Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1878, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar att ett på depo¬
sition i Riksbanken insatt belopp mätte, oaktadt deposi¬
tionsbeviset förkommit, till deponenten utbetalas.
Framställningar i omförinälda hänseende hafva till Banko-Utskottet
inkommit dels från fullmäktige i Riksbanken dels ock från Riksdagens
Andra Kammare genom remiss af en derstädes utaf Herr L. Peyron väckt
motion, N:o 55.
Förhållandet är enligt framställningarna och öfriga till ärendet hö¬
rande handlingar följande:
Italienske undersåten, Handlanden A. Conti, insatte den 16 Maj
1877 på deposition i Riksbanken ett belopp af 11,500 kronor och erhöll
öfver insättningen bevis att Riksbanken af Conti mottagit nämnda belopp
»att emot återställande af detta bevis med derå teckna dt qvitto tre må¬
nader efter skedd uppsägning återbetalas jemte fyra procent ränta derå»,
hvarjemte beviset innehöll upplysning dels att öfverlåtelse af detsamma
finge ske endast till viss person och skulle för att vara gällande tecknas
å beviset, dels ock att öfverlåtelsen borde till den nye egarens säkerhet
hos Riksbanken till påteckning uppvisas.
Samtidigt med insättningen uppsades beloppet, hvilket följaktligen
skulle återbetalas den 16 Augusti 1877.
Derförinnan, eller den 8 i sistnämnda månad, inkom emellertid för
ofvanbemälde Contis räkning italienske Generalkonsuln härstädes F. Cetti
med en till fullmäktige i Riksbanken stäld skrift, deruti jemte anmälan
att depositionsbeviset på okänd! sätt förkommit samt blifvit tre sär¬
skilda gånger i Post- och Inrikes Tidningar äfvensom i Stockholms Dag-
Brå. till Riksd. Prof. 1878. 6 Sami. 1 Afd. 4 Haft.
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
blad efterlyst, utan att tillrättafås, framställning gjordes dels derom, att
det ifrågavarande beloppet måtte varda dagen efter förfallodagen i Contis
namn å depositionsräkning hos Riksbanken mot nytt bevis på samma
uppsägningstid åter insatt mot enahanda ränta att af Conti uppbäras un¬
der den tid som komme att förflyta intilldess det insatta kapitalet kunde
till honom återbetalas, dels ock derom, att, ehuru depositionsbeviset icke
kunde återställas, samma kapital jemte derå upplupen ränta måtte till
Conti mot qvitto utbetalas, derom dock sökanden förmälde sig vilja, efter
det medlen till betalning förfallit, inkomma med förnyad anhållan.
Under åberopande af denna skrift och med anhållan om bifall till
den deri gjorda framställning, inlemnade Conti sedermera, den 17 före-
nämnda Augusti, eu af honom sjelf undertecknad skrifvelse till fullmäk¬
tige, deruti han, såsom tillägg till hvad förut anförts i afseende å det
från Riksbanken erhållna och derefter förkomna depositionsbeviset med¬
delade, att, då han den 16 derförutgångne Juli saknade beviset i den
plånbok, hvaruti han haft detsamma förvandt, anmälan derom genast af
honom gjordes hos italienska konsulatet härstädes, genom hvars försorg
ofvanberörda kungörelse omedelbart derpå i tidningarna infördes, lika¬
som efterforskningar jemväl i öfrigt blifvit af honom, ehuru utan fram¬
gång, vidtagna för återfinnande af beviset.
