,000 kanoner under kriget med Frankrike, och
Ryssland lät under sista kriget leverera åt sig 300 kanoner i må¬
naden.
Herr Ekman, Carl: Jag hoppas, att Kammaren tillgifver
mig, då jag ber att få yttra några få ord, helst under min mång¬
åriga riksdagsmannaverksamhet den särskilda ställning, jag intager
i frågan om artillerimateriel, alltjemt föranledt mig att i sådana
frågor, som den nu föreliggande, icke tillstyrka Kammaren att
fatta beslut i den ena eller andra rigtningen.
Jag tror, att det första man har att tillse vid denna fråga är,
huru vida den artillerimateriel, som hitintills kunnat anskaffas
inom landet, är fullt nöjaktig. Vid de jemförande skjutförsök,
som hittills blifvit verkstälda mellan kanoner, tillverkade inom
landet, och sådana, förfärdigade vid utländska verkstäder, har det
visat sig, att de inom landet tillverkade kanonerna rätt väl och jag
tror mig våga säga fullt ut mätt sig med sådana, som anskaffats
från utlandet; men vid en fortsatt skjutning hafva de inom landet
tillverkade snart blifvit utbrända och derigenom visat sig på långt
när icke motsvara alla de anspråk, som kunnat ställas på dem,
i lika hög grad med de utländska. När detta nu genom jem¬
förande försök ådagalagts, tror jag, att deri ligger tillräckligt
bevis för nödvändigheten af att förbättra den artillerimateriel, vi
nu hafva. En talare på elfsborgsbänken har trott, att detta möj¬
ligtvis kunde ske genom användande af gastätare, en inrättning
som fästes på bakre delen af projektilen och utvidgar sig vid
skottets aflossande samt derigenom hindrar utbränning i refflorna,
men användande af sådana gastätare skulle ovilkorligen komma
att medföra ökad tyngd hos materielen. I ett sådant land, som
vårt, är det af vigt att söka erhålla en materiel så lätt som
möjligt, hvilken kan utan svårighet transporteras och komma fram,
hvadan jag tror, att i detta af mig anmärkta förhållande ligger
tillräcklig anledning att icke bygga förhoppningar på användande
af den konstruktion, som af den ärade talaren blifvit omnämnd.
Med anledning af den siste talarens yttrande, att sådana gastä¬
tare användas allenast på fästningskanoner eller gröfre kanoner,
vill jag nämna, att jag från England fått mig tillsänd en gastä¬
tare, som varit afsedd att användas för fältkanoner.
Hvad nu särskildt konstruktionen beträffar, är min uppfattning
härvid, likasom i fråga om alla andra fall der det rörer antagande
af konstruktioner för krigsmateriel, att Riksdagen icke bör påtaga
Löidagen den 1 Mars, e. m.
19
N:o 12.
sig något ansvar derutinnan. Jag är nemligen fullt förvissad Fältartilleri-
derom, att Kongl. Maj:t, innan han skrider till beställning, låter "‘ateriel-
utreda denna fråga, så vidt behöfligt är, för att vara säker att vid (-Forts')
beställningen erhålla sådan materiel, som motsvarar behofvet.
Jag vill således icke tillåta mig att i detta afseende yttra något.
Jag ber endast att, med stöd af hvad jag nu yttrat i frågan, få
tillstyrka, att Kammaren måtte bifalla denna anslagsbegäran,
hvarigenom det blir möjligt för Kongl. Maj:t att anskaffa någon
ny fältartillerimateriel. När jag detta gör, ansluter jag mig i
afseende på sättet för medlens anskaffande till Herr von Krsemers
i reservationen framstälda förslag. Jag gör detta så mycket
hellre, som deri anvisas en särskild reservation att för ändamålet
användas, och jag för min del tror det vara ganska betänkligt, om
Kammaren skulle säga, att det står Kongl. Maj:t fritt att dertill
använda hvilka reservationer under hufvudtiteln som helst. Jag-
yrkar sålunda bifall till Herr von Krsemers förslag.
Herr Mannerskantz: Efter de yttranden, som blifvit afgifna
af de många reservanterne från denna Kammare, tager jag för
gifvet, att det af Herr von Krsemer uppstäda och af många andra
talare inom Kammaren biträdda förslag vinner stor pluralitet i
Kammaren. Men då det möjligen ännu kan finnas en och annan,
som är tveksam om hvad han i detta fall bör göra, ber jag få
framhålla hvarom frågan egentligen är. Här har tvistats emellan
ett par talare om kalibern, skottvidden m. m., som i afseende å
den nya kanonkonstruktion, som är i fråga att införas, kan
vara af vigt, men här har ingen förnekat, att vår nu varande
artillerimateriel icke är sådan den bör vara utan står långt till¬
baka för den nya, mycket förbättrade materiel, som andra folk
länder de senare åren förskaffat sig; och det är sorgligt och be¬
klagligt att så förhåller sig, men då framsteg göras inom olika
länder i detta afseende, är man absolut tvungen att åtaga sig
ständigt nya uppoffringar för att följa med förbättringarne, så vida
man icke vill äfventyra, att den personal, som man vid artilleri¬
vapnet underhåller i fullkomligt godt, ja i utmärkt skick, skall i
krigets stund visa sig oduglig att någonting verksamt kunna ut¬
rätta, och allt som på densamma påkostats vara förfeladt och bort-
kastadt. Ty om man nödgas rycka emot en fiende med materiel,
som icke kan röra sig med samma hastighet eller skjuta på samma
afstånd och lika fort eller lika väl som fiendens, så måste man,
huru skicklig personalen än är, ovilkorligen blifva slagen. Ett af
de mest kraftiga försvarsmedel vi i vårt land kunna hafva är
dock att ega ett starkt och kraftigt artillerivapen med en väl vald,
efter tidens bästa fordringar lämpad materiel med ett i densammas
skötande öfvadt så väl manskap som befäl. Vi må beklaga oss
huru mycket som helst öfver att vi med stor kostnad få göra om
den på sin tid fullgoda materiel vi hafva haft förut, så äro vi
dock nödsakade göra det, och då nu icke är fråga om annat än
att enligt reservanternes förslag göra försök vid alla tre våra
artilleriregementen om den föreslagna materielens praktiska an-
N:o 12.
20
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Fältartilleri-
materiel.
(Forts.)
■vändbarhet ute på fältet och under manöver och skjutning och
att derigenom förvandla den här behandlade s. k. teoretiska kanon¬
konstruktionen till en berömd praktiskt duglig kanon, så må man
väl anslå härtill erforderliga medel. Den, som vill komma fram
med en annan teori om huru vår nya kanonmodell rätteligen
bör vara konstruerad, kan gerna låta sin åsigt för närvarande
fara och möjligen återkomma till densamma framdeles, innan det
ifrågakommer att definitivt antaga ny materiel och förse hela ar¬
tilleriet dermed. Det finnes dessutom ett annat skäl, hvarföre man
bör föredraga reservanternes förslag, som jag icke hört någon
framhålla, det nemligen att icke blott lemna alla tre regementena
tillfälle se och pröfva, om den nya materielen är så i alla afseen¬
de!) fördelaktig eller icke som den bör vara, utan äfven låta deras
personal af befäl och manskap få öfva sig icke blott med rätt-
skjutningsförsök, utan ock på många andra sätt vid den nya, den
ganska mycket olika materielens användning, deri praktisk fär¬
dighet behöfver förvärfvas, och ju förr den bibringas regementena
dess mera i en snar framtid, då fullständig ny materiel för hela
vapnet måste anskaffas, kommer dem till godo; ty sättet att an¬
vända den efter ett alldeles nytt system konstruerade materielen
måste, äfven om någon jemkning skulle ske af kanonmodellen,
komma att med några mindre förändringar blifva detsamma.
Låter man alla tre regementena få göra försöken, pröfvar man
derigenom materielens duglighet på mer omfattande sätt och ger
personalen tillfälle att få den erfarenhet, som är behöflig för
skötande af en materiel, som är väsentligen olika mot den som
förut_ begagnats.
Återstår då blott att tillse, huru vida man har råd att göra
det som reservanterne föreslagit — men, i det hänseendet vill jag
hemta ett stöd ur det praktiska lifvet. Den t. ex. som eger
byggnader eller fartyg låter visserligen under dåliga tider de för¬
bättringar eller iståndsättningar, som icke äro allt för angelägna,
hvila tills vidare, gör icke några stora reparationer, skaffar sig
icke några nya inventarier eller andra tillbehör, men icke låter
han bli att brandförsäkra sin byggnad eller assurera sitt fartyg,
ty det vore oklokt och kunde föranleda till sedan oersättliga för¬
luster. Så bör ock staten göra; den må i öfrigt spara, men icke
å det, som för landets försvar är oundgängligt nödvändigt. Här
har en ledamot från Stats-Utskottet sagt, att det vore oklokt
hänvisa på reservationer, som man icke vet huru vida de finnas,
och jag skulle möjligen härutinnan hafva velat rätta mig efter
hans uppfattning, men just det förhållande att de ledamöter, som
på förmiddagen ville, att man skulle göra upp budgeten så att
den ginge i hop, föreslagit denna utväg, bevisar, att de, som lika
länge som den ärade talaren suttit i Stats-Utskottet, gjort sig för¬
vissade om, att sådana medel verkligen finnas, och när dessutom
Herr Krigsministern icke yttrat att han anser denna utväg att
bereda tillgång för anskaffande af de tre batterierna vara alldeles
omöjlig, tror jag, att man med fullkomlig trygghet kan anvisa
21
Lördagen den 1 Mars, e. m.
N:o 12.
medlen derifrån, hvarför jag ock förordar bifall till Herr von Fältartilleri-
Krsemers förslag. materiel.
(Forts.)
Herr Wennerberg: Då jag funnit att jag vant den ende,
som bestämdt yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition, och lag
derjemte hört ganska många, med hvilka jag trott mig liktänkande,
endast yrka bifall till Herr von Krsemers förslag, afstår jag från
mitt första yrkande och ansluter mig till dem, som hemstält att
Herr von Kraemers förslag måtte bifallas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, och Herr
talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till den förevarande punkten och dels bifall till den af Herr von
Kramer m. fl. vid punkten fogade reservation; framstälde Herr
talmannen först proposition på bifall till punkten, hvarvid svara¬
des många nej, blandade med ja, och sedermera proposition på
antagande af Herr von Kramers reservation, då svaren utföll o med
många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:
“Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 15 punkten
af utlåtandet N:o 10, röstar
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager Kammaren den af Herr von Krsemer vid
punkten fogade reservation.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
näfva utfallit sålunda:
Ja—32.
