RIKSDAGENS PROTOKOLL
1879. Andra Kammaren. N:o 18.
Onsdagen den 5 Mars.
Kl. 7 e. m.
§ I-
^Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10,
angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Fjerde kuf-
vudtitel.
I ordningen förekom
Punkten 16,
som bifölls.
Punkten 17:
Blef äfven bifallen.
Punkten 18:
Jemte meddelande, att frågan om ny bandgevärsmodell ännu icke Om anday
inför Kongl. Maj:t till slutlig behandling förekommit, men att efter /?r m'>erk-
den utredning af frågan, som redan egt rum, med full visshet syntes
kunna antagas, att ny ge värsmodell komme att af Kongl. Maj:t god-eng '
kännas, och att densamma blefve försedd med kolfslutningsmekanism,
både Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen dels att medgifva, att den
vid 1878 års slut befintliga behållningen å medel, som vore för gevärs-
tillverkning tillgängliga, måtte få i första rummet användas, ej mindre
till anskaffning af maskiner för tillverkning af gevär med kolfslutnings¬
mekanism, eller till förändring för dylikt ändamål af redan befintliga
maskiner, än äfven till inlösen, der sådant kunde ifrågakomma, af rätt
att tillverka dylikt gevär; dels ock bevilja för år 1880 ett extra an¬
slag af 100,000 kronor, att användas för tillverkning af gevär efter
modell, som kunde blifva Riksdagen delgifven.
Utskottet både, i anledning af denna framställning, i förevarande
punkt hemstält,
Andra Kammarens Prof. 1879. N:o 18.
1
N:o 18. 2
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag att Riksdagen val måtte medgifva, att de för gevärstillverkning
{in tllaf‘rin- tillgängliga medel finge för ändamålet af Kongl. Maj:t fritt disponeras,
fanterigevär.men deremot ej bevilja det af Kongl. Maj:t för gevärstillverkning
(Forts.) äskade extra anslag.
Herr Lundblad anförde: Då jag eu del af min lefnad vistats i
en stad, som gränsar till Kronans enda gevärsfaktori, har jag haft till¬
fälle att följa detta etablissements utveckling, att med intresse se dessa
tillverkningar i dess olika skeden.
Vid genomläsande af den Kongl. propositionen har jag funnit
dels att Kongl. Maj:t begärt ett anslag af 100,000 kronor för tillverk¬
ning af gevär efter modell, som kunde blifva Riksdagen delgifven,
dels ock att Kongl. Maj:t äskat Riksdagens tillstånd att få disponera
de medel, som blifvit besparda å de till gevärstillverkning lemnade
anslag för att användas för anskaffning af maskiner för tillverkning
af gevär med kolfslutningsmekanism m. in. Af statsrådsprotokollet
inhemtas anledningen till denna begäran. Vid 1877 års riksdag till¬
satte Kongl. Maj:t en komité, bestående af svenske och norske offi¬
cerare, för att taga del af nutidens mest framstående gevärsmodeller
och inkomma till Kongl. Maj:t med förslag om hvilken som för vår
armé och nutidens förhållanden vore den lämpligaste. Denna komité
har lemnat det utlåtande, att en gevärsmodell med kolfslutningsmeka¬
nism befunnits vara den lämpligaste, men har anhållit om anstånd
med slutligt yttrande på grund deraf, att de gevär, som tillverkats
och som gifvit anledning till skjutförsök, måhända icke blifvit fullt så
goda som om de tillverkats med maskiner. Detta är nu också, såsom
det synes, orsaken dertill att Kongl. Maj:t icke till denna Riksdag
anmält hvilken gevärsmodell som komme att antagas.
Utskottet har i sitt utlåtande besvarat regeringens anhållan med
»att Riksdagen väl må medgifva, att de för gevärstillverkning till¬
gängliga medel må för ändamålet få af Kongl. Maj:t fritt disponeras,
men deremot af ofvan angifna skäl ej bevilja det af Kongl. Maj:t för
gevärstillverkning äskade extra anslag».
För att finna de skäl, som i detta utlåtande framlysa, får man gå
tillbaka till föregående Riksdags beslut angående denna fråga. Kongl.
Maj:t begärde nemligen då ett anslag af 124,000 kronor dels för att
upprätthålla en arbetsstam af skicklige arbetare vid faktoriet och dels
för att på samma gång få en tillverkning af 5,000 gevär af Remington-
modell.
Utskottet afstyrkte bifall till Kongl. Maj ds begäran, hvilken ock
af Riksdagen afslogs. Följden häraf var, att, då vid 1878 års början
vid faktoriet voro anstälde 78 arbetare, vid detta års början ej funnos
flera än 40 eller, noga räknadt, 42. — Hvad har denna arbetsstyrka
gjort — hvilken arbetsskicklighet har den bibehållit eller vunnit under
denna tid? Jo, den har tillverkat 50 stycken gevär! Det öfriga ar¬
bete, som der gjorts, har varit dels sådant, som egentligen icke tillhör
ett gevärsfaktoris verksamhetsområde, och dels beställningar från Norge
och dels från andra håll.
När man tänker på de stora summor, som Riksdagen lemnat detta
stora etablissement, kan man ej annat än falla i förvåning öfver att
Onsdagen den 5 Mars, e. m. 3
Riksdagen nu vill behandla detta etablissement på ett sådant sätt att
Riksdagen icke medgifver det anslag, som erfordras för att bibehålla
eu arbetsstam vid etablissementet och göra den fortfarande skicklig i
den fabrikation, som tillhör detta etablissement. Skulle Riksdagen nu
fatta beslut att icke inga pa Kongl. Maj:ts förslag, blir det, enligt
min tanke, vid nästa riksdag samma resultat och, såsom man gerna
kan säga, samma elände med denna fråga. Den enskilde arbetsgif-
varen anstränger sig på det högsta för att under dåliga tider bibehålla
sina arbetare, som han användt under de goda tiderna, och det är en¬
dast nöden, som tvingar honom att afskeda dem. Staten tyckes der¬
emot vilja tillvägagå på helt annat sätt. Under svåra tider afskedar
staten dem eller använder dem för andra ändamål, än hvartill de förut
blifvit använde. Jag hemställer till eder, mine Herrar, om detta är
staten värdigt.
Eu annan sida af saken är att till följd af sparsamketsskäl afslå
Kongl. Maj:ts begäran. Jag tror, att Stats-Utskottet haft den åsigten,
att sparsamhet bör iakttagas. Min tanke är dock helt annorlunda än
Stats-Utskottets. Om Riksdagen skulle afslå det begärda anslaget,
hvad blir da följden? Kongl. Maj:t har begärt medel för tillverkning
af gevär pa försök, innan man skulle bestämma sig för en viss modell,
och jag antager, att Regeringen i hvarje fall, vare sig anslaget be¬
viljas eller icke, inkommer med förslag till ny gevärsmodell. Skulle
det då befinnas att denna icke är rigtig, hvem är det i sådant fall
som bär ansvaret? Icke Regeringen, men Riksdagen.
Jag skall be att fa ga tillbaka och se efter de anslag, som under
åtskilliga riksdagar blifvit beviljade för gevärstillverkning. 1860 an¬
slog Riksdagen 300,000 kronor för åstadkommande af 8,000 gevär.
Vid 1862—1863 års Riksdag beviljades ytterligare 600,000 kronor.
1865—1866 års Riksdag anslog för detta ändamål 320,250 kronor och
för anskaffning af 3,000 infanterigevär till ersättande af ett lika antal
rnålskj utningsgevär, som från kronans förråd skulle till skarpskytte¬
föreningarna utlånas, 137,250 kronor, hvarförutan ett anslag till belopp
af 15,000 kronor stäldes till Kongl. Maj:ts disposition för anställande
af' försök i och för anskaffning af en tjenligare gevärsmodell än den
dåvarande. Vid 1867 års Riksdag beviljades, såsom vi redan af en
talare på förmiddagen hört yttras, ett belopp af 1,500,000 kronor för
gevärstillverkning. Det var äfven då fråga om gevärsförändringar,
men Riksdagen hade på den tiden helt andra tankar om anslag till
gevärstillverkningen. — Detta har gifvit mig anledning att genomgå
riksdagsförhandlingarna från den tiden, och jag ber nu endast att få
anföra ett par yttranden af en ledamot af bondeståndet, hvilken då,
likasom nu, satt i Stats-Utskottet. Han yttrade: »Man bör visserligen
respektera hvars och ens öfvertygelse och icke klandra någon för det
han vill hushålla med statens medel, men man bör icke sträcka sin
sparsamhet för långt. Det här ifrågavarande anslaget anser jag vara
ett bland de nödvändigaste, ty då vi icke hafva dugliga infanterigevär,
är det alldeles oundvikligt att anskaffa ändamålsenliga sådana. Om
man önskar att skarpskytteidén skall utvecklas och vinna framgång,
måste man vara betänkt på att förskaffa dugliga vapen åt skarpskyt-
tarne. För min del anser jag, att vi böra bevilja anslag till så många
N:0 18.
Om anslag
för tillverk¬
ning af in¬
fant evig ev är.
(Forts.)
N:o 18- l
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag
för tillverk¬
ning af in¬
fanterigevär.
(Forts.)
gevär, som kunna inom landet tillverkas och jag vill derföre icke på¬
yrka någon nedsättning i det belopp, som Utskottet tillstyrkt». —
Under diskussionens gång yttrade samme man vidare: »Om vi afslå
det anslag, som regeringen här begärt, kan det ingalunda anses stö¬
tande för regeringen; ty saken gäller mindre regeringen än folket.
Då vi bevilja flera millioner till uppbyggande och underhåll af fäst¬
ningar samt till vårt sjöförsvar, böra vi icke undandraga oss anslag
till här ifrågavarande försvarsmedel, hvilket kan begagnas af hvarje
svensk man». —• Orsaken hvarföre jag velat lemna Kammaren dessa
upplysningar är, att Kammaren derigenom måtte kunna se, hvilka foster¬
ländska tänkesätt då inom Riksdagen uttalades. Jag är fullt förvissad
om att samme man, som då yttrade dessa ord, ännu hyser samma
fosterländska tänkesätt och att hans hjerta ännu klappar lika varmt
som förr, ehuru åren sedan dess grånat hans hjessa.
Jag skall nu yttra några ord om nödvändigheten af att vid detta
stora etablissement — det enda i riket som tillhör staten — finnas
ändamålsenliga och med tidens fordringar öfverensstämmande maskiner,
äfvensom att der inöfvas och bibehållas tillräckligt antal skicklige ar¬
betare, som kunua sköta dessa invecklade maskiner. Yi veta, att vid
hvarje sådant etablissement går en lång tid åt, innan man fullständigt
kan få det i ordning och sätta sig in i de maskiner, som der begag¬
nas, och detta gäller i synnerhet om ett faktori, der man behöfver en
ganska lång tid dertill, innan man kan åtaga sig en större beställ¬
ning. Min åsigt är derföre, att staten bör söka att alltid vid sitt fak¬
tori, huru många ändringar i gevärsmodeller än må ske, söka skaffa
nya och tidsenliga maskiner och väl inöfvade arbetare.
Jag skall nu äfven tala några ord om den nu faststälda gevärs-
modellen. Förlidet år yttrades inom denna Kammare, att de gevär vi
egde icke voro krigsdugliga, och detta yttrande bemöttes då af Chefen
för Landtförsvarsdepartementet, om jag minnes rätt, med det förkla¬
rande, att de nog voro användbara till krigsbruk men likväl kunde
betraktas såsom mindre ändamålsenliga. De voro således, om det till-
låtes mig att gifva dem en sådan benämning, fredsdugliga. Yi ega
för närvarande omkring 200,000 gevär af denna modell. Då vi veta
att våra grannar hafva gevär af bättre konstruktion och vi icke gerna
kunna tänka oss möjligheten af några andra krig än med grannsta¬
terna, torde det väl vara skäl för oss att förskaffa oss lika bra gevär
som dessa. Hvaruti består väl då skilnaden emellan våra och våra
grannländers infanterigevär? Jo, den består först och främst deruti,
att deras gevär äro lättare i vigt och sålunda ändamålsenligare, och
vidare är deras laddningssätt beqvärnare och alla maskindelarne star¬
kare. Deras kaliber är dessutom mindre, hvarigenom äfven mindre
ammunition användes, hvilket ju också är eu fördel. Hvad som dock
är den största och väsentligaste fördelen är den, att kulloppet är vida
större än hos de gevär vi ega. Yi böra betänka, att de, som skola an¬
vända dessa gevär, äro våra indelta soldater och vår beväring, man
kan säga våra barn. Om en ofred skulle inträffa och våra soldater
nödgas gå ut emot en fiende, så skulle de med sina nuvarande skjut¬
vapen stå efter den fiende, hvilken de skulle möta. Exempel derpå
vill jag gifva. Om nemligen våra soldater skola gå emot fiendens sol-
Onsdagen den o Mars, e. m.
5 N:o 18.
dater, så nödgas de förra gå utsatta för fiendens eld på ett afstånd af Om anslag
två- eller trehundra fot innan de sjelfve kunna begagna de gevär de f°.r mver}-
ega. Icke tror jag att detta skall ingifva mod bos våra soldater och fanterigevär
beväringsynglingar. Derför anser jag att vi böra göra något för atty ^orts)
förbättra våra gevär, så att de åtminstone i godhet motsvara om också
icke öfverträffa våra grannars.
Det är af fyra orsaker, som jag anser att Herrarne böra bevilja
det begärda anslaget å 100,000 kronor. Dessa orsaker går jag nu att
angifva. Den första ar, att, om vi afslå det af Regeringen nu fram-
stälda förslag, tror jag att vi i en kommande tid få erfara, att staten
får större utgifter än den förut haft för detta ändamål; den andra, att
nuvarande gevärsmodell är oduglig till krigsbruk i jemförelse med våra
grannars vapen; den tredje, behofvet och nödvändigheten af att kro¬
nans enda gevärsfaktori sättes i stånd att förskaffa sig tidsenliga ma¬
skiner samt arbetare, som äro inöfvade i dessas begagnande, och den
fjerde, att vårt enda gevärsfaktori icke må ligga i lägervall.
Herr Talman! Jag yrkar bifall till Kongl. Majrts proposition.
Herr Adlersparre: Herr Talman! Jag har endast begärt ordet
för att rätta en uppgift, som jag lemnade under förmiddagens debatt
rörande 1867 års gevärsmodell. Jag yttrade, att vid beställningen af
denna modell antog man de så kallade Wredeska piporna för cirka
30,000 gevär och att man gjorde detta af sparsamhetsskäl, emedan man
hade dessa pipor färdiga. Att så var förhållandet, är sant, men jag
misstog mig deremot, då jag uppgaf, att de öfriga gevären erhöllo en
annan modell för piporna, än den så kallade Wredeska. Förhållandet
är nemligen att 1867 års gevär tillverkades alla efter en och samma
modell och detta af det skäl, att, sedan man antagit 30,000 gevär efter
en kaliber, så ville man ic^e antaga någon annan kaliber för de öfriga
gevären, hvarigenom man hade nödgats hafva två olika slags ammu¬
nition. Jag gjorde mig sålunda skyldig till ett misstag, hvilket jag
härmed velat rätta.
Herr Hedlund: Jag gör vid denna punkt samma anmärkning
som i fråga om kanonmodellen, nemligen att, så vidt af Chefens för
Landtförsvarsdepartementet anförande inför Kongl. Maj:t framgår, nå¬
gon modell för de nya gevären icke blifvit faststäld. Der yttras nem¬
ligen, att det »torde kunna med full visshet antagas att ny gevärs¬
modell kommer att af Eders Kongl. Maj:t godkännas»; och på detta
■»torde» bygger Chefen för Landtförsvarsdepartementet derefter sin
framställning derom, att vissa behållningar måtte få användas »ej mindre
till anskaffning af maskiner för tillverkning af gevär med kolfslut-
ningsmekanism eller till förändring för dylika ändamål af redan be¬
fintliga maskiner, än äfven till inlösen, der sådant kan ifrågakomma,
af rätt att tillverka dylikt gevär», äfvensom att Riksdagen måtte be¬
vilja för år 1880 ett extra anslag af 100,000 kronor att användas för
tillverkning af gevär efter modell, som kunde blifva af Riksdagen
antagen.
Jag ber härvid att få erinra, att redan i Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen år 1875 förekommer eu likartad framställning. Der
lV:o 18. 6
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
Om anslag heter det: »Då emellertid både inom preussiska, franska och ryska
{Z “aftr-k'. arm®ema blifyit antagna gevär af en konstruktion, medförande åtskil-
farderigevär. ^'oa fördelar i skottvidd och träffsäkerhet, samt äfven i vårt land upp-
(Forts.) finnits _ och förevisats eu gevärsmodell, som synes erbjuda värderika
förenklingar och förbättringar, så anser jag att, om nu pågående skjut¬
försök och den pröfning, som vidare under sommarens lopp kommer
att med dessa gevär af ny konstruktion verkställas, skulle föranleda
Eders Kongl. Maj:t att fastställa eu annan modell för infanterigeväret
än den nuvarande, den ifrågavarande anslagssumman må, utan afseende
på om det år 1871 bestämda antalet gevär kan uppnås, för gevärstill-
verkning användas».
År 1875 begärde Kongl. Maj:t, alldeles såsom nu, att så vidt som
de då pågående skjutförsöken visade ett gynsamt resultat, skulle den
då föreslagna summan ställas till Kongl. Maj:ts förfogande. Det har
nu förflutit någon tid sedan dess och vi tyckas stå på samma stånd¬
punkt i afseende på denna fråga. Jag tillåter mig dock att ifråga¬
sätta detsamma, som framhölls vid 1875 års Riksdag, nemligen huru¬
vida icke Riksdagen kan begära att, innan man begär anslag för så¬
dant ändamål, som det ifrågavarande, fä veta dels att verkligen eu
bestämd modell blifvit antagen och dels motiven för förändringen.
