RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1879. Andra Kammaren. N:o 40.
OnsdageH den 23 April.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 16 i denna månad.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets utlåtande N:o 15,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens Nionde hufvud-
titel; hvarvid i ordningen förekom
Punkten 3.
Utskottet hade i denna punkt utlåtit sig öfver Kongl. Maj:ts för- Om pension
slag, att Assessoren i Göta Hofrätt, Constans Edvard Stjernspets, för Assessoren
måtte från och med månaden näst efter den, då afsked från assessors- c- E- sd»m~
embetet blefve honom meddeladt, uppföras å allmänna indragnings- spetz'
staten till åtnjutande för sin återstående lifstid af en årlig pension
till belopp af 3,800 kronor, motsvarande en assessorslön i lägsta löne¬
grad.
Och hade Utskottet hemstält,
att Riksdagen måtte bevilja den för bemälde assessor äskade
årliga pension af 3,300 kronor.
I anledning af nämnda hemställan, mot hvilken Herrar Sven Nils¬
son i Efveröd, Ola Andersson i Burlöf och Nils Petersson inom Ut¬
skottet reserverat sig, anförde
Herr Aug. Peterson: Då jag såsom suppleant i Stats-Utskottet
deltagit vid behandlingen derstädes af 9:de hufvudtiteln, men icke
närvarit vid betänkandets justering och följaktligen icke varit i till¬
fälle att anteckna mig såsom reservant vid de punkter, uti hvilka jag
icke kunnat biträda Utskottets förslag, ber jag att nu få tillkänna-
Andra Kammarens Prot. 1879. N:o 40. 1
M:o 40.
2
Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension gifva, att dessa punkter äro alla dem, vid hvilka [Jtsjcottsledamöter
E™™7ern ^enna Kammare antecknat sig såsom reservanter.
spett?.6*"' Hvad särskildt denna fråga angår, kar jag ansett, att Riksdagen
(Forts). åtminstone icke för det närvarande borde bifalla Kongl. Maj:ts pro¬
position om pension åt Assessoren Stjernspetz. Han utnämndes till
sin innehafvande tjenst den 29 Januari 1875 ock blef redan den 9
Augusti samma år till följd af iråkad sinnessjukdom oförmögen att
tjensten vidare sköta. Han beklädde således sin befattning endast
några månader ock är för det närvarande endast 43 år gammal. Han
skulle således, om pensionen bifölles, kunna komma i vida förmån¬
ligare förmögenhetsförhållanden än nu, emedan han, derest han en
gång möjligen blir frisk, bör med oförminskade kroppskrafter kunna
helt och hållet egna sig åt andra sysselsättningar och ändock af staten
åtnjuta en dryg pension. Visserligen är det sant, att öfverläkare!)
vid Vadstena hospital, der Assessor Stjernspetz under senare åren
vårdats, förklarat hans sinnessjukdom “sannolikt vara obotlig". Men
att denna sannolikhet äfven skall blifva verklighet, det är dock icke
gifvet. Och under förutsättning att han verkligen kan blifva till
helsan återstäld, vill jag icke vara med om att åt en så ung man be¬
vilja en för staten mycket betungande pension. Jag tror derföre, att,
då hittills under Stjernspetz’ sjukdom hans tjenst skötts af en adjun¬
gerad ledamot och ingen olägenhet häraf hittills försports, detta för¬
hållande utan risk för Hofrättens verksamhet tills vidare kan fortfara.
För öfrigt må jag säga, att Stjernspetz icke kan hafva synner¬
ligen stora utgifter, då han icke varit gift och således icke bör hafva
familj att försörja, hvarföre den honom tillkommande pensionen så¬
ledes skulle till större delen komma hans förmögna anförvandter till
godo. Detta är visserligen i och för sig icke något väsentligt skal
för ogillande af pensionsförslaget, men stäldt i sammanhang med de
förhållanden jag förut antydt, är det åtminstone icke egnadt att öka
dess lämplighet.
På grund af hvad jag sålunda yttrat yrkar jag afslag å Kongl.
Maj:ts, af Utskottet- i denna del tillstyrkta proposition.
Herr J. Andersson i Tenhult: Det har fäst min uppmärksamhet,
att det embetsverk, till hvilket ifrågavarande embetsman hörer, icke
yttrat sig öfver hans förhållande i tjensten. Ser man deremot i stats¬
rådsprotokollet för den 22 November sistlidne år, så finner man i 5
punkten det omdömet uttaladt, att den der omnämnde tjenstemannen
“med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina åligganden samt i öfrigt
städse gjort sig känd för en stadgad och hedrande vandel11. I punkten
6 står, att tjenstemannen “städse på ett berömvärdt sätt fullgjort
sina tjenstebefattningar11 och i punkten 7 “att han städse ådagalagt,
den största pligttrohet och mer än vanligt nit och intresse Men i
fråga om den nu föredragna punkten nämnes i detta afseende icke
ett ord. Följaktligen är man i ovisshet om, huruvida han i tjensten
förhållit sig på ett sådant sätt, att han kan vara förtjent af att er¬
hålla pension. Härom vill jag dock icke fälla något omdöme.
Då jag med flere nyvalde representanter, som förut icke haft till-
Onsdagen den 23 April, f. in. 3
fälle att blicka in i statsmaskineriets ofta nog invecklade gång, an-
kommo till Riksdagen, helsades vi alla med den föga angenäma under¬
rättelsen, att en större statsbrist före fans, som på ett eller annat sätt
måste fyllas. Såsom nybörjare var ingenting naturligare än söka göra
klart för mig, huru det var möjligt att under den djupaste fred, samt
derå års gynsamma skördar och ehuru inga störande händelser in¬
träffat, som efter min uppfattning kunnat föranleda någon rubbning i
förhållandenas normala gång, likväl finna eu större statsbrist.
De forskningar, jag af sådan anledning företagit, har försatt mig
i den öfvertygelsen att Denne särskilda, under senare tider tillkomna,
omständigheter till största delen förorsakat den brydsamma belägenhet^
hvari vi nu befinna oss. Dessa orsaker tror jag äro de många och
stora tjenstemännens löner, stora pensioner och slutligen frihandels¬
systemet. Genom de löneregleringar, som under de senare 6 åren
pågått och ännu pågå, ha tjenstemännens löner stegrats till en förut
icke anad höjd och löneförhöjniugarne under de sistförflutna 5 åren,
om jag ej misstagit mig ökats med mer än 15 millioner kronor.
Pensionerna ha under sagda tid blifvit bestämda från BO till 100
procent af lönen, således i många fall alldeles lika med den förhöjda
ordinarie lönen.
Hvad blir följden af detta? Jo, att tjenstemännen taga afsked,
så snart de hunnit pensionsåldern, som i vissa fall inträffar mycket
tidigt, hvarefter de under hela sin återstående lifstid få såsom pension
uppbära lika belopp, som med afträdda tjensten varit i ordinarie lön
förenadt.
Om man vidare aktgifver på förhållandena, synes mig, som tjenste-
männen, ett eller annat år före pensionsårets ingång, så vidt möjligt
är, uppflyttas till högre tjenstebefattning och högre tjenstegrad, för att
efter 1 å 2 års förlopp taga afsked och komma i åtnjutande af så
stor pension som möjligt, och följaktligen blir det lätt förklarligt hvar¬
före statsbrist uppkommit. Och synes mig, som statsbristen än vidare
år efter år kommer att ökas, enär statens tjenare så att säga, skola
på tvåfaldt sätt godtgöras, nemligen stor lön och stor pension.
Genom det förhållande, att statens tjensteman vid tidig ålder
pensioneras, och dessa, man efter man, kort före pensionstiden upp¬
flyttas till högre löner för att efter ett par års förlopp taga afsked
och få pension, kan ju lätt hända, att vid en och samma tjenst befatt¬
ning hvart annat och hvart tredje år göres en pensionär och förty 2,
3, ja, möjligen 4 pensionärer hvardera samtidigt uppbära lika inkomst
som den tjenstgörande har i lön, då i sådant fäll statens utgifter för
en syssla med 4,000 kronors lön, inberäknadt pensionärerne, som förut
innehaft samma syssla, alltså kan sammanlagdt uppgå till 20,000 kro¬
nor pr år. Hvart skall ställningen vid dylika förhållanden taga vä¬
gen? Spå den som kan!
Då de flesta varor, som från utlandet införas, nu draga en obe¬
tydlig tull, och de värdefullaste alldeles ingen, och vårt land öfver-
svämmas af utlandets bearbetade produkter i utbyte mot vårt mynt,
under det att landets egna arbetare få gå sysslolösa, och under det
att landets största jernförädlande inrättningar och industriella företag
N:o 40.
Om pension
för Assessor eu
C. E. Stjern-
spetz.
(Forte.)
N:o 40.
Om pension
för Assessoren
C. E. Stjern-
spetz.
(Forts )
4 Onsdagen den 23 April, f. m.
hotas af undergång, är fara värdt, att den tid snart kan inträffa, då
ingå andra penningar finnas qvar än de, som årligen frän andra länder
upplånas. Ett varnande exempel är nu redan för handen, då, oaktadt
goda skördar, ifrågasättes att för vidmakthållande af jemvigten upp¬
taga ett lån på icke mindre än 30 millioner kronor, livilka icke lära
förslå, då vi hafva en handelsbalans på cirka 80 millioner kronor.
Då det allt redan kommit derhän, som nu påpekats, hur skall
det då, äfven i den närmaste framtiden, blifva möjligt lemna statens
tjenare och dess pensionärer de rundliga aflöningar, som dem under
den senast förflutna tiden blifvit tillförsäkrade, helst med säkerhet
får antagas, att ju brydsammare penningeställningen blir i vårt land,
ju större blir emigrationen — som kan gå ända derhän, att till sist
endast tjenstemän, pensionärer, fideikommissarier och fattighjon blifva
qvar? Lyckliga framtid!
Sedan jag förutskickat dessa betänkligheter, vill jag uti den före¬
liggande frågan i hufvudsak yttra, att jag icke kan fatta lämpligheten
af, att en tjensteman vid 43 års ålder bör tillerkännas en årlig pen¬
sion af 3,300 kronor. Den person, hvarom här är fråga, kan i lik¬
het med inånga andra dödlige uppnå dubbla antalet år, då i sådant
fall 43 års pensioner å 3,300 kronor per år skulle uppgå till en
summa af 141,900 kronor, för det personen i fråga, om jag blifvit
rätt underrättad, icke varit i statens tjenst mer än 12 år — och
under tjenstetiden åtnjutit den lön som med sysslan varit förenad.
Det synes mig, som mannen i fråga borde ha nedlagt särdeles stora
förtjenster, för att dylika vedermälen kunnat ifrågasättas.
De upplysningar, som åtfölja den Kongl. propositionen så väl som
Stats-Utskottets utlåtande, omtala inga som helst utmärkelser.
Jag kan icke anse, att staten är eu fättigvårdsinrättning för att
hjelpa enskilde personer, som kunna vara i nöd. Om så skulle vara
förhållandet, skulle Riksdagen få en befattning, som vore helt och
hållet vid sidan af dess bestämmelse.
Jag yrkar följaktligen afslag å så väl denna punkt i Utskottets
betänkande som alla andra af lika beskaffenhet.
Hans Excellens Herr Statsministern, Friherre De Geer: Till en
början ber jag att få fästa Kammarens uppmärksamhet derpå, att
Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition om pension åt Assessoren
Stjernspetz alldeles icke afser att bereda Stjernspetz någon förmån.
Han är nemligen ovilkorligen berättigad att, så länge han till följd af
sjukdom är urståndsatt att fullgöra sin tjenst, uppbära hela assessors-
lönen, hvilken svarar emot den föreslagna pensionen. Och just till
följd af denna rättighet har Kongl. Maj:t icke ansett nödigt att här,
såsom i fråga om åtskilliga andra till pensions erhållande föreslagne
embets- och tjenstemän, hvilka man afsett att härmed bereda en för¬
mån, framhålla, att han på ett berömvärdt sätt fullgjort sina tjenste-
åligganden. Så var likväl förhållandet så länge hans helsa det tillät,
och samma år han beklagligtvis insjuknade hade han af hofrätten
blifvit uppförd på första rummet till den assessorstjenst, hvartill han
sedermera utnämndes på grund af ådagalagd skicklighet och förtjenst.
Onsdagen den 23 April, f. m.
5
N:o 40.
Den Kongl. propositionen har tillkommit på grund af framställ¬
ning från Göta Hofrätt och med anledning af det menliga, som måste
ligga deri, att ett domare-embete kan komma att under eu half mans¬
ålder skötas af eu vikarie mot eu så ringa ersättning som tjenst-
göringspenningarne för en stadigvarande befattning. En talare har
visserligen framhållit, att ännu kan det vara förhoppning om, att
Assessor Stjernspetz kan tillfriskna, och att pension derför icke borde
nu beviljas honom. Emellertid har man i allmänhet antagit, att en
person, som mer än tre år lidit af sinnessjukdom utan att något tecken
till en börjad förbättring visat sig, icke anses lemna någon förhoppning
om tillfrisknande.
Riksdagen har ock vid fastställande af grunderna för pensionering
af arméns och flottans befäl antagit, att under dylika förhållanden
och precis med den tidsbestämning här i fråga om Åssessoren Stjern¬
spetz är upptagen, en tjensteman må utan ansökning och utan att
framställning derom sker till Riksdagen, öfverflyttas på pensionsstat
med full pension. I afseende på de civila em betsverken har något
sådant allmänt stadgande icke blifvit gjordt men Riksdagen har mång¬
faldiga gånger på särskild framställning beviljat dylik pension, och
särskilt erinrar jag mig, huru för ett par år sedan en tjensteman i
Svea Hofrätt, Assessoren Lönnroth, under likartade förhållanden öfver-
flyttades på pensionsstat.
Herr Bergius: Till hvad Hans Excellens Herr Statsministern
anfört har jag icke annat att lägga, än att, sedan Stjernspetz i
Januari 1875 utnämnts till assessor, han derefter hela vårsessionen
med noggrannhet och nit tjenstgjorde i Hofrätten. Sedermera har han
alltsedan September månad samma år varit för sjukdom urståndsatt
att sköta sin tjenst — och att icke något hopp finnes om hans veder¬
fående, derpå är väl det ett bevis, att hans anförvandter begärt hans
förflyttande till indraguingsstat. Hade något hopp om hans tillfrisk¬
nande funnits, hade det för honom varit fördelaktigare att qvarstå
på sin plats än att komma på indraguingsstat. Jag ber att få yrka
bifall till Utskottets förslag.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag hade icke ämnat att yttra
något vid behandlingen af nionde hufvudtiteln, ty den är af den be¬
skaffenhet, att jag helst skulle önska, att öfveriäggningar derom i
Kamrarne icke komme i fråga, då man icke dervid kan undgå att
alltför mycket beröra personliga intressen. Emellertid kan jag icke
underlåta att yttra några ord, särskildt vid den föredragna punkten.
För min del har jag icke betviflat, att den ifrågavarande tjenste-
mannen har med nit och skicklighet fullgjort sin tjenst, men detta
är, noga taget, hvarje tjenstemans skyldighet, och han har således
derutinnan icke gjort mera än hans tjenst och pligt fordrat.
Nu har man sagt, att denne tjensteman är berättigad att åtnjuta
sin lön, oafsedt om han kan göra sin tjenst eller icke. Jag har vid
ett föregående tillfälle uttalat min åsigt i denna fråga, så att jag ej
nu ånyo behöfde yttra mig derom, men jag har några skäl att tillägga.
Om pension
för Assessoren
C. E. Stjern¬
spetz.
(Forte.)
N:o 40.
6
Lördagen den 10 April, f. m.
Om pension Det är i grundlagen bestämdt föreskrifvet, att den, som bekläder ordi-
£ssMs°ren narie embete, icke kan från sin innehafvande syssla skiljas utan ran-
spetzerH' safning och dom, det vill säga om han har begått fel eller förbry-
(Fort«.) telse i embetet, eller i öfrigt befinnes oduglig a.tt sköta sin tjenst.
Således torde det vara tydligt, att om det kan genom ransakningen
ådagaläggas, att en tjensteman icke utan våda för statens intressen
kan sköta sin befattning, han äfven i den blifvande domen kan skiljas
från tjensten. I förevarande fall är det en vansinnig person, som väl
utan allt tvifvel skulle, af den blifvande utredningen förklaras oduglig
att bekläda domare-embetet, och nu har, i stället för den i grund¬
lagen föreskrifna ransakningen, tjenstemannens förmyndare gått in till
Kongl. Maj:t med ansökan om myndlingens afskedande från tjensten
med vilkor att han skall få åtnjuta full lön i pension. Det kan
naturligtvis hafva något skäl för sig sig, att en vansinnig persons för¬
myndare kan ega rätt att handla å sin myndlings vägnar och således
vara befogad att framkomma med en sådan ansökning, allra helst
då den står i öfverensstämmelse med myndlingens intresse. Och jag
tror äfven att Kongl. Maj:t och Riksdagen i förevarande fäll ega att
komma öfverens med förmyndaren om afskedet från tjensten, så vidt
man blir öfverens om pensionsbeloppet, men så blir ej förhållandet
om ej tjenstemannens förmyndare, godkänner öfverenskommelsen. Jag
ber emellertid att få erinra om 23 och 24 punkterna i detta betän¬
kande, som äfven handla om pensioner till sådana personer. Der
förekommer nemligen, att Kongl. Maj:t begärt pension för 2 vansinniga
tjensteman, af hviika den ene sjelf gått in med ansökning till Kongl.
