Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 29.
1
N:o 29.
Ant. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1879, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bil¬
dande af en jernvägshypoteksf’ond; Gifven Stockholms
slott den 24 Februari 1879.
Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll i finansärenden af den
24 Februari detta år, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:
att under Riksgäldskontorets förvaltning bildas en jernvägshypoteks-
fond till belopp af högst trettio millioner kronor;
att medel till denna fonds utlåning måtte beredas hufvudsakligen ge¬
nom försäljning inom landet i mån af behof, eller öfverlemnande åt lån-
tagarne till pris, som fullmäktige i Riksgäldskontoret bestämma, af obliga¬
tioner, lydande å svenskt mynt med evalvation i lämplig utländsk myntsort;
att lån ur fonden måtte få på viss tid, dock ej längre än intill slutet
af år 1893, beviljas åt allmänna inrättningar, banker, sparbanker och andra
med af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda kreditanstalter, mot
pant af obligationer, utfärdade af svenska jernvägsbolag, som före utgången
af år 1878 undfått koncession;
att utlåningen ur fonden måtte få af fullmäktige i Riksgäldskontoret
verkställas enligt reglemente, som, efter det förslag dertill af fullmäktige
afgifvits, af Kongl. Maj:t fastställes;
Bill. till Riksd. Prof. 1879. 1 Samt. 1 Afd. 12 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
samt att lånevilkoren må bestämmas med hänsyn dertill, att staten,
jemte betryggande säkerhet för de beviljade lånen, erhåller full ersättning
för de ränte- och öfriga utgifter, som det upptagna statslånet medför.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
O S € A It.
Hans Forssell.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29
8
Utdrag af protokollet öfver Finans ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 24
Februari 1879.
Närvar and e:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,
Thyselius,
Lovén,
Friherre von Otter,
Forssell,
Rosensvård,
von Steyern och
Malmström.
l:o.
Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde i underdånighet:
Då jag i öfverensstämmelse med Chefen för Civil-departementet afstyrkt
framställning till Riksdagen om understöd åt vissa jernvägsbolag eller om
inköp af en åt staten på uppgifna vilkor hembjuden jernväg, har detta skett
icke allenast på de af föredraganden anförda skål, utan äfven derför att jag
i dessa och liknande åtgärder sett endast partiella och på det hela föga
verksamma botemedel mot de olägenheter af allmännare betydelse, som för
närvarande anses påkalla statens mellankomst, och hvilka gifvit den egent¬
liga anledningen till det stora intresse, hvarmed dylika frågor så inom som
utom representationen nu omfattas.
4
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 29.
Den förlägenhet, som, efter hvad från flera orter förspörjes, för när¬
varande trycker näringslifvet och den allmänna rörelsen, har obestridligen
sin väsentligaste grund i den försämrade afsättningen för två af våra vig-
tigaste utförselvaror. De i pressen och inom representationen förebragta
skildringar af denna förlägenhet hafva synts särdeles oroande och bära vis¬
serligen vittne om de farhågor, som uppstått hos ett större eller mindre
antal enskilde industriidkare inom vissa grenar af vårt näringslif. Hvad
åter landets ekonomiska ställning på det hela beträffar, synes en vida mera
gynsam och lugnande föreställning derom vinnas af de officiella uppgifter,
hvilka pläga anses gifva ledning för omdömet om densamma och som för
närvarande äro att tillgå. Sålunda har, för att utvälja de begge industri¬
grenar, som af nuvarande konjunkturer äro hårdast träffade, utförseln af
våra förnämsta jern- och trävaror utgjort
Tack- och stångjern.
Centner.
1865—1869 (i medeltal)
1870 ..................................
1871 ...................................
1872 ......
1873 ......
1874 ......
1875 ......
1876 ......
1877 ......
1878 .......................................................................
och företer sålunda visserligen en sänkning från
selsqvantiteten ernådde för jern år 1872 och
hvarje fall
afbrott.
3.280.000.
4.136.000.
4.336.000.
5.009.000.
3.605.000.
3.065.000.
3.650.000.
2.931.000.
3.365.000.
3.342.000.
Bräder och bjelkar.
Kubikfot.
79.000. 000.
92.500.000.
95.000. 000.
109.000. 000.
108.500.000.
100.900.000.
96.600.000.
114.300.000.
121.800.000.