Uti infordradt yttrande öfver nu omförmälda ansökning meddelade
ombudsmannen vid Riksbankens liufvudkontor, att en fråga af enahanda
beskaffenhet med denna utaf fullmäktige i Riksbanken understäldes 1862
1863 årens riksdags Banko-Utskott, som förklarade föreskrifterna i kong],
förordningen den 29 Maj 1739 om hvad iakttagas bör vid förkomna låne-
bankoattesters och vexelbankotransportsedlars förnyelse vara tillämpliga
i afseende å förnyandet af förkomna depositionsbevis; att samma fråga
sedermera var föremål för bedömande af såväl revisorerne för gransk¬
ning af diskontverkets förvaltning för år 1868 som af Riksdagens revi¬
sorer, hvilka afgåfvo yttranden i den syftning att, derest till insättare
af penningar i banken mot bevis af sådan lydelse, som det ifrågavarande,
de insatta medlen återbetalades utan att depositionsbeviset till banken
återlemnades och endast emot ett af insättaren utfärdadt, till rigtigheten
styrkt qvitto, banken derigenom vore tryggad för vidare kraf på grund
af depositionsbeviset; men att deremot sammansatta Banko- och Lag¬
utskottet i utlåtande till Riksdagen af den 3 April 1870 (N:o 3) utta¬
lade den åsigt, att det torde böra anses tvifvelaktigt, huruvida Riksbankens
fullkomliga betryggande mot förnyadt kraf, i händelse det ursprungliga
depositionsbeviset framdeles blefve med anspråk på betalning företedt,
kunde åstadkommas med mindre de på grund af ofvan omförmälda kong].
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
3
förordning föreskrifna vilkor blefvo till alla delar uppfylda; hvarjemte
ombudsmannen, beträffande frågan om äfventyret för banken att åter¬
betala å depositionsräkning insatta medel endast mot deponentens qvitto
och utan att det öfver insättningen utfärdade bevis återstäldes, tillkänna-
gaf, att ban, med afseende å lydelsen af dylika bevis, delade den mening,
som, på sätt nyss är vordet närnndt, blifvit af Revisorerne öfver diskont¬
verket och Riksdagens revisorer omfattad.
Vid förehafvande af ärendet deri 30 Augusti nästlidna år medgåfvo
fullmäktige väl, att det af Conti insatta och den 16 i samma månad för¬
fallna kapitalet, 11,500 kronor, finge i hans namn åter insättas mot 4
procent ränta och på tre månaders uppsägning samt beviset öfver den verk-
stälda insättningen, hvilket borde under samma nummer som det förkomna
utfärdas och förses med anteckning om anledningen till detsammas ut¬
gifvande äfvensom dess värdelöshet i händelse af det äldre bevisets före¬
teende, tills vidare af vederbörande tjensteman i Riksbanken förvaras,
hvaremot beträffande frågan om lyftningen af kapitalet med derå upp¬
löpande ränta fullmäktige, under antagande att det förkomna beviset ej
kunde tillrättaskaffas och i öfverensstämmelse med 1863 års Banko-Ut¬
skotts förberörda åsigt, ansåge förberörda Kongl. förordningen af den
29 Maj 1739 böra i förevarande fråga tillämpas samt ålade med anled¬
ning deraf sökanden dels att behörigen styrka att det förkomna beviset
blifvit från predikstolarne i alla Stockholms territorialförsamlingars kyrkor
samt i Post- och Inrikestidningar två gånger i hvarje vecka under en
månad efterlyst, dels äfven att aflemna så tillräcklig pant uti lös och fast
egendom, att banken deri egde full godtgörelse för ej mindre den ränta,
som på det saknade beviset intill dess förfallodag upplupit, än äfven den
ränta, som kapitalet kunde afkasta under den tid af tio år, som det¬
samma borde i Riksbanken innestå, med rättighet för Conti att sedermera,
jemte utbekommande af det nya depositionsbeviset, uppbära då upplupen
ränta å det insatta kapitalet äfvensom sådan, i mån som densamma fram¬
deles till betalning förfölle, hvaremot kapitalet ej finge blifva för Conti
åtkomligt förr, än tio år förflutit från den tid ofvannämnda säkerhet
blifvit stäld och af fullmäktige godkänd.
r> ö
Med intyg från vederbörande presterskap samt genom företedda
exemplar af Post- och Inrikes tidningar har Conti numera hos fullmäk¬
tige styrkt, att ifrågavarande depositionsbevis blifvit från predikstolarne
i alla Stockholms territorialförsamlingars kyrkor samt i Post- och Inri¬
kes tidningar två gånger i hvarje vecka under eu månad efterlyst.
