Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
1
X:o 4®.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1878, kl. 1 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande än¬
dring i och, för vissa delar af Norrbottens län, upphäf¬
vande af Kongl. förordningen den 29 Juni 1866, angående
dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman,
som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter från kro¬
nan upplåtas, m. m.
Enligt Kongl. förordningen den 29 Juni 1866 eger å skattehemman,
som uppkommit vare sig af nybygge, hvilket efter nämnda tid från kro¬
nan upplåtits, eller af redan upplåtet nybygge, för hvilket föreskrifna
byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit inom behörig tid fullgjorda,
hemmansinnehafvaren ej annan rätt öfver hemmanets skog, än att han
derifrån må, dels utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och
bränsle och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjen-
stemän, fritt taga eller försälja hvad derutöfver kan, med bevarande för
framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas, och annorledes må ej hel¬
ler för uppodling till åker och äng skog å hemmanet fällas, med mindre
särskildt tillstånd dertill erhållits af Konungens Befallningshafvande. (§§
1, 2). Vill egare af sådant skattehemman, hvarom ofvan sägs, för skogs¬
marks uppodling till åker eller äng, å hemmanet, utöfver husbehofvet
och det utsynade årshygget,. fälla skog, skall han derom göra ansök¬
ning hos Konungens Befallningshafvande med bifogande af två trovär¬
dige mäns intyg om odlingsmarkens läge, storlek, beskaffenhet, tjenlig¬
het för odling samt om den tid, som för odlingens fullbordande erfordras,
Bill. till Biksd. Prof. 1878. 7 Samt. 25 Haft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
och eger Konungens Befallningshafvande, der ytterligare besigtning anses
nödig, låta sådan på sökandens bekostnad af vederbörande kronobetjent
verkställas. Finner Konungens Befallningshafvande skäl att ansökningen
bifalla, skall Konungens Befallningshafvande vid lämpligt vite förelägga
sökanden viss tid för odlingens fullbordande, och må derefter den å mar¬
ken växande skog, sedan den blifvit vederbörligen utstämplad, af hem-
mansegaren fritt fällas och användas (§ 5). Enahanda bestämmelser skola
ock enligt Kongl. skrifvelsen till Kammarkollegium af samma dag gälla
för enskild egare af sådan öfverloppsmark i Stora Kopparbergs och de
norrländska länen, hvilken antingen blifvit med vissa hemman förenad
utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanens mantal och ränta,
eller ock belagd med skogsränta och åt den högstbjudande under egande-
rätt försåld.
Herrar A. Bäckström, Pehr Nilsson i Vittjerf L. J. Fahlander, C. E.
Hjelm och Joll. Grape hafva nu uti eu gemensamt afgifven och af Andra
Kammaren till handläggning af Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 77,
anfört, att grunden för stadgandet i nämnda förordnings 5 § torde varit,
att man velat förekomma, det från ifrågavarande hemman skog uthögges
och försåldes under förebärande af odling, hvithet dock icke gerna kunde
ske, enär å sådan mark, som vore tjenlig till åker och ängs odling, icke
mycket saluvirke växte, åtminstone icke något sådant, som tålde en längre
transport, men att detta stadgande till följd af de många omständig¬
heter, som vid ansökning om rätt att fälla skog vore att iakttaga, samt
de med ansökningen förenade kostnader, verkade såsom ett absolut förbud,
förhindrande odling och dermed delning af hemmanet till uppehälle åt
nya familjer; samt att, hvad anginge de delar af Norrbottens län, som
icke hörde till Lappmarken, då den s. k. Norrbottenslagen af den 29
September 1874 fullkomligt skyddade från all utödning af ungskogen till
afsalu, så väl berörda Kongl. förordning som Kongl. Maj ds nådiga skrif¬
velse till Kammarkollegium af samma datum i hvad den rörde använ¬
dande af skogen å sådana skogslägenheter, som försålts under full egande-
rätt mot skogsränta, borde upphöra att vara gällande för ofvan nämnda
delar af Norrbottens län, hvarför motionärerne hemstält,
»det Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majd an¬
hålla, det Kongl. Majds nådiga förordning af den 29 Juni 1866 rörande
dispositionsrätt till skogen å sådana skattehemman, som efter den tiden af
nybyggen uppkommo, måtte derhän förändras, att § 5 upphäfves och i
följd deraf i öfriga delar omarbetas;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
3
att för de delar af Norrbottens län, der den s. k. Norrbottenslagen
af den 29 September 1874 är gällande, ofvan berörda 1866 års nådiga
förordning i sin helhet upphör att gälla;
samt att Kong! skrifvelsen af samma år och dato till Kong! Kam¬
markollegium, i hvad den rör dispositionsrätten till skogen å sådana skogs¬
lotter, som till full eganderätt åt enskilda af kronan försålts, mot skogs-
ränta, må för samma delar af Norrbottens län, der berörda Norrbottenslag
gäller, icke vidare vara tillämplig.))
