RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1878. Första Kammaren. N:o 20.
Torsdagen den 28 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 20 i denna månad.
Upplästes ett läkarebetyg af följande innehåll:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare Herr Brukspatron
im m R. Montgomery Cederhielm är sängliggande sjuk till följd af
ett giktanfall och derföre ej kan tills vidare deltaga i Riksdagens
förhandlingar, mtygar 8
Stockholm den 26 Mars 1878.
D:r Adolf Kjellberg.
... Jowdrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Kon-
stitutions-Utskottets den 26 i denna månad bordlagda utlåtande N:o 9
i anledning åt väckta motioner om ändring af SS H, 12 och 82
Regeringsformen.
Föredrogos Stats-Utskottets nedannämnda, den 26 i denna månad
bordlagda memorial:
K:o 42 med förslag till voteringsproposition i anledning af
Kamrar nes skiljaktiga beslut rörande anslag till anläggning af jernväg
frän norra stambanan vid Karlberg till Lilla Värtan.
Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.
Första Kammarens Prat. 1878. N:a 20.
1
N:o 20.
2
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
N:o 43, angående en voteringsproposition i afseende å en riks-
statens Fjerde hufvudtitel tillhörande anslagsfråga.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskot-
tets den 23 och 26 i denna månad bordlagda utlåtande N:o 11, an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens Åttonde hufvudtitel.
lista—3:dje punkterna.
Biföllos.
Ökadt anslag
till bokinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
i TJpsala.
4:de punkten.
Herr Wennerberg: Jag anhåller att få yrka afsteg på Utskot¬
tets hemställan i denna punkt och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Jag vet mer än val att, sedan Utskottet i sin motivering erkänt
behofvet af att förskaffa anslag åt Upsala bibliotek för inköp af
böcker, den egentliga anledningen till afstyrkande! från Utskottets
sida är den vanliga, som man vid denna riksdag får höra, eller att
man måste söka göra besparingar för att få statsregleringen att gå
i hop. Men på besparingar vid en så obetydlig punkt som denna och
ännu några andra anser jag man icke kan vinna mycket. Jag har
visserligen förut förklarat att jag gillar detta Stats-Utskottets tillväga-
gående i allmänhet, men här finnas några vigtiga mindre punkter,
beträffande hvilka det fordras att man fäster ett särskild afseende
vid hvad Kongl. Maj:t derom yttrat, och en sådan anser jag den nu
förevarande punkten vara. Det kan nu sägas, och man kan också
erkänna att det säges ganska rigtigt, att man knappast hunnit börja
denna hufvudtitel, förrän en opposition mot Utskottets besparingslörslag
till förmån för Kongl. Maj:ts proposition vill gorå sig gällande. Vid
den första punkt, Utskottet afslagit, börjar nemligen, säger man, det
vanliga tillvägagåendet, att man söker gå ifrån Utskottets och sin
egen åsigt i afseende å nödvändigheten att samla penningar för
statsregleringens skull. De få punkter, der detta är fallet med mig,
råka att stå i hufvudtitelns början och derföre synes det nu som
om äfven jag icke skulle vilja följa den af mig såsom lämplig ansedda
regel att, då icke synnerligen pressanta angelägenheter äro för handen,
ett uppskof till bättre tider med beviljandet af derför äskade medel
må kunna ega rum. Det är emellertid endast i fråga om en samman¬
räknad summa af 16,000 kronor, som jag vill söka åstadkomma än¬
dring i Stats-Utskottets förslag; och hit hör det anslag som nu är i
fråga likasom ock det som är äskadt för biblioteket i Lund.
Den som läst Kongl. Maj:ts proposition och der iakttagit de
vackra vitsord som lemnats den studerande ungdomen med afseende
å det flitiga begagnandet af bibliotekets nu mera än förut rikliga och
Torsdagen den 28 Mars, f. m g
störa skatter samt derjemte funnit, huru nödvändigt det måste vara för
ii varje lärare att inom de många nya grenar af menskligt vetande
som aro föremål för studier och intresse, förskaffa sig den nödiga
litteraturen, han skall ock inse att vägrandet af ett enda års anslag
tor ifrågavarande bibliotek är för staten och dess studerande ungdom
en i hög grad känbar förlust, som icke kan ersättas ens genom att
ett annat år gifva dubbla summan.