Maj:t att vid afskedstagandet erhålla pension. I andra fallet är det
icke tjenstemannen sjelf som gjort ansökningen, utan är det domkapit¬
let som begärt hans entledigande, med vilkor om bibehållande af hela
lönen i pension. I sådana fall tror jag icke att hvarken Kongl. Maj:t
eller Riksdagen kan skilja eu tjensteman från sin tjenst utan ransak¬
ning och dom, utan tror att Kongl. Maj:t, i stället för att hänskjuta
frågan till Riksdagen, bort öfverlemna den för utredning vid domstol.
Jag föreställer mig nemligen, att Riksdagen icke på en vansinnig
persons eller ett domkapitels ansökning kan skilja en tjensteman
från sin befattning, ty en vansinnig persons ansökning bör ej kunna
tilläggas något afseende, då han icke är tillräknelig för sina hand¬
lingar, och ett domkapitel kan ej ega rätt att tala för der anstälde
tjensteman.
Således tror jag icke att Riksdagen har rätt att på Kongl. Maj:ts
förslag skilja dessa tjensteman från sin befattning och gifva dem pen¬
sioner, då de icke äro i den ställning att staten kan med dem öfverens¬
komma, då den åsigten är obestridligt vigtig, att tjenstemän icke utan
ransakning och dom kunna från sina befattningar entledigas. Således
tror jag att den åsigten jag uttalat låter försvara sig. Kongl. Maj:t
kan efter dom och ransakning skilja en tjensteman, från sin tjenst,
om han befinnes oduglig att sköta den. Och Kongl. Maj:t kan efter
Riksdagens hörande öfverenskomma med tjenstemän som äro tillräkne-
liga för sina gerningar, och i andra fall deras målsmän, om rätt till
pension med vilkor att de afträda tjensten. Jag hade också förestält
Onsdagen den 23 April, f. m.
7
N;o 40.
mig, att det hade bort vara endast af medlidsamhetsskäl, som under¬
stöd borde den nu ifrågavarande personen beviljas, och då hade man
bort gå så tillväga, att understödet afpassats efter behofvet, nemligen
hvad som erfordras för hans vårdande å hospitalet. Denna kostnad
uppgår icke till mera än 5 å 600 kronor om året, och skulle nu
honom beviljas den ifrågasatta pensionen, så uppkomme ett ej obetyd¬
ligt öfverskott, som staten finge tillskjuta utöfver hvad han behöfver
för sitt uppehälle. På hvad sätt skola dessa medel användas, då den
ifrågavarande tjenstemannen icke har hustru och familj att under¬
hålla. Naturligtvis kommer, om han fortfarande förblifver sjuk och
endast 5 å 600 kronor erfordras för hans vård, ett stort kapital
att bildas, hvilket uteslutande kommer att tillfalla hans arfvingar, och
således har tjenstemannen i fråga sjelf icke haft nyttan af det kapi¬
tal staten skänkt honom. Jag tror, att detta är ett väl frikostigt sätt
att gå till väga, och jag både förestält mig, att Kongl. Maj:t bort i
sådant fall föreslå ett mindre belopp än det som nu ifrågasatts.
Det är icke heller alldeles säkert, att icke ifrågavarande tjenste
man kan blifva återstäld till helsan. Läkaren har icke gifvit något
bestämdt intyg derom, utan endast sagt, att han “sannolikt“ icke kan
blifva återstäld. Ordet sannolikt, tror jag, väger icke så obetydligt,
när det är fråga om intyg från en läkare. Om ifrågavarande person
möjligen blifver frisk, så, enär han för närvarande endast är omkring
fyrtio år gammal, inträffar det förhållande, att, jemte det han upp¬
bär en pension af 3,300 kronor, han under tiden kan förtjena
sitt uppehälle på annat sätt. Jag tror derföre att pensionsbeloppet
bör nedsättas, och att i Riksdagens beslut förbehåll borde göras, att,
om tjenstemannen blefve frisk, han vore skyldig att återigen inträda
i statens tjenst, så att staten måtte få någon ersättning för sina upp¬
offringar, eller ock, att pensionen vid sådant förhållande komme att
upphöra.
Det är på dessa skäl jag reserverat mig mot Utskottets förslag,
och då jag icke kan finna, att det är någon särdeles stor olägenhet
att uppskjuta beviljandet af den Kongl. propositionen ett eller annat
år, tills man fått större visshet om, huruvida ifrågavarande person
kan blifva frisk igen eller ej, yrkar jag afslag å såväl Kongl. Maj:ts
som Stats-Utskottets förslag.
Herr Bergius: Med anledning af hvad den siste talaren anfört
ber jag att få fästa uppmärksamheten på stadgandet i Kongl. kun¬
görelsen' den 19 Maj 1876, angående vilkoren för åtnjutande af de
från 1877 års början faststälda nya löneförmåner för Justitiekansleren,
Justitierevisionsexpeditionen, rikets samtliga hofrätter och krigshofrätter.
Här stadgas i femte punkten “att den, som af sjukdom hindras att
sin tjenst förrätta, eger uppbära hela lönen. “ Således är Stjernspetz
berättigad att såsom förut behålla hela sin lön, likasom det torde
vara en gifven sak, att på ansökning af hans målsman afsked kan
honom beviljas och att han utan målsmannens begifvande icke kan
afskedas. Man har derför icke kunnat åt honom föreslå en mindre
pension än den lön, han för närvarande åtnjuter. Nu har hans
Om pension m
för Assessor«1p
C. E. Stjelk
spetz.
(Forts.)
N:o 40.
8
Onsdagen den 23 April, f. ra.
Om pension tjenst i kofrätten uppehållits under nära fyra år genom vikarier, och
fJcrE Stjern- det kan väl icke vara att så fortfarande sker. På denna
spets. grund vidhåller jag mitt yrkande om bifall till Utskottets förslag.
(Fort».)
Herr O. B. Olsson: Herr Grefve och Talman! Mine HerrarI
Het är visserligen rigtigt, såsom deri siste talaren anmärkte, att, när
en tjensteman blifver sjuk, han har rätt uppbära full lön. Men det
kan inträffa, att tjenstemannen blifver frisk igen. Läkaren har med
afseende å bär ifrågavarande tjensteman visserligen sagt, att han
“sannolikt11 icke torde blifva bra, men det är dock icke säkert, att
så ej kan ske.
Dessutom har Riksdagen tillförene många gånger begått ett sådant
misstag och särskildt för ett tiotal år sedan, då den under samma för¬
hållanden som nu, på grund af förklaring i läkarebetyg, att eu per¬
son lede af en sjukdom, som sannolikt vore obotlig, beviljade samma per¬
son hela lönen i pension. Emellertid inträffade det förhållande, att
denne person, efter några års förlopp, blef fullkomligt till lielsan åter-
stäld, och under det han kunnat åter blifva en nyttig samhällsmedlem
och sköta sina tjensteåligganden, fick sålunda staten vidkännas den för¬
lusten, att till honom utbetala hela lönen i pension. Man kan icke
veta, om icke samma förhållande kommer att ega rum i detta fall, och
jag instämmer derföre i Herr Sven Nilssons yrkande om afslag å så
väl Kongl. Maj:ts som Utskottets förslag.
Herr Liss Olof Larsson: Jag har begärt ordet för att gifva
till känna, att jag i Utskottet icke varit belåten med det beslut, Ut¬
skottet fattade i denna fråga. Jag framstälde ock der ett annat
yrkande, ehuru det icke vann understöd. Mitt förslag gick derpå ut,
att man skulle bevilja denna pension, så länge ifrågavarande tjenste¬
man vore urståndsätta att sig sjelf försörja, det vill säga så länge,han
vore lidande af sin nuvarande sjukdom. Jag erhöll då det svar, att
han eller hans förmyndare å hans vägnar kunde underlåta att begära
afsked, och i sådant fall komme han att qvarstå i tjensten samt åt¬
njuta sin lön. Man har sannerligen i detta svar ett talande exempel
på, huruledes tjenstebefattningar betraktas såsom innehafvarens egen¬
dom. Det beror i detta fall på ifrågavarande tjenstemans förmyn¬
dares och anhörigas godtycke att ställa så till, att tjensten fortfarande
innehafves af eu tokig person, och dessa utqvittera hans lön, under
det staten får tillse att göromålen bestridas af annan person än den
som uppbär lönen, och detta fortfar så länge personen lefver, ty de
kunna icke tvingas att för honom begära afsked. Staten står så¬
lunda gent emot den enskilde fullkomligt redlös, för så vidt den icke
betalar hvad som begäres.
Jag ber att härmed få erinra om något som väl mötte motstånd
i denna Kammare men om hvars riktighet jag alltjemt är öfvertygad
~7 nemligen derom att jag, då löneregleringar här förevarit, fram¬
stam förslag, som gått derpå ut, att lönerna måtte bestämmas något
mindre och tjenstgöringspenningarne något större än enligt de till
Onsdagen den 23 April, f m.
9
N:0 40.
Riksdagen inkomna framställningar, och jag fastade då uppmärksam¬
heten just vid sådana omständigheter, som här föreligga.
Här har redan blifvit påpekadt, hurusom, genom det nu före¬
slagna sättet att gå tillväga, ifrågavarande tjensteman, hvilken icke
har familj och som är intagen å hospital och möjligen kan lefva
mycket länge, skulle, om man får antaga att derstädes för honom
betalas 500 kronor om året, sålunda årligen reservera 2,800 kronor,
hvilken summa, under förvaltares och förmyndares vård år för år
ökad med ränta på ränta, slutligen kan uppgå till ett kapital af
70,000 till 80,000 kronor, att efter hans död på arfvingarne fördelas.
Det höga belopp, hvilket staten i pension till denna tjensteman utbe¬
talade, skulle sålunda hvarken vara någon belöning för arbete i statens
tjenst eller komma tjenstemannen sjelf till godo, utan samlades deri¬
genom blott förmögenhet åt hans mer eller mindre aflägsna arfvingar.
Detta allt förefaller som en orimlighet, men är icke dess mindre sann.
Man bör visserligen anse tjensten vigtigare än dessa 3,800 kronor,
och att det derföre icke kan vara lämpligt, att eu sinnessjuk person
qvarstår såsom ordinarie domare, och att tjensten sålunda uppehälles
af eu extra ordinarie eller vikarierande tjensteman, men för min del anser
jag det alldeles nödvändigt att vid beviljandet af pensionen, i fall sådant
sker, inlägga sådana ordalag, som åsyftade, att, om ifrågavarande person
blefve frisk, pensionen komme att upphöra. Yi hafva mer än ett
exempel på, att en tjensteman i många år på grund af sjukdom fått
hela lönen i pension, men att det, besynnerligt nog, haft den verkan,
att, så snart Riksdagen beviljat pensionen, samme person blifvit full¬
komligt frisk — så frisk som någon af oss. Han åtnjuter emellertid
hela lönen, utan att göra det minsta för statens bästa. Jag hyser
derföre stor tvekan att nu bifalla Utskottets och Kongl. Maj:ts för¬
slag, då personen i fråga varit så kort tid sjuk och läkarebetyget
dessutom innehåller, att han “sannolikt“ icke blifver frisk.
Jag tror sålunda, att, huru motbjudande det än må förefalla, att
en så vigtig tjenst skötes genom vikarie, det dock vore lämpligt att
vänta ett eller annat år och ställa karlen på förbättring. Om ändock
ingen förbättring i hans tillstånd inträffade, föreställer jag mig, att,
om Kongl. Maj:t då inkommer med proposition att bevilja honom
hvad till hans uppehälle är af nöden, ingen enda röst i denna Kam¬
mare skall höja sig deremot. Men att nu, emedan han för tillfället
är sjuk, bevilja hela lönen i pension, kan jag icke gerna vara med
om; utan yrkar äfven jag afslag å Utskottets förslag.
Herr Halldin: Jag har egentligen begärt ordet för att uttala
samma tankar, som af Herr Liss Olof Larsson nu redan blifvit fram-
stälda och i hvilka jag ber få instämma; jag behöfver derför icke
längre upptaga Kammarens tid. Ehuru följderna, enligt min åsigt,
ställa sig högst oegentliga, ja rent af vidriga, om punkten, på sätt
Utskottet föreslagit, bifalles, torde det likväl icke finnas annan utväg
än att bifalla Kongl. Maj:ts proposition på sätt Utskottet föreslagit.
Af handlingarne i frågan framgår, att Assessor Stjernspetz blifvit ut¬
nämnd till statens ordinarie tjensteman den 29 Januari 1875, och till
Om pension
för Assessor en
C. E. Stjem-
speiz.
(Forts.)
N:o 40.
10
Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension
för Assessor en
C. E. Stjern-
spetz.
(Forte.)
följd af sinnessjukdom måst lemna sin tjenst för att uppehållas af
adjungerad person den 9 Augusti samma år. Således har Stjernspetz
endast tjenstgjort fulla 6 månader, och är numera till vård intagen
på ett af rikets hospital.
I Kongl. Maj:ts författning af den 1 November 1878, angående
intagning å vård å rikets hospital, skall betalas för patient i lista
klassen 2 kronor, 2:dra klassen 75 öre, 3:dje klassen 50 öre per dag.
Som nu Stjernspetz icke sjelf kau förvalta, ej heller är för hans rätts-
innehafvare möjligt att till Stjernspetz personliga fördel kunna för¬
bruka honom enligt författningen om pension tillkommande pensions¬
förmåner, samt då Stjernspetz icke heller har familj, blir följden
den att hans slägtingar, hvilka, efter hvad jag har hört sägas, lära
vara förmögna, komma att dela det öfverskott, som likaledes enligt
författningen om intagning, och vård å rikets hospital icke åtginge.
Staten skulle alltså, sedan hospitalet af statsmedel blifvit godt-
gjordt med, jag antager i lista klassen, 2 kronor per dag, eller
för år 730 kronor, till Stjernspetz’ slägtingar årligen utbetala 2,570
kronor, och detta för 6 månaders tjenstgöring! Finnes någon rimlig¬
het i sådant? Jag måste svara nej. Påtagligen förefinnes en ofull¬
ständighet i författningen om pensionering, som med snaraste be-
höfver afhjelpas. Men, som jag redan sagt, på det författningen om
tjensteman pensionering icke må blifva kränkt, torde Kongl. Majits
proposition, likväl med någon ändring, böra bifallas. Jag föreställer
mig att de oegentligheter, som här uppenbarligen föreligga, både kunnat
afhjelpas på annat sätt än som Utskottet föreslagit, och jag ber der¬
före ytterligare få nämna, att, då Stjernspetz är till vård intagen på
ett hospital som är statens, penningarne, hvaraf pensionen utgår, äro sta¬
tens. Stjernspetz är statens, Stjernspetz har rätt att förblifva statens
och försvaras af staten, allt på grund af lag och rätt — så synes mig,
det vara rigtigast att hela den pensionssumma, som enligt författning
tillkommer Stjernspetz, öfverlemnas till hospitalet.
Jag får derför yrka bifall till Kongl. Majits proposition med det
tillägg, att den Assessor Stjernspetz årligen tillkommande pension
måtte öfverlemnas till det hospital, der han vårdas.
Herr Abr. Rundbäck: Det har ganska mycket förvånat mig,
att man vid detta tillfälle vill vägra pension åt en person, som genom
en sådan sjukdom som den, hvaraf Assessor Stjernspetz lider, är ur-
ståndsatt att sköta sin tjenst, allra helst då denna tjenst är af en så
maktpåliggande beskaffenhet som domareembetet i en öfverrätt. Det
kan enligt mitt förmenande icke vara öfverensstämmande med statens
intressen, att en dylik tjenst upprätthålles genom vikarier i flera år
efter hvarandra.
Nu är det visserligen sant, att den ifrågavarande personen kan
blifva frisk och man har derför åberopat läkarebetyget, som säger,
att han “sannolikt11 är obotlig, hvilket skulle innebära en möjlighet,
att han kan blifva återstäld, men jag vill fråga denna Kammares
ledamöter, om det är möjligt för en läkare att gifva ett annat betyg,
ty så länge en sjuk menniska lefver, finnes väl alltid någon förhopp-
Onsdagen den 23 April. f. m.
11
N:o 40.
ning, att hon kan blifva bättre. Men låtom oss emellertid antaga,
att den ifrågavarande personen blir frisk om några år, tro herrarne,
att han då kan vara lämplig att återtaga utöfningen af sin tjenst.
