Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
1
TV:o 8.
Ant. till Riksd. Kansli den 1 April 1878, kl. 12 midd.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande JK:o 4,
i anledning af väckt motion om förändrad anordning af
undervisningen vid. rikets elementarläroverk.
I motion (N:o 29) om förändrad anordning af undervisningen vid
rikets elementarläroverk anmärker motionären, Herr von Brann, huru¬
ledes, oaktadt den omsorg, som nu under femtio år varit egnad åt ele¬
mentarläroverkens ordnande, klagomålen öfver desamma aldrig varit all¬
männare än under senaste tiden. Det vore ej blott lärjungarne och
deras målsmän, som yttrade missnöje öfver de för elementarläroverken
gällande stadgarne, utan detsamma delades jemväl af lärarne vid dessa
läroverk liksom vid universitetet, som emottager sina lärjungar från ele¬
mentarläroverken, och närmaste anledningen till motionens väckande
vore talrika uppmaningar dertill. Grundfelet i gällande läroverks-
stadga syntes vara att i samma läroverk ock mer eller mindre gemen¬
samt för alla lärjungar skulle meddelas undervisning för flera, sinsemellan
skilda behof. Hvar och en, säger motionären, som söker vinna ett mål,
skulle utan tvifvel handla högst oklokt, om han ordnade sin verksam¬
het så, att han samtidigt sträfvade efter flera mål, under fullt med¬
vetande, att han dermed icke blott förlorade tid, utan ock gjorde för
sig omöjligt att uppnå någotdera målet fullständigt. Men derföre syntes
ock den rätta utvägen för afhjelpande af ofvan anmärkta fel bestå i
bildningsliniernas skiljande redan från läroverkets första klass, hvarvid
detsamma tillika skulle kunna befrias från ett annat fel, som nu tryckte
det: hopande af så många ämnen, att, lärjungarne förlorade förmågan af
Bill. till Rikscl. Prot. 1878. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Haft. 1
2
Första Kammar ens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 8.
verksamt sjelfstudium och ej kunde förvärfva grundliga insigter i något.
Motionären föreslår derföre: att Riksdagen ville i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t anbefalla en sådan förändring af elementarläro¬
verkens läsordning, att hvardera liniens studieplan endast måtte afse
det mål, som skall vinnas, utan hinder eller intrång af de bestämmelser,
som för den andra luden kunna vara lämpliga; äfvensom att på båda
linierna läroämnena måtte, så mycket ske kan, inskränkas till sådana,
som företrädesvis egna sig till grundläggande af lärjungarnes förmåga
af sjelfverksamhet.
Utskottet instämmer i det hela med motionären, så beträffande de
anmärkningar, han rigtar mot de allmänna elementarläroverken, som i
afseende på den rigtning, i hvilken han anser en ändring i dessas an¬
ordning behöflig, och de åtgärder, han yrkar för denna ändrings genom¬
förande.
Det är bekant, att den klagan öfver lärjungarnes öfveransträngning
vid elementarläroverken, som sedan så ofta förnyats, uppstod nästan
omedelbart efter den af 1849 års cirkulär framkallade omgestaltning af
dessa läroverk, medelst hvilken ett fullständigt afbrott skedde i deras
historiska utveckling intill nämnda tid. Det dröjde ej länge förrän, i
närmaste sammanhang med oron för skolungdomens öfveransträngning,
yttranden af tvifvel läto höra sig på ändamålsenligheten af den efter
samma cirkulär i skolan införda läseordning och den derstädes lemnade
undervisningen, hvarvid sjelfva arten och rigtningen af den befarade
felaktigheten allt bestämdare fixerades och betecknades medelst det i
våra dagar ofta upprepade uttrycket mångläseri, betraktadt på eu gång
såsom ett i sig sjelft ondt vid undervisningen och såsom ett hufvudsak-
ligt skäl till öfveransträngningen. I trots af de täta förändringar och
onekliga förbättringar i läroverkens organisation, som efter 1856 års
läroverksordning blifvit gjorda, har öfvertygelsen om befintligheten af
ofvan anförda brister —• öfveransträngning och mångläseri — i samma
organisation icke velat vika. Fastmer har densamma enskildt och offent¬
ligt, i alster af literaturen och i skrivelser, till Kongl. Maj:t från Riks¬
dagen, upprepade gånger uttalats.