. Stats-Utskottet säger: “då emellertid det nuvarande anslaget till
bokinkop vid universitetsbiblioteket i Upsala utgör så stort belopp
som 10,200 kronor, har det synts Utskottet att en förhöjning häruti
icke för närvarande kan vara oundgängligen nödvändig Jag åter
har den erfarenheten såväl af mig sjelf som af många andra enskilda
att deri, som söker, om också blott i en enda speciel vetenskap följa
med sin tid, icke kan undgå en årlig utgift för böcker af ett par
hundra kronor; och vid sådant förhållande synes mig förevarande
anslag, som afser att förskaffa den studerande ungdomen och lärarne
u1(u UIjlvers^etet. tillfälle till studier i vetenskapens alla grenar, vara
helt obetydligt ja så obetydligt att, om icke tiderna vore i finansielt
afseende så bedröflig!!, jag skulle önskat att det af Kongl. Maj:t äskade
anslag vant vida högre. Jag hemställer vördsamt att, med afslag å
Utskottets förslag, Kongl. Maj:ts proposition måtte bifallas.
. Grefve H a mil ton: Med afseende å den välvilja Riksdagen städse
visat for universitetets behof är det mig något motbjudande att be¬
gära mer än sou» välvilligt erbjudits, men jag anser mig till följd af
mm särskilda ställning till universitetet vara pligtig att i frågor som
röra detsamma, åtminstone meddela de upplysningar som måhända
kunna leda till en förändring i hvad Utskottet föreslagit. I allmänhet
taget oka sig behofven af anslag i alla Tidningar af det skäl, att
alla kostnader jemväl okats, och derför är det äfven nödvändigt att
för bibehållande af samma fördelar göra större utgifter. Men för
universiteten tillkommer dessutom, att utgifterna måste ökas dels i
förhållande till ökandet af de studerandes antal, dels till följd af
vetenskapernas utveckling och deras skiljande i särskilda grenar, hvilka
hvar och en fordra sin målsman, samt det behof af flera lärare som
derigenom uppstår. Hvad särskilt universitetsbiblioteken angår, före-
hnnes utom de vanliga tillökningame i kostnader, som af nyssnämda
omständigheter måste förorsakas, äfven ett särskildt skäl till förhöj-
mng af deras anslag, nemligen det, att de vetenskapliga arbeten som
för närvarande utgifvas äro af den beskaffenhet, att lärarne och de
studerande omöjligen kunna sjelfva hålla sig med dem, enär de äro
så väsentligen dyrare än förut. Särskildt rör detta de större veten¬
skapliga arbetena i naturvetenskaperna. Förut fick man nemligen
ganska lärda afhandlingar, som utan tvifvel hade ganska stort värde,
men som man knappast kunde begripa, emedan de icke voro åtföljda
af upplysande planscher. Nu åter har man det anspråket på sådana
arbeten, som t. ex. afhandlingar i anatomi, geologi, botanik, m. fl.,
att den vetenskapliga utredningen skall vara åtföljd af planscher’
som gorå verket begripligt äfven för dem som börja sitt vetenskapliga
N:o 20.
Okadt anslag
till bokinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
i Upsala.
(Forts.)
N:n 20.
Ökadt anslag
tilt bokinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
i Vpsala.
(Forts.)
4 Torsdagen den 28 Mars, f. ra.
studium. Detta har så ökat kostnaderna för dem som måste studera,
att ett anslag, som för några år sedan ansågs' vara någorlunda till¬
räckligt, för närvarande är alldeles för ringa att kunna tillfredsställa
universitetets behof. Det är klart att lärarne för sm egen del måste
hålla sig med de mindre dyrbara verk, som erfordras för att kunna
följa med förändringarne i de särskilda vetenskaperna, äfvensom att
de vetenskapliga föreningarna vid universitetet hålla en del sadana,
men det är de större arbetena och sådana, hvilkas utgifvande fortgå
under en längre följd af år, som måste af univertitetsbiblioteket inför¬
skaffas, för att de skola blifva tillgängliga för dem som der studera.
För den skull är det alldeles nödvändigt, om man vill gifva stude¬
randet af vetenskaperna all den kraft som detsamma bör ega, att man
måste söka bereda medel till inköp af böcker.