Mitt föregående yttrande beträffande kanonerna har af Chefen för
Landtförsvarsdepartementet så till vida blifvit missförstådt, som han
tycktes, föreställa sig att jag hade önskat att uti statsrådsprotokollet
blifvit intagen en i detalj gående utredning rörande dessa vapens di¬
mensioner och dylikt. Detta var ingalunda min mening. Men vi veta
att med statsrådsprotokollen följa så många intressanta bilagor i fråga
om saker af mera underordnad vigt, att det förefaller mig, som om
äfven i denna sak kunnat lemnas några upplysningar, hvarigenom
äfven de, hvilka icke äro fackmän, kunnat få någon närmare inblick i
förhållandena. Möjligt är dock, att orsaken att detta icke egt rum
är att söka deruti, att någon utredning i nämnda hänseende icke till
Kongl. Maj:t inkommit. Men af mera vigt hade det varit att få veta,
om en bestämd modell blifvit antagen eller ej. Vår gevärshistoria
hör ej till^ de mest lysande bladen uti vår krigsförvaltnings historia.
När år 1867 det numera antagna remingtongeväret var under pröf-
ning, förelåg äfven eu mängd andra ge v årsmodeller, deribland eu, hvil¬
ken. sedermera spelat eu mycket betydande rol, nemligen Henry-
geväret. Det hände till och med att ett sådant gevär jemte ett par
af andra nya modeller stäldes på enskild väg till krigsförvaltnin-
gens disposition. ° Man kan således icke säga att det är uppfinningar-
nes hastiga fortgång, som vållat, att vi nu stå i begrepp att utbyta
remingtongeväret mot ett annat, utan att det snarare var brist på
tillräckligt omdöme vid de prof, som anstäldes år 1867. Och äfven
med fara att dermed väcka obehag, vågar jag säga, att förhållandet
äfven nu är detsamma. Gör man nemligen ett besök hos den komité,
som skall undersöka de olika modellerna, — och ett sådant besök må
man så mycket hellre göra, som man helt visst blir mottagen med
mycken välvilja och humanitet — så skall man till exempel finna, att
ibland de. 10, 12. å 15 olika gevärssorter, med hvilka man der anstält
komparativa försök, saknas ej mindre detta Henry-gevär, än äfven —-
7 tf:o 18.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
det är dock möjligt att jag häri misstagit mig —- detta nya gevär af Om anslag
österrikisk uppfinning, nemligen af Majoren Kropatschek, som på den fär tfflvert-
sista tiden väckt stort uppseende och hvarom en utförlig och intres- SnferfflwÄr.
sant beskrifning förekommer just uti aftonens »Dagligt Allehanda». (Forts.)
Det vill således synas mig som om vi uti det förflutna hade en
verklig varning att icke nu oförsigtigt lägga oss till med en ny ge-
värsmodell. Men vi hafva en varning uti det förflutna äfven i ett
annat afseende. Vid 1867 års riksdag begärde Kongl. Maj:t, trots de
äfven då tryckta tiderna, icke mindre än tre millioner kronor för ge-
värstillverkning, och man vädjade lifligt till patriotismen för att detta
anslag skulle beviljas. Riksdagen kunde dock icke förmås att bevilja
mera än en och en half million. Man ansåg nemligen att, hellre än
att på en gång inköpa en stor massa gevär, borde man söka att från
Amerika anskaffa erforderliga maskiner för att inom landet kunna till¬
verka det önskade antalet gevär, hvilka maskiner kunde betraktas så¬
som en stark reserv, äfvensom att denna tillverkning icke borde be-
drifvas för häftigt, utan under eu följd af år, på det att vi icke måtte
komma att stå inför den eventualiteten att, såsom nu, en verkstad
med skicklige arbetare skulle stå utan arbete, och Riksdagen således
blifva nödsakad att bevilja medel, icke för gevärens skull, utan för
verkstadens upprätthållande. Riksdagen beviljade, som sagdt, eu och
en half million kronor, men det märkvärdiga inträffade, att ett eller
två år efteråt fans af dessa medel en million oanvänd.
För att icke trötta den åhörare, som fann sig ogynsamt stämd af
ett anförande, som dock icke räckte längre än 20 minuter, skall jag
nu inskränka mig till att säga, att det synes mig som om Utskottet
handlat visligt, då det icke yttrat sig om, huruvida de medel, hvilka
nu skola ställas till Kongl. Maj:ts förfogande, böra användas till en
ny modell, utan föreslagit, att dessa medel skola ställas till Kongl.
Maj:ts fria disposition, hvarigenom Riksdagen icke heller binder vid
sig något ansvar för det sätt, hvarpå medlen blifva använda. Men
då Kongl. Maj:t så till vida fått fria händer, så vågar jag hemställa —
och detta må icke anses förmätet, då den, som gör denna hemställan,
alltid hyst ett lifligt intresse för att vår armé måtte blifva försedd
med tidsenliga gevär och i afseende derpå måhända kan räkna sig till
godo uttrycket: »qvorum pars fui», det må, säger jag, tillåtas mig
göra den vördsamma hemställan, att icke någon åtgärd måtte vidtagas
i fråga om vare sig fastställande af någon viss gevärsmodell eller in¬
köp af patent eller hvad dermed kan ega samband, innan såväl veder¬
börande komité, som äfven Kongl. Maj:t fått tillfälle pröfva jemväl de
modeller, som på sista tiden uppdykt. Det är nemligen min öfver¬
tygelse, att på samma sätt som i afseende på detta slag af gevär bak-
laddningssystemet undanträngt mynningsladdningssystemet, i trots af
de invändningar, som till eu början mot det förra systemet af yrkesmän
framstäldes, lika visst stå vi inför ett nytt utvecklingsstadium, då bak-
laddningsgevären i sin ordning skola nödgas lemna rum för repetitions-
eller magasinsgevären, i trots af att mot dessa senare man nu får höra
framställas ungefär enahanda invändningar, som förut mot bakladd-
ningsgevären, men hvilka dock icke hindrat att dessa gevär sedermera
af alla länders arméer blifvit antagna. Det skulle derföre, enligt mitt
o» ia 8
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
%?,Tlal förmenande’ vara ganska oförsigtigt af oss — utan att jag derföre vill
Z/afin- f?mnga VJgten af den tekniska skicklighet, som kan finnas hos vare
/•mtbrigevär. S1g styresmannen för Eskilstuna gevärsfaktori eller gevärskomiténs
.(farts.) herrar ledamöter — oförsigtigt, säger jag, om vi skulle inlåta oss på
ett experimenterande med den ena eller andra modellen; och vida att
föredraga vore väl att vi, efter inhemtande af de ' experiment, som i
andra länder göras, antoge hvad der blifvit pröfvadt och befunnits
godt. Jag hemställer om bifall till Utskottets förslag.
Herr Lundblad: I anledning af hvad den siste talaren yttrade,
her jag att till hvad jag förut anfört få tillägga endast några få ord
till upplysning om rätta fårhållandet. Om man läser bilagan till den
Kong!. propositionen, skall man finna, att anledningen, hvarföre icke
Kongl. Maj:t nu begärt anslag till fullständig anskaffning för hela
armén af nya gevär af den ifrågavarande modellen är att söka deri,
att vederbörande komité, som i det hela funnit modellen lämplig, dock
ansett att åtskilliga mindre felaktigheter borde afhjelpas; och styres¬
mannen för Kronans gevärsfaktori, hvilkens yttrande med anledning
häraf infordrats,^ förklarade, att dessa felaktigheter vore beroende deraf,
att gevären i fråga blifvit tillverkade för hand, men att gevär, som
pa detta sätt tillverkats, aldrig kunde blifva fullt ändamålsenliga. Nu
för tiden maste nemligen gevären till alla sina delar vara tillverkade
med sådan precision, att om eu del tages ut från ett gevär den skall
kunna insättas och fullkomligt passa in i hvilket annat gevär som helst
af samma modell. Man har derföre ansett, att ännu ytterligare för¬
sök med denna modell borde anställas, och detta är anledningen, hvar¬
före Kongl. Maj:t nu äskat endast ett belopp, som ansetts erforderligt
för tillverkningen af gevär till ett antal, tillräckligt stort att dermed
skulle kunna anställas de undersökningar, som ytterligare ansetts nö¬
diga. hör sådant ändamål har nu Kongl. Mnj:t begärt ett anslag af
100,000 kronor. Vi hafva ju omkring 24 egentliga infanteriregemen¬
ten; och om nu de gevär, som för det begärda anslaget kunna till¬
verkas, utdelas pa alla dessa regementen och der blifva föremål för
experiment och resultaten af dessa experiment sedermera inberättas
till krigsförvaltningen, så är ju detta ett sätt att få frågan utredd,
som synes ganska praktiskt.
Den värde talaren yttrade äfven, att vi borde söka att från andra
länder hemta_ den bästa möjliga modellen. Ja det är just det, som ko-
mitén har gjort; den har införskaffat modeller snart sagdt från alla
. ?der i Europa och till och med från Amerika. Sjelf har jag varit i
tillfälle att se en del af dem; och jag tror äfven att de finnas till¬
gängliga här i hufvudstaden, om någon skulle vilja göra sig besvär
med att taga dem i skärskådande.
Chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet
Rosensvärd: Talaren på göteborgsbänken, hvars sakkunskap i militära
ämnen sa ofta satt mig i verklig förlägenhet, har nu äfven haft den god¬
heten att framställa nagra anmärkningar, som varit nära nog direkt
rigtade mot mig såsom föredragande i landtförsvarsärenden, och jag
ber derföre om ursäkt, om jag nödgas att för några ögonblick upptaga
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
9 N:o 18.
Herrarnes tid i och. för bemötande af dessa anmärkningar. Dervid Om anslag
skall jag dock icke vidare inlåta mig på den skildring, han uppdrog för tillverk-
öfver den senaste gevärsafskafihingen, huru remingtongevären antogos JanterLsvär
och tillverkades, för att sedermera i följd af teknikens framsteg blifva (Forts)
— icke förklarade odugliga, det har jag åtminstone aldrig påstått, men
tillbakasätta och detta till den grad, att, om det dröjer alltför länge,
innan vi ersätta dem med nya, det är att befara att de måste hänföras
till kategorien odugliga; de hafva nemligen redan vida öfverträffats af
flera nyare modeller. Som sagdt, jag vill nu icke inlåta mig på den
saken, det skulle upptaga alltför lång tid och derom är nu icke fråga.
Den fråga, som nu föreligger, är att, om man nu ingenting gör för
anskaffande af nya handgevär, så befinna vi oss i det hänseendet snart
i samma belägenhet som i fråga om fältartilleriet, att likasom vi hafva
de äldsta kanoner, så stå vi äfven efter alla andra i afseende å hand¬
gevären. Derföre har också Kongl. Maj:ts regering, redan innan jag
deraf blef ledamot, börjat egna denna fråga sin uppmärksamhet för att
söka förskaffa oss gevär, som icke blott motsvara nutidens fordringar,
d. v. s. stå på höjdpunkten af den nuvarande gevärstillverkningen, utan
om möjligt i någon mån öfverträfläde de i andra länder antagna, på
det vi icke återigen måste inom kort befinnas alltför långt efter alla
andra. Utan att ingå i någon teknisk diskussion, torde jag likväl böra
fästa Kammarens uppmärksamhet på, att det i afseende på gevärskon-
struktionen måste tagas hänsyn till tvenne särskilda hufvuddelar af
geväret. Den ena är pipan med dertill hörande reffelsystem och ladd¬
ning, innefattande såväl projektilen som krutet och tändsatsen; den
andra är den mekanism, som användes för att åstadkomma affyrningen
och för att underlätta patronens införande in. m. eller, med ett ord, för
manipulationen. Det torde vara temligen klart för hvar och en, att
sjelfva pipan, reffelsystemet, krutsatsen och projektilen äro de, som be¬
stämma gevärets portée och träffsäkerhet. Om jag får skottet att brinna
af genom en mekanism, som går lätt eller trögt, är detta utan inver¬
kan på gevärets portée och träffsäkerhet. Dessa båda hufvuddelar äro
således två skilda saker, som genom sin samverkan komplettera gevä¬
ret, och, då båda äro drifna till sin högsta fullkomlighet, i förening
frambringa nutidens förträffliga eldhandvapen. Enligt komiterades
och skjutförsökskommissionens rapporter, Indika icke blifvit förhemli-
gade utan finnas införda i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, har
man kommit till ett mycket vackert resultat i afseende på pipan och
reffelsystemet, med ett ord i afseende på gevärets balistiska egenskaper.
Denna modell tyckes sålunda icke stå efter, utan är jemförlig med och
öfverträffär till och med i visst afseende en del andra modeller, som
blifvit här eller annorstädes försökta. Hvarföre nu komitén i valet
mellan åtskilliga låsmekanismer för manipulationen just föredragit den,
hvarmed fortfarande experimenteras, har varit att, då detta gevärs ladd¬
ning litet mer än vanligt frestade mekanismen, komiterade sökte få en
modell till låsmekanism, som, jemte andra goda egenskaper, också egde
tillräcklig hållbarhet. Bland kända modeller, som lämpade sig för
någon starkare påtryckning, visade det sig, att valet vägde mellan två
och man föredrog slutligen den Jarmanska. Huruvida komiterade nu
N:o 18. 10
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag
för tillverk¬
ning af in¬
fanterigevär
(Forts.)
stanna vid denna i oförändradt skick, eller om några jemkningar deri
komma att göras, vågar jag icke säga.
Sedan jag nu yttrat mig i denna sak, ber jag att få tillägga ännu
' några ord. Man har klandrat att icke någon gevärsmodell blifvit defi¬
nitivt faststäld, det vill med andra ord säga, att ett »kungligt appro¬
batur» icke blifvit satt på ett visst gevär med alla dess delar. Jag
trodde att den ärade talaren, hvarifrån denna anmärkning kom, med
det mindre angenäma minne, han sade sig ega af 1867 års gevär, och
hvilka han ansåg oförsigtigt godkända, åtminstone icke skulle finna
något att klandra dervid, att man nu går försigtigt till väga. Jag ber
att få upplysa, såsom ock af statsrådsprotokollet finnes angifvet, att
på komiténs framställning 50 gevär af den föreslagna modellen blifvit
tillverkade och försök dermed under en något längre tid anstälda vid värf-
vad trupp; att efter dessa försök komitén i hufvudsaken vidhållit sitt för¬
slag, men varit nog försigtig att på samma gång vilja hafva några mindre
felaktigheter i låsmekanismen afhjelpta innan den lemnade ett slut¬
omdöme, samt att faktoriet ansett de anmärkta felaktigheterna vara
små tillverkningsfel, uppkomna till följd deraf att tillverkningen skett
för hand och af arbetare ovane vid denna mekanism. Komiterade
hafva nu, sedan den Kong! propositionen afgafs, afgifvit ett betänkande,
hvari, såsom den ärade talaren anmärkte, begäres att ytterligare ett
antal gevär måtte fä tillverkas. Dessa skulle försökas både vid garni¬
sonsregementena och vid indelt trupp, innan ett fullständigt »appro¬
batur» sattes på gevären. Jag tror således, att denna fråga blifvit
behandlad och fortfarande behandlas med mycken försigtighet. Jag
ber att i öfrigt få hänvisa till statsrådsprotokollet. Det enda som nu
begäres, är det, att nu befintliga medel måtte för upprätthållande af
faktoriets verksamhet och i den mån Konst. Maj:t finner lämpligt få
användas, dels för att göra gevär af nu ifrågasatta modeller, dels för
anskaffning eller tillverkning af maskiner för kolfslutningsmekanism
och dels för inlösen af patent samt derjemte att för nästkommande
statsregleringsperiod några ytterligare medel måtte ställas till förfo¬
gande för gevärstillverkningen. Vi skola komma i håg, att vi nu hafva
år 1879 och att den statsreglering, som nu uppgöres, är för år 1880.
Det gäller således en temligen lång tidrymd, under hvilken man kan
hafva rätt att fordra att något blifver gjordt i saken, på det att icke
genom det långa dröjsmålet allt må komma att afstanna.
Hvad nu kolfslutningsmekanismen särskilt beträffar, ber jag få
nämna, att denna gevärskonstruktion är till hufvudsakliga delar anta¬
gen i Bayern, Frankrike, Holland, Italien, Ryssland, Schweiz och Tyska
riket. Och i Österrike pågå för närvarande försök med repetergevär
enligt Kropatscheks modell, äfven med kolfslutningsmekanism. Dessa
senare gevär hafva blifvit skickade till våra komiterade af inventor,
icke ett utan flera af något olika konstruktioner, och har han i allmänhet
visat så mycket tillmötesgående, att Kongl. Maj:t med anledning deraf
ansett sig böra lemna honom ett nådigt vedermäle. Detta gevär har
således icke varit komiterade obekant. Det fäns hos komitén under
en period, då, enligt hvad jag har mig bekant, ledamöter af Riksdagen
besökte komitén. Jag vill icke säga mera, än att de funnos der, och
att det är mycket möjligt att geväret varit i händerna på eu eller an-
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
il N:o 18.
nan af dem. ° Vidkommande särskildt repetergeväret, tror jag icke att Om anslag
någon kan på förhand med visshet säga, om detta gevär kommer att f°r tillverk-
för framtiden blifva det allmännast begagnade. Det är möjligt och 'lmg a/
till och med ° antagligt, att tekniken slutligen tyckas komma derhän,
att genom någon förändring i gevärets konstruktion minska den tyngd 01 s'
och afhjelpa de öfriga olägenheter, som nu äro förenade med repeter¬
gevär, samt sålunda vinna den triumf, att denna gevärsmodell blifver
den allmänt rådande inom Europas arméer. Jag kan omtala, att i
Amerika för närvarande pågå storartade jemförelseförsök med olika
slag af repetergevär. Ett anslag af 50,000 dollars är för sådant ända¬
mål stäldt till den s. k. magasinskommissionens disposition. Då Ame¬
rikas krigsminister begärde anslag för anställande af försök med denna
gevärsmodell, och deremot invändes, att, om denna modell antoges,
skulle gevären af den senast antagna Springfields modell, för hvilkas
tillverkning redan användts 300,000 dollars, blifva utan nytta, be¬
mötte krigsministern denna invändning dermed, att då samma patro¬
ner kunde till båda gevären användas, gevären af den nu gällande
modellen ingalunda blifva oanvändbara, derföre att man vid tillverkning
af nya gevär möjligen lomme att tillgodogöra sig en invention, som
under de första sekunderna tillförsäkrade dem en öfverlägsenhet i
skjuthastighet.
Hvad frågan för öfrig! beträffar, återkommer jag dertill, att Kongl.