104,000,000.
den höjdpunkt, som utför
för trävaror
1877, men i
icke något om en bestämd vanmakt i produktionen vittnande
Något annorlunda ställer sig väl förhållandet, om man tager hänsyn
till de pris, dessa utförsel varor under de olika åren betingat. Sålunda hafva
de medelpris, som pläga läggas till grund för Kommerskollegii uppskattning
af exportvärdena, blifvit angifna på följande sätt:
|
Stångjern.
|
Tackjern.
|
Bräder.
|
Bjelkar, större.
|
|
pr centner.
|
pr centner.
|
pr kubikfot.
|
pr kubikfot.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
1870..........................
|
......................... 6,50.
|
4,?
|
0,50.
|
0,52.
|
1871..........................
|
......................... 6,75.
|
4,?
|
0,56.
|
0,56.
|
1872..........................
|
......................... 10,00.
|
5,oo.
|
0,69.
|
0,65.
|
1873..........................
|
......................... 13,00.
|
6,oo.
|
0,85.
|
0,74.
|
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 5
1874..........................
|
...................... 11,00.
|
4,oo.
|
0,97.
|
0,89.
|
1875...........................
|
....................... 10,oo.
|
3,50.
|
0:8i.
|
0,74.
|
1876...........................
|
....................... 8,oo.
|
3,50.
|
0,82.
|
0,65.
|
1877.............•..............
|
......................... 6,50.
|
3,00.
|
0,86.
|
0,60.
|
1878.........................
|
......................... 6,50.
|
2,75.
|
0,55.
|
0,60.
|
till följd hvaraf exportvärdet för stångjern och tackjern år 1878 uppgått till
ungefär samma belopp som 1876 och 1877, men för hvartdera af dessa år
blott till hälften af samma värde åren 1872 och 1873, samt exportvärdet
för bjelkar och bräder nedgått år 1878 till 56,5 procent af samma värde
för 1877 och stält sig betydligt lägre än under något år alltsedan 1871.
Härvid bör emellertid iakttagas, att landets vigtigaste hufvudnäring,
spamnålsproduktionen, så väl under flera föregående år som särskild! år 1878
varit egnad att lemna någon ersättning för den minskning i produktions¬
värde, hvilken försports i jern- och trävarunäringen. Skörden för år 1878
har, enligt de officiella uppgifterna, kunnat betecknas för hela riket med om¬
dömet “nära god11, för 10 län, med ungefär hälften af rikets gröda, såsom
“ovanligt god“ eller “god“, för de öfriga länen såsom “nära god11 intill
“medelmåttigoch enligt Statistiska centralbyråns omdöme “vill det synas,
som om vårt fädernesland under 1878 välsignats med en sådan gröda, att
dess make hos oss svårligen torde kunna uppvisas
Äfven spanmålen har dock efter 1878 års skörd betingat så låga pris,
att verkningarne af den goda äringen icke kunnat framträda i det höga
exportvärde, som af skördens storlek kunnat förväntas. En sammanställning
af de tre nyssnämnda exportvarornas värde utvisar, i hvad mån minskning
å det ena hållet under olika år varit motvägd af ökning å det andra. Så¬
lunda utgjorde det uppskattade exportvärdet af
|
Stångjern
och
|
Bräder,
plank
och
|
Spanmål.
|
Summa.
|
|
tackjern.
|
bjelkar.
|
|
|
|
Millioner
|
Millioner
|
Millioner
|
Millioner
|
|
kronor.
|
kronor.
|
kronor.
|
kronor.
|
1872 ..................................
|
.................................... 40,6.
|
72,9.
|
31,8.
|
145,3.
|
1873 ..................................
|
................................... 37,3.
|
87,6.
|
34,o.
|
159,9.
|
1874 .................................
|
.................................. 26,8.
|
95,3.
|
41,9.
|
164,o.
|
1875 ..................................
|
................................... 29,o.
|
78,6.
|
35,8.
|
133,4.
|
1876 ..................................
|
................................. 20,6.
|
88,9.
|
45,3.
|
154,8.
|
1877 ..................................
|
................................... 19,5.
|
99,1.
|
29,3.
|
137,8.
|
1878 ..................................
|
................................... 19,3.
|
56,i.
|
36,8.
|
112,2.
|
Häraf framgår en tillräcklig antydan om de svårigheter, hvarmed
isynnerhet trävarurörelsen under året 1878 haft att kämpa, och huru skör¬
dens vinster under samma år ej förmått fylla de brister, som på annat håll
6
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.
