RIKSDAGENS PROTOKOLL
1878. Första Kammaren. N:o 23.
Lördagen den 30 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades 2 protokollsutdrag för sammanträdet å förmiddagen
ock protokollet för den 26 i denna månad.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskottets den 23 och 26 i
denna månad bordlagda utlåtande N:o 25, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående antagande af en för alla orter
inom riket gemensam tidsberäkning.
Föredrogos å nyo och biföllos Första Kammarens Tillfälliga
Utskotts den 22 och 23 i denna månad bordlagda utlåtanden:
N:o 5, i fråga om upphörande eller nedsättning af lärarinnor¬
nas årsafgift till folkskoleiärarnes enke- och pupillkassa; och
N:o 6. rörande föreslagen ändring af § 6 mom. 5 af gällande
folkskolestadga.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Konsti-
tutions-Utskottets den 26 och 28 i denna månad bordlagda utlå¬
tande N:o 9, i anledning af väckta motioner om ändring i §§ 11,
12 och 32 Regeringsformen.
lista punkten, innehållande förslag till förändringar i §§ 11, 12
och 32 Regeringsformen.
Herr von Möller: Då jag reserverat mig mot Utskottets
utlåtande rörande ingifna förslag till ändring af 11 § Regerings¬
formen, anhåller jag att få i korthet angifva några skäl derför.
Vid sista riksdagen väcktes af samme motionärer nästan lik¬
artade motioner om förändring af 11, 12 och 32 §§ Regerings¬
formen. Det förslag, som då af Konstitutions-Utskottet afgafs
och uti hvilket äfven jag förenade mig, afsåg att införa, att stats¬
ministern skulle vara den statsrådets ledamot, som jemte utrikes-
Första Kammarens Prot. 1878. N:o 23. 1
Ändring i
Så 11, 12 och
32 Regerings¬
formen.
Ä:o 23.
2
Lördagen den 30 Härs, e. m.
Ändring i
§§ 11, 12 och
32 Regerings¬
formen.
(Forts.)
ministern företrädesvis borde så väl deltaga uti öfveriäggningarna.
om de ministeriella målen, som ock få del af de i 12 § omför-
mälda afhandlingar och förbund med främmande makter. Detta
förslag var grundadt på fullt giltiga skäl, och dervid borde efter
min tanke en förändring uti denna § hafva stannat, men det för¬
slag, som nu af Konstitutions-Utskottet afgifvits, innehåller derå
förändringar och tillägg. Man finner der, att Utskottet följt en
motionär från Andra Kammaren, som yrkat, att dels ur 11 §
skulle uteslutas de ord, som bemyndiga Konungen att, på sätt
honom lämpligast synes, bereda och handhafva ministeriella mål,
dels äfven deri införas en föreskrift af samma innehåll, som i
unionskomiténs förslag eu gång stått att läsa, eller att “alla med¬
delanden i ministeriella mål till främmande makt eller Konungens
sändebud i utlandet skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet,
ske genom ministern för utrikes ärendena.'1 Utskottet har, såsom
man af utlåtandet finner, följt denne motionärs anvisning, men
jag kan dock icke underlåta att något litet granska de skäl, som
förelegat för Utskottet att framkomma med detta förslag. Läser
man på 4:de sidan af utlåtandet, finner man, att Utskottet der
säger att “Utskottet väl funnit den af nästlidna års Konstitutions¬
utskott uti dess ofvan åberopade utlåtande uttalade mening, att
grundlagsstiftaren genom stadgandet i nämnda §, att Konungen
egde låta bereda och handhafva de ministeriella målen på det sätt
Honom lämpligast syntes, icke åsyftat att i något afseende undan¬
draga ministern för utrikes ärendena den befattning med hand-
hafvandet af dessa mål, honom i egenskap af föredragande och
departementschef tillkomme, utan blott att medgifva undantag från
det sätt för regeringsärendenas beredande, som § 10 bestämde,
vara stödd på fullt giltiga skäl; men då, å andra sidan, det icke
torde kunna förnekas, att ordalydelsen af berörda stadgande är
sådan, att den kan gifva anledning till en annan och den nyss
angifna meningen motsatt tolkning af detsamma, har Utskottet
trott det vara. angeläget, att hvarje tvifvel i antydda hänseende
blefve undanröjdt. Kan nu deruti, att Utskottet tror, att eu eller
annan olika tolkar en grundlagsparagraf, ligga ett tillräckligt motiv
för att genast, på grund af en motionärs framställning, skrifva om
vår grundlag i enlighet med det af denne motionär framlagda
förslag? Jag finner det icke och jag anser icke, att Utskottet
bör vara så lätt i behandlingen af vår grundlag. Efter min tanke
skulle denna förändring ej heller lända till någon fördel, ty jag
tror att uti denna omskrifning lika väl ligger en otydlighet. Allt
hvad som i första delen af § står nämndt, gäller blott beredningen
af ärendena. Nu heter det att “Konungen må låta bereda och
handhafva dessa mål på det sätt honom lämpligast syn6s“ och
enligt Utskottets förslag skulle det heta, att dessa mål “skola på
det sätt, Konungen lämpligast synes, beredas af ministern för ut¬
rikes ärendena." Man vill således nu öfverföra beredningen af
alla dessa mål på utrikesministern och tror sig, såsom Utskottet
i sin motivering säger, hafva uti honom funnit “det enda och lag¬
liga organet för utförandet af de befallningar, Konungen kunde:
Lördagen den 30 Mars, e. m.
3
N:o 2ä.
finna för godt att i dessa mål gifva.“ Här är dock icke fråga 'Ändring i
om några befallningar, utan kär är fråga om beredning af några ^
ärenden, och Konungen egen ju att i ministeriella mål ensam be- "'}onnJ'n^
sluta, kvilket Utskottet icke heller förnekar. '(Forts.)
Hvad beträffar det andra tillägget, som föreslagits till slutet
af denna §, så är detsamma efter min tanke alldeles obehöflig^
Het finnes icke i grundlagen någorstädes nämndt, huru en annan
minister skall bete sig i fråga om meddelanden från Konungen.
Sammanställer jag båda dessa ändringar och tillägg, så före¬
faller det mig såsom om man skulle kunna antaga att deri läge
ett misstroendevotum mot konungamakten. Annars vet jag icke
hvad de skulle tjena till, tv, om vi trodde, att genom det nya
statsskicket vår grundlag skulle kunna trädas för nära eller, så¬
som Herr von Ehrenheim i sin reservation säger, att de nuvarande
formerna för diplomatiska ärendens behandling “kunna gifva
Konungen makt att i strid med de allmänna konstitutionella grund¬
satserna bestämma öfver dessa ärenden", kunde denna förändring
vara behöflig, men, om man tänker tillbaka till förflutna tider,
så tror jag icke, att någon behöfver hysa en sådan farhåga nu
under vårt nuvarande statsskick och med våra årliga riksdagar.
Då jag således finner den föreslagna ändringen vara hvarken
högst nödig eller nyttig och då jag anser, att grundlagen i detta
hänseende gifven tillräckligt skydd för de allmänna konstitutio¬
nella grundsatserna, vågar jag yrka afslag å Utskottets utlåtande,
men hemställer i likhet med reservanten Herr von Ehrenheim,
att Riksdagen måtte antaga att hvila till grundlagsenlig behand¬
ling en förändring af 11 § Regeringsformen, hvarigenom den skulle
komma att erhålla följande lydelse: “Ministeriella mål, hvarmed
förstås alla de, som angå rikets förhållande till främmande makter,
må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt, Honom
lämpligast synes. Ministern för utrikes ärendena tillhör att dessa
mål inför Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af Stats¬
ministern eller någon annan Statsrådets ledamot. År Ministern för
utrikes ärendena frånvarande, föredraga" o. s. v., såsom §:n nu
lyder.
Jag får hos Herr Talmannen anhålla om proposition på detta
förslag.
Herr Hallenborg: Enligt hvad som af min reservation sy¬
nes, är jag med afseende å denna § till en viss del af samma
åsigt som den siste ärade talaren, men deremot i andra delar kan
jag icke instämma med honom. Hvad beträffar det föreslagna
tillägget till 11 § Regeringsformen, är jag likasom han reservant,
emedan jag anser detta tillägg blott vara en pleonasm. Jag fin¬
ner det ieke vara behöflig! och jag är icke med om att uti Rege¬
ringsformen eller någon annan grundlag skapa några obehöriga
utväxter. Jag anser, att det ligger i sakens natur att ministern
för utrikes ärendena skall vara den, till hvilken Konungen före¬
trädesvis skall vända sig i ministeriella mål, likasom det ligger
i sakens natur, att de meddelanden, som Konungen vill göra till
N:o 28. i Lördagen den 30 Mars. e. in.
Ändring i främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet skola ske
% Regerings- Se.nom ministern för utrikes ärendena. Jag är således af samma
formen.' åsigt som den föregående talaren derutinnan, att detta tillägg är
(Forts.) obehöflig^ Hvad deremot beträffar den omständighet, hvarvid han
tycktes hafva fästat så mycken vigt, nemligen att Utskottet, för
att gå motionärerne i Andra Kammaren till mötes, gjort den för¬
ändring i första delen af denna §, hvarigenom denna blifvit något
förtydligad, så hade jag trott-, att den ärade talaren likasom jag
skulle kunna böja sin åsigt efter deras, ty denna omskrifning har
icke någon betydelse i sak utan endast i formen och, om man
genom förändring af några ord kän göra, att andemeningen i grund¬
lagen blir mera tydlig, och att afl tvekan undanrödjes för dem,
som icke kunna fatta dess ordalag, så tror jag, att man deruti
gör klokt. Det lärer väl icke vara någon som kan misstänka
1809 års män för att de, sedan det visat sig att en Konung just
genom sin utrikes politik kunnat draga in landet uti krig och de
största svårigheter, för hvilka landet måhända någonsin varit ut¬
satt, skulle hafva haft för afsigt att i afseende å ministeriella mål
göra Konungen enväldig. Meningen har naturligtvis varit den,
att man ville göra en skilnad mellan dessa mål och de allmänna
målen, så att Konungen skulle ega att bereda dessa mål på ett
särskildt sätt, utan att han derföre skulle göras enväldig; han
skulle tvärtom äfven i detta fall vara hvad Sveriges Konung all¬
tid måste vara, Konungen i statsrådet. Det förslag till förändring
af 11 § Regeringsformen, som vid förra riksdagen framlades af
Konstitutions-Utskottet, blef af Första Kammaren antaget till
grundlagsenlig behandling, men föll i Andra Kammaren. Vid
diskussionen derom förra året yttrade statsministern, det han er¬
kände, att det inom landet kunde finnas en viss oro med afseende
på uppfattningen af denna §, och att han derföre ansåg att Ut¬
skottet gjort rätt uti att söka åstadkomma någon ändring, för att
göra klart, att Konungen icke har större makt än som med rätta
bör honom tillkomma.