Maj:t med sin förevarande framställning afsett i främsta rummet att få
använda redan befintliga medel till sådana åtgärder, hvarigenom det
vigtiga syftemålet måtte utan att gå för brådstörtande till väga för¬
beredas, och vidare medel för 1880, på det att faktoriets bestånd icke
måtte äfventyras. Det är gifvet att, om denna framställning icke bi-
falles, utan Kongl. Maj:t endast, på sätt Första Kammaren beslutit, får
rättighet att disponera öfver den befintliga behållningen, uppgående
till 154,000 kronor — det är svårt att utan en fullkomlig omslutning
af räkenskaperna kunna säga, huru stor del af detta belopp utgör verk¬
liga besparingar å äldre gevärsanslag och huru mycket utgör arbets¬
vinst, sedan faktoriet upphört med tillverkningen af Remingtongevär
och börjat sysselsätta sig med åtskilliga andra arbeten — det är gif¬
vet, att Kongl. Maj:t blifver mycket mera inskränkt i sina åtgärder och
får svårt att uppehålla verksamheten vid faktoriet. Kongl. Maj:t har
dock alltid den resursen, i fall faktoriets bestånd äfventyras, att fram¬
lägga dessa bekymmer för 1880 års Riksdag. Och jag är öfvertygad
att Riksdagen då icke skall låta detta dyrbara faktori och den ännu
återstående lilla stammen af dess skicklige arbetare gå förlorade.
Jag skulle naturligtvis helst se att Kongl. Maj:ts förslag i dess
helhet bifölles, men då detta icke skett i Första Kammaren, anhåller
jag om bifall till hvad Stats-Utskottet hemstält.
Herr Hedlund: Jag försummade vid mitt föregående yttrande
att lägga vigt vid Herr Statsrådets och Chefens för Landtförsvars¬
departementet yttrande i slutet af hans framställning till Kongl. Maj:t
i ämnet, eller angående beviljande af 80,000 å 100,000 kronor för till¬
verkning af gevär efter en modell, »som framdeles kan komma att
blifva Riksdagen delgifven». Det är detta delgifvande, som ännu icke
N:o 18. 12
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag
för tillverk¬
ning af in¬
fanterigevär.
(Forts.)
egt rum. Eller vore meningen den, att Riksdagen nu skall bevilja
anslaget och att modellen skulle oss delgifvas längre fram ? Herr Stats¬
rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet har dock bekräftat,
att man i fråga om geväret ännu ej är fullkomligt på det klara. Han
anmärkte vidare, att man ämnade gå till väga med stå stor försigtig¬
het, att man endast skulle till en början anskaffa några tusen gevär
för anställande af försök. Detta vore dock, enligt min åsigt, att drifva
försigtigheten nästan väl långt; tj nog skulle man väl kunna vinna
den nödiga erfarenheten med ett mindre antal gevär, derest vid pröf-
ningen användes förståndigt folk.
Herr Statsrådet anmärkte sedan, att, sedan undersökningarna för¬
siggått, man vill anskaffa ett gevär så godt som det kan af mensklig
förmåga åstadkommas. Om så vore fallet, skulle jag utan tvekan till¬
styrka det äskade anslaget till såväl mekanismer som gevär efter den
modell, som befunnits mest lämplig. Men vi synas icke hafva hunnit
så långt. Det af den österrikiske majoren Kropatsehek konstruerade
gevär, som nu omtalas, skulle således verkligen förelegat till pröfning.
Det är möjligt att ett dylikt legat i min hand; orsaken, hvarföre jag
icke trodde att det var samma gevär, var då den, att det nu beskrifva
är rep eter gevär, hvilket jag förbisett, att det förra var. Men det ge¬
vär, som omfattats af Schweiz och om hvilket man med visshet kan
säga, att det spelat en stor rol i rysk-turkiska kriget, samt sedermera
följt engelsmännen till Cap, detta gevär, eller Henry-Martini-geväret,
fans icke hos artillerikomitén, hvilken följaktligen icke kunde hafva
underkastat detsamma någon jemförande undersökning.
Det är fägnande att höra, att i Amerika pågå omfattande försök
med alla slags gevär. Dessa försök skola sannolikt komma att visa, att
de invändningar, som ännu göras mot magasinsgevären från flera håll,
skola kunna häfvas; det är i sjelfva verket blott en mekanisk fråga,
och mekaniken har löst svårare uppgifter än så. Jag vill derföre vörd¬
samt föreslå att af det anslag till stipendier för artilleriets studium
som nu beviljats, åtminstone något finge användas för att bereda en
kunnig svensk officer tillfälle att närvara vid dessa försök. Jag vågar
derjemte tro, att i detta förslag icke ligger fördold någon djupare mili¬
tärisk insigt, som skulle kunna bringa Herr krigsministern i någon
förlägenhet; men om så skulle vara, så får jag säga, att han har varit
nog lycklig att icke genom sin sakrika framställning bringa mig i för¬
lägenhet.
Herr O. B. Olsson: Då af det vid 1871 års Riksdag bevil¬
jade extra anslag för tillverkning af infanteri gevär återstå ännu odis¬
ponerade ' ] 54,000 kronor, samt detta belopp väl torde få anses vara
fullt tillräckligt icke allenast till vidmakthållande af den skickliga ar¬
betarepersonal, som vid faktoriet redan finnes, utan äfven till anskaff¬
ning af tillräckligt antal gevär för de erforderliga profven, samt här¬
till kommer att gevärsmodellen ännu icke blifvit faststäld, så tillåter
jag mig uttala den förhoppning, att Kammaren skall bifalla Utskottets
hemställan i den föredragna punkten, hvartill jag för min del yrkar bifall.
Ofverläggningen förklarades slutad; hvarefter Kammaren biföll
Utskottets hemställan.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
13 NSO 18.
I punkten 19 hade Utskottet tillstyrkt, Om ersättande
att till ersättande af de utaf Arméförvaltningen förskjutna kost- “/ ett f°r-
nader, som förorsakats af rotssjukdomen bland Vendes artillerirege- s 0 '
mentes hästar, måtte på extra stat för år 1880 beviljas ett anslag af
50,113 kronor 86 öre.
Efter föredragning häraf lemnades ordet på begäran till
Herr O. B. Olsson, hvilken jemte Herr Sven Nilsson i Efveröd
inom Utskottet reserverat sig mot föreliggande förslag under yrkande
att Riksdagen i afseende å det ifrågavarande beloppets gäldande måtte
hänvisa till reservationerna å anslaget för Svea, Göta och Vendes ar-
tilleriregementen, och som nu anförde:
Herr Grefve och Talman! Dåk af reservationerna å anslaget för
Svea, Göta och Vendes artilleriregementen finnas tillgängliga besparin¬
gar, som enligt rikshufvudboken uppgå till 356,786 kronor, så hafva
jag och min medreservant ansett oss böra hänvisa till dessa besparingar
för gäldande af den summa, Kongl. Maj:t under ifrågavarande punkt
äskat.
Jag tror så mycket större skäl dertill förefinnas, som anledning är
att antaga, dels att kostnaderna i fråga blifvit beräknade för högt i för¬
hållande till det stora prisfall, som för närvarahde råder, och dels att
genom detta prisfall besparingarna icke skola blifva mindre, utan tvärtom.
Jag tager mig således friheten yrka bifall till min vid betänkandet
afgifna reservation.
Chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet
Rosensvärd: Med anledning af den siste talarens yttrande beder jag
att få lemna några upplysningar.
Jag kanske begick ett misstag, då jag nämnde, att det var 1877,
som Kongl. Maj:t i sin proposition för Riksdagen framlade förslag om
hvad jag skulle vilja kalla en reglering af reservationerna för Svea,
Göta och Vendes artilleriregementen; ty måhända var det år 1876,
som detta skedde. Under de tider, som anslag beviljades för artille¬
riets komplettering och uppsättning af nya batterier, uppstodo ganska
betydliga reservationer. Det var angående dessas användande som
Kongl. Maj:t framlade förslag, gående derpå ut, att derefter inga andra
reservationer skulle uppstå än sådana, som blefve en nödvändig följd
af uppkomna besparingar af eu del löner. Emellertid äro omnämnda
300,000 kronor icke mera befintliga och hafva icke heller funnits se¬
dan jag blef chef för det mig anförtrodda departement. Deremot tror
jag mig kunna, då Stats-Utskottets ledamöter lemnat den upplysning,
att reservationerna vid 1878 års utgång skulle utgöra 79,000 kronor,
å min sida förklara, hvad Stats-Utskottet icke kan veta och det är, att
dessa medel äro, enligt Generalfälttygmästarens nyss inkomna förslag,
afsedda att anvisas såsom ersättning för af Arméförvaltningen lemnade
förskott till de försök i och för en ny fältartillerimateriel, som under
flera år pågått och hvilka försök naturligen kostat mycket penningar,
synnerligen som jemväl kanoner måst i sådant afseende anskaffas.
Det har alltid varit afsigten att använda reservationer, uppkomna å
S:o 18. 14
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om ersättande anslag, Indika blifvit stiilda till Kongl. Maj:ts disposition, för artille-
Ur r'e^s utveckling, till betäckande af kostnaderna för dessa försök, sedan
(Forts) klivit afskräde. Ett bättre sätt att använda ifrågavarande reser¬
vationer kan jag för min del icke finna, likasom jag också måste anse
det vara i full öfverensstämmelse med dessa anslags natur.
Under sådana förhållanden skulle det icke återstå tillräckliga me¬
del. för det ändamål, som nu är under öfverläggning, emedan Kongl.
Majrt icke gerna kan anvisa på reservationer för ett löpande år, utan
pit dem, som under ett föregående år uppkommit. Dertill kommer, att
det jemväl finnes åtskilligt annat, för hvilket från Arméförvaltningen
förväntas anmälan om ersättning från dessa reservationer.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Huruvida några besparingar före¬
finnas eller icke, det kan icke vara lätt för Utskottets ledamöter att
veta, da Utskottet icke varit i tillfälle att erhålla sådana upplysningar,
som man önskat och äfven från Arméförvaltningen infordrat. Emel¬
lertid lärer väl få antagas såsom temligen säkert, att från anslagsåret
1876—1877 uppkommit ett öfverskott af minst 200,000 kronor; och
jag föreställer mig alltså, att, då sådant kunnat ske under det året, då
allt hvad som skulle anskaffas stod i högt pris, ett icke mindre gyn-
samt förhållande skall inträffa under tider, sådana som de närvarande,
då en stor del saker kilnna anskaffas mycket billigare än förut.
Man behöfde dock icke gå synnerligen långt i den Kongl. propo¬
sitionen, förrän man just från den sidan, som ville motsätta sig ett hän¬
visande till reservationerna, fann skäl till antagande att sådana reserva¬
tioner funnos; och detta var angående anslag till godtgörelse åt bygg¬
mästaren Sällström för öfverarbete vid uppförande af Svea artillerirege¬
mentes kasernetablissement. Arméförvaltningen lemuar nemligen här
eu upplysning, som kunde vara tillfyllestgörande och bevisar, att be¬
sparingar finnas, då nemligen Arméförvaltningen, som tillstyrker bifall
till ansökningen, tillika hemställer, att den begärda ersättningen 49,000
kronor måtte, derest ej Kongl. Maj:t pröfvade skäligt derför äska sär¬
skilt anslag af Riksdagen, få i sin helhet eller till den del, Kongl.
Maj:t kunde i nåder finna lämpligt, utgå af besparingarna å anslaget
till Svea, Göta och Vendes artilleriregementen. Detta har Arméför¬
valtningen sagt, och jag föreställer mig, att Arméförvaltningen icke
skulle gjort en framställning som varit ogrundad. Och har Arméför¬
valtningen funnit 49,000 kronor kunna för sagda ändamål utgå af
dessa besparingar, kan väl ock detta föga större anslag å 50,113 kro¬
nor utgå af samma besparingar, då nemligen Kongl. Maj:t för det
förra anslaget hos Riksdagen begärt särskild! anslag. Jag har således
blifvit stärkt i min uppfattning att det verkligen finnes medel att af
dessa besparingar tillgå, helst då Första Kammaren bifallit Kongl.
Maj:ts proposition i afseende på ersättningen till bemälde Sällström,
oaktadt en reservation till betänkandet i denna punkt tillstyrker, att
ersättningen finge utgå af reservationerna till artilleriregementena, om
hvilken mening samtlige Första Kammarens ledamöter inom Utskottet
enades, och då således dessa medel ej af Riksdagen för annat ända¬
mål tagits i anspråk, ger detta mig en ytterligare anledning att
vaga yrka, »att till ersättande af de utaf Arméförvaltningen förskjutna
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
15 ^:o 18.
kostnader, som förorsakats af rotssjukdomen bland Vendes artilleri¬
regementes hästar, må anvisas ett belopp af 50,113 kronor 86 öre att
utgå af reservationerna å anslaget för Svea, Göta och Vendes artilleri¬
regementen», hvarå jag anhåller om proposition.
Friherre Leijonhufvud: Jas ber att få yttra ett par ord till
förklaring af de motsatser, Herr Sven Nilsson framhållit. När han
talade om, att det borde blifva stora reservationer genom de besparin¬
gar, som hvarje år uppstå, ber jag att få nämna, att de år sådana upp¬
kommo, gick rekryteringen mycket dåligt, och till följd deraf uppstodo
reservationerna. Men anslag till manskapets proviantering och hästars
fouragering tages icke af detta utan af annat, och icke ett öre deraf
kommer detta anslag till godo, om ock nu utgifterna på dessa titlar
i år skulle minskas.
Hvad beträffar det af Herr Sven Nilsson anmärkta förhållandet,
att Arméförvaltningen gått in till Kongl. Maj:t med anhållan att få
betala byggmästaren Sällström med denna behållning på artillerirege¬
mentenas anslag, och då han deraf drog den slutsatsen, att det skulle
finnas besparingar, får jag nämna, att, då Kongl. Maj:t redan i somras
icke biföll Arméförvaltningens förslag, var den frågan afgjord och så¬
ledes Generalfälttygmästaren oförhindrad att föreslå samma behållnin¬
gars användande till betäckande af kostnaderna för utförda skjutförsök,
såsom han nu ock gjort. Jag har väl ej papperen på fickan, men tror
mig kunna med visshet antaga att så är förhållandet.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Jag trodde verkligen, att jag i
afseende på beloppet af reservationerna å ifrågavarande anslag skulle
blifva trodd på mina ord då jag stödde mina uppgifter på dem, jag
sjelf erhållit från Arméförvaltningen under sistlidne Februari månad!
Hvad nu beträffar det af den siste talaren citerade yttrandet af
Arméförvaltningen i fråga om ersättning till byggmästaren Sällström,
ber jag att få nämna, att denna fråga, såsom af statsrådsprotokollet
synes, föredrogs och afgjordes af Kongl. Maj:t den 12 Juli 1878. Hvil¬
ken dag Arméförvaltningens yttrande i ämnet inkom, kan jag nu icke
erinra mig, men hvad jag påminner mig är, att denna fråga låg ganska
länge under behandling just emedan den var af så ömtålig art. Emel¬
lertid inkom under tiden ett ganska vigtigt dokument, nemligen Armé¬
förvaltningens i Maj månad upprättade kontokurant för hela hufvud-
titeln, utvisande brister och öfverskott å de särskilda anslagstitlarne.
Efter ^granskning af detta dokument uppkommo, utom den betänklighet,
att Kongl. Maj :t skulle utan Riksdagens hörande bevilja ett så stort
belopp som det för Sällström begärda, äfven nya betänkligheter, i följd
deraf att reservationerna redan då voro till betydlig del använda. Hvad
nu beträffar de reservationer å denna hufvudtitel, som här äro i fråga,
har jag redan haft. äran nämna, att, sedan Riksdagen för artilleriets
omorganisation anvisat medel, väl under de första åren uppkommo
ganska betydliga besparingar på dessa medel; men jag nämnde också,
att dessa reservationer blefvo vid 1876 års riksdag använda. Sedan
dess hafva icke några stora besparingar kunnat uppkomma; ty besparin¬
gar hafva sedermera endast kunnat ske å staterna, men hvarken man-
Om ersättande
af ett för¬
skott.
(Forts.)
N:o 18. 16
Oasdagen den 5 Mars, e. m.
Om ersättande skåpets underhåll, beklädnad eller rekryteringen ingå i detta anslag.
af ett för- S0m jag nämnt, utgjorde också besparingarna å detta anslag vid 1878
skatt. års slut endast 79,000 kronor, hvilka dock redan i tankarne äro dis-
(Forts.) ponerade för andra ändamål, nemligen till betäckande af kostnaderna
för anstälda försök i och för fältartilleriets utveckling och några andra
föremål till artilleriets fördel. Jag får tillika nämna, att dessa reser¬
vationer äro till följd af Riksdagens beslut stälda till Kongl. Majrts
förfogande i och för fältartilleriets utveckling.
Herr Key: Jag är väsentligen förekommen af de två föregående
talarne. Friherre Leijonhufvud har nyss påpekat ett förhållande, som
äfven kommit på tal i Stats-Utskottet, nemligen frågan, huruvida icke
på reservationerna funnos tillräckliga medel att betacka ifrågavarande
utgift. Det är upplyst, enligt hvad Friherre Leijonhufvud antydde,
att de reservationer, som kunnat göras förut, icke kunnat ske efteråt,
sedan Riksdagen beviljade anslagen till bättre utspisning åt garnisons¬
regementena och hvarigenom antalet permissionsansökningar minskats.
En annan sak, som blef tillgodosedd, var fyllandet af de vakanser, som
funnos vid Svea och isynnerhet vid Göta artilleriregemente. Vakansen
vid Göta artilleriregemente var så stor, att, om jag icke minnes orätt,
blott halfva regementet var effektivt. I följd deraf borde det natur¬
ligtvis blifva stora reservationer, såsom det ock blef. När vakanserna
fyldes och utgifterna i följd deraf ökades, kunde nya reservationer icke
längre göras, under det att äfven de gamla reservationerna smälte
ihop, och vi hörde ju nyss Herr Statsrådet och Chefen för Landtför¬
svarsdepartementet omnämna, att det, som fans qvar, redan är dispo-
neradt. Detta var skälet hvarför de två reservanterne icke kunde få
flere med sig inom Stats-Utskottet; äfven jag har för min del ansett
mig böra biträda Stats-Utskottets förslag, och anhåller om bifall dertill.
Herr Ola Andersson i Burlöf: För att kunna hänvisa Kongl.