uppstått. Då emellertid exportöfverskottet af 1878 års skörd efter Statisti¬
ska centralbyråns antagande bör kunna uppskattas till åtminstone samma
belopp, som lemnades af 1874 års skörd, eller 22 millioner kubikfot, men
detsamma under hösten 1878 icke uppgått till mer än omkring 6,6 millioner
kubikfot, kommer efter all sannolikhet den på våren i 879 förestående span-
målsutförseln att för landet i dess helhet bereda tillgångar, egnade att i nå¬
gon mån motväga den minskning, som inträdt och ytterligare kan förestå i
afsättningen af våra öfriga produkter. Likaledes får ej förbises, att den
goda skördens verkan till nedsättning i de vigtigaste lefnadsförnödenheternas
pris i högst väsentlig mån bidragit att lindra känningen af den inom flera
industrigrenar framtvungna nedsättningen uti arbetslöner och minskningen
af arbetstillfälle.
Af dessa förhållanden synes man berättigad till det antagandet, att
den förändring, som i konjunkturerna inträdt, ej inom näringslifvet på det
hela skulle hafva framkallat några mera betydande svårigheter, om icke
dertill kommit, att den under näst föregående tidrymd högt uppdrifna före¬
tagsamheten hade uti anläggningar af allehanda slag nedlagt alla tillgäng¬
liga produktionsöfverskott och, som det vill synas, åtskilligt kapital derutöf¬
ver, och om ej dessa anläggningar till ovanligt stor mängd varit af sådan
art, att de endast långsamt och i förstone endast under mycket gynsamma
förhållanden kunnat lemna tillbörlig afkastning å det nedlagda kapitalet.
Jag tilltror mig icke att kunna lemna någon pålitlig uppgift om värdet af
de många och storartade bruks- och sågverksanlägguingar, som under åren
1871—1876 kommit till stånd, men man vinner tillräcklig föreställning om
vidden af denna tidrymds ansträngningar genom en öfversigt af de för våra
förhållanden utomordentliga kostnader, som derunder nedlagts å enskilda
jernvägar, och hvartill för det mesta användts inhemskt kapital. Enligt till
Finansdepartementet inkomna uppgifter, hvilka dock ännu icke vunnit den
fullständighet, att noggranna siffror kunna angifvas, har under åren 1870—
1878 i enskilda jernvägar fästats ett kapital af omkring 190 millioner kro¬
nor, hvaraf staten försträckt eller skänkt omkring 19,5 millioner kronor och
aktieegare inbetalt omkring 79 millioner kronor, under det af återstoden om¬
kring 80 millioner kronor motsvaras af obligationsskuld och omkring 11,5
millioner kronor af bolagens sväfvande skulder.
Det är klart, att, då under nu rådande förhållanden icke alla dessa
företag kunna för tillfället eller för närmaste framtid lemna den afkastning,
som vid anläggningstiden beräknades, skall mången egendom af fastighet
eller värdepapper för ögonblicket befinnas ansenligt förminskad, mången sä¬
kerhet, som förut ansetts fullgod, nu betraktas med mindre förtroende, vissa
enskildes inkomster nedsättas eller upphöra, och för en eller annan förete
sig svårighet att bibehålla erforderlig kredit eller fullgöra åtagna förbindel¬
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 7
ser. Sådana företeelser äro icke alldeles egendomliga för nuvarande tid¬
punkt eller för vårt land, och kunna knappast sägas i och för sig innebära
någon samhällsvåda eller ingifva allvarliga farhågor för vår ekonomiska ut¬
vecklings framtid. Man torde framför allt icke böra förbise, att för eu
verkligt svårartad och allmänt ödeläggande industriel kris saknas här åt¬
minstone tvenne af de för en dylik vanliga förutsättningarne: så väl en
förutgående verklig förstörelse af arbetskrafter och kapital, sådan som vållas
genom krig, epidemier eller missväxt, som eu förutgående period af osund
.och bedräglig svindel. Ty hvad än ur ekonomisk synpunkt må gälla om
öfverdrifterna uti de förflutna årens företagsamhet, lär icke kunna bestridas,
att den, med sällsynta undantag, varit utmärkt för allvarligt och redligt
arbete till stegrande af de enskildes och landets produktionskraft, att af de
