22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 31.
På grund af hvad jag sålunda anfört, samt derjemte hänvisande
till den af mig vid 1874 års riksdag väckta motion i ämnet, får jag,
i likhet med hvad jag uti den yrkat, härmed föreslå,
att Riksdagen för sin del måtte besluta upphörandet af
vatten- och brödstraffet från och med ingången af år 1880,
samt att i dess ställe skall sättas enkelt fängelsestraff, enligt
den förvandlingsgrund, som föreslås i 1871 års Lag-Utskotts
betänkande N:o 8.
Stockholm den 27 Januari 1879.
Lars Ersson.
N:o 31.
Af Herr Anulers August Anderson: Angående ändring af 3 mom. i
9 § Bevillningsstadgan.
Efter att vid tvenne de senare riksdagarne hafva påyrkat för¬
ändring i 9 § 3 mom. bevillningsstadgan, utan att vinna bifall till mitt
förslag, vill jag nu för tredje gången förnya detsamma, i hopp om att
Första Kammaren icke längre skall försmå att bereda staten den rätt¬
visa och billiga inkomst, som åt den äskade förändringen bör uppkomma,
Det faller sig temligen solklar!, att de stora städerna icke kunna
eg a någon tillförlitlig kännedom om b vilka storartade affärer som af
de i städerna boende affärsmännen bedrifvas inom landsorten. Följ¬
den häraf blir den, att hela vinsten af dylik rörelse blifver alldeles fri
från bevillning, till betydlig skada för ej mindre statens — än lands¬
orternas kommunal-kassor. För den oinvigde är det svårt att begripa,
hvarföre Bevillnings-Utskottet och Första Kammaren hysa en sådan
Motioner i Andra Kammaren., N:o 31. 23
motvilja för att beskatta dylika industriidkare, som vanligen drifva
mångdubbelt större rörelse, än de som endast sträcka sin verksamhet
till de städer, i livilka de äro bosatte. De af Bevillnings-Utskottet, uti
dess betänkande N:o 6 åberopade invändningar äro af så underordnad
beskaffenhet, att de icke bort verka afslag på min motion. — Skälet
att bevillningslagen ej är ämnad att reglera kommunalbeskattningen
förråder en sådan okunnighet om sanna förhållandet, att man förvånas
öfver att Utskottet velat anföra detsamma, enär Bevillnings-Utskottet
sannolikt har sig bekant, att hela kommunalbeskattningen hvilar ute¬
slutande på 2:dra art. bev. stadgan. Det andra skälet, att bevillningslagen
skall utan godtycke tillämpas, är förnämsta stödet för den af mig yr¬
kade rättelsen, ty så länge taxeringskomitéerna i Stockholm och
Götheborg skola beskatta de personer, som drifva handel och sågverks¬
rörelser i de aflägsnaste landsbygder, måste hela beskattningen hvila pa
godtycke.
Tredje skälet är ännu mera ohållbart! Fjerde skälet står i uppen¬
bar strid med såväl sunda förnuftet, som den allmänt gängse praxis.
Det femte skälet är för mig ofattligt.
Utskottets egna exempel visar nogsamt, att ändringen är af största
behof påkallad, ty ingen annan industriidkare, till exempel jordbrukare,,
eger afdraga förlusten på den ena egendomen på vinsten från den
andra och endast skatta för nettobehållningen af det hela. Med anled¬
ning häraf och under åberopande af det som jag i mina föregående
motioner anfört föreslås, att 3 mom. i 9 § bevillnings-stadgan måtte
skrifvas sålunda:
Fabriksegare, handlande samt annan yrkes- och närings¬
idkare, der fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller nä¬
ringen idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka inne¬
fatta flera församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes
idka, taxeras inom den församling, der de äro mantalskrifne.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1879.
A. A. Anderson.