Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
i Q
JL u
N:o 19.
Ank. till Riksd. Kansli deu 19 Peta. 1879, kl. 7 e. in.
kongl. Maj:t.s nådiga proposition, till Riksdagen, angående efter¬
gift af dm; jordeboksränta, emu enligt Kong!, kungörel¬
sen den 9 Juni 1871 bär hemman och lägenheter i rissel
bergslager piff öras; Gifven Stockholms Slott den 31
Januari 1879.
Sedan i proposition till 1871 års Riksdag' föreslagits, att hyttorna
inom bergslag måtte från utgörande af tackjernstionde befrias, utan
att de räntor, hvilka eu gång inom bergslag upphört, åter påfördes,
äfvensom att skattejern och hyttegälsjern jemväl måtte upphäfvas, samt
att hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore under¬
kastade ordinarie rotering, måtte efter det rotetal, till hvilket de vore
extra roterade, åläggas rotevakansafgifter till hälften emot annan rote¬
rad jord i samma län, anmälde Riksdagen i underdånig skrifvelse den
19 Maj nämnda år, att omförmälda proposition blifvit på det sätt bi¬
fallen, att Riksdagen medgifvit, det skyldigheten inom privilegierad
bergslagsort till utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern
och hyttegälsjern, der någondera af dessa senare afgiftsposter blifvit
åsatt och ännu qvarstode, finge för framtiden upphöra, emot det att
hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore under¬
kastade ordinarie rotering, skulle, efter det rotetal, till hvilket de vore
extra roterade, åläggas rotevakansafgifter till hälften emot annan rote¬
rad jord i samma län, och att, med hufvudsaklig tillämpning af hvad
Kammar- och Kommerskollegierna i underdånigt utlåtande den 31 De¬
cember 1867 rörande grunderna och sättet för berörda förändrings
14
Kong!, Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 19.
genomförande förordat och hemstält, hvarje hemman och lägenhet inom
privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort,
åtnjöte någon frihet i afseende å ränta, skulle, på ofvan angifna vilkor
och i de fall som vederborde, till hälften åsättas de skyldigheter härut¬
innan, som, efter vederbörandes hörande, funnes med författningarne
öfverensstämma, samt att de nya rättsförhållanden, som af omförmälda
förändring kunde varda en följd, skulle komma att inträda från och
med början af år 1872; hvarjemte Riksdagen anhöll, att, derest vid de
sålunda bestämda skyldigheternas påförande, någon ytterligare lindring
skulle i särskilda fall visa sig af omständigheterna påkallad, Riksdagen
måtte derom få emottaga nådig framställning.
Det af Riksdagen sålunda fattade, genom Kong], kungörelse den
1) Juni 1871 till allmän efterrättelse meddelade beslut, angående vilko-
ren för tack]ermstioudens upphörande, har numera blifvit fullständigt
bragt till verkställighet, förutom att jordeboksränta i enlighet med be¬
slutet icke blifvit påförd inom nedannämnda bergslager, nemligen Skinn-
skattebergs och Norbergs inom Vestmanlands län, Nora, Hjulsjö, Lin¬
des, Ramsbergs, Grythytte, Hellefors, * larlskoga, Lekebergs och Ler¬
bäcks bergslager i Örebro län, Vesterbergslagen i Stora Kopparbergs
och Filipstads bergslag i Vermlands län.
Åberopande hvad bilagda protokoll öfver finansärenden för clen
31 innevarande månad derom innehåller, vill Kongl. Maj:t, med till¬
kännagifvande att Kongl. Maj:t funnit den berörda, återstående ränte-
påföringen i nu nämnda bergslager svårligen kunna, utan kränkning
af enskildes rätt, verkställas, härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
att den del af den förut frinjutna jordeboksräntan i ofvan uppräknade
bergslager, som, enligt Riksdagens år 1871 fattade, genom Kongl. kun¬
görelsen den 9 Juni samma år till efterrättelse meddelade beslut, skall
hemman och lägenheter i dessa bergslager påföras, må helt och hållet
eftergifvas.
De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens veder¬
börande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver Riksdagen
med afl Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
O S C A R.
Hans Forssell.
Kongl. Majts Nåd. Proposition No 19.
15
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31
Januari 1879.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,
Thyselius,
Lovén,
Friherre von Otter,
Forssell,
Rosensvärd,
von Steyern och
Malmström.
17:o.
