RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1879. Första Kammaren. N:o 10.
Onsdagen den 26 Februari.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades 5 protokollsutdrag för sammanträdet å f. in.
Fortsattes föredragningen af Lag-Utskottets utlåtande N:o 4.
lista punkten, innefattande förslag till förordning angående till¬
sättning af presterliga tjenster.
§§ 1-1-2.
Biföllos.
§ 13-
Mom. 1.
Bifölls.
Mom. 2.
Herr Sjöbring: Uti Kongl. Maj:ts förslag lydde andra punkten
af det nu upplästa andra mojnentet sålunda: »Förklarar sig försam¬
lingen med förslaget nöjd, och är vid annan presterlig tjenst än kyrko-
herdetjenst endast en å förslaget uppförd, varde det förklarande lika
med val ansedt; är det kyrkoherdetjenst, eller äro vid annan presterlig
tjenst två å förslaget uppförde, vidtage domkapitlet i vanlig ordning
de åtgärder, som för tjenstens besättande ytterligare erfordras». Ut¬
skottet har ur det Kongl. förslaget uteslutit orden från och med »och
är vid» till och med »å förslaget uppförde». Anledningen dertill var,
att Utskottet beslutat föreslå, det församliugarne måtte ega att äfven
till komministertjensterna kalla fjerde profpredikant. Då nu Kam¬
maren ogillat detta Utskottets sist berörda ändringsförslag, får jag före-
Första Kammarens Prot. 1879. N:o 10.
Förordnings-
förslag om
presterliga
tjensters till¬
sättande.
X:o 10.
2
Onsdagen den 26 Februari, e. m.
Förordnings
förslag om
prestera g a
tjensters till
sättande.
(Forts.)
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på bi¬
fall till momentet, hvarvid svarades nej, och sedermera proposition på
antagande af det motsvarande stadgandet i Kongl. Maj:ts förslag, hvil¬
ken proposition med ja besvarades.
§§ 25•
Biföllos.
§ 26.
slå, att Kongl. Maj:ts förslag till andra momentet af § 13 måtte an¬
tagas. Skulle detta moment, såsom det här lyder, blifva lag, skulle
deraf blifva en följd, att fastän till ledig komministertjenst endast en
sökande finnes och församlingen med denne enda sökande förklarat sig
nöjd, likväl frågodagsförrättning och val måste anställas, hvilket natur¬
ligtvis vore fullkomligen ändamålslöst och således otjenligt.
Mom. 1.
Herr Ribbing, Sigurd: Mot det l:a momentet af § 26 beträf¬
fande rösträtten har jag i Lag-Utskottet anfört min reservation i vissa
afseenden. Då jag å ena sidan anser det här anförda stadgandet vara
jemförelsevis drägligt, mot den af Kammaren antagna § 27, och å an¬
dra sidan har mig bekant Första Kammarens af politiska konsidera-
tioner beroende totala obenägenhet mot ändringar i något afseende af
kommunal rösträtt, vill jag emellertid icke upptaga Kammarens dyr¬
bara tid med någon vidare framställning i ämnet, utan har endast ön¬
skat att på detta sätt få till Kammarens protokoll erinra om, att jag
hyser och till Lag-Utskottets betänkande skriftligen framstält en af¬
vikande mening.
Öfverläggningen förklarades slutad, och momentet bifölls.
Mom. 2 och 3.
Biföllos.
§§ 28—46 samt förslagets rubrik och ingress.
Biföllos.
Härefter anmälde sig och yttrade Grefve Ha milton, Henning:
Vid behandlingen af den nu genomgångna lagen, såväl inom kyrkolags-
komitén som i det sista kyrkomötets kyrkolagsutskott har jag i en
och annan punkt haft en mening afvikande från den, som nu gjort sig
gällande. Särskilt gäller detta med afseende å § 9, i afseende hvarå
jag fruktar, att bristen på objektiva befordringsskäl ofta skall för dom¬
kapitlet åstadkomma en ganska stor svårighet vid förslags uppsättande,
äfvensom att den ringa uppmuntran, som en högre teologisk bildning
hädanefter skulle komma att åtnjuta, kommer att verka till en för
kyrkan, i det hela taget, menlig förminskning i nit hos de stude-
Onsdagen den 26 Februari, e. m. 3 N':o 10.
