Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
1
N:o 24.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1879, kl. 7 e. m.
Kong!. Maj:ts nådiga Proposition till .Riksdagen, angående eftergift af
Kronofogden A. M. Dryselius och Häradsskrifvaren E. J. Augu¬
stin ålagd skyldighet att gälda 1868 års ränta för Trysunda
fiske i Vesternorrlands län; Gifven Stockholms slott den 31
Januari 1879.
I anledning af Kongl. Maj:ts på Rikets Ständers beslut grundade nådiga
bref den 30 December 1856 utfärdade Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkolle¬
gium den 28 April 1857 skattebref för Nätra och Själevads socknemän å krono¬
fiske! vid Trysunda hamn med dertill hörande skär, holmar och fiskevatten, belä¬
get i Nätra socken och Ångermanlands norra fögderi af Vesternorrlands län,
och stadgade deruti bland annat skyldighet för socknemänuen att årligen utgöra
den ränta, som, enligt grunderna i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855, motsva¬
rade 94 tunnor saltad strömming och hvilken ränta, omsatt i räntepersedeln hö,
motsvarade 994 centner 20 skålpund. Då socknemännen genom inträffad stegring
i sistnämnda räntepersedel markegångsvärde tillskyndades känbar förlust, före¬
slog Kongl. Maj:t, på framställning af socknemännen, 1867 års Riksdag, att ifråga¬
varande ränta måtte från och med 1868 nedsättas till det belopp hö, som svarade
mot 94 tunnor strömming efter medelpriset för de tio åren 1856 —1865, och uti
underdånig skrifvelse den 4 April 1867 biföll Riksdagen framställningen i så
måtto, att Riksdagen medgaf räntans nedsättande från och med år 1868 till det
belopp hö, som motsvarade 94 tunnor strömming efter medelpriset för de tjugu
sista åren, hvilket belopp Riksdagen antog uppgå till omkring 680 centner.
Sedan Kongl. Maj:t i nådigt bref den 11 April 1867 meddelat Kammar-
Bih. till Riksd. Prot. 1879. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
kollegium Riksdagens beslut, lät Kammarkollegium, i enlighet med den sålunda
bestämda grunden, verkställa uträkning å räntan och faststälde genom utslag den
23 December samma år berörda ränta att, såsom orden lydde, “från och med år
“1868 utgöras till 719 centner 40 skålpund hö å 1 R:dr 50 öre centnern 1,079: 10.
“penningar ...................................................................................................... — 31.
“Summa 1,079: 41.“
I det för år 1868 upprättade fögderi-jordeboks-förändringsextrakt, hvaruti
kolumnen för Kronans behållna räDtor var afdelad i eu underkolumn för hö och
en för penningai’, upptogs under rubriken “afgånget11 gamla räntan af fisket 994
centner 20 skålpund hö, som utfördes i kolumnen för höräntor, hvaremot under
rubriken “tillkommet" antecknades, att fisket enligt Kammarkollegii utslag den
23 December 1867 påfördes nya räntan 719 centner 40 skålpund hö å 1 riksdaler
50 öre — 1,079 riksdaler 10 öre, penningar 31 öre, med 1,079 riksdaler 41 öre,
hvilket sistnämnda belopp utfördes i kolumnen för penningeräntor. I fögderiets
specialräkning samt i landsboksräkenskapen för år 1868 upptogs räntan af Try-
sunda fiske till redovisning med ett penningebelopp af 1,079 riksdaler 41 öre.
Vid granskning af 1868 års landsboksräkenskaper för Vesternorrlands län
i Kammarrättens Öfverrevisionsdepartements provinsräkenskapskontor anmärkte
revisionen den 30 December 1870, att jordeboksförändringsextrakt ej funnes
räkenskapen bilagdt, och sedan i anledning häraf sådant extrakt blifvit infordradt,
anmälde revisionen uti skrifvelse till Kammarrätten den 17 Juni 1871, att, som
det äskade förändringsextraktet dåmera inkommit, erfordrades icke vidare ytt¬
rande i anledning af anmärkningen.
Den 4 Juni 1872 ingaf likväl revisionen till Kammarrätten en skrift, deri
revisionen anmärkte, att enär det i räntan ingående beloppet hö utgjorde en
sådan persedelränta, som borde af räntegifvare lösas med penningar efter det
hvarje år för de nästförflutna tio åren bestämda medelpris, hvilket för år 1868
utgjort 2 riksdaler 98 öre för hvarje centner hö, och således räntan för berörda
år bort utgöras med värdet i penningar af 719 centner 40 skålpund hö efter 2
riksdaler 98 öre för centnern utgörande 2,143 riksdaler 81 öre, med tillägg af
penningeräntan 31 öre eller tillsammans med 2,144 riksdaler 12 öre, men samma
ränta vore i räkenskaperna upptagen med endast 1,079 riksdaler 41 öre, skilna-
den mellan dessa två belopp eller 1,064 riksdaler 71 öre måtte varda till betal¬
ning faststäld.