Nej—71.
16:de punkten.
mom. a.
Hem Wijkander: Jag förstår väl, att, då ingen af de för¬
troendemän, som denna Kammare insatt i Stats-Utskottet, reser¬
verat sig i denna fråga, det är förgäfves att nu begära ändring i
Utskottets förslag, men vid den näst föregående punkten yttrade
en representant från Kronobergs län en åsigt, som jag delar
nemligen att det linnes utgifter af den beskaffenhet, att, då Konun¬
gen begär medel till deras bestridande, det är representationens
N:o 12.
22
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Bestyckning
af Karlskorgs
fästning.
pligt att utan afseende å tillgångarne svara ja, en pligt att an¬
skaffa medel. Bland dessa utgifter äro sådana, som förekomma
under denna punkt. Det är efter min uppfattning en pligt hos
representationen att, när man har ett nytt tidsenligt fäste, sådant
som Oscar Fredriks borg, och tidsenliga kanoner, också tillse, att
det finnes tillgång på tidsenliga projektiler, en pligt att, när man
saknar behöfligt positionsartilleri, bevilja medel, som göra det
möjligt att anskaffa hvad som saknas, och fortsätta med en an¬
skaffning, till hvars påbörjande medel redan blifvit beviljade. Då
sålunda efter min åsigt Riksdagen icke bör pruta på ett anslag
sådant som detta, anhåller jag att få till Kammarens protokoll
antecknadt, det jag anser, att detta anslag bort af Stats-Utskottet
tillstyrkas och af Kammaren beviljas.
Öfverläggningen förklarades slutad och momentet bifölls.
mom. b.
Bifölls.
Hide punkten.
Grefve Lagerberg: Såsom herrarne kanske sett af betän¬
kandet, har jag vid denna punkt anfört min reservation och yrkat,
att Riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål bevilja ett anslag
å 100,000 kronor. Jag vill icke trötta Kammaren med att upp¬
repa de skäl, som föranledt mig till detta yrkande. _ Då denna
fråga förevar till behandling vid sistlidne riksdag, beviljade Kam¬
maren efter en liflig diskussion ett belopp af 100,000 kronor,
oaktadt Kongl. Maj:t begärt 300,000 kronor. Nu har Kong! Maj:t
nedsatt sin begäran till 200,000 kronor, och jag har föreslagit
100,000 kronor. Det synes af det korta betänkandet, att kostnaden
för bestyckningen varit afsedd att utgå under 10 år med 300,000
kronor om året. Att då helt och hållet vägra anslag för ett år
och således icke arbeta på att så småningom få bestyckningen
färdig, synes mig vara oklokt. Lägger jag härtill, att kanontill¬
verkningen är en industri inom landet, som vi väl ej under dessa
tider af ekonomiskt betryck böra helt och hållet nedslå, finner
jag häri ett ytterligare skäl att yrka bifall till min reservation.
Herr von Krsemer: I motsats mot den siste talaren får jag
anhålla, att Kammaren ville bifalla Stats-Utskottets förslag. Här
är nemligen en af dessa punkter, der man kan göra eu stor be¬
sparing för att reglera staten, för hvilket ändamål vi ju i år måste
anstränga alla våra krafter. Detta är hufvudsaken, men dertill
kan också läggas, att om något arbete kan sägas vara för ögon¬
blicket föga brådskande, så är det bestyckningen af en fästning,
som icke på långliga tider, kanske aldrig blir fullt färdig, eme¬
dan den, enligt hvad man nu temligen allmänt är ense om, icke
kan göras försvarbar, med mindre ytterligare en fästning anlägges
Lördagen den 1 Mars, e. m.
28
N:o 12.
på en beherskande punkt. Då således denna fästnings framtid Bestyckning
ännu är obestämd,, synes mig, att med densammas bestyckning af Karlsborgs
icke något brådskar. En annan omständighet ber jag att här få (Fort™)’
påpeka, nemligen att i planen för bestyckningen af Karlsborgs
fästning ingick, att ett stort antal 8,24" kanoner skulle användas.
Om nu, hvilket icke kan dröja länge, vårt nuvarande fältartilleri
utbytes emot ett annat, blir en hel del 3,24" mynningsladdnings-
kanoner tillgängliga, hvilka då icke kunna bättre användas än
till att, enligt bestyckningsplanen, uppställas på Karlsborg. Jag
ser ingå betänkligheter i att uppskjuta frågan och yrkar derföre
bifall till Utskottets betänkande.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Jag kan icke annat än be¬
klaga, att Utskottet med anledning af, såsom det säger, stats¬
verkets klena tillstånd ansett sig böra för närvarande afstyrka
allt anslag på denna titel. Äfven med ett anslag af 800,000 kro¬
nor om året skulle det dröja i tio år för att få bestyckningen af
de snart ■ färdiga fästningsverken fullbordad, men då denna summa
vid förra riksdagen nedsattes till 100,000 kronor, blir det en ganska
betydlig lucka att under bommande tider fylla, hvilket skulle ännu
mera blifva förhållandet nu, derest anslaget för 1880 nedsattes till
intet; och om vi också få goda tider, tror jag icke att man kan
räkna på att då med ens få ersättning för de förlorade åren.
Under sådana förhållanden kan jag icke annat än yrka bifall
till reservanternes förslag.
Herr Abelin: Utskottet, som förmenar att tillgångarnes
knapphet nödvändiggör utsträckning i tiden för fästningens full¬
bordande, drager deraf den slutsatsen, att ett skyndsamt anskaf¬
fande af bestyckningen för närvarande ej kunde anses vara af
oafvisligt behof påkalladt, och hemställer på grund deraf, att det
till bestyckningen äskade anslagsbelopp ej må af Riksdagen be¬
viljas. Konseqvensen af detta Utskottets resonnement kunde blifva,
att man ett eller annat decennium härefter, då denna fästning
ännu icke torde vara till alla sina delar fullt färdig, icke skulle hafva
någon enda kanon att dermed försvara densamma och de inom den
hopade dyrbara förråd. Det enda rätta synes vara, att, i den mån
de särskilda fästningsverken blifva färdiga, bestycka desamma.
Hufvudvallen är nu färdig, och ett första stadium af försvarbarhet
skulle redan nu vara vunnet, derest vallen vore bestyckad. Nu
är den icke detta, och det dyrbara verket är derföre för försvaret
af intet eller så godt som intet värde. Måhända föreställer man
sig, att äfven här kanoner skulle kunna vid blifvande krigsutbrott
med lätthet anskaffas, men utom det att de kanoner, som här
komma i fråga att uppställas, äro af beskaffenhet att icke kunna
när och hvar som helst erhållas, torde de utomordentliga åtgärder
på alla områden, som vid sådana tillfällen taga krigsstyreisens
tid och omsorger i anspråk, likasom de oändliga kostnader, som
då för allahanda behof påkallas, göra det till en oafvislig pligt
att, medan tid är, söka fylla sådana för försvaret oundgängliga
N:o 12.
24
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Bestyckning behof, som, då krig utbryter, icke kunna tillfredsställas. Ett så-
^ailt behof är detta, och jag hemställer derföre, att Kammaren
(Forts.)' måtte tillgodose det, så vidt möjligt är, och, der Kammaren icke
vill lemna bifall till Kongl. Maj:ts förslag, förena sig i det af
Grefve Lagerberg framstälda yrkande.
Grefve Beck-Eriis: Anledningen hvarföre jag biträdt den
af Grefve Lagerberg afgifna reservation har varit den, att jag
anser, att då bestyckningen af Karlsborgs fästning är ett oafvis-
ligt behof, hvars tillfredsställande statens säkerhet kräfver, vi icke,
genom försättande af den tid, som för fästningens fullbordande
erfordras, och genom att taga för mycket inflytande af det tryck,
som den ekonomiska ställningen i detta ögonblick utöfvar på oss
alla, böra ställa så till, att genom ett uppskof förorsaka ett af¬
brott i den industri, som tillverkningen af kanoner utgör för vårt
land. Herrarne veta alla, att under debatten om jernvägsmateri-
elens förfärdigande man yrkade att, så vidt möjligt var, få denna
materiel förfärdigad inom vårt eget land. Samma skäl, -som för¬
anledde detta yrkande, synes mig föreligga äfven här. Man kan
icke bestrida, att, då behofvet gör sig gällande, man kan från
utlandet anskaffa hvad som i ena eller andra afseendet behöfves,
men jag tror likväl, att det vore öfverensstämmande med god
hushållning, om man vidmakthölle de verkstäder för kanontillverk¬
ning, som redan finnas i vårt land, och det är väsentligen på
denna grund, som jag anser, att man icke genom ett afbrott i
beställningarne hos dessa verkstäder skulle urståndsätta de in¬
hemska näringarne att hafva sitt dagliga bröd. När vi komma
till en annan hufvudtitel, skola herrarne finna att genom den kon¬
tinuitet i beställningar, som der åvägabragts, det nu lyckats oss
att inom landet tillverka hela den materiel, som för statens jern-
vägar erfordras, hvilket icke hade varit möjligt, om icke Riks¬
dagen beviljat anslag till ungefärligen samma belopp det ena året
som det andra. Skulle vi nu göra ett afbrott i tillverkningen af
våra kanoner, hvilka nu förfärdigas lika bra här som i utlandet,
och vi således skulle nedsätta denna inhemska produktion, så
skulle det kunna hända, att vi i nödens stund icke skulle få detta
behof tillfredsstäldt inom landet. Jag tror således, att det är
med god hushållning öfverensstämmande att icke göra större in¬
skränkning i denna tillverkning, än nöden kräfver; och att indraga
en beställning på 100,000 kronor vid en affär, der det gäller
millioner, har jag icke velat vara med om. Jag får derföre hem¬
ställa, att denna Kammare måtte bevilja åtminstone det anslag,
som af Grefve Lagerberg blifvit föreslaget, och således i någon
mån tillgodose denna inhemska industri.
Herr Wennerberg: Då egentligen icke några talande skäl
blifvit anförda mot ett bifall till Kongl. Maj:ts proposition, men
deremot flera sådana för att ett anslag skulle gifvas, på det att
denna fästning måtte sättas i försvarbart skick, och då det är
kändt, att detta härmed inom några år kan ske, så anhåller jag
Lördagen den 1 Mars, e. m.