Föredragande Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde
härefter:
I den till 1871 års Riksdag afgifna nådiga proposition, som
ledde till borttagande inom de privilegierade bergslagerna af tackjerns-
tionden äfvensom af skatte- och hyttegälsjernet, föreslogs såsom vilkor
för denna eftergift endast, att hemman och lägenheter i de bergslager,
som icke redan vore underkastade ordinarie rotering, skulle efter det
rotetal, till hvilket de voro extra roterade, påföras rotevakansafgifter
till hälften emot annan roterad jord i länet.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Riksdagen, som i öfrigt biföll den Kongl. propositionen, fäste
dock vid sitt godkännande deraf det ytterligare vilkor, att, med huf¬
vudsaklig tillämpning af hvad Kammar- och Kommerskollegierna i
underdånigt utlåtande af den 31 December 1867 rörande grunderna
och sättet för tackjernsskattens upphörande hemstält, hvarje hemman
och lägenhet inom privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att
tillhöra sådan ort, åtnjöte någon frihet i afseende på ränta, skulle till
hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes
hörande, funnes med författningarne öfverensstämma; men anhöll Riks¬
dagen tillika, att, derest vid de sålunda bestämda skyldigheternas på¬
förande någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall visa sig af
omständigheterna påkallad, Riksdagen då måtte få derom emottaga
nådig framställning.
Det af Riksdagen sålunda fattade beslut i afseende på vilkoren
för tackjernstiondens eftergifvande har numera i vissa bergslager blif-
vit fullständigt bragd till verkställighet, hvaremot i följande bergslager,
nemligen Skinnskattebergs och Norbergs inom Vestmanlands län, Nora,
Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte, Hellefors, Carlskoga, Lekebergs
och Lerbäcks bergslager i Örebro län, Vesterbergslagen i Stora Kop¬
parbergs och Filipstads bergslag i Vermlands län väl rotevakansaf-
gifter och mantalsränta blifvit i enlighet med grunderna för det nämnda
beslutet påförda, men för åsättande af jordeboksränta hinder af den
väsentliga beskaffenhet mött, att beslutet i denna del hittills icke kun¬
nat genomföras.
Efter att hafva erhållit nådig befallning att, jemte vidtagande af
andra åtgärder för verkställighet af Riksdagens omförmälda beslut,
föranstalta om påförande af jordeboksränta i nämnda bergslager, an¬
mälde Kammarkollegium i underdånig skrifvelse den 19 December
1873, att, då vid åsättande af denna ränta vore nödigt att återgå till
de förhållanden, som egde rum i början af 1600-talet, vid hvilken tid
genom Kongl. brefven den 18 Februari och den 26 Mars 1608 med
flera författningar räntofrihet för tack] ems tillverkning först medgafs,
och hos länsstyrelserna icke funnes att tillgå de handlingar och upp¬
lysningar, som för meddelande af riktiga beslut, angående räntans på¬
förande erfordrades, utan sådana upplysningar, om någonstädes, stode
att finna endast i kollega arkiv, kollegium ansett lämpligt att, förr
än frågan behandlades hos vederbörande befallningshafvande, låta inom
Kollegium anställa en undersökning i ämnet, hvilken kunde läggas till
grund för de beslut, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hade att meddela. Vid den undersökning, som i anledning häraf före¬
tagits och sträckt sig till flera bergslager, såsom Skinnskattebergs,
17
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 19.
