Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
1
M:o till.
Ank. till Kikad. Kansli den 16 April 1878, kl. 5 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäf¬
vande af det i kommunallagarne för vissa embets- och
tgenstemän stadgade hinder att bekläda vissa kommunala
förtroendebefattningar.
Med hänsigt till embets- eller tjenstemannaställning må, enligt 41 §
i Kong! förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862,
landshöfding, domhafvande _ i orten, kronofogde, länsman, folkskolelärare
eller . annan af kommunen tillsatt och aflönad tjensteman eller betjent,
som i och för sin befattning är inför kommunalnämnd redovisning skyl-
dig, icke vara ledamot af sådan nämnd, enligt 29 § i Kongl. förordnin¬
gen om kommunalstyrelse i stad landshöfding, landssekreterare, lands-
kamrerare, magistratspersoner, tjensteman och betjente vid magistraten,
allmän åklagare, äfvensom de tjensteman och betjente, hvilka äro vid sta¬
dens drätsel eller andra dess förvaltande verk anstälde och för sin be¬
fattning redo skyldige, icke vara stadsfullmäktige, och enligt 8 § i Kongl.
förordningen om landsting landshöfding, landssekreterare, landskamrerare,
kronofogde, länsman och allmän åklagare, samt landstingets egna tjenste¬
man och betjente icke vara landstingsmän. Vidare kunna, enligt 24 § i
Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, kyrko-
församlingens redovisningsskyldige och aflönade betjente icke vara leda¬
möter i kyrkorådet eller skolrådet.
Uti en från Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion,
N:o 125, yrkar nu Herr P. A. Hell gr én upphäfvande af dessa bestämmel¬
ser samt föreslår i sådant afseende,
'»att första punkten i 41 § af Kongl. förordningen om kommunal¬
styrelse på landet upphäfves, och att andra punkten deraf erhåller föl¬
jande lydelse: »Embets- och tjensteman kan ej mot sin vilja förpligtas att
Bill. till Rikscl. Prof. 1878. 7 Sami. 20 Häft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
vara ledamot i kommunalnämnd»; att 29 § i Kongl. förordningen om
kommunalstyrelse i stad upphäfves; att 24 § i Kongl. förordningen om
kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd erhåller följande förändrade lydelse:
»Ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den vara, som är oberättigad
att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut; ej den, som icke
uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej
den, som all sin egendom till borgenärer afträdt och icke på sätt lag
förmår, visa gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är för
nesligt brott tilltalad eller under framtiden stäld; samt ej heller den,
som genom domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig
eller ovärdig att inför rätta föra annans talan»; och att 8 § i Kongl.
förordningen om landsting af den 21 Mars 1862 upphäfves.»
Utskottet instämmer med motionären deruti, att, så vidt ifrågava¬
rande undantagsstadganden varit föranledda af fruktan, att det öfvervä¬
gande inflytande, bemälde embets- och tjensteman under tiden före lcoin-
munallagarnes tillkomst i allmänhet inom kommunerna utöfvade, skulle
fortfarande af dem bibehållas och menligt inverka på den kommunala
andans fria utveckling, en sådan fruktan ej nu mer kan utgöra hinder
för upphäfvande af samma stadganden. Men då det icke i allmänhet sy¬
nes lämpligt, att embets- och tjensteman, hvilka hafva att i sådan egen¬
skap underställningsvis eller i besvärsväg pröfva de kommunala myndig¬
heternas åtgärder och beslut eller de samma till verkställighet befordra,
sjelfve i egenskap af kommunens förtroendemän utöfva det särskilda in¬
flytande på berörda åtgärder och beslut, som i sist nämnda egenskap
skulle dem tillkomma, samt kommunens egne aflönade tjensteman och be¬
tjente i allmänhet icke synas hafva den sjelfständiga ställning till kommu¬
nen, som för utöfning af dylika förtroendeuppdrag erfordras, hemställer
Utskottet,
att Herr Hellgréns föreliggande motion icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 April 1878.