laude att förvärfva sig en högre teologisk bildning och de högre teo- Förordnings-
logiska grader, som likväl för kyrkan äro af ganska väsentlig vigt. f°™sZl°2
Då jag emellertid anser, att de förbättringar i afseende på stadgandena tjensters tm.
för presterlig befordran, som genom den nu af Kammaren antagna la- sättande.
gen blifva införda, äro af så öfvervägande beskaffenhet, att betänklig- (Forts.)
laterna dervid må förfalla, på det att lagen skall kunna vinna fram¬
gång, och dessutom de största betänkligheter, jag haft mot lagen, icke
vid kyrkomötet delades af dem, som egentligen fk lagens tillämpning
sig anförtrodd, så har jag ansett mig icke böra, vid detta tillfälle söka
göra mina personliga åsigter gällande, utan endast önskat att pa detta
sätt gifva min mening till protokollet till känna.
2:dra punkten.
Försitta till förordning angående förbrytelse af prest och om laga Förordnings-
domstol i sadana mai. förbrytelse af
prest m. m.
§§ 1, 2 och 3.
Biföllos.
§
Mom. 1.
Herr Hrömani Vid genomläsandet af denna §;s särskilda 1110-
ment har det förekommit mig mycket svårt att kunna se, hvarför de
skola utgöra 2 särskilda moment, och ännu mer hvarför de deri om-
förmälda frågor skola tillhöra olika forum. Första momentet lyder:
»År prest förvunnen att vid val, som föregår tillsättning af presterlig
tjenst, dervid han varit under omröstning, hafva köpt röst eller genom
hot eller tubbande stört valfriheten eller eljest i valet obehörigen ver¬
kat; dömes såsom i allmän strafflag sägs», och i andra momentet heter
det: »Har prest för vinnande af befordran till presterlig tjenst ingått
i aftal om blifvande löneförmåner vid tjensten, varde afsatt. Lag samma
vare, der prest eljest, pa annat sätt än i inom. 1 sägs, gilvit eller ut-
fäst vedergällning i ändamål att varda till presterlig tjenst befordrad»;
och i 22 f stadgas, att förbrytelse mot 1 mom. skall dömas af allmän
domstol och mot 2 mom. åt domkapitel. Jag kan verkligen icke finna,
hvari egentliga skilnaden består, ty de omständigheter, som omförmälas
i 2 mom., hade kunnat subsumeras under det första eller influtit
deri, hvarigenom de förbrytelser, hvarom § handlar, kommit att till¬
höra samma forum. Jag föreställer mig, att den nu föreslagna upp¬
ställningen skall kunna gifva anledning till ovisshet, hvilket forum må
vara det rätta, då alla dessa förbrytelser eller flere af dem förekomma
på en gång. Så t. ex. kan en prest, som star pa förslag till en tjenst,
mvcket väl söka obehörigen verka i valet just genom att inga i aftal
om blifvande löneförmåner vid tjensten. Han begår da, enligt denna
§, två förbrytelser, af hvilka den ena tillhör allmän domstols och den
andra domkapitlets upptagande.
N:o 10.
Onsdagen den 26 Februari, e. m.
lfl°rliagnom Ja? ,har „endast velat fästa uppmärksamheten härpå, men ifråga-
' ' satt.er ,cke någon omredigering af paragrafen. Det skulle likväl vara
åt lntrPfiCP Pm nonnn iv, 1.1___J T___TT. i i., ii
förbrytelse af „ . = 0--------»~Y"& skulle likväl vara
åt intresse, om någon, möjligen bland Lag-Utskottets ledamöter, ville
Prima TAVu iQVlnr» Armn IM.nnlr i.!ll J - 1. 9 .1 . ... ...
prest m. m. , ----ung-uiouvjucts leuamocer, V
(Forts.) lemna förklaring öfver orsaken till de båda momentens särskiljande.
