Motioner i Första Kammaren, N:o 29.
i
N:o 29.
Åf Herr A. 0. Wallenberg: Om ändring af 72 § Regerings¬
formen och 71 § Riksdagsordningen.
Sveriges Riksbanks egenskap af statsbank gör det till en bjudande
nödvändighet att begge statsmakterna för desamma ansvara och att de
följaktligen tillerkännas befogenhet att uti Riksbankens förvaltning del-
taga på sätt, som kan finnas lämpligt. Att utesluta konungamakten
från att medelst delegerade deltaga i förvaltningen af Riksbankens ange¬
lägenheter, är både att visa misstroende mot den främsta statsmakten
och att göra nationalrepresentationen till verkställande makt, då den
icke borde vara annat än lagstiftande makt, uti hvilken befogenhet be¬
viljandet af skatter jemväl ingår.
Från de tider, som närvarande generation icke upplefvat. utan en¬
dast känner genom historien, har traditionen till våra dagar fortplantat
den åsigt, som ännu gör sig i grundlagar^ gällande, att man borde
vakta Riksbanken mot konungamakten. Men en sådan tradition har nu
mera ingen giltighet, ty man kan icke på allvar vilja jemföra en enväl¬
dig konungamakt med en riksstyrelse, Infilande på en konstitutionelt
monarkisk princip och samvetsgrant tillämpad i öfverensstämmelse med
gällande grundlagar. Det saknas således hvarje anledning att låta det
hittills gällande grundlagsbudet i § 72 Regeringsformen förblifva oför¬
ändrad:;.
Men en annan anledning till nödvändigheten att vidtaga förändring
äfven i § 71 Riksdagsordningen förefinnes, ity att denna paragraf inne¬
håller, att bankofullmäktige skola väljas genom en valnämnd, bestående
af fyratioåtta ledamöter, af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser
tjugofyra. °
Bih. till Riksd. Prot. 1879. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Häft.
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 29.
Bland nyheterna i 1866 års Riksdagsordning är denna metod att
utse bankofullmäktige den minst lyckade. Enligt 1810 års Riksdags¬
ordning valde hvarje stånd sina fullmäktige att deltaga uti Riksbankens
styrelse, och jag har aldrig hört, att någon bankofullmäktig den tiden
grundade sin befogenhet att deltaga i Riksbankens styrelse på en lott¬
kastning, såsom § 75 Riksdagsordningen tillåter.
Det är klart, att en hvar ledamot, som medelst lottning inkommit
i Riksbankens styrelse, representerar den ena Kammarens belåtenhet och
den andra Kammarens missbelåtenhet öfver valets utgång. Afsigten att
genom en så beskaffad valnämnd åstadkomma en större enighet vid de
vigtiga valen, har otvifvelaktigt varit välmenande, men vittnar ingalunda
om någon större menniskokännedom eller om förutseende af möjligheten
att de tvenne Kamrarne skulle komma att söka göra hvardera sin egen
åsigt gällande, och det således i sjelfva verket icke blefve fyratioåtta
personer, som handlade efter sina individuela tycken och tänkesätt, utan
blott två personligheter, som antingen stodo gent emot hvarandra och
leinnade afgörandet i slumpens hand, eller som på kompromissens slipp¬
rig väg sökte bibehålla skenet af en samdrägt, som saknades. Långt
bättre att, såsom hvardera af de fyra riksstånden fordom gjorde, fram¬
deles tillåta de begge likstälda Kamrarne att hvar för sig utse sina
delegerade.
Antalet bankofullmäktige är nu bestämdt till sju, men dels med
afseende derpå, att Riksbankens affärer äro vida mera omfattande nu än
år 1866 och att ju färre suppleanter, som i en så beskaffad styrelse be¬
höfva tillkallas, desto bättre, föreslår jag, att bankofullmäktiges antal
skall vara nio, och att antalet af suppleanter för dessa skall vara tre.