Befogenheten af anförda öfvertygelse är, hvad först angår öfver¬
ansträngningen, icke undanröjd dermed, att helsotillståndet hos ung¬
domen inom läroverken i allmänhet och i jemförelse med ungdomens
utom desamma vore tillfredsställande. Så enligt sjelfva ordets betydelse,
som enligt sakens egen natur må väl såsom uttryck och yttringar af
öfveransträngning betraktas den, endast allt för ofta vid våra läroverk
framträdande, bristen på den kraftiga och liffulla spänstighet till kropp
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
och själ, på den hurtighet och det friska lefnadsrnod, som för ungdoms¬
åldern år o naturliga och från en sund ungdom oåtskiljeliga; denna brist
eller saknad må för öfrig! framträda i försvagadt helsotillstånd, i slap¬
pad förmåga af uthållighet vid arbete eller vid lekamlig eller andlig
ansträngning, eller minskad håg för sjelfverksamhet, ja för ungdomliga
lekar och kroppsöfningar o. s. v. Icke heller kan man såsom tillfyllest¬
görande bevis för, att läroverket borde fritagas från skuld i afseende på
befintligheten i eu oroväckande grad och omfattning hos skolungdomen
af ett dylikt kroppsligt och andligt svaghets- eller förslappningstillstånd,
anföra den omständighet, att anledningen till detsamma, lika mycket
som i skolarbetet, vore att söka i ogynsamma omständigheter utom läro¬
verket: osunda bostäder, otillräcklig eller otjenlig föda, informations¬
arbete bredvid skolans, o. s. v. Erkändt ock, att en sådan erinran inga¬
lunda saknar giltighet, må man dock, för att ej utsträcka denna utöfver
tillbörligt mått, dels med densamma alltid sammanhålla det faktiska för¬
hållande, att det dock är med skolarbetet och under dess fortgång, som
symptomer af krafternas nedsättning framträda, men deremot efter samma
arbetes slut, fortare eller långsammare, försvinna; dels ej glömma, att
de fördelar för helsa och krafter, som bero af ekonomiskt lyckliga för¬
hållanden, näppeligen voro större, än de nu äro, före 1849, då öfver¬
ansträngning i skolan likväl så till namn som till sak var obekant. Och
härtill kommer ytterligare, att skulle sådana omständigheter utom skolan
vara för handen, till följd af hvilka ungdomens krafter och förmåga af
intellektuel ansträngning lättare taga skada nu, än förr; så blir det en
oafvislig uppgift att vid ordnandet af arbetet inom skolan härtill taga
hänsyn: staten kan och får ej so lärdomen till godo på den fysiska och
psykiska helsans bekostnad. — För omdömet om förhållandet mellan
skolarbetet .och öfveransträngning öfverhufvud tillåter sig Utskottet att
här endast påminna om, huru redan från och med femte klassen det
dagliga intellektuella arbetet efter regeln upptager den för den motsva¬
rande åldern och densamma tillhöriga utvecklingsgraden af kroppens
och själens krafter betänkliga längden af 9 k 10 timmar, i vissa afdel-
ningar af den senare skoltiden ändå mer; huru congestiv hufvudvärk
jemte ökad retlighet hos nervsystemet och allmän känsla af trötthet hos
skolungdomen nu för tiden utgör en icke alldeles sällsynt företeelse,
men tillika, huru såsom botemedel, åtminstone för tillfället, efter regeln
gör till fyllest en den unge patienten förunnad hvila från skolarbetet och
ostörd sömn; huru ändtligen ganska ofta det närmaste och mest nöd¬
vändiga ändamålet med afgångsexamen från elementarläroverket består
i att kunna få tillfälle att hvila och dymedelst återhemta sig från det
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
forcerade skolarbetet. Att det nu omtalade onda för öfrigt äfven af
Kongl. Maj:t blifvit uppmärksammadt, visar sig faktiskt i de åtgärder
till öfveransträngningens undanrödjande eller minskande, hvilka genom
upprepade Ivongl. skrivelser i ämnet blifvit anbefalda. Nekas bör ej
heller, att härmedelst åtskilligt i ifrågavarande hänseende verkligen
blifvit vunnet. Egentligen tillfredsställande resultat äro emellertid
svårligen att. påräkna, så länge den mångfald och omfattning i kurser
oförändrad qvarstår, som tillhör nu gällande läroverksförordningar.