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 November 1863,
med afseende å medlen att förekomma den öfverklagade förödelsen af
skogarne i riket, yttrat, bland annat, att Rikets Ständer, som icke önskade
något reglementerande för hushållningen med de enskilda skogarne, dock,
hvad särskild!, anginge rikets norra landskap, der faran af skogarnes för¬
ödelse vore störst och, enligt gällande författningar, betydliga delar af
kronans skogar nästan dagligen öfverginge på enskildes händer för att, ef¬
ter hvad erfarenheten gåfve vid handen, i de flesta fall jemnas med jor¬
den, ansåge, att kronan icke längre borde sålunda släppa ifrån sig denna för
staten nödvändiga egendom, utan att kraftiga åtgärder ofördröjligen borde
vidtagas till densammas bevarande för det allmänna, hvarföre Rikets Stän¬
der i underdånighet hemstälde om åtskilliga åtgärder i sådant syfte. Med
anledning; af denna Rikets Ständers skrifvelse afläts till 1865—1866 års
Riksdag en Kongl. proposition af innehåll, bland annat, att Kong! Maj:t,
med afseende å de af Rikets Ständer anmärkta förhållanden, ansett nödigt,
att kronan på något sätt förbehölle sig rättigheten att deltaga i vården
om den växande skogen i rikets vidsträckta nordliga trakter, hvarvid dock
icke kunnat ifrågakomma någon inskränkning i den dispositionsrätt, som
enligt gällande författningar tillkomme, vare sig egare af redan befintliga
skattehemman i afseende å dertill hörande skog, eller innehafvare af re¬
dan lagligen anlagda nybyggen, i afseende å den skog, som genom fram¬
deles skeende afvittring kunde dem tillfalla. Men deremot hade Kongl.
Maj:t icke funnit någon betänklighet möta för att i fråga om nybyggen,
hvilkas anläggande ännu icke blifvit af vederbörande myndighet medgif-
vet, eller sådana äldre nybyggen, för Indika föreskrifna odlings- och bygg¬
nadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande för¬
fattningar verkstälda, och öfver Indika kronans dispositionsrätt i följd häraf
måste anses vara återstäld, bestämmelser meddelades, hvarigenom innehaf¬
vare af dylika nybyggen, äfven sedan de samma efter fullgjorda odlings-
och byggnadsskyldigheter i öfrigt iklädt sig natur af skattehemman, un-
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
derkastades den inskränkning i rättigheten till skogens begagnande, som
med hänsigt till det allmännas intresse knnde anses erforderlig. Då emel¬
lertid genom berörda bestämmelser, hvarmed Kongl. Maj:t icke åsyftat att
på något sätt förhindra sådana nybyggesanläggningar, som hade till verk¬
ligt ändamål, icke skogens afverkande, utan landets varaktiga uppodling,
skulle föranledas uppkomsten af ett nytt slag skattehemman med särskilda
förpligtelser och skyldigheter, hade Kongl. Maj:t ansett sig icke böra utan
Rikets Ständers hörande i detta ämne förordna, hvarföre Kongl. Maj:t fö¬
reslog Rikets Ständers antagande af de bestämmelser, som, af Rikets Stän¬
der gillade, sedermera genom ofvan omförmälda Kongl. förordning och
skrifvelse den 29 Juni 1866 blifvit till efterrättelse kungjorda.
Utskottet, som finner de skäl, hvilka sålunda blifvit andragna för dessa
bestämmelsers införande, fortfarande, äfven beträffande de delar af Norr¬
bottens län, som icke höra till Lappmarken, ega giltighet, får vördsamt
hemställa,
att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 Maj 1878.
På Utskottets vägnar:
H. G. v. GEGERFELT.
STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1878.