RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1879. Andra Kammaren. N:o 59.
Söndagen den 1] iaj.
KL 8 e. in.
§ 1.
Föredrogos men blefvo ånyo bordlagda:
Stats-Utskottets memorial N:is 52, 53 och 56, utlåtande N:o 57
samt memorial N:is 58 och 59;
Bevillnings-Utskottets betänkanden N:is 14 och 15;
Banko-Utskottets utlåtande N:o 13; och
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets memorial N:o 2.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden, nemligen:
Stats-Utskottets memorial N:o 54, med förslag till åtskilliga stad¬
gande^ hvilka böra införas i det nya reglementet för Riksgälds-
kontoret;
Samma Utskotts memorial N:o 55, med förslag till åtskilliga stad-
ganden i det nya reglementet för Riksgäldskontoret;
Bevillnings-Utskottets memorial N:o 16, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande vissa punkter af Bevillnings-Utskottets be¬
tänkande N:o 12, angående åtskilliga ännu oafgjorda frågor rörande
tullbevillningen;
Samma Utskotts memorial N:o 17, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande l:a punkten af Bevillnings-Utskottets utlå¬
tande N:o 13;
Lag-Utskottets utlåtande N:o 36, i anledning af väckt motion om
underdånig skrifvelse angående revision af gällande legostadga och i
sammanhang dermed stående bestämmelser; och
Samma Utskotts utlåtande N:o 37, med anledning af Kamrarnes
återremiss af Utskottets utlåtande N:o 16, öfver väckta motioner om
upphäfvande af Kongl. förordningen angående grunderna ochvilkoren
för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864 jemte
andra dithörande författningar.
Andra Kammarens Prot. 1879. N:o 59.
1
N:o 59,
2
Måndagen den 12 Maj.
§ 3.
På framställning af Herr vice Talmannen Wijk, beslöt Kammaren,
dels att de i nästföregående § omförmälda ärenden, som denna dag
blifvit för första gången bordlagda, skulle uppföras främst å före¬
dragningslistan för nästa sammanträde, dels ock att de redan två
gånger bordlagda memorial, som innefattade förslag till voterings-
propositioner, skulle å samma föredragningslista sättas framför öfriga
två gånger bordlagda ärenden.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3/4 8 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin:
Maldagen <!en 12 Maj.
Kl. 11 f. in.
§ I-
Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.
§ 2.
Herr Talmannen tillkännagaf, att Herr E Clairfelt, enligt derom
bos Herr Talmannen gjord anmälan, numera vore så till helsan åter-
stäld, att han denna dag intagit sin plats bland Kammarens ledamöter.
§ 3.
Föredrogos och bordlädes för andra gången Stats-Utskottets
memorial N:is 54 och 55.
§ 4/
Föredrogs Bevillnings-Utskottets memorial N:o 16, i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande vissa punkter af Bevillnings-
Utskottets betänkande N:o 12, angående åtskilliga ännu oafgjorda
frågor rörande tullbevillningen.
Måndagen den 12 Maj.
3
N:o 59.
Punkterna 1 och 2:
De i dessa punkter föreslagna voteringspropositioner godkändes.
Punkten 3:
Mom. a:
Bifölls.
Mom. b:
Lades till handlingarne.
§ 5.
Efter föredragning dernäst af Bevillnings-Utskottets memorial
.N:o 17, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 1 punk¬
ten af Bevillnings-Utskottets utlåtande N:o 13, blef den i detta me¬
morial föreslagna voteringsproposition af Kammaren godkänd.
§ Ö.
Föredrogos och bordlädes ånyo Lag-Utskottets utlåtanden N:is
36 och 37.
§ 7.
Vid derefter skedd föredragning af Stats-Utskottets memorial
N:o 52, med förslag till voteringspropositioner i anledning af Kamrar¬
nes skiljaktiga beslut angående dels Kong!. Maj:ts proposition om bil¬
dande af en jernväghypoteksfond, dels väckt motion om inköp af Halls¬
berg—Motala—Mjölby jernväg, godkände Kammaren de i nämnda
memorial föreslagna voteringspropositioner.
§ 8.
Föredrogs Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets memorial N:o
2, med förslag till omröstningsproposition i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut i Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets utlåtande
N:o 1 i fråga om upphörande af de enskilda bankernas rätt att ut¬
gifva sedlar, lydande å fem och tio kronor.
Det af Utskottet framlagda förslag till voteringsproposition hade
följande lydelse:
•‘Den, som, i enlighet med Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets
i elfte punkten af dess utlåtande N:o 1 gjorda och af Första Kam¬
maren biträdda hemställan i fråga om uppgörande af förslag till de
Angående
en föreslagen
omröstnings-
proposition„
N:o 59.
4
Angående
eu föreslagen
omröstnings-
proposition.
(Ferts.)
Måndagen den 12 Maj.
ändringar i gällande bankoreglemente, hvilka utaf Riksdagens beslut
rörande Utskottets nyssnämnda utlåtande föranledas, vill, att Banko-
Utskottet må erhålla uppdrag att i omförmälda hänseende med ut¬
låtande till Riksdagen inkomma, röstar
Jäj
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren, be¬
slutat, att åt Fullmäktige i Riksbanken uppdrages att till nästa Riks¬
dag inkomma med förslag till de åtgärder, hvilka blifva behödiga
med afseende på Riksbanken, vid upphörande före utgången af år
1882 af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar å tio kronor,
och att Banko-Utskottet. må erhålla uppdrag att nu inkomma med
förslag till de stadganden i bankoreglementet, som af innevarande års
Riksdags i ämnet fattade beslut kunna varda en följd.“
Efter uppläsning af detta förslag, mot hvilket dels Herrar Ekman
och Wijkanäer, dels ock Herrar Friherre Hamilton, Lothigius och
Boström inom Utskottet reserverat sig, uppstod öfverläggning, hvar¬
under anfördes af
Herr E. G. Boström: Emot Sammansatta Banko- och Lag-
Utskottets föreliggande förslag till voteringsproposition har jag reser¬
verat mig, emedan, efter mitt förmenande, någon gemensam omröst¬
ning om den fråga, som propositionen afser, icke lagligen kan ega
rum. Som bekant, hade Första Kammaren bifallit nyssnämnda Ut¬
skotts hemställan i ll:te punkten af dess betänkande N:o 1, hvar¬
emot denna Kammare, på framställning af Herr Ola Andersson, der¬
jemte antog ett af honom formuleradt skrifvelseförslag. Om detta
senare har således Första Kammaren icke haft tillfälle att yttra sig,
långt mindre att fatta beslut. Då man följaktligen icke kan säga,
att Kamrarne stannat i stridiga beslut, bör icke heller någon gemen¬
sam omröstning jemlikt 65 § Riksdagsordningen kunna komma i fråga.
Ett annat skäl, hvarför jag icke anser nämnda grundlagsparagraf
här vara tillämplig, är, att det nu icke är fråga om Riksbankens
styrelse och förvaltning, utan endast om ett förslag till skrifvelse, och
om något sådant lärer väl svårligen, utan att man går på sidan om
grundlagen, någon gemensam votering kunna anställas.
Jag yrkar afslag å Utskottets hemställan.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Den föregående talaren påstod,
att Första Kammaren icke haft tillfälle att yttra sig öfver den fråga,
hvarom Andra Kammaren fattat beslut och som är föremål för den
af Utskottet föreslagna voteringspropositionen. Detta påstående inne¬
bär egentligen detsamma, som om man påstode, att denna Kammare
Måndagen den 12 Maj.
5
N:o 59.
fatta! ett olagligt beslut. Men detta beslut är föranledt af Kongl.
Maj:ts proposition N:o 30, och då Första Kammaren behandlat denna
proposition, har den beslutat såväl om den punkt, hvarom nu är fråga,
som om den Kongl. propositionen i öfrigt. Härmed tror jag mig
hafva tillräckligt vederlagt nyssnämnda påstående. Hvad åter beträf¬
far det emot bifall till Utskottets betänkande anförda skäl, att denna
fråga icke skulle kunna bli föremål för gemensam votering, emedan
den icke skulle innefatta uppdrag åt bankofullmäktige med afseende
å Riksbankens styrelse och förvaltning, så får jag erinra om, att
Andra Kammarens beslut går ut på att åt fullmäktige lemna i upp¬
drag vidtagandet af åtgärder, som kunna komma att röra Riksbanken,
då den af Riksdagen redan beslutade indragningen af privatbankernas
tiokronesedlar karl komma att ega rum. Om det icke är något, som
omedelbart rör Riksbankens styrelse och förvaltning, är det dock nå¬
got, som för framtiden kan röra detta, och det skall icke vara svårt
att anföra en mängd exempel på, att, då det varit fråga om att gifva
fullmäktige i Riksgäldskontoret alldeles liknande uppdrag, som det,
hviiket nu skulle lemnas bankofullmäktige, gemensam votering blifvit
anstäld derom. Jag kan icke finna det annat än högst anmärknings-
värdt, att, då, med anledning af väckta förslag om lemnande af stats-
hjelp åt enskilde, man velat lemna fullmäktige i Riksgäldskontoret i
uppdrag att för ändamålet upplåna penningar, men Kamrarne derom
stannat i olika beslut, man icke dragit i betänkande att skrida till
gemensam omröstning, men nu, då det är fråga om att lemna full¬
mäktige i Riksbanken ett uppdrag, som innebär ett förstärkande eller
något dylikt af statens egendom, Riksbanken, icke vill medgifva frå¬
gans lösning genom gemensam votering, och detta oaktadt grundlagens
ordalydelse är enahanda, vare sig det gäller Riksbanken eller Riks¬
gäldskontoret. I afseende å det senare talas det visserligen om
grunderna för dess styrelse och förvaltning, och med afseende å Riks¬
banken endast om dess styrelse och förvaltning. Men om denna obe¬
tydliga skilnad skulle hafva någon betydelse, så skulle den väl inne¬
bära, att de frågor rörande Riksbanken, som kunna komma under
gemensam votering, äro af vidsträcktare omfattning än de af samma
beskaffenhet, som röra Riksgäldskontoret.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr Rubenson: Jag vill gifva Herr Ola Andersson rätt der¬
uti, att den frågan, huruvida det beslut som i detta ärende fattats af
Andra Kammaren varit föremål för Första Kammarens öfverläggning
eller icke, i frågans nuvarande skede icke har något inflytande, så att
deraf ej bör bero, huruvida vi skola godkänna eller förkasta den före¬
liggande voteringspropositionen. Jag vill tillika gifva honom rätt deri,
att det verkligen förut inträffat, att Kamrarne godkänt voterings-
propositioner och austält gemensamma omröstningar om förslag, som varit
snarlika med detta, då det till exempel varit fråga om något uppdrag
åt riksgäldsfullmäktige att verkställa utredning af ett ärende, som
endast medelbart rört Riksgäldskontorets förvaltning. Men allt detta
äfven medgifvet, kan jag dock icke komma till samma slutsats som
Angående
eu föreslagen
omröstnings-
proposition.
(Forts.) .
N:o 59.
6
Måndagen den 12 Maj.
Angående
en föreslagen
omröstnings-
proposition.
(Fort*.)
Herr Ola Andersson. Han medgaf sjelf, att det föreliggande försla¬
get icke omedelbarligen rör Riksbankens förvaltning, utan endast me¬
delbarligen; men, sade han, detta hindrar oss icke att godkänna vo-
teringspropositionen. I detta hänseende är jag af en annan mening
och anser, att just den omständighet, att Riksbanken endast medel¬
barligen komme att beröras af den åtgärd, hvarom det nu är menin¬
gen att lemna bankofullmägtige uppdrag, just den omständigheten är
det, som enligt min tanke hindrar oss att godkänna denna voterings¬
proposition. Skulle jag draga ut konseqvensen af hans yttrande, så
blir den, att Kamrarne skulle ega att anställa gemensam votering,
äfven då de stannat i olika beslut i någon fråga, som icke omedel¬
barligen utan endast medelbart angår statens utgifter. En skrifvelse
till Kongl. Maj:t i hvilket som helst ärende, som endast medelbart
kunde föranleda till en utgift för statsverket, skulle således med lika
mycket skäl kunna göras till föremål för gemensam votering, när
Kamrarne derom stannat i olika beslut. Då jag för min del icke an¬
ser detta vara grundlagens mening, utan att denna fråga endast i så¬
dan händelse kunde blifva föremål för gemensam omröstning, att den
innefattade en omedelbar föreskrift om Riksbankens förvaltning, så in¬
stämmer jag i Herr Boströms yrkande om afslag å den föredragna
voteringspropositionen.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag ber att mot hvad den före¬
gående talaren yttrade få erinra, hurusom denna Kammare, alltefter
det nya representationsskickets införande, städse följt den praxis i af¬
seende å behandlingen af motioner i lagfrågor, att äfven om motionen
icke innehållit något formuleradt förslag till lagförändring, utan endast
begäran om aflåtande af en underdånig skrifvelse i ämnet, så har den
likväl alltid remitterats till Lag-Utskottet, och, om jag icke missmin-
ner mig, har just den talare, som näst före mig hade ordet, äfven
uttalat sig för denna praxis. Då är det också icke annat än en
konseqvens deraf, att till föremål för gemensam votering göra en fråga,
som ostridigt berör Riksbankens styrelse och förvaltning, om den ock¬
så icke omedelbart derpå kan hafva någon inverkan, utan endast först
sedan beslut hinner fattas i anledning af den utredning, som det nu
är meningen att åt bankofullmägtige uppdraga. Jag anser derföre,
att denna Kammare handlar konseqvent och rätt, om den såsom sin
åsigt uttalar, att denna fråga rör bankens styrelse och förvaltning
och således äfven kan blifva föremål för gemensam votering.
Herr Sjöberg: I det hufvudsakliga, af hvad Herrar Boström
och Rubenson yttrat, instämmer äfven jag.
Jag har under denna riksdag funnit, att Kamrarne vid särskilda
tillfällen gifvit en synnerligen liberal tolkning åt grundlagens före¬
skrifter i olika delar. Sjelf har jag vid sådana tillfällen dock, såvidt
jag nu kan erinra mig, alltid sökt motverka en dylik tolkning, utom
i fråga om det i dag äfven afhandlade mom. f i ett Stats-Utskottets
förslag rörande befogenhet för Kongl. Maj:t att fastställa grunderna
för utlåningen från en ifrågasatt jernvägshypoteksfond; och jag vill
Måndagen den 12 Maj.
7
f! u 59.
nu också begagna detta tillfälle att mot en sådan tolkning nedlägga
min reservation. Hvad nu föreliggande förslag beträffar, kan jag icke
finna, att detsamma tillkommit i grundlagsenlig ordning, hvarför jag
icke heller kan med min röst bidraga till dess godkännande, ehuru
jag väl inser, att detta, liksom andra sådana förslag, skall på grund
af vissa omständigheter och förhållanden vinna bifall af pluraliteten
inom denna Kammare.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och propositioner gifvits
enligt de gjorda yrkandena, godkände Kammaren den föreslagna vo-
teringspropositionen.
§ 9-
Förekom till afgörande Lag-Utskottets utlåtande N:o 32, i an¬
ledning af väckt motion om förhöjda böter för part eller vid förfallo¬
löst uteblifvande.
Herr Jan Magnusson hade i sin inom Andra Kammaren väckta
motion, N:o 109, deruti Herrar P. Ungman, Anders Bengtsson och
Lars Andersson instämt, gjort hemställan derom, “att Riksdagen för
sin del ville besluta de ändringar i Rättegångsbalkens 12 kap. 2 §
och 17 kap. 3 §, att instämd part och vittne, som förfallolöst ute¬
blifva från underrätt, skola bota, den förre 10 kronor och det senare
5 kronor", hvarjemte motionärerne anhållit, att Lag-Utskottet ville
dels, i fall Utskottet ej ansåge de föreslagna bötesbeloppen lämpliga,
föreslå andra sådana, dels och höja åtskilliga andra i rättegångsbalken
förekommande böter för försummad inställelse, på det ett rigtigt för¬
hållande måtte kunna ernås emellan dylika bötesbelopp.