Om mångläseri närmast betecknar läsande af mångahanda och myc¬
ket, så har detsamma, sålunda fattadt, blifvit lagdt läroverket till last
så till vida, som det utgjorde en af hufvudorsakerna till öfveransträng-
ningen. Vid en jemförelse i detta hänseende mellan den äldre skolord¬
ningen (till 1849), samt den derefter följande och nu varande, ställer
sig förhållandet mellan båda så, att under det, enligt den sistnämnda,
skoltiden blifvit i ej ringa mån inskränkt (från 11 å 12 år till 9), der¬
emot de pensa i särskilda ämnen, hvilka under denna tid skola vara
genomgångna, blifvit betydligt utvidgade (t. ex. i matematik utöfver
Euclides 1, 5, 6, 11 böckerna och 2 grader algebra med en obekant,
2:e, 3:e och 4:e böckerna Euclides, 2 grader algebra med dera obekanta,
samt dessutom det föreskrifna pensum i fysiken; i moderna språk från
att kunna rent uttala och med tillhjelp af lexikon öfversätta franska
och tyska — hvartill sedan kom något engelska — till extemporerad
läsning och färdighet i språkens skrifning), och mångfalden och detaljerna
inom hvarje med särskild rubrik betecknadt ämne, tillökade (särskilda
auktorer och dialekter inom språk, delar och utgreningar inom natur¬
vetenskap o. s. v.); särskildt inom de lägre klasserna många ämnen
blifvit hopade (så t. ex. under det enligt 1820 års skolordning de främ¬
mande språken -—- om man ej medräknar 2 timmars innanläsning hvarje
vecka i hebreiska under de två åren närmast gymnasium — de 7 å 8
första åren, intill lärjungens 16:e eller 17:e år, voro endast två, inträ¬
der deremot nu, efter tre års skolgång, under de 3 följande åren ett
nytt språk om året, så att gossen vid 14 å 15 års ålder är sysselsatt
med fyra språk, utom modersmålet).
När man tillvitar elementarläroverket mångläseri, förstår man emel¬
lertid dermed ej endast en genom sina verkningar för lärjungarnes fysi¬
ska och psykiska krafter förderflig utsträckning af arbetet och undervis¬
ningen i elementarläroverket, utan — enligt hvad redan blifvit antydt
— derjemte en anordning af båda utan tillräcklig hänsyn till hvad som
utgör elementarläroverkets egentliga ändamål, eller rent af i strid mot
detsamma. Det torde i våra dagar ej vara tvist underkastadt, att hvad
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5
man af skolan väntar och begär (utom dess praktiskt uppfostrande in¬
flytande), är utveckling hos lärjungen af sjelfva de intellektuella för¬
mögenheterna eller hans öfning till klarhet och reda: i uppfattning och
till säkerhet i omdöme, och detta nemligen i förening med eller i och
med förvärfvandet af grundliga insigter i vissa, af elementarläroverkets
uppgift bestämda ämnen eller af elementen till sådana insigter. Ser
man åter på gällande läse- eller läroordning för samma läroverk, så
företer denna uttrycket och tillämpningen af detaljerad mångfald och
utsträckning i ämnen och kurser såsom bestämmande i det hela af läro¬
verket och på hvarje dess stadium. Mycket arbete och mångfaldigande
af sådant uppstår härmed utan motsvarande eller nämnvärd vinst. Så
t. ex. inom de tre första klasserna med inlärandet ur boken af mennisko-
kroppens inre delar, eller af färgen, formen och antalet af delarne hos
djur, hvilka lärjungarne aldrig sett, hastigt åter glömda, men dock mödo¬
samma utanlexor, af hvilka lärjungen ej ens förhjelpes till att igenkänna
det erm eller andra af dessa föremål, när de i verkligheten förekomma,
att ej tala om att någon användning af eftertanke eller någon insigt om
enhet och sammanhang härvid skulle komma i fråga. Så vid elemen-