Maj:t till besparingar, bör man veta att verkliga besparingar finnas. Jag
nämnde förut att Stats-Utskottet sökt att från Armé förvaltningen in¬
hemta upplysningar, men att dessa icke ingått nog tidigt. Detta var dock
icke Arméförvaltningens utan snarare Stats-Utskottets fel, som för sent
begärde dem. Men huru som helst är det icke nu möjligt att veta,
hvilka besparingar som komma att finnas vid 1879 års slut. Och äf¬
ven om besparingar finnas, så, om dessa icke äro uttagna från Stats¬
kontoret, måste sådana hänvisningar, som den nu ifrågasatta, verka
derhän, att bristen i Statskontoret blifver större, om dit icke kommer
att inflyta mera inkomster än hvad man beräknat, och följden blifver,
att Riksgäldskontoret får förskjuta medlen till Statskontoret. Jag tror,
att det är att bedraga sig sjelf, om man för mycket hänvisar till be¬
sparingar, och man bör icke drifva det till en gemensam votering i
detta fall. Jag yrkar derföre bifall till hvad Stats-Utskottet föreslagit.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats slutad och propositio¬
ner gifvits i enlighet med de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Ut¬
skottets förslag.
Punkten 20:
Bifölls.
Punkten 21:
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
17 N:o 18.
Om anslag till
arbeten vid
I mom. a) hade Utskottet hemstält, Karlsborg.
att af Kong!. Maj:t äskadt anslag till sjukhus vid Karlsborg,
100,000 kronor, måtte på extra stat för år 1880 af Riksdagen be¬
viljas.
Rörande denna hemställan yttrade
_ Herr Danielsson: Som Stats-Utskottet har afstyrka hvad Kongl.
Maj:t i denna punkt under Litt. b. äskat, tror jag det vara mera skäl
att fördela ifrågavarande anslag sålunda, att man visserligen be¬
viljar en summa af 100,000 kronor, men att man på 1880 års stat
härtill anvisar endast 50,000 kronor och använder de återstående 50,000
kronorna af den här föreslagna summan till det ändamål, Kongl. Maj:t
begärt under Litt. b.
Jag tillåter mig yrka detta derför, att man på detta sätt skulle
kunna fylla de begge behof, som afses, samt bereda arbetsstyrkan
vid Karisborg sysselsättning såväl vid sjukhusbyggnaderna som vid
fästningsverken.
Jag tillåter mig hemställa, att Riksdagen ville bevilja 100,000 kro¬
nor på extra stat till sjukhus vid Karlsborg, men för är 1880 endast
anvisa 50,000 kronor deraf. . •
Herr Ola Andersson i Burlöf: Efter det beslut Första Kam¬
maren fattat rörande mom. b. af denna punkt, vill jag för min del
instämma i den föregående talarens yrkande. Jag tror det svårligen
kan förnekas, att det finnes skäl att bevilja de 50,000 kronor, som vid
mom. b. af Första Kammaren redan beviljats, och genom att dela det
i punkten a. upptagna anslaget på tvenne år, undviker man att få större
utgifter 1880 än man skulle få genom bifall till punkten a. och afslag
på punkten b. Jag anhåller om bifall till Herr Danielssons yrkande.
Friherre Leijonhufvud: I den underdåniga framställning, som
Arméförvaltningen gjort till Kongl. Maj:t angående fästningsbyggna-
den vid Karlsborg, har Arméförvaltningen icke stält sig på den stånd¬
punkt, att den tagit i betraktande hvad som vore angeläget för att
snart få fästningen färdig. Arméförvaltningen ansåg icke tiden vara
sådan, att man borde företrädesvis tänka derpå, utan ansåg endast att
man borde se till att kronans arbeten vid Karlsborg icke fortginge
med onödig spillning af arbetskrafter eller ren ekonomisk förlust. Det
är att märka, att under de sista åren vid Karlsborg pågått flera andra
betydande arbetsföretag, såsom nu senast uppförande af ett etablisse¬
ment för volontärskolan, hvarvid eu del af disciplinmanskapet kunnat
användas till transporter, grundgräfning, planering m. in., ehuru sjelfva
byggnaden blifvit uppförd på entreprenad. Arméförvaltningen begärde
en summa, som ansågs vara lämplig för att arbetena skulle med någon
framgång kunna bedrifvas, nemligen 300,000 kronor, men Kongl. Maj:t
fann likväl skäl att nedsätta denna summa, och nu har Stats-Utskottet
ytterligare inskränkt den på ett sätt, som verkligen kan sägas vara
Andra Kammarens Frat. 1879. N;o 18. 2
N:o 18. 18
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag till oförenligt med god statshushållning och oförmånligt för byggnadernas
arbeten vid uppförande. Då jag fick underrättelse härom, skref jag till Karlsborg
Karlsborg. ^ jnfordra{le upplysningar, huru många disciplinsoldater kunde an-
CF°rts.) vändas vid sjukhusbyggnaderna, och fick det svar, att det antal af
dessa disciplinsoldater och kronoarbetskarlar, som kunde för detta ända¬
mål användas, utgjorde Vt eller a^ra högst 1/i af hela arbetsstyrkan.
Vid Karlsborg finnas för närvarande omkring 230 disciplinsoldater och
vid Borghamn 176 kronoarbetskarlar. Af de 80,000 kronor, som för-
lidet år utgingo för uppförande af eu byggnad, jemförlig med nu
ifrågavarande sjukhus vid Karlsborg, hafva disciplinsoldaterne endast
kunnat arbeta för 4,000, eller vid pass en tjugondedel af hela summan.
Detta är ganska naturligt, ty dessa disciplinsoldater äro ganska använd¬
bara vid sehaktning, grundgräfning, jordarbeten och dylikt, men der¬
emot äro ganska få, eller blott en och annan, dugliga vid tegelmurning,
målnings-, snickeri- och dylika arbeten. Detta gör att man måste
använda största delen af dem vid fåstningsarbetena, vid hufvudgrafvens
yttermur, med tillhörande sten- och jordarbeten, men endast några få
kunna med fördel användas vid sjukhusbyggnaderna.
Den truppstyrka, som är förlagd vid Borghamn, arbetar helt och
hållet för fästningsbyggnaden genom utbrytning af kalksten, dennas
tilltuktning och inlastning för transport till fästningen. De flitpennin¬
gar, de hafva, uppgå icke till högt belopp, men för att kunna använda
dessa arbetare fordras derjemte att man tillhandahåller dem verktyg,
instrumentalier och andra för arbetet behöfliga saker jemte private
förgångsmän, och äfven det kostar penningar. Vid Borghamn användas
en ytterst liten del af kronoarbetscorpsen till finare arbeten — några
maskinskötare finnas der törhända —, men det stora flertalet är sys¬
selsatt med brytande af kalksten, som sedan på förhyrda skutor måste
fraktas öfver Vettern till Karlsborg. De uppgifter, jag derifrån erhål¬
lit, gå derpå ut, att, om man ock fick 50,000 kronor mer än som
Ståts-Utskottet tillstyrkt, blef dock summan ej större än som ound¬
gängligen behöfdes, och hvad Första Kammaren nu beviljat, eller
100,000 kronor till sjukhuset och 50,000 kronor till fästningsbyggna¬
den, är nätt och jemt så mycket som behöfves för att man skall kunna
reda sig. De uppgifter jag här lemnat äro med största samvetsgrannhet
beräknade.
En annan tanke, som jag väl ej vill hålla på, kan jag dock icke
underlåta att uttala. Nog är det underligt, att man under de dyra
tiderna för kronans räkning bygger för stora belopp, men när tiderna
blifva billigare, minskar arbetet, och jag tror att vinsten af att nu
påskynda fortsättningen af dessa byggnader skulle vara större än den
ränteförlust, som genom kapitalets nedläggande i dessa arbeten skulle
uppstå. Denna nu af mig angifna princip bär ock af Stats-Utskottet vun¬
nit erkännande med afseende å statens jernvägsbyggnader, och jag
skulle helst vilja att densamma äfven i denna fråga gjorde sig gäl¬
lande. Jag anhåller om bifall till hvad Första Kammaren beviljat,
eller 100,000 kronor under punkten a. och 50,000 under punkten b.
Chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet Herr Statsrådet
Rosensvärd: Jag har så ofta tagit tiden i anspråk, att jag med af-
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
19 N:o 18.
seende å denna punkt inskränker mig till att instämma i hvad af den Om anslag till
föregående talaren yttrats beträffande den moraliska rättvisa bär bar arieien v>d
Öfvats. Karlsborg.
(Forts.)
Herr Sven Nilsson: Efter den upplysning, som Friherre Leijon-
bufvud lemna!, skulle man icke kunna använda feå många af disciplin-
kpmpaniet vid sjukhusbyggnaden, att tillräckligt arbete dervid kunde
beredas detsamma. Han har sagt, att största delen ej kunde användas
till annat arbete än vid fästningsbyggnaderna och sålunda blott den
mindre delen, eller omkring ’-/7 och högst V4, vid sjukhusbyggnaderna.
Då förefaller det mig besynnerligt, att det skulle gå åt 100,000 kronor
för att uppehålla denna lilla arbetsstyrka vid sjukhuset, då man för an¬
vändandet af den större arbetsstyrkan vid fästningsarbetena ej behöfver
använda mer än 50,000 kronor, som blef i Utskottet ifrågasatt. Jag
föreställer mig således, att, om man beviljade 50,000 kronor till sjuk¬
huset, skulle detta vara tillräckligt; och till och med om Kongl.
Maj:t icke erhåller de återstående 50,000 kronor, som Kiksdagen ej
förr än år 1881, enligt Herr Danielssons förslag, skulle bevilja, före¬
ställer jag mig, att, om det skulle komma att befinnas nödigt, Kongl.
Maj:t dock icke skulle ■ sakna medel att på annat sätt för tillfället
skaffa tillgångar för detta arbete vid. Karlsborg, synnerligast då Riks¬
dagen, om det af Herr Danielsson väckta förslaget godkännes, bär be¬
viljat hvad som för denna byggnads uppförande erfordras.
Sedan frågan i Stats-Utskottet blifvit afgjord, har jag af fackman
hört uttalas den åsigten, att behofvet för hvad i punkten b. omtalas
är större än det i punkten a., hvilket ju äfven öfverensstämmer med
hvad Friherre Leijonhufvud nu uppgifvit; men då dessa upplysningar
ej kommo till min kännedom förr än Utskottet redan afgifvit sitt be¬
tänkande, kunde jag ej i Utskottet framställa något yrkande derom.
På grund häraf yrkar jag nu bifall till Herr Danielssons förslag.
Friherre Leijonhufvud: Jag nekar icke att det förslag, som
Herr Danielsson framstäf, är bättre än Stats-Utskottets, men det före¬
slagna beloppet förslår dock icke. Det är väl sant, att blott något
mer än 1/i af kronoarbetscorpsen kan användas vid sj elfva sjukhusbygg¬
naden, men en mängd andra arbeten kunna der icke undvikas. Icke
kan man lösa upp hela arbetet, för att endast sysselsätta disciplinkom¬
paniet. Detta gör att 50,000 kronor icke förslå, då af detta manskap
icke kan användas mer än en fjerdedel vid sjukhusbyggnaden. Jag
har infordrat detaljerade beräkningar från Karlsborg om huru med
arbetena skulle kunna ställas, med största möjliga indragning och spar¬
samhet. Deraf framgår tydligen, att 150,000 kronor är det minsta som
fordras för att arbetena vid Karlsborg skola kunna utan förlust be-
drifvas.
Ofverläggningen var slutad. Utskottets hemställan bifölls.
I mom. b) var af Utskottet föreslaget,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande af 154,500
kronor till fortsättande af hufvudgrafvens vid Karlsborg yttermur samt
N:o 18. 20
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag till bakom liggande jordmassors formerande icke måtte vinna Riksdagens
arbeten vid
Karlsborg.
(Forts.) Enligt anteckning å utlåtandet, var reservation vid förevarande
moment inom Utskottet afgifven af Herrar- C. Ekman, Grefve G. Beck-
Friis, M. Nordenfelt, Grefve L. af Ugglas, II. Montgomery Ceder-
hielm, Grefve G. Sparre, F. Hederstierna, Grefve A. Mörner, Grefve
S. Lagerberg, G. de Maré, It. von Krcemer och Friherre C. Hoch-
schild, hvilka velat, att Riksdagen skulle på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda nådiga framställning, att till fortsättande af
hufvudgrafvens yttermur m. m. ett extra anslag å 50,000 kronor skulle
för år 1880 anvisas.
Sedan föredragning skett af Utskottets förslag, yttrade
Friherre Leijonhufvud: På anförda skäl anhåller jag att Kam¬
maren må bevilja 50,000 kronor under denna punkt eller hvad Första
Kammaren redan beviljat.
Herr Sven Nilsson: Då Kammaren icke vill gå in på det
förslag, som af Herr Danielsson framstälts vid förra punkten, anhåller
jag om bifall till Utskottets förslag på de skäl, som i betänkandet
äro anförda.
Vidare anfördes ej. Herr Talmannen gaf propositioner såväl på
bifall till Utskottets hemställan som ock på yrkandet att samma hem¬
ställan måtte afslås och i stället det förslag antagas, som Herr 0. Ek¬
man m. fl. i sin här ofvan omnämnda reservation framstält; och förkla¬
rade Herr Talmannen sig anse röstöfvervigt förefinnas för Utskottets
förslag. Votering blef emellertid begärd, hvadan en omröstningspro-
position af följande lydelse uppsattes, justerades och anslogs:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 21 punkten mom.
b) af utlåtandet N:o 10,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
antagit det förslag, som af Herr C. Ekman m. fl. uti den vid punkten
fogade reservation framstälts.
Omröstningen, i vanlig ordning företagen, visade 107 ja mot 64
nej; i följd hvaraf Utskottets hemställan bifallits.
Punkten 22:
Blef äfvenledes bifallen.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
21 N:o 18.
Punkten 23:
Om ersättande
af förskott
till garnisons-
kommende-
Utskottet kade hemstält:
att till godtgörande af förskjutna kostnader för garnisonsförstärk- ringar.
ningskommenderingar ur indelta armén å Vaxholm och Karlsborg
måtte, i enlighet med derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, på
extra stat för år 1880 anvisas ett belopp af 58,852 kronor 68 öre.
Herr E. G. Boström anförde: Jag har icke begärt ordet för att
yrka ett annat beslut, än det, hvartill Utskottet kommit, utan endast
för att fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som sjmes mig börja
antaga naturen af ett missförhållande. Sedan många år liar Kongl.
Maj:t nödsakats att inkalla garnisonsförstärkningar af den indelta ar¬
mén. Denna omständighet har naturligtvis också påkallat ersättning
för förskjutna kostnader och Kongl. Maj:t har alltid till Riksdagen in¬
kommit med efterräkningar derå. Redan 1875 eller 1876 års Stats¬
utskott och, om jag minnes rätt, äfven Riksdagen uttalade derför en
önskan derom, att dessa behof måtte i vanlig ordning varda för Riks¬
dagen tillkännagifna, på det att Riksdagen måtte komma i tillfälle att
om dem besluta, såsom om andra utgifter. Men så har emellertid icke
skett. Af det statsrådsprotokoll, som är bilagdt årets statsverkspropo-
sition, få vi veta, att det hädanefter icke behöfves någon garnisons¬
förstärkning å Karlsborg, men att sådana deremot fortfarande erfor¬
dras å Waxholms fästning och Oscar Fredriks borg, och det hade väl
då varit med god ordning öfverensstämmande, att Kongl. Maj:t jem¬
väl för år 1880 begärt anslag till de nämnda garnisonsförstärkningarna.
Det var endast denna erinran, som jas ansett mig esa befogenhet
att framställa.
Chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet Herr Statsrådet
Rosensvärd: Då den siste ärade talaren tagit så noga reda på stats¬
rådsprotokollet, hade han kunnat göra det ändå litet närmare och äfven
läst slutet deraf, ty der har anledningen blifvit motiverad, hvarför
Kongl. Maj:t icke begärt detta anslag äfven för år 1880. Förslag
hafva nemligen inkommit angående organisationen af fåstningsartille-
riet, hvarjemte åtskilliga andra förändringar med fästningsgarnisonerna
torde förestå, och derigenom kan det blifva en möjlighet att för fram¬
tiden minska eller möjligen undvara garnisonsförstärkning äfven vid
Waxholm, ehuru frågan derom ännu icke hunnit blifva så utredd, att
den kunnat blifva föremål för Kongl. Maj:ts pröfning.
Jag tror, som sagdt, att detta återfinnes i nämnda statsrådspro-
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Kammaren biföll Ut¬
skottets hemställan.
I punkten 24 hade Utskottet yttrat sig öfver Kongl. Maj ds förslag Om anslag för
derom, att för fortsättning af Generalstabens topografiska afdelnings topografisk*
arbeten måtte anvisas ett lika stort belopp, som för närvarande dertill arbeten-
utginge, eller 90,000 kronor, samt hemstält,
tokoll.
N:o 18. 22
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag för
topografiska
arbeten.
(Forts.)
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte på det
sätt af Riksdagen bifallas, att till Generalstabens topografiska afdelnings
arbeten för år 1880 anvisades ett extra anslag af 60,000 kronor.
Efter uppläsning af detta Utskottets förslag yttrade
Herr Helander: Det är visserligen rigtigt hvad Utskottet med¬
delar, att intill 1876 års riksdag anslaget till ifrågavarande ändamål
endast var 60,000 kronor, eller hvad Utskottet nu tillstyrker; men nog
misstager Utskottet sig deri, att den stora nedsättningen i na utgående
högre beloppet, 90,000 kronor, icke skulle medföra någon större olä¬
genhet. Vid nämnde riksdag höjdes beloppet med 15,000 kronor för
fortskyndande af den topografiska kartläggningen, antagligen ock, ehuru
ej särskild! uppgifvet, på det att geologiska undersökningen skulle
kunna fortgå med oförminskad fart. Denna måste nemligen för sitt
ändamål begagna topografiska kartor såsom underlag, hvilket icke alltid
låtit sig göra, i brist af dylika kartor. Vid 1877 års Riksdag höjdes
anslaget ytterligare med 15,000 kronor, eller med 5,000 för att an¬
ställa försök med heliogravyr, en i utlandet nyuppfunnen billig metod
för kartors reproduktion eller mångfaldigande, och med 10,000 kronor
för att fortskynda de så kallade geodetiska arbetena, grundvalen för
allt kartläggningsarbete i stort. Skulle nu beloppet nedsättas till hvad
Utskottet föreslår, så måste närmaste följden deraf blifva, att topogra¬
fiska kartläggningen i allmänhet inskränkes, och, så vidt jag kan se,
äfven att geologiska undersökningen deraf måste lida. Om nu ock
detta skulle kunna anses för en öfvergående olägenhet, i händelse denna
inskränkning blott ifrågakommer för ett år, så lider det likväl intet
tvifvel, att inställandet af heliogravyrsförsöken och inskränkningen i
de geodetiska arbetena komma att vålla ganska stor olägenhet eller
skada för hela det allmänna karteverket. Om det derföre, på grund
af rådande förhållanden, verkligen vore oundgängligt nödigt att min¬
ska anslaget för ifrågavarande ändamål, så hade, i min tanke, denna
minskning åtminstone icke bort sträcka sig längre än- till 15,000 kro¬
nor, eller så, att 75,000 kronor blifvit beviljade.