Herr Statsrådet Vulf von Steyern: Jag ber endast att få upp-
ysa, att denna § blifvit helt och hållet omredigerad af kyrkomötet.
Möjligen kan dess uppställning lemna rum för någon tvekan vid tillämp-
ningen, men man far hoppas, lika med eu ledamot af Högsta Domstolen,
att § i allmänhet skall__blifva sa tillämpad, som lagstiftaren afsett, och
således icke leda till nagra väsentliga olägenheter.
Öfverläggningen förklarades slutad, och
momentet bifölls.
Mom. 2.
Bifölls.
§§ 5 20 samt förslagets rubrik och ingress.
Biföllos.
Förslag till förordning angående tillägg till 25 kap. Strafflagen.
Bifölls.
3:dje punkten.
Bifölls.
o -Aumaldes och bordlädes Stats-Utskottets utlåtande N:o 11 an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel-
äfvensom Banko-Utskottets memorial N:o 2, angående verkstad
glanskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning;
hvarefter Kammaren, uppå Herr Talmannens hemställan, beslöt, att
dessa mai skulle uppföras främst på föredragningslistan till nästa sam-
m anträde.
Herr Carleson begärde ordet och yttrade: Ehuru ganska få af
Kammarens ledamöter äro här närvarande, anhåller jag likväl att då
numera föredragningslistan blifvit genomgången och ännu en god del af
attonen återstår, fa en kort stund taga Kammarens tid i anspråk, för
att fasta uppmärksamheten på ett ärende, som visserligen icke kan vid
detta tillfälle komma under öfverläggning, men som, innan tiden dertill
in trattar, »bor vara väl kandi och noga öfvervägdt af hvar och eu, som
Onsdagen den 26 Februari, e. m.
5
N:o 10.
skall deltaga i afgörandet. Efter min tanke, berör detta ärende den
jordbrukande och jordegande befolkningens hushållning och i synnerhet
de obemedlade jordegarnes ekonomiska välfärd närmare än något, som
under de femtio senaste åren varit föremål för den lagstiftande maktens
handläggning. Hvad jag hänsyfta!' på är Kong!. Maj:ts nådiga propo¬
sition till Riksdagen med förslag till lag om dikning och annan afled¬
ning af vatten.
I gårdagsnumret af en tidning, som är mycket spridd och en af
de bäst skrifta i landet, förekom en uppsats, hvaruti framhölls vigten
af detta lagförslag, men på samma gång visade sig en efter min före¬
ställning mindre rigtig uppfattning af förslagets kärnpunkt i förhållande
till gällande lag och antagliga verkningar. Det är bygdt på det af lag¬
beredningen uppgjorda förslaget till lag om torrläggning af jord, men
innefattar väsentliga förändringar deruti och söker framställa bättre
grund, än lagberedningens förslag kan förete. Sistnämnda förslag åter
är i vissa hänseenden, så väl hvad angår formen som innehållet, grun-
dadt på två komitébetänkanden angående något, som man kallat vat¬
tenrätten, samt de offentliga utlåtanden och anmärkningar, som der¬
öfver afgifvits. Den, som föreställer sig att man lätt och hastigt gör
sig _ förtrogen med ämnet och uppfattar beskaffenheten af de i Kongl.
Maj:ts förslag åsyftade ändringarne i gällande lagstiftning samt dessa
lagändringars grunder och följder, fruktar jag misstager sig ganska
mycket; och den, som efter en hastig öfverblick tror sig bekant med
ämnet, råkar lätt ut för att, såsom jag vid samtal med en och annan
medlem af Kammaren funnit vara förhållandet, sammanblanda med
hvarandra delar af de särskilda förslagen.