I anledning af denna motion hade Utskottet hemstält,
att Riksdagen ville för sin del antaga följande förändrade ly¬
delse af
dels 12 kap. 2 § Rättegångsbalken, sådan nämnda § lyder enligt
Kongl. förordningarne den 12 Mars 1830 och den 18 April 1849:
“År någon förfallolöst borta, då han ropas af Rätten fram att
kära eller svara, böte två daler. Kommer hvarken kärande eller
svarande, å landet innan Häradstingets slut, eller i stad innan rätte-
gångstimman ute är, böte hvardera tjugo daler. Kommer svaranden
å första Ting, innan det ändas, och blifver käranden ute; böte som
sagdt är, och gälde han svaranden dess kostnad, der han ej vid nästa
Ting å landet, eller inom en månad i ataden, gitter visa, det han
laga förfall haft, och att han ej kunnat Rätten det kungöra. Stäm¬
mer ej käranden saken in, och den fullföljer å den tid, som nu är
sagdt; vare svaranden för hans käromål fri11;
och dels 17 kap. 3 § Rättegångsbalken, sådant detta lagrum
lyder i Kongl. förordningen den 18 April 1849:
“Vill någon sin talan med vittne fästa; tage det sjelf med sig
Angående
en föreslagen
omröstnings-
proposition.
(Fort».)
Om ansvar för
parl eller
vittne vid för¬
fallolöst ute¬
blifvande.
Who 59. 8 Måndagen den 12 Maj. $
Om ansvar jäv eller läte det lagligen till Rätten stämma. Beropar sig någon å derå
vittne*vid*f;;,: v*^nen * samma sak; de må genom en stämning inkallas, om det be-
faHoisst ute■ ^nämligen ske kan. Vittne må ock i högre Rätt höras, ändå att det
blifvande, i den nedra ej nämndt varit. Kommer ej vittne, som stämdt är;
(Fort..) böte i Underrätt tio daler, i Hofrätt femton daler; och lägge Rätten
sedan viss dag och vite före. Kommer vittnet ej ändå; lite Rätten
å landet Konungens Befallningshafvande till, eller den kronobetjent,
som närmast är, att skaffa vittnet in: i staden ege Domaren sjelf
makt dertill."
Sedan föredragning skett af berörda hemställan, mot hvilken
reservationer inom Utskottet anmälts dels af Herr Thomasson, dels af
Herr Ihbbing, dels ock af Herr Sundell, anförde
Herr Torpadie: Då jag icke varit i tillfälle att inom Utskottet
deltaga i behandlingen af förevarande ärende, torde det tillåtas mig
att nu yttra några ord i frågan.
Att, i följd af penningens förändrade värde, en förhöjning i böter
för part och vittnen, som, behörigen stämda, uteblifva, är behöflig,
torde väl ingen kunna bestrida. Hvad åter angår frågan om sättet
att åstadkomma en reform i detta hänseende, torde det vara lika
otvifvelaktigt, att med afseende på det organiska sammanhang, som
eger rum mellan de särskilda bötesbestämmelserna i 1734 års lag, det
rättaste vore, att i allmänhet granska alla böter, som i mer eller
mindre mån kunna anses likartade med dem, hvilkas höjning nu är
ifrågasatt. Men i praktiskt hänseende torde man kunna säga, på sätt
Utskottet också sagt, att då den tid väl snart torde komma, när man
här i Sverige får en ny processordning, det icke är skäl att göra sig
så mycket besvär, som det af mig nyss omförmälda sättet skulle med¬
föra, för att åstadkomma denna lilla reform, allra helst som Lag¬
utskottet måhända nu icke skulle medhinna att egna ärendet den
omsorgsfulla pröfning, som blefve nödvändig, derest hvad sålunda före¬
slagits, om det vunne Kammarens bifall, slutligen skulle kunna lyck¬
ligt genomgå skärselden i Högsta Domstolen.
Skulle jag för min del sluta mig till något af de förslag, som
inom Utskottet väckts, så skulle jag helst vilja biträda den reserva¬
tion, som är uttalad af Herr Sundell, icke så, att jag fullkomligt gillar
ordalagen i densamma, men derför att jag anser det vara lämpligt, att,
när en eller annan lagparagraf skall omskrifvas, man då vidtager alla
de förbättringar, hvartill paragrafens redaktion kan gifva anledning.
Det är allmänt kändt, att 1734 års lag är ett mönster af reda och
följdrigtighet; men just den ena af de nu ifrågavarande paragraferna
torde likväl härifrån utgöra ett undantag, nemligen 2 § i 12 kapitlet
Rättegångsbalken. Der heter det, såsom herrarne allmänt torde hafva
sig bekant: "Kommer svaranden å första ting, innan det ändas, och
blifver käranden ute; böte som sagdt är, och gälde han svaranden dess
kostnad, der han ej vid nästa ting å landet, eller inom en månad i
staden, gitter visa, det han laga förfall haft, och att han ej kunnat
Rätten det kungöra, “ Här har således lagstiftaren, märkligt nog, i
Måndagen den 12 Maj.
9
N:o 59.
början af satsen utgått från en bestämmelse om kärande, som icke
kommer till första ting på landet, men glömt detta i eftersatsen, der
det talas om samma part i stad, hvars domstolar ju icke hafva några
ting, och hvilkas sammanträden icke heller så kunna kallas. Men,
som sagdt, något förslag till direkt omarbetning af ifrågavarande para¬
grafer har jag icke sjelf att framlägga.
Då emellertid Första Kammaren, som redan afgjort frågan, be¬
slutat sig för en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om framläggande af ny förbättrad lagstiftning i detta hänseende, tager
jag mig friheten hemställa om proposition på bifall till samma beslut
eller att “Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta öfverse och granska de lagens stadg anden, som handla
om parters skyldighet att i de af dem eller emot dem anhängig g för da
mål vid domstolen tillstädeskomma, äfvensom för vittnen att på kallelse
sig inställa, samt angående de ändringar och tillägg i nämnde stad¬
ganden, Indika till främjande af lag släpning ens obehindradt gång må
finnas erforderliga, till Riksdagen aflåta nådig framställning.“ Skulle
nu denna Kammare biträda detta beslut, så kan man hoppas, att den,
efter min tanke, behöfiiga reformen snart kan komma till stånd.
Fattar deremot Kammaren ett annat beslut, så är det gifvet, att frå¬
gan för denna riksdag förfallit; ty någon sammanjemkning i detta
fall torde Lag-Utskottet knappast kunna åstadkomma.
Herr Enger an: Jag är helt och hållet förekommen af Herr
Torpadie. Jag hade verkligen tänkt framställa samma förslag och
anhålla, att denna Kammare måtte biträda samma beslut, som Med-
kammaren i frågan fattat, hvarigenom skulle vinnas den fördelen, att
man förr kan hoppas få den föreslagna reformen genomförd. Inom
Första Kammaren hafva nemligen framstäits åtskilliga anmärkningar
emot redaktionen af Utskottets förslag; och fara vore att, om Riks-
dagen antoge detsamma, det dock icke skulle till följd af de anmärkta
bristfälligheterna kunna lyckligt genomgå skärselden inom Högsta Dom¬
stolen och sålunda antagligen icke heller vinna Kongl. Maj:ts bifall.
Derigenom kunde frågan ännu blifva för lång tid fördröjd. Men om
Kammaren nu biträder första Kammarens beslut, kan man deremot
hoppas, att Kongl. Maj:t skall till nästa riksdag framlägga ett af
Högsta Domstolen redan granskadt förslag i ämnet, som kan vinna båda
Kamrarnes bifall.
Jag instämmer i det af Herr Torpadie framstälda yrkandet.
Herr Jan Magnusson: Då Första Kammaren afslagit Lag-
Utskottets betänkande, tjenar det till intet att yrka bifall till det¬
samma. Jag förenar mig derföre med Herr Torpadie och anhåller, att
Kammaren måtte fatta samma beslut i ämnet som Första Kammaren.
Öfverläggningen förklarades slutad. Kammaren biföll det yrkande,
som derunder af Herr Torpadie blifvit framstäldt, och hade således,
med afslag å Utskottets hemställan, för sin del beslutit, att Riksdagen
skulle i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
Om ansvar för
part eller
vittne vid för¬
fallolöst. ute¬
blifvande.
(Forts.)
N:o 59.
10
Måndagen den 12 Mai.
Om pension åt
f. d. verk¬
mästaren F.
Bill din.
•
öfverse och granska de lagens stadgande^ som handla om parters
skyldighet att i de af dem eller mot dem anhängiggjorda mål vid
domstolen tillstädeskomma äfvensom för vittnen att på kallelse sig in¬
ställa, samt angående de ändringar och tillägg i nämnda stadganden,
hvilka till främjande af lagskipningens obehindrade gång må finnas
erforderliga, till Riksdagen aflåta nådig framställning.
§ 10.
Föredrogs Banko-Utskottets memorial N:o 11, i fråga om pension
åt f. d. Verkmästaren vid Riksbankens pappersbruk F. Bladm.
Utskottet både hemstält,
att bemälde Bladin måtte för sin återstående lifstid tilldelas ea
pension af 2,400 kronor årligen, att från och med den 1 Juli inne¬
varande år med 600 kronor i hvarje qvartal af Riksbankens medel
till honom utbetalas.
Enligt anteckning å memorialet, voro reservationer mot nämnda
hemställan inom Utskottet anmälda
dels af Herr Lyttkens, med hvilken Herr Sjö instämt, och som
för sin del föreslagit, att den ifrågavarande pensionens belopp måtte
bestämmas till 2,000 kronor om året;
dels ock af Herrar Boström, J. Rundbäck, C. I. Bengtsson och
Olof Andersson.
Ordet begärdes af
Herr Lyttkens, som anförde: Vid utdelande af pension anser
jag, att man bör taga någon hänsyn till det sätt, hvarpå pensions-
sökande uppfylt sina tjensteåligganden, helst då han icke är vidare
berättigad till pension än hvad fallet med ifrågavarande tjensteman
är. Denne tjenstemans uppförande har icke varit sådant, att full¬
mäktige kunnat vara nöjda dermed. Han har blifvit skild från tjensten
med föreläggande att ögonblickligen lemna alla sina befattningar och
göromål. Och på de skäl, som i reservationen äro anförda, anser jag
således, att pensionen icke bör sättas till så stort belopp, som är
föreslaget. Jag hemställer derföre, att Kammaren måtte med bifall
till reservationen för sin del besluta att f. d. verkmästaren vid Riks¬
bankens pappersbruk F. Bladin må för sin återstående lifstid tilldelas
en pension af 2,000 kronor årligen, att från och med den 1 Juli
innevarande år med 500 kronor i hvarje qvartal af Riksbankens medel
till honom utbetalas; Och får jag upplysningsvis nämna, att hans om¬
ständigheter icke äro så dåliga och att han icke såsom en del andra
pensionssökande kan anses vara i sådant utblottadt tillstånd, att han
är i verkligt behof af den större pension Utskottet föreslagit. Jag
yrkar derföre bifall till reservationen.
Herr C. I. Bengtsson: Jag vill endast tillkännagifva, att jag
Måndagen den 12 Mai.
11
N:o 59.
reserverat mig emot Utskottets förslag, i samma syfte som Herr Lytt-
kens, hvarför jag till alla delar instämmer med honom.
Vidare yttrades ej. Herr Talmannen gaf först proposition på bi¬
fall till Utskottets hemställan samt derefter på det af Herrar Lyttkens
och C. I. Bengtsson framstälda yrkande; och förklarade Herr Tal¬
mannen sig anse den förra propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering begärdes, i anledning hvaraf en så lydande om-
röstningsproposition uppsattes, justerades och anslogs:
Den, som bifaller hvad Banko-Utskottet hemstält i memorial N:o 11,
röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, Tiar Kammaren beviljat den ifrågavarande pensionen
med ett till 2,000 kronor nedsatt belopp.
Omröstningen försiggick och utföll med 20 ja mot 143 nej; va¬
rande alltså beslut fattadt i enlighet med nej-propositionen.
§ 11.
Föredrogs och bifölls Banko-Utskottets memorial N:o 12, i fråga
om eftergift å en Riksbankens fordran.
§ 12.
Skedde föredragning af Andra Kammarens Enskilda Utskotts be¬
tänkande N:o 1, (N:o 19 i samlingen af Tillfälliga Utskotts utlåtan¬
den), i anledning af eu utaf Herr C. A. Larsson väckt motion, N:o 123,
angående tillägg till den för Kammaren gällande arbetsordning.
Punkterna 1 och 2:
Biföllos.
Uti punkten 3 hade Utskottet föreslagit:
att § 25 mom. 2 i arbetsordningen måtte erhålla följande för¬
ändrade lydelse:
Nuvarande lydelse:
2;o. Öfver de Kammarens leda¬
möter, hvilka erhållit ledighet, föres
i kansliet särskild förteckning.
Föreslagen lydelse:
2:o. Öfver de Kammarens leda¬
möter, hvilka erhållit ledighet, föres
i kansliet särskild förteckning; sko-
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
N:o 59. 12
Måndagen den 12 Maj.
arbetsordning.
(Forts.)
Angående
tillägg till
Kammarens
laude sådan ledamot, när han åter
vid Riksdagen sig inställer, derom
i kansliet göra anmälan; och vare
denna anmälan i förteckningen an¬
märkt.
Beträffande denna hemställan yttrade
Herr Torpadie: Jag anhåller att få uttala mina betänkligheter
mot antagande af den ifrågavarande punkten. Så vidt jag vet, torde
det i allmänhet vara i lag stadgadt eller åtminstone förenligt med en
praxis, som jag tillåter mig kalla god, att, när en person efter åtnju¬
ten tjenstledighet är skyldig att anmäla sitt återinträde i tjensten,
sådan anmälan göres hos samma myndighet, som lemnat ledigheten.
Här deremot har Utskottet föreslagit, att, då ledamot af Kammaren
efter åtnjuten ledighet åter inställer sig vid Riksdagen, skall han göra
anmälan härom i Kammarens kansli. Det är dock, såsom vi alla veta,
icke kansliet, som beviljat ledigheten, utan det är Kammaren, som
gjort det, och derföre är det enligt mitt förmenande rigtigast att an¬
mälan om återkomsten göres under eu eller annan form hos Kamma¬
ren eller talmannen.
På dessa skäl och då jag icke vågar i denna riksdagens sena
timma yrka punktens återremitterande till Enskilda Utskottet, och
icke under det höga tryck, hvarunder vi under de sista dagarne arbetat,
är beredd att på stående fot formulera ett förslag, anhåller jag hos
Herr Grefven och Talmannen om proposition på afslag å punkten.
Herr Aug. Börjeson instämde med Herr Torpadie.
Herr Wieselgren: Det var mig en verklig öfverraskning att höra
af taiaren på kalmarbänken ord för ord yttras, hvad jag ämnat anmärka
angående den nu föredragna punkten.
