fe Motioner i Andra Kammaren N:o 69.
sida en sådan förmätenhet råder. Jag påstår blott, att en grundlig undersökning
af ämnet skall lända till gagn, den må utfalla till stöd för den ena eller andra
meningen, och det är derför jag önskar, att den må ofördröjligen företagas.
Jag föreslår:
att Riksdagen besluter en anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes,
så skyndsamt ske kan, låta genom sakkunnige män verkställa
en utredning, huruvida, i hvilken utsträckning och på bvilka
vilkor det må anses för staten fördelaktigt att förvärfva med
statsbanorna i samband stående enskilda jernvägar, samt vid¬
taga de åtgärder, hvartill en sådan utredning kan föranleda; samt
att Riksdagen ställer till Kongl. Maj:ts förfogande de för
ändamålet nödiga medel, hvilkas belopp Stats-Utskottet torde
föreslå.
Stockholm den 38 Januari 1879.
A. Hedin.
N:o 69.
Af Herr I. LyttkeilS, om fyllande af uppkommande statsbrist för¬
nämligast genom förhöjning af bevillning efter 2:dra artikeln
Bevillningsstadgan.
Regeringen har för innevarande Riksdag föreslagit, att den statsbrist af
6,494,000 kronor, som yppat sig för 1880 års statsreglering, skall fyllas dels genom
förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften från 80 öre kannan till 1 krona 20 öre;
hvarigenom skulle erhållas 4,602,500 kronor, dels genom höjning af tullen å tobak från
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 69
29 ore till 42 hvarigenom : 30,000 kronor skulle erhållas, dels genom höjning af tullen
a soeker och kaffe med 1 öre, hvarigenom 933,350 kronor skulle erhållas, således ett
litet öfverskott vinnas, äfvensom åtskilliga dermed i samband stående åtgärder.
Likaså har regeringen föreslagit, att den statsbrist af omkring 2 millioner
som yppat sig för år 1878, skulle fyllas genom att nämnda förhöjningar skulle redan
under ar 1879 utgå såsom tilläggsbevillning.
Nu är väl möjligt och nödvändigt att minska statsbrist^ för år 1880 genom
nedsättning af de anslag, som för samma års statsreglering äro äskade. Men så
kommer fyllandet af den ganska sannolika statsbristen för år 1879, i afseende
hvarå ingå beräkningar äro gjorda, men hvartill icke de för 1878 och 1880 påräk¬
nade inkomsterna kunna användas, utan nya måste beredas. Ytterligare måste
ertill laggas den brist, som redan lärer finnas i afseende på förslagsanslagen och
hvilken förmodhgt icke kan betäckas genom nästkommande års öfverskott.
Vidare måste den omständigheten tagas i betraktande, att den förhöjning
af branvinstillverkningsafgiften och tullsatser, som blifvit föreslagen, möjligtvis
icke ko turné att medföra det förväntade tillskottet till statskassan, då de dåliga
tiderna, hvilka törhända ej så snart komma att upphöra, medfört en allmän för¬
minskning af konsumtionen.
Let är således sannolikt, att, äfven med nedsättning af anslagen, eu ej obe¬
tydlig statsbrist förefinnes, men att de nya tillskotten blifva mindre, än som beräk¬
nats och osäkra.
Men äfven om så ej vore fallet, om de föreslagna skatteförhöjningarne skulle
gifva det förväntade beloppet, så vidlåder dem en olägenhet, hvilken såväl i
allmänhet, som särskildt med afseende på de dåliga tiderna, i hög grad förtjena
att beaktas, nemligen att de alla träffa sådane förbruhiingsskatler, hvilkas förnämsta
börda livilar på de obemedlade folkklasserna.