Under de många år han varit sjuk och således fri från utöfningen af
sin tjenst har han glömt bort mycket af sin juridik och han har icke
kunnat inhemta kännedom om de nya lagar och författningar, som
under tiden tillkommit. Jag frågar nu, om det är lämpligt att åt eu
sådan person ånyo öfverlåta ett så vigtigt embete, som en assessors-
tjenst? Månne det icke är lämpligare, att, om han också åter blir
frisk, han icke vidare kommer i utöfning af den tjenstebefattning, han
förut innehaft.
Jag anser således det vara skäl att bifalla Kongl. Maj:ts, af Stats¬
utskottet tillstyrkta, framställning, så mycket hellre som denna fram¬
ställning är fullkomligt öfverensstämmande med flera föregående pre¬
judikat, hvarför jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Om pension
för Assessoren
C. E. Stjern-
spetz.
(Forts.)
Herr Åke Andersson: Jag vill för min del instämma i de
åsigter, som af herr Sven Nilsson uttalats i denna fråga. Yare sig
den ifrågavarande personen blir frisk eller icke, uppstår dock en dub¬
bel utgift för staten, som måste aflöna vikarien. Huruvida 600 kro¬
nor kunde vara tillräckligt för hans vård å hospitalet vill jag icke
inlåta mig på. Jag betviflar likväl att dessa kunna räcka till, helst om
han skall intagas bland första klassens sjuka. Men i hvilket fall som
helst kommer dock denna pension hufvudsakligen hans arfvingar till
godo, och det kan väl icke vara rätt att så förfares med statens me¬
del, hvarför jag yrkar afslag å Utskottets förslag.
Herr Ivar Månsson: Talaren på vexiöbänken antydde, att det
vore i högsta grad origtigt, att Riksdagen vägrade bifalla Kongl. Maj :ts
nu föreliggande proposition, derför att det vore vådligt att ställa en
statens befattning af sådan beskaffenhet som den nu ifrågavarande
på förordnande. Deri kan han visserligen hafva rätt, men jag tror
dock icke, att staten derigenom råkar i så stor våda, att icke ett
uppskof kan gå för sig. På landsorten vid häradsrätterna äro domarena
de enda med egentliga juridiska kunskaper och der skötas ganska
ofta och mycket länge domaretjensterna på förordnande, utan att nå¬
gon synnerlig olägenhet deraf uppstår, men vid hcfrätterna deremot
sitta många ordinarie domare och ledamöter, och om der en tjenst
skötes af en tillförordnad domare, kan jag icke finna, att deri ligger
någon synnerlig våda.
För min del har jag funnit, att man vid beviljandet af dessa
pensioner icke går så varsamt till väga, som man borde. Visserligen
kan jag inse, att Kongl. Maj:t nödgas afslå många dylika framställ¬
ningar om pensioner och att så äfven skett. Jag har emellertid tyckt
mig finna, att ej så mänga framställningar i den vägen blifvit afslagna
som, enligt min tanke, funnits skäl till; ty en del af de framställnin¬
gar, som till Riksdagen gjorts, hade på verkligen goda grunder bort
kunna redan af regeringen sjelf afstyrkas. Om vi nu bevilja pension
med lönens hela belopp åt denne statens tjensteman, är det ju all-
N:o 40.
12
Onsdagen den 23 April, f. m.
$ Om pension
för Assessor en
C. E. Stjern-
spetz.
(Forts.)
deles uppenbart, på sätt också redan blifvit påpekadt,. att det blir
hans rättsinnehafvare som komma i åtnjutande af denna inkomst; ty
det kan val aldrig förutsättas, att hans vårdande på den inrättning,
der han är intagen, skulle kunna kosta 3,800 kronor. För mig vill
det således synas klart, att bestämmandet af hela lönen i pension ej
är rigtigt. Uti reglementet för civilstatens pensionsinrättning, hvarest
ifrågavarande tjensteman, i anseende till den långa tid af omkring 12
år han varit anstäld i statens tjenst, har bort söka inträde, linnes
stadgadt, att, om en delegare i denna inrättning till följd af sjukdom
blifver hindrad att fortsätta med sin tjenstgöring och nödgas från
tjensten afgå, skall han ega att uppbära pension på så sätt, att, om
han ej tjenat fulla tio år och är ogift, må honom tilläggas en fjerde¬
del af pensionsbeloppet i den klass, hvartill han hörer, samt att, om
han tjenat öfver tio, men ej fulla tjugo år, ege han undfå hälften.
I nämnda bestämmelser ingår sålunda den åsigten, att det bör finnas
eu gradering i dess delegares pensioner, då vederbörande icke fullt
tjenat den tid, som i reglementet är såsom den normala föreskrifven.
Och om jag ej minnes orätt, finnes jemväl bland föreskrifterna rörande
befälets vid armén och flottan pensionering stadgadt, att, om någon filt
följd af sjukdom eller andra omständigheter före den utsatta tiden
från tjensten afgår, eger han endast i pension uppbära 75 procent af
lönen. Det förefaller mig derför, som man äfven uti ifrågavarande
fall borde gå tillväga på samma sätt och att äfven härvid bestämma
eu någorlunda proportionerlig pension, ty att tillerkänna personen i
fråga hela lönen, anser jag ej vara rigtigt och vill för min del ej
vara med om bifall dertill. Om man åter velat tilldela honom till
exempel halfva lönen, hvilket utgör 1,650 kronor, eller till och med
blott eu tredjedel i likhet med hvad vid civilstatens pensionsinrättning
ar stadgadt, skulle jag ej hafva ansett ett sådant förslag så origtigt,
ty vi skulle derigenom kommit ifrån denne tjensteman, hvars qvar-
sittande vid sin befattning ju ej kan vara lämpligt.
Då jag, som sagdt, ej vill vara med om att för all framtid till¬
dela meranämnda person hela lönen i pension, har jag nödgats in¬
stämma med dem, hvilka yrkat utslag å Utskottets föreliggande hem¬
ställan.
Herr Berg: Det är endast med anledning af hvad den siste
ärade talaren anförde, som jag vill be att få yttra några ord.
Sagde talare ansåg nemligen, att den här föreslagna pensionen
borde kunna nedsättas samt att personen i fråga torde — i den be¬
lägenhet, hvari han befiuner sig — kunna nöja sig med ett mindre
belopp. För min del vill jag ej ingå i något bedömande häraf; ty
hvarken har jag mig bekant, huru stor underhållskostnaden är å den
anstalt, der han för närvarande vistas, ej heller känner jag, om han
tilläfventyrs skulle kunna existera för ett ringare belopp, än den
ifrågasatta pensionen. Men, hvad särskildt beträffar här föreliggande
fall, så kommer ju, ehvad Kongl. Maj:ts framställning bifalles eller
icke, förhållandena att blifva alldeles oförändrade, hvad assessor
Stjernspetz angår. Ty om Kongl. Maj:ts framställning afslås, blir
Onsdagen den 23 April, f. m.
13
N:o 40.
följden, att assessor Stjernspetz fortfarande såsom lön uppbär sina 0m pension
3,300 kronor till dess Riksdagen förr eller senare lemnar bifall till ^
hans pensionerande, med enahanda belopp, och genom afslaget kan speJ’ern'
någon minskning uti den inkomst, som för assessoren Stjernspetz är (Fort».)
begärd, således icke komma att ega rum. Att under sådana för¬
hållanden, hans målsmän skulle medgifva en nedsättning, tror jag ej
vara antagligt, då han ju är berättigad att uppbära lönen, ehuru han
är oförmögen att sköta tjensten. För åtskilliga år sedan, jag tror
det vara på 1850-talet gjordes framställning hos Riksdagen om en
lag, som stadgade, att, om tjensteman till följd af vansinne eller
annan sådan orsak vore oförmögen att uppehålla sin tjenst, så skulle,
derest han ej sjelf begärde afsked, vederbörande kunna döma honom
tjensten förlustig mot viss del af lönen såsom pension. Men om jag
ej minnes orätt, svarade just Riksdagen på denna framställning, att
det ej vore skäl antaga en sådan lag, utan borde hvarje dylikt fall
underställas Riksdagens pröfning, dervid Riksdagen sannolikt ej skulle
underlåta att gifva pension. Vid sådant förhållande och då den
fråga, som nu föreligger, egentligen ej inverkar på den rätt, Stjern¬
spetz och hans rättsinnehafvare redan ega, men deremot inverkar på
hofrättens arbeten, emedan, om propositionen afslås och Stjernspetz
står qvar vid assessorsembetet, detta måste upprätthållas genom
vikarie, hvilket naturligtvis i längden skall utöfva ett menligt infly¬
tande på arbetets gång, så anser jag mig böra tillstyrka bifall till
Kongl. Maj:ts framställning, så mycket hellre som det knappast finnes
anledning antaga, att Stjernspetz någonsin framdeles skall kunna
återtaga sitt embete. Visserligen har läkaren endast intygat, att den
sjuke “sannolikt'4 aldrig blir återstäld, men oaktadt denna ordalydelse
tror jag, att detta läkarens förklarande bör tillerkännas lika stor
betydelse, som om detsamma innehållit en bestämd försäkran, att
patienten aldrig skulle blifva återstäld. Det torde nemligen ej ligga
i mensklig makt att bedöma, huru i sådana fall i framtiden skall ske
och läkarens yttrande kan således ej angifva annat än hvad som,
enligt vetenskapliga grunder, bör antagas för sannolikt. Såvida man
af nuvarande omständigheter kan döma, synes således Stjernspetz al¬
drig kunna blifva återstäld, och skulle han äfven framdeles blifva
bättre, lärer det i allt fall ej vara lämpligt att anförtro honom
att åter utöfva ett assessorsembete.
För min del anser jag således ett afslag endast hafva till följd,
att Kongl. Maj:t vid en kommande riksdag förnyar ifrågavarande
framställning och att således i frågan vinnes allenast ett uppskof.
Någon nedsättning i pensionens belopp lärer nemligen ej kunna komma
i fråga.
Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats dels bifall till
Utskottets hemställan i oförändradt skick, dels antagande af det
ändringsförslag, Herr Halldin framstält, dels ock att Utskottets hem¬
ställan måtte afslås. Efter upptagande af dessa yrkanden, gaf Herr
Talmannen, enligt dem, propositioner och fann svaren hafva utfallit
N:o 40.
14
Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension med öfvervägande ja för den förstnämnda meningen. Votering blef
begärd, i anledning hvaraf, och sedan till kontraproposition antagits
yrkandet på afslag, en så lydande omröstningsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i 3:dje punkten
af utlåtandet N:o 15, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har Kammaren afslagit Utskottets hemställan.
Omröstningen försiggick och utföll med 78 ja mot 107 nej;
hvadan beslut fattats i enlighet med nejpropositionen.
Punkten 4:
Bifölls.
Punkten o:
Utskottet hade hemstält,
att för Krighofrättsrådet Lars Johan Rhodin äskad pension, 4500
kronor, måtte af Riksdagen beviljas.
Enligt anteckning å Utlåtandet, var reservation mot denna hem¬
ställan inom Utskottet anmäld af Herrar P. O. Hörnfeldt, Sven Nils¬
son i Efveröd, J. E. Johansson, Ola Andersson i Burlöf och Nils
Petersson.
Efter uppläsning af Utskottets förslag, yttrade
Herr Hörnfeldt: Jag har inom Utskottet icke kunnat biträda
det förslag, Utskottet framstält, och det helt enkelt af det skäl att
då, vid regleringen af de civile embets- och tjenstemännens löner
inom Krigshofrätten, Krigshofrättsrådet Rhodins lön bestämdes till 8,300
kronor och hans tjenstgöringspenningar till 1,200 kronor, så skulle
det synas mig vara principielt rigtigt, om Riksdagen bestämde hans
pension till det belopp, hvartill lönen redan blifvit faststäld, eller
3,800 kronor. Men med fäst afseende derpå, att Krigshofrätts¬
rådet Rhodin redan lång tid före regleringen uppbar eu lön, som då
var bestämd till 4,500 kronor, skulle det kanske vara orättvist, om
man nu bestämde pensionen till allenast 3,300 kronor. Det förefaller
mig derföre, som om under sådana omständigheter man gjorde rigti-
gast, om man, såsom vanligt varit, bestämde hans pension till 80 pro¬
cent af hans lön och således, då Krigshofrättsrådet Rhodins lön ut-
spetz.
(Forts.)
Om pension
för Krigs-
hofrättsrädet
Onsdagen den 23 April. f. m.
15
N:o 40.
gjort 4,500 kronor, hans pension bestämdes till 3,600 kronor. Under
ådana omständigheter anhåller jag, att Stats-Utskottets förslag må
på det sätt bifallas, att den för Krigshofrättsrådet Rhodin begärda
pension måtte nedsättas till 3,600 kronor.
Häruti förenade sig Herr J. E. Johansson.
Herr Clairfelt: Det finnes väl ingen tjensteman, som vid löne¬
regleringen 1876 blifvit så hårdhändt behandlad som just den person,
för hvilken nu ifrågakommer bestämmande af pension. Krigshofrätts¬
rådet Rhodin hade nemligen före löneregleringen 4,500 kronor i lön
och åtnjöt dyrtidstillägg med 900 kronor, men vid löneregleringen be¬
stämdes hans lön till 3,300 kronor och tjenstgöringspenningarne till
1,200 kronor, tillhopa 4,500 kronor eller hvad han förut haft i löne¬
inkomst med afdrag af dyrtidstillägget. Då nu af Kong! Maj:ts pro¬
position visar sig, att Krigshofrättsrådet Rhodin, om "han lefver till
den 4 Januari nästa år, då uppnått 65 år, så synes det vara hårdt,
att han skall då erhålla en lägre pension än den han varit berättigad
till, derest löneregleringen icke ifrågakomma. Då härtill kommer, att
för Krigshofrättsrådet Rhodins vederlikar i de öfriga Hofrätterna pen¬
sionsbeloppet utgör 5,000 kronor, torde Utskottets framställning om
pensionens bestämmande för Rhodin till 4,500 kronor icke vara obe¬
rättigad. Med fäst afseende härå och då Krigshofrättsrådet Rhodin
utöfvat eu långvarig och gagnande verksamhet i statens tjenst, tager
jag mig friheten yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Ivar Månsson: Jag kan icke instämma i den siste ärade
talarens yttrande, att den ifrågavarande tjenstemannen skulle hafva
blifvit så synnerligen illa behandlad vid löneregleringen. Man har
fäst afseende dervid, att denne tjensteman icke hade så synnerligt
mycket att göra i och för tjensten. Det visar sig också af statsverks¬
propositionen, att han varit i tillfälle att förskaffa sig många och be¬
tydliga biförtjenster. Man säger visserligen nu, att han, sedan han
uppnått den höga ålder, till hvilken han kommit, icke vidare kan
fortsätta med att förskaffa sig inkomster på tillfälliga uppdrag. Men
deraf måste väl dock framgå, att han, under den långa tid, hvar¬
under han haft dylika biförtjenster, borde kunnat grundlagt åt sig
någon förmögenbet. Jag kan således icke finna, att den ifrågakomne
tjenstemannen blifvit på något sätt illa behandlad. Jag kan också
icke vara med om att bevilja honom pension till det belopp, som Kongl.
.\laj: t föreslagit, utan får jag instämma i Herr Hörnfelts yrkande,
att pensionen måtte bestämmas till 3,600 kronor, som utgör 80 procent
af den förutvarande lönen.
Jag yrkar alltså bifall till Herr Hörnfelts förslag.
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer: Jag har
Toga att tillägga till hvad Herr Clairfelt nyss yttrat till förmån för
den Kongl. Propositionen. När lönerna reglerades för Krigshofrätten,
åberopades mot mitt bestridande många skäl, hvarför dessa borde
Om 'pension
för Krigs¬
hofrättsrådet
L. J. Rhodin,
(Forts.
N:o 40.
16
Onsdagen den 28 April, f. m.
Om pension-
för Krigs-
hofrättsrådet
L. J. Rhodin.
(Forts.)
Om pension
för Fängelse¬
direktören
C. J. Wiberg.
ställas synnerligen lågt och för Krigshofrättsrådet med 900 kronor
lägre än den för tillfället utgjorde. Det förnämsta skälet var, att
innehafvaren af berörda embete skulle hafva så litet att göra. Jag
invände, att han ensam hade att föredraga alla Krigshofrättens mål och
att följaktligen hans göromål, om också något mindre betungande än
referenternes i de öfriga hofrätterna, dock icke vore af så ringa be¬
tydenhet, som blifvit framstäldt. Emellertid skedde en nedsättning i
lönebeloppet, hvarigenom denne högt förtjente man, på en tid, då
alla andra, såväl domare som öfrige civile tjenstemän, för hvilka lö¬
nerna reglerades, hugnades med icke obetydliga löneförhöjningar, under¬
kastades en betydlig löneförminskning. Af den ledamot i Ståts-
Utskottet, som då förde Utskottets talan, framhölls att, om endast
varit fråga om ett personligt lönetillägg eller godtgörelse för ifråga¬
varande embetes nuvarande innehafvare, så skulle han icke haft något
deremot, men då det var fråga om att reglera lönen jemväl för hans
efterträdare, hade han icke kunnat ingå på det af Kong!. Maj:t fram¬
lagda förslaget. Jag har ansett mig häruti hafva någon anledning
till förhoppning, att, när framställning gjordes att bereda Krigshof¬
rättsrådet Rhodin en personlig godtgörelse för den ganska hårdhändta
behandling han undergått, det skulle finnas någon utsigt, att Riks¬
dagen skulle behjerta denna framställning.