Jag hyser samma betänkligheter emot förslaget som han, och in¬
stämmer till fullo med honom. I Kammarens protokoll antecknas ju,
när och huru länge en ledamot erhållit ledighet, men fruktlöst söker
man derstädes någon anteckning om, att ledamoten efter tilländalupen
ledighet sig vid Riksdagen åter instält. Att Kammaren på sätt
här föreslagits skulle öfverlåta sin rätt till kontroll häröfver åt sitt
kansli, det vittnar visserligen, om jag så får säga, mycket godt för
Kammarens ödmjuka sinnesart; men det förefaller mig icke alldeles
öfverensstämmande med hvad åtminstone hittills i ty fall ansetts vara
rigtigt. Den myndighet, som beviljat ledigheten, bör, såsom Herr Tor¬
padie anmärkte, också hafva ej mindre rättighet än äfven skyldighet
att sjelf mottaga anmälan om, att den tjenstiedige återkommit och
inträdt i tjensteutöfning.
Jag ber således att få instämma i Herr Torpadies yrkande om
afslag å föredragna punkten.
Måndagen den 12 Maj.
13
N;o 59,
Herr Sjöberg: Den anmärkning, som den ärade representanten Angående
från Kalmar gjorde emot förslaget i denna del, saknar visserligen icke hammarens
fog; och inom Utskottet uppstod äfven fråga om, att anmälan borde arbetsordning.
göras hos Kammaren, som, på sätt representanten från Kalmar an- (Forts.)
tydt, är den enda myndighet, som kan bevilja ledigheten. Men Ut¬
skottet förestälde sig, att detta skulle blifva en, om jag så får säga,
alltför storståtlig apparat för en så enkel sak, och efter en, som det
föreföll mig, ganska grundlig öfverläggning i ämnet kom Utskottet
till det resultat, att hvad Utskottet nu föreslagit, vore det enklaste
sättet att lösa frågan. Och icke lär man väl gerna kunna säga, att,
som Herr Wieselgren tycktes hålla före, det skulle ligga något för Kam¬
marens ledamöter förödmjukande uti att i kansliet göra en sådan an¬
mälan. Det kan naturligtvis icke komma i fråga, att en Kammarens
ledamot, som gör en dylik anmälan, behöfver på något sätt ödmjuka
sig inför vederbörande tjensteman inom kansliet, utan han säger blott
till: skrif, att jag är återkommen, och den andre skrifver då detta
helt vördsamt. Detta kan väl icke vara något i den ringaste mån
nedsättande för Kammarens ledamöters värdighet. Skulle man åter
finna det mera lämpligt, att en sådan anmälan göres i Kammarens
plenum, så skall jag för min del icke hafva så synnerligt deremot,
men det skulle dock onekligen medföra den olägenheten, att då Kam¬
maren icke alltid sammanträder så ofta, som på senaste tiden varit
fallet, det skulle kunna inträffa, att åtskilliga dagar komme att för¬
byta, innan en återkommen ledamot finge tillfälle att fullgöra den
föreskrifna anmälan, och sålunda i väsentlig mån förfelas den lilla
kontroll, man nu velat vinna derom, att en permitterad ledamot verk¬
ligen i rätt tid återkommit. Denna kontroll har Utskottet velat göra
till formen så lindrig som möjligt, och det vågar jag påstå, att Ut¬
skottet alldeles icke haft för afsigt att föreslå något, som kunde vara
för Kammarens eller dess ledamöters värdighet i minsta mån förnär¬
mande. Att denna fråga, äfven om den icke kan anses vara af så
synnerligt stor vigt, dock bör på ett eller annat sätt få sin lösning,
torde herrarne vara villige att medgifva, då arbetsordningen för när¬
varande saknar hvarje föreskrift i detta hänseende; och då dertill
kom, att utom Kammaren anmärkningar försports öfver saknaden af
sådan kontroll, har Utskottet ansett sig böra, för vinnande af berörda
ändamål, framlägga ett förslag till den kraft och verkan, det kunde
medföra.
Herr Lasse Jönsson: Om det också icke kan sägas vara
något förödmjukande för en Kammarens ledamot att på kansliet göra
anmälan om sin återkomst, så blir dock alltid en sådan anmälan
förenad med ett visst besvär och trassel. Jag kan t. ex. hafva varit
hemma på permission, och vid min återkomst finner jag af föredrag¬
ningslistan, att Kammaren den dagen icke har något sammanträde,
men jag måste dock vandra upp i kansliet för att anmäla, att jag
återkommit. Om man ville vara konseqvent, så borde då äfven hvar
och en som utan permission blir borta från ett eller annat samman-
H:o 59,
14
Måndagen den 12 Maj.
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
träde göra eu likartad anmälan. För min del anser jag såväl det ena
som det andra vara minst sagdt onödigt, och jag instämmer derföre
i Herr Wieselgrens yrkande om afslag.
Herr Wieseigren: Jag torde icke behöfva påminna Kammaren
derom, att jäg aldrig påstått Utskottets förslag innebära något för¬
ödmjukande för Kammarens särskilda ledamöter, utan hvad jag sade
var, att det vittnade godt för Kammarens ödmjuka sinnesart, att den
ville åt sitt kansli öfverlemna myndigheten att i detta hänseende öfver
Kammarens ledamöter utöfva kontroll. Så folio sig mina ord, och
sådan var deras mening.
Herr Torpadie: Då jag förra gången hade ordet, inskränkte
jag mig till att endast ur rent formel synpunkt skärskåda förslaget*
och jag ber att äfven nu få intaga samma ståndpunkt och till de
anmärkningar jag förut framstäf tillägga ännu en annan. Utskottet
föreslår, att anmälan om en ledamots återkomst skall göras “i kansliet14,
men icke heller detta uttryck finner jag vara så alldeles rigtigt. Ty
hvad är väl Kammarens kansli? Så vidt jag vet utgöres det af herr
sekreteraren, assisterad af samtlige notarier och kanslister, men att
hela denna apparat skulle behöfva vara samlad för att emottaga eu
sådan anmälan, hvarom här är fråga, synes icke vara rätt lämpligt.
Jag vidhåller mitt yrkande om afslag å den föredragna punkten.
Herr Sjöberg: Till svar på den sista af Herr Torpadie gjorda
anmärkningen får jag erinra, att uttrycket: “i kansliet44 står i full¬
komlig öfverensstämmelse med innehållet af 2 inom. i § 25 af ar¬
betsordningen, hvari stadgas, såsom orden lyda: “Öfver de Kam¬
marens ledamöter, hvilka erhållit ledighet, föres i kansliet särskild
förteckning.44 På denna grund torde Utskottet kunnat med fullt fog
i det föreslagna tillägget till momentet begagna det anmärkta uttrycks¬
sättet.
Grefve Sparre: Om något fel vant begånget i så måtto,
att någon af Kammarens ledamöter har försummat sig och varit längre
borta än hans permission räckt, förmodar jag detta för framtiden vara
undanröjdt genom den uppmärksamhet som väckts på detta förhål¬
lande, men att ställa Riksdagens ledamöter under en sådan kontroll,
som här är i fråga, synes mig icke lämpligt. Det är att antaga, att
Riksdagens ledamöter äro sådana män, som i allmänhet icke försumma
sina skyldigheter, och att genom ett sådant kontrollstadgande, som
här föreslagits, hålla dem härtill, fruktar jag icke skall gagna göro-
målen. Det skulle slutligen kunna komma derhän, att mången af
obenägenhet att underkasta sig en sådan kontroll skulle afhålla sig
från riksdagsmannakallet, och att mången, hvars insigter och kun¬
skaper skulle kunna gagna staten, komme att här saknas, hvarför
jag instämmer med dem, som yrkat afslag å Utskottets hemställan.
Måndagen den 12 Maj.
15
N:o 59.
Herr Gustaf Eriksson: Jag skall be att få yrka bifall till
Utskottets förslag.
Herr Ivar Månsson: Man må nu säga hvad soin helst angå¬
ende den föreslagna åtgärden; det må ligga eller icke ligga något för¬
ödmjukande för Kammarens ledamöter deri, att de vid sin ankomst
till hufvudstaden efter åtnjuten permission skulle vara skyldige att
anmäla densamma på något ställe inom riksdagen; vi veta dock alla,
att det är af högsta behof påkalladt, att, för så vidt man vill afhjelpa
den stora oordning, som ostridigt råder vid dessa permissionsresor,
någon bättre anordning i saken vidtages. Om det, som nu föreslås,
är rätta sättet härför, vill jag dock icke inlåta mig på att bedöma.
Jag tror, att alla måste erkänna, att det i allmänhet i fråga om
ledigheten icke varit den ordning, som skulle varit önskvärd. Man
må tänka och säga om Kammarens ledamöter hvad som helst, så har
likväl ofta så praktiserats, att en och annan återkommit några dagar
efter permissionstidens slut; detta kan äfven vara berättigad^ då icke
något synnerligen angeläget ärende förelegat eller något, för hvilket
den uteblifne särkildt intresserat sig; men det är väl med god ord¬
ning öfverensstämmande att veta, när en ledamot kommit tillbaka,
likaväl som han är skyldig anmäla, när han reser bort. Det hade
kanske varit rättare att föreslå det den permitterade ledamoten skulle,
när han återkommer, anmäla sin ankomst för talmannen i Kammaren
vid ett plenum. Men det kan ju hända, att plenum icke inträffar på
en eller två dagar efter ankomsten, och då är det omöjligt att genast
anmäla sin ankomst. Jag kan icke finna något förödmjukande i att
på nu föreslaget sätt anmäla sin ankomst; och hade det varit prak¬
tiskt utförbart, att anmälningen skulle ske hos talmannen, hvilket
väl icke kunde anses förödmjukande, hade nog Utskottet föreslagit
att så skulle ske.
Talet om, att man till kansliet skulle räkna sekreteraren med
alla notarierne och kanslisterne, tror jag väl icke kan anses gälla för
annat än advokatyr. Sekreteraren är chef för kansliet, och anmäler
man sig i kansliet för honom, tror jag, att liufvudsaken är vunnen,
och att det kan vara tillräckligt. Jag yrkar bifall till hvad Utskottet
föreslagit.
Herr C. A. La rsson: Som herrarne kanske påminna sig, inne¬
höll min motion två afdelningar, den ena att man skulle reglera ar¬
betsordningen, och, om det fans några brister i densamma, föreslå de
nya stadganden, som funnos nödiga. När Utskottet kom till 26 § i
arbetsordningen, står der: “Ledamot, som undfått ledighet från riks-
dagsgöromålen, men utan laga förfall uteblifver utöfver den för ledig¬
heten bestämda tid, böte 10 riksdaler för hvarje dag han sålunda ute¬
blifver." Och i andra inom.: "Medel, hvilka enligt nästförutgående
moment kunna komma att utgifvas, skola under inseende af de i 5 §
omförmälda ledamöter uppbäras och redovisas af den Kammarens tjenste¬
man, Talmannen dertill förordnar." Då frågade Enskilda Utskottet
sig, huru skola desse i 5 § omnämnda ledamöter kunna veta, om. eu
ledamot uteblifvit öfver permissionstiden eller icke. Man forskade för-
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
N:o 59.
16
Måndagen den 12 Maj,
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
gäfves i arbetsordningen för att kunna få reda på någon kontroll derpå.
Icke är det val arbetsordningens mening, att dessa tre förtroendemän
skola springa omkring i lokalerna och höra efter, om han kommit
hem samma dag permissionen slutat. Då skulle de få ett ofantligt
besvär. Man var derför inom Enskilda Utskottet öfverens om att till-
lägga det stadgande, som nu föreslås till denna §, nemligen att hvar
och en ledamot, som haft permission, skall anmäla i kansliet och låta
inskrifva i en journal, när han återkommer, hvarvid ledamoten icke
skulle hafva mera besvär än att der anmäla, att han vore återkom¬
men, och att han icke hade några böter att erlägga. Att 26:te para¬
grafen icke under hela tiden, den varit gällande, blifvit tillämpad,
bevisar, att de ledamöter, som varit till handhafvande af denna kon¬
troll förordnade, icke kunnat få rätt på en enda försummelse härut¬
innan och således icke heller fått att redovisa någon enda tiokrona,
ehuru det är bekant, att flere sådana fall af försummelse inträffat.
Men vilja herrarne icke hafva någon kontroll häröfver, icke skall
jag sörja derför; jag skall nog i alla fall försöka att uppfylla mina
skyldigheter så godt jag förmår; men nog vore det med god ordning
öfverensstämmande, att, då man har en paragraf för detta ändamål, denna
paragraf vore sådan, att derigenom möjliggjordes kontroll öfver tillämp¬
ningen af densamma.
På grund häraf får jag för min del hemställa, att Kammaren
ville bifalla Utskottets förslag.
Herr P. Nilsson i Espö: Jag har för min del icke funnit, att
Kammarens ledamöter så missbrukat sin permissions-frihet eller så
mycket af hållit sig från riksdagsgöromålen, att det behöfves särskilda
stadganden i detta hänseende. Jag vet, att under de äldsta stånds-
riksdagarnes tid hade vi den ordning, att vid hvarje plenums början
skulle alla ledamöterne uppropas — det var en verklig kontroll —
men vår tid har kommit derhän, att den anser, att man icke bör bry
sig om dessa gamla kontroller, utan handla mera öppet och ärligt och
icke fästa sig vid småsaker. Jag kan icke finna det vara af behofvet
påkalladt, att Kammarens ledamöter ställas under en sorts polis-
uppsigt, derigenom att de vid återkomsten från permission skola anmäla
sig i kansliet. För öfrigt vet jag sannerligen icke, hvilken af kan¬
sliets tjensteman har den förteckning, som der skulle föras häröfver,
antingen sekreteraren, förste kanslisten eller vakthafvande kanslisten.
Jag tycker således, att Utskottet, som haft denna fråga att handlägga,
bort hafva utredt, för hvilken af nämnde tjenstemän inom kansliet
Kammarens ledamöter vid återkomsten skulle anmäla sig. Såsom nu
är föreslaget, kan den ene tjenstemannen saga: jag vet icke af denna
förteckning, och likaså en annan tjensteman: jag har^ icke denna för¬
teckning. Jag anser det således vara olämpligt, att Kammarens leda¬
möter skola efter åtnjuten ledighet anmäla sig i kansliet, och yrkar
derför afslag på ifrågavarande punkt såsom alldeles öfverflödig.
Herr Wieselgren: Då en af Enskilda Utskottets ledamöter för¬
klarade sig medgifva, att det visserligen vore mera formenlig!, att den
Måndagea den 12 Maj.
17
N:o 59.
föreslagna anmälan skedde hos Kammaren än i kansliet, hade han
mot en sådan anordning icke något annat att anmärka, än att det i
så fall kunde komma att dröja med anmälningen en eller annan dag,
såvida icke plenum inträffade omedelbart efter tjenstledighetens slut.
Jag får dertill anmärka, att det väl icke torde kunna medföra någon
skada, om också Kammaren icke så genast får reda på om denne
ledamot är till staden anländ, utan anmälan derom sker först vid
nästkommande plenum. Och ehuru jag medgifver, att det kan vara
en. viss risk förenad med att på stående fot antaga ett förslag i detta
syfte, tror jag dock att saken är så ofantligt enkel, att icke behöfves
mycken eftertanke eller många grubblerier för att utröna, huruvida
ett sådant förslag kan vara antagligt eller icke. För att tillmötesgå
dem, som anse att något •■bör göras", vill jag derför be att få för
Kammaren framställa förslag till ändring i sådan! syfte af 26 § första
momentet; hvad man eftersträfvat torde vinnas, derest det erhåller
följande lydelse: “Ledamot, som undfått ledighet från riksdagsgöro-
målen, anmäle sin återkomst vid det derefter först inträffande ple¬
num. Uteblifver han utan laga förfall utöfver den för ledigheten
bestämda tid, bote 10 kronor för hvarje dag han sålunda uteblifver“.