På Utskottets vägnar:
H. G. v. GE GE RF EU T.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
3
Reservation:
;if Herr Holmberg: »Då, såsom motionären rätteligen erinrat, de med¬
borgerliga. förhållandena numera äro och alltmera blifva i vidsträcktaste mån
ordnade på kommunal grund samt således väsentligen beroende af de åt¬
gärder och beslut, som vidtagas af dem, hvilka i följd af medborgares för¬
troende deltaga i den kommunala förvaltningen och de kommunala repre¬
sentationerna, torde det hvarken vara för kommunen gagneligt eller med bil¬
lighet och rättvisa förenligt, att nu i fråga varande embets- och tjensteman
skola i följd af denna sin egenskap än vidare vara ovilkorligen utestängde
från den dem, lika med"andre oförvitlig^ medborgare, eljest tillkommande
rättigheten att kunna af sina medborgares förtroende väljas till medlemmar
af kommunalnämnd, stadsfullmäktige, kyrko- och skolråd samt landsting. Ef¬
terser man de motiv, som komiterade för kommunallagarnes utarbetande i
sitt år 1859 afgifna betänkande anfört såsom skäl för de ifrågastälda in-
skränkningarne i bemälde embets- och tjenstemäns behörighet att bekläda
vissa kommunala förtroendebefattningar, så befinnes det, att de såsom skäl
härför endast helt knapphändigt åberopat dels den omständigheten, »att
det väl kunde hända, att kommunens åtgärder i stadgad ordning komme
under deras embetspröfning», dels ock »beskaffenheten af deras embeten
jemväl i öfrig!»; och har Utskottet i sistnämnda hänseendet särskild! be¬
tonat den verkställighet af kommunens beslut, som dessa embets- och
tjensteman kunde komma att ombesörja. — Det måste dock förefalla sär¬
deles anmärkningsvärdt, att dessa skäl kunnat föranleda icke allenast före¬
nämnde komiterade att föreslå ifrågavarande disqvalifikationer i afseende
å valbarhet, utan äfven Utskottet att förorda desammas bibehållande, un¬
der det att alldeles enahanda skäl och omständigheter funnits icke utgöra
hinder för landssekreterare och landskamrerare att vara ledamöter i kom¬
munalnämnd eller för samtlige uti ifrågavarande motion afsedde embets-
och tjensteman att vara ordförande i kommunalstämma samt ledamöter
och ordförande hos kommunalfullmäktige, äfvensom att deltaga i kommu¬
nalstämmas och kyrkostämmas åtgärder och beslut äfven i sådana frågor,
som sedermera skola underställningsvis eller i besvärsväg underställas läns¬
styrelsens pröfning eller utgöra föremål för verkställighet genom länssty¬
relsens underordnade tjensteman, eller hänskjutas till pröfning af domstol,
4
Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 33.
då fullfölj dt klander af vederbörandes redovisning för omhänderhafd kom¬
munalförvaltning skall bedömas och afgöra^; och då en lång erfarenhet
gifvit vid handen, att några olägenheter ej förorsakats af den friare lag¬
stiftning, som i sistberörda hänseenden fått vara gällande, utan fasthellre
att ifrågavarande embets- och tjenstemäns deltagande i kommunens för¬
handlingar icke så sällan varit af afsevärdt gagn vid vigtiga ärendens be¬
redning och afgörande, synes mig någon betänklighet för upphäfvande
jemväl af de nu ifrågasatta skrankorna icke hafva bort hos Utskottet
förefinnas. För öfrigt torde i fråga om de kommunala angelägenheterna
det ej vara behöflig^ eller ens lämpligt att så strängt särskilja de verk¬
ställande myndigheterna från de beslutande, i hvilket afseende jag ej torde
kunna åberopa någon lämpligare auktoritet än förbemälde komiterade, som
i sitt betänkande å sidan 18 uttalat följande välbetänkta ord: »Det är
visserligen i allmänhet en oeftergiflig grundsats i det representativa sam¬
hällssystemet, att den beslutande och den verkställande myndigheten skola
vara åtskilda; men, ehuru dermed sammanhänger, att, så snart den förra
bestämt regeln, den senare uteslutande och utan någon slags inblandning
af den förra skall ega handhafva dess verkställighet, så länge regeln har
gällande kraft, följer dock deraf ej, att män, som på en eller annan grund
taga del i den verkställande myndighetens funktioner, skulle vara disqva-
lificerade att inträda såsom medlemmar af den beslutande. Tvärtom.
Den kännedom och erfarenhet om sakernas och förhållandenas enskildhe¬
ter, som en vaken verksamhet på den verkställande myndighetens område
alltid naturligen medför, äro alltför vigtiga och gagneliga, att den beslu¬
tande församlingen någonsin, i följd af ytligt uppfattade principiela skäl,
skulle vilja frånsåga sig den vinst för mogna beslut, den deraf kunde
hemta; och om detta gäller för de stora samhällen, som bilda stater, gäller
det i ännu högre mån om samhällen, som bilda kommuner.»
Jag torde således ej sakna skäl att ifrågasätta afslag å Utskottets
betänkande och bifall till motionärens förslag; men då jag anser ett yr¬
kande derom ej för närvarande kunna vinna framgång, får jag inskränka
mig till reservation af min från Utskottets afvikande mening.»
Herr Asplund har begärt få antecknadt, att han vid detta ärendes
handläggning icke i Utskottet närvarit.