Då jag emellertid allt för väl, såsom saken nu står, känner, att af
mig härom framstäldt yrkande icke skulle leda till önskad påföljd, så
inskränker jag mig till att få denna min mening i protokollet förvarad.
Herr Widmark: Jag har begärt ordet icke för att framställa
något yrkande, emedan sådant skulle vara resultatlöst, utan blott för
att uttala min åsigt rörande den nu föredragna punkten. Jag anser
nemligen, att det är oklokt att så betydligt som här skett minska an¬
slaget till det topografiska kartearbetet, dels derföre att detta så nöd¬
vändiga och med rätta så högt värderade arbete derigenom kommer
att försenas, dels derföre att den hittills ostörda och jemna fortgången
af utbildande af skickliga arbetare vid detta kartverk derigenom kom¬
mer att försvåras och dels ändtligen derföre, att de tillfällen till ar¬
betsförtjenst, som nu och antagligen under nästa år mycket väl skola
komma att behöfvas, derigenom komma att inskränkas.
23 N:o 18.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Herr Andersson i Jönyik: Jag kar begärt ordet egentligen Om anslag för
för att yrka bifall till Utskottets förslag; ock som föregående talare top°^{l*ka
icke framstält något yrkande, kar jag icke något vidare att säga, utan
anhåller allenast om att Utskottets hemställan måtte bifallas. ' '
Vidare yttrades icke. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 25—27:
Blefvo likaledes bifallna.
Punkten 28:
Under förmälan att af de för det till gemensamt bruk för Lifre- Om anslag till
.gementets dragoneorps’ exercissqvadron, befälsmöte ock förberedande kavalleri-,
underbefälsskola samt för kavalleriets volontär- och underbefälsskolor g/^olm.
afsedda etablissement beviljade 440,000 kronor ännu återstodo oanvi¬
sade 120,000 kronor, äfvensom att Kongl. Maj:t, med hänseende till
nödvändigheten att så vidt möjligt lätta utgiftsstaten för år 1880, för
nämnda år begärt till ifrågavarande ändamål endast 60,000 kronor,
hade Utskottet hemstält,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning,
Kiksdagen måtte till kavallerietablissementet vid Stockholm bevilja för
år 1880 ett extra anslag af 60,000 kronor.
Sedan nämnda hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af
Herr Ola Andersson i Burlöf, hvilken inom Utskottet reserve¬
rat sig vid denna punkt och nu yttrade: Jag har trott, att man utan
någon skada kunde låta till ett annat år anstå med beviljandet af
ifrågavarande 60,000 kronor. Det är två eller tre år sedan man för ifråga-
komna byggnadsbehof anvisade ett belopp af 440,000 kronor; men
ännu har icke byggnaden blifvit påbörjad, och, såsom Herrarne kunna
finna af bilagan 3 a. till statsrådsprotokollet, hade man, då detta skrefs,
icke ens bestämt sig för den plats, der byggnaden skall uppföras. Vid
sådant förhållande och då af beviljade 440,000 kronor ett belopp af
320,000 kronor redan är anvisadt, synes det mig, att man först bör
bygga för detta belopp innan ytterligare medel anvisas, hvadan jag
hemställer om afslag å såväl Kongl. Maj:ts proposition som Utskottets
förslag.
Friherre Leijonhufvud: Det är verkligen rigtigt, att medel till
ifrågavarande byggnad redan för några år sedan beviljades, och i fjor
medgaf Riksdagen Kongl. Maj:t en större .frihet i anslagets användning,
emedan icke hela anslaget vore stäldt till Kongl. Maj:ts disposition, .
utan blott eu del deraf för år 1878 och en del för år 1879.
Beträffande byggnadsfrågans ståndpunkt för det närvarande, ber
jag få nämna, att planen redan är färdig samt platsen utstakad och
afvägd, och i dessa dagar komma byggmästarne antagligen att göra
sina anbud att uppföra byggnaden. Jag hoppas, att kostnadsförslag och
N:o 18. 24
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om anslag till förslag till entreprenadvilkor i nästa vecka kunna till Kong! Maj:t in-
kavalleri- lemnas. Att, såsom Herr Ola Andersson föreslagit, uppskjuta med be-
e^se™enietviljandet af dessa 60,000 kronor till ett annat år, tror jag icke vara
m (F^ta ° lämpligt. Man kan mycket väl uppföra byggnaden på ett enda år, om
v 0! s'j man blott har medel, ty byggmästare hafva nu godt om tid och ön¬
ska ingenting hellre än att få bygga. Byggnaden är i öfrigt icke
hög men stor till arealen, och det är ingenting som hindrar att på¬
skynda arbetet i år, om man, såsom jag nämnt, blott har penningar
dertill. Nu är emellertid i allt fall icke af det redan beviljade ansla¬
get anvisadt för 1880 hela det återstående ännu oanvisade beloppet,
utan brist kommer att uppstå. Byggmästaren kan således ej utfå hela
sin betalning 1880, utan en del deraf får uppskjutas till början af 1881
eller far Arméförvaltningen förskottera sista liqviden.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslacc.
Herr Ola Ande rsson i Burlöf: Det skulle åtminstone vara myc¬
ket oväntadt, om man uppförde en byggnad på 440,000 kronor på ett
år. Yi äro icke vana vid en sådan skyndsamhet, då det är fråga om
statens byggnader; och jag tror derföre, att man utan skada kan bi¬
falla mitt förslag och nöja sig med hvad som redan är anvisadt..
Jag tror, att man kan komma ganska långt med denna summa, isyn¬
nerhet som prisen å arbete och materialier numera sjunkit betydligt.
Jag vidhåller fortfarande mitt förslag.
Chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet Herr Statsrådet
Rosensvärd: Till hvad den ärade talaren här midt emot yttrade har
jag naturligtvis mycket litet att tillägga; men jag vill fästa uppmärk¬
samheten på, att, ehuru det endast är fråga om 60,000 kronor mer
eller mindre, detta dock har en icke ringa betydelse. Det är gifven
att, om vid afslutandet af entreprenad kontraktet man kan garantera att
ett belopp af 60,000 kronor mera skall komma entreprenören till hända
under 1880 och det således är blott 60,000 kronor ytterligare, hvarpå
han har att vänta, detta skall innebära en stor fördel. Entreprenören
kan nemligen forcera arbetet under en period, då han med säkerhet
kan beräkna, att prisen å arbete och materialier skola hålla sig unge¬
fär på samma punkt, som för närvarande. Skall han deremot nödgas
vänta till 1881 med uppförandet af en del utaf byggnaden, så måste
han gorå sina beräkningar för 3 år, och det är svårt nog att förutse
huru i så fall prisen på arbete och materialier kunna komma att ställa
sig; Arbetet torde således blifva dyrare, om det måste utsträckas på
3 i stället för på 2 år. Det är af denna anledning, eller att dessa
60,000 kronor i sjelfva verket icke hafva så liten betydelse, som det
vid första påseende kan tyckas, som jag måste hålla på hvad Kongl.
Maj:t i detta afseende äskat. Jag tager mig ock friheten fästa upp¬
märksamheten derpå, att, då Kongl. Maj:t först begärde detta anslag,
det var icke mindre än 100,000 kronor större. Det nedprutades, och
1877 års Riksdag lemnade Kongl. Maj:t en uppgift att lösa, som, med de
föreskrifter då lemnades, blef nästan omöjlig. Derföre begärde ock Kongl.
Maj:t friare händer för att med detta sålunda reducerade belopp kunna
åstadkomma något så godt och antagligt som möjligt; men att genom en
Onsdagen den 6 Mars, e. m.
25 N:o 18.
sådan åtgärd, som nu blifvit ifrågasatt, detta skulle ytterligare försvå- Om anslag till
ras, är gifvet, och det är derföre, som jag her att Utskottets förslag havalleri-
måtte af Kammaren godkännas.
etablissement et
■vid Stockholm.
Grefve Björnstjerna: Det är obestridligen rigtigt, hvad Herr 019'
Statsrådet yttrade, att man nu kan för någorlunda godt pris få
dessa byggnader färdiga. Etablissementet skall, såsom Herrarne troli¬
gen veta, bestå af 5 olika hus. Byggmästaren kan sålunda använda
ganska mycket folk och otvifvelaktigt kan hela etablissementet blifva
färdigt på dessa 2 år, om blott penningar finnas att tillgå. Ett annat
vigtigt skäl till påskyndande af arbetet är, att dragonernes nuvarande
kasern vid Drottningholm är i sådant tillstånd, att den kan ramla
hvilken dag som helst; det är således rent af lifsfarligt att inqvartera
folk i densamma. Stallarne derstädes äro dessutom så osunda, att hä-
starne år från år nedsjukna och sprida smitta kring hela provinsen.
Jag hoppas derföre, att de herrar, som ömma för rusthållarnes
val, skola på det ifrigaste understödja Kongl. Maj:ts af Utskottet för¬
ordade förslag, dertill jag yrkar bifall.
Herr Wigardt: Jag tror vi nu hafva fullt skäl att bifalla Ut¬
skottets hemställan i denna punkt, ty dessa medel skola ju i alla fall
utgå efter ett eller annat års. förlopp. Chefen för Landtförsvarsdeparte¬
mentet har nu ytterligare gifvit sådana skäl för antagande af förslaget,
att man icke gerna längre kan betvifla dess nödvändighet, hvadan jag
yrkar bifall till Utskottets hemställan i nu föredragna punkt.
Ofverläggningen var slutad. Efter det Herr Talmannen framstält
propositioner å de yrkanden, som blifvit gjorda, biföll Kammaren Ut¬
skottets förslag.
Punkten 29:
Utskottet hade föreslagit,
att af Kongl. Maj:t äskad ersättning åt Byggmästaren A. G. Såll- Om godt-'
ström för öfverarbeten vid uppförande af Svea artilleriregementes gumse åt
kasernetablissement, 49,000 kronor, icke måtte af Riksdagen beviljas. Byggmästaren
° J A. G. Såll ström
för öfver-
I anledning af denna hemställan yttrade arbete.
Herr Ekenman: Då jag i den föredragna punkten tillåter mig
hysa en åsigt, som strider mot den af Stats-Utskottet uttryckta, så an¬
håller jag att få gifva skäl derför. Af de handlingar, som äro bifo¬
gade Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, inhemtar man,
om det tillätes mig i korthet angifva innehållet deraf, att, sedan Bygg¬
mästaren Sällström på entreprenad åtagit sig uppförande af byggna¬
derna för kasernetablissementet, afsedt för Svea artilleriregemente, han
fullgjorde detta åtagande på ett af samtliga myndigheter såsom syn¬
nerligen förtjenstfullt vitsordadt sätt, hvarjemte befunnits att han verk¬
stält åtskilliga öfverarbeten, nemligen grundarbeten utöfver i kostnads-
förslaget beräknade för ett värde af 45,180 kronor 40 öre och förbätt-
N:o 18. 26
Onsdagen den 5 Mars, e. m. ,
Om godt- råd konstruktion af innertaket i matsalsbyggnaden för 3,819 kronor
gorelse åt 60 öre, utan att ersättning derför tillagts honom.
Byggmastarm Ser jag uu fragan ur rent juridisk synpunkt, så måste jag obetin-
' 'j.gr ™™gadt ställa mig på samma sida som Stats-Utskottet, ty det entreprenad-
arbete. kontrakt, som bestämmer rättsförhållandet mellan staten, å ena, samt
(Forts.) entreprenören, å andra sidan, innehåller icke några bestämmelser om
ersättning för öfverarbeten, som må entreprenören tillkomma, och utom
detsamma synes aftal i ty afseende ej heller hafva blifvit träffädt. Men
jag hemställer, om det icke emot en sådan entreprenör må finnas mo¬
raliska förpligtelse!', förpligtelser, som gälla åtminstone emellan en¬
skilda personer, och jag kan icke föreställa mig, att förhållandet är olika
derföre att staten är den ena kontrahenten. Har jag rätt i denna upp¬
fattning, och jag vågar hoppas att så är förhållandet, och är den ut¬
redning jag i korthet gjort af sakförhållandena rigtig, hvilket desto
hellre väl får antagas, som den noga öfverensstämmer med hvad Ut¬
skottet anfört i sitt betänkande, så kan jag icke finna annat än att af
dessa omständigheter framgår, att staten här fått en arbetsprodukt, i
värde uppskattad till 49,000 kronor, utan att derför hafva lemnat nå¬
gon ersättning; och sluter jag af detta allt, att här föreligger en mo¬
ralisk förpligtelse, som staten ovilkorligen bör uppfylla. Otvifvelaktigt
är vår representation ett starkt uttryck för folkviljan, men jag tror
icke, att styrkan förlorar derföre att den paras med hofsamhet och bil¬
lighet; och må det väl icke förtänkas mig att jag hyser den förhopp¬
ning, att det beslut, Kammaren i saken fattar, må blifva ett uttryck
af hofsamhet och billighet, hvilka begrepp i sig innefatta en högre
rättvisa än den juridiska. Jag får derföre yrka bifall till Kongl. Maj:ts
i saken afgifna proposition.
Herr Clairfelt: I likhet med den föregående talaren kan jag,
som i öfriga punkter af nu föredragna betänkande instämt med Stats-
Utskottet, icke i denna sista punkt förena mig uti Utskottets förslag.
Äfven om detta förslag, såsom den siste värde talaren yttrade,
vore strängt juridiskt rätt, är det dock en rätt som står på gränsen
till orätt. Den ifrågavarande byggmästaren har ovilkorligen och obe¬
stridligen utan eget förvållande blifvit lidande på ett arbete för sta¬
tens räkning. Som Herrarne torde finna af den utredning, som före¬
ligger uti statsrådsprotokollet, lät Generalfålttygmästaren genom fullt
sakkunnig person, arbetschefen i Stockholm, anställa borrningar för att
utröna beskaffenheten af grunden till detta storartade etablissement,
och dessa undersökningar lades sedermera till grund för det kontrakt,
som uppgjordes emellan Sällström och staten, och derefter rättade han
det entreprenadanbud som också antogs.
Nu har man visserligen sagt, att Sellström får skylla sig sjelf, då
han icke såg sig bättre före och icke sjelf anstälde erforderliga grund¬
borrningar; men om Herrarne läsa statsrådsprotokollet, skolen I finna
af det yttrande, som afgafs utaf den af Arméförvaltningen antagne
kontrollant, att marken, som består af lermylla, var så hård, att då
man borrade deri, krökte borren sig i spiral, men det oaktadt utrön¬
tes sedermera att denna lera var så vattensjuk, att man icke derpå
kunde uppföra ett så stort etablissement, utan blef grundläggningsarbe-
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
27 N:o 18.
tet mycket dyrare, än man förut kunnat beräkna. Om Sällström för Om godt-
öfrigt skulle Kafva anstalt nya jordborrningar, hade detta dragit ut på görelse åt
tiden och entreprenadsumman sannolikt kommit att uppgå till vida högre^®W'®“^r.®“
belopp än nu varit fallet. _ 'f#r öjver.
Då dertill kommer att priset på byggnadsmaterialier och arbete ‘ arbete.
steg så betydligt sedan kontraktet upprättades, att t. ex. priset på te- (Forts.)
gel i en hast steg från 50 kronor per 1,000 till omkring 70 kronor,
tror jag fullkomligt, hvad jag för öfrigt äfven har mig bekant från an¬
nat tillförlitligt håll, att Byggmästaren Sällström lidit betydliga förlu¬
ster utöfver hvad han på grundarbetet och det förändrade taket å
matsalen fått vidkännas — förluster, som sammanlagdt uppgå till mera
än 80,000 kronor. Det synes mig då icke vara obilligt begärdt, att,
då staten fått ett fullgodt arbete för jemförelsevis godt pris, staten
också häller denne arbetare skadeslös, som uppoffrat sä mycket pennin¬
gar. Jag tror icke det skulle falla någon enskild person in att vilja
trakassera eu , arbetare, som, då han fullbordat sitt arbete, kan visa att
han utan eget förvållande lidit förluster på arbetet. En enskild per¬
son tror jag icke skulle vilja undanhålla honom den ersättning, som ho¬
nom borde tillkomma, och långt mindre är detta staten värdigt.
Sällström, säges det, har lidit så betydliga förluster — personligen
känner jag icke mannen — att, om Riksdagen nu afslår Kongl. Maj:ts
framställning om ersättning till honom, så befinner han sig på branten
af ruin. Hans fordringsegare hafva låtit sig nöja med den ljusglimt,
som visat sig genom det beslut Första Kammaren fattat, men om An¬
dra Kammaren nu afslår framställningen och han underkastas utgången
af en oviss gemensam votering, skola fordringsegarne sannolikt från
alla håll ansätta honom och bringa honom i konkurs.
Jag anser icke att Riksdagen bör låta afskräcka sig af summans
storlek, då den har, om icke juridisk, så åtminstone moralisk skyldighet
att härvid lag ersätta Herr Sällström. För min del skulle jag under
dessa tryckta penningetider helst hafva sett om saken kunnat hjelpas
derigenom, att ersättningsbeloppet utgått af reservationsanslaget till
Svea, Göta och Yendes artilleriregementen, på sätt en reservant .från
Första Kammaren föreslagit, men då Herr Statsrådet och Chefen för
Landtförsvarsdepartementet nyligen upplyst oss om, att några medel
från detta anslag icke för nu ifrågavarande ändamål äro att påräkna,
vill jag, med yrkande om afslag å Utskottets hemställan, hemställa om
bifall till det beslut Första Kammaren fattat, eller bifall till Kongl.