Norbergs och Lindes samt Westerbergslagen hade det emellertid visat
sig, att, utom det att de skattehandlingar af jordeböcker, debiterings-
och tiondelängder, livilka rådfrågats, befunnits ofullständiga och för
mellanrum af liera år saknats, de samtidiga af dessa handlingar icke
alltid öfverensstämt med hvarandra, utan företett olikheter i hemman¬
tal, räntor och åboernas antal, som gjort det omöjligt att utreda hvil¬
ken ränta, enligt de föreskrifna grunderna, borde hvarje nu befintligt
hemman såsom dess ursprungliga eller rätta påföras. Kollegium an-
lörde exempelvis, hurusom, då i 1620 års jordebok förekomme två
hemman Rosendal i Norbergs socken med hvar sin åbo och olika rän¬
tor, men i längden, efter hvilken gärdkolen debiterades, fyra hemman,
med samma namn om ett hälft mantal hvardera, äfvenledes med hvar
sin åbo, stannade man i ovisshet, Indika af de senare hemmanen mot¬
svarade hvartdera af de båda förra och huru stor del af räntan å dessa
följaktligen borde påföras hvarje af de halfva hemmanen, hvilken svå¬
righet än mer okades derigenom att dessa hemman i jordeboken tio
är senare väl bibehållits till antalet, men minskats i hemmantalet till
det ännu för dem förekommande af tillsammans 1 V2 mantal, dock
med tillökning i räntan från 12 till 13 dagsverken. Dylika svårighe¬
ter af flerehanda slag hade bill vit. anmärkta för åtskilliga andra hem¬
man i denna och andra bergslager, och kunde det i allmänhet sägas,
att, när olikheterna, äfven i början af 1600-talet, i jordeböckerna vore
sa många emellan åboernas antal och hemmantalet i en by, helst
när det sistnämnda blifvit ökadt, det icke läte sig afgöra, Indika af de
nu befintliga hemmanen haft gammal, afskrifven jordeboksränta, och
huru stor lör hvartdera, och Indika åter vore nyhemman, som borde
ny ränta åsättas, enligt den al Kammar- och Kommerskollegierna i
deras underdåniga utlåtande den 31 December 1867 uppgifna och,
efter hvad Kollegium antog, af Riksdagen, med nedsättning blott till
halfva beloppet, gillade grundsats att dels påföra skattlagdt hemman
dess rätta ränta, dels ock beträffande hemman, som icke blifvit till
jordeboksränta skattlagdt, förordna om bestämmandet af sådan ränta
genom jemförelse med annat jemngod! hemman i orten; en åtgärd,
hvilken, erm den skulle ske genom refning och skattläggning efter
metoden, dessutom skulle medföra alltför betydliga kostnader, jemförda
med det resultat, som derigenom stode att vinna.
Då Kollegium sålunda funnit nu antydda sätt för räntornas åsät-
tande i allmänhet overkställbar!, hade i stället fråga hos Kollegium
uppstått att vid räntornas påförande använda taxeringsvärdet, såsom
bättre än hemmantalet bestämmande hemmanens ömsesidiga • vär-
JBill. Ull Rik sd. Prut, 1879. 1 Sand. 1 A/d. 8 Raft. ' 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
den och skattdragande förmåga. Men vid eu i Kollegium, bland an¬
nat, för samtliga de hyttor i Filipstads bergslag, hvilka enligt Kolle¬
giernas merberörda utlåtande dragit jordeboksränta af osmundsjern,
företagen beräkning öfver de räntebelopp, som skulle drabba hvardera
af dessa hyttor, om de afskrifna jernräntorna för hela bergslagen
sammansloges och efter 1862 års taxeringsvärden fördelades på hyt¬
torna, hade det befunnits att, under det en hel hytta, taxerad till
90.000 kronor, derigenom skulle tillgodonjuta en lindring i beskatt¬
ningen af 169,02 procent, skulle deremot eu half hytta, taxerad till
80.000 kronor, få sin ränta ökad med 136,02 procent; och då en så¬
dan jemförelse, derest den gjordes endast mellan två och två hemman
i en socken, den lindrigast och högst beskattade efter hemmantal,
jemfördt med taxeringsvärdet, utfölle ännu ofördelaktigare för de högst
taxerade, hade Kollegium ansett äfven detta sätt att utföra det fattade
beslutet, då nu vore fråga om återinförande af grundräntor, icke böra
ifrågakomma.
Det hade under sådana förhållanden synts Kollegium vara den
lämpligaste utvägen att, likasom hemmantalsränta.!! bestämdes efter
hemmantalet, för hvarje bergslag fördela jordeboksräntans halfva fri¬
njutna belopp lika på alla de skatte- och kronohemman, som vore
derifrån befriade, dervid visserligen intet hemman blefve för drygt
beskaffad!, då i allt fall halfva räntan eftergåfves. Enär likväl, i följd
deraf att jordeboksränta!! icke vore såsom hemmantalsränta!! lika stor
för hvarje mantal, utan kunde för det ena mantalet vara större än för
det andra, beroende på olika skattläggning, det i allt fall kunde in¬
träffa, att genom en så beskaffad lika påföring af half ränta ett och
annat hemman icke komme att åtnjuta befrielse från sin särskilda
halfva jordeboksränta, utan finge erlägga något derutöfver, under det
ett annat hemman derigenom lindrades mer än vederborde, hemstälde
Kollegium, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t, för undanrödjande på
förhand af hvarje anledning till klagan, skulle finna skäl, enligt den
af Riksdagen meddelade anvisning, hos Riksdagen göra framställ¬
ning om den ytterligare lindring i ränta för de ifrågavarande bergs¬
lagerna, att af den för hvarje bergslag eftergift!a jordeboksränta!! en¬
dast en tredjedel måtte de hemman, som vore derifrån befriade, till
lika belopp efter hemmantalet hvardera påföras enligt de inom hvarje
bergslag särskild! förekommande förhållanden. Då, enligt en vid Kol¬
lega skrifvelse fogad uträkning, halfva jordeboksränta!! för alla de
7 5 5 53/fi0 mantal i dessa bergslager, hvilka åtnjöte frihet från dylik
ränta, utgjorde, efter de i Kollegiernas förut åberopade utlåtanden upp¬
tagna värden, tillsammans 4,504 kronor 60 öre och för hvarje helt
19
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.