Jag får derför förena mig med den föregående talaren i hans
anhållan om afslag å Utskottets förslag och bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Grefve Beck-Friis: Det kan icke kännas angenämt för den,
som liksom jag är en varm vän af våra universitet, att behöfva mot¬
sätta sig detta anslag, men till följd af min egenskap af ledamot i
Stats-Utskottet ber jag att få nämna några ord angående skalen till
Utskottets hemställan. Då denna hufvudtitel med dess många olik¬
artade anslag var under behandling och man skulle tillse, hvarest
nödiga besparingar kunde ske, uttalades den åsigt att de anslag icke
borde beviljas som vore af beskaffenhet att kunna»- tåla ett uppsköt
för ett eller annat år. Vi funno då detta vara förhållandet med för¬
slagen om åtskilliga byggnaders uppförande äfvensom om inköp åt
materiel, hvaremot vi ansågo att man borde så mycket som möjligt
tillgodose de personliga anslag som vore i fråga. Om Herrar ne be¬
haga betrakta denna hufvudtitel, skolen I finna att Stats-Utskottet
uti dylika frågor icke föreslagit någon minskning i de af Kongl. Majrt
" Hvad nu särskild! förevarande fråga beträffar, så^ föreligger dei.
att det var första gången en sådan framställning blifvit gjord om för-
ökadt anslag till biblioteket, och då låg det antagande nära till hands
att den anledning som nu föranledt densamma vore att söka deri, att
man vid föregående riksdag beviljat ett förhöjdt anslag till riksbiblio-
teket Dessutom, ehuru väl den nu ifrågasatta summan af 5,000 kro¬
nor är helt obetydlig, hade ett bifall dertill dragit med sig beviljandet
af enahanda anslag till biblioteket i Lund, hvarigenom summan så¬
ledes skulle hafva uppgått till 10,000 kronor.
Dessa hafva varit de skäl, som förmått mig att i denna del före¬
slå en besparing och jag får alltså yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Ribbing, Sigurd: Det skulle vara alldeles orätt af mig
att vilja förneka och att icke fast mera till fullo erkänna den liberalitet,
med hvilken Stats-Utskottet och Riksdagen i allmänhet och äfvenväl
denna riksdag förfarit i afseende på anslag till bildningsanstalter i
allmänhet och universiteten, i synnerhet. Jag får också säga, att jag
N:o 20.
Torsdagen den 28 Marä, f. in. 5
med den ärade talare, som sist hade ordet, är fullt ense derom att
anslag för vidmakthållande af de personliga lärarekrafterna synas mig
böra gå framför anslagen till materielen, denna må för öfrigt vara
huru nödvändig som helst. Materielen kan dock med mer eller mindre
känbar olägenhet umbäras, men de personliga lärarekrafterna aldrig.
Detta oaktadt, och ehuru universitetens kansler redan haft ordet och
hvarje yttrande efter hans anförande måhända kan anses vara öfver¬
flödigt, ber jag dock att till hvad han och den förste talaren sagt få
lägga ett par erinringar, som synas mig tala för bifall till Kongl.
Maj:ts nådiga förslag.
^Jag vill då först i afseende på den materiella institution, som
består i böcker, erinra om, hvad Herrarne säkert förut veta, att af
all materiel denna utan tvifvel är den vigtigaste för universiteten och
den som för desamma är af den mest universella betydelse, icke blott
för de vetenskapliga forskningarne, utan för hela universitetet. Det
förstås, att studier och bildning funnos äfven före boktryckerikonstens
uppfinning; men numera torde det vara ytterst svårt att slå sig fram
såsom vetenskapsidkare, vare sig docerande eller discent, utan tillgång
till böcker. Det är också upplyst att biblioteket begagnas icke blott
af de akademiska lärarne, utan äfven af de studerande, hvilka senare
hafva föga tillfälle att under studietiden förskaffa sig bibliotek. Ehuru
det således är klart, att böcker höra till de materiella institutionerna,
måste man dock erkänna, att denna institution står studierna i det
hela närmare och mera än någon annan utgör en ovilkorlig förutsätt¬
ning för universitetets verksamhet.
Den ärade ledamoten af Stats-Utskottet har vidare anmärkt, att
då denna framställning om ökadt anslag till biblioteket i år första
gången framkommit, läge den tanken nära, att framställningen föran¬
led ts af det vid förra riksdagen beviljade anslaget till Kongl. biblio¬
teket och således hade liksom en tillfällig anledning. Jag tror icke
att detta är det verkliga skälet till ifrågavarande begäran. Till en
början vill jag erinra, att det tillförene både begärts och erhållits
ökadt anslag till Upsala universitets bibliotek — ehuru det är flera
år sedan, och att alltså sådant skett oberoende af något förhållande
till det Kongl. biblioteket. Men för det andra vill jag erinra om, att
universitetet har haft störa petita, stora önskningsmål under före¬
gående år, och då har man ansett det vara skäligt och rigtigt att icke
komma med allt för mycket på en gång, utan spara på hvad som
icke vore det _ allra nödvändigaste. Deri ligger anledningen till att
begäran för biblioteket först och just nu kommer. Jag tror således
icke det vara enligt med verkliga förhållandet, att det är observa¬
tionen af att Kongl. biblioteket i Stockholm erhållit ökadt anslag, som
trambragt tanken att Upsala bibliotek också kunde behöfva en sådan
tillökning.