terna af de tätt på hvarandra följande språken, då hvartderas grammatik
är utarbetad utan sammanhang med de andras eller enhet i plan och
ordalag och sålunda äfven det, som för alla språkens grammatik är vä¬
sentligen gemensamt, i framställningen ser ut såsom olika och i fråga
om arbetet vid inlärandet bäfver så: hvarvid resultatet endast blir konfu¬
sion’ och osäkerhet i det hela. Så användas på den reala linien både i
4:de och 5:te klasserna 8 timmar i veckan till engelska: icke för att det
behöfves (samma språk fortsättes i 6:te och 7:de klasserna med 3 tim¬
mar och eger, genom hela läroverket räknadt, 28 veckotimmar, under
det franskan ej har mera än 21 och tyskan, som dock skall utgöra det
grundläggande språket, 33, men för att på den reala linien fylla lika
stor tid, som latinet kräfver på den klassiska, o. s. v. — Härtill kom¬
mer nu, att, med mångfalden af ämnen, dessas omfattning samt den
deraf förorsakade trängseln dem emellan, undervisningen i allmänhet
kommer att fortgå från det ena till det andra, utan att dervid det före¬
gående, ens tillnärmelsevis mot hvad som tillbörligt vore, kan vid under¬
visningen eller af lärjungen tillgodogöras med hänsyn till det efterföl¬
jande, eller det enas betydelse för det andra på ett för honom tillräck¬
ligen fattbart sätt framträda; liksom ock utan att, på få oundgängliga
undantag när, något får framträda eller af honom tagas i besittning
såsom ett helt med den karakter och betydelse, liksom med det intresse,
det såsom sådant eger. Framkallande eller utveckling af egna tankar,
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
åsigter och omdömen vid studiet cell öfver det studerade kan på detta
sätt ej egentligen komma före: för öfning af lärjungens sjelfverksamhet
tinnes i sjelfva verket ej särdeles utrymme utöfver hvad som ovilkorli¬
gen fordras för inhämtandet af ständigt nytt och utvidgadt kunskaps-
material, som oafhitligt tager tid och krafter i anspråk. Lika litet kan
tillfälle beredas lärjungen att bilda egentlig bekantskap eller blifva för¬
trolig med, att fördjupa sig i eller söka, mer eller mindre, tillegna sig
t. ex. någon författares eller ett verks innehåll, åskådningssätt eller stil:
tiden medger intet öfver fragmenter. Den framstående karakteren af
nu varande skolbildning synes öfvervägande bestå i anlitande och öfning
af minnet. Också är ej att neka, att elementarläroverkets lärjungar så¬
lunda vinna ett förråd af i minnet förvarade kunskaper och en dyme¬
delst förvärfvad bekantskap med åtskilligt, som i mångfald och om¬
fattning vida öfverstiger hvad som utgjorde resultatet af äldre tiders
skolkurs. Någon särdeles 'mognad i insigter och för fortsatta studier hos
dem, som genomgått elementarläroverket, kan man under sådant förhål¬
lande deremot ej begära eller ens vänta: lärjungarne hafva under skoltiden
ej i tillräcklig grad blifvit satta i tillfälle eller nödvändighet att vid
studierna tillika taga det egna omdömet med, eller öfverhufvud fått lära
sig, huru mycket och väsentligt användningen deraf ingår i ett verk¬
ligt studium. Icke heller kan man hos dem göra anspråk på någon
större grundlighet: kännedom om hvad hvarje sak egentligen är och
betyder, och likaså en fortfarande besittning af kunskapen såsom stadig¬
varande egendom stå endast att nå i den mån, denna kunskap äfven
tillhör förståndet; hvaremot det som öfvervägande eller uteslutande
endast är minnets tillhörighet, så snart det ej ständigt å nyo blir föremål
för uppmärksamhet, lika hastigt, som det tillegnats, i sina bestämda drag
bleknar och sammanblandar sig med annat samt förfiygtigas.
