Motioner i Andra Kammaren, N:o 89.
1
N:0 89.
Af Herr Fredrik Andersson: Om underdånig skrifvelse angå¬
ende skärpta straffbestämmelser mot fylleri.
Efter ett fjerdedels sekels hvila hafva på senaste tiden nykter¬
hets- och måttlighetssträfvandena inom vårt land vaknat till lif igen.
Föreningar hafva bildadts, tal hållits, skrifter utspridts, och i samma
menniskovänliga syfte att motarbeta vår tids och i synnerhet vårt lands
farligaste onda, dryckenskapslasten. Man kan nästan säga att lagstift¬
ningen derunder stått såsom en tyst åskådare, ty några verksamma åt¬
gärder har den ej vidtagit att räcka handen åt de goda makter i sam¬
hället, som förenat sig till strid mot denna fruktansvärde och så väl för-
skansade fiende. Och dock borde i synnerhet strafflagstiftaren ej vara
likgiltig i en kamp, som kämpas mot roten och upphofvet till det mesta
af det orätta, som han söker bestraffa, till fattigdomen och eländet samt
deras ofta oundvikliga följder, lasten och brottet. Han borde dessutom
veta, erfarenheten borde hafva lärt honom det, att, om än mycket på frivil¬
lighetens och den medmenskliga kärleksfullhetens väg kan uträttas, detta
dock ej kan vara tillräckligt i saknad af de medel, med hvilka staten
ensam kan vända sig mot den felande eller brottsliga medlemmen.
Att ett och annat uträttats, kan ingen förneka, men de åtgärder, som
vidtagits, hafva skett mera ur andra intressens synpunkt än ur sedlig-
lietsintressets. Så kan jag ej misskänna, att genom den småningom
ökade bränvinsskatten en minskning inträdt i förtäringen af spritdrycker.
Om jag ändock anser, att staten endast med största varsamhet bör fortgå
på denna väg, så är det, emedan jag måste taga i betraktande andra
förhållanden än det rättmätiga önskningsmålet att minska eller borttaga
bruket af rusdrycker. Det heter t. ex. visserligen, att bränvinsskatten till
hur stort belopp som den drabbar, faller på en öfverflödsvara; och vore det
Bill. till liiksd. Prot. 1819. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Häft. 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 89.
en öfverflödsvara, som endast den rike och burgne kunde skaffa sig, så skulle
jag vara med om ännu större förhöjning; men betänker jag, att det till stör¬
sta delen är den fattigare befolkningen, som drabbas af skattens hela tunga,
och att bränvinet af denna betraktas såsom en nödvändighetsvara, och jag
således ser resultatet af ett fortgående på den inslagna banan i att den
fattige blifver ännu fattigare, så må ingen undra, om jag hellre söker
en annan väg att motarbeta dryckenskapen, och jag finner den i skärpta
straffbestämmelser mot fylleri. Lagstiftaren bör söka inplanta i opinio¬
nen, att det ej är en heder, utan ett brott och en skam att vara beru¬
sad, och strafflagen bör på ett verksammare sätt än hittills straffa och
rätta den åt dryckenskapen hängifne, och jag kan ej tvifla på framgån¬
gen af sådana åtgärder. Växte ynglingen upp med föreställningen, att la¬
gen lika strängt straffade detta brottet, att vara berusad och förnedra sig
till snart sagdt djurets ståndpunkt, som det att förfördela eller bedraga
en medmenniska, så skulle samhället se ett ojemförligt mindre antal för¬
supne och till kropp och själ förstörde medlemmar, som under en eller
annan form falla detsamma till last.
Oaktadt jag vet att man annanstädes t. ex. i Frankrike, slagit in
på denna väg, har jag ej tillräcklig kännedom om lagstiftningen i andra
länder för att vilja föreslå några bestämda åtgärder. Jag tillåter mig
endast vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville till Kong!. Maj:t ingå med underdånig
skrifvelse, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och antingen sär-
skildt eller i sammanhang med det af de tillsatta komiterade
väntade förslag till skärpta straffbestämmelser mot fylleri, i
rigtning af hvad jag här ofvan anfört.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1879.
F. Andersson.