Jag ber nu att få gifva några faktiska upplysningar med anled¬
ning af följande af Utskottet begagnade uttryck: “Då emellertid det
nuvarande anslaget till bokinköp vid universitetsbiblioteket i Upsala
utgör så stort belopp som 10,200 kronor, har det synts Utskottet, att
en förhöjning häruti icke för närvarande kan vara oundgängligen nöd¬
Ökadt anslag
till bokinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
i Upsala.
(Forts.)
N:o 20.
Ökadt anslag
till bokinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
i Upsala.
(Forts,,)
6 Torsdagen den 28 Mars, f. m.
vändig“. Jag behöfver icke påminna, om att huruvida en summa är
stor eller liten beror helt och hållet på hvad den skall tjena såsom
medel till. Men i det fallet vill jag erinra om att Kong! biblioteket
har numera ett anslag af 18,000 kronor till inköp^ och inbindning af
böcker, och att universitetet i Upsala skulle, om Kongl. Maj:ts förslag
bifölles, få 15,200 kronor, således ändå i det närmaste 8,000 kronor
mindre. Kongl. biblioteket fick förliden riksdag en tillökning uti
ifrågavarande anslag af (5,000 kronor, och här är begärdt eu tillök¬
ning af 5,000 kronor —- således mindre. Låtom oss nu se på det
behof, som skall tillfredsställas på hvartdera stället! I Upsala har an¬
talet lån, som skriftligen erkänts af låntagarne, under qvmquenmet
1871—1875 utgjort 8,100, i Stockholm åter 2,000. Således i Stock¬
holm 1,100 mindre per år än i Upsala. Dertill kommer, att Kongl.
biblioteket i Stockholm icke egentligen behöfver fullständigt följa med
literaturen i de matematiska och naturvetenskapliga ämnena, emedan
denna literatur der finnes att tillgå i vetenskapsakademiens bibliotek.
Det är åter ett behof och eu skyldighet för Upsala universitet att
ega tillgång på denna literaturs alster, och dessa äro i inköp bland de
allra dyrbaraste, ty, såsom bekant, förekomma företrädesvis bland
matematiska och ännu mera bland de naturvetenskapliga arbetena
planschverk och tabeller, hvilket gör dessa arbeten dyrare än andra.
Under det att således universitetet i Upsala måste inom veten¬
skapens särskilda branclier fullkomligt följa med sin tid och hafva
all slags vetenskaplig literatur fullständig; under det att samma uni¬
versitet har flera låntagare, så får det, äfven om Kongl. Maj:ts pro¬
position bifalles, ett mindre årsanslag än Kongl. biblioteket i Stock¬
holm. Under sådana förhållande synes det mig som om det nuvarande
anslaget af 10,200 kronor icke vore “så stort1', utan fast mera mycket
väl behöfde ökas; och får jag derföre förena mig med dem, som yrkat
bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Herr von Ehrenheim: Ehuru visserligen icke mycket kan vara
att tillägga till de yttranden, som redan blifvit afgifna till förmån för
den Kong!, propositionen i denna fråga, kan jag dock icke underlåta
att i samma syfte höja min röst. Jag ber då att få erinra, att det
Kongl. biblioteket i Stockholm vid sistlidna riksdag fick sitt anslag
förhöjdt från 12 000 till 18,000 kronor, under det att det anslag, som
af Kongl. Maj:t då begärdes till detta bibliotek, uppgick till icke
mindre än 30,000 kronor. Det anslag, som Riksdagen sålunda mediat
till Kongl. biblioteket, är icke mindre än 7,800 kronor högre an det,
som utgår till Upsala universitet, ehuru, på sätt den siste talaren
erinrat, Upsala universitetsbibliotek har ett så mycket vidsträcktare
fält för sin verksamhet än det Kongl. biblioteket, hvilken bär vid sin
sida andra stora vetenskapliga institutioner, som äfven äro försedda
med bibliotek. '
I den skrifvelse från Lunds universitet, som ligger till grund tor
Kongl. Maj:ts framställning angående förhöjning af anslaget till detta
universitets bibliotek, finnas några siflror angifna, hvilka jag vill i
förbigående vidröra. Det heter deri att till inbindning åtgå ungefär
Torsdagen den 28 Mars, f. m. 7
2,000 kronor, till tidskrifter omkring 4,000 och till fortsättning af
redan började arbeten 2,000 kronor. Om, såsom jag bär anledning
förmoda, detta har sin giltighet för Lunds universitet, så gäller det
äfven för Upsala. Då återstå 2,200 kronor till inköp af nya böcker.