Herr Ake Andersson: Jag anser det af Herr Hörnfeldt fram-
stälda förslag vara både rättvist och billigt, hvarför jag yrkar bifall
till detsamma.
Öfverläggningen förklarades slutad. Herr Talmannen gaf proposi¬
tioner så väl på bifall till Utskottets hemställan som ock på yrkandet,
att Herr Hörnfeldts förslag måtte antagas, samt fann den förra propo¬
sitionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes och
företogs, enligt en nu uppsatt och af Kammaren godkänd, så lydande
omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 5:te punkten
af utlåtandet N:o 15, röstar
J a 5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har Kammaren beviljat den ifrågavarande pensionen
med ett till 3,600 kronor nedsatt belopp.
Omröstningen visade 67 ja mot 115 nej, hvadan Kammaren be-
slutit i öfverensstämmelse med nejpropositionen.
I punkten 6 hade Utskottet föreslagit,
att af Kongl. Maj:t gjord framställning om beviljande af pension
17
N:o 40,
Onsdagea den 23 April. f. in.
till belopp af 8,000 kronor för direktören vid straff- och arbetsfängelset Om pension
a Norrmalm, Carl Johan Wiberg, måtte vinna Riksdagens bifall. för fängelse-
\ direktören
Rörande denna punkt anförde C' /' Wtber9-
1 (Forts.)
Herr J. Anderson i Tenhult: Jag hemställer, huruvida det icke
vore skäl att äfven här bestämma pensionen till 80 procent af lönen,
och tager mig friheten anhålla om proposition derå,
"Vidare yttrades ej. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
Punkterna 7—9.
Biföllos.
Punkten 10.
Utskottet hade tillstyrkt,
att Riksdagen måtte, med bifall till derom af Kongl. Maj:t af-
gifvet förslag, för enkan efter tillförordnade Intendenten vid arméens
utredningsförråd i Göteborg, för detta öfverstelöjtnanten J. F. Flach,
Hellevid Fredrika Flach, född Zelow, bevilja en årlig pension af 300
kronor, att af henne från och med innevarande år uppbäras.
Ordet begärdes af
Herr Nils Petersson, som yttrade: Oaktadt pensionsbeloppet
är litet och den ifrågavarande enkan uppnått hög ålder, och det
sålunda under vanliga förhållanden icke borde vara mycket att in¬
vända i sak, lär, efter hvad jag har mig bekant af trovärdiga per¬
soner, här föreligga ett annat förhållande, som torde göra att Riks¬
dagen utan synnerliga olägenheter kan afslå den ifrågavarande pensio¬
nen. Det har nemligen blifvit mig berättadt, att denna enka, ehuru
hon vid sin höga ålder icke sjelf eger någon förmögenhet att dispo¬
nera öfver, likväl har så förmögna och aktningsvärda anhörige, att
det verkligen skulle vara besynnerligt, om staten lemnade något extra
bidrag till hennes underhåll.
Jag ämnar nu icke uppgifva namnen på dessa personer, som stå
i nära slägtförhåilande till enkefru Flach, men då de lära vara bland
de rikaste i Södra Sverige äfvensom i Danmark, tror jag icke, att
Riksdagen bör bifalla detta anslag, å hvilket jag af dessa skäl yrkar
afslag.
_ Herr Lyttkens: Redan föriidet år gjorde jag invändning mot
beviljande af en pension, då den pensionssökandes barn voro i den
lefnadsställning, att de mycket väl kunde försörja sin åldriga moder.
Jag vet, att här är ett fall, som ännu mera är af den beskaffenhet,
att den, som det åligger att draga försorg om ifrågavarande person,
är dertill fullt i stånd, ty hennes barn äro så rika, att de utan den
Andra Kammarens Prot. 1879. N:o 40.
Om pension
förf. d.
Öfverstelöjt¬
nanten J. F,
Fläcks enka.
2
N:o 40.
18
Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension
för f. d.
Ofverstelöjt-
nanten J. F.
Flachs enka.
(Forts.)
ringaste svårighet kunna rikligen försörja sin moder; och som här ej
kan sättas i fråga att denna pension kan kallas eller ens förtjena
komma under den benämning, att det är en national belöning för
den aflidne mannens förtjenster om fäderneslandet, så yrkar jag afslag
å den nu föreslagna pensionen.
Herr Gustaf Andersson: Jag vill draga mig till minnes, att
det nu ifrågavarande sterbhuset är detsamma, som uppburit icke obe¬
tydliga frälseräntor från det kommittentskap, derifrån jag är, och äfven
från den kommun jag tillhör har detta sterbhus uppburit icke så
obetydliga belopp. Detta har egt rum både under den numera aflidne
mannens lifstid och sedermera, så att jag icke kan finna skäl att bi¬
falla den nu föreslagna pensionen. På detta skäl anhåller jag om
afslag å Utskottets förslag.
Herr Statsrådet Lagerstråle: De anmärkningar, som här blifvit
gjorda, hafva framstälts i så allmänna ordalag, att det är med svårig¬
het, som man kan ingå i genmäle deraf. Det har såsom grund för
Kongl. Maj:ts proposition anförts, att i fråga varande person är enka
efter eu afliden förtjent militär, åt hvilken Riksdagen vid dess förra
sammanträde beviljade en pension, som han dock, i följd af sitt frånfälle,
aldrig fick uppbära. Enkan är 76 år gammal, och enligt de upplys¬
ningar, som lemnats, har hon varit nödsakad att göra sig urarfva
•efter sin man. Hvad jag enskildt känner, är, att en dotter till henne
varit gift men en dansk godsegare, som var bosatt på en af de danska
öarne, men numera är död. Dottern är således också enka, och de
fastigheter, som hennes man lemnade efter sig, hafva öfvergått till
hans omyndiga barn. Skulle Riksdagen nu afslå den här framstälda
propositionen, komme detta att leda dertill, att enkan efter en svensk
militär måste söka sitt uppehälle genom anlitande af ett nådebröd
från personer i vårt grannland och dervid se sin framtida utkomst
vara beroende af den pröfning, som af förmyndarne för de omyndiga
måste göras, i hvad mån de funne sig berättigade att lemna under¬
stöd åt en, icke mom deras eget land, utan inom grannlandet bosatt
person. Jag kan knappast föreställa mig, att Kammaren skulle vilja
genom sitt beslut föranleda dertill, att den 76-åriga enkan skulle
blifva nödsakad att anlita en sådan utväg.
Herr Liss Olof Larsson: Äfven jag kan icke annat än yrka
afslag å Utskottets betänkande i denna punkt, oaktadt jag inom Ut¬
skottet biträdde densamma. Men jag har sedan dess erhållit sådana
upplysningar, att jag funnit mig fullt berättigad att ändra min åsigt
i saken. Utskottet har förklarat, att den ifrågarande enkan skulle
befinna sig i en alldeles utblottad belägenhet och derföre vara i behof
af en pension af 300 kronor. Om fattigvårdsstadgan blott vore afsedd
för den fattigare delen af folket, skulle jag måhända af barmhertighet
anse det staten i detta fall borde lindra nöden. Men då nämnda
stadga gäller lika för alla samhällsklasser, är här intet som talar för
statens mellankomst. Jag har här i min hand adelskalendern för är
Ossdagen de» 23 April, f. m. 19 N;o 40.
1878, och deraf visar det sig, att den ifrågavarande enkan har en Om pension
son, som är egare till ett par egendomar i Westergötland, och af per- /*■/• d;
soner från den trakten har jag hört, att han skall vara ganska för-
mogen. Dessutom har hon en dotter, som är gift med en af Dan- ”p"01L enka'
marks största godsegare. Jag vet icke, om det var denne, som åsyf- (Fort..)
tades af talaren på statsråd sbänken, men åtminstone står han upptagen
i 1878 års adelskalender, men äfven om mågen är död, förändrar det
ej saken då dottern lefver. Då nu personen i fråga har barn i sådana
goda ekonomiska omständigheter, är det för mig nästan ofattligt, huru
man kan komma och göra anspråk på, att staten skall bevilja pension.
Jag klandrar icke regeringen, men så mycket mera de vederbörande,
som hos regeringen gjort framställning om pension åt en sådan person,
ty de borde väl haft närmare reda på förhållandena, hvilket man
deremot icke kan begära, att regeringen alltid skall kunna hafva.
Här har man emellertid ett talande bevis för, huru nödvändigt det
är att endast med den yttersta försigtighet bevilja pensioner åt enkor;
ty äfven här hafva ju vederbörande intygat, att personen i fråga var
utblottad och nödstäld. Jag vill icke neka, att ju icke hon sjelf är
fattig, eftersom hon nödgats göra sig urarfva efter sin man, men då
man har barn, som ega stor förmögenhet, bör man icke besvära re¬
gering och Riksdag med framställning om en pension på 300 kronor.
Jag yrkar afslag å den föredragna punkten.
Öfverläggningen var slutad. Herr Talmannen framstälde först
proposition på bifall till Utskottets hemställan samt derefter på yr¬
kandet å afslag; och förklarade Herr Talmannen sig anse röstöfver-
vigt förefinnas för den förra meningen. Votering blef begärd, hvadan
en omröstningsproposition af följande lydelse uppsattes, justerades och
anslogs:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 10:de punkten
af utlåtandet N:o 15, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Utskottets hemställan.
Omröstningen, i vanlig ordning verkstäld, visade 19 ja mot 149
nej; och hade alltså Utskottets hemställan afslagits.
Punkten 11.
Bifölls.
Punkten 12.
N:® 40.
20
Onsdagen deu 23 April, f. m.
Om fyllnads¬
pension åt
af skedade
krigsmän af
gemenskapen.
I sin inom Andra Kammaren afgifna motion, N:o 29, hade Herr
J. Anderson i Tenhult föreslagit, att Riksdagen måtte anvisa ett
belopp af minst 50,000 kronor årligen, hvilket, intill dess en mera
ordnad pensionsinrättning kunde komma till stånd, skulle ställas till
Kongl. Maj:ts förfogande, att användas till fyllnadspension åt de af-
skedade krigsmän af gemenskapen, som nu hade eu otillräcklig pension,
på det sätt att dylika krigsmän, från och med 50 lefnadsår, för 25
tjensteår, sammanlagdt med hvad de förut hade, finge 30 kronor och
för 30 tjensteår 40 kronor och sedan, efter 10 års förlopp, pensionen
höjdes med 25 procent.
Utskottet hade i förevarande punkt hemstält, att nämnda motion
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Motionären Herr J. Anderson: yttrade: Då vi i dag hört,
huru stora summor blifvit både begärda och beviljade till pensioner, då
ingen lär kunna neka, att det belopp jag begärt är behöflig! — och
då slutligen Utskottet sjelf! förklarat, att det är Kongl. Maj:t, som
bör göra framställning i detta ämne, så får jag nu anhålla, att Kam¬
maren ville besluta, att en skrifvelse aflåtes till Kongl. Maj:t med
underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag in¬
komma med nådig proposition, huru och på hvad sätt afskedade
krigsmän af gemenskapen må tilläggas en förhöjd pension.
Herr Talmannen aflägsnade sig nu, och Herr vice Talmannen
öfvertog ledningen af Kammarens förhandlingar samt lemnade ordet
till
Herr von Rehausen, som anförde: Ehuru jag lifligt instämmer
med motionären i hans förslag, för så vidt det rör ett anslag till
fyllnadspension eller till hjelp på gamla dagar åt afskedade krigsmän
af gemenskapen, hvilkas belägenhet i många fall sannerligen är för¬
tjent af Riksdagens synnerliga behjertande, så kan jag likväl ej gilla
hans förslag i afseende på det begärda beloppet och fördelningen af
detsamma.
Motionären föreslår nemligen, att afskedade krigsmän af gemen¬
skapen, som nu hafva en otillräcklig pension, skulle erhålla en tillök¬
ning deri, “på det sätt att dylika krigsmän, från och med 50 lefnadsår,
för 25 tjensteår, sammanlagdt med hvad de förut hafva, få 30 kronor
och för 30 tjensteår 40 kronor och sedan, efter 10 års förlopp, pen¬
sionen höjes med 25 procent. “ Jag får med anledning deraf och till
en jemförelse med dessa belopp nämna, huru utdelningen nu sker.
Underhåll åt afskedadt manskap från Wadstena krigsmanshuskassa
utgår nu på följande sätt: i 4:e klassen, efter 50 lefnads- och 25—30
tjensteår, med 15 kronor; i 3:e klassen, efter öfver 30 års tjenstetid,
med 24 kronor; i 2:a klassen, efter öfver 30 års tjenstetid,egentligen
efter 3 års korporalstjenst, med 48 kronor och slutligen i l:a klassen,
för i tjensten ådragna kroppsskador, med 72 å 100 kronor; derjemte
kan uppflyttning ske vid 65 års ålder från 4:e till 3:e klassen och
21
!4:o 40.
Ocsdagen den 23 April, f. m.
i Öl alla klasser vid uppnådda 75 lefna dsår. Detta är nu hvad sond
gäller för indelta armén. Vid den värfvade deremot sker pensione¬
ringen och uppliyttningen i högre klass 5 år tidigare. För Flottans
manskap är, såsom jag tror, pensioneringen något bättre; dock kan
jag i det fallet icke lemna några sifferuppgifter. Af denna jemförelse
synes,^ att de af motionären föreslagna beloppen i några fall visserligen
äro bättre, men i andra deremot sämre än de nuvarande.
Ur en tablå, hvaraf jag välvilligt fått del i Kongl. Arméförvalt¬
ningen, har jag gjort ett litet utdrag, som visar förhållandet med un¬
derhållstagare, h vilka under loppet af förra året, eller 1878, vid af-
skedet erhållit pension från Wadstena krigsmanshuskassa, samt de
uppfinningar till högre klass, som skett, äfvensom hela antalet un¬
derhållstagare eller gratialister vid 1878 års slut.
Derå! inhemtas, att af de under sagda år tillkomne gratialister,
hafva 42 bekommit underhåll i 2:a klassen med 48 kronor, 396 i 3:e
klassen med 24 kronor och 212 i 4:e klassen med 15 kronor Till
högre klass hafva blifvit uppflyttade 10 till l:a, 160 till 2:a och 113
till 3:e klassen.
Ser man nu på hela antalet vid 1878 års slut befintlige gratialister
från armén, så upplyser berörde tablå, att 51 man hade underhåll i
l.sta klassen, 1,695 i 2:a, 6,465 i 3:e och 2,542 man i 4:de klassen,
eller inalles 10,753 gratialister med en sammanlagd underhållssumma
af 278,434 kronor.
man nu s^uffe önska att tilldela gratialisterna i 4:e klassen
en förhöjning från nuvarande 15 kronor till det i motionen föreslagna
belopp af 30 kronor, d. v. s. en förhöjning af 15 kronor per man,
så skulle för de 2,542 man, som finnas i denna klass, erfordras ett
belopp af 38,130 kronor, och för att höja 3:e klassen från nuvarande
24 till föreslagne 40 kronor, behöfves för 6,465 man i denna klass
ett belopp af 103,440 kronor, eller tillsammans 141,570 kronor, utan
att dock någon förhöjning i öfriga klasser vinnes.
Häraf synes, att det af motionären föreslagna statsbidraget är
alldeles för litet för att dermed åstadkomma den åsyftade förhöjningen,
äfven om man endast afser arméns gratialister. Men då jag har den
äran att tillhöra denna armé, hvars manskaps bästa i motionen åsyf¬
tas, så har jag icke kunnat underlåta att uttrycka mitt lifliga intresse
lör det vackra ändamålet och att derjemte uttala den önskan, att
Irågan icke måtte do bort, utan framdeles vinna en lyckligare lösning.
Jag har icke något yrkande att göra, utan anhåller om bifall
till Utskottets förslag.
Grefve Björnstjerna och Herr Boll instämde med Herr von Re-
hausen.
Herr Nordenskjöld: Herr vice Talman! Mine Herrar! I likhet
med såväl motionären i år som motionären förra året, Herr Lind,
hvilken då framlade en motion i samma syfte som Herr Johan Ander¬
son nu,^ ber jag att få hemställa till Kammaren, huruvida icke ställ¬
ningen för de här ifrågavarande pensionstagarne är särdeles behjertans-
Om fyllnads¬
pension åt
af skedad t
krigsmän af
gemenskapen.