Den siste talaren har yrkat afslag å Utskottets förslag och
bifall till Herr von Ehrenheims reservation, hvilken icke innefattar
annat än bifall till det förslag som sista året af Konstitutions¬
utskottet framlades och af Första Kammaren godkändes. För
min del yrkar jag bifall till första delen af Utskottets förslag o®h
afslag å det öfriga, det vill säga, det föreslagna tillägget vid §:ns
slut.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Konstitutions-Utskottet har, enligt min tanke, handlat
ganska välbetänkt, då det icke i vidsträcktare mån tillstyrkt bi¬
fall till de ifrågavarande motionerna, och jag kan icke heller annat
än gilla Utskottets motivering derför i de flesta delar.
Det är gifvet, att sådana tillfällen kunna inträffa, då en af¬
handling eller ett förbund med främmande makt måste under
längre eller kortare tid hållas hemligt, och skulle sådana mål
föredragas i sammansatt statsråd, så blefve det, såsom förut vid
Lördagen den 30 Mars, e. m.
N:o 23.
flera tillfällen påpekats, nödvändigt, enligt norska grundloven att Ändring i
deröfver på förhand höra norska regeringen, hvars protokoll icke* jb n%.'ek
kunna hemlighållas, och då skulle dessa protokoll kunna tryckas och’ ~
komma till allmänhetens kännedom, hvilket kunde vara ganska (Forts.)
betänkligt.
Hvad den 11 och 32 § beträffar, anser jag de förändringar,
som af Utskottet föreslagits, vara ganska oskyldiga, och jag har
icke något att yttra derom. Äfven jag anser visserligen, att det
föreslagna tillägget till 11 § kan vara obehöflig!, men jag tycker
dock icke, att det kan göra någon synnerlig skada der, och
faster mig icke dervid.
Deremot kan jag icke förbigå 12 § utan några anmärkningar,
hvilka dock alls icke gälla det syfte Utskottet haft, som jag an¬
ser vara ganska rigtigt, utan endast redaktionen. Enligt Utskot¬
tets förslag skulle denna § få följande lydelse: “Konungen eger
att i afhandlingar och förbund med främmande magier ingå, sedan
Han, i den ordning, föregående § stadgar, deröfver hört Statsmini¬
stern, Ministern för utrikes ärendena och någon annan tillkallad
Statsrådets ledamot, eller, der Ministern för utrikes ärendena tillika
är Statsminister, två andra tillkallade Statsrådets ledamöterSer
man nu på den föregående §, så finner man att deruti står: “Se¬
dan Konungen af dessa embetsman inhemtat till protokoll anförda
råd, för hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen i deras närvaro
besluten". Det hörande, hvarom i 12 § är fråga, är således icke
något skriftligt utlåtande från deras sida, utan de måste vara
personligen närvarande vid en sådan föredragning. Det kan nu
ganska lätt inträffa, att Konungen, då han är frånvarande från
Stockholm, vare sig han befinner sig i Norge eller uti någon af¬
lägsen del af landet, önskar afgöra något ärende af den art, hvarom
här är fråga, och då tillkallar för en sådan föredragning min'-
stern för utrikes ärendena och någon annan statsrådets ledamot.
Enligt den lydelse af denna §, som nu föreslagits, skulle han
äfven vara skyldig att tillkalla statsministern. Denne är emel¬
lertid vanligen, då Konungen är frånvarande, ordförande uti rege¬
ringen i Stockholm, alternerande med utrikesministern. Skulle
nu utrikesministern vara der Konungen befinner sig, och för en
dylik föredragning Konungen nödgas tillkalla äfven statsministern,
så skulle det rubba regeringen i Stockholm. Det skulle då blifva
nödvändigt att förordna en ny ordförande, och statsministern skulle
oftast få företaga denna resa för ett högst obetydligt ändamål.
Det kan dessutom hända, att statsministern är af sjukdom hin¬
drad, att han är utomlands och att hans sjukdom eller bortovaro
räcker flera månader. Då utrikesministern är borta på annat
ställe eller sjuk, förordnas någon annan att förrätta hans tjenst
och denne blir då föredragande; men för statsministerplatsen finnas
icke några särskilda åligganden föreskrifna i grundlagen och jag
kan följaktligen icke tänka mig, att en särskild statsminister
skulle förordnas, om den verklige statsministern är sjuk eller per-
mitterad. År den verklige statsministern ordförande i regeringen
i Stockholm, kan det så mycket mindre komma i fråga att förordna
6
N:ö 23.
Lördagen den SO Mars. e. m.
Ändring i en särskild statsminister för att vara närvarande vid föredrag-
SS it, 12 och jjjjigen hos Konungen.
:K Regering*- gom jessa ministeriella föredragningar väckt en viss oro och
(FortsJ man vid nästan hvarje riksdag velat söka bereda en större trygg¬
het i detta hänseende uti grundlagen, torde det kanske vara på
sin plats, att jag här nämner några ord om hvad dessa ministeri¬
ella föredragningar hafva att betyda. Afhandlingar och förbund
med främmande makter sönderfalla i två olika kategorier. Den
ena består af rent politiska afhandlingar eller förbund med främ¬
mande makter, och sådana förekomma naturligtvis ytterst, sällan
för länder som de förenade rikena, Indika icke annat än i högst
sällsynta fall göra anspråk på att göra sitt ord gällande med af¬
seende på andra nationers ställning eller de allmänna förhållandena
i Europa. Det kan förflyta många år, utan att sådana fall^ före¬
komma. De afhandlingar, som deremot ofta förekomma, är o sådana
som äro af ekonomisk eller kommersiel natur, som röra handel
och sjöfart, post- och telegrafförbindelser, extradition, med flera
sådana afhandlingar, som icke äro af någon politisk betydelse.
Så snart en sådan afhandling med främmande makt är i fråga
att afslutas, behandlas den, om den är af någon betydenhet och
på något sätt kan ingripa i Sveriges och Norges inre förhållanden,
alldeles såsom alla andra ärenden i regeringen. Den öfverlemnas
till den departementschef, till hvars departement den kan hänföras;
denne hör deröfver vederbörande myndigheter, hvarefter den före-
drages, oftast af denne departementschef, i svenskt statsråd eller
af utrikesministern i sammansatt svenskt och norskt statsråd.
Då Kong!. Maj:t sålunda beslutat hvad som i denna afhandling
blifvit ifrågasatt, kommer den ministeriella föredragningen, som i
de allra flesta fall inskränker sig till ett bemyndigande för utrikes¬
ministern att underteckna denna afhandling, i fall det skall, ske i
Sverige, eller också för någon Kongl. Maj:ts .minister vid ett
främmande hof, i fall undertecknandet skall ske i utlandet. Detta
är således hela den ministeriella föredragningen vid dessa afhand¬
lingar, hvilkas beredande och förutgående föredragning tillgår
alldeles på samma sätt som vid andra ärenden, så att deruti
ligger icke den allra ringaste fara. Att man nu för en så simpel
formalitet, som utfärdande af fullmakt för Kong!. Maj:ts minister-
här eller der i utlandet att underteckna en afhandling, som förut
blifvit i statsrådet beslutad, skulle enkom skicka efter statsmini¬
stern från Stockholm för att vara närvarande i Kristiania, vore
ju alldeles orimligt. Man säger möjligen, att med sådana ärenden
kan ju uppskjutas någon tid till dess Konungen kommer tillbaka,
men så är icke alltid förhållandet. Senast under Oktober månad
sista året, då Konungen var i Kristiania, förekom en sådan
ministeriel föredragning angående utbyte af postanvisningar mellan
frankrike och Sverige; man var angelägen om att få denna öfver¬
enskommelse snart färdig, men det skulle hafva vant ganska
olägligt att nödgas skicka efter statsministern derför, såsom fallet
skulle hafva varit, om ifrågavarande § haft den nu föreslagna
lydelsen. I sig sjelfva obetydliga ärenden kunna dock vara
Lördagen den 30 Mars, e. m.
N:o 23.
.ganska brådskande. Jag vill såsom exempel derpå anföra några
fall, som inträffat icke så länge sedan, nemligen konventionen med
Tyskland om portot på under vattenskabeln från Malmö till Riigen,
hvilken i det närmaste gått till ända innan öfverenskommelse
träffats om nytt porto; en liknande fråga var den om postförbin¬
delsen mellan Göteborg och Fredrikshamn. Sådana saker kunna
vara ganska brådskande och icke tåla vid ett par månaders dröjs¬
mål, men de äro ingalunda af så stor vigt, att de icke ganska väl
kunna föredragas utan statsministerns närvaro.
Det vore således efter min tanke väl, om denna § redigerades
så, att, om statsministern hade förhinder, skulle i hans ställe till¬
kallas någon annan statsrådsledamot. Såsom förut sagdt, önskar
jag, att Utskottets förslag i sjelfva saken måtte vinna bifall, och
det är endast redaktionen, som jag skulle vilja hafva ändrad för
att undvika de olägenheter, som jag nu påpekat. På grund häraf
får jag alltså yrka återremiss af Utskottets förslag till ändring
uti ifrågavarande 12 §.
Herr von Ehrenheim: Den, som läser Konstitutions-Utskot-
tets betänkande med dervid fogade reservationer, torde vara
mycket frestad att anse, det man inom Konstitutions-Utskottet
egentligen tvistar om påfvens skägg, ty skilnaden mellan Kon-
stitutions-Utskottets uppfattning och reservanternes är ingen an¬
nan än den att, medan båda äro ense i sin uppfattning af 11 §:s
rätta tydning, vill majoriteten, med hänsyn till den tvekan i detta
afseende som på vissa håll gjort sig gällande, ändra densamma,
under det deremot de två reservanterne i det hänseendet hålla
sig vid §, sådan som den för närvarande lyder. Man skulle
kunna tycka att det ligger eu viss envishet i att icke vilja med;
gifva en omskrifning', som i sjelfva verket icke innehåller något
annat än just det man anser i § redan förefinnas, men jag anser
denna § hafva en viss historisk betydelse, som hindrat mig att
göra åtminstone mig ansvarig för att inför Kammaren tillstyrka
denna ändring. I denna ligger nemligen eu uppfattning att 1809
års lagstiftare verkligen skulle kunnat undantaga de utrikes an¬
gelägenheterna från den konstitutionella ansvarigheten, något som
jag för min del måste på det lifligaste bestrida. Jag bestrider
det på grund af §:ns ordalydelse, ty om man sammanställer den
med 10 §, helst såsom denna var före år 1840, så är det ju all¬
deles uppenbart, att det förändrade sätt för ärendenas beredning,
som 11 § stadgat med afseende å ministeriella mål, icke afsåg nå¬
got annat än att här medgifva friare former än för öfriga ären¬
den, hvilka den tiden skulle beredas genom Rikets allmänna ären-
ders beredning. Vill man än ytterligare öfvertyga sig om rigtig-
heten af denna tolkning, så vidt på grundlagens ordalydelse beror,
kan man gå till 38 §, der det heter att “alla ifrån Konungen ut¬
gående expeditioner och befallningar, utom i kommandomål, skola,
för att blifva gällande, vara försedda med Konungens underskrift
och kontrasignation af vederbörande föredragande, som vare an¬
svarig, att de instämma med deröfver förda protokoll. Alla före-
Ändring i
§§ ll, 12 och
22 Regerings-
formen.