Som Kammaren behagade finna, är ingen annan förändring bär
gjord i afseende på ordalydelsen af 26 § 1 mom., än att orden "an¬
mäle sin återkomst vid det derefter först inträffande plenum" i para¬
grafen influtit. Jag vågar hos Herr Talmannen anhålla om proposition
på bifall till detta förslag.
Herr Sjöberg: Då jag icke var i stånd att fullständigt upp¬
fatta det förslag, som nu afgifvits, är jag icke beredd att deröfver
yttra mig hvarken för eller emot. Men då Herr Per Nilsson i Espö,
bland andra anmärkningar, äfven framstält den, att det för en åter¬
kommande ledamot af Kammaren kunde medföra svårighet att göra
den af Utskottet föreslagna anmälan i kansliet, på grund deraf att
man icke visste till hvilken inom kansliet man i detta hänseende
skulle vända sig, utan möjligen finge gå från den ene tjenstemannen
till den andra, hvilka undandroge sig att gorå den ifrågavarande an¬
teckningen, ända till dess man möjligen träffade på den rätta, hvilken
borde verkställa densamma; så får jag säga, att det förvånar mig,
att en sådan anmärkning kunnat göras af en person, som under så
många riksdagar tillhört antalet af de Kammarens ledamöter, hvilka
haft förtroendet att utse tjenstemännen i Kammarens kansli och så¬
ledes icke bör vara i okunnighet om, att der råder en god ordning.
Om en sådan saknades, skulle det otvifvelaktigt hafva varit honom
en lätt sak att afhjelpa densamma. Då kansliet icke sjelf! kan svara
i denna del, har jag ansett mig skyldig föra dess talan och försöka
att mot hans anmärkning lugna Kammarens ledamöter dermed, att
inom kansliet arbetet är så fördeladt, att det icke kan uppstå någon
villrådighet om att träffa den tjensteman, hvilken det åligger att föra
den ifrågavarande förteckningen.
Hvad Herr Wieselgrens förslag vidkommer, kan jag af redan an-
gifven orsak icke yttra mig deröfver i dess närvarande skick, men jag
Andra Kammarens Prot. 1879. N:o 59. t
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
M:o 59.
18
Måndagen den 12 Maj.
Angående
tillägg till
kammarens
arbetsordning,
(Fort*.)
håller före, att, då Kammaren antagligen icke heller tillräckligt nog¬
grant uppfattat detta förslag, det torde vara bättre att icke bifalla
än antaga detsamma, då det ännu icke underkastats någon föregå¬
ende pröfning.
Herr Torpadie: Jag ber Kammaren om ursäkt för att jag åter
dristat begära ordet; men jag bar gjort det för att instämma i hvad
den ärade talaren på stockholmsbänken senast yttrat. Nu såsom förut
anser jag det vara kinkigt att obetingadt godkänna ett förslag till
ändring i ifrågavarande punkt, framstäldt så att säga på stående fot.
Väl har jag ingen direkt anmärkning att göra mot detta förslag, men
jag har dock heller ingen anledning att frångå hvad jag förut yttrat.
Grefve Sparre: Jag ber blott att få erinra derom, att, i
händelse det finnes någon ledamot i Kammaren, nog förgäten åt sin
pligt att icke fullgöra sina skyldigheter, så gifves för en sådan eu
mycket enkel utväg att undandraga sig den här kontrollen, nemligen
att taga bondpermission och icke alls begära ledighet. Huru skall
man bära sig åt med oss, om vi ligga hemma i stället för att gå upp
i Kammaren eller om vi tillåta oss att under de mest intressanta
föredrag gå ned på klubben och icke höra på hvad som serveras
oss. På det af Enskilda Utskottet här föreslagna sätt skulle vi få en
fiskal, med åliggande att springa omkring och hålla reda på hvem
som är frånvarande samt öfvervaka, att ingen är det. Ty det är väl
icke tillräckligt att stanna här i staden; man måste väl äfven infinna
sig i Kammaren vid dess sammanträden.
Vilja herrarne emellertid hafva ett sådant fiskaliserande, hem¬
ställer jag att det åtminstone ställes till ordentligt.
Häruti förenade sig Herr Gustaf Andersson.
Herr Wieselgren: Jag skall bedja att tå det af mig föreslagna
tillägget sammanfördt med 26 § i det moment, hvilket nu är före¬
draget.
Öfverlägguingen var härmed slutad. Efter det propositioner gif-
vits enligt de meningar, som förekommit, afslog Kammaren Utskottets
hemställan.
Punkten 4.
Bifölls.
Punkten 5.
Utskottet hade hemstält,
att § 18 i arbetsordningen måtte erhålla denna förändrade
lydelse:
Måndagen den 12 Maj.
Nuvarande lydelse:
Öfver alla i Kammaren väckta
motioner samt dit inkomna fram¬
ställningar och utlåtanden skall fö¬
ras dagbok, som alltid bör finnas
i kansliet tillgänglig. Talmannen
meddele, efter samråd med sekre¬
teraren, nödiga föreskrifter i afse¬
ende ä denna dagboks upprättande
och förande.
19
Föreslagen lydelse:
l:o. Öfver-------
------------förande.
2:o Aflemnas af enskild person
tryckt skrift för att till Kamma¬
rens ledamöter utdelas, må utdel¬
ning icke ske utan att talmannen
dertill gifvit lof, och eger han utse
två eller flere af Kammarens leda¬
möter för att biträda vid gransk¬
ning af sådan skrift.
Af hvarje skrift, som sålunda
utdelas, skola genom sekreterarens
försorg två exemplar aflemnas till
Riksdagens bibliotek.
Herr Sjöberg anförde: Jag ber till eu början fä göra den
anmärkning, att genom eu ovigtig uppfattning af konseptets innehåll
— åtminstone för så vidt jag kan påminna mig det sätt hvarpå kon-
septet var skrifvet — bar den sista punkten af det föreslagna nya
momentet i § 18 af arbetsordningen blifvit skild från den nästföre¬
gående. Meningen är sålunda, att orden: “af hvarje tryckt skrift,
som sålunda utdelas“ och så vidare, skola följa omedelbart efter mo¬
mentets första punkt.
Herr Clairfelt: Då lyckligtvis all censur i vårt land är af-
skaffad, baner jag det mindre välbetänkt att i Kammarens ord¬
ningsstadga införa en sådan genom antagande af mom. 2 i 18 §
som här är föreslagen. Så länge jag tillhört denna Kammare, har
jag icke hört, att någon olägenhet försports af utdelning af skrifter,
på sätt hittills skett med endast talmannens medgifvande, och jag tror
icke heller att någon olägenhet för framtiden är att befara, om Tal¬
mannen fortfarande har det veto i dylika frågor, han hittills haft.
Deremot fruktar jag, att många sådana olägenheter skulle följa, om,
såsom Enskilda Utskottet nu föreslagit, två eller bere censorer skulle
tillsättas, ty man kan tänka sig en tid med så skarpt utpreglade parti¬
grupperingar, att eu censor från det ena partiet skulle vilja under¬
trycka alla skrifter, som ginge i en för detta parti misshaglig rigtning,
oaktadt dessa skrifter lemnade upplysningar om förhållanden, som
kunde vara intressanta för hvar och en att känna.
Jag tager mig derföre friheten hemställa att Kammaren icke må
godkänna den lydelse af 18 §, som af Enskilda Utskottet är före¬
slagen. Men då jag anser det lämpligt, att i Kammaren utdelade
skrifter äfven må komma biblioteket till hända, tager jag mig äfven
friheten föreslå den ändring i samma §:s 2 mom., att två exemplar
af tryckt skrift, som med bifall af talmannen till Kammarens ledamö¬
ter utdelas, skall genom sekreterarens försorg öfverlemnas till Riks¬
dagens bibliotek.
N:o 59,
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forti.)
N:o 59.
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
20 Mådagen den 12 Maj,
Herrar Torpadie och Svensén förenade sig med Herr Ciairfelt.
Herr Hedlund: Man talar om att, med utseende på vidtagande
af reformer, det bör föreligga någon särskild omständighet, som der¬
till manar. Jag vet icke, att under denna riksdag här förekommit
någon broschyr, som för oss varit obehaglig eller behöft undergå sär¬
skild granskning. Möjligen hade, om en sådan censur tunnits, vi gått
miste om en del ganska vigtiga upplysningar, till exempel om hemlocks-
lädrets oduglighet och “frihandelns välsignelse^ jemte mycket annat,
hvilket af sådana broschyrer varit att inhemta.
Nu kan man väl säga, att Kammaren säkerligen skulle tillsätta
så hyggliga män, att de icke skulle lägga några svårare band på ut¬
delandet af dessa skrifter; men jag kan för min del alldeles icke se,
att vi behöfva något sådant. Äfven om det skulle vara rent åt oan¬
ständiga broschyrer, äro vi väl icke så oskyldiga män här i Kamma¬
ren, att vi icke skulle våga taga en sådan broschyr i handen och sedan
kasta den under bordet, om vi så funne för godt; och icke heller lära
vi väl blifva hänförda af några revolutionära idéer, om dylika vore
framkastade i en hit inlemnad skrift. En annan omständighet är,
att det ju ingalunda alltid torde vara händelsen, att en inlemnad
broschyr är afsedd att utdelas åt alla Kammarens ledamöter utan
endast åt några få bland dem; skulle nu äfven eu sådan broschyr cen¬
sureras? , .
I sista punkten af 18 § är föreslaget, att af hvarje skrift, som
sålunda utdelas, skall genom sekreterarens försorg två exemplar af-
lemnas till Riksdagens bibliotek. Jag beklagar i sådant fall sekretera¬
ren, så vidt vi icke ställa penningar till hans särskilda förfogande för
detta ändamål. Ty om jag ville dela ut 10 exemplar till några göda
vänner, och sekreteraren skulle hafva sig ålagdt att inköpa 2 exemplar
af samma skrift till Riksdagens bibliotek, vållar ju detta en kostnad.
Vi hafva i vår tryckfrihetsförordning ett stadgande om, att hvarje
boktryckare skall från upplagan aftaga och utan betalning aflemna
ett exemplar till vissa institutioner. Denna skyldighet åligger bok¬
tryckare äfven, då han nödgas egenmäktigt fråntaga förläggaren
de behöfliga exemplaren; — och nästan hvarje boktryckare måste
begå ett falsarium härutinnan, nemligen då han icke sjelf är förläg¬
gare. Att nu ålägga vår stackars sekreterare eu likartad skyldighet
finner jag vara både onödigt och orimligt, hvarför jag för min del
yrkar afslag å den föredragna punkten.
Häruti instämde Herr P. Larsson.
Herr Hedin: Det torde väl mera vara ett skämt än allvar, då
man velat jemföra de här föreslagna åtgärderna ined den i vår
ryckfrihetsförordning beslutade censuren; ty det är väl icke rätt och
rimligt att karakterisera det såsom tvång och förtryck, att man väg¬
rar i sitt hem och hus emottaga eu skrift, som någon vill dit införa;
och för öfrigt förblifva väl tryckfrihetsförordningens inskränkningar
Måndagen den 12 Maj.
21
N:o 59.
och friheter lika störa, ehvad vi nu genomföra ett par ändringar i
vår arbetsordning eller icke.
Hvad beträffar farhågorna, att de af talmannen utsedde gransk-
ningsmärmen kunde komma att göra sig skyldige till partiskhet, så
kan jag icke finna, att det icke lika väl för närvarande, så länge
grankningsskyidighet åligger talmannen, kan hända, att han utöfvar
denna befattning på ett partiskt sätt. Att här emellertid understun¬
dom förekommit utdelning af skrifter, hvilka jag för min del — och
jag tror åtskilliga andra med mig — funnit särdeles olämpliga, derpå
vill jag anföra ett par exempel. Det kan väl näppeligen vara i sin
ordning att med Kammarens goda minne utdelats en skrift, hvari en
Kong!. Maj:ts proposition omtalats såsom till sitt syfte rättsvidrig, och
hvars eventuella antagande af Riksdagen framhållits såsom ett våld af
gröfsta art och såsom ett ingrepp i den enskildes kassakista. ' Icke
heller är det väl lämpligt att utdela en broschyr, deri man karakteri¬
serar embets- och tjensteman, hvilka äro medlemmar af representa¬
tionen, såsom voteringsmaskiner eller — på sätt det hände i skjuts¬
frågan — Såsom varande köpte, eller att man kallar stadsrepresentan-
terne betagne af ett ohejdadt slöseri med mera dylikt. Nu kunna
visserligen sådana beskyllningar emot Regeringen eller Riksdagen bäras
temligen lätt, om de framställas mot Regering eller Riksdag i dess hel¬
het. Men då man börjat att i skrifter, som utdelats, angripa sär¬
skilda fraktioner eller enskilde riksdagsmän, då synes mig ett sådant
missbruk hafva nått den grad, att det icke vidare bör sanktioneras
eller tolereras af Riksdagen genom att låta en dylik vana fortgå. Jag
håller sålunda före, att hvad Enskilda Utskottet här föreslagit varit
ganska välbetänkt, och mig skulle det ingalunda förvåna, i fall Herr
Talmannen, om vi läte det fortgå på det nuvarande sättet, funne sig
föranlåten att förbjuda all utdelning af hvad slags skrifter som helst,
hellre än att endast förbjuda sådana, som ansåges mindre lämpliga.
Herr Ivar Månsson: En talare på göteborgsbänken sporde,
huruvida under denna riksdag någon omständighet förekommit, med
anledning hvaraf man kunde finna sig föranlåten att vidtaga sådana
åtgärder, som de här ifrågasatta. För min del vill jag säga, att så
icke varit förhållandet, åtminstone så vidt jag har kunnat erfara.
Men den omständighet, som föranledt föreliggande förslag, har just
varit, att frågan kommit på tal om en del förändringar i arbetsord¬
ningen. Den väckta frågan gälde att i vår arbetsordning vidtaga så¬
dana ändringar, som kunde befinnas nödvändiga, och detta var helt
enkelt anledningen till jemväl nu ifrågavarande förslag. Jag tror
att en och hvar, som något tagit reda på tryckfrihetsförordningen,
skall hafva funnit, att tryckfrihetsförordningen ålägger ett slags kon¬
troll och ansvar för tryckta skrifters utspridande. Men dessa ano¬
nyma broschyrer, som stundom utdelas till Kammarens ledamöter,
tyckas mig alldeles icke vara förenade med någon kontroll, utan man
kan här utdela snart sagdt hvad slags skrift som helst. Jag kan för
min del icke finna annat, än att Talmannen härvidlag bär ett slags
ansvar, ehuru det icke torde vara så lätt för honom att hinna sätta
Angående,
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
N:o 59.
22
Måndagen den 12 Maj.
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
sig in uti innehållet af hvarje skrift, som utdelas; och huru skulle
man för öfrigt kunna begära, att han ensam skall göra detta. Det
föreslagna stadgandet om, att Talmannen skulle ega utse ett par af
Kammarens ledamöter för att biträda vid granskning af eu till ut¬
delning afsedd skrift och jemte Talmannen dela ansvaret för, att skrif¬
tens innehåll icke lägger hinder i vägen för dess utdelande, åsyftar
ju endast att få någon garanti för att skriften må vara nyttig, upp¬
bygglig och anständig med mera. Det föreliggande förslaget går all¬
deles icke ut på att inskränka utdelande af skrifter, utan det skulle
vara till en lättnad för Talmannen att ensam slippa bära ansvaret
härutinnan.
Jag yrkar för min del bifall till de af Utskottet föreslagna åtgärder.
Herr Sjöberg: Jag har föga att tillägga till hvad de båda näst
föregående talarne yttrat till försvar för Utskottets förslag i denna del.
