Motioner i Första Kammaren, N:o 22.
1
®T:o SS.
Af Herr Wallenfoerg: Om beviljande af räntegaranti för amor-
teringsobligationer, utfärdade af svenska jernvägsaktie-
bolag m. m.
Med hänvisande till den mera fullständiga motivering och lemnade
sakrika upplysningar, som igenfinnas i Herr C. Hammarhjelms motion,
N:o 30, vid nästlidne riksdag, vågar jag ånyo påkalla Riksdagens upp¬
märksamhet på nödvändigheten att vidtaga lämpliga åtgärder för att lin¬
dra det betryck, som många svenska näringsgrenar iråkat och hvars yt¬
tersta orsak icke endast torde få sökas i ogynsamina konjunkturer
för afsättningen af svenska produkter i utlandet, utan jemväl i det för¬
hastade jernvägsbyggandet, vida utöfver våra krafter.
Att detta jernvägsbyggande, såsom det hos oss bedrifvits både för
allmän och enskild räkning, visat sig redan nu hafva varit tilltaget i en
öfvermåttan stor skala i jemförelse med den korta tid, under hvilken sagda
arbeten blifvit utförda, det inses nu och erkännes af alla, och den på riks¬
salen församlade Riksdagen var i tillfälle att inhemta, att anledningen till
de rådande bekymren blifvit uppmärksammad äfven i trontalet.
En hvar, som anser att en måttlig hjelp i rättan tid är en utgift,
som verkar ojemförligt kraftigare än en mångdubbel hjelp, lemnad för
sent, måste skänka den största uppmärksamhet åt de faror, som nu hota
näringslifvets jemna utveckling.
Den 31 December 1878 utgjorde statens för trafik öppnade jernvä-
gar 160,9 mil och de enskilda jernvägarne 322,8 mil. Man finner häraf
Bill. till Riksd. Prot. 1879. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band, 5 Haft. 1
2
Motioner i Föräta Kammaren, N:o 22.
att snart femhundra mil jernväg trafikeras i vårt land, och då man be¬
sinnar på huru kort tid dessa storartade byggnader blifvit utförda, så in¬
ses lätt att ansträngningarne blifvit gjorda utan att så noga beräkna kraf¬
terna. Hänförelsen för den idén, att medelst jernvägar närma de olika
landsdelarne till hvarandra, har varit stor och oemotståndlig. Statsmak¬
terna hafva äfven gripits af densamma och på alla upptänkliga sätt upp¬
muntrat enskilda att följa exemplet. Häruti ligger kanhända en mora¬
lisk förpligtelse för statsmakterna att, då hjelp behöfves, icke visa eu allt
för stor tillbakadragenhet. Det är en betänklig företeelse, när värdeför¬
minskning af egendom, som kostat hundratals millioner, plötsligen inträf¬
far till den grad, att man nära nog anser samma egendom alldeles vär¬
delös. Detta synes nu vara förhållandet med större delen af de kapital,
som blifvit nedlagda i enskilda jernvägar.
Sätten att hindra den häraf uppkomna tryckta ställningen kunna
vara flera, men jag tillåter mig föreslå ett, som med framgång i andra
länder blifvit försökt och som kanske är det minst betungande och efter
min uppfattning icke ådrager staten någon nämnvärd uppoffring. Detta
sätt vore att under en jemförelsevis kortare tid, som jag föreslår böra be¬
stämmas till tjugu år, lemna räntegaranti för jernvägsaktiebolags obliga-
tionsskuld, på det att trafiken under tiden må hinna växa till, så att
våra enskilda jernvägar, så väl som statens, icke längre må anses såsom
en tryckande börda, utan såsom ett tidsenligt ypperligt kommunikations¬
medel.
Då man med visshet tror sig kunna påräkna, att Kongl. Maj:t aflå-
ter nådig proposition angående inteckning i jernväg, och således den frå¬
gan på ett tillfredsställande sätt blifver löst, så kan derigenom för de
utgifter, staten kommer att vidkännas till följd af lemnad räntegaranti
för utevarande obligationer, full säkerhet vinnas, och således hela statens
mellankomst inskränka sig till räntefria förskott, hvilka staten åter-
bekommer, när tiden, under hvilken räntegarantien blifvit lemnad, till-
ändagått.
På grund af hvad jag anfört, beder jag vördsamt få föreslå, det
Riksdagen behagade besluta:
att öfverlemna till Kongl. Maj:t att i de fall, han
finner lämpligt, för en tid af högst tjugu år bevilja rän¬
tegaranti för ainorteringsobligationer, utfärdade af de
svenska jernvägsaktiebolag, som derom göra under-
Motioner i Första Kammaren, N:o 22.
3
dårlig anhållan; och torde bland vilkoren, som Kongl.
Maj:t närmare bestämmer, böra ingå:
a) att räntegarantien för hvarje år begränsas till
skilnaden mellan jernvägens nettobehållning af tra¬
fiken och jernvägsbolagets uti obligationerna förskrifna
ränta till högst fem procent;
b) att såväl jernvägsaktiebolaget som obligations-
innehafvarne tillerkänna staten, för dess med anledning
af räntegarantien gjorda utlägg, första inteckning i
jernvägen såsom säkerhet framför redan upptagna obli¬
gationslån; hvaremot staten icke skall beräkna ränta
på sina utlägg i och för den lemnade garantien;
c) det eller de jernvägsaktiebolag, som komma
i åtnjutande af denna fördel, skola vara underkastade
den särskilda kontroll å trafiken, som Kongl. Maj:t kan
finna nödigt, och skall det jemväl förbehållas Kongl.
Maj:t rättigheten att, med jernvägsaktiebolagets ute¬
slutande under den tid räntegarantien fortfar, genom
Kongl. Trafikstyrelsen låta besörja trafiken å sådan
jernväg;
d) till bestridande af kostnaderna för ifrågakoin-
mande utgifter med anledning af den räntegaranti, Kongl.
Maj:t kan finna för godt att bevilja, skall Riksdagen
bemyndiga Riksgäldskontoret att såsom tillfälligt lån
mot obligationer på fem å tio år upptaga och på Kongl.
Maj:ts reqvisition tillhandahålla erforderliga belopp.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1879.
A. O. Wallenberg.