Mot dessa grundfel vid den nu varande elementarundervisningen
uppställer motionären fordran af de båda så kallade särskilda bildnings-
liniernas vid läroverket fullständiga åtskiljande och eu undervisningens
anordning inom hvardera linien med uteslutande afseende på det mål,
som med den skall vinnas. Det är otvifvelaktigt, att motionären dermed
angifvit hvad som på samma gång i första hand är egnadt att undan¬
rödja dessa fel och derjemte utgör ett vilkor för att genomföra andra,
för uppnående af samma syfte nödiga åtgärder. Att elementarläroverket
afser grundläggande af tvenne, till rigtning och karakter i någon mån
skilda arter af bildning, är faktiskt erkändt i och med dess inrättning
med tvenne linier. Men när så är, är det ock fullkomligt klart, att en¬
dast genom ett fullständigt de båda liniernas åtskiljande arbetet och
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
undervisningen inom hvardera kan ordnas och begränsas med sträng och
uteslutande hänsyn till dess ändamål. I samma mån åter, som dessa
ändamål äro skilda, måste ock en för båda linierna gemensam under¬
visning förlora den karakter, hvilken gör densamma till den för den ena
liniens ändamål lämpligaste, och den måste, utöfver att vara en under¬
visning i hvad för detta ändamål är nödigt, dertill innefatta hvad som
är af nöden för uppnående af ett annat, för det förra främmande ända¬
mål och med hänsyn till detta taga i anspråk tid och krafter.
Till den vigt, liniernas åtskiljande eger, såsom i sig sjelf ett medel
för elementarläroverkets ändamålsenliga ordnande, kommer nu, att af
deras ömsesidiga oberoende i väsentlig mån betingas andra för samma
syfte nödiga åtgärder. Sådana åtgärder äro en vigtig fördelning och ord¬
ningsföljd af läroämnena, i hvilket afseende såsom pedagogisk regel gäller,
att dessa till att börja med skola vara få; att intet nytt skall inträda
förr, än lärjungen hunnit att vinna någon säkerhet i det föregående;
samt att ordningen härvid bestämmes efter de särskilda ämnenas natur¬
liga inbördes förhållande af grundläggande och använda. Härigenom
blir nemligen för lärjungen möjligt att utan öfveransträngning fatta och
göra sig verklig reda för det framstälda kunskapsmaterialet; det arbete,
som blifvit nedlagdt på hvarje ämne, behöfver icke göras om; och stu¬
diet af ett föregående lättar uppfattningen af det efterföljande och är
för denna till hälften redan undangjordt arbete. I mån af sålunda för-
värfvad säker grundläggning i några ämnen, samt i och med detsamma
vunnen öfning af krafterna, kunna på skolans senare stadium en fler¬
het af ämnen utan skada samtidigt af lärjungen studeras, hvaremot ny¬
börjarens själskrafter äro allt för litet utvecklade för att lian skulle
kunna smälta och utöfver betydelsen af minneslexor bringa eu mångfald
af olikartade kunskaper, hvilkas hopande derföre oundvikligt medför
allmän osäkerhet. — Icke mindre vigtig är eu sådan läroämnenas gruppe¬
ring, att hufvudämnen och biämnen bestämdt skilja sig. Genom en på
sådant sätt vunnen undervisningens koncentration öfvas och stärkes
sjelfva förmågan af uppfattning och begripande, och dermed vinnes följ¬
aktligen hvad motionären i andra rummet begär: att bestämmande och
begränsning af läroämnen må ske med hufvudsakligt afseende på fram¬
kallande af lärjungarnes sjelfverksamhet; på samma gång som grundliga
insigter sålunda kunna förvärfvas just i de ämnen, som för eu viss bild-
ningsrigtning äro de väsentliga. Med en lika utbredning af studiet på
alla de särskilda ämnena kan deremot föga något eget intresse hos lär¬
jungen väckas för något, dermed ej heller något egentligt sjelfstudium
uppstå, hvarmed ock insigterna i hvartdera allt för lätt stanna vid mer
8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
eller mindre sammanstälda notiser. — Blir med de båda liniernas åtskil¬
jande hvarderas eget ändamål, i högre grad än hittills varit fallet, det
för undervisningen inom hvardera i allmänhet bestämmande, så är ändt-
ligen dermed åtminstone en bestämd anledning för handen till en sådan
begränsning och reduktion af kurserna inom särskilda läroämnen, som för
det säkraste och genaste uppnåendet af ändamålet med undervisningen
är indicerad. Att — för att i detta afseende endast anföra ett enda
exempel ur det bestående — reda och säkerhet i insigten ej skola vinna
på att, efter två års studium af latin, inom de två följande åren bitar
af ej mindre än fem särskilda latinska författare, bland hvilka äfven de
svåraste, skola läsas, torde ej behöfva bevis.