I Kongl. Majits förslag, som i olikhet med lagberedningens lem-
nar vattenverksegarnes nuvarande rätt nästan oförändrad, är den utan
all jemförelse vigtigaste lagförändringen den, hvilken angår dikning af
den odlade eller i sitt naturliga skick odlingsbara jord, som icke ligger
i byalag eller samfällighet. Härutinnan är regeringens förslag vida
radikalare än nya lagberedningens, och i stället för att gällande lag i
den delen inskränker sig till ett par kortfattade stadganden om dfk-
ningsskyldighet grannar emellan och för öfrigt låter dikningen vara
jordbrukarens ensak, hvarmed han får sköta^efter råd och lägenhet,
uppställer Kongl. Maj:ts förslag såsom allmän regel, att dikningen är
en gemensam angelägenhet för alla, hvilkas egor af dikningen anses
vinna förbättring. Den förbättring af jordbruket, hvilken gällande lag
lemnar åt den enskilda handlingsfriheten att eftersträfva, vill regerin¬
gens förslag befordra genom tvång, hvilket uttryckes i förslagets andra
paragraf sålunda.: »Finnes dike, som någon för sin jord upptaga vill,
blifva till nytta jemväl för annans jord, och åsämjas de ej om diknin¬
gen; då hafre han vitsord, som dike äskar; och vare en hvar, som
för sin jord af diket har nytta, skyldig att i mån deraf taga del i dik¬
ningen, dock att den, som icke fordrat dike, ej må vidkännas större
bidrag än som svarar mot den nytta hans jord genom diket beredes».
Denna nytta för jorden är icke blott, såsom ordalydelsen synes gifva
vid handen, den omedelbara nyttan af dikningen, utan äfven den medel¬
bara, icke blott den direkta jordförbättringen, hvarom § 40 egentligen
talar, utan äfven såsom § 41 visar, den förbättring, hvilken beror på
N:o 10.
o
Onsdagen den 26 Februari, e. m.
möjligheten af jordens mer eller mindre fullständiga torrläggning till
bestämdt djup; och värdet af den så beskaffade förbättringen är grun¬
den, hvarefter en hvar skall anses skyldig att i dikningen deltaga, med
förbehåll att den, som icke fordrat dike, ej må vidkännas större bi¬
drag än som svarar emot den uppkommande jordförbättringen. Att
denna jordförbättring eller så kallade »nytta för jorden», när den med
betalningsskyldighet påtvingas den som är oförmögen att fullgöra be¬
talningen, alldeles icke länder jordegaren till nytta utan tvärtom till
skada, torde vara öfverflödigt att erinra. Jordförbättringens värde an-
tages dock enligt § 2 såsom hufvudbegränsning af dikningskyldig-
heten, fastän ytterligare begränsning gifvits i tredje §:ns föreskrift, att
ingen må med dikningsskyldighet betungas utöfver hvad för torrlägg¬
ning af hans egen jord till fyra fots djup erfordras, och att större dike
än som för ofvan liggande jords torrläggning till fyra fots djup tarfvas,
skall den, som enligt 1 § måste till dike upplåta mark, ej vara pligtig
att tåla. Klart är emellertid, att den till odling afsedda jordens torr¬
läggning till det måttliga djupet af 4 fot kan fordra en mycket stor
och kostsam dikning, och erinras bör att omnämnde § 3 jemväl före-
skrifver, att, om de dikningsskyldige ej enas om dikets storlek, eger en
hvar af dem rätt fordra att diket så göres, att hans jord kan torrläg¬
gas till 4 fots djup, der ej markens beskaffenhet eller läge det hindrar.