Maj:ts i ärendet gjorda framställning.
Herr Gustaf Ericsson: Äfven jag tillåter mig att yrka bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga framställning i denna punkt. Huru stor vän
af sparsamhet jag än må vara, kan jag dock icke med godt samvete
tillåta mig att här handla annorlunda, och detta gör jag icke af andra
skäl än de, som i statsrådsprotokollet för den 8 Januari detta år, bifo-
gadt Kongl. Maj:ts nådiga statsverksproposition, finnas angifna och all¬
deles icke af några personliga sympatier. Det är endast den utredning
som ligger till grund för frågan och den moraliska rättskänsla jag an¬
ser mig pligtig att följa, som förmår mig att nu, i likhet med flere
Onsdagen den 5 Mars, e. in.
N:o 18. 28
Om godt- föregående talare, yrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning i
göreise åt denna punkt.
Byggmästaren
A. G. Sallstrom Friherre Leijonhufvud: Det fägnar mig mycket att samtlige de
talarne insett det befogade i den framställning, som här
gjord. Jag skall icke upprepa historiken öfver frågan, ty den¬
samma finnes fullständigt angifven i bilagan till den
för öfver¬
arbete.
(Forts.)
föregående
blifvit
K_JU - - i t _ ‘ i' • — • — w , „
Kongl. proposi¬
tionen, men jag ber att få meddela några detaljer, som icke derstädes
blifvit intagna och som hafva kommit till min kännedom. Sedan det
slutliga kostnadsförslaget till det nya kasernetablissementet för Svea
artilleriregemente blifvit uppgjordt och faststäldt, var det Arméförvalt¬
ningens skyldighet att anskaffa eu entreprenör, som ville åtaga sig
företaget. Man annonserar icke alltid i tidningarna om dylika större
arbeten, emedan de vanligen äro ändock kända, utan man skref till
alla de byggmästare, som man visste kunde åtaga sig detsamma. De
kommo in litet hvar till Arméförvaltningen med sina förslag, men de
skyggade tillbaka. Dels funno de nemligen arbetet för stort, dels voro
priserna på alla materialier och arbeten ständigt i stigande, så att de
af alla dessa omständigheter afskräcktes. Slutligen, då ingen annan
ville åtaga sig arbetet, lyckades det dåvarande befålhafvaren för fortifika¬
tionen — jag skötte icke denna befattning den tiden — att med trug
och lock förmå Byggmästaren Sällström att antaga kontraktet och han
skref under detsamma. Men så skulle han skaffa borgen för detsammas
uppfyllande och då befanns det att han icke var i stånd att skaffa en
enda borgesman för kontraktet, så rädda voro alla menniskor för detta
företag. Arméförvaltningen, som var skyldig att affordra honom borgen
för kontraktet, måste då ingå till Kongl. Maj:t med anmälan härom
samt begära att kontraktet måtte komma att stå fast oaktadt borgen
icke blifvit anskaffad. I betraktande af svårigheten att få någon entre¬
prenör och då Byggmästaren Sällström gjort sig känd såsom eu i allo
samvetsgrann och pålitlig person, biföll Kongl. Maj:t den af Arméför¬
valtningen gjorda hemställan. Vid schaktningsarbetets början märkte
Sällström sitt misstag, emedan han till följd af markens beskaffenhet
måste gräfva vida djupare än beräknadt varit. Naturligtvis blef han
genast ängslig, men som han var en sangvinisk karl, så hoppades han,
såsom så många andra byggmästare i Stockholm vanligen göra, att
hvad han skulle förlora på det ena hållet skulle han kunna vinna igen
på det andra. Men i stället stego prisen på alla materialier, t. ex.
på tegel från 50 kronor för tusendel; till 70 å 80 kronor; trävirke och
dagsverkspris stego oerhördt, så att alla omkostnader stego snart
sagdt för hvarje dag. Detta bragte naturligtvis Byggmästaren Säll¬
ström i allt större förlägenhet. Han måste slutligen gifva ut vexlar
på alla sina materialier och, när vexlarne förföllo, måste Arméförvalt¬
ningen inlösa dem och göra eftergifter i fråga om stadgade afdrag å
utbetalningarne för att mannen icke skulle komma i trångmål. Dessa
summor, som egentligen skulle innehållas, måste minskas för att for-
dringsegarne skulle få sin betalning, och på sista tiden måste kontrol¬
lanten för hvarje vecka räkna ut huru mycket arbete Sällström verk¬
stält och hvad han vore berättigad att erhålla, och hans björnar stodo
och väntade på honom för att få ut sin betalning af de
i förstugan
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
29 N:o 18.
medel, lian sålunda uppbar. Så svårt var det för honom att bringa Om godt-
arbetet till slut och jag försäkrar att det var rigtigt synd om mannen. 9orelse
Yi voro också i Arméförvaltningen särdeles ängsliga, ty hade han stu-AM^mUtröm
pat, så skulle det hafva varit omöjligt att få arbetet färdigt. Ännu i för ofver-
denna stund är mannen så jagad af fordringsegare i följd af detta arbete.
olyckliga företag, att han bestämdt stupar, om han icke får hjelp från (Forts.)
statens sida. Nu är det klart, att någon juridisk rätt kan mannen
icke åberopa; möjligen skulle han kunna göra det i afseende å en el¬
ler annan detalj, men icke i fråga om det hela. Men lika litet lär
det kunna förnekas att ett afslag å Kongl. Maj:ts framställning skulle
vara nedsättande för Riksdagens värdighet och kronans anseende; och
likaså är det säkert, att det i så fall en annan gång komme att möta
stora svårigheter att för ett dylikt arbete få en skicklig och redbar
entreprenör. Äfven bör man ihågkomma, att, om Herr Sällström ef¬
ter fullständig undersökning kommit underfund med misstaget i af¬
seende på grunden och afsagt sig arbetet, så hade kronan i allt fall måst
vidkännas den större kostnaden, ty då hade ju ny undersökning måst
anställas och med ledning deraf nytt kostnadsförslag uppgöras.
Under sådana ömmande omständigheter och då jag icke kan an¬
nat än gifva Herr Sällström det bästa vitsord i afseende å redbarhet och
det utförda arbetets godhet, så anhåller jag, att Kammaren måtte
lemna sitt bifall till Kongl. Maj:ts i detta ämne gjorda framställning.
Herrar Adlersparre och Toll förenade sig med Friherre Leijon-
hufvud.
Herr Ang. Peterson: Jag beklagar verkligen, att den ifråga¬
varande entreprenören på detta arbete gjort eu så stor förlust, utan
att han sjelf dertill kan anses vållande. Men hvem är väl skulden
till, att han gjort en sådan förlust? Jo ingen annan än den statens
tjensteman, som gjort eu felaktig undersökning af grunden. Och hvem
måste väl då anses skyldig att ersätta den uppkomna förlusten, om icke
just denne tjensteman, som begått felet. Man erkänner, att entrepre¬
nören icke har någon juridisk rätt att åberopa utan blott en moralisk;
men om nu byggmästaren hade på arbetet gjort en vinst af 45,000
eller 50,000 kronor, tro Herrarne då, att han till staten burit tillbaka
ett enda öre? Nej, visserligen icke. Då han nu i stället för vinst
gjort en förlust, får han derföre också sjelf stå sitt kast; det är den
enda rätta principen i dylika fall. Han var visserligen icke sjelf när¬
varande, då undersökningen gjordes, men han har litat på den; hade
han i stället sjelf förvissat sig om grundens beskaffenhet, så hade han
sluppit förlora något. Om nu Riksdagen skulle bevilja det begärda
tillägget i den öfverenskomna ersättningen, så skulle det hädanefter
blifva omöjligt för staten att få något arbete utfördt på entreprenad;
utan då komme alla dylika arbeten att betalas efter hvad de kostade
enligt räkning. Ty om den ene skall få ersättning, om ett arbete kan
visats hafva kostat mera än beräknadt varit, så måste man vara kon¬
seqvent och äfven låta alla andra, som åtaga sig dylika arbeten åt
staten, njuta lika rätt.
Som vi veta, har vid denna riksdag, om jag minnes rätt af Herr
Nso 18. 30
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om godt- Lind, blifvit väckt motion om ersättning åt landtbrukaren Bladh, som
goreise åt gen0j^ ett olaga beslag lidit en förlust, som enligt motionärens påstå-
a!g. liäilströmen^e uPPgår till hundra tusentals kronor. Om vi nu bevilja Herr Säll-
för öfver- ström den äskade ersättningen, så fordrar konseqvensen, att vi äfven
arbete, bifalla Herr Linds motion; ty förhållandet är i båda fallen detsamma;
(Forts.) i det ena som i det andra har förlusten uppstått genom förvållande af
en statens tjensteman.
Dessutom må man icke tro, att det är något enstaka fall som här
föreligger. I den provins jag tillhör inträffade för en tid sedan något
liknande vid utförande af ett vägarbete. Äfven der gjorde entrepre¬
nören en ganska betydlig förlust på grund af dels felaktiga undersök¬
ningar och dels att kostnadsberäkningen uppgjordes under det arbets¬
kostnaderna voro billiga, men arbetet utfördes under de dyra tiderna;
och entreprenören blef nära nog ruinerad. Han har visserligen försökt
hos Blekinge läns landsting, som genom sina delegerade lät utföra
arbetet, att få någon ersättning, men utan framgång; han har blifvit
afvisad med det svaret, att likasom han icke burit tillbaka något, om
han gjort en vinst, så får han också skylla sig sjelf, då han gjort
förlust.
På grund af alla dessa skäl nödgas jag yrka bifall till Utskottets
förslag, ehuru jag icke skulle haft någonting emot att medgifva att de
3,800 kronor, som utgifvits för innertaket i matsalsbyggnaden och hvars
uppförande icke varit i kontraktet upptaget, blefve byggmästaren Såll—
ström ersatta.
Grefve Björnstjerna: Den siste talaren gjorde sig verkligen
skyldig till ett misstag, då han sade, att den förlust, som byggmästa¬
ren Sällström iråkat, egentligen härrörde från eu försumlighet af en
statens tjensteman. Det är ingalunda förhållandet; det var nemligen
icke någon statens tjensteman, som gjorde den förberedande undersök¬
ningen af grunden, utan det var en praktiserande ingeniör. Men icke
heller honom kan man lägga till last någon försumlighet; tvärtom,
borrningarne utfördes med ganska mycken omsorg. Men då man med
borren påträffade stenar så stora, att de icke rörde sig för borren, och
detta inträffade på flera ställen, så var det ju ganska ursäktligt, att
man trodde sig ha anträffat sj elfva berget.
Att en entreprenör får finna sig i att priserna stiga, likasom att
de kunna falla, är ju alldeles klart. Men här är nu icke fråga om eu
sådan förlust, utan om en förlust, som en person lidit till följd deraf,
att han grundat sina beräkningar på eu af annan person uppgjord
borrningskarta, som sedermera befunnits felaktig. Säkert är' också, att
korporationer i allmänhet icke gå till väga på det sättet, som den
värde talaren nu vill, att Riksdagen skall göra. Jag skall be att i det
afseendet få anföra ett par exempel. Här i Stockholm skulle för några
år sedan ett grund i Norrström bortsprängas. Äfven der hade veder¬
börande entreprenör blifvit missledd af förberedande undersökningar,
och han gjorde på företaget eu förlust, som uppgick till, så vidt jag
minnes rätt, mera än Y3-del eller omkring 12,000 kronor af hela den
beräknade kostnadssumman. Men när han visade att så skett, så be¬
talade stadsfullmäktige beloppet genast utan all tvekan. Jemväl i fjol
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
31 NSO 18.
har det vid deri pågående byggnaden af ett läroverkskus på norr in- Om godt-
träffat att, ehuru ganska fullständiga borrningar förut anstalts, man ^ l^ästoLn
att finna fast grund måst gå betydligt djupare ned i marken, än SäUstråm
nadt varit. Den förlust, som derigenom tillskyndades entreprenören, för öfver-
beräknades såväl af honom som af en kontrollerande ingeniör till icke arbete.
mindre än 15,000 kronor. Men aldrig ett ögonblick kunde det falla (Ports.)
Stockholms stadsfullmäktige in att, när det klarligen kunnat visas att
mannen blifvit missledd genom en borrningskarta, som uppgjorts af
andra, begagna sig af eu slik förevändning för att neka honom ersätt¬
ning för arbetet. Så handla kommuner och äfven enskilde, och det
skulle högligen förundra mig, om svenska Riksdagen skulle handla
annorlunda. Det vore mer än besynnerligt; och för min del kan jag
icke tro, att denna Kammare skulle vilja fatta ett beslut i sådan rigt-
ning. Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Nils Petersson: Jag kan icke neka till, att förhållandet
med Herr Sällström synes mig vara ganska ömmande; och om det
gälde min enskilda person, så skulle jag icke tveka att ersätta honom
den uppkomna förlusten. Men såsom folkrepresentant och då det gäl¬
ler statens medel måste jag se saken på annat sätt. Jag tror, att, om
Riksdagen nu beviljade den begärda ersättningen, det skulle blifva ett
farligt prejudikat och vi skulle då från många håll kunna få motse
likartade efterräkningar, mer och mindre befogade. Om man dessutom
betänker de många hundratusentals, för att icke säga millioner kronor,
som staten utbetalar för allmänna arbeten, så tror jag att litet hvar
skall känna sig tveksam, innan man slår in på den stråten. I dylika
fall gäller, att den, som icke ser sig för, får skylla sig sjelf. Jag-
yrkar bifall till Utskottets förslag.
Grefve Sparre: Hvar och en som har någon erfarenhet om, huru
det går till vid arbetens upplåtande på entreprenad, vet nogsamt, att
man måste göra så, som af en ärad talare på stockholmsbänken nyss
antyddes, nemligen att i oförutsedda fall lemna ett tillskott i den först
beräknade kostaadssumman. Vid åtskilliga tillfallen, då jag varit med om
att på entreprenad upplåta utförandet af jern vägsbyggnader, har man
gått till väga på detta sätt, så att, om det kunnat visas, att entreprenören
genom misskalkyler i följd af förberedande undersökningar och på grand
deraf ökadt arbete lidit förluster, har man alltid nödgats göra konces¬
sioner och ersätta den sålunda uppkomna förlusten. Och, mine Herrar,
klokheten bjuder verkligen detta äfven i det fall, som här föreligger.
Ty föreställom oss, att entreprenören skulle ha sökt att uppföra bygg¬
naden på den dåliga grunden. Det hade alls icke varit omöjligt, att
byggnaden i allt fall stått så länge, att den hunnit blifva afsynad och
godkänd, och om sedan efter någon tids förlopp grunden visat sig dålig,
så hade förlusten i allt fall blifvit statens, då byggnaden redan blifvit
godkänd, och då hade förlusten allt blifvit betydligt svårare än den
nu ifrågavarande utgiften. Det är derföre af yttersta"vigt, att den,
som upplåter utförande af byggnader på entreprenad, går till väga med
någon, att jag så må säga, liberalitet; ty eljest inträffar det mycket
lätt, att man utsätter sig för vida svårare förluster. Det är också tyd-
Jk o 18. 32
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om godt- ligt, att, om i allmänhet entreprenörerne få den erfarenhet, att staten
ByZnZåreni dylika feU visar grannlagenhet och tillmötesgående, så söka äfven de
A. G. SällströmA s™ ^a att vid arbetets utförande iakttaga den största möjliga sam-
för öfver- vetsgrannhet; men i motsatt fall kunna de känna sig frestade att söka
nrbete. komma ifrån arbetet så nätt och knappt som möjligt; och, som vi veta,
(Forts.) kan det vid större byggnadsföretag alltid i någon detalj gifvas till¬
fälle till fusk, och då blir det den, för hvars räkning arbetet utföres,
som blir lidande. Dessutom böra vi besinna, att det här gäller en
man ur arbetsklassen, hvars hela väl eller ve står på spel. Och icke
kan det väl vara Herrarnes mening, att staten på bekostnad af hela
hans existens skall göra en vinst, då det är ådagalagdt, att mannen
blifvit missledd af undersökningar, som genom statens försorg blifvit
verkstälda.
Jag instämmer med dem, som anhållit om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Herr Berg: Sedan jag begärde ordet, har jag i hvad jag ämnade
yttra blifvit i väsendtlig mån förekommen af åtskillige föregående
talare. Det återstår dock ett yttrande, som jag anser mig höra bemöta.
En ärad talare, Herr Nils Petersson, har nemligen sagt, att, om det
här gälde hans egen person, så skulle han vara benägen att ersätta
entreprenören för den ifrågavarande förlusten, men såsom folkrepresen¬
tant ansåg han sig böra neka dertill. Jag tillåter mig då fråga om,
då det gäller statens medel, man har att följa andra regler, än dem
hederskänsla och moral ålägga den enskilde. Jag hemställer, om ett
påstående att staten icke bör utgifva eu ersättning, hvartill den en¬
skilde skulle känna sig moraliskt förbunden, kan finna genklang inom
denna Kammare. För min del kan jag åtminstone icke godkänna det.
Såsom skäl för sin åsigt anförde den värde talaren, att man genom
ett bifall till Kongl. Maj ds framställning skulle gifva ett farligt preju¬
dikat. Jag åter anser, att det farligaste prejudikat, som i denna sak
kunde gifvas, vore, om staten, ställande sig på den stränga juridiska
rättens grundval, skulle lemna å sido hvad moral och billighet bjuda.
Det är en väsentlig skilnad mellan nu ifrågavarande förhållande och
det om eu entreprenör har missräknat sig i fråga om den vinst, han trott
sig kunna göra. Då kan man säga, den enskilde såväl som staten, att
det ligger i entreprenadens ändamål att det kan vara vinst eller för¬
lust; blir det vinst, så får entreprenören behålla den, blir det deremot
förlust, så får han vidkännas den. Men här är ett annat förhållande.
Entreprenören har lemnat eu arbetsprodukt, som icke var beräknad,
icke ingick i entreprenadaftalet. Staten har således fått en valuta, för
hvilken icke iemnats betalning. Det är sant, att vore frågan föremål
för tvist inför domstol, skulle den troligen afgöras i likhet med hvad
som skett i Stats-Utskottet, och jag tycker mig nästan i ordalagen af
Utskottets utredning igenkänna ett domstolsutslag. Men, såsom sagdt,
här måste vi icke handla endast efter den stränga juridiska rätten, utan
äfven söka uppfylla de moraliska buden.