Slutligen och i närmaste sammanhang med det senast sagda anser
sig Utskottet ej böra lemna obemärkt, att om hvardera bildningslinien
får ordnas och begränsas utan hänsyn till konventionelt samband med
den andra och fri från deraf beroende, för dess egen uppgift främmande
inflytelser, dymedelst åtminstone på den reala linien möjliggöres en för¬
kortning af skoltiden, hvars nuvarande mått för den reala bildningens
eget, öfvervägande praktiska ändamål hvarken utgör en betingning eller
ens en fördel.
Af hvad härmedelst blifvit anfördt framgår, att Utskottet äfven der¬
uti med motionären är ense, att ett fullständigt undanrödjande af de af
motionären och här ofvan omhandlade bristerna vid elementarläroverket
fordrar ett genom hela läroverket genomfördt åtskiljande af dess båda
så kallade bildningslinier — eu åsigt, som står i full öfverensstämmelse
med den, som af Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t redan förut
blifvit uttalad. Ä andra sidan har Utskottet dock ej heller kunnat för¬
bise, att genomförandet af en radikal omgestaltning fordrar tid och för¬
beredelse och är förbunden med svårigheter, hvilka ej på eu gång kunna
öfvervinnas. Dessa omständigheter hafva för Utskottet utgjort eu gifven
anledning till att tillse, huruvida icke undervisningen för deri klassiska
och för den reala bildningen åtminstone från och med någon viss af¬
delning af elementarläroverket redan nu och utan synnerliga svårigheter
eller uppoffringar af något slag skulle kunna fullständigt åtskiljas. En
lämplig utgångspunkt i sådant hänseende finnes enligt Utskottets tanke
i fjerde klassen. Då nemligen, enligt nu gällande läseöfning, i denna
klass latinet inträder såsom undervisningsämne och dermed en skilnad
uppstår i undervisningen mellan tvenne afdelningar af lärjungar, hvilken
sedermera, klass efter klass, blir allt större, skulle eu fullständig de
båda liniernas oafhängighet af hvarandra från och med denna fjerde
klass endast innebära ett fullföljande af hvad som redan eger rum, hvit-
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (JV:o 2) Utlåtande N:o 8.
ket, enligt hvad ganska lätt skulle kunna visas, låter sig genomföra utan
nämnvärda rubbningar i öfrigt af det bestående. Vigten åter af att ej
dröja med hvad som låter sig göra utan uppskof, ligger i hela den före¬
varande angelägenhetens egen vigt, ej blott för den enskilde och det
närvarande ögonblicket, utan ock för det allmänna och framtiden.