(Forts.)
ftso 23. 8 Lördagen den 30 Mars, e. m.
Ändring t skrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade beslut må
jJ1/egt!rings-3* Departementschefen omedelbarligen kunna till vederbörande
formen, expedieras." Det finnes således ingenstädes, utom i fråga om
(Forts.) kommandomål, något uttalande af att beslut skola kunna utgå
under Konungens egen underskrift och utan departementschefens
kontrasignation, och jag hemställer, om icke äfven en föreskrift
om ett ärendes förberedande behandling är ett beslut, och således
äfven fordrar den konstitutionella form, som i 38 § föreskrifves.
Det finnes således enligt min tanke ingen anledning att af grund¬
lagens ordalydelse antaga, att ministeriella mål skulle kunna vara
skilda från konstitutionella former. Se vi sedermera på grundlagens
anda, så böra vi erinra oss, hvad 1809 års grundlag oupphörligen
påminner oss om, eller att den i dess hufvudsakliga bestämmelser
ar historiskt tillkommen, och tillkommit under ett högst väsent¬
ligt intryck af de förflutna och särskild! de två näst föregående
statsskicken af åren 1772 och 1789. Det låg således 1809 års
lagstiftare särskild! om kjertat att undanrödja sådana olägenheter,
som hade visat sig uppstå genom tillämpningen af 1772 års rege¬
ringsform, och en bland dessa olägenheter var att ärendena dro¬
gos från rådskammaren och in i kabinettet, hvarigenom de un¬
dandrogos den konstitutionella ansvarigheten, af hvilken anledning
1809 års regeringsform äfven är särdeles utförlig och bestämd i
alla sina stadganden om den konstitutionella ansvarigheten. Tän¬
ker man vidare på de förhållanden hvarifrån Sverige utgick, då
1809 års regeringsform stiftades, så kan man väl icke föreställa
sig att lagstiftarne särskild! velat undantaga de utrikes angelä¬
genheterna. Man hade nyss genomgått ett olyckligt krig, man
både slutat en nödvändig men olycklig fred, allt till följd af den
halsstarrighet som visat sig vid utrikesärendenas behandling.
Skulle man då i en grundlag, som så tydligt bär tidens pregel,
undantaga från den konstitutionella ansvarigheten, i hvilken man
sökte sitt skydd, just de ärenden, hvilkas behandling föranledt
dessa olyckor? Jag kan icke för min del misstänka 1809 års
lagstiftare att hafva velat handla på detta sätt, och detta är
hufvudskälet hvarföre jag tror, att ingen anledning finnes att nu
efter nära 70 års förlopp liksom vakna upp och gnugga sig i
ögonen samt tro sig stå inför en synnerlig fara, som vi hittills.
Gud vare lof, icke erfarit.
Ett annat förhållande är det med 12 §. Der har Utskottet
skattat åt den efter min tanke mycket öfverflödiga farhåga», att
det konstitutionella statsskicket icke skulle tillräckligt beaktas i af¬
seende å ministeriella måls behandling, och då Utskottet icke, på
sätt som skedde för några riksdagar sedan, nu kunnat föreslå att
dessa ärenden skulle indragas i det samfälda statsrådet, har Ut¬
skottet i stället hemstält att statsministern, i hvilken Utskottet
vill ^ se en representant för det samfälda statsrådet, skulle i de
vigtiga frågor, som förekomma i 12 §, införas i ärendenas behand¬
ling. Man kan verkligen icke hjelpa att då de ärenden, hvarom
här är fråga, omfatta både så störa frågor, som afhandlingar och
förbund, på Indika någon gång krig och fred kunna bero, och så-
Lördagen den 30 Mars, e. m.
postverket “dl “ ÄfreTSit \MW«w*fa för J,
komma att ställa «i'o- L t af konvention, formerna måste ^ it, 12 och
ttkiLtÉ, t*H‘'-»Ä™-
stor betydelse, ty ytterst sällan Se.-’StilItt flit™ “
under - flere månader är tnrio t,.a u, val att Konungen
i Norge elle“ inom riket Xudstad> då han vistas
ledning att under så Iåns- tid nåo" one„lcke utan att han bär an-
sig- Det förefaller mig 'alltså som” nfDg-S V*” statsminister hos
dröjsmål ej skulle kunna itVåo-nl. D sa synnerligen stort
inträffa, afl sfötXnXnÄ“3]« ,?e]f *1
att i sådant fall olägenhet mid L••ler*JeK vistas utomlands, och
kunna uppstå. Jag föreställer mi?^°,“aJens h.andläggning skulle
som statsministern8genom regerinf-fö k &tV sa.mma ögonblick-
åligganden sig föreskrift^, så kommer WlXtXlXf"
ministern är borta, till statsminister ft ° j m J . att; da stats’
statsrådets ledamöter nå sätt T förordna någon annan af
till departementschef’förordnar nagofaffö utnkesminister eller
att detta hittills icke kommit ; f „&on. af dessa, ock anledningen
icke varit behöfligt så länp-e stnf^ff enkelt den, att det
några särskilda åligganden8 Jaglcke 1 grundlagen har
att vid den genomgående or 1 1 f sta uppmärksamheten på.
riksdagen ftrefom“f^ e„, tX’ som vid sista
i detta afseende famstäldes undeTZlXX nåS°“ eri^an
rån gjordes eller att stuff’• “ fö61 df deremot en annan erin-
vara samma person och att f om™ oek utrif'esministern kunna
skulle vara i Statsrådet närvaraXXke? X* led£möte,‘
tutions-Utskottet, af skyldig aktning fö^det h ?°nItl‘
korn ställe sig till efterrättelse, i synnerhet som’ Ut" kX' f
Kunde neka att strängt taget förhöll det sig sf 1 1'$e
jag uppriktigt säga att pföt 1 r S1g sa. flor mm del far
ken, utan" är vid hela sa-
terna komma hädanefter som hi tf Ils’ afl d ange ägenhe-
ehvad förändringen antaga? eller f f XU behandlas,
ställning frågan fått, anWr jag om bffåu^iV&Ft f-den
mig M och hvilken U^flS^TESMjg
ärentoia^beMrfi ordet £1 “3“ Fallen» f»r utrikes
St ÄttÄ kLÄ £ fÄSÄ
slå Utskottets förslag. hemställer att Kammaren måtte af-
moÄ sftrj; &i°säe
S:o 23.
10
Ändring i
§§ 11, 12 och
32 Regerings¬
formen .
(Forts.)
Lördagen den SO Mars. e. in.
dÄlifa att de icke kunna göras sämre, och det är hvad de, enligt
mitt8 förmenande, genom Utskottets förslag skulle blifva. Keta!
nt geT eu omsfändighet, som af Utskottet omsäges i hvar e a
ss nemligen att Utskottet nödvändigt vill hafva stats
ministern med i Sde ministeriella ärendenas behandling; men detta
ZteSte. rftiottet, sida att Kongl Majd
x> Hni. -Riksdagens mening med statsministerns embete. HarAongi.
\lai t Ston antng derom, så måste han väl veta, att i sadana
te äähi r»;
blott obehöflig!! utan tan dessutom meddaland”?*
Sä—
ZZTsinartdgZSo” SÄÄ hafva någon
liof, 1] vilt et naturligtvis icke kan vara ”ZlfZkSZtydeZ
•Tf r*JÄ Ä.t
Wet i 12 §. så bär Utskottet genom detsamma väsentligen toie-
,SS • .. qfatsministern femte ett andra statsråd skulle
lEZ^rZfSZitillrae^t^dett^
yj-s aLd£ Sft
Sfs Ä statsrådets ledamöter e.f.rfra^ibr
sttfiÄ=fe
pet Sm han så behagar, men att han skulle vara tv]
Lim nåo-on mera än de två, dertill finner jag icke nngaste an
ledning °Med ett ord, då våra grundlagar föreskrifva, att foran-
Wa?‘ deri icke få göras, med mindre de äro högst nödvändi g
neh nvttisra men lag finner den här föreslagna förändringen icke
af dessa egenskaper, hemställer jag att Kamma-
™ måtte afflå Konstitutions-Utskottets förevarande förslag.
Herr Hallenborg: Den
siste ärade talaren yttrade under
11
Lördagen den 30 Mars, e. m.
>:o 23.
anm£kntfn«»aaatf°,aif “ *
, ?n?! an att 1 händelse statsministern på samma (råno- vr.vt,
!£*“"«*«■ t,rt skulle intratta, att tint endast vöre”” ftatfrM.
pp öbar. tog fcfc« ■*•»**• « d™o,Slaget
eftm’sträfvad'ps^äf^p skuiie kunna tå råd af den beskaffenhet som
vanfde Il ’mi dT blo t tvä ^tatsrådsledamöter vore nät-
f ,, i ’ oc|* “a*‘ således icke ega anledning riskera att beslut
attt?Semta°rådkafdneVara obetän^a’ då Konungen både tillfälle
både den stalfn’ 1 personei> S(?m b:ide egde sakkunskap och inne¬
bo d den stallning, som gjorde, att deras åsigt vore ett uffrvek
af opinionen inom statsrådet. uttryck
sr i SSäÄS6ÄÄ4Ä
ä™ Pa ar en undantagspararagraf, sonf redan för
ang tid tillbaka mgifvit stora bekymmer, Vid 1856 års riksdao-
väcktes inom ndderskapet och adeln af en person som ickelord!
Oriåndrad attVKiÖ SÄ ™SÖ ÄlS
saHa^ »WÄaÄÄc
(Forts.)
Ä SoWar6oftf älVisSerlif'" ,<** ™* “8»‘ klander- J.UH,, ,•
träffa afl ™V “er Ofta aterkomme, ty derigenom skulle det in- s» "■ t» och
satffår^r, ™0jf n aren./“gen finge sin åsigt genomförd. Denna •'*1{;'9*™a*-
sats tai nu feta sa val for den ärade talarens räkning som horn) -torm™-
gifvande for alla motionärer, som vilja oupphörligen besvär
Utskär ?,Vad Konstititions^tskotfet bSEfcr*
riksdag fä behandla samma6 l&ÄÄSS;
ä ä «Äs,«-^r£
af / h n Pma iif°r anmärkning och att på detsamma yrkas rent
i 7 , dns -Excellens Utrikesministern anförde i fjol emot der
ua föreslagna ftndnno-en af 19 s u_______.•......em00 aeu
N:o 23.