(Forte.)
N:o 40.
Onsdagen den 23 April, f. ut.
Om fyllnads¬
pension åt
afskedade
krigsmän af
gemenskapen.
(Forts.)
yärd. Då 1859 eu liten förhöjning uti deras pensioner egde rum,
hade ingen förhöjning inträffat sedan 1815. De, som tillhöra den
talrikaste, eller 3:dje klassen, utgöra för närvarande ett antal af 6,465
och åtnjuta ej mera än 24 kronor hvardera. Det är såväl för befälet
som för rust- och rotehållarne eu ganska svår stund, då den indelta
soldaten vid tjenstetidens slut skall lemna krigstjensten och blir hän¬
visad till denna obetydliga pension. De insättningar i sparbank,
hvilka för soldaternes räkning började år 1871, äro ännu ej så stora,
att de för den, som nu afgår från krigstjensten, utgöra något egentligt
bidrag till hans uppehälle på gamla dagar. Rust- och rotehållarne
söka så mycket som möjligt lindra de uttjenta soldaternes bekymmer
genom att åt dem upplåta kostnadsfri bostad och de bidraga äfven
rätt ofta till de insättningar, soldaterne göra i sparbanken. Men
utan statens medverkan torde likväl saken ej kunna helt och hållet
afhjelpas. Man hoppas, att en förhöjning i pensionsbeloppen för de
från tjensten afgångna indelta soldaterne genom Riksdagens välvilja
skulle kunna åstadkommas, och detta i förening med hvad i öfrigt
blifvit åtgjordt skulle väsentligen förbättra ställningen. Utan att
vid detta tillfälle vilja framställa något yrkande anhåller jag, att
dessa ord må inflyta i protokollet.
Herr Samuel Johnsson: Jag har begärt ordet för att yrka
bifall till det af motionären nu framlagda skrifvelseförslaget. Jag
anser det ganska behjertansvärdt och nästan nödvändigt att få denna
angelägenhet ordnad på ett, så vidt ske kan, ändamålsenligt sätt.
De två talare, hvilka näst före mig haft ordet och sjelfva äro mili¬
tärer, hafva lemnat noggranna upplysningar om beloppet af de gra-
tialer eller pensioner, den indelta arméns manskap erhåller vid afskeds-
tagandet. Det är derföre öfverflödigt, att jag upprepar dessa siffror.
Jag har emellertid velat framhålla det önskvärda uti, att Kongl. Maj:t
sättes i tillfälle att närmare låta utreda frågan för att derefter fram¬
lägga ett förslag inför Riksdagen.
Här tinnes, såsom man vet, Invalidhusfonden med flera kassor,
ur hvilka gratialisterne få nådegåfvor af Kongl. Maj:t. Regeringen
är öfverhopad af ansökningar om dylika understöd och får nästan
aldrig någon ro för dem. Hvarje år skola gratialisterne inkomma
med nya ansökningar och få då 10 eller 15 kronor för den gången,
men måste året derpå åter inlemna skriftlig ansökan, om de vilja blifva
hugnade med nytt gratial. Detta är förenadt med ganska mycket
besvär för alla dessa gamla gubbar. De skola skaffa läkare- och
prestbetyg äfvensom intyg från kommunalnämndens ordförande och
insända dessa handlingar jemte ansökningen till Kongl. Maj:t. Efter
allt detta besvär erhåller en del bland dem de obetydliga nådegåfvorna
och få begifva sig till vederbörande kronofogde för att lyfta styfvern.
För min del anser jag, att denna pensionering borde kunna ordnas
på enklare och mera ändamålsenligt sätt, hvarföre jag önskar, att
frågan må vinna utredning, hvilket sker genom att öfverlemna den
till Kongl. Maj:ts pröfning, på sätt motionären nu föreslagit.
Onsdagen den 23 April, f. m.
Chefen, för Kongl. Landtförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet
Los en svärd: Herr vice Talman! Mine Herrar! Det är gifvet. att en
fråga af denna beskaffenhet för mig och krigsstyrelsen i allmänhet
måste vara af stort intresse. Den har icke heller varit förbisedd.
Redan för nära två år sedan, eller före sistlidne riksdag, gjordes en
utredning i ämnet, och hade ej ganska betydliga summor erfordrats
till föremål, som redan varit af Riksdagen på sätt och vis beslutade,
så både utan tvifvel Kongl. Maj:t till 1878 års Riksdag framlagt
proposition i ämnet. Vid den nu pågående riksdagen åter var det
ännu mera nödvändigt att undvika allt, som var nytt så att säga och
att ej komma med propositioner, hvilka fordrade stora anslag.
f örhållandet är verkligen, att, enligt den gjorda utredningen, Vad¬
stena krigsmaushusfond ej förmår lemna något betydligare bidrag än
hvad som redan af fonden utgår. Hvad beträffar invalidhusfonden,
måste dess tillgångar till en del afsättas för de ändamål, hvartill den¬
samma är bildad och som af statsmakterna blifvit godkända. Eu
annan del af denna fonds tillgångar användes verkligen till understöd
åt afskedade soldater. Men äfven om man sammanslår alla tillgäng¬
liga medel, skulle de dock omöjligen räcka till att på ett mera verk¬
samt sätt bidraga till förhöjning af gratialerna för den stora massan
afskedade soldater. Under sådana förhållanden kan jag icke annat
än med det största nöje se, att Kammaren beslutar en underdånig
skrifvelse, hvarigenom Kongl. Maj:t finge en ökad anledning att för
•en kommande Riksdag framlägga begäran om förhöjning af gratials-
rnedlen till Vadstena krigsmanshus.
Jag beklagar blott, att beslutet om en sådan skrifvelse i denna
Kammare icke kan leda till något direkt resultat; men jag kan, som
sagdt, icke annat än med största nöje se, att Kammaren fattar det i-
frågasatta beslutet såsom uttryck af dess åsigt i ämnet.
Herr Lind: Det gläder mig att höra, det så framstående män,
som de, hvilka nyss haft ordet, med intresse yttrat sig för denna
frågas bringande till lösning. Vid sistlidne riksdag väckte jag en
motion i samma syfte, men denna rönte i Utskottet samma öde som
den nu föreliggande.
Jag anser mig nu kunna hysa grundade förhoppningar derom,
att Kammaren skall gå in på motionärens skrifvelseförslag, hvartill
jag för min del yrkar bifall.
Herr Granlund: Då Riksdagen för några år sedan beviljade
högre pensioner för arméns befäl, så är det tydligt, att äfven man¬
skapet eger berättigade anspråk att fordra att icke blifva helt och
hållet vanlottadt i detta hänseende. De flesta pensioner till gemene
man utgå nemligen med endast omkring 24 kronor, under det att
kompanicheferne åtjnuta 2,400 kronor, eller 100 gånger en vanlig
soldatpension; visserligen bör man ej göra någon jemförelse i afseende
på så olika platser — som chefen och soldaten. Men man må dock
betänka, att den stackars soldaten också skall hafva något att lefva
af på sin ålderdom, och det kan väl icke vara med statens värdighet
N:o 40.
Om fyllnads¬
pension åt
afskedade
krigsmän af
gemenskapen.
(Forts.)
H:o 40.
24
Onsdagen den 23 April, f. no.
Om fyllnads¬
pension åt
af skedade
krigsmän af
gemenskapen.
(Forts.)
förenligt, att han skall falla fattigvården till last. Genom att bereda
honom förbättrade pensionsvilkor vid en viss ålder något tidigare än
nu, skulle talet, som man så ofta får höra, om den gamla utslitne
indelta soldaten förfalla, ty, derest han finge ett någorlunda tillräck¬
ligt bidrag till sin bergning på gamla dagar, så skulle han naturligt-
ligtvis tidigare, än som nu sker, utträda ur tjensten. Således ligger,
enligt min uppfattning, full rättvisa deri, att man söker i någon mån
se deras berättigade anspråk i detta hänseende till godo.
Beträffande aflåtande af den underdåniga skrifvelsen, så tror jag
för min del, med anledning af de upplysningar, som af Herr Stats¬
rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet nyss lemnats, eller
att denna fråga sedan varit föremål för regeringens åtanka, att en
sådan skrifvelse måhända vore mindre nödvändig, men jag vill dock
icke göra något yrkande i detta hänseende, utan har endast velat
gifva min åsigt tillkänna.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Af motiveringen till Utskottets
hemställan under denna punkt behagade Kammaren finna, att Ut¬
skottet icke ansett sig kunna bifalla motionärens förslag på den grund,
att vid sistlidne riksdag ett af enskild motionär väckt förslag i ena¬
handa syfte, som det nu omförmälda, afstyrktes af då varande Stats¬
utskott, som ansåg, att en fråga af förevarande beskaffenhet icke
borde till Riksdagens afgörande förekomma, innan den varit föremål
för Kongl. Maj:ts pröfning; och som denna åsigt af begge Kamrarne
godkändes, har Stats-Utskottet vid sådant förhållande väl icke gerna
nu kunnat framkomma med ett annat förslag. För min del har jag
ett ytterligare skäl för att icke bifalla motionen. Motionärens syfte
synes nemligen hafva varit att åstadkomma, att våra soldater skulle
blifva så gamla som möjligt i tjensten, då han föreslår pensionens
höjande i förhållande till en längre tjenstgöring. Derigenom skulle
ju soldaten lockas till att stå qvar i tjensten så länge som möjligt.
Representationen har emellertid visat sig vara af en helt annan åsigt,
eller att soldaten bör taga afsked så fort som möjligt, för att lemna
rum åt yngre och kraftigare folk. För min del skulle jag vilja fästa
regeringens uppmärksamhet derpå, att, derest motionärens framställ¬
ning vinner framgång, man vid en blifvande reglering af pensionsför-
hållandena för soldaten icke ställer så till, att denne har en fördel
af att tjena qvar, till dess han blir allt för gammal. Då frågan om
införande af ett nytt försvarsväsende antagligen inom icke så lång tid
härefter ånyo skall blifva föremål för Riksdagens öfverläggningar,
torde det jemväl blifva af nöden att tillse, det våra soldater icke skola
nödgas qvarstanna alltför länge i tjensten, och då, om ej förr, blir det
i sådant hänseende i högsta grad nödvändigt att höja deras pensioner..
Sker detta icke då, så lärer öfvergången från det gamla systemet till
det nya få, längre än man önskade, vänta på sin lösning. Genom den
för långt utsträckta tjenstetiden lärer väl ingen kunna bestrida att
våra soldater slutligen blifva odugliga och oanvändbara till landets
försvar; om deremot deras pensioner förbättras och få uppbäras vid tidi¬
gare år, så afgå de förr, och man kan då hafva förhoppning att städse
Onsdagen den 23 April, i, m.
25
N:o 40.
få i krigstjentsen använda dugligt folk. Denna princip bör, som sagdt,
genomföras om ej förr, så åtminstone vid en blifvande omorganisation
af vårt försvarsväsende, för att få det nya ordnadt så fort som
möjligt.
Vid öfverläggningen inom Utskottets afdelning angående denna
fråga, fingo vi den upplysning, hvilken nn från statsrådsbänken be¬
kräftats, att Kongl. Maj:t gått i författning om ordnande af pensions-
väsendet till våra soldater. Detta gaf också anledning till afdelningens
afstyrkande hemställan till Stats-Utskottet, som i sin ordning biföll
denna hemställan. Det är i allmänhet icke vanligt, att, då Riksdagen
vet, att en fråga föreligger hos Kongl. Maj:t till utredning, Riksdagen
på förhand och innan något förslag derom blifvit för Riksdagen fram-
lagdt, yttrar sig angående densamma; och å andra sidan är det högst
ovanligt att höra eu Konungens rådgifvare uttala önskningar om att
Riksdagen skall skrifva till Kongl. Maj:t och begära att få ett för¬
slag som redan länge lärer vara färdigt. Regeringen brukar i andra
fall finna sig litet generad öfver dylika skrifvelser, som väl ej kunna
betraktas annat än som en opinionsyttring, hvilket i förevarande fall
endast skulle blifva en dylik från Andra Kammaren, då Första Kam¬
maren redan bifallit Utskottets förslag, och då regeringen sällan brukar
lyssna till opinionsyttringar från Andra Kammaren, får jag för min
del yrka bifall till Utskottets hemställan.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Den jemförelse, man här an-
stält emellan gemenskapen vid armén samt embets- och tjenstemännen
i riket är icke rigtig. Så vidt jag kan finna, ligger det icke i statens
intresse, att gemenskapen skall qvarstå i tjensten så länge som möj¬
ligt, utan borde staten snarare, genom att bereda densamma tillfälle
att tidigare afgå, söka förskaffa sig mera öfvadt folk i landet, då
detta knnde ske för något så när samma kostnad, genom större
omsättning, såvidt ej de rättsförhållanden, på hvilka organisationen
hvilar, lade hinder i vägen. Det är naturligt, att ju flera de äro,
som underkasta sig dessa öfningar, desto mera öfvadt folk erhåller
landet för den tid, då deraf kan göras behof. Detta länder således
till fromma för landets försvar. Jag vill dermed hafva visat, att den
nyss nämnda jemförelse!! ej är rigtig. Naturligtvis ser jag dock häri
ingen anledning att motsätta mig en tillfällig åtgärd, hvarigenom sta¬
ten bereder förbättrade pensionsvilkor för nuvarande indelta man¬
skapet, men jag kan icke se, hvartill det skulle tjena att besluta den
ifrågasatta underdåniga skrifvelsen, då Första Kammaren redan bi¬
fallit Utskottets afstyrkande hemställan, hvartill lag för min del yrkar
bifall.
Herr Nils Petersson: Jag kan icke neka till, att, vid betrak¬
tande af hithörande förhållanden, man snart skall komma till det re¬
sultat, att regering och Riksdag handlat inkonseqvent, då de beviljat
fulla lönen i pension åt tjensteman på det ena eller andra området,
men deremot låtit gemenskapen i det närmaste pensionera sig sjelf,
enär samma gemenskap måste för sin pensionering vidkännas ett i
Om fyllnads¬
pension åt
afskedade
krigsmän af
gemenskapen.
(Forts.)
N:o 40.
26
Om fyllnads¬
pension åt
afskeda de
krigsmän af
gemenskapen.
('Forts.)
Onsdagen, den. 23 April, f. m.
förhållande till den obetydliga aflöningeu ganska känbart afdrag å
densamma. Derföre synes mig motionärens framställning vara bygd
på goda och rättvisa grunder. Således har jag för min del icke nå¬
gon invändning att göra emot aflåtaudet af den ifrågasatta skrifvelsen,
men jag vill dervid blott fästa det förbehåll, att i sammanhang der¬
med äfven begäres en revision af grunderna för pensioneringen i all¬
mänhet. Man bör nemligen vara konseqvent; ty om den ene statens
tjenare får såsom pension uppbära 80 procent af sin lön och fyllnads¬
pension, så bör också gemenskapens pensionering ordnas i samma pro¬
portion till aflöningen. Här bör således icke förefinnas någon skilnad
emellan soldaten och befälet, utan böra de vara stälda i samma kategori,
ty om det är fördelaktigt, att befälets tjenstetid icke blir för lång, så
gäller detsamma äfven beträffande soldaten. Det skulle följaktligen
icke annat än glädja mig, om nu rådande missförhållanden, beträffande
pensioneringen, kunde i någon män utjemnas. I detta afseende tror
jag, att man för gemenskapen inslagit den rätta vägen genom åtgär¬
den, att en del af tjenstgöringspenningarne afdrages till pensionen,
men om gemenskapen kan anses vara i eu sådan ställning, att ett dy¬
likt afdrag kan ega rum, under det att befälet icke får vidkännas ens
ett öres afdrag i sådant afseende, så kan man med skäl fråga, om
detta är att handla konseqvent och rättvist.
Jag har alltid protesterat emot, att staten skall pensionera sina
tjensteman, och jag skall göra det, så länge jag eger förmåga att tala.
Låt tjenstemännen sjelfva bidraga till sin pensionering i hufvudsaklig
del, och låt staten i mindre mån deraf betungas. Detta skall dess¬
utom icke vara utan sin lilla nytta, emedan det kommer att väcka
och underhålla sjelfbevarelseinstinkten hos såväl den högt uppsatte,
som den på eu lägre grad stående.
Skall således den ifrågasatta skrifvelsen afgå, så har jag ingen¬
ting deremot, om blott dervid fogas nyssnämnda förbehåll angående
ordnandet af pensioneringssystemet i allmänhet, hvilket väl förr eller
senare skall blifva nödvändigt.