Beträffande åter den pant, honom enligt fullmäktiges nyssberörda
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
beslut, ålåge att ställa, har Conti uti en den 31 December nästlidna år
till fullmäktige ingifven skrift anfört:
att, då den till det förkomna depositionsbevisets förfallodag den
16 Augusti 1877 upplupna ränta utgjorde efter 4 procent för år 115 kronor
och räntan å det insatta kapitalet för 10 år efter enahanda räntefot be-
stege sig till 4,600 kronor, vid hvilket förhållande värdet af den äskade
panten borde uppgå till omkring 5,000 kronor, Oonti, som saknade eget
kapital, följaktligen skulle, för tillgodonjutande af räntan å det i Riks¬
banken insatta kapitalet och detsammas återbekommande efter tio års
förlopp, nödgas skuldsätta sig för nyssnämnda belopp, hvartill komme
att, då de insatta medlen utgjorde arfsmedel, Indika icke tillhörde
honom ensam utan jemväl en medarfvinge, nödvändigt blefve att. för full¬
görande af redovisningsskyldigheten till denne äfvenledes söka anskaffa
penningar medelst lån;
att, då Conti icke hade någon annan säkerhet att erbjuda en lån¬
gifvare, än utsigten att efter tio år ur Riksbanken af ifrågavarande der¬
städes deponerade medel utfå lånebeloppet, hans bemödanden att genom
andras hjelp åstadkomma panten tvifvelsutan skulle hädanefter som hittills
fruktlöst aflöpa och att den olyckliga följden af depositionsbevisets förlust
alltså skulle blifva, att det i Riksbanken insatta kapitalet med ränta gingé
för honom helt och hållet förloradt, hvarigenom han ginge miste om en
påräknad behöflig hjelp till sin utkomst, jemte det att hans skyldighet
att till medarfvingen utgifva en del af beloppet komme att förorsaka hans
ruin. Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då depositions¬
beviset vore stål dt till viss man samt öfverlåtelse deraf ej egde giltighet
med mindre den blifvit behörigen anmäld, hvaraf följde att när depositions¬
bevis, om hvars öfverlåtelse sådan anmälan ej skett, förkommit, insätta¬
rens qvitto öfver det belopp, hvarå depositionsbeviset lyder, utgjorde till¬
räckligt betalningsbevis för Riksbanken, mot hvilken, efter eu mot dylikt
qvitto skedd utbetalning, intet kraf på grund af depositionsbeviset kunde,
af hvem det vara må, med framgång anställas, har Conti hos fullmäktige
anhållit, att, derest fullmäktige icke ansåge sig på eget bevåg kunna
frångå sitt redan fattade beslut, till innevarande års Riksdag eller dess
Banko-Utskott göra framställning derom att, utan skyldighet för Conti
att ställa pant eller säkerhet och utan att afvakta den vanliga preskrip¬
tionstiden af tio år, förberörda af honom i Riksbanken insatta belopp,
11,500 kronor med derå upplupen och ålöpande ränta måtte, vid det för¬
hållande att det förkomna depositionsbeviset blifvit efterlyst och icke
tillrättakommit, få, mot qvitto, till Conti af Riksbanken utbetalas.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
5
Under förmälan i skrifvelse till Utskottet att, då enligt 24 § i gäl¬
lande bankoreglemente bevis öfver penningar, som i Riksbanken insättas,
skola återställas när penningarne lyftas, i enlighet hvarmed bestämmelse
härom jemväl finnes i depositionsbevisen intagen, samt då saväl Banko-
Utskottet vid 1862—1863 årens riksdag som sammansatta Banko- och Lag¬
utskottet vid 1870 års riksdag förklarat föreskrifterna i ofvannämnda Kong],
förordning af den 29 Maj 1739 vara i afseende å förnyandet af förkomna
dylika bevis tillämpliga, fullmäktige funnit sig icke kunna eller böra vid
behandlingen af nu ifrågavarande ärende annorlunda än som skett för¬
fara, hafva fullmäktige, med öfverlemnande till Utskottet af Contis nyss
omförmälda skriftliga framställning, dels meddelat att någon anteckning
om det förkomna depositionsbevisets öfverlåtelse till annan person icke
i Riksbanken egt rum, dels ock uttalat den åsigt, att fullmäktige, lika
med 1868 års revisorer öfver diskont- och bankoverken samt Riksban¬
kens ombudsman, anse det icke vara förenadt med något äfventyr för
Riksbanken att, mot särskild! qvitto af deponenten, utbetala meranämnda
af honom i Riksbanken insatta belopp med derå från insättningsdagen
belöpande ränta, oaktadt depositionsbeviset öfver insättningen ej kan företes.