Ändring i
§§ 11, 12 och
32 Regerings¬
formen.
(Forts.)
jo Lördagen den 30 Mars. e, m.
Kongl Mai:t icke hade tydligt och klart för sig, hvad dermed var
meningen 3 Men efter Konstitutions-Utskottets mening ar grund-
skrifven icke allenast för Kongl. Maj-.ts räkning, utan ock
fö? hela landets, och det kan då lätt hancK att den ^om söudeimx
de olika grundlao-sparagraferna. vid tanken pa stadgandet, att
g?nndlagaS skolaPtolk8as efter ordalydel^n loke ^r alWe^
klart för sig, att Konungen naturligen icke kan luta sin stats
minister sväfva i okunnighet om sina planer g
hållandet till främmande makter; och da just, lian An dia Kam
marens sida detta förslag blifvit vid. två
Utskottet trott att genom införandet i 11 och 12 ss » %
formen af föreskriften om statsministerns närvaro vid de der åt
handlade ärendenas föredragning man ^ulle vinmp val icke eu
behöflig fingervisning åt Kongl. Maj:t, men en okad try00n it
de utanför Riksdagen stående och åtskilliga Riksdagens egna
medlemmar, att icfc Kongl Malt skalle >«a IMaUandena tal
främmande makter intaga en stallning, väsende *
från förhållandet med de inre angelagenheterna. Vid manga
tillfällen då denna fråga inom Utskottet debatterats, hai man
fäst uppmärksamhet derå, att bland de svårigheter, som motte
vid försök att genomföra en på allmän värnplikt grundad aime-
organisation, förekomma, att grundlagen roka mnebolle sadana
bestämmelser, att icke eu Konung derest hans vw skulle
utsväfvande eller hans förstånd icke vore fackligt klart'. skulle
kunna kasta oss in i sådana svårigheter, som yx hafva att pamin ..
oss från den tid, då denna grundlag blek skri, veu Mmr har tiott^
att det i detta afseende skulle verka godt, om
grundlagen förpligtades att vid dylika frågor inhemta i ad af s
rådgifvare så att icke på honom ensam utan jemväl pa dessa
rådgifvare’ komme att hvila ansvaret för sådana åtgärder, hvari¬
genom landet bragtes i olycka, sedan dess yarnpligtiga ungdom,
blifvit uppoffrad. Jag håller således före, att, om « inlandet
af det ifrågavarande stadgandet icke kan innebära fullt tillra*
liga garantier - tv det >r klart, att ingen kan b,nära Konu.gan att
gira politik för sig sjelf, något som allmänt ärligt hafva egt
ram vid en tidpunkt som icke ligger allt för långt tillbaka, da
man på ett visst håll trodde sig hafva fatt vissa löften, gifna vid
underhandlingar, som, enligt hvad da med säkerhet J
varit hvarken af statsrådet kända eller ens åt ^“^"”det
inledda, och hvilka löften sedermera icke kunnat honoieras cl .
likväl varit klokt af Utskottet att, da man hyser en fruktan i
det nämnda afseendet, vid detta tillfälle likasom vi ®ia“a J1 , t
dagen göra denna lilla eftergift åt allmänna meningen sa att
sinnena måtte lugna sig.. Så mycket anser jag; dock förelaget
betyda, att om, hvilket jag knappt hoppas, Andra Kammaren
läte sig nöja dermed, man skulle slippa att se de.»sa oc i y
förslagen3 inskränkning i Konungens makt ständigt återkomma
och sålunda undveke att medelst sadana.förslag, hviika val.icke
härflyta från misstro mot Konungen, bibringa dem, som inom
landJt studera dessa frågor, äfvensom utlandet den föreställningen.
Lördagen deri 30 Mars. e. m.
13
*•• K:o 23.
och han« folk 1Wite ^ *5 fdrtroende mellan Konungen Ån*Hnq i
12 § har Herr von gFkrp\f°Sa ^tt./.I,dare tillägga. I afseende å » 11 ■ 12
instämmer, och får ! hvil¥ W**"**-
form en.
.v. xcu VUIi J^nrenneim argirvit ett vttranrlp i •
Ksrwtt; iaTnÄfta sj? *»-«
S«2 SÄL Ättf» MÄHS
derest statsminister" sWle af'si»H„m fc,1 ?“•
vara hindrad att utöfva sitt embete Korn?] tf afl''I- 0'?st^ndlg!iet
någon annan i hans ställe t “ dess S tånd! T?" f
Såg em iZ*T ÄfjJi&Ä
ÄÄ;»E£éliS
cassis
såsom utritesmWs er „rm»st ”niger S dLdeV“?""« i’""
andringar, fullt naturligt. AtU E ,, ! ' ,' föreslagna för-
dringarne oskyldiga ia så osL-vldio-e, gnu i d toreslagna all¬
en annan karakter’ hvilken för den som S^akei!8/^” &S&
synpunkt än blott den af förändrin-arnesBrak?KL\J iflW\ a.mian
kuT ”X 1aä,räCt' f end«s”X“.naP,äa,dringa fgÄS
te Sliei “Mdiga ändringarna, att Cf, medT? iT „°ch
mmmmm
mmmåim!
«:o 23.
Ändring i
§§ 11, 12 cck
32 Regerings¬
formen.
(Forts.)
H
Lördagen den 30 Mars. e. in.
vidkommer, sa rnedgi vei ja0, de förut omnamnda.
åtskilliga bevis för dens^ ; h 1 ^ kunna hända att denna
motionerna, och (let skulle jo ui afseende dera blott
~ i-V-*!
säga — förmodligen sts J o . kommer i beröring — att
och med mig alla de, med a'kfende å faran för absolutis-
men i Sverige nu toi uaen .i. b orolighet hos dem,
hos motionärerne snarare kunnat vin ^^olket. Den ärade
än uttrycket lör en allmän as g undrar ei derpå, att, när
talaren har bekiagat sig o ver^och^ g an^ärkningar, som
förra Riksdagen lat s v I anmärkningarna blifvit be-
föranledde återremiss, man nu, sedan anmar^ det ånyo fram.
aktade, kommer med en hel h P_ emellertid härvid
lagda, modifierade ,sson BoiiesTerömda yttrande, vill
kan erinra om .Ludvig Jo Utskottets ordförande
lag älven påminna om„ en, J de nemligen om att ofta väcka:
kläde, citerande ett föregående yttrande ne g drifva frågan
motioner i ett ämne och pa det sattet m fl|mför allt när de
igenom. Det der ofta vacka ..i, , k kan åu möjligen leda
ofta af Konstitutions-Utskotte* tillspikaj ka^\.g;>tSsardeles
andra att tänka, att de. . d saken i fråga framställes
vigtigt, efter som “ fteras och detta är, åtminstone för
SJ? $ ^ M ie
iag nu framställer. så vidt iag kan fatta det,
’ melgitver, M
eu genomgående tendens ai g .S ä en för Kongl. May.ts
ligare begränsa eller ordna^o^ ^ ^ dock det handlar-
görande och låtande J Kongl. Maj:t behöfver detta an-
oeh det kan således hliLaiiag gådant företag är lämpligt,
visande och denna lednnio, • ... „ tycker jag allt,
I de* omSjSdVoXial» Ä
jag kan «■),* hlir svnes det mig, nog diminutiva yttringar,
väl tydligt: det bill, framträda. Låt oss se
hvari Utskottets oms g g fydelsen heter det, att mimste-
först pa 11 k- i oen nu ^ 1 w/fia och handhafva på det satt,
riella mål, “må Konungen ^såtter förslaget, att de “skola
Honom lämpligast synes . nes beredas af Ministern för
på det sätt, Konungen vari^fördragande är utrikesmini-
ntrikes ärendenaNa val, aimi a g k Konungen, på sätt honom
»tern i båda fallen , j l»da £11« “ : “”“AréW År U»
lämpligast synes, latd PÄ hvem som härtill lämpligast kan vara.
derutöfver för sig papekadt hvem som nar^^; a^stern för ut¬
så heter det vidare enligt S ;nför Konungen föredraga och an-
rikes ärenden tillhör, att dessa mai ^or KOTUBga tor ^ &f m.
mala i närvaro åt någon f Sndrinfbestår inskjutandet af orden
•ko»* häremot orfla|aaforanlnng bestar .^4* ledamot».
“Statsministern eller tramtoi någon am
Lördagen den 30 Mars, e. m.
15
Stadga att statsministern skall närvara har TTfal-n+i^e • t- i
sändebud i närvaro af5En;£§; 1 Jet Konungen skall nämna
uppreser man i “statsministern “ en ma f * ^ot annat statsråd,
men detta har SvITIkXSw “an mot f?n™gens fria val.
vid ärenden, som höra till ntrltoo . dgg , tl j f-*- § veta, att
oek är det vederbörande statsrådet0 ra1' 6mentet; utnkes ministern
hänseende möiligen kan inse nä frolu i TYacl 1 detta
påsett a sttVSgiaSbäutf^Stytab1tr°Å
ää Sw"i™r •
stern upplyst det hSi sina . T’ las°m 1Herr Utrikesmini¬
stern ovilkorlig skall vara erSsf S ^ ^ st?t ga’ att statsmini-
det jag erkänifer beledvXhetel hos^ons^t,^ ”****
gå yttrade önskningar till mötes- oeh \® sftltutlons-Utskottet att
laude i denna väg, kan in Ske sL s ifg°f m®fa bestämdt utta-
SA* £?
““ «S ~sJ
?rlat “ “Ä
s&istt % ttiprÄs
Hamilton i jandet LX^ÄWLT* *"**
H«t Mannerskantz: Elnm, icke ftir närvarande »edlrn
N:o 23.
Ändring i
§§ il, 12 ock
22 Regerings¬
formen.
(Forts.)
Ji:o 23.
Ändring i
S$ 11, 12 nch
:S2 Regerings¬
formen.
(Forts j
16
Lördagen den 30 Mars, e. tn.