mantal i medeltal 5 kronor 96 öre, samt enligt nådiga förordningen
den 23 Juli 1869 tillköpa 4,493 kronor 24 öre och på mantalet 5
kronor 94 öre, skulle, med den af Kollegium föreslagna nedsättning,
hela beloppet af den jordeboksränta, som komme att i de ifrågava¬
rande bergslagerna påföras, uppgå enligt det första alternativet till
3,003 kronor 7 öre, utgörande i medeltal för hvarje mantal 3 kronor
97 öre, och enligt det'andra alternativet 2,995 kronor 49 öre, eller på
mantalet 3 kronor 96 öre.
I enlighet med denna Kollega hemställan, föreslog Eders Kongl.
Maj:t i nådig proposition till Riksdagen den 8 April 1874, att vid til¬
lämpningen af de enligt Riksdagens beslut genom kungörelsen den 9
Juni 1871 meddelade föreskrifter angående framtida skattskyldigheten
för sådana hemman och lägenheter inom privilegierad bergslagsort,
som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, dittills åtnjutit någon frihet
i afseende på räntan, måtte få så förfaras, att af den för hvarje bergs¬
lag eftergifna jordeboksränta!! endast en tredjedel måtte de hemman,
som derifrån voro befriade, till lika belopp efter hemmantalet hvardera
påföras, enligt de inom hvarje bergslag särskild! förekommande för¬
hållanden.
Vid remissen till Stats-Utskottet af berörda nådiga proposition
uttalade en ledamot i Andra Kammaren, hvilken verkstält eu omfattande
undersökning af de med tack]'ernstiond eris eftergifvande sammanhän¬
gande förhållanden, såsom sin åsigt, att en tillfredsställande lösning af
frågan icke kunde uppnås, med mindre den till påförande bestämda
delen af jordeboksränta!! helt och hållet eftergåfves. Detta yttrande
föranledde Stats-Utskottet att från vederbörande provinskontor i Kammar¬
kollegium under hand förskaffa sig ytterligare upplysningar i ämnet;
men då de sålunda erhållna upplysningarna icke befunnos lemna till¬
räcklig ledning för frågans fullständiga bedömande, förklarade sig Ut¬
skottet, i utlåtande öfver propositionen den 8 Maj 1874, anse frågans
slutliga afgörande böra uppskjutas, till dess den ytterligare utred¬
ning i ämnet, som enligt Utskottets åsigt erfordrades, kunde åstad¬
kommas. Utskottet anförde vidare, att ehuru den i propositionen
föreslagna räntenedsättningen afsåg att på förhand undanrödja alla skäl
till klagan öfver ifrågavarande beskattning, densamma likväl förefallit
Utskottet väl godtycklig. Då, enligt hvad i propositionen upplystes,
det med afseende på många bergslagsorter varit omöjligt att utreda,
hvilken ränta borde hvarje befintligt hemman såsom dess ursprungliga
eller rätta påföras, hade den föreslagna nedsättningen synts Utskottet
icke innebära full säkerhet, för att icke, densamma oaktadt, möjligen
ett och annat hemman blefve högre beskattadt, än rättvist vore, lika¬
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
som ock lura syntes vara för handen, att genom det ifrågasatta skatt-
läggningssåttet jordeboksränta komma att påföras hemman, hvilket
rättvisligen icke vore skyldigt att utgöra'dylik skatt, Under sådana
förhallanden skulle ifrågavarande beskattning antagligen gifva anledning
till ett stort antal tvister, hvarigenom åter skulle nödvändiggöras den
ytterligare utredning i ämnet, som Utskottet funnit erforderlig. Visser¬
ligen skulle de anmärkta olägenheterna undanrödja*, om ifrågavarande
skatt helt och hållet eftergåfves; men dä något förslag i sådant syfte
icke olif vi t till Utskottet hänskjuta!, häda Utskottet ansett sig sakna
anledning att närmare uttala sig derom. Ett sådant eftergifvande syn¬
te® Utskottet i allt fall icke böra ifrågakomma annat än i sammanhang
med en allmän skattereglering och desto mindre böra blifva föremål
för den da samlade Riksdagens pröfning och afgörande, som till näst¬
följande Riksdag nådig proposition om grundskatternas upphörande i
allmänhet antogs vara att förvänta.