25
N:o 12.
om bifall till den af utskotts!edamöter inom denna Kammare afgifna
reservation.
Grefve Sparre:
af Karlsborg»
fästning.
(Forts.)
Grefve Beck-Kriis: På de af Grefve Sparre anförda skäl
yrkar jag ytterligare bifall till Grefve Lagerbergs reservation.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och Herr Talmannen
upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till punkten
dels ock afslag derå och bifall till den af Grefve Lagerberg m. fl.
vid punkten fogade reservation, framstäldes propositioner på dessa
yrkanden och besvarades med många ja och nej i blandning;
hvaruppå och efter det proposition på bifall till punkten förnyats
samt med många så val ja som nej besvarats, Herr Talmannen
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:
“Den, som bifaller 17:de punkten i Stats-Utskottets utlåtande
N:o 10, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår Kammaren punkten och bifaller Grefve
Lagerbergs deremot afgifna reservation.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—53.
Nej—40.
18\de och 19:de punkterna.
Biföllos.
20ide punkten.
Grefve Lagerberg: Oaktadt jag icke har stor förhoppning,
att detta anslag skall af Kammaren beviljas, kan jag dock icke
underlåta att anhålla att få till protokollet antecknadt, att jag
hyser samma åsigt nu som vid två föregående riksdagar, nemligen
att det är en oförlåtlighet, att detta anslag icke blifvit beviljadt
utan undanskjutes. Det utmärkta Svea artilleriregemente nekar
man sätta i stånd att kunna uppfylla sin uppgift. Jag framställer
emellertid icke något yrkande, emedan jag anser det lönlöst.
Skjutfält för
Svea artille¬
riregemente.
N:o 12.
Skjutfält för
Svea artille¬
riregemente.
(Forts.)
26 Lördagen den 1 Mars, e. m.
Herr Wennerberg: Huruvida ett skjutfält är nödvändigt
och huruvida det här föreslagna är att anse som det bästa, derom
ämnar jag icke yttra mig; men jag måste yrka bifall till Utskot¬
tets förslag på grund af det högst egendomliga sätt, hvarpå, enligt
Kongl. Maj:ts proposition, medlen för detsamma skulle anskaffas.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Frågan om ett skjutfält är
nu icke för första gången framlagd på Riksdagens bord. Den har
framkommit under olika former och på olika sätt, men hittills
aldrig rönt något erkännande. Inom Första Kammaren har vigten
deraf visserligen blifvit erkänd, och under sistförfluten riksdag
blef frågan om just detta skjutfält, i enlighet med en af Grefve
Beck-Friis afgifven reservation, bifallen i princip, men skilnaden
var den, att Kongl. Maj:t begärde, att 170,000 kronor skulle för
år 1879 till detta ändamål anvisas, och Kammaren beviljade, med
bifall till Grefve Beck-Friis’ reservation, endast 100,000 kronor.
I Andra Kammaren blef Kongl. Maj:ts framställning afslagen, och
vid gemensam votering föll frågan.
När således denna fråga under flera föregående riksdagar
blifvit framlagd och vigten deraf icke egentligen blifvit underkänd,
men medel likväl ej beviljade, så var det ju — synnerligen under
denna svåra tid, då man naturligtvis ville, så vidt möjligt, under¬
låta att öka utgifterna och man var angelägen att icke förstora
den brist, som behöfde fyllas genom beskattning — nödvändigt
att efterse, huru behofvet skulle kunna afhjelpas utan någon di¬
rekt kostnad. Att denna utväg icke var egentligen ny eller främ¬
mande, visar sig deraf, att Kammaren redan nu vid ett föregående
anslag medgifvit, att besparingar och reservationer å ett för visst
ändamål afsedt anslag finge användas för ett annat ändamål.
Man har således för ett ändamål tagit medel, som icke varit i
budgeten uppförda dertill. Hvad är det för olikhet häremellan
och den utväg Kongl. Maj:t föreslagit till anskaffande af medel
för skjutfältet? Utskottet har icke heller angifvit något annat
skäl för afslag, än att Konungen och Riksdagen så nyligen fattat
beslut om användandet af dessa medel. Det är icke så länge
sedan Riksdagen åtminstone bekräftade beslutet om dispositionen
af de medel, som Kammaren nyss anvisat till ett helt annat ända¬
mål. Jag kan således icke finna, att i detta skäl, som blifvit af
Utskottet anfördt, finnes något så bindande, att jag icke har full¬
komlig anledning att yrka bifall till Kongl. Majffs proposition.
Grefve Beck-Friis: För min del är jag fullt öfvertygad om,
att ett bland de mest oafvisliga behof, som för vårt försvarsverk
förefinnas, är att för Svea artilleri anskaffa ett skjutfält. Det är
gifvet, att med den utvidgning artillerivetenskap en under senare
tider vunnit det nuvarande skjutfältet är helt otillräckligt, hvar¬
till kommer att genom framdragning af jernvägen till Värtan
skjutfältet är alldeles oanvändbart äfven för de mest inskränkta
försök med kanonskjutning. Jag har dock icke kunnat inom Ut¬
skottet biträda det Kong!, förslaget och får nu yrka bifall till
Lördagen den 1 Mars, e. m.
27
N:o 12,
Utskottets hemställan. Om det icke må anses alltför förmätet,
skulle jag likväl vilja hemställa till Kongl. Maj:t om en mera
praktisk lösning af denna fråga.
Såsom vi alla veta, har till Kongl. Maj:ts förfogande stälts
en viss summa till inköp af till skog lämplig mark. Jag hem¬
ställer, om det icke vore lämpligt att Kong]. Maj:t inköpte ett
fält lämpligt till skogsmark och sedan föresloge 'Riksdagen att
till detta fält anslå ett belopp af t. ex. 15,000 kronor för att,
jemte det marken blefve skogbärande, skjutöfningar der skulle
kunna amställas. Jag tror, att det icke skulle vara några stora
hinder för att på eu sådan mark anlägga skottlinier — alla som
haft med skogskultur att göra veta ju att det finnes linjer mellan
årgångarne — och något mera behöfves verkligen icke, förutom
ett manöverfält på cirka 40 ä 50 tunnland. Jag tror att detta
vore rätta sättet; men att föreslå inköp af ett skjutfält och att
dertill använda de penningar, som skola användas till inköp af
skogbärande mark, det tror jag alltid kommer att besvaras med
nej af Riksdagen. Inköper man deremot skogsmark och sedan
föreslår att med ringa kostnad aptera den till ett skjutfält, så
tror jag icke, att Riksdagen skall neka att härtill lemna samtycke.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Hederstjerna: Behofvet af ett nytt skjutfält för Svea
artilleriregemente är så klart ådagalagdt, att derom icke gerna
kan hysas mer än en enda mening, och hade Kongl. Maj:t funnit
lämpligt att af Riksdagen äska direkt anslag för detta ändamål,
skulle åtminstone icke jag inom Utskottet motsatt mig detsamma.
Men då Kongl. Maj:t i stället föreslagit Riksdagen medgifva, att
dertill må användas af de medel, som inflyta för mindre krono¬
hemman, hvilka enligt föregående Riksdagars beslut skola försäljas,
så, oaktadt det i det statsrådsprotokoll, som finnes propositionen
bifogadt, förklaras, att en sådan åtgärd vore liktydig med att
använda innehafvande fastigheter för särskildt ändamål eller ut¬
byta mindre behöfliga fastigheter mot en för särskildt ändamål
väl afpassad egendom, kan jag icke ingå på att ett sådant re-
sonnement här är tillämpligt, då Riksdagen, när den medgaf för¬
säljningen af dessa lägenheter, bestämdt förklarade, att de derför
inflytande medlen skulle öfverlemnas till Riksgäldskontoret för
att användas till inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig
mark. I en tid, då det allmänt klagas öfver skogssköfling och
då det med eller utan skäl bebådas, att den tid icke är långt
aflägsen, då vårt land skall blifva obeboeligt till följd af denna
skogssköfling, samt man hör yrkanden framställas, att staten skall
till förekommande deraf förhindra den enskilde att nyttja sin
skogsegendom på för honom fördelaktigaste sätt, så synes det
val vara lämpligt och af framstående intresse, att staten inom de
olika delarne af landet förser sig med skogar, som för dess räk¬
ning rationel förvaltas och bevaras. Detta intresse har af Riks¬
dagen blifvit insedt och enhändt, och det är mycket att beklaga,
att det icke rönt någon omvårdnad hos Regeringen och i synner-
Skjutfält för
Svea artille¬
riregemente.
(Forts.)
N:o 12.
28
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Skjutfält för het att den medlem af densamma, som i första hand har sig denna
Svea artille- omvårdnad anförtrodd, icke vill begagna sig af de medel Riks-
” (Forts!)e' (lagen stält till Kongl. Maj:ts disposition, utan i stället har för¬
klarat, att detta icke är något oafvislig!; behof, och att medlen
kunna för andra ändamål användas. Då Riksdagen sålunda icke
kan förmå Kongl. Maj:ts Regering att använda dessa medel för
det ändamål, som Riksdagen afsett, återstår för Riksdagen blott
att söka bevara dem till den tid, då Konungens rådgifvare kunna
finnas villige att använda dem till det afsedda ändamålet. Der¬
före har jag mottsatt mig bifall till Kongl. Maj:ts förslag och
anhåller nu om bifall till Utskottets hemställan.
Friherre Klinckowstrom: Jag ber att få yttra blott några
få ord. Vid remissen af Kongl. Maj:ts proposition uppgaf jag de
skäl, hvarför jag ansåg denna fråga icke vara mogen och hvarför
jag motsatte mig allt anslag till ifrågavarande ändamål. Jag har
icke någon anledning att afvika från min då uttalade öfvertygelse
och får jag derföre förena mig med dem, som här anhållit om
bifall till Utskottets förslag.