SKSärjB» Sft«£iS5S sä
“*S£-äs“ss
ty det finnes val i^en g . r gn f=a om ändring i grund¬
meningar, men derför, åt jIg Jk Konstitutions-Utskottet.
lagen, framstäf af ett sadant Utnött so skämta deröfver
vara. af den beskaffenhet att man ^ D da och söka veder-
som jag ^^.^^uSottet fVämstäit. oPch anse sig böra bevisa
säs»S
x t|
ä ää Ät
safta växt sje. . J5 i berättigad opinion inom hela landet
tionärer utan^ en stark \ könstittxtion^lt betryggande bestäm-
ill^i Ite g ering is f o°r m e n ^m tal ^ ^g o nf a]j^ * It et' ty d. fig& o i c h* s å
ovilkorligen finna, att den ejlån att det är svårt att för-
bntd““yt.Ä 35»* ÄÄi In
» f« ÄjÄKs‘11 »j£
förebvsea och man bar sokt Deieaa riygg fftrpo.sPnde
att, slom ordförande!! i Utskottet. nyss ^
tillfällen föreslå att hela statsiadet a gtigare fall. Men
hållanden till ntläindska maktei slkol ef > ; påpekade unionella
som detta stött pa den äfven åt o^oianue y v istället
svårigheten, kom in°™ Sf nSt^åda^t för hela statsrådet,
Lördagen den SO Mars, e. m.
17
3:o 23.
så att säga den främste mannen i Regeringen och omkring hvilken Ändring i
alla de andra medlemmarne i rådet borde sluta sig tillsammans och s§ u< 12 ooh
i egenskap af sådan chef vara förpligtad, att icke undanhålla sina :i~ e9eri*9*-
l“SÄder,nåÅ0t Så VjgtigVom hvithet kunde leda till ett fc)
fredsbrott med främmande makter, så snart han hade fått känna- C
dom derom. Det framlagda förslaget måste följaktligen uppfattas
förlåf 4°rSOk uat! bern(la en ökad trygghet för landet derut¬
innan att äfven i det nu ifrågavarande afseendet i rikets styrelse
icke kunde tilldraga sig något af större vigt, utan att ansvarige
rådgifvare förut blifvit deröfver hörde och fått tillfälle framställa
sina påminnelser. Må vara, att detta försök att lösa frågan som
nu gjorts icke kan anses lyckadt, så borde dock allmänt erkän¬
nas- . att saken är af allvarlig betydelse och att ieke blott lätt¬
sinniga hugskott utan ett djupt och starkt medvetande om ett
verkligt behof gifyit upphof åt de gång på gång framstälda önsk-
mngarne om erhållande åt större trygghet i det nämnda hänse-
enclet sa mycket mer som både vår egen och de flesta andra län¬
ders historia visar, huru ofta det varit regenternes egenmäktiga
handlingssätt som in edt nationerna i krig med hvarandra och
derigenom ofta bragt länder och folk på branten af deras under¬
gång. Da dessa skäl anhåller jag att få förena mig i det yr-
framsföldT af Hen’ VOn Ehrenheim och Heri' Hallenborg blifvit
Herr Hallenborg:. Om denna fråga hade gällt ett vanligt
betackande, sa skulle jag kanhända icke behöft besvära Kam¬
maren med något vidare yttrande, men Konstitutions-ITtskottet
intager nu en gång för alla den mindre behagliga ställning, att
pHpd Äi^ an gfr’ trågan mä gälla 107 8 Regeringsformen
n i mi Riksdagsordningen, röner det alltid från det ena eller
andra hållet något uttryck af ogillande, och denna omständighet
fordrar, att icke hvarje anmärkning, som göres, bör få passera
obemott. Jag far hembära den siste talaren min tacksamhet derför
LpI “S? v miS ac°entuerat, att det icke är lämpligt att
behandla Konstitutions-Utskottets betänkanden på ett humoristiskt
satt Hvad förslag Konstitutionsutskottet än gjort, är frågan
d.0rt ,alltj„for vlStag fö^' att böra göras till föremål för åtlöje
särdeles da man vet, att intet är så svårt att bota, som när man
gor sig löjlig.^ tv det ar snart sagdt irreparabelt. En lärd talare
har yttrat nagra ord om grundlagens fattlighet för olika slags
tolk ,J_ag vil fasta uppmärksamheten derå, att svenska nationen
bestar icke allenast åt professorer i teoretisk filosofi, som förstå
allting, utan ock af personer, som, i fall de läsa grundlagen, vilja,
Jp^11 lghet ™.ed hvad de“ sJe!f gifver vid handen, kunna tolka
densamma efter ordalydelsen och icke behöfva medelst konstrikt
sammanbundna s utledningskedjor utforska dess anda och mening,
hvilken ma banda endast med större snillegåfvor utrustade per¬
sonligheter förmå pa detta sätt penetrera. Hvad beträffar den
oro, som finnes i landet, har denna icke kunnat gifva sig tillkänna
Forsta Kammarens Prof. 1878. N:o 23. 9
Ji:o 23.
Ändring i
SS 11, 12 och
32 Regerings¬
formen.
(Forts.)
18
Lördagen den 30 Mars, e. m.
hos andra än dem, som i framlagda motioner deråt gifvit ett
uttryck, och visserligen är med dessa motionärer icke samma
förhållande, som med åtskilliga andra, att de t. ex. sta 102 stycken
om samma motion, men säkert är, att vid^ manga tillfallen, om
också ej i detta ögonblick, en stor oro radt i landet just för
denna Konungens magt att sluta afhandlingar och förbund och
handlägga de ministeriela målen på sättjionom godt synes. lJen
värde talaren nämnde med ett visst hån, att Konstitutions-Ut-
skottet två gånger å rad tillstyrkt samma motion. Kör icke mer
än några dagar sedan höll en talare en särskild harang tor Ut¬
skottet, med anledning af dess behandling af en motion om streckets
borttagande, som en medlem af Andra Kammaren behagat väcka,
och han slöt sitt anförande med att Utskottet borde inkomma
med en noggrannare utredning. Det är mycket obehagligt att
ena stunden höra, att man skall göra utredningar och den andra,
då man framkommer med ett förslag, som vunnit understöd tran
ministerbänken, mötas med hån. Vore denna Kammare en sam¬
mankomst, der skämt skulle utbytas och munter diskussion hallas,
skulle möjligen äfven från Konstitutions-Utsnottets sida en eller
annan ledamot åstadkomma ett meningsutbyte med den värde
talaren i en ton så skämtsam, att han, som vid detta tillfälle sa
skarpt gisslat Utskottets förslag, möjligen skulle kunna blifva
svaret skyldig. Men det tillhör icke Utskottet eller Riksdagen
att i allvarliga ting se saken från den skämtsamma sidan, utan
hvarje motion, huru lösligt tillkommen den än må vara, måste
med allvar behandlas, hvilket äfven Utskottet här gjort och der¬
för, såsom jag tror, gjort sig förtjent af tacksamhet, men ej ax
hån från Riksdagens sida. Den värde talaren har vidare med
en viss satir talat om Utskottets beredvillighet att ga Andra
Kammarens önskningar till mötes. Jag känner hvarken någon
Första Kammare eller Andra Kammare, utan endast saken, som
är i frå"a, och om Utskottet fått en motion att pröfva, så måste
den. vare sig den kommer från den ena eller andra Kammaren,
tagas under öfvervägande, och man får icke utan något arbete
förkasta densamma, blott för det man fruktar, att motionen icke
är behaglig eller välkommen för den ena eller andra Kammaren.
Jao- bär icke kunnat undgå att vid detta tillfälle framhålla, att,
om också de framställningar, som blifvit gjorda, synts från ett
visst håll oskyldiga, snart sagdt puerila, det dock kan hända, att
en förändring i det af Utskottet föreslagna syfte kan leda till
ganska goda resultat, och derför har jag, utan att frukta att
Utskottet skulle behöfva anses hafva gjort sig löjligt genom att,
framlägga detta förslag, i det väsentliga biträdt detsamma, och
anhåller nu vördsamt om bifall till det yrkande jag förut framstäf.
Herr von Ehrenheim: Då jag förra gången hade ordet,
fäste jag mig hufvudsakligen vid den skiljaktighet i afseende på
11 §, som rådde mellan Utskottets majoritet och ett par reser¬
vanter. Jag tillät mig äfven bemöta ett par detaljanmärkningar,
som blifvit framstälda mot 12 §. Sedan dess hafva andra an-
Lördagen den 30 Mara. e. m.
19
JJ:o 23.
märkningar mot sistnämnda § blifvit gjorda, och man har särskilt Ändring i
papekat, att det icke vore skäl understödja den föreslagna grund- m u< n'och
lagsförändringen, derför att endast en eller annan motion blifvit32 R.eferin9>-
väckt i sådant syfte, men att saken i sig sjelf icke vore förtjent /porto
^ afseende Utskottet egnat densamma. Jag ber dock att °
beträffande 12 § fa erinra, att redan vid 1856 års riksdag förslag
väcktes att i mmisterielt statsråd, der frågan gälde afhandlingar
och förbund med främmande magter, hela statsrådet skulle när¬
vara ; att detta förslag framstäldes af en man, som då var ord-
rorande i Konstitutions-Utskottet, och hvars ord, om det nu klafve
bär uttalad!, säkerligen skulle väga tungt vid Kammarens beslut ■
att den föreslagna ändringen vann understöd af Utskottet och blef
hvilande, om jag icke missminner mig, under två särskilda riks-
(lagar, men att ^förslaget vid den slutliga behandlingen föll i ett
eller ett par stånd. till följd af detaljanmärkningar, som rigtades
mot detsamma, Vid 1874 års riksdag återupptog Konstitutions¬
utskottet med anledning af en då framstam motion samma förslag
Ilen nuvarande statsministern yttrade då, att han godkände för¬
slagets syfte, men likväl maste motsätta sig detsamma med af¬
seende på den ställning dessa frågor skulle intaga till den Norska
regeringen. Det lärer således vara obestridligt, att af stora och
vigtiga auktoriteter, till hvilkas framställningar Kammaren är
van att lyssna, många uttalanden blifvit gjorda till förmån för
en sådan ändring af 12 §, att den konstitutionela ansvarighet,
nva,rmed de ifrågavarande ärendena skulle komma att omgifvas
bl ef ve starkare än för närvarande. Under sådana förhållanden
har jag icke trott, att det varit lämpligt, om Konstitutions-Ut¬
skottet alldeles ringaktat det förslag, som åter blifvit i sådant
syfte väckt, utan jag har ansett, att man, med undanrödjande af
den_ betänklighet, som vid 1874 års riksdag uttalades och hvars
ngtighet icke låter sig förneka, skulle söka att finna en annan
utväg att nå målet. Det är detta, som skett, derigenom att Ut¬
skottet föreslagit, att statsministern, hvilken befattning först genom
en under de senaste åren skedd grundlagsändring blifvit införd,
skulle intaga plats i det ministeriela statsråd, der frågor om af-
kandhngar och förbund med främmande magter skulle behandlas,
och på det sättet ett samband mellan dessa ärenden och det
sam fä ld a statsrådet vinnas, utan att man derför behöfde begagna
sig af förmer,, som med afseende å de unionela förhållandena icke
skulle vara tjenlig^ Såsom min uppfattning får jag uttala, att,
om än förändringen i praktiskt afseende icke är af så synnerligen
stor betydelse med afseende å den visshet man kan" hafva att
ärendena i alla fall konstitutionel behandlas, frågan likväl har en
historia, hvilken gör, att den bör med stor varsamhet behandlas,
och att Konstitutions-Utskottet haft fullt skäl att i fråga om 12
§ framställa det ändringsförslag, som nu föreligger.