Åberopande hvad Utskottet sålunda anfört, hemstälde Utskottet,
att den i ämnet gjorda nådiga propositionen för det dåvarande icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Detta Utskottets betänkande godkändes af Andra Kammaren,
hvaremot Första Kammaren, med afslag å betänkandet, biföll den
nadiga propositionen med ett sa lydande tillägg: »ägare af jord inom
bergslagen derigenom icke betaget att, i händelse han tilltror sig
kunna leda i bevis, att halfva jordeboksränta^ rätteligen bestämd och
beräknad, icke uppgår till det belopp, som enligt den i den nådiga
propositionen föreslagna grund skulle jorden påföras, sin talan i detta
hänseende efter befogenhet utföra.» Under ärendets behandling i Kam¬
rarna erkändes äfven af dem, som yttrade sig för betänkandet, de stora
svårigheter, hvarmed den beslutade beskattningens påförande vore före-
nadt, och eu ledamot, tillhörande Utskottet, antydde Rimligen bestämdt,
att, derest ett förslag förelegat om räntans fullständiga eftergifvande,
detsamma kunnat påräkna Utskottets understöd, likasom äfven andra
ledamöter inom båda Kamrarna fram holk) önskligheten af eu dylik
eftergift.
Till följd af Kamrarnas skiljaktiga beslut hade emellertid frågan
förfallit, hvithet af Riksdagen i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1874
inför Eders Kongl. Vaja anmäldes.
Sedan detta Riksdagens beslut blifvit Kammarkollegium meddeladt,
anbefallde Kollegium Eders Kongl. Maj ds vederbörande Befallnings¬
hafvande att hos alle ägare och innehafvare af hemman och lägenheter
inom ofvannämnda bergslager, hvilka enligt Kollegiernas utlåtande den
31 December 1867 åtnjutit lindring i jordeboksränta, låta ofördröjligen
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.
i stadgad ordning- anställa reservationskraf för den hälft af räntan,
som från och med år 1872 borde dem påföras; men då de förut af
Kollegium anmärkta svårigheterna att påföra hvarje särskild! gammalt
hemman i dessa bergslager dess halfva frinjutna ränta, likasom att
dermed belägga senare tillkomna hemman af privilegierad berg,slags-
natur oförminskade qvarstodo, fann Kollegium sig föranlåtet att i under¬
dånig skrifvelse den 20 November 1874 hos Eders Kong], Maj:t göra
förnyad framställning i förevarande ämne.
Kollo gill in erinrar härvid, hurusom Kollegium redan i sitt förra
utlåtande framhållit vanskligheten att genom arkivundersökningar
komma till visshet om den ränta, hemmanen i bergslagerna nu borde
draga. Men härtill komma vidare, att under 1600-talet, i flora, om icke
alla, rikets landskap betydliga förändringar egt rum i hemmanens ur¬
sprungliga områden, torp på skattlägga hemmans områden blifvit åsätta,
hemmantal och nya hemman uppstått på bolbysmark, hvilket tvifvels¬
utan varit fallet äfven i bergslagerna, endast med den åtskilnad, att
då annorstädes häraf föranleda nya allmänna jordrefningar med åtföl¬
jande skattläggningar och skatt ejemkningar, sådana deremot icke före¬
tagits i bergslagerna. Att vid ifrågavarande skattepåföring lägga ett-
hemmans gamla ränta till grund, sedan hemmanets område förändrats,
funne Kollegium icke lämpligt, och att företaga ny skattläggning vore
dels för kostsamt, dels äfven obilligt, enär deraf äfven skulle komma
att drabbas uppodlingar, som i senare tider blifvit verkställa, och Indika
enligt Förordningen om landskulturens upphjelpande den 25 November
1.740 med flera författningar skulle från skattläggning åtnjuta befrielse.