Nutidens nationalekonomi har med skäl såsom orättvisa utdömt sådana
skatter, som drabba allmänna konsumtionsartiklar, hvilka till största delen förbru¬
kas af den obemedlade massan. Om äfven till förmån för dessa skatter talar och
stadse anförts lättheten af uppbörden, så har å andra sidan icke kunnat förnekas,
att de i flerdubbel mån måste drabba de obemedlade klasserna, då dessa icke
kunna råtta konsumtionen af sådana artiklar efter sin relativt ringa skatteför-
maga. Orättvisan häraf måste betraktas så mycket mera påtaglig uti nu ifråga¬
varande fall, då de obemedlade i ännu högre grad måste lida af det ekonomiska
betrycket och då ingen enda åtgärd af regeringen blifvit föreslagen att åtminstone
dela bordan, genom att äfven ifrågasätta skatt på sådana artiklar, som företrädes¬
vis af de bemedlade förbrukas.
Emellertid är detta förfaringssätt helt och hållet öfverensstämmande med
den anda, som på senare tider genomgått hela vår skattelagstiftning. Det är
icke nog, att man bibehållit ej så få af de, om möjligt ännu orättvisare, personliga
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
skatterna. Ej heller att man låtit en särskild börda, ojemnt fördelad, hvila på
den oprivilegierade jorden. Utan man bär äfven i allt högre mån ökat de indi¬
rekta och förbrukningsskatterna, under det man å andra sidan till obetydlighet
reducerat inkomstskatten eller andra artikelns bevillning, hvilken ensamt kan sägas
i fullt mått uppfylla rättvisans fordringar, då den rättar sig efter hvarje samhälls-
ledamots tillfälliga skatteförmåga.
Det har dock icke alltid varit på det sättet. I början af detta århundrade
och i synnerhet efter 1809 års statshvälfning, hvilken grundläde vårt nuvarande
statsskick, tänkte man i afseende på skatteväsendet vida billigare och rättvisare
än på senare tider. Vid 1810 års riksdag uttalade ständerne den vackra grund¬
satsen : att ett nytt bevillning ssystem ovilkorligen erfordrades, hvarigenom de lägre
och fattigare folkklasserna kunde vinna förskoning och lindring samt de förmögnare,
medelst en progressivt stigande afgift, lemna staten ett desto verksammare och kraf¬
tigare biträde.
Huru mycket har man icke sedan dess aflägsnat sig från denna grundsats!
Långt ifrån att bereda de obemedlade folkklasserna någon förskoning och lindring,
har sedan dess en sådan omkastning i vårt skatteväsende egt rum, att de direkta
skatterna ständigt minskats, under det de indirekta i samma mån ökats och nu
utgöra den förnämsta delen af statsinkomsterna.
Må i afseende härå blott följande siffror få anföras. Uti 1810 års statsreg¬
lering utgjorde .de indirekta skatterna till staten (den i budgeten ej synliga rote-
ringsbördan undantagen) blott %ll/3 procent och år 1830 närmare 26 procent.
Men 1850 hade de stigit till närmare 37 procent och 1870 till 672/8 samt uppgingo
år 1873 till 70% procent. Bland dessa skatter upptager tullen för närvarande
omkring 40 procent, hvaraf återigen 70 procent uteslutande hvila på sådana all¬
männare förbrukningsartiklar, som äfven af de obemedlade klasserna konsumeras.
Men under det de bemedlade klasserna sålunda i allt högre grad lyckades
öka de indirekta skatterna, måste de i samma mån minska bevillningen. Då den¬
samma i 1810 års statsreglering uppgick ända till 45y2 procent af statsinkomsterna,
hade den 1830 minskats till 281/2 procent, 1850 till 18 procent, 1870 till 81/i pro¬
cent och uppgick 1878 blott till något öfver 4 procent. Förhållandet under de särskilda
statsregleringsperioderna framgår af nedanstående tabell, hvarigenom må anmärkas,
att i inkomsterna derstädes icke äro inberäknade de från riksgäldskontoret tagna
summorna ej heller bankovinsten, statsöfverskott eller lånemedel med mera dylikt.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
Statsreglerings Bevillning Ordinarie och extra ordinarie inkomster.