Det har föröfrigt inom Utskottet framhållits, att, då de båda linierna ej
nu genast kunna åtskiljas ända från skolans första klass utan endast från
och med den fjerde, de också utan synnerligt stor olägenhet kunna sam¬
manhållas inom fjerde och femte klassen, på sätt för närvarande egen
rum, och sålunda ingen rubbning af de femklassiga läroverken behöfva
ifrågakomma, derest endast en mindre förändring i läseordningen inom
dessa klasser åvägabragtes. Man har ansett att den nu gällande läse¬
ordningen inom fjerde och femte klassen verkar menligt i synnerhet på
reallinien derför att tyska språket, som inom skolans trenne första
klasser varit grundläggande språk, plötsligt nedsjunker inom dessa klas¬
ser till endast ett bispråk med fyra och tre timmars undervisning vid
sidan af engelskan, som tillerkänts åtta timmar, hvilken fördelning af
timmar icke gjorts med hänsyn till realliniens naturliga behof, utan på¬
verkats deraf att på latinlinien åtta timmar äro anslagna åt latinet,
hvilka timmar skola fullt motsvaras af en undervisning på reallinien i
ett särskilt ämne, derest ej undervisningen i de gemensamma ämnena
skall deraf lida; äfvensom man ansett, att det redan i femte klassen
inträdande tredje språket, fransyskan, der vållar förvirring och öfver¬
ansträngning. Dessa olägenheter har man antagit skola kunna förekom-
mas, om på latinlinien gåfves särskild undervisning ej blott i latinet,
men äfven af samma lärare i tyska, hvarigenom tillika den fördel vunnes,
att det senare språket kunde belysas och stödjas af det förra, och om
de motsvarande tolf och elfva timmarna på reallinien användes, 6 tim¬
mar för tyskan samt 6 och 5 timmar för engelskan, hvarigenom båda
språken fingo sin naturliga och i sammanhang med språkundervisningen
i öfrigt stående plats, samt om undervisningen i franska uppflyttades till
sjette klassen.
Inom Utskottet har äfven ifrågasatts, att, om en bestämd åtskilnad
af båda linierna skulle från och med den sjette klassen ega rum, det
kunde vara ändainålsenligare att förlägga latinet såsom valfritt ämne
inom reallinien än att låta grekiskan vara valfri inom latinlinien, eller
med andra ord att skolan skulle från och med sjette klassen så för¬
grenas, att en klassisk skola funnes med obligatorisk undervisning i både
latin och grekiska och en realskola med fakultatif undervisning i latin.
Derigenom har man afsett, att ej ett enda af de nu befintliga fullstän-
Bih. till Riksd. Prot. 1878. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
diga läroverken skulle genom liniernas åtskilnad behöfva beröfvas den
stora förmån att bereda sina lärjungar till den mångfald af anställningar,
som möjliggöres, då undervisning i både latin och realämnen der med¬
delas, en förmån, som fullt motväger olägenheten af att undervisning i
grekiska endast skulle meddelas vid ett betydligt inskränkt antal af
dessa läroverk; och derjemte har man tänkt sig, dels att vid dessa på
den i egentlig mening klassiska linien undervisningen i de gamla språken,
ostörd af främmande inflytelser, skulle kunna genom ömsesidig belysning
af båda språken drifvas så, att en god grund lades för kommande, mera
djupt gående universitetsstudier i teologi, filosofi och i allmänhet i den
klassiska forntidens språk och literatur, dels att det vore lättare att
på den reala linien genom t. ex. tillämpad matematik och ett eller annat
naturvetenskapligt ämne bereda tillfälle till en särskild undervisning,
som kunde till timantal motsvaras af den i latinet, Indika tvenne sär¬
skilda undervisningar ej skulle störa den i allt öfrigt gemensamma, än
att på den klassiska linien bereda dem, som icke vilja läsa grekiska,
någon motsvarande undervisning, som ej på den gemensamma skulle
menligt inverka, hvaraf åter följden blefve, att det antal timmar, som
åt grekiskan kunde anslås, blefve allt för otillräckligt; hvarjemte man
äfven trott sig kunna med siffror uppvisa, att denna föreslagna åtskilnad
af linierna skulle med minsta kostnad för statsverket kunna genomföras.
Med afseende på dessa förslag har Utskottet dock icke velat uttala
något eget omdöme och ännu mindre velat föreslå Riksdagen att med
någon detaljbestämning söka inverka på Regeringens handlingsfrihet, men
Utskottet har dock ansett dem böra omnämnas till den ledning, som
omständigheterna kunna föranleda.
