5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
skjutningsgevär äf 1860 års modell, eller den s. k. Wredeska
modellen, till det antal som af statens tillgång på sådana
gevär medgifves.
Stockholm den 27 Januari 1879.
A. W. Wigardt.
N:o 35.
Af Herr A. Rosenqiiist: Om ändring eller tillägg i Kongl, förord¬
ningar ne den 20 Januari 1865 och den 28 November 1873
angående frejdebetyg, som af presterskapet meddelas.
Återfall i brott är för vissa fall i strafflagen belagdt med svårare ansvars-
påföljd än för brottets begående första resan och, enligt Kongl. brefvet den 13
och Svea Hofrätts universal den 31 Oktober 1820, tillkommer det ransakniugsdo-
maren, bland annat, att söka upplysning om den tilltalades föregående lefnadsom-
ständigheter, hvartill i främsta rummet måste anses höra att få utredt, huruvida
han förut varit för brott dömd och straffad. Detta kan i många fall, derest han vill
fördölja rätta förhållandet, icke ske annorledes än genom bevis från presterskapet.
Det är ock i Kongl. brefvet den 11 Juli 1753 stadgadt, att kronobetjeningen, så snart
någon för begånget brott gripes, skall uttaga prestbevis, hurudan den brottsliges
kunskap i kristendomen är, samt huru hans lefverne och förhållande varit, hvilket
bevis bör, då den brottslige för rätta ställes, hos domaren ingifvas och sedermera
ransakningen åtfölja; och på det presterskapet i nämnda afseende må ega visshet,
är genom Kongl. förordningen den 4 Maj 1855 föreskrifvet, att förteckningar å per¬
soner, som blifvit för gröfre brott dömde, skola af domare upprättas för att kom¬
ma till presterskapets kännedom.
Men efter det i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1865 förklarats, att i
de fall, då, enligt särskilda författningar, det är presterskapet anbefaldt att med¬
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
dela betyg om personers frejd, dermed endast förstås intyg, huruvida don ifråga¬
varande personen, vid den tid, då frejdebetyget meddelas, är i följd af domstols
utslag, deri ändring ej skett, förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller på
viss tid, har möjligheten att såsom förut vinna fullständig och säker kännedom
huruvida en för brott anklagad förut undergått bestraffning, som kan föranleda
till strängare ansvar för den senare förbrytelsen, gått förlorad; hvartill kommer
stadgandet i Kongl. förordningen den 28 November 1873, att vid utfärdande af
frejdebetyg för personer, hvilka före 1865 års början blifvit för brott dömde, må
presterskapet icke för annan än den, hvilken är dömd ärelös eller förklarad aldrig
vara vittnesbar, göra anteckning om brottet sedan tio år förflutit från den tid, då
ådömda bestraffningen, enligt hvad kändt är, i öfrigt blifvit till fullo verkstäld.
Om exempelvis, en person, som blifvit straffad för första resan stöld, men
upplefvat den tid att han återvunnit medborgerligt förtroende, ställes för rätta
och öfvertygas att hafva föröfvat olofligt tillgrepp af penningar eller gods, om ock
till mindre värde än 15 kronor; så bör han lagligen straffas för andra resan stöld;
men kan det icke upplysas, att han förut gjort sig saker till första resan stöld, så
stannar påföljden för det senare tillgreppet vid suatteri-bot. Är personen främ¬
mande och okänd och tillstår han icke frivilligt sin förra brottslighet, så saknas
numera medel att derom vinna upplysning och den anklagade kan komma att med
några kronors böter försona ett brott, som lagligen bort ådraga honom längre
eller kortare tids straffarbete.
På grund af det sålunda anförda får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville för sin del besluta den ändring eller
det tillägg i Kongl. förordningen den SO Januari 1865 och
den 28 November 1873, att, utan hinder af desamma det
skall åligga presterskapet att, då i embets- eller tjensteväg,
frejdebevis äskas angående för brott tilltalad person, i betyget
anteckna om denne förut undergått bestraffning för brott, med
uppgift i så fall å brottets art, straffet derför, domstolen som
ådömt straffet och tiden när dess utslag meddelats.
Stockholm den 24 Januari 1879.
A. Bosenquist.