Grefve Björnstjerna: Jag har blifvit uppkallad af Herr Ola
Anderssons yttrande. Jag tyckte mig nemligen höra att han ansåg,
att det skulle vara lyckligt för armén, om man kunde vid densamma
bibehålla så många gamla soldater, som möjligt. Mot denna åsigt
ber jag att få på det lifiigaste protestera. Om man ser dessa gamla
soldater, som i 30 år, år efter år, deltagit i öfningarne och under mellanti¬
derna sysselsatt sig med ansträngande kroppsarbete, skall man finna,
att de icke längre kunna vara särdeles lämpliga för krigareyrket. Det
skulle i sanning vara högeligen att beklaga, om antalet af dessa gamla
soldater skulle ökas. Särdeles önskligt vore deremot, om de blefve väl pen¬
sionerade, och deras plats i ledet med det snaraste fyldes med yngre
personer. Jag anser mig således böra hemställa om bifall till det för¬
slag, motionären framstält.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag vill hoppas, att protokolls¬
förande notarierne och Kammarens ledamöter bemärkt, att Herr Grefve
Onsdagen den 23 April, f. m.
27
N:o 40u
Om fyllnads¬
pension åt
afsked ade
krigsmän af
gemenskapen'
(Forts.)
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gaf Herr vice Talmannen
propositioner såväl på bifall till Utskottets hemställan som ock på
yrkandet, att, med afslag å nämnda hemställan, det af Herr J. An¬
dersson under öfverläggningen framstälda förslag måtte bifallas; och
fann Herr vice Talmannen den förra propositionen vara med öfver¬
vägande ja besvarad. Som votering likväl begärdes, skedde uppsätt¬
ning, justering och anslag af en så lydande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 12:te punkten
af utlåtandet N:o 15, röstar
Björnstjerna uppfattat mitt yttrande i rak motsats till hvad jag verk¬
ligen yttrat.
Jag har nemligen sagt, att det borde ligga i statens intresse, att
soldaterna tidigare, än som nu är fallet, toge afsked, samt att söka
åstadkomma en lifligare omsättning af det manskap, som kan erhålla
en fullständigare öfning. Derigenom skulle nemligen å ena sidan den
gamle soldaten finna sig manad att tidigare, än som nu sker, taga
afsked, och å andra sidan yngre personer lockas att söka inträde i
krigstjensten. Jag nämnde vidare, att, med ett sådant system, vi
skulle erhålla en vida bättre försvarsprodukt för ungefär samma kost¬
nad, då nytt manskap komme in ständigt och öfvades. Sådant var
hufvudsak mitt yttrande.
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
beslutat
att en skrifvelse aflåtes till Kongl. Maj:t med underdånig anhål¬
lan att Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag inkomma med nådig
proposition huru och på hvad sätt afskedade krigsmän af gemenskapen
må tilläggas en förhöjd pension.
Omröstningen företogs och utföll med 106 ja mot 57 nej; hvadan
Utskottets hemställan bifallits.
Punkten 13.
I anledning af Kongl. Maj:ts förslag, att Konungens Fogat Wilhelm
von Schoultz måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken
han från fogattjensten erhölle afsked, åtnjuta årlig pension från all¬
männa indragningsstaten till belopp, motsvarande hans nu innehaf¬
vande lön utom sportler och dyrtidstillägg, eller 4,500 kronor, hade
utskottet hemstält,
att den för Fogaten von Schoultz äskade pension för närvarande
icke måtte af Riksdagen beviljas.
Om pension
för Konungens
Fogat W. von
Schoultz.
(Forts.)
S:o 40.
28
Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension Efter föredragning af berörda hemställan, mot hvilken reservation
JFo at°wn9oZ *nom Utskottet afgifvits af Herrar Grefve L. af Ugglas, F. Reder-
09Sckouitz""'1 stjerna och Grefve A. Mörner, lemnades ordet på begäran till
(Forts.)
Herr Clairfelt, som yttrade: Herr vice Talman! Stats-Utskot-
tet har såsom skäl till sin framställning anfört, att, enligt uppgjordt
förslag till förändrad organisation och lönereglering för öfverståthål-
lare-embetets kansli, fogattjensten skulle indragas samt att denna re¬
gleringsfråga snart nog skulle förekomma till afgörande hos Riksdagen,
och derför anser Stats-Utskottet lämpligast att förevarande pensions-
ärende afgöres i sammanhang med den nya organisationen. Nu skall
i den diskussion, som egt rum i Första Kammaren angående denna
fråga, ej mindre öfverståthållaren än äfven Herr Statsrådet och Chefen
för Civildepartementet hafva upplyst, att, då nuvarande innehafvaren
af fogattjensten tager afsked, ifrågavarande tjenst icke kommer att
tillsättas, förr än organisationen blifvit af Konung och Riksdag pröf-
vad. Vid sådant förhållande och då den nuvarande innehafvaren af
tjensten uppnått en ålder af 70 år, synes det mig icke billigt, att en
så gammal tjensteman får vänta på organisationsfrågans afgörande, då
det icke är säkert, att den framkommer ens vid nästa riksdag eller
då kan vinna sin lösning. Mannen i fråga har bestridt tjensten se¬
dan den 13 Mars 1838, således i öfver 40 år. Han har tjenat utan
någon särskild lön till 1842, då han fick 1,827 kronor 50 öre, inbe¬
gripet hushyra och hästlega. 1848 höjdes lönen till 4,000 kronor
och 18(57 till 4,500 kronor, jemte dyr tid stillägg. Nu har Kong! Maj:t
föreslagit, att Fogaten Schoultz skall ega att vid sitt afträdande från
tjensten i pension årligen uppbära 4,500 kronor. När man tager i
betraktande, att de tjenstemän, hvilkas befattningar närmast motsvara
fogattjensten, eller landskamrerarne i länen, fått sin pension bestämd
till 5,000 kronor, synes det icke ligga något obilligt uti, att Konun¬
gens fogat får den pension, som är begärd, och det förefaller mig,
som om Utskottet icke heller haft något emot beloppet att erinra,
utan endast velat uppskjuta frågans afgörande. Men då, såsom jag
nämnt, mannen i fråga redan uppnått 70 års ålder och i 40 år tje¬
nat staten, samt hans tjenstgöring blifvit väl vitsordad, synes han böra
vara berättigad att redan nu komma i åtnjutande af pension, i all
synnerhet som Riksdagen derigenom icke riskerar att tjensten blir
tillsatt. Jag får derföre yrka, att Kammaren, i likhet med hvad För¬
sta Kammaren beslutat, med afslag å Utskottets betänkande bifaller
Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Statsrådet Lagerstråle: Det är endast några få ord,
som jag ber att få lägga till de skäl, som af den föregående talaren
framhöllos för bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Vid alla omorga¬
niseringar har troget blifvit följ dt, att, då tjenster indragits, deras
innehafvare ansetts berättigade att bibehålla den lön, som de förut
hatt, och således skulle, derest den nuvarande innehafvaren fortlefde
till dess den ifrågavarande omorganisationen komme till stånd, han
komma att efter samma grunder blifva å indragningsstat uppförd till
Onsdagen den 23 April, f. m.
29
N:o 40.
samma belopp, som nu är i form af pension föreslaget i Kongl. Maj:ts
proposition. Således är icke genom detta förslag afsedt att bereda
honom någon annan eller större fördel än den, som genom reglerin¬
gen skulle honom tillgodokomma. Det är icke nog med att Fogaten
von Schoultz uppnått den ålder, hvilken anses såsom den högsta,
vid hvilken eu tjensteman kan vid sin plats bibehållas, — låt vara
att han icke fyller 70 år förr än den 17 nästkommande September,
— hvadan han sålunda under flere år varit berättigad att afgå med
eu lägre pension, han är äfven, enligt läkares intyg, lidande af ålder¬
domssvaghet, så att han icke kan sköta sina tjensteåligganden utan
fara för sin helsa. Under sådana förhållanden vore det, såsom en
talare erinrat, å ena sidan ganska obilligt att fordra, att tjenstens
innehafvare skulle, till dess regleringen blifvit faststäld, fortfarande
bestrida sin tjenstebefattning, och å andra sidan icke heller för tjen¬
stens skötande lämpligt, om han vid densamma komme att bibehållas
Såsom i Första Kammaren såväl af chefen för Civildepartementet som af
öfverståthållaren är erinradt, kommer icke Fogaten von Schoultz’ af¬
skedstagande att föranleda något tillsättande af tjensten, intill dess
eu reglering blifvit genomförd. Första Kammaren har redan bifallit
Kongl. Maj:ts proposition i detta hänseende, och min hemställan är
att Andra Kammaren äfven må biträda detta beslut.
Herr Bergius: I likhet med den förste ärade talaren ber jag
att få yrka afslag å Stats-Utskottets hemställan och bifall till Kongl.
Maj:ts proposition. Att Fogaten von Schoultz’ nuvarande tjenst kom¬
mer att vid förestående omreglering af Öfverståthållareembetets kan¬
sli indragas, anser jag för min del otvifvelaktigt jemväl på grund af
den kännedom jag härutinnan vunnit vid deltagandet i utarbetandet
af förslag till omorganisationen af Öfverståthållareembetet, hvars nu¬
varande organisation, hvad kansliet angår, såvidt jag förstår, icke är
tillfredsställande, enär efter min uppfattning arbetet derstädes kan ord¬
nas på enklare och lämpligare sätt än hittills varit fallet. Då fogat-
tjensten således troligen kommer att indragas, må man val icke för¬
undra sig öfver om den nuvarande fogaten fortfarande kommer att
tjena qvar i hopp att vid omregleringen komma på indragningsstat.
Såsom redan blifvit nämndt, är det dock ganska hårdt för honom och
måhända icke heller för göromålens behöriga gång lämpligt att han,
som uppnått så hög ålder, fortfarande skall stå qvar i tjensten. Hade
Öfverståthållareembetets kansli fått sin lönereglering verkstäld på sam¬
ma gång som Konungens Befallningshafvande i länen, hade Fogaten
von Schoultz antagligen redan då kommit på indragningstat. Att ge¬
nom ett afslag på Kongl. Maj:ts proposition tvinga honom att qvarstå
tills längre fram i tiden, finner jag för min del vara mycket obilligt,
hvarför jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr von Rehausen: Jag vill endast vördsamt uttala min öf-
vertygelse om rättvisan och billigheten af Kongl. Maj:ts ifrågava¬
rande framställning och jag har ytterligare blifvit stärkt i denna
Om pension
för Konungens
Fogat W. von
Schoultz.
(Forts.)
N:o 40.
30 Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension min öfvertygelse genom de anföranden, jag bär åhört. De skäl,
Fogatsom ail^rts för bifall till den Kongl. propositionen, synas mig så
Schonitz. starka och talande, att man endast deraf borde finna sig föran-
(Forts.) låten, att bifalla Kongl. Majrts proposition, äfven om man förut haft
för afsigt att bifalla Utskottets förslag. Här har blifvit upplyst, att
herr ^von Schoultz är 70 år gammal, att han omkring 50 år varit i
statens tjenst och i öfver 40 år bestridt den befattning, han nu in¬
nehar. Alla dessa omständigheter synas i och för sig vara tillräckligt
giltiga skäl för att bifalla Kongl. Majrts begäran om pension för von
Schoultz. Det synes mig både hårdt och obilligt, om Riksdagen ge¬
nom att afslå denna Kongl. proposition skulle försätta den ifrågava¬
rande tjenstemannen i den belägenhet, att han hade att välja mellan
tvenne alternativ, nemligen att antingen qvarstå i den befattning,
som han, enligt eget uttalande och läkares intyg, genom försvagad
helsa ocli förminskade kroppskrafter är förhindrad att på ett tillfreds¬
ställande sätt sköta, eller också afgå från tjensten med erhållande af
en pension, som för hans och hans familjs uppehälle är allt för ringa.
Men jag ber att få tillägga ännu ett skäl, som synes mig ganska
T talande för Kongl. Maj:ts förslag. 1 statsrådsprotokollet meddelas, att
den ifrågavarande tjenstemannen för länge sedan varit berättigad att
från allmänna indragningsstaten uppbära eu pension, uppgående till 80
procent af hans lön. Jag antager att denna rättighet för honom in¬
trädde vid 05 års ålder. Om således herr von Schoultz vid 65 års
ålder tagit afsked, hade han varit berättigad uppbära eu pension af
3,600 kronor, och hans efterträdare i tjensten skulle naturligtvis sedan
dess uppburit hela lönen 4,500 kronor. Genom att Herr von Schoultz
tills nu qvarstått vid sin befattning, har han således besparat staten
en utgift under dessa fem år af cirka 18,000 kronor. Vidare säger
Utskottet, i likhet med statsrådsprotokollet, att enligt uppgjordt för¬
slag till förändrad organisation och lönereglering för Öfverståthållare-
embetets kansli fogattjensten skulle indragas och nuvarande innehaf-
varens lön å allmänna indragningsstaten uppföras. Om man antager
att denna förändring kommer att dröja ännu ett par år, skulle Foga-
ten von Schoultz, ifall han dessa två år qvarstode vid sin befattning,
efter deras förlopp ega att uppbära en pension af 4,500 kronor på
allmänna indragningsstaten, eller just det belopp, som Kongl. Maj:t för
honom nu begärt i pension. Beviljades åter denna pension nu, blefve
hela skilnaden i statens utgifter härför den, att Fogaten von Schoultz
skulle ega att uppbära de 900 kronor om året, hvarmed det nu be¬
gärda beloppet öfverstiger den pension på allmänna indragningsstaten,
hvartill han nu lärer vara berättigad, hvilket på tvenne år utgör 1,800
kronor. Då han nu på dessa senaste fem år besparat staten 18,000
kronor, synes detta ringa belopp af 1,800 kronor vara endast en gärd
af rättvisa och billighet mot denne tjensteman.
Jag anhåller derför att få yrka afslag å Stats-Utskottets hem¬
ställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Talmannen, nu återkommen, gaf derpå ordet åt
Onsdagen den 23 April, f. m.
31
N:o 40.
Herr Sven Nilsson i Efveröd som yttrade: På de skäl Stats¬
utskottet anfört, anhåller jag om bifall till det föreliggande förslaget.
Jag ber att dessutom få tillägga, att Utskottet icke uttalat sig med
afseende ä beloppet af den ifrågavarande pensionen, helt enkelt af den
anledning, att Utskottet icke ansett sig höra ingå i pröfningen af frå¬
gan härom, då hela den ifrågasatta pensionen blifvit afstyrkt. Men
på tal härom, kan jag icke föreställa mig annat än att den föreslagna
pensionen är för högt tilltagen, och det vore ej hvarken med rättvisa
eller billighet öfverensstämmande, om denne tjenstemans pension skulle
öfverstiga 3,600 kronor, eller 80 procent af hans nu innehafvande lön.
Det är uti Kongl. Maj:ts proposition upplyst, att ifrågavarande
tjensteman åtnjuter 4,500 kronor i lön förutom sportler och dyrtids-
tillägg. Med sådana aflöningsförmåner är det väl icke mot honom
orimligt, att, om han ej kan sköta sin tjenst, han då mot afstående
åt 20 procent åt lönen, jemte sportler och dyr tid still ägg, håller en vi¬
karie, till dess den ifrågasatta löneregleringen kommer till stånd, och
för hvilket belopp jag ej tviflar på, att han kan skaffa en bra vikarie,
och hvarigenom han icke förlorar något. Af denna anledning har det
äfven föranledt Stats-Utskottet att icke på förhand, innan ännu regle¬
ringen blifvit genomförd, ingå i pröfningen om pensionens belopp.
Någon skada kan väl icke uppstå, om Utskottets förslag bifalles, helst
då med denna reglering man väl icke lär komma att dröja längre än
till nästkommande års riksdag. Jag anhåller derföre om bifall till
Utskottets hemställan.
Herr Aug. Peterson: För Utskottet hafva två skäl, hvilka
redan blifvit angifna, i denna fråga varit bestämmande, — det ena,
att den ifrågavarande tjensten vore till indragning föreslagen, och det
andra, att en omorganisation af Öfverståthållareembetets kansli före¬
stode. Under sådana förhållanden låg det nära till hands, att man
icke ansåg sig böra bestämma en högre pension för denne tjensteman,
om, såsom förut är uppgifvet, han lär vara för gammal att sköta sin
tjenst, och i så fall går det väl, på sätt förut är nämndt, för sig, att en
vikarie för honom tjenstgör, till dess omorganisationen kan hinna ge¬
nomföras. Han skulle dessutom, derest han nu toge afsked, undfå
3,600 kronor i pension, och detta synes under närvarande förhållan¬
den icke vara så obetydligt.
Jag, för min del, anser dessa af Stats-Utskottet anförda skäl vara
fullgiltiga och yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Grefve Sparre: Det enda skäl, som af såväl Stats-Utskottet
som de talare, hvilka här talat för Utskottets förslag, blifvit fram-
stäldt, är att man borde afbida den tid, då förslag till en ny regle¬
ring af Öfverståthållareembetets kansli inkomme till Riksdagen, eme¬
dan frågan om denna pension då skulle på samma gång kunna af-
göras. Men, mine herrar, med afseende på hvilken person är det väl
denna afbidan skall ske? Jo, med afseende å en man, som är nära
70 år gammal, inträdt i statens tjenst för omkring 50 år sedan och
af ålderdomssvaghet är oförmögen att sköta sin tjenst! Då, såsom vi
Om pension
för Konungens
Fogat W. von
Schoultz.