Utskottet hemställer vördsamt,
att, med anledning af den väckta motionen och i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med densamma, Riks¬
dagen måtte besluta att i underdånig skrifvelse an¬
hålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfver¬
vägande, huruvida icke en sådan anordning af ele¬
mentarläroverken lämpligen må kunna och böra vid¬
tagas, att undervisningen inom hvardera af de tvenne
bildningslinier, den klassiska och den reala, som dessa
läroverk hos oss för det närvarande omfatta, lämpligen
skulle kunna och böra ordnas endast med afseende
på det mål, som med samma linie afses, och vilkoren
för dettas uppnående, utan sammanblandning med eller
beroende af undervisningen inom den andra linien, på
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
samma gång sålunda en fullt ändamålsenlig läroämne¬
nas fördelning, ordningsföljd, gruppering och mått
skulle stå att ernå; äfvensom nådigt ompröfva, huru¬
vida icke redan nu och intill dess de båda bildnings-
liniernas fullständiga skiljande från läroverkets början
kan genomföras, tiden må anses vara inne för vid¬
tagande af en sådan anordning från och med lärover¬
kets fjerde klass; samt att Kongl. Maj:t till en kom¬
mande Riksdag behagade aflåta förslag i de delar af
ämnet, som kunna erfordra Riksdagens medverkan.
Stockholm den 1 April 1878.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
Reservation:
af Herr Dahm: »Då Riksdagen så nyligen som år 1873 omfattade
vissa af Kongl. Maj:t gillade grunder rörande förändringar i elementar¬
undervisningen ;
då till följd deraf ny undervisningsplan och fördelning af läroämnen
för första till och med sjette klassen blifvit genom »Cirkulär till eforal-
styrelserna» af den 6 Juni 1873, den 12 Mars 1875 och den 1 Juni 1877
påbjudna;
då dessa anordningar blifvit af sakkunnige män förberedda, och ut¬
arbetade med afseende just på de skilda mål för undervisningen, hvilkas
uppnående Utskottet anser önskliga;
då den nya undervisningsplanen för sjunde klassen ännu icke är
offentliggjord och först med höstterminen 1879 han börja genomföras;
då man således ännu icke han känna resultaten af de förändringar
i elementarundervisningen, som år 1873 af Konung och Riksdag gemen¬
samt beslötos;
då Riksdagen 1874, ehuru han i sin skrifvelse N:o 39 till Kongl.
Maj:t visade sig noga bekant med det hufvudsakliga af de åsigter, hvilka
Utskottet nu uttalar, likväl efter anstäld pröfning bekräftade 1873 års
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
beslut derigenom, att han beviljade medel till de utvidgningar, föi än¬
dringar och nybildningar af läroverk, som i enlighet med detta beslut
blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna;
då dertill kommer, att jag i den skildring Utskottet framlägger icke
kan till alla delar igenkänna det svenska elementarläroverket, dess lär¬
jungar och deras arbeten; . _
så synes mig icke nöjaktiga skäl föreligga för Riksdagen att i skuf-
velse till Ivongl. Maj:t begära antagligen kostsamma förändringar af egna
nyligen fattade, icke fullständigt tillämpade och följaktligen icke slut-
pröfvade beslut.»
TV:o 9.
Ank. till Biksd. Kansli den 1 April 1878, kl. 12 midd.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5,
om underdånig skrifvelse rörande närmare bestämmelser
i fråga om de anteckningar, som i afseende på ledighet
till äktenskap eller hinder deremot skola i vissa prestbevis
intagas.
Första Kammaren har till Utskottets utredning hänvisat ett Andra
Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2, hvilket, med an.
ledning af en motion af Herr Enander, föreslår, »att Riksdagen måtte i
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
meddela närmare bestämmelser derom, hvilka de anteckningar äro, som
angående ledighet till eller hinder mot äktenskap skola jemlikt före¬
skriften i Kongl. cirkulärbrefvet den 20 Januari 1865 i fiyttningsbevis
intagas», varande Utskottets hemställan, enligt meddeladt utdrag af proto¬
kollet den 6 Mars 1878, af Andra Kammaren bifallen.