En talare från Göteborg yttrade i sitt korta anförande, att det
icke kunde vara någon nödvändighet att utöfva en sådan “censur*,
som förslaget afser, emedan han förestälde sig, att Kammarens leda¬
möter i allmänhet äro så mogna män, att de. höra vara befriade från
alla de vådor, hvilka skulle kunna uppstå derigenom, att oanständiga
skrifter utdelas i Kammaren. Jag tillåter mig med anledning deraf
erinra, att flere bland Kammarens herrar ledamöter äro temligen
unge män och möjligen kunde taga skada af sådana skrifter. Vidare
finnas i Kammaren män, hvilka visserligen icke till åren äro unga, men
hafva så eldiga sinnen, att de möjligen äfven kunde i slika fall taga
någon skada; och derför tror jag det ej är så alldeles likgiltigt, om
de aflemnade skrifterna underkastas granskning eller ej. Men hvad
som i alla händelser bestämdt är af vigt, det är, att vi icke på Kam¬
marens Talman böra lägga ett ansvar, hvilket han ej kan uppbära.
Utskottet har till stöd för sitt förslag anfört hvad som varit
praxis i alla tider, såväl under ståndsriksdagarne som inom Kam-
rarne, nemligen att skrifter och broschyrer icke utdelats, med mindre
Talmannen dertill gifvit sitt tillstånd. Hvar och en måste anses vara
herre i sitt eget hus samt sålunda ega rättighet att emottaga eller
icke emottaga sådana gåfvor; och Talmannen representerar ju i dessa
fall Kammaren. Vidare har man förestält sig, att det kunde in¬
träffa, hvad Herr Hedin också nyss gifvit bevis på, att visse leda¬
möter eller en fraktion i Kammaren omtalas på ett skamlöst sätt i
en sådan skrift, eller med andra ord, att nidskrifter utdelas, hvilka
man på förhand visste skulle förblifva för Kammarens ledamöter
främmande, i händelse de ej kostnadsfritt dem tillstäldes; ty det
kunde väl ej falla någon in att köpa dylika skrifter endast derföre,
att de vore nidskrifter. Då torde det vara orimligt att begära, det
Talmannen skulle bära ett slags moraliskt ansvar för sådant. Man
skulle nemligen i förekommande fall måhända kunna säga, att Tal¬
mannen icke egnat den uppmärksamhet åt saken, den förtjenat. På
denna grund har Utskottet trott sig böra framkomma med förslaget;
och derest Kammaren ej vill godkänna det, så bör fältet anses vara
fullkomligt öppet, och Talmannen hädanefter vara alldeles fri från
Måndagen den 12 Maj.
23
N:« 51.
hvarje slags ansvar för beskaffenheten af de tryckta skrifter, hvilka Angå***,
utdelas i Kammaren, samt dessa således icke underkastas någon gransk-
ning, hvilket jag dock icke finner vara med god ordning öfverens- arbyordning,
stämmande. (Fart».)
Att Talmannen bör vara den, som utser granskningsmännen och
bestämmer deras antal, torde ej behöfva särskilt försvaras.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag tror att det skulle blifva
ett ytterst svårt uppdrag för de ledamöter af Kammaren, hvilka jemte
Talmannen skulle få i uppdrag att granska de skrifter, hvilka en och
annan skulle vilja utdela till Kammarens ledamöter. Jag tror också
det vore väl mycket, om några få skulle bestämma hvad som kunde
vara för oss nyttigt att läsa, och ehuru man i förslaget sagt, att det
ej är fråga om någon egentlig censur, hafva dock de talare, som upp-
trädt till fördel för det Enskilda Utskottets förslag, ådagalagt, att det
i sjelfva verket är fråga om en sådan, emedan de talat om beskaffen¬
heten af och innehållet i sådana skrifter.
En talare på stockholmsbänken omnämnde eu broschyr i skjuts-
frågan, som blifvit i Kammaren utdelad. Jag för min del tillåter mig
erinra om en tidning, som hålles här på klubben och som i samma
skjutsfråga, efter dess genomförande, innehöll en artikel, i hvilken
det talades om ett visst hänsynslöst parti och en efter dess gunst
fiken regering, samt att landets befolkning ej bort tåla, hvad detta
parti dikterade. Den tidning, på hvilken jag syftar, räknas till de
så kallade sansade.
Hvart månne en dylik censur skulle leda? Månne den är af be-
hofvet påkallad ? Det står ju hvar och en fritt att läsa hvad som ut¬
delas eller kasta bort det. För min del anser jag orimligt, att man
skall utgå från den synpunkten, att folkets valda representanter mycket
noga skola öfvervakas, på det att de ej må läsa hvad som kan förleda
och förvilla. Jag får derföre förklara, att jag anser förslaget alldeles
olämpligt.
Deremot vill jag ej motsätta mig Utskottets förslag, att af dessa
skrifter exemplar skall afiemnas till Riksdagens bibliotek.
1 detta anförande förenade sig Herrar Lytli, Åke Andersson, Olof
Andersson i Lyckorna samt Anders Persson,
Herr Hedlund: Den siste talaren har tagit ifrån mig ett väsent¬
ligt argument, som jag velat anföra mot en föregående talare på
stockholmsbänken. Man har nemligen icke ifrågasatt, att tidningar,
som vi till och med betala, skola underkastas någon pröfning af den
föreslagna granskningsnämnden, utan dessa skola få ligga ostörda deraf
qvar på klubben, och jag tror att i detta fall icke förefinnes mera
fara i afseende å broschyrer, som utdelas inom Kammaren. Jag tycker
icke om, att Kammaren eller Regeringen blir så illa tilltygad, som
denne talare nämnde, och jag deltager med honom i grämelsen öfver
att få se något sådant. Jag tycker icke heller om, att embetsmännen
kallas för voteringsmaskiner och att stadsrepresentanterne anklagas
N:o 59.
24
Måndagen den 12 Maj.
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
för ohejdadt slöseri. Men vi kunna icke hjelpa det, utan jag tror
att det kan vara så godt att vi få veta hvad som tryckes i den vägen.
Jag tycker icke om, att dåliga skrifter utgifvas till läsning af unge
män med eller utan grånadt hår. Men jag antager, att vi få stå
vårt kast i det fallet.
Emellertid hvad jag hufvudsakligen vill nämna är det, att, då
man talar om Talmannens stora ansvarighet i detta afseende, jag icke
kan finna, att han bär något sådant ansvar. Åtminstone innehåller
den § i arbetsordningen, som man nu vill ändra, icke ett enda ord
härom. Jag vet icke huru det går till i fråga om utdelningen af
skrifter till Kammarens ledamöter, men jag föreställer mig att, innan
sådan utdelning sker, man skickar en vaktmästare till Talmannen och
frågar, om han har någonting emot, att vaktmästarne lägga böckerna
på pulpeterna. Detta, antager jag, sker dock blott för den yttre
ordningens skull, ty en främmande person kan icke anbefalla Kam¬
marens vaktmästare att utdela böckerna, och icke heller kan han skicka
upp främmande person att göra det. Det är således blott ett ord-
ningsförhållande, hvaröfver Talmannen bör yttra sig, och det följer
deraf icke alls, att Talmannen skall läsa igenom de broschyrer, om
hvilkas utdelning framställning hos honom göres, och bära ansvaret
för deras innehåll. Vore det verkligen så, borde vi frikalla Talmannen
från sådan ansvarighet. För min del vill jag icke tro att det kan
falla Kammaren in att gå på en stig, som - man må säga hvad man
vill — precis bär in på censurens område. Hvad den fordom fri¬
sinnade talaren på stockholmsbänken yttrade kunde rätt väl användas
till argument för en sådan inskränkning af tryckfriheten.
Beträffande förslaget, att två exemplar af hvarje skrift, som ut¬
delas, skola genom sekreterarens försorg aflemnas till Riksdagens
bibliotek, så ber jag få fråga, huru sekreteraren skall kunna lösa detta
vilkor? Jag skrifver en broschyr, som jag vill gifva till några vänner
i Kammaren, och jag kan sjelf framlemna den till dem. Skall sekre¬
teraren nu anskaffa två exemplar af denna broschyr för att aflemna
till Riksdagens bibliotek ? Jag kan icke se, huru han skall kunna göra
det. År meningen den, att stadgandet skall afse blott sådana broschyrer,
som utdelas till hela Kammaren, så bör man uttrycka detta tydligt.
Men vi veta ju, att ofta broshyrer utdelas i ett mindre antal. Jag
har sjelf ämnat att i dessa dagar utdela en broschyr i fredsfrågan, men
jag har icke till mitt förfogade mer än ett 20-tal exemplar. Nu är
visserligen sant, att, om jag är en hygglig menniska, jag aflemnar
två exemplar af broschyren till sekreteraren, men i så fall beröfvar
jag två andra deras exemplar. Men om jag icke är så hygglig, att
jag lemnar två exemplar till sekreteraren, så kan jag icke finna, huru
han skall kunna anskaffa exemplaren, då det kan hända att den bro¬
schyr, som utdelas, icke finnes i bokhandeln.
För min del anser jag således hela stadgandet hvarken vara
nödigt eller nyttigt.
Herr Talmannen aflägsnade sig nu, och Herr vice Talmannen öfver-
iog ledningen af Kammarens förhandlingar samt lemnade ordet till
Måndagen den 12 Maj.
25
N:0 59.
Herr Lasse Jönsson, hvilken yttrade: Jag är förekommen af
Herr Ola Andersson och Herr Hedlund, hvilka redan yttrat hvad jag
ämnade säga.
Jag förvånade mig mycket öfver ett yttrande af två utskotts-
ledamöter, som uppträdt till försvar för Utskottets förslag. Det vore
nödvändigt, sade de, att se efter, att skriften vore anständig. Då jag
först hörde den ena utskottsledamoten så yttra sig, trodde jag icke
att det var allvar, men då jag sedan hörde den andre upprepa samma
sak, förstod jag att Utskottets mening vore, att man behöfde se till,
att icke oanständiga skrifter utdelas.
Jag skall inskränka mig till att instämma med Herr Ola Anders¬
son och yrka afslag, men jag skiljer mig från honom derutinnan, att
jag äfven yrkar afslag å det föreslagna stadgandet, att två exemplar
af hvarje skrift, som utdelas, skola genom sekreterarens försorg af-
lemnas till Riksdagens bibliotek. Jag anser nemligen, att det icke
kan vara öfverensstämmande med det rätta, att vi på detta sätt söka
tilltvinga oss gratis förstärkning af Riksdagens bibliotek.
För min del yrkar jag således rent afslag å hela punkten.
Hei-r J. Andersson i Tenhult: Jag kan icke finna, att denna
Kammare eller dess ledamöter blifvit vid innevarande riksdag öfver-
hopade med några obefogade skrifter. För en nykomling, sådan som
jag, kan det ofta vara behöfligt att få kännedom om skrifter, som
personer kunna vilja utdela. Man kan derigenom ju få se saken,
betraktad från flera sidor. För öfrigt, om utdelandet i Kammaren af
en tryckt skrift skulle förbjudas, kostar det icke många ören att
skicka hem den till riksdagsmännens bostäder.
Jag tager mig friheten att yrka rent afslag å den föreslagna
punkten.
Herr Gustaf Ericsson: Jag skall inskränka mig till att instämma
med Herr Ola Andersson och Herr Hedlund. Men jag ber att få
tillägga till hvad desse talare yttrat, att jag icke kan förstå, huru
man skall kunna hindra utdelningen af eu skrift till Kammarens leda¬
möter. Jag föreställer mig, att den, som vill kosta på att trycka en
upplaga af 2 k 300 exemplar, icke skyr att kosta på omslag till
skriften, och jag kan icke finna, att skriften kan förbjudas till utdel¬
ning, då den genom posten skickas till Kammarens ledamöter. Jag
är ingalunda så ung, att jag tror mig kunna taga skada af en skrift,
som utdelas, och jag anser mig icke vara så gammal, att jag icke
kan se till, om det finnes något godt att inhemta af skriften.
Jag yrkar således afslag.
Friherre Norden fal k: Då jag till alla delar instämmer med Herrar
Clairfelt och Ola Andersson, skulle jag icke hafva beliöft begära ordet,
såvida icke sedermera flere personer uppträdt med yrkande om rent
afslag.
Jag tror att stadgandet om Talmannens pröfningsrätt förut funnits,
fastän i annan form. Att Riksdagens bibliotek bör få ett par exemplar,
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
N* 59.
26
Mådagen den 12 Maj.
Angående
tillägg till
Kammarens
arbetsordning.
(Forts.)
synes mig lämpligt, då sådana skrifter ofta under diskussionen åberopas,
och det derföre kan vara godt, att de finnas tillgängliga. Mot dem,
som sagt, att man kan köpa dessa skrifter, ber jag få erinra, att de
stundom icke finnas utlemnade i bokhandeln och således icke med
säkerket kunna få köpas.
Jag anhåller att få instämma med Herr Clairfelt.
Herr Danielsson: Jag instämmer naturligtvis med dem. som
yrkat afslag, men jag kan icke underlåta att uttala min förundran
öfver, att det Enskilda Utskottet kunnat framkomma med sådana för¬
slag som dessa, och särskildt hvad beträffar denna punkt. Man har
sagt, att dessa broschyrer kunna utdelas genom posten, om de förses
med ett enkelt omslag, men jag kan icke heller se något hinder för
att de i så beskafiädt skick utdelas till ledamöterne genom vaktmästarne.
Deremot kan ju ingen menniska tvinga mig att läsa skrifterna, om
jag ej vill. För öfrigt äro vi val icke sådana barn, att vi behöfva
en dylik censur. Dessutom då, enligt förslaget, Talmannen, som icke
väljes af Kammaren, skall utse granskningsbiträdena, huru kan man
då vänta, att desses beslut skall komma att blifva ett verkligt uttryck
af Kammarens åsigt om skriftens beskaffenhet?
Jag anser hela förslaget i högsta måtto olämpligt. Jag vill icke
ens vara med om förslaget att 2:ne exemplar skulle utlemnas till
biblioteket. Låtom hela förslaget förfalla och låtom oss få hafva qvar
denna lilla frihet! Jag yrkar rent afslag.
Herr Clairfelt: Jag ber att få säga endast några ord till
bemötande af eu invändning, som af den ärade talaren på göteborgs-
bänken, Herr Hedlund, gjorts emot mitt förslag, att till Riksdagens
bibliotek skulle utlemnas 2 exemplar af ifrågavarande skrifter.
Det har naturligtvis icke fallit mig och sannolikt icke heller någon
annan in, att, då en broschyr utdelas endast i några få, två, tre eller
tio exemplar, det skulle åligga utdelaren att aflemna 2 exemplar till
biblioteket, utan mitt yrkande gick ut derpå, att, då en skrift med
Talmannens medgifvande utdelas till samtlige Kammarens ledamöter,
2:ne exemplar deraf skola genom sekreterarens försorg utlemnas till
biblioteket. Detta låter sig mycket lätt göra, om vid medgifvandet
att utdela broschyren fästes det vilkor, att 2:ne exemplar skola aflem-
nas till sekreteraren för bibliotekets räkning.
Jag ser således ingen svårighet häri och tror att det hela bör
betraktas endast såsom en lämplig ordningsföreskrift; åtminstone synes
det mig höra till god ordning, att, då hela Kammaren får mottaga
en skrift, biblioteket äfven erhåller exemplar af densamma.
Jag vågar således anhålla om bifall till den redaktion, jag
föreslagit.
Herr Sjöberg: Jag ber att endast med några få ord få bemöta
ett yttrande af Herr Danielsson och att göra några korta anmärknin¬
gar mot Herr Clairfelts ffmslag.
Herr Danielsson förvånade sig öfver, att det Enskilda Utskottet
kunnat framkomma med ett förslag, sådant som detta. Jag ber med
Måndagen den 12 Maj.