Det är af sådan anledning jag förordar bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
33 N:o 18.
Herr Gilljam: Ehuru jag icke vidare har något nytt att lägga Om godt-
tiil de skäl, som, sedan jag begärde ordet, under diskussionens lopp 9°rdse åt
och särskild! af den siste talaren blifvit anförda, vill jag dock yttra^yi9^!a,ren
nagra ord i tragan, under förhoppning, att den matte ta den utgång, för ef ver¬
som synes mig vara den enda med svenska statens värdighet förenliga. arbete.
Det var ett uttryck af Herr Nils Petersson, hvilket närmast gaf (Ports.)
mig anledning begära ordet. Detta uttryck har redan af den före¬
gående talaren blifvit belyst, så att för mig återstår blott att förklara,
att jag till alla delar instämmer med honom. Det fins visserligen ett
gammalt ordspråk, som säger, att den, som icke ser upp med ögonen,
får se upp med pungen; men jag betvifla dock, att Andra Kammaren
anser detta böra utgöra den högsta grundsatsen i affärsförhållanden
mellan enskilda personer, och än mindre tror jag, att staten på denna
väg bör bereda sig sjelf några fördelar. Då tror jag snarare det kan
vara på sin plats att påminna om uttrycket »noblesse öblige»; och
jag har verkligen den föreställningen, att svenska staten är tillräckligt
förnäm för att känna sig skyldig att betala ersättning för ett arbete,
som till dess fördel blifvit verkstäldt.
Jag har haft tillfälle att vid byggandet af eu annan större bygg¬
nad, det nya elementarläroverket, iakttaga huru det artar sig vid gräf¬
vande! af en grund. Man kan trots de noggrannaste borrningar svårt
misstaga sig, och man är knappt trygg för dessa misstag, förrän man
hunnit verkställa hela grundgräfningen. En byggmästare kan således
icke skydda sig för förlust till följd af dålig grund genom att för för-
söksgrätningar påkosta några hundra kronor, såsom en föregående talare
förmenade. Under sådana förhållanden ber jag att få instämma med
dem, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Jag anser att
här är det mycket mindre fråga om att bevilja eller afslå ett anslag
än om huruvida man skall betala eller icke betala en skuld.
Herr Äke Andersson: Herr Talman! Här har talats om både
den juridiska och den moraliska rätten. Jag vill för min del nu hålla
mig till den senare. Det var Herr Nils Petersson, som gaf mig an¬
ledning begära ordet. Han sade nemligen, att om frågan gälde hans
enskilda person, skulle han gå in på förslaget, men såsom representant
kunde kan icke göra det. Jag tager fasta på det uttrycket. Om jag
någon gång har tingat bort ett arbete åt en person, och denne utan
sitt förvållande gjort förlust derpå, har jag alltid ansett mig skyldig
ersätta honom derför; och så vill jag äfven att Riksdagen skall förfara.
Den enda betänkligheten här vid lag skulle vara, att det blefve ett
prejudikat; men Riksdagen eger ju rätt att pröfva och besluta om hvar
fråga för sig. Mannen förlorade antagligen derföre, att en prisstegring
å materielen äfvensom å arbetslönerna efter det han uppgjort kon¬
traktet inträdde och han fick arbetet färdigt.
Jag yrkar således för min del bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Carl Ifvarsson: Det synes af Utskottets utlåtande att Ut¬
skottet endast fäst sig vid den Qmständigheten, att det vore betänkligt
från Utskottets sida att förorda en eftergift i detta fall; och att Ut¬
skottet härför ej bör klandras, måste väl en hvar'medgifva, enär Utskot-
Andra Kammarens Prof. 1879. N:o 18.
3
X:o 18. 34
Onsdagen den 5 Mars, e. in.
3 Om godt- tet, då det tager en fråga i öfvervägande, endast måste göra hänsyn
görélse åt till juridiska skäl. Men några sådana, som tala för bifall till Kongl.
4 öSiiräl^j^ proposition, finnas icke. Från billighetens synpunkt deremot
för öfver- kan icke bestridas, att skäl förefinnas för beviljande af ifrågavarande
arbete, anslag. Således torde det vara Kammarens ensak att fatta det beslut,
(Forts.) hvartill de moraliska skälen kunna gifva anledning.
Jag vill likväl till besvarande upptaga ett yttrande, som föreföll
mig något egendomligt. Det har sagts att man. med »lock och pock»
sökt förmå mannen att ingå på ackord, fastän arbetet egentligen hade
bort upplåtas på entreprenad. Det visade sig också, att det icke var
någon verklig entreprenad; lian blef således lockad att åtaga sig arbe¬
tet. Jag. har också hört att han förestält sig, att han skulle få en
förbindelse på sina kostnader. Någon sådan är dock icke företedd i
Stats-Utskottet. Om mannen blifvit lurad eller icke af vederbörande
myndigheter' lemnar jag derhän; men nog ser det litet egendomligt
ut. Under sådana förhållanden bör man kanske icke neka mannen att
få sin ersättning. Men man kan nfed skäl önska, att vederbörande
myndigheter icke vidare gå till väga på detta -sätt, utan fullgöra sin
skyldighet, så att ett aftal, som rätteligen bör uppgöras på entrepre¬
nad, icke ställes på ackord. För min del har jag icke något emot
bifall till Kongl. Maj:ts framställning i denna punkt, då det förefaller
mig som om moraliska skäl tala derför. Men Utskottet har af redan
anförda skäl ej kunnat handla annorlunda än det gjort.
Chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet
Rosensvärd: Jag skall endast yttra några få ord. Då jag vid så
många andra punkter i detta betänkande tagit till ordet, skulle det
möjligen kunna tolkas såsom likgiltighet från min sida, om jag icke
yttrade något till försvar för Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
Jag kan dock inskränka mig till att instämma med alla dem, som talat
för bifall till densamma.
Herr Danielsson: Det var med anledning af herrarnes på
stockholmsbänken ifriga förfäktande af Kongl. Maj:ts förslag i den
föredragna punkten, som jag begärde ordet. Jag tror verkligen att
herrarne, som representera Stockholms kommun, icke äro i stånd att
bedöma saken fullt opartiskt. Om herrarne se på den utredning, som
förekommer i bilagan till Kongl. Maj:ts proposition, så skola herrarne
finna, att mannen i fråga lidit förlust icke genom misstag vid djup-
borrningarne utan egentligen till följd af inträffad stegring af arbets¬
prisen. Det står der ganska tydligt, att han »åsamkats stora förluster
till följd af den stegring i prisen å arbetslöner, transporter och ma-
terialier, hvilken under byggnadstiden inträffat». Detta framhålles ock
af Byggmästaren Thawenius, hvilken för Kronans räkning kontrollerat
ifrågavarande arbete. Jag känner icke denne Thawenius, men jag vet
att han nyligen sålt en egendom till staten och fått rätt bra betaldt.
Det heter vidare i bilagan: »Sålunda hade entreprenören endast genom
tegelprisets stegring förlorat mer än 37,000 kronor». Det är således
icke uteslutande på grundläggnfngsarbetet, som Sällström gjort för-
lrfst, utan han har blott genom tegelprisens stegring förlorat 37,000
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
35 N:o 18.
kronor. Sålunda tror jag icke att det håller streck hvad herrarne Om godt-
sagt; och derföre må herrarne icke döma den för hardt, som talar B9°re^sl^lren
emot saken. Och det var till förekommande häraf, som jag velat goråA%g™lnZ?m
dessa erinringar. ' för öfver-
Emellertid gör jag icke något yrkande. arbete.
(Forts.)
Herr Sjöberg: Efter de ord, som den senaste talaren rigtat sär-
skildt mot de representanter för Stockholms stad, hvilka talat för bi¬
fall till Kongl. Maj:ts förslag i den föredragna punkten, borde jag vis¬
serligen afhålla mig från att yttra mig i frågan. Han får dock icke
förtycka, om jag hos det stora flertalet af Kammarens ledamöter vågar
förutsätta den uppfattningen, att det icke är ett Stockholms kommuns
intresse, som dess representanter bevaka i denna fråga, utan helt en- .
kelt ett rättvisans intresse. Flere andra Kammarens ledamöter än
Stockholms representanter hafva ju också yttrat sig till förmån för
den man, hvilken, enligt hvad väl alla, som ega kännedom af förhål¬
landet, medgifva, långt ifrån att hafva skördat någon vinst, tvärtom
gjort eu högst betydlig förlust på nu ifrågavarande byggnadsföretag.
De anmärkningar, som den näst föregående talaren framstält, äro icke
heller hållbara gent emot den bevisning, som å motsatta sidan redan
är förebragt. Och då tiden nu är. långt framskriden och saken redan
blifvit af flere talare fullständigt utvecklad, bör icke jag, som hittills •
i dag varit en tyst åhörare af de långa debatterna inom Kammaren,
spilla många ord derpå. Jag vill blott tillägga, att man skulle gorå
det embetsverk, som yttrat sig till förmån för Byggmästaren Sällströms
anhållan, en stor orättvisa, om man antoge, att detsamma icke äfven
i deriha fråga sett på Kongl. Maj:ts och Kronans bästa. Embetsverken
i allmänhet bibehålla gerna ännu sina ärfda traditioner att, så vidt
möjligt, se Kronan till godo. Jag vågar försäkra den värde talaren
derom. Och efter den fullständiga utredning i ämnet, soin Arméför¬
valtningen här lemnat, syftes det mig, som borde alla tvifvel om be¬
fogenheten af Kongl. Maj:ts förevarande framställning vara häfda.
° Den första punkt i detta betänkande:, som i dag förekom till be¬
handling inom Kammaren, afgjordes på ett sätt, som vittnade om
Kammarens djupa erkännande af billighet och rättvisa. Och då vi nu
ändtligen lyckats hinna den sista punkten i samma betänkande, hop¬
pas jag, att en sådan akt af billighet och rättvisa äfven nu skall ut-
öfvas, i det att Kammaren bifaller Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Liss Olof Larsson: Sedan Herr Carl Ifvarsson yttrat sig
i frågan har jag knappast något att tillägga.
Men jag ber dock att få säga att Herr Danielsson hade orätt, då
han påstod att enligt den Kongl. propositionen Byggmästaren Säll-
ström skulle erhålla ersättning för prisstegring å materialier, såsom
tegel och dylikt. Talaren läste endast en del af den Kongl. propo¬
sitionen, men läser han äfven pagina 40, så finner han annat. Kongl.
Maj:t anser visserligen nyssberörda omständighet såsom ett ytterligare
stöd för ersättningens beviljande, men icke ingår den genom prissteg¬
ringen uppkomna förlusten uti de såsom ersättning för tillökning i
N:o 18. 36
Onsdagen den 5. Mars, e. in.
Om godt- grundarbeten äskade 45,180 kronor 40 öre, utan den finnes specificerad
gorelse åt pi| anna£ stane utl den nådiga propositionen.
A^G.SäUström När frågan förevar inom Utskottet var jag ganska bekymrad,
för öfver- huruvida jag skulle rösta för eller emot ifrågavarande anslag. Om en
arbete, person utfört ett arbete åt mig och blifvit lurad på detta sätt, så
(Forts.) både jag godtgjort honom för hans förlust; men då det är fråga om
anslag af statsmedel får man icke endast låta barmhertigheten tala.
Skälet hvarföre jag inom Utskottet afstyrka bifall till propositionen
var egentligen, att jag befarade att vi i annat fall finge ett prejudikat,
som komme att, om jag så må säga, gå igen uti många blifvande
ersättningsfrågor, der kostnadsförslaget varit lättsinnigt uppgjordt och
måhända, någon gång, beräkningen till och med ifiycket hög. Detta
var skälet hvarföre jag inom Utskottet röstade för afslag. Men i lik¬
het med Herr Carl Ifvarsson har jag ingenting emot om Kammaren
vill öfva barmhertighet.
Jag skulle dock helst vara med om en nedsättning uti anslaget;
ty icke bör man väl lägga förlusten vederbörande ensamt till last,
utan torde byggmästaren sjelf äfven hafva handlat något lättsinnigt.
Om derföre någon inom Utskottet påyrkat anslagets nedsättande till
30,000 kronor, så skulle jag otvifvelaktigt understödt detta förslag.
Och om någon vill göra ett sådant yrkande nu, så skall jag helst vilja
. rösta derför.
För egen del gör jag icke något yrkande.
Herr Granlund: Här har af flere talare framhållits, att om ar¬
betet verkstälts för deras enskilda räkning, så skulle de icke haft
något emot att utgifva ett ersättningsbelopp sådant som det hvarom
här är fråga. Men jag hemställer till de ärade talarne, som utan
tvifvel äfven äro verksamme kommunalmän, huruvida de, för den hän¬
delse att vid uppförande af eu på entreprenad åtagen byggnad för
kommunens - räkning, det visade sig att entreprenören, utan eget för¬
vållande, åsamkats förlust och hos kommunen anhållit om ersättning
härför, huruvida, säger jag,.de skulle vilja gifvg. sin röst för att han
sjelf skulle vidkännas denna förlust. Jag tror det icke.
Och då jag är fullt öfvertygad om, att Byggmästaren Sällström
gjort den förlust, hvarom här är fråga, yrkar jag bifall till den Kongl.
propositionen.
Herr Sven Nilsson: Den hufvudsakliga omständighet, som kan
tala för Stats-Utskottets afstyrkande hemställan är naturligen den, att,
om man bifölle propositionen, så skulle man derigenom erhålla ett
ganska vådligt prejudikat för framtiden. Och det kan icke nekas, att
man då uti likartade fäll med fog skulle kunna invända: man har den
gången bifallit begärdt anslag till Byggmästaren Sällström, hvarföre kan
man då icke bifalla äfven detta anslag? Vi hafva många exempel på
dylika skäl och deraf föranledda beslut från föregående riksdagar; och
jag är öfvertygad om att de icke heller skola saknas hädanefter, om
vi bifalla Kongl. Maj:ts förevarande hemställan. Jag har mig sär-
skildt bekant, att inom Finansdepartementet ligger en stor mängd
ansökningar från personer i landsorten, som under liknande omständig-
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
37 N:o 18.
heter med dem, hvarå Byggmästaren Sällström stödt sin talan, på Om godt-
auktion inropat arrenderätten till indragna boställen, och derigenomB9er^l^in
kommit att erlägga ett allt för högt arrende, hvithet förorsakats dels^Gjsiållttrsm
af prisfall på de produkter, som jorden afkasta!-, och dels på vilse- för öfver-
ledande uppgifter ifrån boställsdirektionens sida om egendomens be- arbete.'
skaffenhet. Detta har gjort att jag inom Utskottet uttalat betänklig- (Forts.)
heter mot att bifalla den Kongl. propositionen, hvilken icke är stödd
på andra än medlidsamhetsskäl. Och jag är förvissad om att vi i
framtiden skola komma till erfarenhet af, att, om vi låta dessa skäl
blifva bestämmande för oss och med anledning deraf biträda förslaget, vi
skola — om principen fortfarande skall konseqvent fullföljas —- få så
många ärenden af samma sort, som vi på samma skäl få bifalla, att
vi skola finna bäst, att den nu ifrågasätta principen, på nu förebragta
skäl, ej blifvit biträdd.
Man har sagt, att om Riksdagen icke bifölle den Kongl. proposi¬
tionen, så skulle staten få svårt att erhålla entreprenörer. För min
del kan jag icke biträda denna åsigt. Och jag tror icke heller, att
det kan vara rätt af Riksdagen att gå in på en sådan åsigt. Om staten
betalar för ett arbete hvad det är värdt, får den nog personel- att
utföra detsamma. Skall Riksdagen gå till väga på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, får staten visserligen entreprenörer, som möjligen åtaga sig
arbeten för godt pris, men som, med anledning af vunna prejudikat,
den ena efter den andra, komma och förklara sig hafva lidit så och så
stor förlust på ingångna aftalet, och vilja hafva ersättning här¬
för. Staten skulle, efter ett sådant förfarande, få vinglare i stället för
ordentligt folk att utföra sina arbeten. Jag tror derföre att det är
bä$t att sätta en gräns mot ett sådant vingleri. ,
Efter min uppfattning har, i fråga om grundens utrönande, ett
stort slarf egt rum af den, som verkstält borrningarne, hvilket nu
upplysts lärer varit en person, som ej är i statens tjenst anstäld. Ått
en person, som icke står i ansvar för ett dylikt arbete, kan gå mindre
noggrant till väga dermed, är lätt förklarligt, men att en embetsmyn- .
dighet kallar en enskild man att verkställa dessa undersökningar, då
den har statens aflönade tjensteman att tillgå, är för mig oförklarligt,
och således anser jag största felet ligga hos den myndighet, som så
slarfvigt, som här skett, låtit undersöka grunden af en enskild person,
som är utan ringaste ansvar. Men allt detta visste Byggmästaren Säll¬
ström, då han öfvertog arbetet, och han kan således ej hafva någon
annan att skylla än sig sjelf för den förlust han gjort.
På dessa skäl och af fruktan för ett farligt prejudikat för fram¬
tiden är det, som jag icke vill biträda den Kongl. propositionen, utan
anhåller om bifall till Utskottets afstyrkande hemställan.
Häruti instämde Herr Jöns Persson.
Herr Torpadie: Jag förtänker ingalunda Stats-Utskottet det be¬
slut, som det nu för Kammaren framlagt, ty tiderna äro dåliga, och det
är Utskottets pligt att så mycket som möjligt se till, att statens ut¬
gifter icke blifva för stora. Men saken har äfven eu annan sida. Och
N:o 18. 38
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Om godt- för mig är det synnerligen angenämt att' någon gång få lemna den
%Slstlin^ rättvisans ståndpunkt och endast ^ på billigheten.
A.G.Sällström . c'e handlingar, som föreligga rörande detta ämne, synes det
■för öfver- mig vara alldeles klart, att Byggmästaren Sällström, utan sitt förvål-
ariete. lande, lidit en ganska betydlig förlust. Under sådant förhållande är
(Forts.) det hvarken billigt eller klokt att icke göra afseende härpå.
