5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 41.
att Riksdagen behagade besluta ändring uti 12 §
af 25 kap. Byggningabalken och dermed samman¬
hang egande stadganden i det syfte, att sand, grus
och ris till landsväg icke må å annans skog och ut¬
mark afhemtas, utan mot skälig ersättning.
Anhållandes jag att Lag-Utskottet, till hvilket motionen torde remit¬
teras, måtte på lämpligaste sätt formulera paragrafens ordalydelse.
Stockholm den 27 Januari 1879.
August Peterson.
N:o 41.
Af Herr M. RuUensoH*. Om meddelande af vissa bestämmelser,
rörande omfattningen af den i motionerna N:is 1 och
15 ifrågasatta utredning af städernas inkomst- och be¬
skattning sförhållanden.
I motionen N:o 1 har Herr I. Asklöf föreslagit nedsättande af en
komité för att dels upprätta en statistisk redogörelse öfver, å ena sidan
hvad städerna åtnjuta i donerad jord, tolag, bränvinsförsäljningsafgift
med flera inkomster samt, å andra sidan städernas utskylder till kronan,
dels, i händelse dessa utskylder skulle understiga inkomsterna, utreda de
förhållanden, som borde läggas till grund för en rigtig beskattning af
städernas industriidkande invånare, deras egendom och den af dem id¬
kade handel eller annan rörelse, dels afgifva utlåtande öfver sättet att
bringa städernas beskattning till ett jemförligt förhållande med landtbe-
folkningens. Vidare har Herr O. B. Olsson i motionen N:o 15 anhållit,
bland annat, om tillsättande af en komité för utredning ej blott af grun¬
derna för och beskaffenheten af de förmåner, städerna för närvarande
åtnjuta af allmän egendom, utan äfven af den beskattning, som gent emot
landet dem åligger.
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 41.
Då det på senare tiden visat sig, att man i vidsträckta kretsar
på ett skeft sätt uppfattat naturen af städernas inkomster, grunderna för
dessa inkomsters tillvaro och det berättigade i dem, skulle en utred¬
ning af hit hörande frågor kunna vara till allmänt gagn, men endast
under det uttryckliga förbehåll, att utredningen blefve allsidig och om¬
fattade frågan i sin helhet och icke blott de delar deraf, som man be-
höfde begagna för att på ett på förhand gifvet sätt besvara en ensidigt
uppstäld fråga. Att åter de båda nu omförmälda motionerna lida af
det här antydda felet, ligger för öppen dag. Frågan kan aldrig med
fog uppställas så: Äro de inkomster, städerna genom lagstiftningen fått
sig särskildt tillerkända, större än beloppet af deras invånares direkta
skatter till staten? En så affattad fråga kan aldrig besvaras annat än
med ja, och för detta svars erhållande behöfves sannerligen icke en så
vidlyftig apparat som nedsättande af en komité. Det vill förefalla mig,
som, om det för vinnande af en klar ståndpunkt i frågan varit rigtigast,
att motionärerne, i stället för att yrka på nedsättning af en komité med
omförmälda onödiga uppdrag, genast föreslagit, att Konung och Riksdag
skulle fråntaga städerna de bland omförmälda inkomster, som öfverskjuta
stadsinvånarnes direkta skatter till staten, eller, om man af ett eller an¬
nat skäl droge i betänkande att begära en så radikal lösning af frågan,
att städerna skulle belastas med ytterligare direkta skatter till staten,
intill dess att debet och kredit på det eftersträfvade sättet uppvägde
hvarandra.
Hvad motionärerne, och tyvärr mången med dem, helt och hållet
förbise vid bedömande af frågan om rättmätigheten af de inkomster,
städerna under förflutna tider fått sig af lagstiftaren tilldelade, är ej
mindre de skyldigheter dessa samhällen dels såsom vilkor för inkom¬
sternas erhållande, dels vid andra tillfällen af de lagstiftande myndig¬
heterna fått sig pålagda, än ock tillvaron inom stadssamhällena af en
mängd dryga utgifter, hvilka antingen alldeles icke eller endast i jemfö¬
relsevis liten skala förekomma inom kommuner å landsbygden. Ensamt
till underhållande af magistrater och rådstufvurätter samt för polisvä¬
sendet utgåfvo rikets städer år 1875 enligt statistiska centralbyråns redo¬
görelse för kommunernas fattigvård och finanser 2,035,535 kronor, hvil-
ket med endast omkring 300,000 kronor understiger den skilnad emellan
inkomster och utskylder, hvartill Herr Asklöf kommit i sin beräkning.
Bland öfriga utgifter, hvilka rätteligen böra i detta sammanhang tagas i
betraktande, förekommer hvad städerna använda för elementar- och tek¬
nisk undervisning, bro- och hamnbyggnader, gatuläggning, renhållning,
belysning in. in. samt hvad de måste utgifva på grund af brandstadgan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 41.
7
till brandväsendet, helsovårdsstadgan till allmän helsovård samt bygg¬
nadsstadgan för rikets städer till gatu- och tomtregleringar. Samtliga
kommunalutgifter i städerna uppgingo år 1875 till 20,641,290 kronor,
deraf ensamt i de fyra största städerna med mer än 20,000 invånare
10,588,140 kronor och i de 6 dernäst i ordningen följande städer med
10—20,000 invånare 2,824,685 kronor, under det att dylika utgifter å
landsbygden, inräknadt köpingarna, utgjorde tillhopa allenast 17,222,444
kronor. Då härtill kommer, att under nämnda år stadsbefolkningen, som
vid årets slut uppgick till ett antal af 613,506, i kommunalutskylder
erlade 7,012,477 kronor, deraf ensamt 4,917,253 kronor beräknade efter
andra artikelns bevillning, medan å landsbygden, som vid årets slut
hade ett invånareantal af 3,769,785, kommunalutskylderna uppgingo till
12,699,133 kronor, deraf 4,536,745 kronor utdebiterades efter fyrk, så
inses lätt, att den utredning, som en blifvande komité kan få sig före-
lagdt att verkställa, icke kan vara så enkel som bemälde motionärer sy¬
nas hafva förstält sig, utan att frågan, om hon skall bedömas opartiskt,
måste skärskådas från flera sidor.
På grund af det nu anförda tager jag mig friheten föreslå,
att, derest Riksdagen beslutar att hos Kongl. Maj:t
anhålla om tillsättande af en komité för att utreda
förhållandet med städernas inkomster samt utskylder
till staten, detta beslut måtte så affattas, att komiténs
utredning kommer att afse jemväl de skyldigheter, som
i sammanhang med inkomsternas förlänande blifvit stä¬
derna pålagda, samt beskaffenheten och storleken af
de utgifter, hvilka på nyss angifna grund eller af an¬
nan anledning bestridas med städernas medel och all¬
deles icke eller endast i ringa mån förekomma i lands¬
bygdskommuner.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1879.
Moritz Eubenson.