6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
på jordbruksnäringen. Genom import af råvaran öfvergår bränvinsbrän-
ningen i vårt land från en fördel för svenska jordbruket till förmån för
utlandet, utan att de skadliga följderna derigenom i någon mån minskas.
Det t ir sorgligt att staten behöfver ockra på denna fabrikation. Men
då nu så illa är, anser jag det hafva skäl för sig att försöka i någon
mån bevara fördelarne, då vi icke kunna undvika olägenheterna. Detta
kan enligt min tanke ske genom att belägga artikeln majs med in¬
förseltull.
På grund af hvad jag ofvan anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen beslutar pålägga artikeln majs in¬
förseltull med 30 öre per kubikfot.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1879.
Carl Magni.
TV ;o 104.
Åt Herr C tirl Milglli l Angående höjning af tull-satserna å brän¬
vin, sprit och vin.
Vid betraktande af de tullsatser, soin enligt gällande tulltaxa äro
åsätta bränvin och sprit samt vin, jemförda med skatten för inom landet
till verkadt bränvin, finner man att, vid bestämmandet af nämnda tull och
skatt, den åsigten i allmänhet gjort sig gällande, att konsumenten af
deri simplare varan bör betala proportionsvis högre afgift till staten än
konsumenten af den finare. Så får konsumenten af en kanna bränvin
eller sprit betala till staten 80 öre om den är tillverkad inom landet,
95 öre om den är tillverkad i Frankrike och derifrån sjövägen direkt
införd, och 1 krona 30 öre om den är annorstädes tillverkad eller på
annat sätt införd. Deremot får den, som konsumerar viner, införda på
buteljer, betala i tull och således till staten endast 55 öre per kanna.
Jemför man vidare tullsatserna eller skattebeloppet mot värdet af den
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
7
konsumerade varan, så blir obilligheten af de antydda tullsatserna ännu
mer i ögonen fallande. Man finner nemligen då, att för hvarje konsu¬
merad kanna bränvin, tillverkad inom landet, tillfaller staten minst hälf¬
ten, ofta inemot Vs af partiförsäljningsvärdet, och att för hvarje impor¬
terad kanna bränvin eller sprit, om man undantager det på buteljer in¬
förda, statens inkomst varierar emellan ännu högre belopp. Konsumenten
af vin, af till och med 21 % alkoholhalt, infördt på buteljer, hvilket an¬
tagligen är det finaste slaget, betalar deremot till staten icke mer än
ungefär Vio af varans handelsvärde. Af det ofvan anförda framgår tyd¬
ligt, att beskattningen faller tyngre på konsumenten af bränvin eller de
simplare _ slagen af spritvaror, än på konsumenten af vin. För min del
kan jag icke finna skälet, hvarför den ene individen bör gynnas framför
den andre. Det vore derföre enligt min åsigt välbetänkt under alla för¬
hållanden, och i synnerhet under sådana som de närvarande, då man är
nödsakad söka efter ökade inkomster för fyllande af statsbehofven, att
genom utlemnande af befintliga oegentligheter bereda staten inkomst.
Fn billig och rättvis utjemning i dessa antydda missförhållanden
skulle till någon del vinnas, på samma gång den beredde staten eu väl-
behöflig inkomst, om införseltullen å alla i tulltaxan under rubriken
bränvin och sprit samt vin förekommande varor, hvilka icke redan äro
åsätta tull, motsvarande minst hälften af partihandelsvärdet, blefve till
en sådan tullsats förhöjda.
På grund af hvad jag här ofvan anfört, vill jag vördsamt föreslå,
att Bevillnings-Utskottet, vid företagen granskning
af nu gällande tulltaxa, ville, i hvad densamma rörer
införseltullen af bränvin och sprit samt vin, föreslå
Riksdagen att höja tullen å nämnda varor till minst
hälften af det nuvarande handelsvärdet, der icke mot¬
svarande tull enligt nu gällande tulltaxa redan är
åsatt.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1879
Häruti instämma:
A. F. Petersson.
J. August Sjö.
Carl Magni.
C.. I. Bengtsson.
L. J. Larson.