27
N:o 59.
anledning deraf få erinra, att motionären Herr Carl Anders Larsson
i sitt förslag hade angifvit en viss del af gällande ordningsstadga,
som han ansåge böra undergå ändring, men derjemte föreslagit, att
stadgan i allmänhet skulle underkastas revision. Det torde vid sådant
förhållande icke vara någon orimlighet att säga, att, då herrarne
satte in i det Enskilda Utskottet så pass utpreglade konservatister,
som Herr Carl Anders Larsson och jag jemte Utskottets öfrige leda¬
möter kunna anses vara, herrarne väl kunde föreställa sig, att försla¬
gen skulle komma att gå i eu rigtning, som för mången skulle blifva
mindre angenäm. Det är således Herrarnes eget fel.
Med afseende å Herr Clairfelts förslag, medger jag gerna, att det
kunde vara godt och väl, om biblioteket finge ett par exemplar af de
skrifter, som här utdelas, ty, om de också icke hafva något intresse
för ögonblicket, kunna de ju möjligen få det om hundra år härefter.
Men hvad jag alldeles icke vill — och deri anser jag Herr Clairfelts
förslag otillfredsställande — det är att man skulle formligen och ut¬
tryckligen fastläsa ansvaret för dessa skrifters utdelande vid Talmannen,
hvilket icke nu existerar. Det är, såsom Utskottet antydt, ett veder¬
taget bruk, att tillåtelse till utdelningen lemnas af Talmannen; men,
enligt herr Clairfelts förslag, skulle ett sådant ansvar i sj elfva verket
läggas på Talmannen, och dertill vill jag icke medverka. Vilja
herrarne således icke godkänna Utskottets förslag, så tror jag rigtigast
vara att afslå äfven merberörda ändringsförslag.
Sedan öfverläggningen# förklarats slutad och Herr vice Talmannen
framstält propositioner å de gjorda yrkandena, afsteg Kammaren
Utskottets förevarande förslag.
§ 13-
Föredrogs och bifölls Andra Kammaren Andra Tillfälliga Utskotts
utlåtande N:o 8 (i samlingen N:o 20), i anledning af återremiss af
utlåtandet N:o 7, angående väckt förslag om underdånig skrifvelse
med begäran om revision af de författningar, som afse markegångs-
taxor med hvad dertill hörer; och skulle, jemlikt 63 § Riksdags¬
ordningen, detta beslut, genom utdrag af protokollet delgifvas Med-
kammaren.
§ 14.
Efter föredragning af Konstitutions-Utskottets utlåtande N:o 7, i
anledning af väckt motion om ändring i 65 § Riksdagsordningen och
69 § Regeringsformen, blef Utskottets deri gjorda hemställan af
Kammaren bifallen.
§ 15.
Föredrogos och biföllos Lag-Utskottets utlåtanden:
N:o 33, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse
angående förändrad lagstiftning om äktenskapsskilnad; och
N:o 34, i anledning af väckt motion om antagande af eu för-
Angående
tillägg till
K ammar ene
arbetsordning.
(Forts.)
H:q 59.
28
Måndagen den 12 Maj.
Om taxa för
provincial-
läkare.
fattning angående utredning af gäldbunden köpmans bo genom så kallad
afveckling medelst administration.
§ 16-
Föredrogs och lades till handlingarne 'Lag-Utskottets memorial
N:o 85, i anledning af Första Kammarens återremiss af tvenne §§ i
det af Utskottet i dess utlåtande N:o 27, öfver Kong!. Maj:ts nådiga
proposition med förslag till lag om dikning och annan afledning af
vatten, framlagda förslag till lag i ämnet.
§ 17.
Föredrogs Första Kammarens protokollsutdrag N:o 130, med
delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga Utskotts ut¬
låtande N:o 5, angående underdånig skrifvelse rörande upprättande af
taxa för provincialläkares godtgörelse vid sjukbesök.
Sedan Andra Kammaren, i anledning af Herrar Hans Anderssons
och Olof Larssons motion, N:o 91, och med bifall till Kammarens
Tredje Tillfälliga Utskotts i ämnet gjorda hemställan, den 12 sistlidne
Mars beslutit, att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige
personer utarbeta och för kommande Riksdag framlägga förslag till
taxa att gälla för provincial läkare vid utöfningen af deras enskilda
praktik, hade underrättelse om detta beslut blifvit Första Kammaren
meddelad; och hade Första Kammaren, efter att öfver ifrågavarande
ärende hafva inhemta! sitt Andra Tillfälliga Utskotts utlåtande, på
nämnda Utskotts hemställan för sin del beslutit,
att Riksdagen skulle i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta genom sakkunnige personer utarbeta förslag till
bestämmelser i nu ifrågavarande hänseende, och efter pröfning deraf
meddela de föreskrifter angående vedergällning åt provincialläkare för
lemnad sjukvård, som kunna finnas lämpliga och erforderliga.
Ordet lemnades till
Herr Hans Andersson som yttrade: Då det beslut, Första
Kammaren fattat, torde leda till samma mål som Andra Kammarens,
så vågar jag hemställa till Kammaren, att den måtte frångå sitt
förra beslut och biträda det, som Första Kammaren fattat.
Herr vice Talmannen lät uppläsa Första Kammarens här ofvan
intagna beslut; hvarefter
Herr Lyth anförde: Som Herrarne måhända torde erinra sig, hade
jag reserverat mig emot det beslut, denna Kammare i denna fråga
fattade af skäl, jag under diskussionen androg. Då jag ännu mindre
kan godkänna det förslag, Första Kammaren nu framlagt, nemligen
att öfverlåta till Kongl. Maj:ts regering att afgöra denna fråga, som
Måndagen den 12 Maj.
29
N:o 59.
utan tvifvel kommer att medföra stora kostnader för dem, för hvilka Om taxa för
denna läkaretaxa skall lända till efterrättelse, anser jag mig nu hafva
ännu mycket större skäl att yrka afslag å det förslag till beslut i detta (Forts')
afseende, som Första Kammaren nu framlagt.
Herr Olof Larsson i Häste: Jag ber endast att få instämma
med Herr Hans Andersson.
Herr Danielsson: Jag skall bedja att få instämma med Herr
Lyth. Jag tror icke, att det är rigtigt att afhända Riksdagen rättig¬
het att granska hvad Kongl. Maj:t kan komma att uti ifrågasatta hän¬
seende föreslå, emedan det efter mitt förmenande är ganska vigtigt,
att Riksdagen äfven får se det resereglemente, som kan komma att
utfärdas till efterlefnad för provincialläkarne. De bestämmelser, som
der kunna förekomma, komma vid tillämpningen så mycket att beröra
den stora allmänheten, att jag icke tror det vara lämpligt, att Riks¬
dagen afsäger sig rättigheten att deltaga i deras antagande, hvarför
det torde vara bäst att låta frågan denna gång förfalla. I likhet med
Herr Lyth yrkar jag således afslag å den nu gjorda framställningen,
och att Kammaren måtte vidhålla sitt förut fattade beslut.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr vice Talmannen gaf
propositioner å de två särskilda yrkanden, som derunder förekommit,
samt förklarade sig anse röstöfvervigt förefinnas för deras mening,
som ville biträda Första Kammarens ifrågavarande beslut. Som vote¬
ring begärdes, blef en omröstningsproposition af följande lydelse upp¬
satt, justerad och anslagen:
Den, som, med frångående af Andra Kammarens beslut, rörande
Herrar Hans Anderssons och Olof Larssons motion, N:o 91, instämmer
i det beslut Första Kammaren i samma ämne fattat, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har Kammaren vidhållit sitt förut uti ifrågavarande
afseende fattade beslut.
Omröstningen, i vanlig ordning verkstäld, utföll med 60 ja mot
97 nej; i följd hvaraf Kammaren beslutit enligt nej-propositionen.
§ 18.
Föredrogs Konstitutions-Utskottets utlåtande N:o 8, i anledning Om ändring af
af väckt motion om ändring af 30 § Regeringsformen. so § Regerings-
formen.
K o 59.
30
Måndagen den 1*2 Maj.
Om ändring«/ Herr S. Wieselgrm hade i sin inom Andra Kammaren afgifna
mo^on> ^:0 1^2, föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta
(Fort”.) följande förändrade lydelse af nämnda paragraf:
»Konungen--— — pastorater. De så kallade konsistoriella
gäll vare vid deras valrätt bibehållna i de fall, der vid valet ifråga¬
komma. endast å lagligen upprättadt förslag uppförde prestmån
Rörande denna motion hade Utskottet hemstält,
att densamma icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Motionären Herr Wieselgren yttrade: Jag ber att i all korthet
få yttra några ord med anledning af Konstitutions-Utskottets nu före¬
dragna betänkande. Det ter sig för mig såsom ett tydligt bevis på
att tiden för Riksdagens sammanvaro nu så långt framskridit, att äf¬
ven Konstitutions-Utskottet finner sig böra i all möjlig brådska be¬
handla förekommande frågor, och jag skulle haft god lust att något
nagelfara med betänkandets mindre solida motivering, om jag icke
ansåge, att det för närvarande vore gagnlöst. För att icke i större
mån minska den för oss alla så angenäma hastighet, hvarmed ären¬
dena under denna förmiddag afgjorts, skall jag derför icke nu ingå
i någon sådan granskning, utan uppskjuter dermed till ett kommande
tillfälle, då frågan åter kan bringas på tal. Jag vill blott till Utskot¬
tets här närvarande ledamöter ställa en vördsam förfrågan — för
den händelse någon af dem skulle vilja till besvarande upptaga denna
min interpellation — huruvida Utskottets föreliggande betänkande bör
tolkas såsom om Utskottet ansett någon grundlagsförändring i det om-
handlade fallet vara obehöflig eller icke? För mig ställer sig denna
fråga desto vigtigare, som jag, då Kongl. Maj:ts förslag till lag om till¬
sättande af presterliga tjenstår förkastades, tillhörde Kammarens ma¬
joritet, och frågan om förenligheten af § 30 Regeringsformen, så som
den nu lyder, med eu Kongl. Maj:t medgifven eventuel utnämnings-
rätt af pastor i konsistorielt gäll, då utgjorde föremål för olika me¬
ningar inom Kammaren; det skulle derför vara af stort intresse att
få höra, i hvad mån Konstitutions-Utskottets uppfattning af denna
tvistiga fråga får anses af betänkandets afstyrkande kläm vitsordad?
Herr Talmannen, nu återkommen, gaf derpå ordet åt
Friherre Norden falk, som anförde: Då motionären i sitt an¬
förande icke framstält något bestämdt yrkande, kan jag fatta mig helt
kort; och jag har begärt ordet endast för att med min personliga akt¬
ning för honom besvara den af honom till Utskottets ledamöter fram-
stälda fråga.
Jag får då säga, att det icke torde behöfvas någon synnerligen
skärpt granskning af Utskottets betänkande, för att finna, att det¬
samma egentligen är att betrakta såsom ett så kalladt uppskofsbetän-
kande. Utskottet, som icke funnit skäl att framlägga ett förslag bygdt
på de af motionären begagnade ordalag, har dock velat lemna frågan
Öppen, något som äfven otvetydigt framgår af Utskottets uttalande på
Måndagen den 12 Maj. 31
de sista raderna i motiveringen. Det synes mig icke vara alldeles
billigt begära, att, då en motion inkommer först i Maj månad, och
motionärens ordalag icke anses kunna läggas till grund för ett full¬
ständigt förslag till grundlagsförändring, utan eu omarbetning måste
ske, Utskottet skall på den korta tid, som återstår till riksdagens
afslutande, och bland mängden af öfriga riksdagsärenden medhinna en
dylik omarbetning, helst då ännu två riksdagar återstå, innan frågan
i allt fall kan behöfva förekomma till slutligt afgörande.
Att Utskottet icke uttalat sig om frågan, huruvida en ändring är
behöflig eller icke, är helt naturligt, då Utskottet icke uttalat sig hvar¬
ken för eller emot en sådan ändring.
Hvad min enskilda åsigt i frågan beträffar, hade jag tillfälle att,
då Kongl. Maj:ts proposition i fråga om ändrad valrätt för konsisto-
riella pastorat förevar till behandling, tillkännagifva min åsigt, att en
grundlagsförändring för vidtagande af sådan åtgärd vore behöflig. Men
Utskottet har lemnat denna fråga öppen, och om jag erkänner att
dess betänkande möjligen bär något spår af brådska, så hoppas jag
motionären vidgår, att motionen i frågan gör det icke mindre.
Jag hemställer om bifall till Utskottets förslag.
Herr Themptander: Då Kongl. Maj:ts proposition om förändrad
lagstiftning rörande presterliga befattningars tillsättande förevar till
behandling, bidrog jag med min röst till förslagets förkastande just i
den del, som afsåg tillsättande af kyrkoherde i konsistoriella gäll. Jag
gjorde detta med ganska tungt sinne, emedan jag ansåg förslaget vida
bättre än nu gällande lag tillgodose församlingarnes behof af duglige
och nitiske lärare. Men jag gjorde det ändå, emedan jag icke kunde
finna annat än att förslaget i den delen stod i strid med ifrågavarande
30 § i Regeringsformen. Under sådana förhållanden måste jag för
min del anse det vara i hög grad önskligt, att denna paragraf under¬
går en sådan förändring, att den icke lägger hinder i vägen för den
reform af de presterliga befordringslagarne, som eljest kan anses lämp¬
lig. Jag kan derföre icke heller annat än beklaga, att Utskottets tid
icke medgifvit det att utarbeta ett förslag till paragrafens förändring
i sådan syftning, på samma gång jag glädjes öfver, att Utskottets vice
ordförande nu förklarat, att Utskottets här afgifna yttrande icke är
att anse såsom annat än ett uppskofsbetänkaude.
För min del kan jag icke förstå att frågan, om hvilken förändrad
lydelse paragrafen bör hafva, skulle vara så särdeles svårlöst. Jag kan
nemligen icke finna något skål, hvarför man skall med grundlags helgd
omgärda bestämmelser, som röra besättandet af kyrkoherdebefattnin-
gar. Dessa bestämmelser synas mig hafva sin rätta plats i kyrko¬
lagen. Åtminstone synes man icke behöfva befara, att dessa bestäm¬
melser skulle få någon större rörlighet, om de flyttades in på den
kyrkliga lagstiftningens område; ty der lärer väl hvarje lagförändring
vara förenad med ganska stora svårigheter, då ju samstämmighet for¬
dras mellan så många myndigheter som regeringen, Riksdagens båda
Kamrar och kyrkomötet. Men att, om man lyckas öfvervinna alla
dessa svårigheter, man ändock är bunden åt en grundlagsbestämmelse,
N:« 59.
Om ändring af
JO § Regerings¬
formen.
(Forts.)
N:o 59.
32
Måndagen den 12 Maj.
Om ändring af
30 § Regerings¬
formen.
(Forte.)
som denna, kan ej annat än vara oegentligt ock lända till men för
lagstiftningsarbetet. För min del vågar jag tro, att hela paragrafen
lämpligen skulle kunna borttagas ur Regeringsformen eller, om man
det icke vill, derföre att paragrafföljden derigenom skulle rubbas, ut¬
bytas mot eu enkel hänvisning till kyrkolagen.
Jag har blott velat uttala denna min åsigt, men ämnar ej fram¬
ställa något yrkande.
Herr Samuel Johnson: Då Utskottets vice ordförande redan
yttrat sig i frågan, kan det vara öfverflödigt af mig att begära ordet.