Att åter till grund för räntornas åsättande taga hemmanens nuvarande
taxeringsvärden skulle, utom att dessa vore förändring underkastade,
vara lika otjenligt, emedan deri till förhöjande af hemmanens värde
ingått icke allenast de från skattläggning befriade uppodlingarna, utan
ock numera värdet af deras skogsmark, hvilket vid den ursprunglig;!
skattläggningen alls icke eller åtminstone endast i underordnad män
tagits i beräkning.
I betraktande af alla dessa svårigheter för räntans åsättande, har
Kollegium hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna
skäligt i nådig proposition föreslå Riksdagen, att den jordeboksränta,
som inom hvar och en af ofvan uppräknade bergslager bör påföras,
ma, de hemman och lägenheter derinom, Indika varit i åtnjutande af
bergslagsfrihet, åsättas genom särskilda kommissioner, i ungefärlig
likhet med de genom nådiga instruktionen den 20 December 1825 för¬
ordnade roteringskommissioner, sammansatta af landshöfdingen i länet,
såsom ordförande, landskamreraren och förste landtmätaron såsom leda¬
22
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.
möter, samt derjemte två ledamöter, valda af länets landsting. Om
vid dessa kommissioners sammanträden jordeböcker och kartehandlin-
gar från provinslandtmäterikontoret blefve att tillgå, samt för upplys¬
ningars meddelande kronofogden och häradsskrifvaren i orten vore till¬
städes; om derjemte hvarje jordegare berättigades att vid sammanträ¬
dena infinna sig och bevaka sin talan, skulle, enligt hvad Kollegium
förestält sig, blifva sörjdt för ett så noggrant bestämmande af den
ifrågavarande beskattningen, som under närvarande omständigheter
vore möjligt. Man skulle då icke behöfva inskränka sig till mekaniskt
påförande af half jordeboksränta för hvarje mantal, utan, der omständig¬
heterna kunde föranleda, att hemman eller byar efter räntebefrielsen
erhållit ökade områden eller hemmantal, skulle något större ränta
kunna dem åsättas, jemte det motsvarande lindring tillgodokomme de
hemman, för hvilka motsatsen inträffat. Efter förrättningens slut skulle
kommissionens beslut underställas Kollegii pröfning och genom veder¬
börande Befallningshafvandes försorg kungöras jordegarne inom bergs¬
lagen med hänvisning för hvar och en, som dermed funne sig miss¬
nöjd, att inom behörig tid hos Kollegium anföra besvär, då således
ytterligare tillfälle vunnes för den, som ansåge sin rätt förnärmad, att
erhålla rättelse, och borde målet derefter på vanligt sätt kunna medelst
besvär öfver Kollegii utslag hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
fullföljas.
Innan jag går att yttra mig i anledning af Kollegii omförmälda
framställning, bör jag icke underlåta att nämna, det förevarande be-
skattningsfråga äfven varit föremål för behandling vid sistlidne års
Riksdag, då i Andra Kammaren motion väcktes derom, att Riksdagen
skulle för sin del besluta, att alla åtgärder för räntornas påförande
skulle inställas, till dess frågan om en förändrad jordbeskattning för
hela riket blifvit vederbörligen afgjord. 1 häröfver den 13 Maj 1878
afgifvet betänkande hemstälde Stats-Utskottet, på anförda skäl och med
särskilt åberopande att, derest ifrågavarande skadereglering skulle
finnas medföra alltför störa olägenheter, Eders Kongl. Maj:t icke torde
underlåta att, i anledning af Kammarkollegii sistberörda utlåtande den
20 November 1874, till Riksdagen göra de framställningar i ämnet,
hvartill förhållandena kunde gifva anledning, att motionen ej måtte
till någon åtgärd föranleda; hvilken hemställan af båda Kamrarne bi¬
fölls.
Till någon ledning för bedömande af de kostnader, som skulle
föranledas af den ifrågavarande räntepåföringens verkställande genom
särskilda kommissioner i enlighet med Kammarkollegii förslag, hav jag
från vederbörande tjensteman i Arméförvaltningen förskaffat mig upp¬
28
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 19.
gift å utgifterna för den enligt nådiga Brefvet den 4 Juli 1868 för
rotering af vissa hemman i Kils m. fl. socknar af Örebro län tillsatta
kommission, hvars sammansättning var hufvudsakligen densamma, som
för de nu ifrågasatta kommissionerna blifvit föreslagen; utvisande den
mig lemnade uppgiften, att till ledamöterna i nämnda kommission och
till de af kommissionen använda biträden utbetalats 635 kronor 32 öre.