Motionären, Herr Peyron, har hemstält: »att Riksdagen behagade
besluta, att, utan skyldighet för bemälde A. Conti att återställa det för¬
lorade insättningsbeviset eller lemna pant eller annan säkerhet och utan
att den vanliga preskriptionstiden af 10 år afvaktas, ifrågavarande af
Conti den 16 Maj 1877 i Riksbanken insatta kapital, elfva tusen fem
hundra kronor med derå upplupen och ålöpande 4 procent årlig ränta,
skall till Conti eller hans lagligen befullmäktigade ombud, mot qvitto,
af Riksbanken utbetalas.»
Banko-Utskottet har tagit hvad sålunda och i öfrigt uti ärendet
förekommit i noggrant öfvervägande; och
då uti förevarande fall det visserligen sällan förekommande för¬
hållande inträffat, att återfåendet af deponeradt belopp utan återställande
af depositionsbeviset ifrågasättes af utländsk man;
då den mindre omsorg, med hvilken, såsom af handlingarna synes
framgå, Conti vårdat det till honom utfärdade depositionsbeviset, kan
om ej ursäktas dock förklaras dels af förbiseende af det i beviset på
för honom främmande språk inryckta vilkoret om bevisets återställande
och dels af okunnighet om de särskildt för Riksbanken, i strid mot eljest
antagna rättsbestämmelser angående betydelsen af till viss man utfärdade
förbindelser, gällande föreskrifter;
då det för Conti, som låtit om bevisets bortkommande offentlig¬
göra kungöranden i enlighet med honom härom meddelade föreskrifter,
6 Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
torde vara omöjligt att i främmande land ställa säkerket, som kan anses
nöjaktig, för den, genom depositionsbevisets utbetalande till honom, till¬
äfventyrs för Riksbanken uppkommande förlust;
då sådan förlust skäligen icke är att befara, vid det förhållande
att hittills icke någon anmält sig att lyfta det deponerade beloppet, å
hvilket, derest qvitto derå af deponenten behörigen utfärdas, ytterligare
anspråk icke torde med utsigt till framgång kunna väckas; samt
då de af Conti i ärendet vidtagna åtgärder, hvilka måste hafva
varit med ej så ringa kostnader förenade, utesluta all anledning till för¬
modan att beviset må, emot hvad Conti sjelf försäkrat, hafva blifvit öf-
verlåtet på eller öfverlemnadt till annan person, hvilken genom medlens
utbetalande till Conti skulle ådragas skada eller förlust,
bär Utskottet ansett öfvervägande skäl tala för bifall, till hvad i
frågan blifvit föreslaget och tillstyrkt; hemställande Utskottet derföre,
att ifrågavarande af Handlanden A. Conti i Riks¬
banken insatta belopp af 11,500 kronor jemte derå
upplupen och ålöpande 4 procent årlig ränta må, utan
hinder deraf att depositionsbeviset ej kan företes, till
Conti eller hans lagligen befullmäktigade ombud, mot
qvitto, af Riksbanken utbetalas.
Stockholm den 19 Februari 1878.
På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.
Reservationer:
af Herr Ly tikens;
af Herr Ola Månsson;
af Herr A. P. Danielsson: »Enär i 24 § mom. b. af nu för Riks¬
banken gällande reglemente är, i afseende på depositiousräkning, stad-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
7
gadt, att: »öfver insättning meddelas bevis, hvilket skall återställas då
pennigarne lyftas», och som de af Riksbanken utfärdade depositionsbevi¬
sen — med hvilka det af A. Conti erhållna var i sådant afseede lika¬
lydande — jemväl innehålla den bestämmelsen, att banken »emot åter¬
fående af det utfärdade beviset utbetalar det deponerade beloppet» och
att beviset får till annan öfverlåtas då öfverlåtelsen tecknas å detsamma,
så förefaller det mig vara med risk förenadt att redan nu utbetala be¬
loppet helst som endast 10 månader förflutit sedan A. Conti deponerade
ifrågavarande medel, och har jag derför ansett att Utskottet bort afstyrka
bifall till de väckta förslagen.»