Jag hyser visserligen tillbörlig fruktan för precedensfall, men här¬
vid bör dock icke förglömmas, att Kammaren i hvarje särskildt fåll
har sin pröfningsrätt sig bibehållen. Sällan torde dessutom två hvar¬
andra så lika fall förekomma, att lika beslut rörande båda nödvändigt
måste fattas. Jag tror mig således icke af detta skäl behöfva hysa
farhågor för att bifalla den Kongl. propositionen. Men deremot är
jag mycket rädd för att icke uppfylla moraliska förpligtelser, hvilket
det åligger staten lika väl som den enskilde.
Jag tager mig således friheten att anhålla om att få instämma
uti hvad Herrar Ekenman och Clairfelt rörande denna fråga yrkat.
Herr J. Andersson i Tenhult: Då jag hört röster både för och
emot beviljandet af hela det ifrågavarande anslaget, tager jag mig
friheten att såsom en medelväg föreslå summans nedsättande till 25,000
kronor, hvarom jag hos Herr Talmannen anhåller om proposition.
Herr Aspelin: För min del kan jag icke inse annat än att
Byggmästaren Sällström är juridiskt berättigad till den af honom sökta
ersättningen.
Vederbörande myndighet har låtit uppgöra en ritning och på
grund af densanyna infordrat entreprenadanbud. Ritningen upptager
byggnaden både öfver och under jord. Byggmästaren har intet haft
att skaffa med den i handlingarne åberopade borrningskartan; det är
vederbörande myndighet, som densamma uppgjort och å densamma
fotat ritningen.
Med stöd af detta anser jag byggmästaren vara berättigad till
ersättning för den del af grundarbetet, som öfverskrider den å ritnin¬
gen upptagna qvantiteten. Det är ock praxis vid uppförandet af bygg¬
nader på entreprenad att, om grundarbetet i verkligheten blir vidlyf¬
tigare än å ritningen är upptaget, ersättning derför gifves entrepre¬
nören, likasom i motsatt fall afdrag göres.
•
Herr. Ekenman: Hvad jag nu kommer att anföra skall icke
länge upptaga Kammarens tid. Jag har ånyo begärt ordet med an¬
ledning af det nyss framstälda yrkandet, att ett mindre belopp än
Kongl. Maj:t begärt skulle för ändamålet anslås. Men. är det, såsom
jag tror mig redan* hafva till fullo ådagalagt, Riksdagens skyldighet
att infria statens moraliska förbindelser, så är detta en hedersskuld,
som måste till fullo. betalas, ty hedern låter icke skifta sig.
.Ofverläggningen var härmed slutad; och beslöt Kammaren, sedan
propositioner gifvits enligt de meningar, som förekommit, afslå Ut¬
skottets hemställan samt i stället gifva sitt bifall till hvad Kongl.
Maj:t uti ifrågavarande afseende föreslagit.
39 X:o 18.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets utlåtande N:o 5, i anledning
åt väckt motion om underdånig skrifvelse angående omarbetning af
Kongl. förordningen den 6 Oktober 1848 om aktiebolag.
§ 3.
Företogs till afgörande Lag-Utskottets utlåtande N:o 6, i anled¬
ning af väckt motion om ändring eller tillägg i Kongl. förordningarne
den 20 Januari 1865 och den 28 November 1873 angående frejdbetyg,
som af presterskapet meddelas.
Uti berörda inom Andra Kammaren af Herr A. Bosenqvist af¬
gift motion, N:o 35, var föreslaget, »att Riksdagen ville för sin del
besluta den -ändring eller det tillägg i Kongl. förordningarne den 20
Januari 1865 och den 28 November 1873, att, utan hinder af de¬
samma, det skall åligga presterskapet att, då i embets- eller tjenste¬
väg frejdbevis äskas angående för brott tilltalad person, i betyget
anteckna, om denne förut undergått bestraffning för brott, med upp¬
gift i så fall å brottets art, straffet derför, domstolen som ådömt straffet
och tiden när dess utslag meddelats».
Utskottet hade hemstält:
»ttt Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i nåder förklara, att, genom hvad i förordningarne den
20 Januari 1865 och den 28 November 1873 finnes stadgadt, icke blif¬
va upphäfd den presterskapet enligt särskilda författningar åliggande
skyldighet att, då i embets- eller tjensteväg frejdbetyg angående häk¬
tad person begäres, i betyget, utöfver hvad nämnda förordningar med¬
gifva, lemna de Övriga upplysningar, som finnas hos presterskapet till¬
gängliga».
Beträffande denna hemställan, mot hvilken reservationer inom Ut¬
skottet anmälts dels af Herr Lindgren, med hvilken Herrar Johannes ■
Jonsson och Svensén instämt, dels af Herr Smedberg, dels ock af
Herr Lothigius, uppstod öfverläggning, hvarunder anfördes af
Herr Svensén: Jag tager mig friheten hemställa om afslag på
detta Utskottets förslag. Jag gör det på de grunder, som äro omför-
mälda i den vid betänkandet fogade reservationen. Man har ansett,
att förevarande förslag skulle föra oss tillbaka till den gamla tiden,
då’ i prestbetygen skulle införas en sorts polisjournal öfver medborgar- ’
pes uppförande. Hurudan uppfattningen af dessa prestbevis förr varit,
inhemtas af protokollen vid 1863 års riksdag; och jag ber att från
dåvarande Lag-Utskotts betänkande i denna sak få uppläsa några rader:
»P», i fråga om försvårande omständigheter, det väsendtligen beror
på åklagaren att åstadkomma bevisning om sådana, hvarförutan dom¬
stolen icke blir i tillfälle att vid straffmätningen taga dem i beräkning,
så anser Utskottet, att man, äfven i afseende å straffskärpningen för
Ang. freja-
betyg.
Nso 18. 40
Onsdagen den 5 Mars. e. jn.
Ang. freja,- iteration, kan öfverlemna åt åklagaren att genom förebringande af
betyg. bevisning om förut undergången bestraffning bereda tillämpning af det
(Forts.) derpå beroende högre straffmåttet. De upplysningar, som erfordras
för åstadkommande af denna del af bevisningen, kunna åklagarne lät¬
teligen förskaffa sig från Konungens Befallningshafvande, domstolarnes
arkiv samt straffängelserna, och lära vanligen ej heller sakna led¬
ning dervid af allmänhetens kännedom om dylika förhållanden. Skulle
någon gång i fall, der förut undergången bestraffning vore känd, dock
inträffa, att åklagare, till undvikande af det besvär, som kunde vara
förenadt med anskaffandet af de ifrågavarande bevisningsmedlen, läte
frågan om iterationsstraffet falla, så vore detta å hans sida ett tjenste¬
fel, och skadan deraf, för det allmänna, vore i alla fall ringa.» Med
stöd af dessa, af 1863 års Lag-Utskott uttalade åsigter, och hvad som
i öfrigt i reservationerna är anfördt, anhåller jag om afslag å Utskot¬
tets hemställan.
Herr Smedberg: Som Kammarens ledamöter finna af betänkan¬
det, har jag anmält min reservation mot det slut, hvari Utskottet stan¬
nat, icke derföre att jag i sak varit från Utskottets pluralitet skilj¬
aktig, utan derför att Utskottet, efter min åsigt, icke rigtigt förfarit,
då det begärt en förklaring af Kougl. förordningen den 20 Januari
1865. Denna förordning synes mig åtminstone fullt tydlig och klar.
Den innehåller nemligen, att då prest skall meddela betyg om eu per¬
sons frejd, dermed allena skall förstås intyg, huruvida den ifråga¬
varande personen, vid den tid frejdbetyget meddelas, är i följd a!• dom¬
stols utslag förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller på. viss
tid. Det är således tydligt, att presterskap^, på grund af denna för¬
ordning, icke eger utfärda något betyg angående för brott häktad per¬
son, som innehåller att denne begått, vare sig brott, som icke medför
förlust af medborgerligt förtroende, eller sådant brott, __ för hvars be¬
gående nämnde straffpåföljd redan är prseskriberad. År det åter me¬
ningen, att domstolen skall genom presterskapet erhålla upplysning
om, huruvida häktad person förut begått annat brott än sådant som
i denna förordning afses, då erfordras icke en förklaring utan en för¬
ändring af denna förordning.
Af nu anförda skäl hade jag först ämnat begära återremiss af
betänkandet. Men då Första Kammaren redan afslagit Utskottets hem¬
ställan, tjenar en återremiss till intet; och inskränker jag mig derföre
till det yrkandet, att Kammaren ville vid Utskottets utlåtande låta bero.
Herr Rosenqvist: Då det här blifvit .upplyst, att förslaget, till
följd af Första Kammarens beslut, förfallit, anser jag det icke nödigt
' att anföra något till försvar för detsamma, utan förenar mig med Herr
Smedberg i det af honom framstälda yrkande, att betänkandet lägges
till handlingarne. .
Herr J. O. Boström: Då det syftemål motionären uppgifvit i
sin motion och Lag-Utskottet i sin hemställan tillstyrkt, enligt mitt
förmenande, icke kan uppnås genom hvad Lag-Utskottef härutinnan
föreslagit, får jag förena mig med de herrar reservant^, som yrkat
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
41 N:o 18.
afslag. Orsaken härtill är den, att syftemålet, att genom presterska-
pets betyg få fullständiga upplysningar om en häktad person, icke kan
uppnås, sedan det stadgande blifvit upphäfdt, som ålade presterna att
i flyttningsbevisen anteckna fullständiga upplysningar om den flyttande
personens föregående uppförande. Ty huru.skall presten väl nu kunna
anteckna några dylika upplysningar, då han icke sjelf i fiyttnings-
betygen får sådana uppgifter. Vidare anser jag, att om, enligt för¬
slaget, dessa anteckningar skulle för åklagaremakten vara grunden för
åstadkommande af fullständig bevisning med afseende på tillförne för
brott häktade personer, man måste tilltro prestbevisen full trovärdighet.
Hvar och en, som närmare känner till förhållandena, inser dessutom
ofullständigheten af ett lagförslag sådant som detta. På dessa grunder
får jag förena mig med de herrar reservanter, som yrka afslag å Ut¬
skottets hemställan.
Herr J. Jonsson i Fröstorp: Då jag befinner mig bland olein,
som reserverat mig mot Utskottets föreliggande förslag, ber jag att få
med några ord angifva de skäl, som härtill föranledt mig.
Då syftemålet med Kongl. förordningen den 20 Januari 1865
synes vara, att. sedan en brottsling undergått det honom ådömda straff
och' återvunnit medborgerligt förtroende, han icke skall beröfvas till¬
fället att återgå till samhället som en ärlig och hederlig menniska,
utan att medföra sitt gamla syndaregister, hvilket skulle göra honom
omöjligt att återvinna förtroende, synes deremot hvad motionären
åsyftat vara ett återgående till de förhållanden, som före år 1865
voro gällande. Då man emellertid genom denna lagstiftning otvifvel¬
aktigt gjort ett framsteg i human rigtning, synes det mig olämpligt
att nu återgå till de stadganden, som dessförinnan varit gällande. Det
är derföre och på de' skäl, som i öfrigt blifyit anförda i Herr Lind¬
grens af mig biträdda reservation, som jag icke kan godkänna hvarken
motionärens eller Utskottets förslag, utan derå yrkar afslag.
Herr Thomasson: Då förslaget redan fallit i Första Kammaren,
är det utan all praktisk vigt, hvilket öde det får i denna. Jag skall
för min del icke heller hålla på förslaget, i synnerhet som detsamma
synes mig mindre lyckligt affattadt; men jag her deremot att få prote¬
stera mot den uppfattning, som här synes vilja göra sig gällande, att
Lag-Utskottet skulle med förslaget hafva åsyftat något reaktionärt.
Utskottet har icke velat annat, än att presterskapet skall hafva samma
åliggande som statens öfrige tjensteman, att meddela de upplysningar,
angående för brott tilltalade personer, som äro af nöden för att do¬
maren skall kunna tillämpa gällande lag. Det är naturligtvis för
honom nödvändigt, för att kunna ådöma iterationsstraff, att veta, huru¬
vida den tilltalade varit straffad förut eller icke, och den närmaste
källan till dessa upplysningar är presterskapet. Ej heller kan jag inse
att det är mera inhumant att fordra, att dessa upplysningar skola med¬
delas af presterskapet, än att de skola erhållas i domstolarnes arkiv
eller hos Konungens Befallningshafvande eller i straffängelserna. Jag
kan således'" icke finna, att Utskottet gjort sig skyldigt till den före-
Andra Kammarens Prot. 1879. N:o 18. 4
Ang. frejd-
betyg.
(Forts.)
N:o 18. 12 .
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Ang. freja- bråelsen, som mot detsamma rigtats, att hafva gått i reaktionär rigt-
betyg. ning. På förslaget vill jag emellertid, som sagdt, icke hålla.
(Forts.)
Herr Gasslander: Till heder för åklagaremakten inom landet
inträffar det icke ofta, att personer, som af allmän åklagare tilltalas
inför domstol, befinnas alldeles oskyldiga, när fråga är om gröfre brott.
1 anseende härtill kunde det anses ganska tjenligt, att bevis produce¬
rades från presterskapet, angående den tilltalades lefnad; men om ett
sådant fall inträffar, att den tilltalade befinnes helt och hållet oskyl¬
dig, gäller icke samma åsigt. Har man i yngre år, för kanske lång
tid tillbaka, begått ett brott, skall, om den åsigt, som ligger till grund
för Utskottets betänkande, får göra sig gällande, redan vid ransaknin-
gens början föredragas bevis angående hans förflutna lefnad, och han
måste då underkasta sig den bittra förödmjukelsen att se det brott,
för hvilket han redan lidit och undergått bestraffning, blifva ånyo all¬
mänt kunnigt. Med anledning häraf anser jag, för min del, att Ut¬
skottets förslag går i reaktionär rigtning, och jag kan derföre icke
biträda detsamma, utan instämmer i deras yrkanden, som begärt afslag
å Utskottets betänkande. ,
Herr Danielsson: Jag tror verkligen också, att vi böra afslå
Utskottets förslag. Det är nemligen icke fullt lämpligt att åt prester¬
skapet .lemna i uppdrag att göra dylika anteckningar. Såsom ett bevis
derpå torde tillåtas mig omtala en händelse från min hemort, som
kommit till min kännedom. Eu i allmänhet mycket fredlig och stilla
man kom eu gång i delo med en annan och råkade i hastigheten att
tilldela denne ett slag, som hade till följd att armen bröts. Han blef
härför stämd; och när häradsrättens utslag fallit och vunnit laga kraft,
antecknade presten i kyrkoboken, att han blifvit dömd för brott mot
femte budet! Jag tror således att presterskapet icke är lämpligt att
föra de anteckningar, om hvilka här är fråga, hvadan jag yrkar afslag
å Utskottets hemställan.
Herr T or p a di e: Lika litet som min kollega, som nyss hade ordet,
skall jag yrka bifall till Lag-Utskottets betänkande. Jag ber blott
att, med anledning af den ärade talarens på blekingebänken yttrande,
få säga några ord till Utskottets och särskildt mitt eget försvar, enär
jag är synnerligen rädd för att blifva beskyld för att vilja vara med
om något som helst reaktionärt.
Jag tror icke heller att ett förslag kan sägas vara reaktionärt,
som har till ändamål att underlätta behörig tillämpning af gällande lag.
Icke kan det vara landets lagstiftning värdigt, att en brottsling — jag-
förutsätter att han är saker till det brott hvarför han tilltalas — lyckas
undandraga sig det i lagen bestämda straff, derigenom att man för
den, som skall ransaka och döma, lägger hinder i vägen att taga reda
på förut af honom begångna förbrytelser, som enligt lag skola inverka
på pröfningen af den nya förbrytelsen.
Man kommer i annat fall derhän, att, som ock inträffat då man
tolkat författningarne på sätt reservanterne vilja, en person t. ex. blif-
ver dömd för snatteri, som förut blifvit straffad för stöld.
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
43 N:o 18.
Jag medgifver, att det af Herr Gasslander framdragna exempel
är behjertansvärdt, och att detta är eu svag punkt i förslaget; men jag
tror icke det länder rättvisan till fromma att på det sättet tyda 1865
och. 1873 års författningar, att presterskapet icke skulle vara berätti¬
gad! att lemna de upplysningar, som från domstolarne begäras, an¬
gående för brott stratfade. Det rätta sättet att gå till väga, tror jag
vara att stadga, att, efter en tids förlopp, man antingen alldeles icke
eller åtminstone ej så hårdt som nu sker, derest personen ånyo gör
sig skyldig till brott af samma beskaffenhet, skulle tillräkna honom
det förra brottet vid bestämmande af straffbarheten för det nya. Jag
tror således, att man icke med fog kan beskylla Lag-Utskottet för att
icke hafva tagit all möjlig hänsyn till humanitetens fordringar i nu
förevarande hänseende.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr Talmannen gaf först
proposition på bifall till Utskottets förslag samt derefter på de yrkan¬
den, som under öfverläggningen blifvit gjorda; och afslog Kammaren
hvad Utskottet i förevarande utlåtande hemstält.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
iStats- Utskottets utlåtanden:
N:o 7, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Först#
hufvudtitel;
N:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Andra
hufvudtitel;
N:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Tredje
hufvudtitel;
N:o 13, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Sjunde
hufvudtitel; och
N:o 20, i anledning af väckt motion om beviljande af ett årligt
anslag för utgifning; af en tidning, representerande regeringens åsigter
och önskningar;
Banko-Utslcottets memorial N:o 6, i fråga om understöd åt aflidne
Kamreraren J. G. de Marés dotter, A. H. C. de Hare;
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 2
(i samlingen N:o 9), om underdånig skrifvelse rörande upprättande af
taxa för provincialläkares godtgörelse vid sjukbesök; samt
Samma Utskotts betänkande N:o 3 (i samlingen N:o 19), om
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ersättning till förre Landtbru-
karen S. J. Bladh för förluster till följd af hos honom verkstäldt
olaga beslag.
Ang. frejd-
betyg.
(Forts.)
N:o 18. 44
Onsdagen den 5 Mars, e. m.
Kammaren beslöt, på framställning af Herr vice Talmannen
att nämnda ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag.
§ 6.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
■ Herr C. A. Larsson under 8 dagar från den 6 Mars,
» E. V. B. L. Königsfeldt » 9 » » » 10 » och
» E. Westin » 10 » » » 10 »
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3/t 11 e. in.
In .fidem
H. A. Kolmodin. '
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri, 1879.