Den tvifvelsutan långt mer invecklade och svårlösta uppgift, som kom¬
ma att föreligga de nu föreslagna kommissionerna, tillåter väl icke,
att af den anförda kostnaden för 1868 års roteringskommission draga
någon bestämd slutsats om de utgifter, som i förevarande fall skulle
för kommissionernas verksamhet blifva erforderliga; men då roterings-
kommissionens uppdrag omfattade endast 101-J mantal, belägna inom
samma län och, med undantag af 1| mantal, tillhörande allenast tre
särskilda socknar, under det att här skulle gälla att påföra ränta å
tillsamman 755;;;; mantal inom 4 olika län och tillhörande 13 särskilda
bergslager med tillsamman 39 socknar eller sockenandelar, torde det
med temlig visshet kunna förutsägas, att de föreslagna skattekom-
missionerna skulle medföra så stor kostnad, att denna icke komme
att stå i något rimligt förhållande till den fördel för statsverket, som
genom räntepåföringen skulle vinnas, helst om, i sammanhang med
en allmän reglering af grundskatterna, den påförda räntan i en må¬
hända icke aflägsen framtid skulle till större eller mindre del upphöra
att utgå.
Detta oaktadt skulle jag dock icke draga i betänkande att till¬
styrka den af Kammarkollegium föreslagna åtgärden, derest det syntes
mig i någon män antagligt, att de nämnda kommissionerna skulle blifva
i stånd att på ett tillfredsställande sätt lösa svårigheter, Indika Kam¬
markollegium, med tillgång till landets vigtigaste kamerala urkunder,
icke förmått att öfvervinna, Visserligen skulle för de på stället arbe¬
tande kommissionerna åtskilliga upplysningar sannolikt blifva att tillgå,
af hvilka Kollegium varit i saknad; men knappast torde genom dessa
upplysningar kommissionerna sättas i tillfälle att med större säkerhet,
än Kammarkollegium, afgöra, vare sig hvilka hemman, som mot ve¬
derlag af taekjcrnstionde åtnjutit rän tefrihet, der ovissh et derom före¬
kommer, eller huru stor del af en bergslags frinjutna ränta rättvisligen
bör hvarje hemman påföras, efter de förändringar, jorden inom bergs¬
lagen genom styckningar och uppodlingar under tidernas lopp undergått,
Den utredning, Kammarkollegii omförmälda underdåniga utlåta n-
den innehålla tillika med hvad i förevarande ämne förekommit allt se¬
dan frågan om tackjernstiondens upphörande först väcktes, synes mig
till fullo ådagalägga, att den, af 1871 års Riksdag beslutade påföringen
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
af jordeboksränta uti ifrågavarande bergslager svårligen kan verkstäl¬
las, utan att enskilde dervid i sin rätt förnärmas, likasom att för de
myndigheter, under hvilkas pröfning beskattningsåtgärderna kunna
blifva dragna, i de flesta fall måste komma att saknas all bestämd grand
för bedömande, huruvida orätt skett den ene eller den andre, och jag
hemtar häraf anledning i underdånighet hemställa, att Eders Kong!.
Maj:t ville i nådig proposition till Riksdagen, med tillkännagifvande
att Eders Kongl. Magt funnit den ifrågavarande beskattningsåtgärden
svårligen kunna utan kränkning af enskildes rätt verkställas, föreslå
Riksdagen att medgifva, att, den del af den förut frinjutna jordeboks-
räntan i förenämnda, bergslager, som, enligt Riksdagens år' 1871 fet¬
tade, genom nådiga kungörelsen den 9 Juni samma år till efterrättelse
meddelade beslut, skulle hemman och lägenheter i dessa bergslager
påföras, må helt och hållet eftergifvas.
I hvad föredragande Departementschefen sålunda hemstält, in¬
stämde Statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt, behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.
Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af
bifall till omförmälda underdåniga hemställan, i förväg uppsatt förslag
till nådig proposition;
och befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med
berörda, detta protokoll bilagda förslag, proposition
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Han s Wachtm eister.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1879.