I anledning häraf yttrade Kammarrätten genom utslag den 10 December
1872 att, enär revisionens anmärkning blifvit till Kammarrätten ingifven först den
4 Juni 1872 eller efter den tid, hvarunder reservationskraf för 1868 års ränta
kunnat hos de skattskyldige lagligen verkställas, kunde revisionens påstående icke
i då förekommen ordning bifallas, utan skulle handlingarne öfverlemnas till Kam¬
3
Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 24.
marrättens advokatfiskalsembete för utförande af den talan, hvartill förhållandet
kunde föranleda; hvilket utslag, som hos Kongl. Maj:t öfverklagades af Revisions-
kommissarien J. Brander, genom nådigt beslut den 2 April 1875 endast på det
sätt ändrades, att revisionens anmärkning förklarades ej i målets dåvarande skick,
och innan advokatfiskalen haft tillfälle att deri sig yttra, bort blifva föremål för
pröfning.
Advokatfiskalsembetet i Kammarrätten anstälde åtal mot Iläradsskrifvaren
i fögderiet E. J. Augustin, Kronofogden derstädes A. M. Dryselius och Revisorn
i Kammarrättens Ofverrevisionsdepartement A. Hallgren och yrkade dels att, då
1868 års ränta vore i räkenskapen redovisad med ett belopp af 1,064 riksdaler
71 öre mindre än vederbort, Augustin och Dryselius, hvilka underskrifvit fögderiets
specialräkning och således vore för omförmälda felaktighet ansvarige, måtte för-
pligtas ersätta Kronan samma belopp 1,064 riksdaler 71 öre, dels ock att, enär
Hallgren, hvilken haft sig anförtrodd granskningen af 1868 års landsboksräken-
skaper och jemväl undertecknat skrifvelsen till Kammarrätten den 17 Juni 1871,
bort hafva varit i tillfälle upptäcka ifrågavarande felaktighet i räkenskapen så
tidigt, att reservationskraf kunnat emot de skattskyldige anställas inom utgången
af den för sådant kraf stadgade tid, men anmärkningen angående den förelupna
felaktigheten först efter utgången af berörda tid blifvit framstäld, Hallgren måtte
fällas till ansvar för sålunda ådagalagd vårdslöshet och försummelse i tjensten.
På dessa yrkanden genmälde, Augustin: att han af lydelsen i Karnmar-
kollegii utslag den 23 December 1867 ej kunde finna annat än att ränteförvand-
lingen blifvit af Kammarkollegium verkstäld så, att 1,079 riksdaler 41 öre vore
det belopp, som bort debiteras, samt att det i allt fall vore revisionens dröjsmål
att framställa anmärkningen, som vållat att reservationskraf hos de skattskyldige
ej kunnat i laga tid anställas; och Dryselius: att det författningsenligt ålåge hä-
radsskrifvaren att upprätta och underskrifva såväl jordeboksförändrings-extraktet
som specialräkningen, samt att den omständigheten att jemväl kronofogden skulle
underteckna specialräkningen icke medförde skyldighet för honom att ansvara för
de af Iläradsskrifvaren i samma räkning verkstälda debiteringsåtgärder.
Sedan jemväl Hallgren i afgifven förklaring bestridt det mot honom väckta
påståendet, yttrade Kammarrätten uti utslag den 21 April 1876: att, emedan hvar¬
ken genom Kongl. Maj:ts ofvanberörda bref den 11 April 1867 eller Kammar-
kollegii derpå grundade utslag den 23 December samma år, enligt hvilket gamla
räntan af Trysunda fiske, utgörande 94 tunnor strömming, blifvit omsatt till ny
ränta af 719 centner 40 skålpund hö och 31 öre i penningar, att från och med
1868 utgöras, något undantag blifvit medgifvet från den uti 1 § af Kongl. kungö¬
relsen angående sättet för grundräntors och kronotiondes utgörande den 11 Maj
1855 meddelade allmänna föreskrift, att Kronans behållna räntor skulle af de
skattskyldige få lösas med penningar efter ett, hvarje år för de nästförflutna tio
4
Kongl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
åren, bestämdt medelpris; samt omförmälda nya ränta, såsom varande Kronan be¬
hållen, följaktligen bort för år 1868 debiteras och af de skattskyldige utgöras efter
det för samma år å artikeln hö faststälda medelmarkegångspris med tillägg af
de kontanta penningarne eller med sammanlagdt 2,144 riksdaler 12 öre; ty och
som ifrågavarande ränta blifvit uti fögderiets specialräkning för år 1868 redovisad
med allenast 1,079 riksdaler 41 öre eller det belopp, som enligt 11 punkten mom.