Herr von Kraemer: När jag nu i likhet med flera föregående
talare tar mig friheten att yrka bifall till Utskottets förslag, vill
jag påminna om blott några få af de siffror, som i fjor under den
debatt, som då egde rum, anfördes i fråga om priset på den er¬
bjudna marken. Arealen utgör 454 tunnland så kallad åker och
äng, hvaraf en stor del är såsom åker af sämsta beskaffenhet och
ofullständigt dikad. För denna dåliga terrain begäres 315 kronor
tunnlandet, för skogsmarken 75 kronor tunnlandet och för växande
skog en summa af 66,000 kronor. Om redan i fjor kunde dragas
i betänkande, att allt det värderika af den växande skogen skulle
vara bortplockadt, så torde det skälet gälla ännu mera i år, och
jag kan icke nog förvåna mig att samma öfverdrifna pris ännu
bibehålies. Jag hemställer derföre, mine herrar, huruvida det kan
vara skäl att just då prisen nedgått betala detta höga pris.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet gjorde en anmärkning,
som möjligen var rigtad mot mig, nemligen i fråga om disposition
af medel till annat ändamål än det derför egentligen afsedda.
Men denna anmärkning gäller ej fullt här; ty när det var fråga
om fältartilleriet tog jag mig friheten föreslå, att till anskaffning
af försöksbatterier skulle få användas besparingar å anslag, vis¬
serligen afsedda till andra ändamål men dock inom hufvudtiteln.
Det är en betydlig skilnad mot att använda en tillgång, som
är afsedd till ett helt annat ändamål, nemligen inköp af skog¬
bärande mark, och raka motsatsen till det egentligen afsedda än¬
damålet med dessa medel skulle genom det ifrågasatta inköpet
inträffa, då nemligen icke någon skog kan ega bestånd, der man
skjuter med skarpa kanonskott. Jag tror således, att tidsförhål¬
landena och det sätt hvarpå anslaget skulle utgå mana till att
bifalla Utskottets förslag, hvarom jag vågar anhålla.
29
Lördagen den 1 Mars, e, m.
Herr Statsrådet Lagerstråle: Under diskussionen har blif-
vit anmärkt, att något oformligt skulle ligga deruti, att Kongl.
Maj:t för beredande af medel till det ifrågasatta skjutfältet före¬
slagit användande af medel, som funnes tillgängliga till annat
ändamål. Denna anmärkning skulle vara fullt befogad, derest
Kongl. Maj:t ifrågasatt annat än att öfverlemna denna fråga till
-Riksdagens eget bedömande. Om i en stor hushållning man har
särskildt bokförda kassör, och i en kassa finnas medel, men i den
andra icke, så bör det väl icke anses så oegentligt att man söker
från det ena hållet hjelpa hvad som brister på det andra. Såsom
chefen för Landtförsvars-departementet anmärkt, har denna Kam-
mare nyss beträdt enahanda väg för att anvisa medel.
En talare har funnit sjelfva den omständigheten, att dessa
medel funnes tillgängliga, innebära en tillräcklig anledning att
uttala ett beklagande. Det tycktes på hans anförande såsom
hvarje anbud på inköp af skogbärande mark borde af Kongl.
Maj:t accepteras, och medel för sådant ändamål anvisas, men det
får icke förbises att förr än ett sådant köp sker, skall anbudet
pröfvas vara “fördelaktigt“ och på den omständigheten är det väl
som de flesta af de gjorda anbuden fallit. En ärad medlem af
btats-Utkottet har i afseende å mark, som i en annan fråga före¬
slagits till inköp, gjort den anmärkningen att från hans sida sedt
vore det påkallade priset på denna skogsmark alt för högt. Man
finner^ således att i afseende å ett hembudet område ett sådant
anspråk blifvit framstäldt, och man kan deraf sluta sig till att på
liera af de hembjudna markerna ett allt för högt pris blifvit satt.
Åtskilliga hafva dock blifvit inköpta och komplexer deraf bildade
dels i och för sig, dels ock i sammanhang med boställsskogar i när-
heten, samt åtgärder vidtagna för att der införa en ordnad skogs¬
hushållning; och de medel, som nu finnas tillgängliga, skola, derest
de icke komma att användas för det här föreslagna behof, säker¬
ligen komma det ursprungligen afsedda ändamålet till godo.
Herr Jöns Pehrsson: Här har kommit på tal åtskilligt, som
-egentligen icke hör till ärendet; och en talare har sagt, att Rege¬
ringens förslag vore förkastligt derföre att det afser att taga medel
der sadana finnas. Det kan ju vara mycket rigtigt och jag vill
icke tvista derom, men vid en annan hufvudtitel vill jag yttra
mig något vidlyftigare om den princip, man vill förfäkta, att alla
medel som inflyta för försålda kronolägenheter skola användas till
inköp af skog och till skogsplanteringar. Jag tror icke, att det
var Riksdagens mening, att alla sådana inflytande medel skulle
dertill användas, ty i sinom tid lära väl högst betydliga summor
inflyta derför.
Hvad. bcträfTa-r den omordade skogssköflingen, så är det
bästa skyddet deremot de dåliga konjunkturerna, så länge de vara
ehuruväl det undantagsvis kan inträffa, att äfven då den värde¬
fulla skogen försvinner. Emellertid vill jag nämna, att icke alla
inköp af mark för kronans räkning förtjena beröm, och en annan
gång skall jag yttra mig närmare derom.
N:o 12.
Skjutfält för
Svea artille¬
riregemente.
(Forts.)
Ji:o 12.
SO
Skj-utfält föi
Svea artille¬
riregemente.
(Forts.)
Anslag till
arleten vid
Karlsiorg.
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Frih. Hochschild: Då jag begärde ordet hade ännu icke
det svar afgifvits från statsrådsbänken, som jag nyss fått höra.
Jag begärde ordet med anledning af hvad andra ledamöter af
Ståts-Utskottet yttrat, då jag ansåg att jag, såsom äfven ledamot
af detta Utskott, kanske borde uttala på hvilken grund jag del¬
tagit i Utskottets beslut. Jag vill nu blott tillkännagifva, att
jag helt och hållet instämmer i de af Herr Hederstjerna anförda
grunder för afslag å Kongl. Maj:ts proposition och för bifall till
Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och Herr Talmannen
upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till den före¬
varande punkten dels ock afslag derå samt bifall till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nåd. framställning, gjordes propositioner på dessa
yrkanden samt besvarades, den första med många ja och några
nej, samt den senare med många nej jemte några ja; hvaruppå
och efter det proposition på bifall till punkten förnyats samt med
många ja och några nej besvarats, Herr Talmannen förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
21:sta punkten.
mom. a.
Bifölls.
mom. b.
Grefve Dagerberg: Såsom det synes af Utskottets betän¬
kande, har Kong]. Maj:t begärt 154,000 kronor till fortsättande af
fästningsverken vid Karlsborg. Utskottet har på grund af de
knappa tillgångarne för nästa statsregleringsperiod hemstält om
ett totalt afslag. Jag har deremot tagit mig friheten att, tillsam¬
mans med åtskilliga ledamöter från denna Kammare i Utskottet,
föreslå, att en summa af 50,000 kronor måtte beviljas för bedrif¬
vande af arbetet å fästningsverken, dels emedan jag anser nödvän¬
digt, att något arbetas derpå, dels på den grund att jag tror, att
det vore oklokt ej använda det skickliga arbetsfolk, som för när¬
varande finnes derstädes. Till siffran 50,000 kronor har jag kom¬
mit på det sätt, att, då under de sista 10 åren den för ifrågava¬
rande ändamål anslagna summan aldrig varit lägre än 60,000 kronor,
jag ansett, att i denna tid, då det är ondt om penningar, 50,000
kronor kan vara en summa, med hvilken det vid Karlsborg befint¬
liga arbetsfolk kan få sysselsättning. Jag anhåller om bifall till
den framstälda reservationen, eller att Kammaren måtte på det
sätt bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga framställning, att
till fortsättande af hufvudgrafvens yttermur m. m. ett extra anslag
å 50,000 kronor måtte för år 1880 anvisas.
Herr von Krsemer: Då jag af misstag blifvit antecknad
31
Lördagen den 1 Mars, e. m.
såsom reservant vid denna punkt, vill jag för Kammaren gifva
till känna, att sa är förhål landet. Da den förre talaren yrkat, att
50,000 kronor måtte beviljas, så anser jag, som deltagit i Utskot¬
tets beslut, mig skyldig att anhålla om bifall dertill. Jag tror
icke att det kan vara någon stor våda i att nu, då det är så ondt
om medel, uppskjuta med fortsättandet af dessa arbeten, då man
i alla fall anslår 100,000 kronor till ett sjukhus, och således åt¬
minstone större delen af den gratisarbetsstyrka, man nu har vid
Karlsborg, torde kunna sysselsättas med grundgräfning och dylikt.
Det anslag, som är begärdt för fortsättande af fästningsverken
vid Karlsborg, skulle användas för yttermur i hufvudgrafven.
Om nu verkligen under ett år den yttre sluttningen af grafven
fortfarande skulle vara sluttande, i stället för att göras tvärbrant,
så kan väl det icke vara så vådligt för fästningens försvarbarhet?
I afseende å denna fästnings försvarbarhet har jag i allt fäll
redan förut antydt, att den är mer än tvifvelaktig, ja, det torde
nästan vara utom tvifvel att fästningen ej är försvarbar. Redan
vid första uppgörandet af planen till fästningen hyste man vissa
betänkligheter med afseende å det der berget, som ligger på andra
sidan Bottensjön; men som det ligger på 16,000 fots afstånd, an-
sag. man, att det icke var någon fara att fästningen skulle kunna
derifrån beskjutas.^ Men man var dock ej så alldeles säker på
den saken redan då, utan tilläde, att om framdeles fästningen skulle
kunna beskjutas från berget, så skulle verken å ena sidan göras
så höga, att åtminstone den vestra linien hälften af fästnings-
området vore skyddadt för elden från berget. Redan vid fästnings-
planens uppgörande hyste man således de farhågor, som seder¬
mera i så rikt mått bekräftats. Förhållandet är, att med artille¬
riets nuvarande ståndpunkt Karisborgs fästning otvifvelaktigt icke
eger något värde, med mindre att en ny fästning bygges bredvid.
Om nu detta är något som bör göras eller icke, är något som jag
denna gång lemnar derhän, men frågan torde åtminstone behöfva
mera utredning, och icke kan det brådska med beslutet, utan kan
man väl nu tryggt våga göra den föreslagna besparingen. Jao-
anhåller således om bifall till Utskottets hemställan.