(Forts.)
N:o 40.
32
Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension
för Konungens
Fogat W. von
Schoultz.
(Forts.)
veta, en tjensteman vid 65 års ålder i allmänhet är ovilkorligen be¬
rättigad att undfå pension, kan det väl då vara staten värdigt att för
en embetsman, hvilken är 70 år gammal och oförmögen att tjenst-
göra, förvägra pension, blott på den grund att man bör afbida den
tid, då en lönereglering kommer till stånd, fastän vi veta, att afgöran-
det af en sådan fråga kan dröja länge nog. Framför allt, om vi vilja
att en menniska skall vänta på något, skall den väntande icke vara
en 70 år gammal man!
Man kan hafva olika meningar om lämpligheten af tjenstemäns
pensionering i allmänhet, men om pensioneringen af statens ernbets-
och tjenstemän bibehålies, måste den, om någonsin, tillämpas på per¬
soner, som redan uppnått 70 års ålder och till följd af ålderdoms¬
svaghet ej kunna sköta tjensten. Att år efter år låta vikarier uppe¬
hålla tjenstgöringen kan ej vara lämpligt.
För min del anhåller jag att få instämma med dem, som yrka
bifall till Kongl. Maj ds proposition.
Herr J. Anderson i Tenhult: Af statsrådsprotokollet förden 15
sistlidne November inhemtas att ifrågavarande tjensteman hittills åt¬
njutit 4,500 kronor i ordinarie lön. Han skulle således nu få lika
mycket i pension, som han förut haft i ordinarie lön. För min del
tror jag ej att Riksdagen bör fortsätta på den vägen att bevilja pen¬
sioner till lika högt belopp som innehafvande löner. Jag tager mig
derföre friheten föreslå, att det af Kongl. Maj:t i förevarande fall
äskade pensionsbelopp nedsättes till 80 procent af den ordinarie lön,
ifrågavarande tjensteman åtnjuter, samt att denna pension beviljas un¬
der vilkor att tjensten efter nuvarande innehafvares afgång icke defi¬
nitivt tillsättes förrän reglering af Öfverståthållare-embetets kansli
egt rum.
Jag anhåller om proposition å detta mitt förslag.
Öfverläggningen förklarades slutad. Herr Talmannen gaf propo¬
sitioner, enligt de meningar som förekommit, dels på bifall till Ut¬
skottets hemställan, dels på yrkandet att, med afslag å samma hem¬
ställan, Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning måtte bifallas, dels
ock på antagande af det förslag, Herr J. Anderson i Tenhult fram-
stält; och fann Herr Talmannen den förstnämnda propositionen hafva
blifvit med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes samt före¬
togs, sedan till kontraproposition antagits deras mening, som yrkat
bifall till Kongl. Maj:ts proposition, enligt en nu uppsatt omröstnings-
proposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 13:de punkten
af utlåtandet N:o 15, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Onsdagen den 23 April, f. m,
Nej;
33
Nio 40.
Om pension
för Konungens
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, Fo9£*h^i,rvon
bifallit Kong! Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning.
Schoultz.
(Forts.)
Voteringen utföll med 120 ja mot 59 nej; varande alltså Utskot¬
tets hemställan bifallen.
Punkten 14.
Bifölls.
Punkten 15.
I denna punkt hade Utskottet hemstält, Om pension för
Afvittring
att af Kongl. Maj:t för afvittringsstyresmannen, kommissionslandt- hyresmannen
mätaren Pehr Adam Kjellerstedt äskad pension af 2,500 kronor år- ' 'stef er'
ligen måtte af Riksdagen beviljas.
Efter uppläsning häraf anförde
Herr Ivar Månsson: Jag har icke kunnat finna det lämpligt
att man lemnar bifall åt Kongl. Maj:ts här föreliggande framställning.
Vi känna nemligen till, att särskilda bestämmelser äro gifna för landt-
mäteristatens pensionering och hvilka bestämmelser gälla för såväl förste
landtmätare som ock kommissions- och afvittringslandtmätare. Jag vill
minnas, att det var vid 1877 års riksdag, som Kongl. Maj:t gjorde
framställning om förhöjning af pension för kommissionslandtmätare.
Denna framställning afslogs emellertid af Riksdagen och någon förhöj¬
ning dervidlag blef sålunda éj vidtagen. Den här ifrågavarande man¬
nen är egentligen kommissionslandtmätare. Han har visserligen varit
anstäld såsom styresman vid afvittringsverket och derför åtnjutit arf¬
vode. Nu kan jag ej finna det lämpligt, att Riksdagen, utom i särdeles
utomordentliga fall, frångår de grundsatser, som gälla i fråga om tjenste-
mäns pensionering i allmänhet, och icke heller kan jag anse det här
föreliggande fallet vara ett sådant utomordentligt tillfälle, hvarvid
Riksdagen bör afvika från gifna bestämmelser. Den nu ifrågavarande
styresmannen är för närvarande berättigad att åtnjuta pension, vare
sig han betraktas såsom afvittringslandtmätare eller kommissionslandt¬
mätare. — I förra fallet eger han uppbära i pension 2,000 kronor,
enligt hvad som bestämdes, om jag minnes rätt, vid 1875 års riksdag,
på grund af en Riksdagens skrifvelse. Betraktas han åter såsom kom¬
missionslandtmätare, eger han att åtnjuta pension såsom sådan, och
den omständigheten, att han under sista tiden varit styresman för af¬
vittringsverket, kan enligt min åsigt icke utöfva någon sådan utom¬
ordentligt stor vigt, att han i anledning deraf skall tilldelas en så hög
pension, som nu föreslagits. Dessutom är att märka, att hans inkom¬
ster af ifrågavarande befattning icke hafva egenskapen af lön, utan af
Andra Kammarens Pro/. 1879. N;o 40. B
H:o 40. 84. Onsdagen den 28 April, f. in.
Om pension för arfvode. Det skulle således blifva en ny sak, om Riksdagen skulle
Afvittring»- vma beträda den bana, att bevilja en tjensteman pension till följd
styresmannen^ jjeraf han innebade ett arfvode.
stedL Pä grund af alla dessa skäl tager jag mig friheten att yrka af-
(Forts.) slag å Kongl. Maj:ts framställning samt hemställa att den ifrågavarande
tjenstemannen allenast måtte tilldelas den pension, hvartill han enligt
förut gifna bestämmelser är berättigad.
Herr Aug. Peterson: Då denna fråga var föremål förbehand¬
ling på Stats-Utskottets första utgiftsafdelning, blef den vid företagen
votering afslagen, men då frågan förekom till handläggning i Stats¬
utskottet in pleno, anstähles ny votering, dervid den bifölls. Der an¬
fördes såsom skäl för sådant bifall, att den ifrågavarande landtmätaren
nedlagt så mycket arbete i sin tjensteutöfning att det vore alldeles
makalöst. Jag vill visserligen icke förneka att så varit förhållandet.
Men jag kan dock ej underlåta att anmärka, att det varit hans skyl¬
dighet såsom tjensteman att göra så mycket som han förmått.. Jem-
för man hans arbete såsom afvittringslandtmätare med en kommissions-
landtmätares arbete, så tror jag, att detta senare är lika mödosamt
och sträfsamt som det förra. Båda måste gå mycket och arbeta myc¬
ket ute å fältet. Det är eu ovilkorlig pligt för såväl den ene som
den andre att sköta sin tjenst. Vid sådant förhållande och då en
kommissionslandtmätare icke åtnjuter högre pension än 900 kronor,
men den nu ifrågavarande tjenstemannen skulle såsom afvittringslandt¬
mätare vara berättigad till en pension af 2,000 kronor, så anser jag
detta belopp vara fullt tillräckligt, utan att den förhöjning deri vid¬
tages, som Kongl. Maj:t föreslagit.
För min del yrkar jag således afslag a Stats-Utskottets hemställan.
Herr Statsrådet Lagerstråle: Att erhålla pension såsom afvitt¬
ringslandtmätare, dertill borde väl den ifrågavarande personen minst
vara berättigad, men Kongl. Maj:ts framställning afser att bereda 500
kronors högre pension derföre att han tjenstgjort såsom styresman för
afvittringsverket alltsedan år 1865. Det är naturligtvis af stor vigt
för afvittringsverkets framgång i vårt land, att åt dem, som förordnas
att vara styresmän för detsamma, beredas sådana ekonomiska fördelar,
att man till dessa befattningar kan erhålla personer, som besitta de
lämpligaste egenskaperna och den största förmågan att leda detta för
landets utveckling vigtiga värf. Den löneinkomst, Kjellerstedt åtnjuter,
är 3,500 kronor jemte ett honom sedan år 1875 beviljadt tilläggs-
arfvode af 200 kronor. 1 förhållande till detta arfvodes belopp är den
föreslagna pensionen visserligen icke öfverdrifven. Den är 500 kronor
mindre, än Konungens Befallningshafvande i länet och Statskontoret
förordat. De omnämnda myndigheterna hafva nemligen hvar för sig
föreslagit 3,000 kronor, men Kongl. Maj:t har på angifna skäl ansett,
att beloppet kunde nedsättas till 2,500 kronor, och då inom Utskot¬
tet, såvidt dess betänkande utvisar, någon meningsskiljaktighet icke
synes hafva förekommit vid frågans slutliga afgörande, hoppas jag, att
Kammaren skall bifalla hvad Stats-Utskottet sålunda förordat.
Onsdagen den 23 April, f. m.
35
N:o 40.
Herr Helig rån: Då jag i Stats-Utskottet deltagit i det beslut, Om pension
hvartill Utskottet kommit i denna fråga, får jag yrka bifall till ^^etmannen
skottets förslag. p. a. Kjelhr-
Af det statsrådsprotokoll, som finnes bifogadt den Kongl. propo- stedt.
sitionen, synes att Kjellerstedt varit afvittringslandtmätare i 6 \ år, (Forts.)
kommissionslandtmätare i 13 år och derefter äfven 13 år styresman
för afvittringsverket i Yesterbottens län.
Herr Ivar Månsson tycktes med sitt anförande vilja antyda, att
Kjellerstedt vore endast kommissionslandtmätare, men man skall tänka
på, att han ännu tjenstgör såsom styresman för afvittringsverket, och
detta är en stor skilnad, alldenstund han icke såsom styresman för
afvittringsverket kan sysselsätta sig med kommissionslandtmätaregöro-
mål, utan uteslutande1 måste egna sig åt sin nämnda befattning. Han
har under sig minst 20 afvittringslandtmätare, öfver hvilka han har
uppsigt och hvilkas arbeten vid afvittringarne han skall öfvervaka.
Jag har särskild kännedom om huru besvärliga och mödosamma dessa
arbeten äro, synnerligast nu sedan afvittringarne börjat i Lappmarken,
då han mest hela somrarne måste vara ute på resor och färdas fram
på obanade'vägar i dessa fjelltrakter.
Det synes också af ofvannämnda bilaga till den Kongl. proposi¬
tionen, att denne tjensteman har med särdeles nit fullgjort sina ålig¬
ganden, och då man besinnar hans långa tjenstetid inom afvittrings¬
verket, så vore det i min tanke högst orättvist att nu neka honom
denna pension.
En annan sak, som bör läggas honom till förtjenst, är att han
på egen bekostnad öfver Vesterbottens läns nedra del upprättat karta,
och i den mån afvittringsverket fortgår i Lappmarken lärer han äfven
der ämna vidtaga samma åtgärd.
Jag får således på det varmaste förorda bifall till Stats-Utskottets
förslag.
Häruti instämde Herr Hseggström.
Herr W i dm ark: Jag har begärt ordet egentligen till följd af
ett yttrande af en talare på skånebänken. Han uttalade den förmo¬
dan, att afvittringsstyresmannen Kjellerstedt skulle ega rätt att upp¬
bära pension såsom afvittringslandtmätare. Så är likväl icke förhål¬
landet. Någon pensionsrätt för en afvittringsstyresman finnes icke,
såvida han ej tillika är verklig afvittringslandtmätare. För öfrigt är,
såsom här blifvit antydt, afvittringsstyresmannabefattningen i de norr¬
ländska länen en af de mest mödosamma och svåra befattningar, som
finnas.
Det är dessutom vitsordadt, att den ifrågavarande personen med
skicklighet, ordningssinne och nit skött sin befattning. Vid sådant
förhållande och då en afvittringsstyresmannabefattning närmast är att
jemföra med en förste landtmätaretjenst, och förra Riksdagen bestämt
pensionen för en förste landtmätare till 2,500 kronor vid uppnådd
60 års ålder, yrkar jag bifall till Stats-Utskottets föreliggande förslag.
N:o 40.
36
Onsdagen den 23 April f. m.
Om pension
för Afvittrings-
styre smannen
P. A. Kjeller-
stedt.
(Forts.)
Om understöd
för afidne Fil.
doktorn S. T.
Göranssons tre
minderåriga
barn.
Friherre Koskull: Jag ber att få yrka utslag å Stats-Utskot-
tets hemställan, och jag gör det så mycket hellre, som Utskottet
sjelf t i 17:de punkten af förevarande betänkande förordat åtenkom-
missionslandtmätare eu pension af allenast 400 kronor.
Härmed var öfverlägguingen slutad. Propositioner gåfvos såväl på
bifall till Utskottets hemställan som ock på utslag derå; och förkla¬
rade Herr Talmannen sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande
ja för den förra meningen. Som votering begärdes, blef en så ly¬
dande omröstningspreposition uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 15:de punkten af
utlåtandet N:o 15, röstar
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Utskottets hemställan.
Omröstningen försiggick; och befans vid röstsedlarnes samman¬
räkning, att 88 ledamöter röstat ja mot 65, som röstat nej, i följd
hvaraf Utskottets förslag bifallits.
Mot det sålunda fattade beslutet reserverade sig Herr Olof Jonsson.
Punlden 16.
Af Kongl. Maj:t var föreslaget, att aflidne föreståndaren för tek¬
niska elementarskolan i Borås, Fil. doktorn S. T. Göranssons tre min¬
deråriga barn, sönerne Herman Samuel, och Axel Gustaf samt dottern
Hilda Maria, måtte uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnju¬
tande från och med 1879 af ett årligt understöd till belopp af 100
kronor hvardera, att utgå till dess de hvar för sig uppnått 18 års
ålder samt derefter, för sonen Axel Gustaf och dottern Hilda Maria,
så länge de af sjukdom vore urständsatte att genom eget arbete i
väsentlig mån bidraga till sitt uppehälle samt jemväl i öfrigt saknade
utväg att sig försörja.
Utskottet hade tillstyrkt,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte vinna
Riksdagens bifall.
Herr Joh. Andersson i Tenhult yttrade: För min del kan
jag icke gilla den grundsatsen, att staten skall pensionera icke blott
sjeliva embetsmannen utan äfven hans enka och barn, och derföre
yrkar jag utslag å Stats-Utskottets hemställan i denna punkt.
Onsdagen den 23 April. f. m.
37
N:o 40.
Herr Ekenman: Då reservant icke tinnes antecknad vid denua Om understöd
punkt, hade jag icke väntat någon diskussion i frågan; men då jag ~’*‘
finner att jag i detta fall missräknat mig, måste jag med några ord Göranssons tre
bemöta hvad den siste talaren anfört. minderåriga
Doktor Göransson var i 20 år lärare vid Borås tekniska elemen- barn.
tarskola och gjorde sig derunder fördelaktigt känd för det sätt, hvar- (Forts.)
på han skötte sin befattning. Han vann också i hög grad sina med¬
borgares förtroende, till bevis hvarpå jag kan anföra, att han blef
vald till riksdagsman för den valkrets jag nu har äran representera,
ehuru hans död hindrade honom att utöfva detta förtroeende. Hans
duglighet har också af Riksdagen varit erkänd i det Riksdagen såsom
vedermäle derå beviljat hans enka pension.
Men, säger den siste talaren, vi vilja icke, att pensionsrätten
skall utsträckas äfven till barnen; det är princip vidrigt.
I det fallet ber jag att få i Kammarens minne återkalla, huru¬
som Riksdagen förra året beviljade pension åt en framstående kriga¬
res barn. Skulle således nu Kammarens åsigt blifva den, som af den
siste talaren uttalades, vore detta ett bevis derpå, att svärdets ära i
denna Kammare vägde tyngre i vågskålen, än de fredliga idrotternas.
Mot en sådan åsigt ber jag att få protestera och jag gör mig förvis¬
sad om, att Kammaren skall gifva mig rätt uti min uppfattning och
bifalla hvad Stats-Utskottet föreslagit, hvilket jag nu vågar yrka.
Herr Aug. Börjeson förenade sig med Herr Ekenman.