9
Period. Myntsort.
1810—
|
-1812
|
2,500,000
|
3,555,802
|
R:dr Sp.
|
1813 —
|
-1815
|
2,650,000
|
3,487,818
|
»
|
1816-
|
■1818
|
2,350,000
|
3,404,769
|
»
|
1819-
|
•1823
|
2,580,000
|
3,808,395
|
|
1824—
|
-1830
|
2,170,000
|
0,467,857
|
|
1831 —
|
-1835
|
2,270,600
|
7,285,000
|
R:dr B:co.
|
1836—
|
-1841
|
2,301,690
|
8,553,000
|
»
|
1842—
|
-1845
|
2,000,000
|
9,134,380
|
»
|
1846 —
|
-1848
|
1,730,000
|
10,059,430
|
»
|
1849—
|
-1851
|
1,850,000
|
10,596,380
|
»
|
1852—
|
-1854
|
1,900,000
|
11,177,160
|
»
|
1855-
|
-1857
|
1,150,000
|
14,357,300
|
|
1858—
|
-1860
|
2,000,000
|
26,474,700
|
R:dr R:mt.
|
1861 —
|
-1863
|
2,250,000
|
28,971,500
|
»
|
1864-
|
-1866
|
2,600,000
|
32,907,950
|
»
|
1867
|
|
2,600,000
|
35,578,400
|
3>
|
1868
|
|
2,600,000
|
86,801,270
|
;>
|
1869
|
|
2,600,000
|
41,610,270
|
»
|
1870
|
|
2,600,000
|
43,966,300
|
»
|
1871
|
|
2,600,000
|
42,680,000
|
»
|
1872
|
|
2,600,000
|
46,275,000
|
»
|
1873
|
|
2,600,000
|
47,669,400
|
|
1874
|
|
2,700,000
|
55,536,550
|
|
1875
|
|
2,800,000
|
61,975,000
|
|
1876
|
|
2,800,000
|
64,000,000
|
|
1877
|
|
3,000,000
|
68,600,000
|
»
|
1878
|
|
3,200,000
|
73,700,000
|
»
|
Härvid må ytterligare
|
anmärkas, att i de första bevillningsförordningarne vida
|
mera afseende fästes vid de skattandes förmåga, än sedermera. Sålunda utgick
den personliga skatten, hvilken nu motsvarar första artikelns bevillning, i början
progressivt efter inkomsten. Likaså bevilluingen för fastighet, arbete eller rörelse,
hvilka modifikationer dock efter hand afskaffades. Utan att vilja uppträda såsom
den progressiva beskattningens försvarare, kan man dock påstå, att i detta system
låg vida större billighet, än i det närvarande.
Af ofvanstående framgår emellertid, huruledes under innevarande århundrade
eu fullkomlig omkastning i beskattningen egt rum, sålunda att den förnämsta bör-
Bih. till Riksd. Prof. 1879. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 6,9.
dan fallit på de obemedlade klasserna, under det de bemedlade i väsentlig mån
derifrån blifvit befriade, då de åtminstone blott i afseende på de kommunala skat¬
terna hafva någon särdeles känning af skattebördorna, eller månne icke tiden nu
är inne att återgå till ett rättvisare system samt ånyo i högre grad anlita inkomst¬
skatten eller andra artikelns bevillning? Och månne icke detta särskildt bör blifva
fallet i afseende på fyllandet af statsbristen, då en ytterligare höjning af förbruk-
ningsskatterna, med den orättvisa rigtning vårt skattesystem i allmänhet innehar,
ju innebure en ytterligare obillighet mot de mindre bemedlade klasserna? Detta
så mycket mera, som inkomstskatten är den enda, som med säkerhet kan antagas
fylla bristen och dessutom särskildt i grundlagen afses för sådana fall, då öfriga
inkomster icke förslå att fylla behof och för att få utgifter och inkomster att
gå ihop.