Grefve Mörner, Oscar: 1809 års grundlagstiftare hade sig
foreiagd en ganska svår uppgift, då de skulle stadga sättet för
de mmistenela målens behandling. A ena sidan hade de för sina
N:o 23,
■M
Ändring i
§§ 11, 12 och
32 'Regerings¬
formen.
(Forts.)
Lördagen den SO Mars, e. m.
ögon en nyss förgången tids varnande, ja, till och med bittra er¬
farenhet och å andra sidan lefde dessa män nog nära frihetstiden
för att erinra sig det sätt. hvarpå ifrågavarande ärenden da hand¬
lades till skada för fosterlandets sanna intressen. _ De sökte dä
gå en medelväg och ville införa ett stadgande, hvarigenom a ena
sidan dessa ärenden icke allt tör mycket drogos inför offentlig¬
heten och det allmänna omdömet, men å andra mdan åt konun¬
gens rådgifvare inrymdes tillbörligt inflytande på deras behand¬
ling. De tänkte måhända just på att dessa konstitutionel^ för¬
hållanden, hvarom vi nu hört så mycket talas, skulle forma att
härvid göra sig gällande och att sålunda, fastän grundlagen icke
uttryckligen föranledde dertill, alla vigtigare mål komme att
pröfvas i nära nog hela statsrådets närvaro, om icke vid malens
slutliga behandling, dock vid förberedande öfverläggnmgar derom.
De första år, som spiran hölls af Carl XIILs, jag vill antaga väl¬
menande, men tvifvelsutan då svaga hand,^ inträdde äfven, efter
hvad jag har anledning att antaga, ett sådant förhållande, att
statsråden rådplägade om och utöfvade stort inflytande pa, äfven
de utländska ärendenas vård och bedömande. Sedermera kom en
annan tid. En kraftigare hand fattade spiran och förde den, vis¬
serligen till Sveriges ära och välgång, men helt säkert sjönk o da,
i fråga om de ministeriela målens behandling, de konstitutionel
formerna allt mer och mer i bakgrunden, så att dessa mals be¬
handling blef nära nog en angelägenhet uteslutande emellan utri¬
kesministern och hofkansleren, som då var den, som skulle till¬
kallas att öfvervara dessa ärendens föredragning. Detta gick sa
långt, att statsråd funnos, som länge innehaft denna befattning,
utan att veta något om huru de ministeriela ärendena vardades.
Jag har hört af eu ännu lefvande person, som under en något
sednare tid var statsråd, — jag skyndar mig att tillägga, att han
icke tillhör Rikdagen och ej hellerär slägt med mig — att da
han satt i Konungens Råd, spordes ingenting om dessa ärendens
vård och behandling, utan alla statsråden utom utrikesministern
sväfvade derom i den fullkomligaste okunnighet. Och dertill kunde
in verkligen grundlagen gifva anledning, då der heter, att Konun¬
gen må af sådana beslut “låta till statsrådets kunskap komma
hvad honom nyttigt synes, så att äfven någon' kännedom af denna
riksstyrelsens gren måtte nos statsrådet finnas.“ Det beror så¬
ledes på regenten hvad han vill meddela i detta hänseende, och
ordet någon kännedom, som jag ville antaga genom förbiseende
inkommit i grundlagen, kan innebära något så ofantligt litet, att
det i sjelfva verket nedsjunker till intet. Under nu varande för¬
hållanden förmodar jag, och har äfven nu fått höra af hans excel¬
lens utrikesministern, att förhållandena blifvit väsentligen annor¬
lunda, men man kan dock fråga, om det kan skada, då sådana
förhållanden, som jag vidrört, verkligen egt rum, att man söker
förebygga ett upprepande deraf. -Man kunde tänka sig att vi fange
en regent, som ville egenmäktigt handlägga dessa ärenden, och da
vet jag verkligen icke på hvad sätt våra konstitutionella förhål¬
landen skulle kunna hindra något sådant. Jag vill fråga Riks-
Lördagen den 30 Mars, e. m. 21
dagens ledamöter: hvad veten I om dessa ärenden? Yi hafva i
dag fått höra litet om postkonventioner m. m., men hvad veten I
om de förhandlingar, hvari riket kan vara eller under förflutna
år varit mfördt? Har något derom kommit till eder kunskap?
Jag får tillstå, att, fastän jag temligen träget bevistat Riksda¬
gens sammanträden och äfven med tillbörlig uppmärksamhet läst
de handlingar, som vid riksdagarne utdelas, så vet jag i denna
stund om sådana ärenden alldeles intet och jag antager, att för¬
hållandet är lika med de flesta andra. Hvilket inflytande hafva
då de konstitutionela förhållandena utöfvat på de ministeriela
ärendenas behandling? Jo, att vi icke fått veta något om dem!
Hvad särskilt angår en sak, hvarom jag talade vid 1867 Riks¬
dag, har jag nu af utrikesministern fått höra, att det finnes ett
godt skål, hvarför vi tätt erfara så litet derom, nemligen det skä¬
let, att det finnes så litet att omtala; och jag medgifver, att detta
är ett talande skal. Men det kan hända, att förhållandena kunna
blifva annorlunda, och vi se i fremmande länder, huru t. ex. till
och med furst Bismarck låter interpellera sig angående utrikes-
angelägeuheterna och icke undandrager sig att derom hålla långa
anföranden och meddela, ja, om han meddelar mycket, det lem-
nar jag derhän, men något upplyser han dock, och i England
och Frankrike meddelas vanligen mycket nog rörande dessa
angelägenheter. Men här i Sverge sväfva vi i fullkomlig oviss¬
het om, huru med dessa saker hänger tillsammans. Det är der¬
före icke utan^ en viss förvåning man märker den stora, jag vill
icke säga motvilja, men motspänstighet, hvarmed det af Utskottet
nu framlagda förslaget mottages. Jag har läst igenom §:en och
sökt gorå klart för mig, hvari det skulle ligga något farligt, nå¬
got vådligt eller något förnärmande, men jag har ej kunnat finna
något ^sådant. Skulle det finnas, hoppas jag, att den, som inser
det, måtte upplysa mig, hvari det består, tv det, jag hittills hört,
har visst varit en granskning af §:en, men som synes mig icke
vara någon^ granskning utan blott en liten kalfatring, som icke
inneburit något i sak och icke bort kunna väcka afvoghet mot
förslaget i dess helhet. Konungen eger nu låta bereda och hand¬
hafva dessa ärenden på sätt honom lämpligast synes; deri före¬
slås ingen ändring, utan blott det förtydligande, att beredningen
skall ske genom ministern för utrikes ärendena. Då frågar jag:
kan någon person vara lämpligare att bereda dessa ärenden? Man
sägen, att tillägget just derför är öfverflödigt; men så förhåller
det sig icke, ty det behöfves der just för den stora allmänheten,
för hvilken grundlagen väl äfven är skrifven, och icke blott för
ett fåtal mera skarpsynte och studerade män. Det ligger väl då
icke någon nyhet deri, lika så litet som konungamagten derigenom
inskränkes. Då ändringen sålunda icke gör någon skada, utan
tvärtom kan gagna, till att undanrödja oro och misstankar, vill
jag kalla den nödig, om ock icke högst nödig; man kan ju med
jog säga, att den är ganska nödig och nyttig och kommer derige¬
nom grundlagens ord så nära, att man är oförhindrad att antaga
förändringen.
N:o 23.
Ändring i
§§ 11, 12 och
32 B.egerings-
formen.
(Forts.)
N:o 23.
Ändring i
§§ 11, 12 och
32 Regerings¬
formen.
'(Forts.)
22 Lördagen den BO Mars, e. m.
Sedermera står det: “i närvaro af Statsministern eller någon
annan Stetsrådets ledamot.11 Detta gillar jag; jag var emot in¬
förande af statsministervärdigheten, men trodde dock ej att denna
embetsmans tillvaro skulle så komplett, som nu skett, försvinna
ifrån det allmänna medvetandet, utan att man skulle få se något
spår af hans verksamhet. Men här afhandlas och afslås de vig-
tigaste frågor, utan att statsministern säger ett enda ord, utan lå¬
ter saken hafva sin af honom ostörda gång. Det vore då icke
olämpligt, att grundlagen påminde honom om, att han finnes, ty,
har han ingen verksamhet, betyder han ingenting, så var embe-
tets införande hvarken nödigt eller nyttigt, utan måhända till och
med skadligt. Således vill jag acceptera dessa Utskottets ord.
Vidare kommer jag till det sista tillägget till §:en, hvilket
lyder: “Alla meddelanden i ministeriela mål till främmande magt
eller konungens sändebud i utlandet skola, utan afseende å ären¬
dets beskaffenhet, ske genom ministern för utrikes ärendena.11 Här¬
vid har man fäst sig och påstått, att det vore en^ pleonasm och
vidare äfven ansett det innebära hinder för att någon skrifvelse
meddelas genom en kabinettssekreterare. J ag kan svårligen före¬
ställa mig, att, om kabinettssekreteraren skrifver och åberopar
befallning af ministern för utrikes ärendena — och jag vill icke
förutsätta, att han skulle kunna tillåta sig att skrifva utan sådan
befallning — en sådan expedition icke skulle vara alldeles lika
giltig som om ministern sjelf undertecknat den. Det kan dere¬
mot i vissa fall vara af vigt att hafva ett stadgande,^ sådant som
det föreslagna tillägget. Jag har denna vinter läst några artiklar
i en känd och berömd tysk tidskrift “Unsere Zeit11, uti hvilka ar¬
tiklar, som buro titeln “Zur innern Geschichte Schwedens11, talas
om politiska förhandlingar, som på Sverges vägnar skulle hafva
blifvit förda på 1860-talet. förhandlingar af sådan art, att jag
ville önska, och måste antaga, att det icke är till alla delar sannt
att de egt rum på sätt som uppgifves. Men om blott en del är
rigtigt förmälda, så framgår deraf, att meddelanden till främmande
makters sändebud skett utan att ens utrikesministern synes derom
hafva egt någon kännedom, samt att meddelanden egt rum med
främmande hof utan att Sverges sändebud på stället fått veta nå¬
got om dem. Huru tillförlitliga dessa uppgifter kunna vara, vet
jag dock, som jag redan antydt, ej, men visst är, att artiklarne
äro skrifna, såsom det synes, med en god kännedom om många för¬
hållanden, och en del uppgifter om svenska förhållanden äro sanna,
efter hvad jag sjelf kunnat konstatera. Emellertid kan jag icke
neka, att detta i förening med ett och annat ingifvit mig den tro,
att det icke kunde skada, om man finge ett sådant tillägg till
grundlagen, som föreslagits, när det icke i ringaste mån inskrän¬
ker Konungens höga rätt, icke heller inskränker utrikesministerns
rätt, utan endast i någon mån lagbinder hvad som redan förut,
efter hvad för våra tider säges, iakttagits. Jag erinrar mig
hafva hört, och tror mig veta att det är full sanning, att sjelfva
den s. k. Novembertraktaten af 1855 under våra så prisade kon-
stitutionela förhållanden tillkommit statsrådet ovetande, så att de
Lördagen den 30 Mars, e. m. 23
fleste af statsråden visste ingenting af saken förr än denna vigtiga
traktat var afslutad, en traktat, hvars följder afvärjdes genom den *
fred, som derefter slöts, men som kanske eljest kunnat blifva af
betänklig beskaffenhet. Då man besinnar allt detta, torde det icke
vara alldeles dr vägen att vidtaga ett sådant försigtighetsmått,
som Utskottet föreslagit, och hvarigenom, som sagdt, ingen in¬
skränkning sker i konungens eller utrikesministerns rätt och in¬
genting rubbas i denne embetsmans ställning till de underordnade
utan som tvärt om möjligen kan stödja honom, om det skulle be-
kotvas, och ordna hans verksamhet i vissa fall.