Herr Wijkander: Då endast en af de Stats-Utskottets leda¬
möter som antecknat sig såsom reservanter vid denna punkt ytt¬
rat sig för reservationen, men en annan, som också står såsom
reservant, yttrat sig mot densamma och upplyst om att han af
ett misstag upptagits bland reservanterne, så må det förlåtas mig,
att jag hoppar in. Jag skall icke alls gifva mig in på detaljer,
såsom de begge tekniska celebriteter, söm hafva plats bredvid
hvarandra här i Kammaren. Jag har. icke deras sakkunskap och
-ii a bryta någon lans .med dem; ty här är kanske icke
råtta stället att gorå det. Men jag ber få säga, att det är verk¬
ligen icke blott fråga om, huruvida man utan fara för fästningens
försvarbarhet kan uppskjuta beviljandet af det begärda anslaget,
utan om något helt annat, nemligen om att icke spränga den arbe¬
tarestam, som nu finnes vid Karlsborg och som är oersättlig.
N:o 12.
Anslag till
arheten rid,
Karlsborg.
(Forts.)
32
N:o 12.
Anslag till
arbeten vid
Karlsborg.
(Forts.)
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Dessa fortifikationsbyggnader erfordra skickliga murare. Man
kan använda disciplinsoldater till att skjuta skottkärror med jord
och dylika arbeten, men det är icke så enkelt att uppföra murar,
som ega den hållfasthet att de kunna.motstå beskjutning, och att
bygga lufttrummor i en hufvudvall och dylikt. Jag har med be¬
undran sett huru väl dessa arbeten äro utförda. Jag antager, att
äfven den f. d. ingeniör officeren håller med om detta. Jag ber
också att få fråga: hvad ämnar man göra med disciplinsoldaterne
om man icke gifver anslag till fästningsbyggnaderna? De kunna
icke mura sjukhuset, ehuru det dock är ett enklare arbete. Man
må icke tro att man kan våga låta disciplinsoldater mura sjuk¬
huset, om man vill att det skall motsvara berättigade fordringar.
Herrarne må nemligen komma i kag huru manskapet vid disciplin¬
kompaniet är sammansatt; en ren slump är det, om någon deraf
duger till murare, smed m. m. Till handtlangare kunna disciplin-
soldaterne användas, men för fortifikationsbyggnaderna måste man
hafva fullt utbildade yrkesarbetare.
Jag är icke lika lätt belåten som den reservant, som yttrat
sig. i fråga om sättet att bestämma beloppet af det anslag, som
ovägerligen måste beviljas. Jag har frågat fortifikationsgeneralen,
om man kan fortsätta byggnaderna med ett årsanslag af endast
50,000 kronor, och jag har fått till svar, att det nog går, men att
det skulle gå bättre, om man finge den summa som äskats. _ Nöd¬
vändigheten af att ett anslag beviljas ligger således icke i fäst¬
ningens försättande i försvarbart skick, utan deri att det är ange¬
läget att'bevara den skickliga arbetarstammen. Jag kan icke upp¬
gifva, huru många år denna stam användts vid Karlsborg, men
nog träffade jag i somras arbetare, som varit 12 år vid fästnings-
byggnaderna använda. Att få behålla sådana arbetare är alldeles
ovärderligt, det må nu vara vid Eskilstuna eller vid Karlsborg,
och sedan man väl aflägsnat dem, skaffar man ej likadana till¬
baka endast genom ett beslut att arbetena ånyo skola fortsättas.
Jag instämmer i Kongl. Maj:ts proposition, men då det icke lärer
vara värdt att försöka yrka bifall dertill, så får jag förena mig
med den reservant, som vidhållit sin reservation.
Herr Ekman, Carl: Jag skulle i ganska mycket kunna in¬
stämma med den näst föregående talaren. Den ledamot af Stats¬
utskottet, som af misstag blifvit antecknad såsom reservant, har
fästat sig hufvudsakligen dervid, att det icke skulle vara lämpligt
att fullborda arbetena vid Karlsborg, emedan denna fästning icke
skulle kunna någonsin blifva af det gagn, som med densamma
varit afsedt. I den frågan vill jag alls icke tvista med honom;
deri eger han måhända mera sakkännedom än jag varit i tillfälle
att förvärfva, men den saken synes i alla fall icke höra till frågan.
Här är egentligen fråga om huru det skall kunna ordnas för att
disciplinkompaniet, till hvars föda och beklädnad anslag redan
förut blifvit lemnadt, skall kunna erhålla någon sysselsättning,
och frågan gäller vidare huru de arbeten, som verkställas af
kronoarbetscorpsen och hufvudsakligen bestå i stenhuggning vid
Lördagen den 1 Mars. e. m.
33
»so 12.
Borghamn. skola kunna blifva till gagn. Det har yttrats inom
Utskottet, och måhända äro åtskillige ledamöter af Kammaren
med om den åsigten, att, då vid föregående punkt ett anslag af
100,000 kronor beviljats till ett sjukhus vid Karlsborg, så skulle
disciplinkompaniets manskap kunna sysselsättas med uppförande
af detta sjukhus. Till någon del torde det väl vara möjligt, men
detta manskap lärer väl i allmänhet ej vara lämpligt att användas
till utförande af sådana arbeten. Deremot är det ganska lämpligt
att sysselsätta detta manskap med grundgräfning, jordfyllning,
transport af byggnadsmateriel med mera dylikt. Sådant ar¬
bete är det just som det är fråga om i denna punkt. Man
vet icke huru kronoarbetskåren skulle sysselsättas om den icke
fortfarande finge sysselsättas med stenhuggning. Men för att
stenhuggningen skall blifva till något verkligt värde, måste man
veta hvartill stenen skall användas. Den skall huggas efter vissa
mått, efter de ändamål hvartill den afses. Vidare är att märka,
att, om detta anslag icke beviljas, saknas nödiga medel för an¬
skaffande af arbetsredskap och plankor, för transport af byggnads¬
materiel och dylikt. Det finnes icke medel för att hvässa eu
stenhacka som blifvit slö under arbetet. Att afslå hela det be¬
gärda anslaget är att göra sig skyldig till den största misshus¬
hållning, och på dessa skäl tror jag, att det är angeläget att be¬
vilja åtminstone hvad reservanterne föreslagit. Den siste talaren
yttrade, att han icke visste, huruvida 50,000 kronor vore tillräck¬
liga. Jag ber att härvid få upplysa, att reservanterne verkligen
haft något skäl att föreslå just denna siffra. För Utskottet var
en promemoria tillgänglig, lemnad af fortifikationsgeneralen, deri
han förklarar, att detta vore det minsta belopp, som för ändamå¬
let skulle nu erfordras.
Jag tager mig friheten anhålla, att Kammaren, med afslag å
förevarande punkt, måtte bifalla den dervid framstälda reservation.
Anslag till
arbeten vid
Karlsborg.
(Forts.)
Herr Statsrådet Rosensvärd: Då jag icke anser det vara
skäl att i vidsträcktare mån än jag under förmiddagens diskussion
angaf påyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition i dess särskilda
delar — jag menar dermed, att jag visserligen alltid önskar bifall
till Kongl. Majds framställningar, men att jag ej finner skäl att
i hvarje särskild punkt göra yrkande derom utan afseende på om
jag vinner understöd eller icke — ber jag att nu få förena mig
med dem, som yttrat sig för bifall till den gjorda reservationen.
I de skal, som blifvit af åtskillige talare förebragta, får jag in¬
stämma. Det är gifvet att disciplinsoldaten, som skickas till
Karlsborg för att tjena ut sin kapitulation, ömsom på 3, 4 eller
5 månader eller 1 år, icke till följd af sina förtjenster såsom handt¬
verkare utan på grund af sina fel såsom soldat, icke är lämplig
att använda vid uppförandet af en byggnad som måste ske om¬
sorgsfullt och icke efter militära utan efter sanitära grunder.
(Jifvet är, att dessa disciplinsoldater måste sysselsättas, ty
“fåfäng gå lärer mycket ondt“, synnerligen som hos dem fallen-
Försfa Kammarens Prof. 1879. N:o 12. 3
N:o 12.
34
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Anslag till
arbeten vid
Karlsborg.
(Forts.)
Kavalleri-
etablissement
tet vid Stock-
halm.
heten för det onda förut är stor. Men, att göra någon produkt
af deras arbete, är naturligtvis en god hushållning, och utan att
medel lemnas för att sysselsätta dem på ett sätt, som verkligen
kan frambringa en nyttig produkt, måste de gå arbetslöse. Jag
får således hemställa, att Kammaren ville bifalla reservanternes
förslag.
Friherre Klinckowström: Jag får först och främst bedja
Herr Wijkander hafva den godheten att bedöma sina inbillade mot¬
ståndare inom Kammaren efter deras yttranden, men icke efter
hvad han tror, att de komma att yttra, så framt nemligen han
icke är somnambul, hvilket jag ej tror att han är.
Om icke tiden vore så långt framskriden, skulle jag bemöta
min grannes på fri hand gjorda framställning rörande Karlsborgs
försvarbarhet i fortilikatoriskt hänseende, emedan jag tror, att han
ganska mycket misstagit sig. Men för närvarande vill jag in¬
skränka mig till att förena mig med Grefve Lagerberg och fler¬
talet af Kammarens Stats-Utskottsiedamöter deri att, på sätt de i
reservationen yrkat, 50,000 kronor måtte för ifrågavarande ända¬
mål beviljas. Jag har stor anledning att tro, att detta belopp
kommer att beviljas äfven af Medkammaren, under det vilkor
nemligen, att af de 100,000 kronor, som i föregående punkt blifvit
tillstyrkta för ett sjukhus, endast 50,000 kronor skulle behöfva
utgå år 1880. Denna frågas afgörande skulle således naturligtvis
blifva föremål för gemensam votering.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition
på bifall till momentet, hvarvid svarades nej, och sedermera pro¬
position på afslag derå samt bifall till den af Herr Ekman m. H.
vid momentet fogade reservation, hvilken proposition med ja be¬
svarades.
22:dra—27 :de punkterna.
Biföllos.
28:de punkten.
