Motioner i Andra, Kammaren, N:o 79,
3
tf;© 79.
Af Herr J. Smedberg: Angående underdånig skrifvelse om ut¬
färdande af förändrade föreskrifter i fråga om under¬
visningstiden i folk- och småskolor.
Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående folkundervisningen i riket den
18 Juni 1842, § 9, bemyndigar skolstyrelsen, numera skolrådet, att i
samråd med församlingen bestämma de tider af året och de timmar å
dagen, då undervisning, vare sig i fasta eller flyttbara skolor, skall med¬
delas, och Kongl. cirkuläret den 22 April 1864, mom. 6, ålägger skol¬
råden att tillse, att den dagliga undervisningstiden i folkskolan icke må
utsträckas öfver 6 timmar, med tjenliga afbrott emellan hvarje timme
under såväl för- som eftermiddagen. Men huru vida undervisningen skall
fortgå alla sex söckendagarne i veckan eller, såsom vanligast är förhål¬
landet, lördagen bör undantagas, derom finnes ingen föreskrift. Den all¬
männaste praxis är likväl, att undervisningen ej fortgår på lördagarne,
hvilken dag med allt skäl borde lemnas fri, dels för skollärarens skull,
som behöfver någon ledighet för vården om sin enskilda ekonomi, och
dels för skolbarnens skull, som äfven böra erhålla någon hvila från de
bokliga studierna och vänjas vid någon annan sysselsättning i hemmet.
Då det likväl inträffat, att skolråden i några församlingar, i de af
dem uppgjorda reglementen, bestämt undervisningstiden till 6 timmar
dagligen under veckans alla sex söckendagar, hvarigenom icke allenast
lärarens krafter, i det framför alla andra mödosammaste kallet, utöfver
höfvan ansträngas och i förtid förslappas, utan äfven betages honom till¬
fälle att ombestyra och sköta sin enskilda ekonomi, har jag blifvit upp¬
manad, genom beslut vid en folkskoleförenings årsmöte, att fästa Riks¬
4
Motioner i Andra 'Kammaren, N:o 79.
dagens uppmärksamhet på det orimliga uti en sådan bestämmelse och på
den brist i lagstiftningen, som borde afhjelpas, för att förebygga öfver¬
ansträngning i skolorna för såväl lärare som lärjungar. Jag tillåter mig
härvid särskildt nämna, att några folkskolelärare hos vederbörligt dom¬
kapitel begärt, att ett sådant reglemente, som bestämde undervisnings¬
tiden till alla söcknedagar i veckan med 6 timmars daglig läsning, icke
måtte fastställas, men erhållit det svar, att domkapitlet, väl inseende det
orimliga i en så långt utsträckt undervisningstid, likväl icke ansåg sig
berättigad! att deruti göra ändring, enär skolstadgan leinnadc skolrådet
full frihet derom besluta.
Så vidt mig är bekant, finnas ingå andra skolor, der undervisningen
fortgår öfver 30 timmar i veckan, och, så vidt jag ej inissminner mig, är
undervisningen för de lägsta klasserna vid elementarläroverken inskränkt
till 24, högst 28 timmar i veckan; och desse lärjungar torde icke kunna
anses besitta mindre krafter än barnen i en folkskola, eller lärarnes krafter
i elementarskolan vara så hardt anlitade, som lärarens i en folkskola,
hvilken är ensam undervisare i alla der förekommande ämnen och tillika
eu fostrare för det uppväxande slägtet.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Magt anhålla om utfärdande af sådana före¬
skrifter, att undervisningstiden i folk- och småskolor
icke må utsträckas öfver 30 timmar i veckan, så för¬
delade, att lördagen — eller halfva onsdagen och
halfva lördagen — måtte lenxnas fri.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1879.
J. Smedberg.