. Hvad angår 12 §:en, får jag saga, att jag för min del anser
utrikesministerns yttrande derom ingalunda vara vederlagdt af
hvad som sedermera yttrats, hvarför jag förenar mig i hans vr-
kande om aterremiss. J
Mot 32 §:en har jag ej hört några anmärkningar och har sjelf
ingenting deremot, utan hemställer, att den deri föreslagna än¬
dringen måtte gillas.
, Mitt vikande blir således, att Utskottets förslag angående 11
och 32 §§:na måtte bifallas, men i fråga om den 12:dra återre¬
mitteras.
Grefve Hamilton: Då de två af Utskottets ledamöter, som
började öfverläggnmgen om denna fråga, dervid yttrade, så vida
jag icke misstager mig, att frågan var af oskyldig beskaffenhet,
bör man väl icke tillräkna Kammarens öfrige ledamöter, om de
io?!na anföranden behandlat den såsom sådan. Då vi nn emellertid
falt veta, att det verkligen _ är en allvarsam fråga, måste man
råtta sig derefter, och äfven jag skall göra så, då jag återkommer
Hli sj eif va fragan från en liten afvikelse, som jag måste göra.
Jag ber nemligen^ att först få yttra några ord i afseende på den
siste talarens anförande. Han yttade till en början att, efter
“7 i a£ en p erson, f. d. Statsråd, denne under sin
statsrådstid aldrig fått del af de ministeriela målen. Jag kan
naturligtvis icke bestrida detta och gör det ej heller, men jag vill
för mina gamla, till en del aflidna kamraters skuld försäkra, att
det ar alldeles omöjligt att denne person tillhört det statsråd, af
hvilket jag var ledamot, ty under hela den tid, jag satt i konungens
råd fango samtlig^ statsrådets ledamöter de! af alla diplomatiska
förhandlingar af någon vigt, kanske icke alltid, innan frågan före¬
drogs inför Kongl. Maj:t, då det gällde någon obetydlighet, som
icke kunde behandlas på mer än ett sätt. men i allmänhet och i
alla vigtigare frågor, innan dessa blefvo inför konungen föredragna,
bannohkt är för mig, att om, hvilket jag ej betviflar, ett sådant
förhållande egt rum, att en statsråds ledamot hölls främmande
för denna del af regeringsbestyren, detta icke haft sin grund
annat än deri, att han tillhörde en tid, då kanske sådant var
vanligare, än det efter 1867 möjligen kan hafva varit, och som det
med visshet var mellan 1858 och den tid, då jag lemnade stats¬
rådet. Samme _ talare nämnde, att icke Riksdagen fått någon del
åt de ministeriela målen, men jag vet icke, att denna sak skulle
N:o 23.
Ändring i*
?§ 11, 12 och
12 Regerings¬
formen.
(Forts.)
N:0 23. 24 Lördagen den 30 Mars, e. m.
Ändring i i ringaste måtto afbjelpas genom antagande af det förslag, som
SS ii, 12 ec/tg;onstitntions-IJtskottet nu framstält, och jag tror icke heller, att
32 Regerings- det j vårt iana, som icke har några särdeles vigtiga afhandlmgar
{Forts) med främmande magter, kan vara af synnerlig betydelse.
Slutligen har talaren framdragit något, som verkat pa hans
öfvertygelse, nemligen en artikel, som statt i en tysk tidskrift,
och på grund af hvilken han föreställer sig, att under åren lb63
och 1864 förhandlingar egt rum med en främmande magt utan
att Chefen för Utrikesdepartementet och den hos den främmande
magten anstälde Ministern derom egt kännedom. Jag har äfven
varit i tillfälle att läsa dessa artiklar och kan på mitt ord
förklara, att hvad i sådant hänseende der antydes^ icke är sannt.
Efter denna förklaring, ber jag nu, att få öfvergå till Utskottets
betänkande. 1 alla de fall, der Utskottet infört ordet Statsminister
och låtit det åtföljas af ett eller, kan jäg icke hjelpa, att jag masta
säga, att förändringen är oskyldig; ty då det beror på Konungen
att fästa afseende vid att ordet Statsminister här är infördt, enär
han kan i stället för statsministern tillkalla hvilken annan åt
statsrådena som helst, har detta ingen annan betydelse än att
påminna statsministern, att han verkligen innehar ^ denna befatt¬
ning. Men jag betvifla!, att det kan anses vara ett skal för ändring
i grundlag, att, genom att blott der införa ett statsråds särskilda
benämning, erinra honom om beskaffenheten åt hans befattning.
Man skulle då kunna tänka sig, att, om ett eller annat statsråd
vore mindre vaket i sitt embete, man skulle hafva anledning
föreslå, att för honom måtte i grundlagen införas en särskild titel
för att påminna honom om hans befattning. Således äro alla dessa
ändringar, der ordet Statsminister är följ dt af ett eller, oskyldiga och
utan konstitutionel betydelse. Hvad som dock gifver saken sitt
allvar är, att, om denna ändring skulle hafva någon betydelse, sa
vore det den, att derigenom inskränkes. Konungens nu genom
grundlagen tillförsäkrade rätt vid behandlingen af de ministeriela
ärendena. Har förändringen icke en sådan betydelse, så betyder
den intet. Men det är eu sådan inskränkning i konungens rätt,
vare sig i detta eller i andra fall, äfven om man icke kan anse
denna inskränkning vara väsendtlig, som jag önskar motsätta mig.
I den ll:te § skulle då något sådant kunna menas. Den börjas
såsom deri nu lyder: “Ministeriela mål —---må Konungen
låta bereda och handhafva på det sätt, Honom lämpligast synes .
Derom är Utskottet i sitt förslag ense med gällande grundlag, men
Utskottet har tillagt, att dessa mål skola beredas af utrikesmini¬
stern. Enligt både gällande grundlag och Utskottets förslag, skola
dessa ärenden inför Konungen anmälas och föredragas af utrikes
ministern, således på hans ansvar och, då afgörande sker, med
hans kontrasignation. Om vid ett visst förhållande konungen
skulle finna nyttigt och nödigt, att en eller annan förberedande
åtgärd sker genom någon annan person, kan deri svårligen ligga
något orätt. Denna rättighet vore dock det enda ur konstitutionel
synpunkt, scm Utskottets förslag skulle förhindra; men hvartill
det skulle tjena att beröfva konungen denna rätt, har icke biitvit
Lördagen den 30 Mars, e. m.
25
N:o 23,
mot *tet af “h «*«*;
IT, liöran(|e aen 12.te § har blifvit yrkadt återremiss äfven af v Regerings-
Utrikesministern, och i afseende derå behöfver jag således icke göra {°JmeA
någon anmärkning. (Forts.)
_ Beträffande 32 § gäller samma anmärkning som jag till en
början gjorde i afseende på den ll:te, att der Egentligen icke är
^ .förändring vidtagen än den, att ordet Statsminister är infördt
betidJwgE afTefct llLer' som borttager dess hela konstitutionella
betydelse, emedan konungen genom detta eller har full frihet att
handla, huru han i detta hänseende finner bäst och nyttigast Jag
kan således för mm del icke inse. att detta förslag kan medföra
något godt och nyttigt, om icke det, som en ärad talare framhöll,
Eättet att at?ll°r0’ S°“ skulle törefinnas; men månne det är rätta
1 la oro> atT man genast är färdig att förändra grund-
lagen det forsta en sådan oro spörjes? Månne det icke är bättre
att söka upplysa den allmänna meningen om hvad som verkligen
ar stadgadt, och hvad som föreslås, så att man måtte se, att oron,
om den förefinnes är ogrundad eller att, om den skulle vara
grundad, den dock icke afhjelpes genom det förslag, Utskottet
framställt. Jag vidhåller mitt yrkande om afslag. 8
Friherre Hochschild: Då Grefve Hamilton sista gången ytt-
rade sig, emotsåg; jag den förklaring han afgaf, att de förhandlingar
livilka 1862 och 1864 fördes emellan Kongl.Maj:ts dåvarande regering
och en främmande makt icke voro, såsom Ordföranden i Konstitu-
tio n s - Ut skott e t antydt. frukten af ett Konungens hugskott, utan
Sä Hf ^nkes-.dePHrtementet och af Kong!. Maj:ts diplomatiska
, , A ven„ Jag ^aae da äran tjena under den til! vår stora
saknad hadangangne Grefve Manderström och kali bekräfta hvad
bretve Hamilton yttrat.
a, brie^ve Mömer har gjort åtskilliga anmärkningar, rörande det
„kva,rpa J1 och 12 §§ Regeringsformen varit tillämpade under
o mgående tider. Jag tror, att hans anmärkningar äro fullt befo-
SL 8i, w 6t T1' verkll£en länge åt statsministern för utrikes ärendena
och hot kanslern allena, som kännedomen om rikets utrikespolitik
var förbehållen Statsrådets öfrige ledamöter lemnades i okun¬
nighet derom. Att ett sådant förhållande knappast var önskligt
da, och ännu mindre skulle vara det nu, torde ej kunna bestridas,
hor ram dei hyser jag den åsigt, att, ju mer kunnige konungens
rådgifvare aro om hvad som förehafves, desto större styrka vinner
Konungens regering i sista hand deraf. - Att icke alltid konungens
hänHe af V°r° Jullt -kunnige om hvad som i utrikes politiken
bhnfd^Pm 3 Undtf' de-n tld’- da den slste talaren intog ett rum
bland dem, derom tror jag mig äga full visshet. Några är innan
Man ts HeAVl & • aSyftats’ inträffat’ förestod l'ag en af Kongl.