Friherre Klinckowström: Vid remissen af Kongl. Maj:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behof yrkade jag
att den framställning, som denna punkt afser, måtte afslås på den
grund att, såsom äfven statsrådsprotokollet och en kort underrät¬
telse i Utskottets betänkande utvisa, Riksdagen för ifrågavarande
ändamål redan beviljat 320,000 kronor utan att den ifrågasatta
byggnaden, så vidt man kan döma af statsrådsprotokollet, ännu
är bestämd i afseende å läge, och icke heller äro ritningarne fullt
bestämda. Under så beskaffade omständigheter torde en hvar af
herrarne finna, att ett upplagdt byggnadsanslag af 320,000 kronor
är för de begge åren 1879 och 1880 fullt tillräckligt för att be-
Lördagen den 1 Mars, e. m. 35
strida de kostnader, som kunna komma i fråga äfven om under
sommarens lopp något byggande skulle begynna. Med afseende
å statsverkets svåra ställning tror jag således att för 1880 års
statsreglering detta extra anslag af 60,000 kronor mycket väl kan
besparas, och jag hemställer derför om afslag å Utskottets hem¬
ställan.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Vid bedömandet af denna
fråga är man nästan tvungen att gå tillbaka till frågan i dess
början och se till huru den sedan dess blifvit behandlad. Vid
1877 års riksdag begärde Kong!. Maj:t för ifrågavarande etablisse¬
ment 541,000 kronor. Riksdagen nedsatte summan med 101,000
kronor och framstälde dervid sådana fordringar, förmodligen ge¬
nom ett misstag, att det blef omöjligt att realisera dem. Med an¬
ledning deraf blef vid sista riksdagen begärdt, att man skulle få
använda det beviljade beloppet mera fritt för att det dermed af-
sedda ändamålet skulle kunna bättre fyllas. Het är emellertid
naturligt, att med ett anslag, som är 100,000 kronor mindre än
hvad som begärts, är det icke lätt att åstadkomma ungefär det
samma som först var beräknadt. Sträfvandena gå emellertid ut
derpå och till en del vinnes detta mål derigenom att man väljer
en plats der man slipper att anbringa en vattenledning, som på
den för etablissement^ först tilltänkta platsen skulle förorsaka
en betydlig kostnad genom de sprängningsarbeten, som vore der¬
för nödvändiga. Till en annan de! åter uppnås målet genom att
för arbetets utförande begagna de nu varande temligen goda kon¬
junkturerna för byggnadsföretag. Det ligger i sakens natur att
om man kan utföra ifrågavarande arbete på dessa två år, så har
man derigenom den stora fördelen att kunna begagna de tryckta
arbets- och materialprisen vid uppgörandet af kontrakt. Således
finnes all anledning för antagandet att man skall kunna åstad¬
komma mera om man kan utföra arbetet under en kortare tid än
om det skall sträckas ut på en längre. En entreprenör kan na¬
turligtvis ej våga att för ett arbete, som skall utsträckas på fyra
år, hvilket skulle blifva en följd af afslag å Utskottets hemstäl¬
lan, beräkna samma pris som om han vet att han kan få utföra
det inom 2 år. Det är visserligen sant att af det beviljade be¬
loppet återstå ännu 120,000 kronor oanvisade, men man har icke
kunnat ifrågasätta att nu skulle anvisas mer än 60,000 kronor,
och det är en stor skilnad mellan att hafva 60,000 kronor att sä¬
kert lyfta den 1 Januari 1881, än att vänta på 120,000 kronor,
som man icke vet när man får. Af dessa skäl anhåller jag om
bifall till Utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
punkten och dels afslag dei’å; framstälde Herr Talmannen propo¬
sition på bifall till punkten och, då dervid svarades många Ja
jemte några Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Ji:o 12.
Kavalleri-
etablissement
tet vid Stock
helm.
(Forts.)
N:o 12.
36
Lördagen den 1 Mars, e, m.
Ersättning
för öfver¬
arbete vid
uppförande
af Sena ar¬
tillerirege¬
mentes
kasern.
29:de punkten.
Herr Svanberg: Hå jag mycket noga känner den bryd-
samma ekonomiska belägenhet, som för närvarande är rå¬
dande i landet, är det ganska naturligt, att jag icke allenast
gillar utan till och med vill berömma den sparsamhet, som Stats¬
utskottet iakttagit, men att gå så långt i denna sparsamhetslusta
att man till och med söker undvika att betala en verklig statens
skuld, det torde dock vara för mycket, och att här föreligger eu
statens skuld, vill jag söka att för Kammarens ärade ledamöter
bevisa.
Vid remissen af statsverkspropositionen yttrade Friherre
Klinckowström vid denna punkt, som nu är föredragen, att bygg¬
mästaren Sällström hade så slarfvigt gjort sig reda för byggnads-
Slatsen och att förslaget på den grund blifvit så uppgjordt, att
et måste leda till en större balans, och att han derjemte fann
det olämpligt att bevilja någon hjelp till ett så beskaffadt ända¬
mål, helst då kontrakt om artillerietablissementets uppförande va¬
rit uppgjordt. Jag har icke allenast sjelf under loppet af många
år känt byggmästaren Sällström utan derjemte af fullt trovärdige
personer hört honom bedömas såsom en icke allenast i sitt yrke
särdeles kunnig karl utan ock såsom en person, den der lika litet
vill tillskansa sig något, som icke med rätta honom tillkommer,
som mottaga någon nådegåfva. Jag kunde likväl icke vid remis¬
sen af statsverkspropositionen uppträda i frågan, emedan jag icke
då kände ordalagen i kontraktet, men sedan dess har jag skalfat
mig afskrift af det samma likasom jag i öfrigt tagit full reda på
denna sak.
Först torde jag då få fästa uppmärksamheten på, att så väl
den uppgjorda ritningen öfver borrning för att bestämma grunden
för ifrågavarande etablissement, som öfriga dertill behöfliga rit¬
ningar verkstäldes genom Arméförvaltningens försorg och på dess
bekostnad. Efter dessa ritningar uppgjordes alla kostnadsförslag.
När sedan grundläggningen börjades, befans, att ritningen öfver
de verkstälda borrningarna icke slog in och till följd deraf måste
en högst betydligt djupare grund läggas än som enligt ritningen
var beräknaat. Kontraktet innehåller dessutom den bestämmelse
att, om under byggnadsföretagets lopp det skulle befinnas i en
eller annan del, att arbetet behöfde ändras eller ökas, skulle, om
icke båda parterna kommo öfverens, tvisten slitas af en, såsom
det heter, komité, eller hvad man vanligen kallar kompromiss.
Anordnandet af en sådan komité har emellertid icke varit beköf-
ligt af det enkla skäl, att Arméförvaltningen, naturligtvis efter att
mycket noggrant hafva pröfvat och undersökt beskaffenheten af
byggmästaren Sällströms ersättningsanspråk, funnit att det nu före¬
slagna beloppet bör till honom utbetalas. I förbigående torde jag
få nämna, att, om endast moralisk rättvisa hade vid detta tillfälle
blifvit tillämpad, Herr Sällström icke allenast skulle hafva att
utbekomma den summa, som Kongl. Maj:t föreslagit utan ett långt
högre belopp, nemligen några och 70,000 kronor.
Lördagen den 1 Mars, e. no. 37 JJ:0 12.
Slutligen hemställer jag till hvar och en af Kammarens ärade Ersättning
ledamöter, som låtit verkställa något större byggnadsföretag, om
icke det nästan alltid sa inträffar, att man omöjligen Kan pa för- uppförande
hand bestämma alla detaljer så, att icke prisskilnad uppstår mot af Svea ar-
hvad man beräknat, och derjemte ber jag få erinra om hvad som tUUrirege-
troligen är samtlige herrarne bekant, att ifrågavarande etablisse-
ment kostat öfver 1,600,000 kronor, i jemförelse med hvilken summa (Forts.,
det nu begärda ersättningsbeloppet är en obetydlighet.
Jag vill äfven nämna några ord om en sak, som man kan
såga egentligen icke hör hit, men da den är alldeles likartad,
torde höra anföras. Stockholms stad har under uppförande en
elementarläroverksbyggnad. Äfven der inträffade, att den karta,
som var uppgjord för beräkningen af grundläggningen befans olå¬
tig. Men huru gjorde dervid stadsfullmäktige? Jo, utan någon in¬
vändning, beviljade de ersättning för hvad som rättvisligen till¬
kom entreprenören i och för grundens fullkomliga ordnande.
På grund af hvad jag nu tagit mig friheten yttra, får jag i
den föredragna punkten yrka afslag å Utskottets hemställan och
bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Grefve Lagerberg: Jag kan efter det sakrika anförande,
som den siste talaren afgifvit, inskränka mig till blott några ord.
Inom Utskottet har jag förordat den af Kongl. Maj:t äskade
ersättning till Byggmästaren Sällström, och jag har gjort detta
sedan jag noga tagit del af de ärendet rörande handlingarna, och
för mig har det gestaltat sig såsom alldeles uppenbart att det är
statens skyldighet att återgälda dessa 49,000 kronor. Den ena
kontrahenten, Kronan, hvars ombud Arméförvaltningen varit, före¬
ter en karta och säger: vill ni uppföra en byggnad der och der; så
bär ser marken ut och här äro borrningar gjorda. Den andre
kontrahenten svarar ja, men när han skall börja grundläggningen,
är marken icke så beskaffad, som för honom uppgifvits. Man sä¬
ger nu, att han borde i kontraktet låtit insätta, att han ginge in
derpå under förutsättning, att den andre talat sanning, att den
företedda kartan vore rigtig. Men dertill säger Arméförvaltningen
att, om han sagt detta, hade Förvaltningen icke kunnat antaga
kontraktet, ty Förvaltningen hade icke några penningar att dermed
ersätta en möjligen uppkommande förlust, hvilken skulle hafva
blifvit betydligt större än det nu äskade beloppet. Jag frågar om
man rimligen kan underlåta att bevilja denna ersättning, som blif¬
vit tillstyrkt af Arméförvaltningen och nu begärd af Kongl. Maj:t.
Friherre Hochschild: Då mitt namn icke finnes antecknadt
bland reservanternes vid denna punkten, anser jag mig böra an¬
gifva anledningen dertill.
Med största uppmärksamhet bär jag genomläst det protokoll
i landtförsvarsärenden som är bilagdt den Kongl. propositionen
och erkänner gerna att af detsamma inhemtas, att Herr Sällström
lidit en ej ringa förlust till följd af en omständighet hvartill han
icke varit förvållande, nemligen den att grunden å hvilken artilleri-
ÄS© ■!$ Lördagen den 1 Mars, e. m.