Det har ofta anmärkts såsom en oegentlighet att enligt nu gällande
grundlag bankofullmäktige skola utses för endast ett år i sender. Mig
synes dock största orimligheten ligga deruti, att samtlige bankofullmäk¬
tige omväljas på en och samma gång, hvarigenom kan inträffa, att Riks¬
bankens styrelse någon gång kan komma att bestå af en helt och hållet
ny uppsättning. Jag anser kontinuiteten kunna bibehållas på det sätt
att endast tre ledamöter väljas hvarje år, men för tre år.
Jag har här ofvan uttryckt den tanke, att konungamakten genom
delegerade bör deltaga i Riksbankens styrelse. Denna önskan har hos
mig uppstått, sedan erfarenheten lärt, att industri, handel och sjöfart äro
ytterst svagt representerade inom Kamrarne och att jordbruksnäringens
idkare der ega bestämmanderätt, så ofta de vilja sig deraf begagna.
Denna ensidighet, tillämpad på en statsbanks styrelse och förvaltning,
kan medföra en verklig fara för alla andra näringsgrenar. Denna fara
Motioner i Första Kammaren, N:o 29.
3
förminskas, om Riksbanken kommer under begge statsmakternas ansva¬
righet och förvaltning.
Som en ordförande i styrelsen af en maktpåliggande institution
alltid bör vara i åtnjutande af ett flertal styrelseledamöters förtroende,
så är det icke lämpligt, att ordföranden hos bankofullmäktige genom
särskilt val af någon utanför stående myndighet utses till denna be¬
fattning.
På grund af hvad jag haft äran anföra tillåter jag mig vördsamt
föreslå, att § 72 Regeringsformen och § 71 Riksdagsordningen må erhålla
följande förändrade lydelse:
Regeringsformen §72.
Riksbanken står under Konungens och Riksdagens ga¬
ranti och vård, och skall, efter de ordningar, stadgar
och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller af Konun¬
gen och Riksdagen beslutas, förvaltas af nio fullmäktige,
bland hvilka tre förordnas af Konungen och hvardera
Kammaren väljer tre. Riksbanken eger allena rätt att
utgifva sedlar, som för mynt må i riket erkännas. Dessa
sedlar skola vid anfordran, efter deras lydelse, med
guld af banken inlösas.
Riksdagsordningen § 71.
l:o. Hvardera Kammaren skal! utse tre fullmäktige
att, jemte de fullmäktige Konungen enligt 72 § Rege¬
ringsformen förordnat, förvalta Riksbankens medel och
tillhörigheter. Valen af fullmäktige i Riksbanken må
af Kamrarne endast vid lagtima riksdag förrättas, och
gälla för tre år, dock att hvardera Kammaren vid hvarje
riksdag blott väljer en fullmäktig, så vida ej ansvars¬
frihet för föregående årets förvaltning blifvit fullmäk¬
tige vägrad, i hvilket fall nytt val af samtlige full¬
mäktige skall ske, med bestämmande af den tid, hvar
och en af de valde skall befattningen innehafva, så att
en af dem hvarje år afgår. Efter hvarje val utse full¬
mäktige inom sig ordförande och vice ordförande för
året.
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 29.
2:o. Hvarje lagtima Riksdag skall genom---
reglementen Riksgäldskontorets medel och tillhörig¬
heter förvalta. Desse fullmäktige skola vara sju, egande
ordföranden — — •— sex; tillkommande fullmäktige
sjelfve — — — inträffar.
Skulle de åsigter, jag här uttryckt, af Konstitutions-Utskottet god¬
kännas, anhåller jag att Utskottet behagade dels föreslå nödigt öfvergångs-
stadgande, dels i de af mig föreslagna paragrafer vidtaga de redaktions-
förbättringar, som kunna anses nödiga.
Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 19 Mars 1879.
A. O. Wallenberg.
Rättelse
i motionen N:o 13:
sid. 19, rad. 7 uppifrån står: skogsodling läs: skogsordning.
Stockholm, Åssociations-Boktryckeriöt, 1879.