Mot ett ökadt anlitande af inkomstskatten har man visserligen på senare
tider anfört nödvändigheten af bevillningsstadgans omarbetning. Utan att vilja för¬
neka denna nödvändighet, om hvilken äfven jag är öfvertygad, ber jag dock få
erinra, att redan den noggrannare taxering af alla beskattningsföremål, som uti
cirkuläret af den 15 November sistlidne år blifvit afsedd, skall utjemna många af
de oegentligheter, hvaröfver klagats, och sannolikt med ett icke obetydligt belopp
höja den nuvarande bevillningen enligt andra artikeln. Dertill kommer, att den
omarbetning af bevillningsstadgau, som erfordras, icke synes blifva af den beskaf¬
fenhet, att derigenom tillämpningen af den närvarande till dess bör åsidosättas,
om andra artikelns bevillning icke allt för mycket höjes. Nämnda omarbetning
synes mig i främsta rummet böra gå i den rigtningen, att ytterligare skärpa nog¬
grannheten af samtliga beskattningsföremåls jemna och likartade beskattning. Der¬
näst att afskaffa första artikelns personalskatt, som så orättvist trycker de mindre
bemedlade utan ringaste afseende på skatteförmågan. Vidare att olika beskatta
arten af inkomst, särdeles den som härflyter af redan egande fast eller löst kapital
något högre, än den som kommer ifrån arbete m. in., hvilket äfven af skattejemk-
ningskomitén blifvit ifrågasatt. Slutligen att vid inkomstbeskattningen äfven fästa
afseende vid storleken af den beskattades familj in. in , d., som åtminstone icke
kan lända till nackdel för den stora obemedlade massan, hvars berättigade intressen
man härvid i främsta rummet synes böra afse.
Min åsigt är följaktligen, att den statsbrist för åren 1878 och 1880, som
efter nedsättning af de begärda anslagen kan yppa sig, i främsta rummet måtte
fyllas genom den förhöjning af andra artikelns bevillning, som kan vara behöflig
sedan afseende blifvit fäst vid den tillökning i densamma, som möjligtvis kan er¬
hållas genom den noggrannare upptaxeringen af samtlige beskattningsföremål. Och
är min mening derjemte, att den statsbrist för 1879, som vid nästkommande riks¬
dag möjligen kan visa sig hafva uppkommit, på samma sätt måtte ersätt as.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag föreslå:
Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.
11
att riksdagen måtte besluta, det den för åren 1878 och
1880 uppkommande statsbristen i främsta rummet måtte fyllas
medelst den förhöjning af andra artikelns bevillning, som för
ändamålet kan vara erforderlig;
att inga indirekta skatter höjas förr än och i mån som
lindring i andra dylika eger rum eller i mån som de personliga
skatterna till staten, landsting eller kommuner afskaffas.
Stockholm den 27 Januari 1879.
J. Lyttkens.
N:o 70.
Af Herr G. HfOggstrÖIU: Angående sättet för fyllande af möjligen
uppkommande statsbrist.
Af Kongl. Propositionen angående statsverkets tillstånd och behof för år
1880 framgår, att, om Riksdagen beviljar de i samma proposition äskade anslag,
uppkommer en statsbrist af 6,491,000 kronor. Denna brist skall enligt den Kongl.
Propositionen fyllas genom ökade skatter, hvilka enligt förslaget utgå af bränvins-
tillverkningsafgiften med 40 öre per kanna och beräknas lemna omkring 4,600,000
kronor, och genom förhöjda tullsatser å spritvaror, tobak, kaffe och socker, som
beräknas lemna omkring 1,894,000 kronor, hvaremot ingen förhöjning å den all¬
männa bevillningen efter 2:dra artikeln i gällande bevillningsförordning ifråga¬
sattes.
Det kunde visserligen vara, icke blott intressant för ögonblicket, utan ock
för framtiden lärorikt, att få utredt, om och i hvilken mån Regeringen eller Riks-