Ersättning kasernen nu är uppförd icke varit så fast som från början för ho-
arbete Hd uom uPPgifvits- Jag måste dock på samma gång fråga mig sjelf
uppförande om> det handlar sig om ett kontrakt för ett större arbetsföre-
af Svea ar- tåg, staten kan och bör låta beveka sig af konsiderationer, hvilka
tillerirege- hos en enskild person eller ett bolag under vissa förhållanden göra
Z,ern. ,siS gällande. Min öfvertygelse är att staten icke bör göra det. Om
(Forts.) ifrågavarande arbete hade varit utfördt för ett enskildt bolags räk¬
ning och jag vant delegare i detta bolag, skulle jag villigt hafva
medverkat till att godtgöra Herr Sellström hans förlust genom
att med öfrige bolagsmän deltaga i densamma; såsom riksdags¬
man åter, anser jag mig icke kunna medverka till en sådan eftergift.
Jag befarar att Herr Sällström icke är berättigad till ersätt¬
ning, men skulle råda honom att, derest, han hyser en motsatt
åsigt,_ söka upprättelse hos vederbörande domstol. Jag anhåller
om bifall till Stats-Utskottets förslag.
Friherre Klinckowström: Jag får till en början förklara,
att jag icke är emot att gifva ersättning åt ifrågavarande bygg¬
mästare för den olycka han på denna byggnadsentreprenad iråkat,
men jag tror i likhet med Arméförvaltningen och äfven åtskilliga
reservanter inom Utskottet, att denna ersättning mycket väl kan
utgå på sätt Arméförvaltningen alternativt föreslagit, nemligen af
besparingar å^ anslaget till Svea, Göta och Yendes artillerirege¬
menten och således icke behöfva upptagas på rikets stat. Att
denne sagde byggmästare begått en oförlåtlig underlåtenhet till
sin egen nackdel, när han icke bättre undersökte byggnadens grund,
på hvars beskaffenhet likväl kontraktets summa i så väsentlig
man berodde, kan icke någon byggnadsförståndig undgå att med¬
gifva; men det är äfven en stor försummelse af vederbörande myn¬
dighet, som framlagt denna karta öfver grundens undersökning,
att icke se till hurudan denna grund i verkligheten var, och jag
beklagar att denna myndighet så tillvägagått.
På grund häraf vill jag förena mig i reservanternas förslag.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Då Kongl. Maj:t framlagt
ifrågavarande proposition till Riksdagens bepröfvande, är deraf
klart, att Kongl. Maj:t också funnit de omständigheter vara ta¬
lande till Byggmästaren Sällströms fördel, hvilka här i statsråds¬
protokollet blifvit anförda, och jag behöfver således icke här yttra
mig om skälen för bifall till Kongl. Majits förslag. Jag vill blott
i korthet upptaga några yttranden, som under diskussionen blifvit
fälda, och ber då först att få säga några, ord om den så kal¬
lade borrningskartan. Jag är icke tillräckligt bevandrad i dylika
saker för att kunna fälla något eget omdöme, men af handlingarna
framgår att en borrningskarta blifvit upprättad med 50 fots equi-
distans. Denna karta har dock icke Arméförvaltningen gjort, utan
Arméförvaltningen har begagnat en sådan, som af vederbörande
arkitekt blifvit uppgjord 1872 för då ifrågasatt anläggning af ett
etablissement på samma ställe, h vilket dock icke vann Riksdagens
bifall. När jordens schaktning skedde visade sig nu att jordmas-
Lördagen (ten 1 Mars, e. m. 39
san något längre under ytan var så uppblandad af stora jordste¬
nar och så hårdt lerblandad, att jordborren böjde sig öfverallt;
ja, det hade varit fast grund, om icke, såsom sedan upptäcktes,
under denna låg ett sluttande berg och dit hann man icke med
borren. Detta gjorde, att man måste åtminstone delvis gräfva
ned till berget för att icke få en sättning. Hade Byggmästaren
Sällström på grund af kontraktet haft ren juridisk rätt att stödja
sig vid, hade Kongl. Maj:t och Kronan naturligtvis fått lof att
betala honom; han både då kunnat stämma Kronan, och likasom
på sätt vid en föregående riksdag anmäldes, Kronan för ett för¬
loradt fiske utanför Vaxholm blef förpligtad att betala 16,000
kronor, hade äfven här kunnat ske. Men Sällström har efter hvad
jag tror endast moralisk rätt att åberopa till stöd för sitt anspråk.
Hvad nu särskildt beträffar den frågan, att Arméförvaltningen alter¬
nativt ifrågasatt antingen att dessa medel skulle utgå af tillgäng¬
liga reservationer på anslaget till artilleriregementena eller att
Kongl. Maj:t skulle begära ett särskildt anslag dertill, så ber jag
att få fästa uppmärksamheten derpå att Kongl. Maj:t redan un¬
der den 12 Juli 1878 fattat sitt beslut i frågan och ansett att
medlen icke kunde med reservationer betalas. Man har dock nu
åter här påpekat, att medlen skulle kunna utgå af reservationerna
på anslaget till de tre artilleriregementena. Det är gifvet, att de
reservationer, som Kongl. Maj:t den 12 Juli 1878 hade till sin dis¬
position, voro sådana som uppkommit år 1877, hvaremot de, som
nu skulle finnas äro upplupna för 1878. Jag vet väl, att Stats¬
utskottet begärt och fått uppgift på, huru med dessa reservatio¬
ner sig förhåller, men jag vet ock, att den i grundlagen utstakade
väg för erhållande af upplysningar från embetsverk är en helt an¬
nan än den, som dervid blifvit begagnad. Det är lätt förklarligt,
att grundlagen stadgat ett sådant tillvägagående, ty derigenom
tillförsäkras Utskottet och Kiksdagen att få sådana uppgifter, som
icke i någon mån kunna vara vilseledande, icke i afseende på
sjelfva siffran, utan för det särskilda ändamål, hvarför en fråga
göres. Jag vill tillägga, att jag för min del både såsom utskotts-
ledamot begagnat och såsom statsrådsledamot icke har något att
anmärka deremot, att den mera beqväma vägen anlitas, nemligen
att antingen en ledamot af Utskottet eller någon af kansliperso¬
nalen muntligen eller skriftligen begär upplysning från ett em¬
betsverk, men det kan dervid inträffa, att man får ett svar, som
visserligen är rigtigt, men icke svarar på den fråga, man velat
hafva utredd, emedan den bokhållare eller underordnade tjenste¬
man, som lemnat ett sådant svar, alldeles icke känner mer än
hvad böckerna utvisa. Ku förhåller det sig så, att vid 1878 års
utgång funnos på det ifrågavarande anslaget reservationer af
79,197 kronor, men det är att märka, att Arméförvaltningen på
artilleridepartementet förskjutit ganska betydliga medel för skjut¬
försök och öfriga försök med fält-artillerimateriel, hvilket skett
enligt Kongl. Maj:ts beslut, för att sedan i ett sammanhang an¬
mälas. Några andra medel finnas icke att för detta ändamål an¬
vända än just reservationerna på anslagen till artilleriregemen-
12.
Ersättning
för Öfver¬
arbete vid
uppförande
af Svea ar¬
tillerirege¬
mentes
kasern.
(Forts.)
>:o 12. 40
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Ersättning
för öfver¬
arbete vid
uppförande
af Svea ar¬
tillerirege¬
mentes
kasern.
(Forts.)
tena, hvilka blifvit stälda till Kong]. Maj:ts disposition i och
artilleriets utveckling. Jag har nu fått in en anmälan frångene-
ralfälttygmästaren, som ännu icke undergått pröfning. Den är
daterad för några dagar sedan. Deraf visar det dock, att det är icke
mindre än 48,000 kronor, som generalfälttygmästaren begär få er¬
satta, och hvilka blifvit utgifna för dessa försök med fältartilleri-
materiel. Skall detta belopp tagas af de reserverade medlen,
återstå deraf icke mer än ungefär 30,000 kronor. Men jag har
mig dessutom bekant, hvilket icke heller den underordnade tjenste-
mannen kunde känna till, att ytterligare några poster å tillsam¬
mans omkring 15,000 kronor skola fyllas af dessa reservationer.
Man ser sålunda den möjliga följden af att förskaffa sig sådana
under-hand-notiser, och jag tror mig nu hafva visat orimligheten
af att hänvisa Kongl. Maj:t till dessa reservationer, som redan
äro afsedda för ändamål, som stå närmare det, hvarför medlen
blifvit anvisade.
Herr von Kraemer: Den ersättningsfråga, som här förelig¬
ger, sönderfaller i två delar. Här hafva till öfverflöd blifvit an¬
förda skäl för det berättigade i Herr Sällströms anspråk på er¬
sättning för liden förlust, till följd deraf, att han satt förtroende
till denna omtalda borrningskarta, hvilken det nu synes, att ingen
rigtigt vet, huru den tillkommit. Jag vill blott till de skal, som
af den förste talaren framhållits, lägga ett ytterligare prejudikat.
Den förste talaren anförde Stockholms stadsfullmägtiges förfa¬
rande i afseende på den nya elementarläroverksbyggnaden. Ett
annat fall var, då Stockholms dykeribolag åtog sig att spränga
bort ett grund i Norrström och fick uppgift, att det skulle bestå
af så och så många kubikfamnar berg och grus; men när arbetet
skulle verkställas, befanns att endast en mindre del utgjordes af
fäst berg, hvaremot återstoden var s. k. piunmo, på hvilken spräng¬
ning föga eller intet verkar. Bolaget begärde då särskild godt-
görelse och dess anspråk godkändes af stadsfullmägtige, emedan
bolaget fått vilseledande uppgift.
Den andra delen af Sällströms ersättningsanspråk, hvarom
här icke blifvit taladt, gäller taket i matsalen, hvilket byggmä¬
staren helt enkelt åtog sig att utföra, utan att det var i kontrak¬
tet bestämdt, troende sig fullt säker att få ersättning, då han
hade med kronan att gorå. Skulle nu så vara, att Arméförvalt¬
ningen misstagit sig och att dessa 49,000 kronor icke kunna utgå
af reservationerna på artilleriregementenas anslag, torde dock en
reservant vara ursäktad derför att hån tagit denna uppgift för
god. Jag hemställer dock till chefen för Landtförsvarsdeparte¬
mentet, om icke till de medel, som finnas reserverade från förra
året kunde läggas de besparingar, som möjligen uppkomma under
det löpande året, så att derigenom dessa 49,000 kronor kunde be¬
täckas. Jag kan under denna tryckta tid svårligen yrka på ett
särskildt anslag för denna ersättningsfordran, utan vill jag i det
längsta vidhålla min mening i den förhoppning att den tillit, jag
t;
Lördagen den 1 Mars. e. in.