mindre väl beräknade företagen knappt något varit grundadt på afsigtlig^
bedrägliga förespeglingar, sådana som i andra länder kännetecknat börsspe¬
lens svindel, hvarför ock, under inträffade trångmål, förtroendet till enskildes
redlighet och goda vilja visat sig vara ett kraftigt stöd för ett lugnt ord¬
nande af förhållandena. Det är sant, att den under den förflutna goda
tiden stegrade konsumtionen burit vittne om betydligt, i vissa fall öfver¬
drifvet, ökade lefnadsbehof inom alla samhällsklasser, men då våra bankers
och sparbankers redogörelser visa, att under åren 1870—1876 behållnin-
garne å dessas inlåningsräkningar höjdes från 117 millioner till 378 millio¬
ner kronor eller med i medeltal 18,4 procent om året, och då häruti till
större delen ingått besparingar inom de samhällsklasser, hvilka ej fästat sitt
kapital i industriella anläggningar, kan man deraf finna, att den goda tiden
visat sina verkningar icke allenast uti ökad vällefnad, utan äfven uti ökning af
verkliga tillgångar, hvilka visserligen icke kunna anses uttömda dermed, att
under sist förflutna år någon ringa minskning förekommit å depositions-
och upp- och afskrifningsräkningarne. Ännu vigtigare är, att med den min¬
skade afsättningen af våra produkter har äfven inträdt en ej ringa begräns¬
ning af konsumtionen, vittnande derom att allmänheten efter tillgångarne
lämpar sina behof, och likaså bör iakttagas, att, om produktionens liflighet
under de goda åren framkallade en betydlig stegring i arbetslöner och varu¬
pris, hvilken menligt återverkade på de vidtomfattande företagens framtida
afkastningsförmåga, så har nu inträdt en långsam, men säker nedsättning i
så väl varupris som arbetslöner. Det är häraf man kan finna, att de för¬
ändrade afsättningsvilkoren äro på god väg att ernå sin enda naturliga och
fullt verksamma reglering — genom en förändring i produktionens vilkor.
Det är otvifvelaktigt af vigt, att eu dylik reglering af mer eller mindre
känbara missförhållanden måtte fä hafva sin naturliga fortgång, utan att
af bry tas eller störas genom sådana konstlade medel, som kunna framkalla
ett förvillande och tillfälligt sken af väsentlig förändring i produktionsvilkoren.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
Det lär icke heller kunna ifrågasättas att de svårigheter, som derunder kunna
för flere eller färre enskilde uppkomma, skola afhjelpas genom sådana me¬
del, som på staten öfverflytta dessas lidna eller förestående förluster.
Hvad som i den nuvarande ekonomiska ställningen synes mig egent¬
ligen egnadt att påkalla uppmärksamhet från statens sida är det förhållan-
landet, att under de föregående årens lifliga arbete, i synnerhet för kommu¬
nikationsmedlens utvidgning, hafva icke blott staten, kommuner och de en¬
skilde täflat i förvånande ansträngningar för detta lofvärda ändamål, utan
äfven en stor del af landets kreditanstalter och kassor af alla slag trädt i
eu nära förbindelse med våra storartade jernvägsföretag. Jag ifrågasätter
ingalunda dessa inrättningars kraft att för egen del bära tyngden af dessa
förbindelser, men oafsedt att flera af dem kunna blifva nödgade att för sin egen
säkerhet till det yttersta inskränka sina funktioner, anser jag att staten både
kan och bör låna sin medverkan till att förekomma den störande oro, som
detta kända förhållande kan till samhällets skada framkalla.
Härvid torde kunna framhållas, att, då det i allmänhet erfordras ett
eller annat tiotal af år för den fulla utvecklingen af den rörelse, som skall
tillföra en jernväg dess trafik och sålunda bereda tillräcklig afkastning å det
i densamma nedlagda kapital, men tider af ekonomiskt betryck hos de en¬
skilde lätteligen väcka ett oberättigadt misstroende till framtidens löften, är
utan tvifvel staten berättigad att ådagalägga sin tillförsigt till ett sådant
hela landets framåtskridande i välstånd, hvarpå jernvägarnes afkastning
ytterst beror.
