3
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.
af Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet till det vid den
nådiga propositionen fogade statsrådsprotokoll blifvit anfördt, hemställa,
att Kongl. Majrts ifrågavarande nådiga proposition
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 Mars 1879.
På Utskottets vägnar:
A. G:SON BENNICH.
N;o 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 7 Mars 1879, kl. 12 nödd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förbrukning sskatt å
cigarrer och cigaretter.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 114) har Herr
J. Smedberg, för att dels söka hämma det mer och mer tilltagande och
för helsan skadliga bruket af tobak, isynnerhet cigarrer och cigaretter,
dels ock bereda staten en »icke obetydlig» inkomst, hemstält, att Riks¬
dagen ville besluta en särskild bevillningsafgift för cigarrer och cigaretter,
som till salu hållas, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag
till stadgar och kontroll, som i Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets betänkande den 14 Augusti 1860,
N:o 15, innehålles; dock med förhöjning af bevillningsafgiften till dub¬
belt emot hvad då föreslagits, eller till fyra öre för hvarje cigarr och
cigarett.
4
Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 4.
Det af motionären åberopade, i omförrnälda utskotts-betänkande
framstälda förslag innehåller i hufvudsak, att cigarrer och cigaretter,
antingen de voro tillverkade i riket eller från utrikes ort hit införda, ej
finge annorledes till salu hållas än i lådor om 500, 250, 100, 50 eller
25 stycken, äfvensom i konvoluter, innehållande 5 stycken, samt att å
hvarje sådan låda och konvolut skulle vara anbringad en särskild stäm¬
pel, hvilken borde genom Riksgäldskontorets försorg anskaffas och mot
den afgift, som svarade emot stämpelns åtryckta valör, tobaksfabrikanter
eller varuegare tillhandahållas; och skulle förenämnda stämpel så anbrin¬
gas, att lådorna eller konvoluten ej kunde öppnas, utan att stämpeln
söndersletes.
Utskottets ofvanberörda förslag blef af Preste- och Bondestånden
bifallet, men af Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet, äfvensom
slutligen af förstärkt Bevillnings-Utskott afslaget.
Motioner angående särskild beskattning å förbrukningen af tobak
eller någon viss form deraf hafva sedermera vid 1867, 1868, 1869, 1870,
och 1871 årens riksdagar samt senast vid riksdagen 1877 blifvit väckta.
I deröfver afgifna betänkanden har Bevillnings-Utskottet väl erkänt tobakens
lämplighet att utgöra föremål för beskattning, men afstyrkt motionerna
förnämligast på den grund, att en dylik beskattning skulle vid tillämp¬
ningen medföra stora svårigheter och olägenheter för såväl staten som
den enskilde samt förutsätta reglementariska föreskrifter och fiskaliska
kontroller, hvilka svenska folket, sedan länge derifrån afvandt, utan
nödvändighetens kraf icke torde vilja underkasta sig.
Dessa skäl, som Utskottet till alla delar gillar, synas äfven mot
förevarande förslag kunna åberopas. Dessutom må erinras, att då cigar¬
rer äro ett njutningsmedel, som numera begagnas af alla samhällsklasser,
eu lika beskattning af fyra öre för hvarje cigarr eller cigarett, oberoende
af dess värde, skulle för de billigare sorterna, hvilka i de flesta fall torde
förbrukas af den mindre bemedlade delen af folket, blifva orimligt hög,
samt att en föreskrift derom att icke mindre än fem stycken cigarrer
eller cigaretter finge på en gång försäljas, innefattade en inskränkning,
lika obillig som i tillämpningen med all sannolikhet ledande till ständiga
lagöfverträdelser.
Något giltigt skäl hvarför tobak under viss form skulle utgöra före¬
mål för särskild beskattning, men deremot under andra former vara der¬
ifrån fri, torde knappast kunna förebringas. En minskad förbrukning af
tobak skulle sannolikt icke af en sådan beskattning blifva en följd, men
väl skulle förbrukningen välja den form, under hvilken skattefrihet åt-
5
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
njötes. Härigenom skulle åter den inkomst, staten hade att af den före¬
slagna skatten förvänta, komma att i betydlig mån minskas.
På grund häraf får Utskottet hemställa,
_ att Herr Smedbergs ifrågavarande motion icke måtte
vinna Riksdagens bifall. v
Stockholm den 7 Mars 1879.
På Utskottets vägnar:
A. G:son BENNICH.
Bill. till Riksd. Prot. 1879. 5 Samt. 1 Afd. 2 Raft.
2