41
N:o 12,
hyst till Arméförvaltningen icke skall blifva sviken. Jag anhål¬
ler om bifall till min reservation i denna punkt.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Jag beklagar att åter nöd¬
gas taga till ordet. Jag får nu icke i hast reda på datum för
Arméförvaltningens utlåtande öfver Herr hällströms framställning,
men hvad jag vet är, att det var betydligt tidigare än frågan af-
gjordes af Kongl. Maj:t. Det sällsynta förhållande, som der be-
röres, och de ömmande omständigheter, som förekommo, gjorde
att denna fråga derå gånger undergick pröfning. Jag hade sjelf
åtskilliga samtal med Herr Sällström och konfronterade i afse¬
ende på kontraktet med åtskilliga jurister, men jag hade åtskil¬
ligt annat att gorå och ärendet förekom till slutlig föredragning
först den 12 Juli 1878. Arméförvaltningen hade i sin ömhet för
Herr Sällström ansett att det kunnat finnas tillgångar på reser¬
vationerna, och att reservationer då funnos kan icke bestridas,
men Arméförvaltningen hade förmodligen icke tagit i betraktande
att åtskilliga förskotter blifvit gjorda, hvilka måste betäckas med
dessa medel. Att Kongl. Maj:t nu skulle hänvisa på dessa, till
79.000 kronor uppgående reservationer på anslagen till artilleri¬
regementena, då Gfeneralfälttygmästaren kommer med räkning på
48.000 kronor och Kongl. Maj:t vet, att omkring 15,000 kronor
dessutom skola af dessa medel betäckas, kan ju uppenbarligen
icke gå för sig, och att göra anvisning på hafvande reservationer
är en sak, som jag icke anser praktisk och som jag såsom Kongl.
Maj:ts rådgifvare icke i regeln tillstyrkt och icke kommer att
tillstyrka.
Herr Bennich: Man har lagt Byggmästaren Sällström till
last, att han icke före kontraktets uppgörande med tillbörlig om¬
sorg undersökt den grund, på hvilken han åtagit sig uppföra
ifrågavarande byggnad, och derför sagt, att han sjelf borde bära
skulden för sin olycka; men jag hemställer, huruvida, då på entre¬
prenadauktion utbjudes utförandet af ett arbete och till förbe¬
redelserna för auktionen höra att stället för arbetet skall vara
bestämdt och undersökningar verkstälda, huru vida, säger jag,
det är rimligt; att fordra det hvar och en spekulant, ännu ove¬
tande om han kommer att få arbetet sig anförtrodt, skall under¬
kasta sig alla de omkostnader, som äro förenade med förberedande
undersökningar såsom jordborrningsarbeten och dylikt. Måste han
icke _ fast hellre fästa förtroende vid de omständigheter, som vid
auktionen uppgifvas; och befinnas dessa sedermera icke öfverens¬
stämma med verkliga förhållanden, är det väl efter så väl mo¬
ralisk som juridisk åskådning den, hvilken utbjudit arbetet, som
skall bära påföljden deraf, och icke den, som åtagit sig arbetet
på grund af meddelade origtiga uppgifter. Efter min öfvertygelse
är det således lika billigt som rättvist att, då Byggmästaren Säll¬
ström blifvit missledd af origtiga uppgifter, han äfven skall er¬
hålla ersättning för de deraf föranledda förlusterna. I denna sak
är jag följaktligen på det klara och är man af dén öfvertygelsen
Första Kammarens Prof. 1879. N:o 12. 4
Ersättning
för öfver¬
arbete vid
uppförande
af Svea ar¬
tillerirege¬
mentes
kasern.
(Forts.)
42
N:o 12.
Lördagen den 1 Mars, e. m.
Ersättning
för öfver¬
arbete vid
uppförande
af Svea ar¬
tillerirege¬
mentes
kasern.
(Forts.)
att Sällströms juridiska rätt är ostridig, kan jag icke förstå, hvar¬
för Riksdagen skulle undandraga sig att i godo fullgöra det,
hvartill staten kan blifva af domstol förpligtad.
En annan fråga är, af hvilka medel godtgörelsen skall utgå.
Herr chefen för Landtförsvars-departementet har uppgifva, att
de tillgångar, på hvilka Herr von Krsemer hänvisat, icke finnas
till; och då kan väl icke Riksdagen besluta, att utgiften skall
bestridas med obefintliga medel. Vill man således betala, måste
man äfven anvisa medel dertill. För min del yrkar jag derför
bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Montgomery-Cederhiel m: Beträifande först frågan,
huru vida denna ersättning till Sällström bör utgå, tror jag den
samma redan vara tillräckligt utredd och anser mig nu endast
böra nämna, det Arméförvaltningen funnit skäl tillstyrka att samma
ersättning beviljas. Om så blir förhållandet och Kongl. Maj:ts
proposition derom bifalles, kan det visserligen vara Herr Säll¬
ström likgiltigt, hvarifrån medlen tagas, om från besparingar eller
af ett särskildt anslag, .men för Kammaren, som skall besluta
derom, är det icke så. För min del tror jag det vara rigtigare
att bevilja ett särskildt anslag än att meddela anvisning på bespa¬
ringar, på hvilka, efter hvad jag redan en gång sagt, det torde
vara vanskligt att lita, helst efter hvad vi i afton hafva hört Herr
chefen för Landtförsvars-departementet uttala. _ Jag får således
tillstyrka bifall till reservanternes förslag det vill säga till Kong!.
Maj:ts proposition.
Herr Wallenberg: Sedan jag begärde ordet har af andra
talare blifvit anfördt hvad jag hatt för afsigt att saga, och åt
deras yttranden framgår, att det icke lär kunna bestridas, att
Herr Sällström är i sin goda rätt i afseende å de ersättnings¬
anspråk, hvarom nu är fråga. Han har trott på en auktoritet,
som utan alla betänkligheter lemnat honom en handling och sagt :
“detta är utgångspunkten för edra kalkyler. Ni kan förlita er
derpå11. Denna myndighet har handlat bona fide, ty den trodde
sjelf på uppgifternas rigtighet. Derföre förekomma, enligt mitt
förmenande, sådana omständigheter, att man icke bör på en bygg¬
mästare vältra en förlust, som, om ny undersökning hade skett,
ovilkorligen kommit att drabba statskassan.
Här har varit fråga om, hvarifrån medel skola tagas för att
godtgöra Herr Sällström. Det är mig alldeles likgiltigt. År det rätt
att de utgå, så skola de utgå. Och jag sätter dervid moralisk rätt
högre än juridisk, ty den sistnämnda kan vara beroende af att
han, i sina förhandlingar med en offentlig myndighet, som han
saknat skäl att misstänka, och vid uppgörande af kontrakt^med
denna myndighet, icke till sitt skydd anlitat hjelp af ail den klyf¬
tighet, juridisk spetsfundighet kan utleta; en försummelse, som
icke förtjenar att omtalas. — Då för resten Kongl. Maj:t för¬
klarat det vara billigt, att den ifrågasatta ersättningen utgår, vill
Lördagen den 1 Mars, e. m.
48
N:o 12.
jag icke taga på mitt moraliska ansvar att säga nej, utan yrkar
bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Friherre af Ugglas: Jag kunde gerna afstå från ordet, men
efter jag nu fått det, vill jag angifva mig instämma med dem som yrka,
att Kongl. Maj:ts proposition i denna del måtte bifallas. Jag gör
så icke allenast derför, att det vore Riksdagen mindre värdigt att
vid de förhållanden, som blifvit upplysta, vägra ersättningen, utan
äfven derför att, så vidt jag förstår, Sällström, enligt det mellan
Kronan och honom upprättade kontrakt har så nära juridisk rätt
till denna ersättning, som han kan hafva. Han har nemligen,
enligt kontraktets första punkt åtagit sig att utföra byggnaderna,
bland annat,_ i enlighet med de i åtskilliga nådiga bref omför-
inälda detaljritningarne och deröfver upprättade beskrifningar.
Io nionde punkten åter stadgas: “Skulle under loppet af arbetet
någon förändring i byggnaderna, sådana de i förenämnda vid
Kongl. Maj:ts bref fogade plan utvisas, eller någon större af¬
vikning från beskrifningarne göras, skall jag (Sällström) hafva
särskild godtgörelse". På grund af dessa bestämmelser förefaller
det mig så uppenbart, att Sällström är berättigad till i fråga
varande ersättning, att jag icke kan annat än i öfverensstämmelse
med de fleste föregående talarne yrka bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till den
förevarande punkten, dels afslag derå samt bifall till Kongl. Maj:ts
i fråga varande nådiga framställning, dels slutligen afslag å punk¬
ten samt bifall till den af Herr von Krcemer dervid fogade reser¬
vation.
Härefter framstälde Herr Talmannen först proposition på bi¬
fall till punkten, dervid svarades talrika nej jemte några ja. och
sedermera proposition på afslag derå samt bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, då svaren utföllo med talrika ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets utlåtande N:o 12,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette huf-
vudtitel.
Uppå Herr Talmannens framställning, beslöt Kammaren, att
d.e på Kammarens bord hvilande ärenden skulle å föredragnings¬
listan till nästa sammanträde uppföras i följande ordning, nem¬
ligen: Stats-Utskottets utlåtande N:o 12, Banko-Utskottets Me-
Evsättmug
för öfver¬
arbete vid
uppförande
af Svea ar¬
tillerirege¬
mentes
kasern.
(Forts.)
N:o 12.
44
Lördagen den 1 Mars, e. m.
morial N:o 2, Lag-Utskottets utlåtanden N:ris 5, 6, 7, 8 och 9
samt Stats-Utskottets utlåtande N:o 11.
Upplästes ett så lydande läkarebetyg:
Att Konsuln Herr P. Olson i följd af ögonlidande tills vidare
är urståndsatt att deltaga i riksdagsförhandlingarne, varder här¬
med på aflagd embetsed intygadt.
Stockholm den 21 Februari 1879.
Anton Bergh
Leg. läkare.
Kammaren åtskildes kl. V4 12 på natten.
In fidem
O. Brakel.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1879.