Lika med honom får jag säga, att den ifrågavarande motionen icke
rönte enhälligt motstånd, om också meningarne inom Utskottet voro
delade. Men det har varit omöjligt för Utskottet att med bästa vilja
i verlden vid denna sena tid af riksdagen egna motionen den om¬
sorgsfulla behandling, hvaraf den kan vara förtjent. Motionen kom
in till Utskottet den 2 Maj. Vi hafva i dag den 12. Under denna
tid hafva vi nästan dagligen både sent och bittida varit sysselsatta här
i Kammaren. En sådan genomgripande reform som den, hvilken åsyf¬
tas i förevarande motion, erfordrar vida längre förberedelse, än som
sålunda varit förunnad Utskottet. Derföre har också jag med min
röst bidragit till det slut, hvartill Utskottet kommit. Här är ju in¬
gen tid förliden. Ännu återstå två riksdagar af innevarande treårs¬
period. Och den ärade motionären kan ju således vid någon af de två
följande riksdagarna förnya sin motion och då framlägga den så tidigt,
att Konstitutions-Utskottet må få tid på sig att grundligt behandla
densamma.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Öfverläggningen förklarades slutad, hvarefter Utskottets hemställan
bifölls.
§ 19.
Föredrogs Stats-Utskottets memorial N:o 58, med anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om en bestämmelse beträffande
vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag till all¬
männa arbeten.
Utskottet hade hemstält,
att Andra Kammaren behagade förena sig i Första Kammarens
angående punkten 13 af Utskottets utlåtande N:o 17 fattade beslut,
att nu gällande allmänna vilkor och föreskrifter i afseende å de stats¬
bidrag, som blifvit anvisade för väganläggningar och vägförbättringar,
brobyggnader, hamnanläggningar, vattenkommunikationer samt sjösänk¬
ningar och andra vattenaftappningsföretag, hvilka föreskrifter och vil¬
kor innefattas i Riksdagens underdåniga skrifvelser den 23 Maj 1873
(N:o 67 mom. 8 och 68), den 23 April 1874 (N:o 27 mom. 11), den
5 Maj 1876 (N:o 27 mom. 12) och den 20 Maj 1878 (N:o 47 mom.
13), fortfarande skola blifva gällande.
Måndagen den 12 Maj.
33
N:o 59.
Herr Ola Andersson i Burlöf yttrade: Då denna Kammare
den 8 sistlidne Mars behandlade detta ärende, så var det på yrkande
af en talare på stockholmsbänken, Herr Hedin, som denna Kammare
fattade det beslut, hvari Stats-Utskottet nu hemstält, att en ändring
måtte ske. Den ärade talaren fäste då uppmärksamheten derpå, att
ett skriffel vore begånget och att detsamma existerat under två på
hvarandra följande år samt hemstälde, att det nu måtte rättas. Han
hade naturligtvis icke på förhand meddelat sig härom med någon af
Stats-Utskottets ledamöter; och man kunde icke ögonblickligen vara
färdig att kontrollera, huru härmed i sjelfva verket förhölle sig. Det
åligger nemligen företrädesvis Utskottets sekreterare att tillse, att dess
sifferuppgifter äro rigtiga. Den ärade talarens påstående, att ett skrif¬
fel funnes för handen, blef emellertid icke motsagdt; och följden häraf
var den, att Kammaren fattade ett felaktigt beslut. Kammaren hade
dervid icke för afsigt att i sak göra ändring i Utskottets förslag. Men
det blef det oaktadt en ändring i sak genom den sifferförändring. som
skedde. Det skulle nu åligga Utskottet att söka sammanjemka Kam-
rarnes stridiga beslut; men dertill har Utskottet icke funnit skäl, då
Kamrarne antagligen velat detsamma. Eller ock skulle gemensam vote¬
ring härom ega rum, och detta vore ju en löjlighet. Utskottet har
derföre valt denna utväg att få misstaget rättadt. Och jag har an¬
ledning hoppas, att den kritiske representanten för Stockholms stad
skall en annan gång bättre se sig före, innan han framställer förslag,
som föranleder Kammaren att fatta ett felaktigt beslut.
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
§ 20.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets memorial N:o 56, angående
öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya reglementet för Riksgälds-
kontoret.
§ 21.
Förekom till afgörande Stats-Utskottets utlåtande N:o 57, i an¬
ledning af väckt motion angående beviljande af statsbidrag för ny
tomtreglering i Hudiksvall i följd af den staden senast öfvergångna
brand.
Utskottet hade tillstyrkt,
att Herr W. von Rehausens inom Andra Kammaren väckta mo¬
tion, N:o 54 — afseende beviljande af ett låneunderstöd å 80,000 kro¬
nor samt ett anslag å 40,000 kronor till bestridande af kostnaderna
för ofvanberörda tomtreglering — ej måtte vinna Riksdagens bifall.
Herr von Rehausen yttrade: Herr Talman! Mine Herrar! Jag
skall icke upptaga Kammarens tid med att här framställa något yr¬
kande, och jag skall icke heller tillåta mig att uttala något ogillande
Andra Kammarens Prof. 1879. N:o 59. 3
Om statsbidrag
för ny tomt-
reglering i
Hudiksvall.
N:o 59.
34
Måndagen den 12 Maj.
Om statsbidrag af det sätt, hvarpå Utskottet behandlat denna fråga, då jag på en-
for ny tomt- v«jg erhållit upplysning om, hvari den bristfälliga utredning, som
Hudiksvall. Utskottet omförmäler, skulle bestå. Jag anhåller blott att få uttrycka
(Forts.) den förhoppning, att denna vigtiga fråga måtte kunna vinna såväl
Utskottets som Kammarens behjertande, när den sannolikt vid nästa
riksdag återkommer.
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
§ 22.
Om afsättande Föredrogs Stats-Utskottets memorial N:o 58, i anledning af er-
lafryttmästare- hallen återremiss å Stats-Utskottets utlåtande N:o 29 i fråga om af-
bostaiiet sättande till kronopark af indragna ryttmästarebostället Kolleberga
Kolleberga. N:is 1 Och 2.
Utskottet hade i detta memorial gjort följande hemställan:
att Riksdagen måtte på det sätt bifalla hvad Kongl. Maj:t i be¬
rörda hänseende täckts föreslå, att den vid Danielslund belägna skogs-
skolan finge förflyttas till indragna ryttmästarebostället Kolleberga Näs
1 och 2, med vilkor att nämnda boställes inegor jemte dertill hörande
byggnader, för så vidt de ej vore för skogsskolans behof erforderliga,
blefve för statsverkets räkning särskildt utarrenderade.
Herr Ola Bosson Olsson, hvilken jemte Herrar Jan Anders¬
son, Sven Andreasson, J. E. Johansson, Nils Petersson, och C. A.
Larsson inom Utskottet reserverat sig mot här ofvan omförmälda
hemställan, anförde: Då jag läste den Kongl. propositionen an¬
gående skogsskolans vid Danielslund förflyttande till Kolleberga,
kunde jag icke finna det förmånligt att vidtaga en sådan åtgärd.
Jag tror nemligen att Kolleberga är en allt för stor domän för
att uppoffras till skogsskola. Utskottet har visserligen föreslagit, att
Skogsstyrelsen först skulle taga hvad den behöfver af boställets inegor
samt dertill hörande byggnader, och att det öfriga skulle utarrenderas
för statens räkning. Men följden häraf skulle endast blifva en betyd¬
lig kostnad för staten, i synnerhet som Skogsstyrelsen i sitt utlåtande
förklarat, att byggnaderna vid Kolleberga äro mycket bristfälliga. Man
skulle således behöfva bygga ett nytt hus för skogsskolan och dessutom
ett för arrendatorns räkning. Detta skulle medföra ganska betydliga
kostnader för staten. Jag vill likväl medgifva att det vore en fördel,
om skogsskolan i en framtid kunde erhålla ett mera centralt läge inom
Skåne. Men detta ändamål tror jag lätt kan vinnas, då det inom
Riseberga församling finnes icke mindre än 10 boställen förutom Kolle¬
berga, af hvilka ett som är nybygdt och för närvarande gifver stats¬
verket i arrende 69 kubikfot råg, 69 kubikfot korn och mellan 50
och 60 kronor i penningar, varder ledigt till statens disposition år
1882. Ett sådant mindre boställe tror jag skulle vara lämpligt till
skogsskola, helst mången anser, att skolans föreståndare bör hafva så
Måndagen den 12 Maj.
35
N:o 59.
pass mycket jordbruk, att han kan hafva ett par hästar och några
kor. Der kunde man också upplåta bostället i sin helhet till skogs-
skola. Deremot tror jag •— såsom jag nyss yttrat — att det vore en
stor förlust för staten att för detta ändamål upplåta en sådan domän,
som Kulleberga, hvilken gifver staten 3 å 4,000 kronor i årlig arrende¬
inkomst. Då härtill kommer, att Skogsstyrelsen redan ingått förnyadt
kontrakt med egaren till Danielslund för ytterligare 5 år, räknadt
från den 1 nästa Oktober, behöfver skolan således under dessa 5 år
icke vara i förlägenhet för sin tillvaro, utan kan förblifva på sin nu¬
varande plats till år 1882, då bostället Norrlycke blir ledigt och då
jag förmodar att Kong! Maj:t, om Utskottets nu föreliggande förslag
till beslut icke varder godkändt, äfven skall inkomma med proposi¬
tion om skolans förflyttande till det mera centrala läge, som nämnda
boställe lika väl som Kolleberga erbjuder.
Jag anhåller emellertid om afslag å Kongl. Maj:ts proposition och
Utskottets förslag.
Herr Nils Petersson: Då jag till största delen är förekom¬
men af den föregående talaren skall jag icke länge upptaga tiden.
Jag vill blott nämna, att jag anser Utskottets nu afgifna förslag ännu
mindre antagligt än Kongl. Maj:ts proposition, ty enligt det förra skulle
skogsskolan få taga hvad den behöfver af hus och inegor och följakt¬
ligen endast lemna qvar åt jordbruket hvad den sjelf icke anser sig
behöfva. Ett sådant förfaringssätt tror jag icke vara lämpligt. Jag
anser derför, i likhet med den föregående talaren, att frågan gerna,
kan hvila ännu så länge och yrkar alltså afslag å Utskottets nu gjorda
hemställan.
Herr Lyttkens: Det har så ofta under öfverläggningen om denna
fråga blifvit sagdt och ådagalagdt, och hvilket jag äfven kan intyga,
att största delen af jorden vid Kolleberga är af så usel beskaffenhet,
att den icke är tjenlig till annat än skogsplantering, att i det hän¬
seendet boställets lämplighet till det nu ifrågasatta ändamålet icke
längre borde kunna förnekas. Den skog, som der redan finnes, är
visserligen temligen vanvårdad, men den utgör dock en så betydlig
areal, att den med fördel torde kunna användas för skogsskoleelever-
nes praktiska öfningar. Hvad byggnaderna beträffar, blifva de väl, efter
hvad jag tror mig veta, alla nödvändiga för skolans eget behof. Då
nu å andra sidan förekommer, att den ängsmark, som ligger utmed ån
och som är af den egentliga och största vigt för jordbruket, är så
belägen, att den med fördel kan utarrenderas i samband med andra
kronans egendomar i trakten, hvadan följaktligen för den blifvande arren-
datorns der afräkning inga särskilda byggnader behöfva uppföras, så anser
jag att deri ej ligger något hinder för att bifalla Utskottets förslag. Ett
annat skäl härtill finnes äfven deruti att kronan eger i allra närmaste
granskap af denna egendom flera andra egendomar, som hafva ganska
betydliga skogsarealer som kunna tillses och vårdas i. sammanhang
med skogsskolans skogar, hvarigenom en ganska god öfning för skolans
elever kan erhållas och en framtida stor inkomst kan beredas stats-
Om afsättande
till kronopark
af ryttmästare-
bostället
Kolleberga.
(Forts.)
N:o 59.
36
Måndagen den 12 Maj.
Om afsättande verket. Af alla dessa skäl finner jag mig föranlåten att yrka bifall till
till kronopark utskottets förslag.
bostället
Kotteberga. Herr Sven Nilsson i Ef ve röd: Som Kammaren behagade på-
(Forts.) minna sig, så är detta Stats-Utskottets förslag grundadt på det beslut,
som fattades vid frågans återremitterande till Utskottet, och jag före¬
ställer mig således, att Kammaren vid detta tillfälle icke skall från¬
träda ett beslut, som Kammaren i sjelfva verket redan en gång fat¬
tat. Om man nemligen läser protokollen angående den diskussion,
som vid frågans förra behandling egderum i båda Kamrarne, skall man ock
finna, att föreliggande förslag är upprättadt i fullkomlig öfverensstämmelse
med de åsigter, som då uttalades af Riksdagen i sin helhet. Den mening,
som Herr O. B. Olsson nu framhållit, uttalade jag redan vid ärendets
första behandling inom Stats-Utskottet och sedermera i den reserva¬
tion, som jag bifogade Utskottets då afgifna betänkande i detta ämne,
och i hvilken jag hemstälde, dels att Kongl. Maj:ts ifrågavarade fram¬
ställning icke måtte af Riksdagen bifallas, och dels att Riksdagen vid
anmälan af detta beslut måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
utreda huruvida icke något annat mindre, kronan tillhörigt boställe
inom Riseberga socken kunde till skogsskola upplåtas, samt derom till
nästa Riksdag göra framställning. Såväl i Stats-Utskottet som här i
Kammaren framhöll jag särskildt, att jag såsom lämpligt för ändamå¬
let ansåg bostället Norrlycke, som O. B. Olsson nu äfven föreslagit
och som blifver ledigt år 1882. Men då hvarken Stats-Utskottet eller
Kammaren då fästade något afseende vid denna min reservation, så
torde jag icke heller nu kunna hafva någon förhoppning, att Kamma¬
ren skall lyssna till en förnyad framställning i sådan syftning. Stats-
Utskottet har dessutom nu gått mina önskningar till mötes så mycket,
att jag finner mig fullt tillfreds med dess förslag, och anser icke nå¬
gon fara förefinnas, om Riksdagen fattar beslut i öfverensstämmelse
med Utskottets här framlagda förslag, utan vill jag bifalla detsamma
och vidhålla som skäl härför*den mening jag uttalade i Kammaren,
då frågan åtterremitterades till Utskottet.
Att det förslag, Utskottet med anledning af återremissen nu fram-
stält, skulle vara sämre än det af Kongl. Maj:t afgifna, kan jag för
min del icke fatta, och detta så mycket mindre, som någon synnerlig
uppoffring härigenom icke lärer tillskyndas statsverket, enär ifrågava¬
rande boställes inegor jemte dertill hörande byggnader, för så vidt de
icke äro för skogsskolans behof erforderliga, kunna för statsverkets
räkning särskildt utarrenderas, samt några nya byggnader härför icke
torde behöfva anskaffas, då den omtalade ängen kan bortarrenderas i
sammanhang med andra i närheten befintliga boställen och i öfrigt,
på sätt Kongl. Maj:ts proposition utvisar, på bostället finnas 23 torp,
hvilkas åbyggnader mycket väl kunna för ändamålet i öfrigt an¬
vändas.