Mapts Beskm-kningär; jag emottog besök af en på resa stadd
Statsradsledamot, — under samtal rörande den politiska ställningen
bfifvlt J£f h°n01? en frå? Stockholm kommen depesch, som redan
Dhfvit främmande regeringar meddelad, och som jag ansåg mig
forsta Kammarens Prat. 1878. N:o 23. 3
N:o 23.
Ändring i
§§ It, 12 och
■12 Regerings¬
formen.
(Forts.)
26
Lördagen den 30 Mars, e. m.
berättigad att delgifva en af svenska regeringens medlemmar. Jag
fann till min öfverraskning, att han var okunnig om de afhand-
lingar, hvilka föranledt densamma, och om hvad som förut blifvit
i samma ämne skrifvet. — Ehuru en af Statsrådets mest bety¬
dande ledamöter saknade han kännedom om de underhandlingar,
hvilka slutligen ledde till det förhållande, som inträffade 1863, och
om hvilket det ej vore lämpligt att här vidare orda.
Jag är, jag upprepar det. af den åsigt, att statsrådets samt-
iige medlemmar borde hafva kännedom om hvad som i politiskt
afseende af regeringen företages, och kan på grund deraf icke
finna de af Konstitutions-Utskottet nu föreslagna förändringarna
tillfyllestgörande. Tillägget till 11 § är visserligen, såsom Grefve
Hamilton anfört, oskyldigt, men det kan dock blifva besvärligt,
ty det skulle hindra ministern för utrikes ärendena att åt kabi-
netssekreteraren uppdraga behandlingen af vissa ärenden.^ Man
må säga att denne skulle kunna underteckna handlingar “på Mini¬
sterns befallning11, men, mina Herrar, ordföranden i Konstitutions¬
utskottet har nyss påmint oss derom, att grundlagen skall efter
dess ordalydelse i hvarje särskilt fall tillämpas, och derföre, då
nu grundlagen skulle föreskrifva att alla meddelanden i ministe-
riella mål skola ske genom utrikes ministern, torde intet med¬
delande mer få ske genom kabinettssekreteraren. Sålunda skulle
eu mängd obetydliga ärenden, hvilka hittills genom kabinetssekre-
teraren expedierats, framdeles blifva föremål för ministerns egen
behandling och upptaga hans tid, som likväl kan på nyttigare sätt
användas. Äfven derföre yrkar jag afslag å det i § 11 föreslagna
tillägget.
Jag hemställer om afslag å tillägget till § 12, icke åt det
skäl, att jag skulle anse eu förändring obehöflig, men emedan jag
anser den föreslagna icke åstadkomma någon förbättring. Para¬
grafen borde, i min tanke, hafva erhållit en helt annan lydelse.
Ordet “afhandlingar** skulle derur uteslutits såsom varande allt¬
för obestämdt, då det kan betyda både skrifvelser rörande löpande
ärenden af ringa vigt och depecher som behandla frågor af stor
politisk betydelse. Jag skulle gerna hafva sett att Konstitutions¬
utskottet för denna paragraf föreslagit följande ordalydelse:
“Konungen äger att i förbund med främmande makter ingå sedan
han deröfver hört Statsrådet.*1 — Då en sådan ändring af 12 §
vid föregående tillfällen varit ifrågasatt, har det anmärkts, att
unionella förhållanden sätta hinder i vägen derför, att, derest den
antoges, ärendena nödvändigtvis skulle behandlas i sammansatt
Svenskt och Norskt Statsråd, att protokollen då komme att med¬
delas Stortinget och att följaktligen ingen underhandling eller
traktat skulle kunna hållas hemlig. — Om Konungen skall höra
Norska Statsrådet, är en fråga, soin icke här föreligger. Jag tror,
att de nämnda anmärkningarne icke hålla streck, och inser ej
hvarföre Konungen, om han skall höra tre svenska Statsråd, icke
lika väl kan höra nio eller tio. Det torde i alla fall icke kunna
betviflas, att, om Konungen framdeles ingår i förbund med någon
främmande makt, han derförinnan kommer att höra både sitt Sven-
27
N:o 28.
Lördagen den 30 Mars, e. m.
ska och sitt Norska Statsråd samt att såväl Riksdagen som Stor¬
tinget sedermera derom erhålla underrättelse.
Emot tillägget till 32 § har jag intet att anmärka.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
dalmannen, att, hvad först beträffade Utskottets förslag till för-
lydelse af § 11 Regeringsformen, följande yrkanden hade
afgifvits, nemligen:
l:o att samma förslag måtte antagas att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling;
2:o att förslaget skulle antagas med den förändrade lydelse
Herrar von Ehrenhevms och von Möllers vid utlåtandet fogade reser¬
vation utvisade;
3:o af Herr Hallenborg, att Kammaren måtte antaga förslaget
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling, dock med uteslu¬
tande af sista meningen, hvilken lydde sålunda: “Alla medde¬
landen i mmisteriela mål till främmande magt eller Konungens
sändebud i utlandet skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet
ske genom Ministern för utrikes ärendena";
4:o att förslaget måtte till Utskottet återförvisas; samt
slutligen
5:o att detsamma skulle af Kammaren afslås.
Härefter framstäldes propositioner på samtliga dessa yrkanden
och besvarades, de fyra första med talrika nej jemte några ia
och den sista, med talrika ja jemte några nej; och förklarade Herr
1 almannen sig hafva funnit propositionen på afslag å förslaget
vara med öfvervägande ja besvarad. s
Efter förmälan, att, vidkommande förslaget till ändring i S 12
Regeringsformen yrkanden blifvit gjorda dels om detsammas an¬
tagande. att hvila till vidare grundlagsenlig behandling, dels om
återremiss deraf och dels om afslag derå, framstälde Herr Tal¬
mannen propositioner på dessa yrkanden och förklarade den sista
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Efter att hafva yttrat, att, hvad slutligen anginge den före-
slagna ändringen i 32 § Regeringsformen, enahanda yrkanden som
i afseende å den 12 §:n afgifvits, framstälde Herr Talmannen pro¬
positioner på dessa yrkanden och förklarade sig hafva funnit pro¬
positionen på afslag å förslaget besvarad med öfvervägande ja.
2:dra punkten.
Bifölls.
N:o 2a.
28
Lördagen den 30 Mars, e. m.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Stats-Utskottets den 28 i denna månad bordlagda utlåtandena
N:o 8, angående regleringen af utgifterna under Biksstatens
Femte Hufvudtitel; och
N:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående anslag till betäckande af åtskilliga utgifter för den i Stock¬
holm under år 1878 sammanträdande internationela fångvårds-
kongress.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna
memorial och utlåtanden, nemligen från
Bevillning s-Utskottet:
N:o 7, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa
delar af Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 6, angående väckta
förslag om ändringar i gällande Bevillningsstadga;
Banko- Utskottet:
N:o 12, i fråga om ändringar i gällande reglemente för Riks¬
bankens styrelse och förvaltning äfvensom i aflöningsstaten för
samma bank;
Lag-Utskottet:
N:o 26, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
stadganden om val till organist-, klockare- och folkskolelärare-
befattningar;
N:o 27, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning;
N:o 28, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl.
förordningen angående allmänt Kyrkomöte den 16 November 1868;
N:o 29, i anledning af väckt motion om tillägg till 13 § Kon¬
kurslagen ;
N:o 30, i anledning af väckt motion om ändring i 4 § 2 mo¬
mentet af Kongl. Stadgan, angående folkundervisningen i riket den
18 Juni 1842, sådant nämnda moment lyder enligt Kong!, kungö¬
relsen den 29 December 1860;
Första Kammarens Tillfälliga Utskott:
N:o 7, med anledning af Herr A. P. Linds motion om under¬
dånig skrifvelse till Kongl. Maj:t angående afskaffande af civila
uniformen m. m.; hvarefter Kammaren, uppå Herr Talmannens
hemställan, beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst på
föredragningslistan till nästa sammanträde.
Tisdagen den 2 April.
29
Ledighet från riksdagsgörom&len beviljades Herr Rvlander
under 14 dagar från den 1 nästkommande April, Herr Andreas
Andersson under lika lång tid från den 3 i samma månld och
Herr Hallenborg under tre veckors tid från sistnämnda dag.
N:o 23.
Kammaren åtskildes kl. Va 10 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Tisdagen den 2 April.
Kammaren sammanträdde kl. V: 3 e. m.
Justerades 4 protokollsutdrag för den 30 sistlidne Mars.
Vld skedd föredragning af Bevillnings-Utskottets den 30sist-
lidne Mars bordlagda memorial N:o 7, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut i vissa delar af Bevillnings-Utskottets betän-
äande JN:o b angående väckta förslag om ändringar i gällande
Bevillmngsstadga, godkände Kammaren de i Memorialet föreslagna
votermgspr opositionerna. 6
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Banko-Utskottets den 30 sistlidne Mars bordlagda memorial N'o 12
i truga om ändringar i gällande reglemente för Riksbankens sty¬
relse och förvaltning äfvensom i aflöningsstaten för samma bank
r ^oretRogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Lag-Utskottets den 30 sistlidne Mars bordlagda utlåtanden:
Första Kammarens Prot. 1878. N:o 23.
4
N:o 23.
30
Tisdagen den 2 April.
N:o 26, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
stadganden om val till organist-, klockare- och folkskolelärare¬
befattningar ;
N:o 27, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning;
N:o 28, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. för¬
ordningen angående allmänt Kyrkomöte den 16 November 1863;
N:o 29, i anledning af väckt motion om tillägg till 13 § Kon¬
kur slagen; och
N:o 30, i anledning af väckt motion om ändring i 4 § 2 mo¬
mentet af Kongl. Stadgan, angående folkundervisningen i riket
den 18 Juni 1842, sådant nämnda moment lyder enligt Kongl.
kungörelsen den 29 December 1860.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Första Kammarens tillfälliga Utskotts den 30 sistlidne Mars bord¬
lagda utlåtande N:o 7, med anledning af Herr A. P. Linds mo¬
tion om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t angående afskaf¬
fande af civila uniformen m. m.
Sedan Kammaren, uppå Herr Talmannens framställning, be¬
sluta, att Banko-Utskottets memorial N:o 12 skulle uppföras sist
å föredragningslistan till nästa sammanträde; åtskildes Kammaren.
In fidem
O. Brakel.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1878.