Vid bedömandet af den börda, dikningstvånget medför, är äfven att
ihågkomma, huruledes i tionde paragrafen föreskrifves, att, i fråga om
skyldighet att underhålla dike, som upptagits enligt den föreslagna
lagen, skola gälla enahanda grunder, som för dikets upptagande, till
dess det i följd af nytt dikes upptagande pröfvas icke vara för ända¬
målet behöfligt; huruledes uppskattningen af den så kallade nyttan för
jorden, hvilken skall bestämma dikningsskyldigheten, är enligt §§ 21
och 29 förknippad med en ofta kostsam undersökning af tre synemän,
nemligen en landtbruksingeniör, landtmätare eller annan behörig tjen¬
steman och två goda män, från hvilka får vädjas till domstol; samt
huruledes enligt § 59 kostnaden för syneförrättningen äfven som all
annan för företaget nödig utgift skall, om företaget kommer till stånd,
fördelas på samtliga, så väl frivilliga som tvungna deltagare. På detta
sätt kan en enda någorlunda bemedlad jordegare, utan att äfventyra
mera än den för syneförrättningen nödiga kostnaden, hvilken han bör
förskjuta, framtvinga dyrbara dikningsföretag, som om fatta vidt från hvar¬
andra skilda egor, till och med hela socknar, och lägga tyngsta bördan
för utförandet på en mängd obemedlade eller fattige jordegare. Hans
eget bidrag behöfver ingalunda öfverstiga någon annans, och vinsten af
den dyrbara dikningen behöfver ingalunda öfverstiga kostnaden. En be¬
medlad person, som för sitt nöje mer än för inkomsten förvärfva!- och
brukar en liten egendom, kan utan saknad undvara några tusen kronor
för att dermed köpa en motsvarande framtida förbättring af sin jord,
men den obemedlade lägenhetsegare, hvars jord lemnar blott ett ringa
bidrag till hans och hans familjs nödtorftiga underhåll, den hemmansegare,
som för att förvärfva sitt hemman nödgats skuldsätta sig och sin jord
till det högsta möjliga belopp, kan ruineras genom att intvingas i ett
sådant dikningsföretag. Den som saknar förmåga att anskaffa och be¬
strida de utgifter, hvilka hans tvungna deltagande i företaget påkalla,
Onsdagen den 26 Februari, e. in.
7
ST:o 10.
får se sin jord utmätt til! betalning för densammas väntade förbättring
genom dikningen, och får med förlust af så väl jorden som dess framtida
förbättring befordra jordbrukets blomstring. Hvad är det annat än att
uppoffra jordbrukaren för jordbrukets skull?
Naturen sjelf har visserligen lagt på jorden ett servitut, som tvin¬
gar jordegaren att tåla vattnets afledning från högre liggande mark,
och billigheten krafvel’ ofta att den, som hemtar nytta af annans ar¬
bete, betalar derför, men det naturliga servitutet på jorden räcker icke
till att motivera det föreslagna dikningstvånget, och nyttan af en saks
förbättring är icke detsamma, som nytta för egaren, hvilken är illa be-
tjenad med att — äfven till underpris — köpa en förbättring, som
han ej förmår betala eller utan förlust föryttra. Syftemålet med Kong!.
Maj:ts till Riksdagen aflåtna förslag är otvifvelaktigt mycket godt, och
jag betviflar ingalunda att detsammas genomförande skulle befordra
jordbrukets fortkomst, men jag föreställer mig, att den öfverklagade
bristen i jordens afdikning beror mycket mindre på frånvaron af god
vilja hos den jordbrukande befolkningen än på bristande förmåga att
bestrida för afdikningen erforderliga kostnader. Det förtjenar att tagas
i ^ betraktande, huruvida lagstiftningen någonsin är berättigad att på
sådana grunder, som anföras vare sig för regeringens eller för lagbe¬
redningens förslag, söka främja en näring med uppoffring af närings¬
idkarens enskilda rätt; och äfven under förutsättning af statens berät¬
tigande dertill förtjenar att noggrant undersökas, huruvida det är klokt
att begagna densamma.
För öfrigt och ehvad min åsigt, att den bristande dikningen af
jorden är i allmänhet mera beroende af brist på förmåga än af brist
på vilja hos jordegarne, må vara rigtig eller ovigtig; så tål att väl be¬
tänka, huruvida icke jordbruket bättre, om ock mindre hastigt, befordras
genom frihet än genom tvång.
Min mening är emellertid icke att nu yttra mig för eller mot
regeringens förslag. Det skulle vara för tidigt. Men om min uppfatt¬
ning af detsamma ej är alldeles felaktig, torde det icke vara för tidigt
att en hvar af Kammarens ledamöter, som ärnar deltaga i afgörandet,
gör sig väl bekant med förslaget och tager i omsorgsfullt öfvervägande
så väl de grunder, hvarpå det hvilar, som de följder, hvartill det
skulle leda.
Kammaren åtskildes kl. V4 9 e. in.
In fidem
O. Brakel.