På grund häraf yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Clairfelt: Då förra gången här förevar frågan angående
skogsskolans vid Danielslund i Skåne förflyttning till Kolleberga, fram-
Måndagen den 12 Maj. 37 N;o 59.
stälde Herr Ola Andersson i Burlöf ett förslag, som Stats-Utskottet Om afsättande
sedermera upptagit. Jag och öfriga representanter från Skåne accep- m kron°Park
terade detta förslag, såsom varande bättre än Kongl. Maj:ts och län- °f ToTällT"'
dande till lycka och båtnad för skolan. I)å nu Första Kammaren Koiieberga.
godkänt samma förslag, så skulle jag vid sådant förhållande i likhet (Forts!) '
med Herr Sven Nilsson finna besynnerligt, om Andra Kammaren nu
skulle förkasta både detta förslag och Kongl. Maj:ts proposition. Det
må vara godt och väl, att Skogsstyrelsen förlängt kontraktet angående
arrendet af Danielsluud på 5 år. Men då detta ställe har för ända¬
målet högst olämpliga lokaler, men deremot bostället Koiieberga är i
sådant och flere andra afseenden mera lämpligt, så och enär det till¬
lika måste anses vara för skolan högst fördelaktigt att vara förlagd
å en staten tillhörig domän samt Skogsstyrelsen dessutom, efter hvad
jag har mig bekant, när som helst kan till afflyttning från Daniels-
lund uppsäga kontraktet, får jag för min del, då det ju alltid, såsom
ordspråket säger, “är bättre att hafva en fogel i hand än tio i sko¬
gen11, yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr O. B. Olsson: Endast några upplysningar med anledning
af min ärade grannes påstående, att ifrågavarande åtgärd icke skulle
medföra någon kostnad för staten, enär, enligt hans förmenande, man
skulle kunna arrendera bort ängen och torpen. Jag vill emellertid
upplysa, att ängen ligger långt ifrån sjelfva bostället och derföre svår¬
ligen kan utarrenderas med mindre åbyggnader der uppföras. Och
hvad torpen beträffar, så vill jag nämna, att alla dessa äro belägna
inuti skogen utom tre, som ligga i sjelfva skogskanten. Dessa senare
medger jag kunna utarrenderas särskild^ men jag tror icke att det
passar att arrendera bort de uti skogen belägna torpen. Det tror
jag icke skulle vara förmånligt för staten.
Hvad åter vidkommer Kammarens förra beslut i ämnet, det vill
säga om återremiss, så ber jag få bemärka, dels att detta beslut icke
fattades enhälligt, utan att i frågan rådde mycket skiljaktiga menin¬
gar, och dels att Kammaren vid detta tillfälle, som inträffade i påsk¬
veckan, var ganska fåtaligt representerad. Och sjelf hade jag då icke
äran deltaga i Kammarens förhandlingar.
Jag vidhåller mitt förra yrkande.
Herr Granlund: Man kan nästan förvåna sig öfver, att under
denna riksdag så mången gång uttalats en viss liknöjdhet för skogs¬
vården. Här är det nu fråga om att flytta en skogsskola, hvilken alla
auktoriteter förklarat vara olämpligt belägen, der den nu ligger, till
ett statens hemman, som för ändamålet anses utmärkt lämpligt, Utan
att angifva några skäl, hafva emellertid sex statsutskottsledamöter
från denna Kammare reserverat sig mot detta förslag. Här är ju icke
frågan om att för skolans räkning använda annan mark, än den som
särskilt lämpar sig för skogssådd och skogsplantering. Resten eller
den till jordbruk passande marken är deremot meningen att utarren¬
dera för statens räkning.
N.o 59.
38
Måndagen den 12 Maj.
Om afsättande
till kronopark
af ryttmästare-
bostället
Kolleberga.
(Forts.)
Om ändrade
föreskrifter
ang. bevillning
för arf, gåfva,
m. m.
Jag kan följaktligen icke finna annat, än att de allra största skäl
tala för Utskottets förslag, till hvilket jag således yrkar bifall.
Herr Lasse Jönsson: Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Jag anser nemligen ett uppskof med frågans lösning vara alldeles
oegentligt, då det, derest skolan skall uppfylla sitt ändamål, är nöd¬
vändigt, att den ju förr dess hellre flyttas till en lämplig plats.
Öfverläggningen var slutad. Sedan propositioner gifvits, enligt
de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Utskottets hemställen.
§ 23.
Föredrogs Stats-Utskottets memorial N:o 59, i anledning af Kam-
rarnes skiljaktiga beslut rörande tvenne punkter i utlåtandet N:o 28,
angående Riksdagens år 1878 församlade revisorers berättelse i an¬
ledning af verkstäld granskning af statsverkets samt andra af all¬
männa medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1876.
Punkten 1.
Bifölls.
Punkten 2.
Utskottets i utlåtandet N:o 28 gjorda slutliga tillkännagifvande
lemnades af Kammaren utan erinran.
§ 24.
Till behandling förekom Bevillnings-Utskottets betänkande N:o
14, i anledning af väckta förslag om förändringar i gällande föreskrif¬
ten rörande bevillning för arf, gåfva, testamente och fideikommiss.
Punkten 1.
Lades till handlingar^.
Uti Punkten 2 både Utskottet yttrat sig öfver ledamoten af An¬
dra Kammaren Herr C. A. Larssons motion, N:o 27, hvaruti var fö¬
reslaget, “att bevillningen för alla förenämnda beskattningsföremål
måtte bestämmas att utgå i form af stämpladt papper samt kontrol¬
leras på enahanda sätt, som nuvarande stämpelpappersförordning be¬
stämmer, med de ytterligare föreskrifter, som Utskottet kan finna nö¬
digt att föreslå".
Och hade Utskottet, på anförda skäl, hemstält,
att nämnda motion icke för närvarande måtte till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
39
N:o 59.
Måndagen den 12 Maj.
Herr C. A. Larsson anförde: Det är något vanskligt att vid Om ändrade
denna riksdagens sena timme söka åstadkomma en förändring i Ut- föreskrifter
skottets förslag, och jag vill icke heller påyrka något sådant, då jag Tsr^f^åfvl
icke har någon utsigt att vinna understöd. Men jag kan dock icke7 ’ m. ’m“
underlåta att säga, att det förefaller mig orimligt, att Bevillnings- (Forts.)
Utskottet, som haft nästan ingenting att göra under denna riksdag
— det har icke åstadkommit mer än 15 betänkanden på en tid af
4 månader, och det må väl icke vara hela verlden — att Utskottet,
säger jag, icke haft nog tid för att behjerta den föreliggande frågan.
Saken rörer icke obetydliga belopp. Enligt Kongl. kungörelsen den
11 December 1811 skall staten hafva så kallad testaments- och
arlsbevillning i alla de fall, der arf- eller testamentstagaren är i
fjermare skyldskap med den afiidne än syskon eller syskonsbarn.
Men under den tid jag varit statsrevisor har jag icke kunnat upptäcka,
att staten af denna bevillning bekommit ett enda öre.
Nu säger Utskottet visserligen: “Enligt hvad Utskottet inhemtat,
har, i anledning af denna Riksdagens begäran, Kongl. Maj:t anbefalla
Kammarrätten att inkomma med förslag till förändrade föreskrifter i
det af Riksdagen angifna syfte; och då således förslag till stadganden,
hvarigenom de af motionären öfverklagade missförhållanden kunna
varda undanröjda, på Riksdagens egen begäran är under utarbetning,
anser Utskottet någon förändring i det af motionären föreslagna syfte
icke för det närvarande böra ifrågakomma, utan hemställer, 2:o. att
Herr C. A. Larssons ifrågavarande motion icke för närvarande måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda. “
Men då vi se, att Kammarrätten, oaktadt den haft sex år på
sig, ännu icke inkommit med detta sitt utlåtande till Kongl. Maj:t,
föreställer jag mig, att det kan komma att dröja en hel mansålder,
innan ofvanberörda förslag blir slutligen pröfvadt och den önskade
förändringen kommer till stånd. Vid sådant förhållande tror jag det
varit skäl för Utskottet att taga fasta på mitt förslag.
Jag undrar emellertid icke på, att bristande tid vållat, att Ut¬
skottet icke kunnat sätta sig tillräckligt in i frågan, eftersom Ut¬
skottets ordförande har, om jag sä må säga, så många andra jern i
elden.
Jag yrkar, att Kammaren icke godkänner Utskottets förslag.
Vidare yttrades ej. I enlighet med Herr C. A. Larssons yrkande,
lät Kammaren vid Utskottets hemställan bero.
§ 25.
Föredrogs Bevilluings-Utskottets betänkande N:o 15, angående
vissa ännu oafgjorda frågor rörande stämpelpappersafgiften.
Punkten 1.
Godkändes.
N:o 59.
40
Måndagen den 12 Maj.
Punkten 2.
Om ändring af Utskottet hade föreslagit, att lydelsen af § 5 i stämpelpappers-
§ 5 i stämpel- förordningen måtte så till vida förändras, att under femte afdelningen
pappersforord- skune insättas Kammarkollegium och Kammarrätten, äfvensom att,
nmgen. en^r af rikets kollegier endast Kommerskollegium komme att qvarstå
under fjerde afdelningen, men deremot två förr under benämningen
rikets kollegier hänförda förvaltande embetsverk, Arméförvaltningen
och Marinförvaltningen, syntes böra särskildt upptagas under samma
afdelning, uttrycket rikets kollegier i sistnämnda afdelning skulle
utbytas emot uttrycken: “Arméförvaltningen, Marinförvaltningen, Kom¬
merskollegium. “
Herr C. A. Larsson yttrade: Då, såsom herrarne veta, Kommers¬
kollegium står på upphällningen, hemställer jag, att Kammaren icke
måtte ytterligare fastläsa detsamma genom ett sådant här stadgande
i 5 §, der ordet: Kommerskollegium icke behöfver införas. Jag yrkar
derför uteslutning af detta ord ur författningsförslaget.
Efter det öfverläggningen förklarats slutad, godkände Kammaren
Utskottets förslag.
Punkterna 3 och 4.
Lades till handlingarne.
§ 26.
Angående Föredrogs Banko-Utskottets utlåtande N:o 13, i anledning af
ändring af yäckta motioner om ökande af Riksbankens för af betalningslån afsedda
banlcoregle- f /i
mentet i fråga ‘'■'UU.
om afbetala
ningsUn. Utskottets första hemställan.
Bifölls.
Derefter upplästes följande af Utskottet i andra rummet gjorda
hemställan:
“att § 32 mom. 6 i bankoreglementet må komma att lyda så¬
lunda :
Nuvarande lydelsen: |
Mom. 1 Afbetalningslåu iemnas J
etc.
Mom. 2^ |
^f°m’ j , oförändradt.
Mom. 4
Mom. 5J
Måndagen den 12 Maj.
41
N:o 59.
Mom. 6. Inlemnas till hufvud-
eller afdelningskontor ansökningar
om lån af detta slag å större sam-
manlagdt belopp, än tillgångarne
medgifva, beviljas lånen i den
ordning anmälan derom ingått.
Inlemnas till hufvud- eller af¬
delningskontor ansökningar om lån
af detta slag å större samrnan-
lagdt belopp, än tillgångarne med¬
gifva, pröfvas låneansökningarne i
den ordning de ingått."
Enligt anteckning å utlåtandet, voro reservationer deremot inom
Utskottet afgifna
dels af Herr Ekman, med hvilken Herrar A. Peyron och jHettig
instämt;
dels af Herr Wijkander;
dels ock af Herr J. Rundbäck, hvilken sistnämnde för sin del
tillstyrkt, att bankoreglementets 32 § sista moment måtte erhålla denna
lydelse:
“moln. 6. Inlemnas till hufvud- eller afdelningskontor ansökningar
om lån af detta slag å större sammanlagdt belopp än tillgångarne
medgifva, pröfvas låneansökningarne så fort ske kan i den ordning de
ingått."
Ordet begärdes af
Herr Lind, som anförde:
Herr Aug. Börjeson: Jag är förekommen af Herr Lind, hvil¬
ken framstält samma yrkande, som jag ämnade göra, eller att, med
bifall till Herr Jöns Rundbäcks reservation, orden: "så fort ske kan“
måtte i momentet inskjutas. I öfrigt åberopar jag till stöd för detta
yrkande de skäl, som reservationen i sådant afseende innehåller.
Herr Lyttkens: Jag för min del har visserligen icke någonting
emot, att Kammaren i momentet insätter orden: “sä fort ske kan";
men dessa ord kunde med lika skål insättas i alla instruktioner för
de olika embetsverken, och derför, ehuru ordens införande naturligt¬
vis icke kan skada, är dock en sådan åtgärd alldeles öfverflödig, då
det väl faller af sig sjelf!, att en tjensteman skall göra sin sak så
fort sig gorå låter. Om någon försummelse vid ett lånekontor före¬
kommer, är jag öfvertygad om, att, då fullmäktige fått underrättelse
derom, rättelse följer. Att pröfning af inkomna låneansökningar någon
gång blifvit fördröjd, är både möjligt och troligt, då ibland en ofantlig
mängd ansökningar inströmma. Men icke behöfver man derför, att
någon gång så skett, i momentet insätta, att pröfningen skall ega
rum så fort ske kan. Jag yrkar således bifall till Utskottets förslag.
Öfverläggningen var slutad. Kammaren godkände Utskottets
förslag i oförändradt skick.
Utskottets slutliga hemställan.
Blef jemväl bifallen.
Andra Kammarens Prof. 1879. N:o 59.
Angående
ändring af
bankoregle¬
mentet i fråga
om afbetal-
ningslån.
(Forts.)
4
N:o 59.
Angående
ändring af
bankoregle¬
mentet i fråga
om af betal¬
ningslån.
(Forts.)
42 Måndagen den 12 Maj.
§ 27.
Herr Talmannen tillkännagaf, att, enligt mellan Herrar Talmän
träffad öfverenskommelse, gemensamma omröstningar komme att an¬
ställas vid början af morgondagens sammanträde.
§ 28.
Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrivelser:
N:o 27, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga
om afsättande till kronopark af indragna sergeantsbostället 7,
mantal Karsholmen;
N:o 28, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
försäljning af kronan tillhöriga, i hufvudstaden belägna egendomarne
N:o 8 i qvarteret Kulberget mindre och N:o 3 i qvarteret Päron¬
trädet ;
N:o 29, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
utbyte af länsmansbostället Vistinge N:o 2, 3/8 mantal, i Risinge
socken emot 1/i mantal af kronoskattehemmanet Ölmetorp N:o 1
i Skedevids socken af Finsponga läns härad och Östergötlands län;
N:o 30, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
afsöndring af jord till byggnadstomter från indragna häradshöfdinge-
bostället Hvetlanda, Thomas- och Kullagården;
N:o 31, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
upplåtelse af jord från Eskilstuna kungsladugård till Eskilstuna me¬
kaniska verkstad;
N:o 32, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
eftergift af Kronofogden A. M. Dryselius och Häradsskrifvaren E. J.
Augustin ålagd skyldighet att gälda 1868 års ränta för Trysunda
fiske i Vesternorrlands län;
N:o 33, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
afsöndring af jord från hemmanen Ridön till byggnadsplats m. m. för
en folkskola;
N:o 34, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
reglering af kronans och bolaget P. A. Norstedt & söners till hvarandra
gränsande tomter å Riddarholmen;
N:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
afsättande till kronopark af sergeantsbostället Aplahult N:o 1 och
andre korporals-bostället Bosakulla N:o 1;
N:o 36, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
afsöndring af jord från förra regementspastorsbostället Vesterhus för
utvidgning af Frösö mötesplats i Jemtlands län;
N:o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
indragning af åtskilliga länsmansboställen samt upplåtande af två nya
sådana boställen inom Östergötlands län;
N:o 38, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
nedsättning i arrendet för indragna fanjunkarebostället N:is 2 och 9
Hölja; samt
Måndagen den 12 Maj.
43 N:o 59.
R:o 39, angående bemyndigande för Riksgäldskontoret att under
år 1879 utbetala viss andel af det för år 1881 anslagna lånebelopp
till utförande af södra Dalarnes jernvägsaktiebolags jernvägsanlägg-
ning.
§ 29.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter åt¬
skiljdes kl. 3 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.