Herr C. A. Larsson: Skulle man afslå detta lilla anslag, som
icke gör mera än 100 kronor om året för hvart af de 3 barnen, och
låta saken komma till gemensam votering, så vore detta verkligen att
sila mygg och svälja kameler. Icke bör man väl hålla så noga på
formerna, och då det gäller fader- och moderlösa barn, så är detta
skäl så talande, att en gemensam votering med fullkomlig säkerhet
skall skaffa dem detta lilla bidrag, och då tycker jag verkligen att
det ser hederligare ut att bevilja det utan sådana omgångar.
I detta yttrande instämde Herr Åke Andersson.
Herr Granlund: Ehuru jag har fullkomligt hopp,'att Kamma¬
ren skall bevilja denna pension, är det mot den princip, Herr Johan
Andersson i Tenhult uttalat, som jag vill protestera. Han har sagt,
att vi icke böra utsträcka pensionsrätten äfven till tjenstemäns barn.
Här är fråga om fortfarandet af en pension, som en stackars obemed¬
lad enka nyligen erhållit såsom bidrag till uppfostran af sina barn.
Nu hafva dessa barn blifvit äfven?moderlösa, och de synas mig då
ännu mera vara i behof af detta lilla understöd för sin uppfostran,
än då modren lefde och åt dem kunde egna eu moderlig vård.
Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets förslag.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats slutad och propo-
N:o 40.
38
Onsdagen den 23 April. f. m.
Om pension
för Stats-
kommissarien
B. B. Johans¬
sons enka.
sitioner gifvits i öfverensstämmelse med de gjorda yrkandena, biföll
Kammaren Utskottets hemställan.
Punkten 17.
Blef jemväl bifallen.
Punkten 18.
Kongl. Maj:t både föreslagit, att för Statskommissarie!! Bruno
Bernhard J ohanssons enka, Sigrid Johansson, född Petré, måtte å
allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 400 kronor,
att från och med 1879 till henne utgå, så länge hon förblefve enka;
och hade uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion
(N:o 5) Herr G. It. Stråle föreslagit, att pensionsbeloppet måtte be¬
stämmas till 800 kronor.
I anledning af dessa framställningar hade Utskottet gjort följande
hemställan:
“att, med afslag å Herr G. H. Stråles förslag, den för Stats-
kommissarien B. Johanssons enka, Sigrid Johansson, född Petré, äskade
pension af 400 kronor må af Riksdagen beviljas, att från och med
innevarande år utgå så länge hon förblifver enka.4*
Sedan denna hemställan, mot hvilken Grefve S. Lagerberg inom
Utskottet reserverat sig, blifvit uppläst, anförde
Herr C. A. Larsson: Äfven i denna punkt skulle jag önska
att Andra Kammaren måtte göra hvad Första Kammaren redan gjort
och tillägga 200 kronor i pensionen till Statskommissarien Johanssons
enka, i anledning af Herr Stråles i ämnet väckta motion. Inom Ut¬
skottet var det visserligen fråga om att öka beloppet till 600 kronor,
men man ville icke frångå den eu gång för alla fattade principen att
icke tillstyrka pension, hvarom endast enskild motionär gjort fram¬
ställning. Då emellertid Kammaren är i sin goda rätt att följa Första
Kammarens exempel och bevilja dessa 200 kronors förhöjning, hem¬
ställer jag att Kammaren måtte göra det utan att derom ställa till
en gemensam votering. Såsom ett motiv för detta tillägg ber jag att
få upplysa, att Statskommissarien Johansson gjort sig hos Riksdagen
fördelaktigt känd såväl under Stats-Utskottets arbeten som äfven vid
åtskilliga statsrevisioner. Dessutom vill jag ytterligare nämna, att
hans efterlemnade maka medförde i boet omkring 40,000 kronor,
fädernearf, hvilka gått åt sedan hon gifte sig, så att hon nu står utan
medel till sitt och barnens underhåll. Det är visserligen en lycklig
händelse, att enkefru Johansson åtnjuter pension från civilstatens pen-
sionsinrättning, men då det gäller att uppfostra de små barnen, som
just nu äro i den ålder att de behöfva större understöd än annars,
torde en sådan förhöjning som jag föreslagit ej anses obehöflig.
Herr Adlersparre förenade sig med Herr C. A. Larsson.
39
N:o 40.
Onsdagen den 28 April, f. aa,
flen- Hedin: Äfven jag instämmer i den förste talarens ytt¬
rande och hemställan.
Såväl i Stats-Utskottets motivering som i Kongl. Maj:ts proposi¬
tion i frågan är omnämndt att Statskommissarien Johansson nödgades
på grund åt sjuklighet taga afsked. Detta uttryck är dock icke
fullt korrekt, ty från tjensten kunde han väl ändå icke endast på
grund af sjuklighet utan eget medgifvande skiljas. Jag tror derföre
att man skulle uttrycka sig bättre och rigtigare om man sade att
han lojalt fogat sig efter en uttryckt önskan, att han måtte lemna sin
befattning för att icke stå i vägen för genomförandet af den nya or¬
ganisationen af Statskontoret och möjligen äfven för andra personers
befordran. Hade han qvarstannat något längre på sin plats, så skulle
det pensionsbelopp, hvarom Kongl. Maj:t nu hemstält, tillfallit hans
enka såsom eu rättighet, hvarom man icke behöft särskild! anhålla.
Jag är dessutom fullt förvissad om att, vare sig Kongl. Maj:t eller
enskild motionär, på grund af de förtjenster den afiidne nedlagt vid
riksdagsarbetet, gjort framställning om beviljande af det belopp, som
svarar emot skilnaden mellan det af Kongl. Maj:t begärda och det af
den förste talaren påyrkade, skulle detta säkerligen icke hafva för¬
vägrats.
Innan jag slutar ber jag att få tillägga, att då Stats-Utskottet
icke frångått Kongl. Maj:ts proposition i frågan, har Utskottet stält
sig på fullt korrekt ståndpunkt, emot hvilken ingenting kan vara att
invända.
Vidare anfördes icke. Propositioner gåfvos ej mindre på bifall
till Utskottets hemställan i oförändradt skick än ock på det af Herr
Carl Anders Larsson framstälda yrkande; och som den senare propo¬
sitionen besvarades med öfvervägande ja, hade Kammaren således
bifallit Utskottets hemställan med den förändring, att det ifrågava¬
rande pensionsbeloppet höjdes till 600 kronor.
Punkten 19.
Bifölls.
Punkten 20.
Utskottet hade hemstält,
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, Riksantiqvarien m. m. Bror
Emil Hildebrand måtte från och med månaden näst efter den, då
afsked blefve honom beviljadt, få under sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten uppbära en årlig pension af 6,000 kronor.
Herr Sven Nilsson i Efveröd, hvilken jemte Herrar P.O.Hörn-
feldt, Ola Andersson i Burlöf, J. E. Johansson och Nils Pettersson
inom Utskottet anmält reservation mot nämnda hemställan, begärde,
efter dess uppläsning, ordet och anförde: Emot den föredragna punkten
har jag anmält min reservation, och jag ber nu att få angifva mina
Om pension
för Stats-
kommissarien
B. B. Johans¬
sons enka.
("Forts.,)
Om pension
för Riksanti¬
qvarien B. E.
nildebrand.
N:o 40,
40
Onsdagsn den 23 April, f. m,
Om pension skal derför. Såsom vi erinra oss, aflat Kong!. Maj:t till sistlidne
för Paksnnh- J Riksdag en proposition om beviljande af 4,800 kronors pension åt
^Hiidebranl" Professoren Arrhenius, hvilken uppburit 6,000 kronor i lön förutom fri
(Forts.) bostad och vedbrand. Ehuru derom väckts motion, att denne tjenste¬
man skulle få hela lönen i pension, medgaf dock icke Riksdagen större
pension än den af Kongl. Maj:t föreslagna, eller 4,800 kronor, och det
förefaller mig som det vore en inkonseqvens af regeringen att nu
begära 6,000 kronor i pension åt en tjensteman, som med afseende
å sina förtjenster torde kunna jemföras med den nyssnämnde. Jag
tror derföre att regeringen hade gjort rigtigast uti att föreslå pen¬
sionens belopp till 4,800 kronor, utgörande 80 procent af lönen, eller
samma pension som andra med nu ifrågavarande tjensteman likstälda
åtnjuta, och då jag vill att åtminstone Riksdagen icke gör sig skyldig
till en inkonseqvens derigenom, att den beviljarRiksaiitiqvarienHildebrand
större pension än den, hvaraf Professoren Arrhenius kommit i åtnjutande,
får jag yrka att Utskottets förslag på det sätt bifalles, att summan
nedsättes från 6,000 till 4,800 kronor.
I detta anförande instämde Herr Hubinette.
Herr Adlersparre: Jag gör mig icke skyldig till någon öfver-
' drift, då jag säger, att af alla de pensioner, som år efter år af Riks¬
dagen beviljats, ingen varit mera berättigad och välförtjent, än den
nu begärda. Den åldrige riksantiqvariens mångåriga och ovanligt för-
tjenstfulla verksamhet är också så allmänt känd, att Riksdagens biiall
till hvad Kongl. Maj:t föreslagit och Stats-Utskottet tillstyrkt icke
kan betvifias. Det är icke heller egentligen för att förorda pensionen,
som jag begärt ordet, utan endast för att till den ärade talare, som
före mig hade ordet, göra en vördsam hemställan, om det icke vore
både klokare och bättre att nu göra eu fullt berättigad eftergift af egna
åsigter. Motståndet kan sannerligen icke hindra Riksdagens bifall; det
skulle endast grumla detsamma, så att det icke blir så rent och Riks¬
dagen värdigt, som det borde blifva. Ett enhälligt bifall deremot blefve
lika hedrande för gifvaren som för mottagaren, och jag beder den ärade
talaren, att han välvilligt måtte behjerta om icke så är förhållandet.
Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, Herr Statsrådet
Malmström: Det kan icke bestridas, att det är någonting högst
ovanligt, att pension för en tjensteman begäres till hela beloppet af
hans aflöningsförmåner, såväl lön som tjenstgöringspenningar. Emellertid
tror jag icke att, om denna framställning nu bifalles, man har anled¬
ning befara, att detta skall blifva något farligt prejudikat för fram¬
tiden; fäst mera vågar jag påstå, att det skulle vara eu vinst för
staten, om den vore i tillfälle att oftare bevilja lika hög pension under
enahanda förhållanden, som här föreligga, det vill säga åt eu embets¬
man, som intill uppnådda 73 år med oförminskade krafter och oför-
tröttadt nit fullgör ett embete, som under eu tidpunkt af icke mindre
än 42 år hvilat på hans skuldror. Om Riksautiqvarien Hildebrand,
då han fylt 65 år, hade begärt afsked med en pension motsvarande
Onsdagen den 23 April, f. m.
41
N:o 40.
80 procent af hans lön, som då utgjorde 5,000 kronor, så kan jag
icke föreställa mig, att en sådan begäran skulle blifvit af Riksdagen
utslagen; och derigenom, att han hitintills stannat qvar på sin plats, har
han sålunda besparat statsverket utgifter för eu pension till belopp
af 4,000 kronor under åtta år, utan att derigenom tjensten i någon
den ringaste mån blifvit lidande. Äfven detta anser jag vara eu om¬
ständighet, som vid frågans afgörande förtjenar att beaktas. Detta
i fråga om den finansiella sidan af saken; men den har äfven en annan
sida, och denna anser jag vara af ännu större betydelse. Här före¬
ligger nemligen icke allenast eu mer än vanligt lång tjenstetid, utan,
hvad ännu mera är, en verksamhet af lika ovanlig förtjenst. Den
som erinrar sig, hvad statens historiska samlingar voro för 30 år
sedan, och vet hvad de nu äro, den som sett, huru dessa samlingar
under denna tid vuxit ut och blifvit, icke blott i afseende på rikhal¬
tighet utan ännu mera genom sin vetenskapliga uppställning och anord¬
ning, i sitt slag ett af de förnämsta och mest lärorika muséer i verl-
den, han måste äfven medgifva, att den man, under hvars ledning och
i kraft af hvilkens synnerliga, aldrig tröttade intresse denna förvand¬
ling försiggått, har på sin plats gjort sig väl förtjent af fäderneslandet.
Ifrån detta museum, och sålunda i väsentlig mån från Riksantiqvarien
Ilildebrands verksamhet, har spridt sig denna kärlek till fornforsk-
ningen, som på senare tider visat sig i alla delar af vårt land; deri¬
från har också utgått den vetenskapliga rigtning, som dessa forsknin¬
gar hos oss fått. Jag tror derföre, att Kongl. Maj:t haft fullgoda
skål för den framställning om pension för Riksantiqvarien Hiidebrand,
som i den nådiga propositionen blifvit gjord.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag har aldrig förnekat de stora
tjenster, Riksantiqvarien Hiidebrand gjort vårt land, men jag ber att
i herrarnes minne få återkalla, att lika vackra loford, som nu gif-
vits honom, gåfvos i fjol åt Professoren Arrhenius, då det var fråga om
att äfven han skulle få en pension af 6,000 kronor. För min del är
jag äfven förvissad, att de, som då gåfvo dessa vackra vitsord åt Pro¬
fessoren Arrhenius, hade fullkomligt rätt, och om Riksantiqvarien Hiide¬
brand således nu får hvad som af Kong!. Maj:t föreslagits, har man
otvifvelaktigt gjort Professoren Arrhenius en stor orättvisa, då han lika
väl gjort sig förtjent af den högre pensionen som Hiidebrand, och jag
tror derföre, att det icke kan vara rätt att nu bifalla hvad man då
afslog. Det är sålunda endast derföre, att jag icke vill att Riksdagen
skall göra sig skyldig till en inkonseqvens, som jag vidhåller mitt
förut framstälda yrkande, helst då jag anser att en pension af 4,800
kronor är fullt tillräcklig för den nu ifrågavarande personen, likasom
den var förlidet år för Professoren Arrhenius.
Herr Aug. Peterson: De vackra vitsord om den ifrågavarande
tjenstemannens ådagalagda skicklighet, som äro lemnade såväl uti
Kongl. Maj:ts proposition som från statsrådsbänken, lär icke någon
vilja bestrida, utan allmänna meningen är utan tvifvel, att han är en
utmärkt man och väl förtjent af detta vitsord. Men, såsom den föregående
Andra Kammarens Prot. 1879. N:o 40. 4
Om pension
för Riksanti¬
qvarien B. E.
Hiidebrand.
(Forts.)
N:o 40.
42
Onsdagen den 23 April, f. m.
Om pension
för Riksanti-
qvar i en B. E,
Hildebrand.
(Forts.)
talaren nämnde, lika vackra vitsord lemnades äfven i fjol om en annan
tjensteman, åt hvilken det då var fråga att bevilja pension. Och huru
intressant det än var att höra omtalas det myckna han uträttat och
till hvilket gagn hans verksamhet varit, beviljade dock Riksdagen icke
honom så stor pension, som blifvit föreslagen. Förhållandet är nu
alldeles detsamma. Riksantiqvarien Hildebrands utmärkta egenskaper
äro värda allt erkännande, men jag hemställer om icke han kan anses
böra vara nöjd med en pension, lika stor som den, hvilken beviljades
Professoren Arrhenius förlidet år, eller 4,800 kronor. Såvidt jag förstår,
bör detta belopp vara fullt tillräckligt, i synnerhet under nuvarande
förhållanden, och i likhet med Herr Sven Nilsson yrkar jag derföre
att den begärda pensionen måtte nedsättas till nyssnämnda belopp.
Öfverläggningen var slutad. Herr Talmannen gaf propositioner,
i öfverensstämmelse med de yrkanden som förekommit, dels på bifall
till Utskottets hemställan oförändrad och dels på antagande af det
förslag, Herr Sven Nilsson framstält; och förklarade Herr Talmannen
sig anse röstöfvervigt förefinnas för den förra meningen. Votering
blef begärd och anstäldes, enligt en af Kammaren godkänd, så lydande
voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 20:de punkten
af utlåtandet N:o 15, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren beviljat den ifrågavarande pensionen
till nedsatt belopp, 4,800 kronor.
Röstsedlarne sammanräknades och visade 79 ja mot 82 nej; i följd
hvaraf beslut fattats i enlighet med nej-propositionen.
Som tiden nu långt framskridit, uppsköts den vidare föredrag¬
ningen af förevarande utlåtande till kl. 7 e. m., då Kammarens leda¬
möter genom utfärdadt anslag kallats att åter sammanträda.
§ 3.
Herr Talmannen tillkännagaf att Herr E. Behmer, enligt insändt
läkarebetyg, tills vidare vore af sjukdom förhindrad att lemna sin bo¬
stad, äfvensom att hos Herr Talmannen anmäldt blifvit, det Herr S.
Axell denna dag, i följd af iråkad opasslighet, nödgats från Kammarens
samlingsrum aflägsna sig.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3/4 3 e. m.
In fidem
II. A. Kolmodin.
Stockholm, Isaae Mara**’ Boktryckeri-Aktiebolag’. 1879.