Det synes mig ur nu antydda synpunkter kunna anses ändamålsenligt
och ländande till allmänt väl, att staten åt sådane innehafvare af redan be¬
fintliga jernvägsbolags obligationer, hvilkas förbindelser som låntagare i all¬
mänhet kunna med större trygghet mottagas, bereder tillfälle att vid behof
erhålla lån mot pant af dylika värdepapper, efter ett belåningsvärde, som må
bestämmas med hänsyn såväl till jernvägens nuvarande nettobehållning, som
till utsigterna för dess afkastning under kommande tio eller femton år. Inne-
hafvarne af dessa obligationer skulle sålunda, under eget ansvar för så väl
kapital som ränta, kunna, på vilkor som skydda staten mot all förlust, blifva
i tillfälle att frigöra det kapital, hvilket en allmän stämning af misstroende
gjort för dem och för landet mer eller mindre orörligt. Fördelen vid en så¬
dan åtgärd är, att nu bestående förhållande mellan jernvägsbolagen och de¬
ras fordringsägare icke i någon mån varder rubbadt, att således ej heller
undanrödjes något af de naturliga intressen, som innebära en borgen för
jernvägsföretagens ändamålsenliga bedrifvande, men att jernvägsbolagens for-
dringsegare sättas i tillfälle att lugnare afvakta gynsammare tider och att
bevilja bolagen de lättnader i vilkor, som af förhållandena må anses betin¬
gade. Derigenom torde ock möjliggöras ett ändamålsenligt ordnande af
9
Kongl. Maj:ts Nåd. 'Proposition No 29.
jernvägarnes kreditförhållanden, utan att staten för detta ändamål inledes i
nämnvärda uppoffringar eller oberäkneliga äfventyr.
Jag anser mig icke böra förorda att för fyllande af i fråga varande
uppgift, som måste vara af provisorisk och öfvergående natur och ej bör ut¬
sträckas öfver en tidrymd af femton år, tillskapa en särskild statsinstitution.
Med hänsyn såväl till grundlagens stadgande om förvaltningen af rikets gäld,
som ock till ändamålsenligheten deraf, att alla statens lån af samma myn¬
dighet upptagas, lärer icke annat böra ifrågasättas, än att Riksgäldskontoret
får i uppdrag att ombesörja anskaffandet af de medel, hvilka för nu an¬
tydda ändamål erfordras. Jag föreställer mig derför, att äfven förvaltningen
och utlåningen af dessa medel bör åt samma myndighet anförtros, om ock
med hänsyn till de särskilda förhållanden, som här äro i fråga, Eders Kongl.
Maj:t torde böra förbehålla sig att rörande grunderna för denna utlåning
meddela närmare bestämmelser.
Då ifrågavarande anordning icke medför något annat än ett tillfälle
för nämnde innehafvare af jernvägsobligationer att på vilkor, som hålla sta¬
ten skadeslös, mot hypotek af dylika värdepapper, vid behof undfå lån, men
ett sådant behof är väsentligen beroende af mera tillfälliga omständigheter
och således temligen oberäkneligt, möter det naturligtvis någon svårighet att
förutsäga, till hvilket belopp en dylik belåning kan ifrågakomma. Jag
anser dock att, till undvikande af misstag om behofvets storlek, beloppet af
denna lånefond må kunna fastställas till tretio millioner.
Den särskilda beskaffenheten af den ifrågavarande utlåningen bör
naturligtvis noga tagas i betraktande vid frågan om sättet och formen för de
erforderliga medlens anskaffande. Det torde således vara klart, att, om full¬
mäktige i Riksgäldskontoret för att möta väntade behof afslutade ett lån om
30 millioner med långifvare inom eller utom landet, hvilka, i likhet med
hvad hittills vanligen förekommit, betingade sig att få genast, eller efter be¬
hag, inbetala beloppet, skulle det lätt kunna hända, att, sedan de SO millio¬
nerna blifvit inbetalda, behof af lån ur den ifrågavarande fonden anmäl¬
des genast blott för en mindre del af detta belopp, och att fonden sedermera
endast småningom och kanske aldrig till fullo komme till den dermed nu
afsedda användning, hvarigenom det för fullmäktige, som för medlen finge
söka kortare tids placering, måhända mot låg ränta, blefve svårt eller omöj¬
ligt att beräkna, hvilka utlåningsviikor borde i hvarje fall bestämmas, för
att ernå full visshet, att statens kostnader för hela upplåningen blefve be¬
täckta. I någon män kunde väl denna svårighet undvikas på det sätt, att
fullmäktige läte kungöra vissa tider, inom hvilka lånebehofven skulle an¬
mälas och efter de inkomna anmälningarne, om så läte sig göra, lämpade
den successiva upptagningen af statens lån. Men då de nu ifrågavarande
Bih. till BiTcsd. Prof. 1879. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. " 2
10 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 29.