B uti Kammarkollegii kungörelse den 27 Oktober 1856 utgjorde räntans till in¬
förande i de nya jordeböckerna afsedda värde efter medelpriset för de 20 åren
1834—1853; samt Kongl. Maj:t och Kronan till följd häraf lidit en förlust af 1,064
riksdaler 71 öre, hvilket belopp, i anseende dertill att den i författuingarne stad¬
gade preskriptionstid för reservationskrafs anställande tilländagått, icke kunnat
hos de skattskyldige utkräfvas; alltså och då berörda förlust varit en följd af
redogörarnes uraktlåtenhet att vid räntans debitering och redovisning ställa sig
gällande författningar till efterrättelse; samt redogörarnes ansvarsskyldighet icke,
på sätt desse förmenat, förringades af den omständighet, att Kammarrättens revi¬
sion underlåtit att emot deras berörda origtiga förfarande framställa anmärkning
före utgången af ofvan omförmälda preskriptionstid, pröfvade, med stöd af grun¬
derna för Kammarkollegii cirkulär den 22 November 1815, Kammarrätten rätt¬
vist förpligta redogörarne, Dryselius och Augustin, hvilka gemensamt underskrif¬
va 1868 års specialräkning för fögderiet och följaktligen vore ansvarige för debi¬
teringen af utskylderna inom fögderiet under nämnda år, att samfäldt eller hvil¬
kendera gälda gitte ersätta Kongl. Maj:t och Kronan det belopp, hvarmed räntan
af Trysunda fiske för nyssnämnda år blifvit för ringa debiterad och redovisad,
eller 1,064 kronor 71 öre; hvarjemte Revisorn Hallgren, som ansågs hafva visat
vårdslöshet i sin tjenst, jemlikt 25 kap. 17 § strafflagen, dömdes till böter.
Öfver Kammarrättens utslag anfördes besvär hos Kong]. Maj:ts Högsta Dom¬
stol af Dryselius, Augustin och Hallgren, men Högsta Domstolen fann uti utslag
den 4 Juni 1877 klaganderne icke hafva anfört skäl, ledande till ändring i Kammar¬
rättens utslag.
Tre af Högsta Domstolens ledamöter voro skiljaktige från beslutet i hvad
det angick Dryselius och yttrade: att emedan enligt Kongl. Maj:ts instruktioner
den 10 November 1855 för kronofogdarne och häradsskrifvarne det ålåge icke krono¬
fogden utan häradsskrifvaren att verkställa den debitering, som erfordrades, af
alla sådana ordinarie eller extra ordinarie utskylder eller sammanskott af menig¬
heter, hvilka af kronofogden skulle uppbäras, äfvensom att uppbördsbok eller
föreskrifna särskilda längder deröfver upprätta och debetsedlar utfärda, samt
hvarken genom nämnda instruktioner eller sedermera blifvit stadgadt, att krono¬
fogden skulle kontrollera och ansvara för rigtigheten af den utaf häradsskrifvaren
verkstälda debiteringen, hvilket enligt desse ledamöters åsigt icke följde allenast
af föreskriften, att redogörelsen för den allmänna kronouppbörden, ehuru den upp¬
5
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
rättades af häradsskrifvare!], skulle underskrifvas jemväl af kronofogden; ty och
som icke ens uppgifvet vore, att Dryselius i någon mån varit vållande dertill att
den för Trysunda fiske medelst Kammarkollegii utslag den 23 December 1867
faststälda ränta, på sätt som skett, blifvit för år 1868 af Augustin för lågt debi¬
terad, eller att Dryselius erhållit del af eller eljest egt kännedom om innehållet
i Kammarkollegii omförmälda utslag, men det oaktadt underlåtit att mot debite¬
ringen göra anmärkning och bevaka Kronans rätt och bästa, pröfvade desse tre
ledamöter rättvist att, med ändring af Kammarrättens utslag i hvad det rörde
Dryselius, ogilla advokatfiskalsembetets emot honom framstälda påstående.
Uti eu till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven skrift hafva nu Kronofog¬
den Dryselius och Häradsskrifvare]! Augustin anhallit ätt, da den i kronoräken-
skaperna för år 1868 debiterade räntan vore påförd i god tro och i öfverensstäm¬
melse med innehållet i Kammarkollegii utslag den 23 December 1867, samt an¬
märkningen mot den felaktiga debiteringen först så sent tillkommit, att reserva-
tionskraf med laga verkan mot de skattskyldige ej kunnat anställas, Kongl. Maj:t
måtte antingen af gunst och nåd eftergifva hvad Dryselius och Augustin till följd
af Kongl. Maj:ts utslag den 4 Juni 1877 måst till Kronans kassa inbetala eller ock
om dylik eftergift hos Riksdagen göra framställning.
Sedan Kammarrätten efter sitt advokatfiskalsembetes hörande afgifvit iu-
fordradt underdånigt utlåtande, har Kongl. Maj:t förevarande ansökning i nådigt
öfvervägande tagit, och då ordalydelsen i Kammarkollegii ofvannämnda utslag den
23 December 1867 är i viss mån skiljaktig från den, som af kollegium i dylika
fall eljest begagnas, och icke tydligen utmärker, att Kongl. kungörelsen den 11
Maj 1855 skulle vid utgörandet af den ifrågavarande räntan tillämpas, samt redo-
görarne vid sådant förhållande egt anledning antaga att i förevarande tall, dei
ränteförvandlingen egt rum icke på grund af allmän författning utan i följd af
Kongl. Maj:ts och Riksdagens särskilda beslut, Kammarkollegii utslag borde, på
sätt som skett, tillämpas strängt efter dess ordalydelse, vill Kongl. Maj:t, med af¬
seende så väl härå som i betraktande af hvad i öfrigt i ärendet förekommit, före¬
slå Riksdagen, att det genom Kongl. Maj:ts utslag den 4 Juni 1877 Kronofogden
A. M. Dryselius och Häradsskrifvaren E. J. Augustin till gäldande ålagda och af
dem redan levererade beloppet 1,064 kronor 71 öre må varda efterskänkt, dock
efter afdrag af 159 kronor 71 öre, utgörande det Kammarrättens advokatfiskals-
embete och revision tillkommande, på ersättningssumman belöpande och redan
uppburna aktorats- och anmärkningsarfvode.
De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens veder¬
börande Utskott; Och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Hans Forssell.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 Januari 1879.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geee,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,
Thyselius,
Lovén,
Friherre von Otter,
Forssell,
Rosensvärd,
von Stetern och
Malmström.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Forssell föredrog
22:o
Departementschefen föredrog härefter en till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifven skrift, deruti Kronofogden A. M. Dryselius och Häradsskrifvaren E. J.
Augustin, hvilka genom Kongl. Maj:ts utslag den 4 Juni 1877 förpligtats att sam-
fäldt eller hvilkendera gälda gitte ersätta Kongl. Maj:t och Kronan för ringa de¬
biterad och redovisad ränta af Trysunda fiske för år 1868 med 1,064 kronor 71
öre, anhållit, att Kongl. Maj:t måtte antingen af gunst och nåd eftergifva hvad
Dryselius och Augustin till följd af berörda utslag måst till Kronans kassa inbetala
eller ock om dylik eftergift hos Riksdagen göra framställning;
Öfver hvilken ansökning Kammarrätten, efter sitt advokatfiskalsembetes hö¬
rande, afgilvit infordradt underdånigt utlåtande.
7
Kongl. Maj:tf; Nåd. Proposition N:o 24.
Då ordalydelsen i Kammarkollegii utslag den 23 December 1867 vore i
viss mån skiljaktig från den, som af kollegium i dylika fall eljest begagnades och
icke tydligt utmärkte, att nådiga Kungörelsen den It Maj 1855 skulle vid ut¬
görandet af den ifrågavarande räntan tillämpas, samt redogörarne vid sådant för¬
hållande egt anledning antaga, att i förevarande fall, der ränteförvandlingen egt
rum icke på grund af allmän författning utan i följd af Kongl. Maj:ts och Riks¬
dagens särskilda beslut, Kammarkollegii utslag borde, på sätt som skett, tillämpas
strängt efter dess ordalydelse, hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t, med afse¬
ende såväl härå som i betraktande af hvad i öfrigt i ärendet förekommit, måtte
föreslå Riksdagen, att det genom Kongl. Maj:ts utslag den 4 Juni 1877 Dryselius
och Augustin till gäldande ålagda och af dem redan levererade beloppet 1,064
kronor 71 öre måtte varda efterskänkt, dock efter afdrag af 159 kronor 71 öre,
utgörande det Kammarrättens advokatfiskalsembete och revision tillkommande, på
ersättningssumman belöpande och redan uppburna aktorats- och anmärkningsarfvode.
Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt, behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla och bifalla.
Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall till
omförmälda underdåniga hemställan i förväg uppsatt förslag till nådig proposition;
och befalde Kong]. Maj:t att, i enlighet med berörda,
detta protokoll bilagda, förslag, proposition skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo
Hans WacJitmeister.