behofven antagligen äro af den art, att de svårligen på förhand ens af lån¬
tagare kunna till tid och storlek beräknas, skulle det utan tvifvel vara bäst
öfverensstämmande med denna lånefonds egendomliga art, om upp- och ut¬
låning kunde i hvarje fall ske samtidigt. Och då här är fråga om låntagare,
hvilka äro för sina behof nästan lika väl betjente med statsobligationer som
med penningar, synes mig ändamålet bäst kunna vinnas derigenom, att full¬
mäktige i Riksgäldskontoret, så vida ej eljest successiv försäljning inom lan¬
det af obligationerna kan åstadkommas, utbetalade de för hvarje gång be¬
viljade lån uti statsobligationer, till låntagaren försålda efter af fullmäktige
bestämd kurs. En sådan anordning torde väl ej behöfva utesluta, att för
någon mindre del af behofvet anskaffas medel genom utsläppandet af sådan
andel i äldre lån, som Riksgäldskontoret för egen disposition sig förbehållit,
så vida en dylik åtgärd af hänsyn till äldre långifvare skulle anses påkallad.
Jag har redan sökt framhålla, hvarför staten, så vidt möjligt, bör
undvika att genom konstladt tillskapande af ny kapitaltillgång frambringa
skenet af förändring i produktionsvillkoren. Den uppgift, som nu föreligger,
är också egentligen att stäfja misstroendet och, så vidt staten det förmår,
återställa tillförsigten till vår framtid, hvaremot det för statsmakten torde
vara omöjligt att bedöma, huruvida och i hvad mån rörelsen för närvarande
eller närmaste framtid har verkligt behof af förstärkning genom utländskt
kapital. Jag föreställer mig derför ock, att de till ifrågavarande lån hö¬
rande statsobligationer böra utställas i svenskt mynt, med vidfogande af
evalvation i något lämpligt utländskt myntslag, hvarigenom åt obligationerna
skulle beredas lätt tillträde till svensk marknad, på samma gång som de
kunde, om denna mot förmodan icke skulle för dem ega utrymme, genom
låntagarnes försorg söka sig naturlig placering i utlandet.
Då ifrågavarande lån skola återbetalas senast inom femton år, kan
väl ur vissa synpunkter ifrågasättas, att de utgifna statsobligationerna måtte
ställas på amortering inom utgången af 1893, men då det ur den svenska
statskreditens synpunkt möjligen kan anses önskvärd!, att de i detta hän¬
seende stäldes i närmare öfverensstämmelse med de hittills förekommande
statslånen, antager jag, att de af en sådan anordning befarade olägenheter
skulle kunna undanrödjas genom den bestämmelsen, att, derest de inom lop¬
pet af femton år åter inflytande utlånta medlen ej finnas erforderliga för vare
sig fortsättning af stambanebyggnaderna eller nybyggnader vid statsjernvä-
garne, desamma skola användas för att påskynda amorteringen af statens skuld.
Med åberopande af hvad sålunda är anfördt, får jag härmed i under¬
dånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att i nådig proposition till Riks¬
dagen föreslå:
att under Riksgäld skontorets förvaltning måtte bildas en jernvägshypo'-
teksfond till belopp af högst trettio millioner kronor;
11
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
att medel till denna fonds utlåning måtte beredas hufvudsakligen ge¬
nom försäljning inom landet i mån af behof eller öfverlemnande åt lantagarne,
till pris som Fullmäktige i Riksgäldskontoret bestämma, af obligationer ly¬
dande å svenskt mynt med evalvation i lämplig utländsk myntsort;
att lån ur fonden måtte på viss tid, dock ej längre än intill slutet af
1893, beviljas åt allmänna inrättningar, banker, sparbanker och andra med
af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda kreditanstalter, mot pant af
obligationer, utfärdade af svenska jernvägsbolag, som före utgången af 1878
undfått koncession;
att utlåningen ur fonden måtte få af fullmäktige i Riksgäldskontoret
verkställas enligt reglemente, som, efter det förslag dertill af fullmäktige
afgifvits, af Eders Kongl. Maj:t fastställes; samt
att lånevilkoren må bestämmas med hänsyn dertill, att staten, jemte
betryggande säkerhet för de beviljade lånen, erhaller full ersättning för de
rånte- och öfriga utgifter, som det upptagna statslånet medför.
Häruti instämde Statsrådets öfrige ledamöter, och
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält.
Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall
till hans omförmälda underdåniga hemställan, i förväg uppsatt förslag till
nådig proposition;
och befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med berörda,
detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle till Riks¬
dagen aflåtas.
Jäx protocollo
Hans Wachtmeister.