Jag behof ver icke fästa uppmärksamheten på huru ytterst otillräckligt
detta anslag måste vara, liksom jag icke torde behöfva framhålla den
ofantliga vigten af att genom fortsatt inköp af böcker sörja för utveck¬
lingen af universitetets verksamhet. Jag misskänner visserligen icke
Stats-Utskottets bemödanden att under en tid af minskade inkomster
söka förminska statsutgifterna, men jag kan icke föreställa mig, att
ett så måttligt anslag, som dessa 5,000 kronor, skulle spela någon
roll, äfven om det skulle komma att draga med sig ytterligare 5,000
kronor för samma .ändamål vid Lunds universitet. Jag anhåller om
bifall till Kong!. Maj:ts proposition.
Herr von Kreemer: Jag har redan inom Utskottet tagit mig
friheten att framhålla, hvad jag äfven nu icke kan underlåta att upp¬
repa, att det förefaller mig, som en orättvisa blifvit begången, då man
i denna punkt säger, att det icke är skäl att för närvarande gifva
ökadt anslag till bokinköp för Upsala universitet på grund af att det¬
samma redan har så stort anslag som 10,200 kronor. Man behöfver
nemligen icke gå längre än till 7:e sidan af detta Utskottets betän¬
kande, så skall man finna, att en förhöjning i anslaget till bokinköp
för Lunds universitet afstyrkts på den grund, att samma universitet
redan har ett anslag af 12,000 kronor. Så vidt jag kan fatta, borde,
då Lunds universitet har större anslag än det i Upsala, och då Kongl.
biblioteket i Stockholm har ännu större anslag, slutsatsen hafva blifvit,
att man hade tillstyrkt ett ökadt anslag för Upsala universitet och
icke tvärtom.
Det har blifvit sagdt, att man, vid en riksdag sådan som denna
bör uppskjuta alla anslag, med hvilka till ett annat år kan anstå.
Denna allmänna sats är jag visserligen den förste att erkänna, men
jag tror likväl, att man först bör taga i betraktande, huruvida denna
sats är tillämplig, då det är fråga om så små belopp som icke kunna
hafva något inflytande på den slutliga statsregleringen.
Dessutom vågar jag bestrida, att detta anslag kan utan våda
uppskjutas. Hvar och eu, som något befattat sig med vetenskapliga
undersökningar, måste erkänna, att för en vetenskapsidkare ingenting
är så nödvändigt som tillgång på böcker, och vetenskapens kikare
äro i allmänhet icke i den ställning, att de sjelfva kunna förse sig
med denna för dem behöfliga materiel, helst då densamma är af den
dyrbara beskaffenheten som de lärda verken numera äro. Att nu
vägra anslag för detta ändamål förefaller mig vara detsamma som
att vägra att sätta gevär i händerna på soldaterna.
Af en föregående talare har påpekats, att af den specifikation,
som blifvit gjord af akademiska konsistoriet i Lund och som i stats¬
verkspropositionen, Bil. 7 pag. 18, är intagen, inhemtas att sedan de
nödvändiga utgifterna till inbindning, tidskrifter m. m. utgått, ej mer
än cirka 2,000 kronor återstode af de 12,000 till inköp af nya böcker.
N:o 20.
Ökadt anslag
till bokinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
* Upsala.
(Forts.)
N:o 20.
8
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Ökadt anslag
till bokinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
i Upsala.
(Forts.)
Huru skulle det då kunna vara möjligt, att universitetet i Upsala
skulle kunna i vetenskapens alla grenar följa med sin tid, då der
kanske icke ens återstår 500 kronor till inköp af nya böcker, enär
anslaget, som sagdt, der är blott 10,200 kronor.
Då jag tror, att summan icke kan inverka på statsregleringen
och då, efter mitt förmenande, det vore till verklig skada för univer¬
sitetet att uppskjuta beviljandet af detta anslag, så finner jag mig
oförhindrad att yrka bifall till Kong! Maj:ts proposition i denna
punkt.
Friherre von Essen: De föregående talarne hafva i allmänhet
delat Utskottets mening derom, att man för närvarande borde upp¬
skjuta beviljandet af de anslag, i fråga hvarom detta utan olägenhet
kunde ske. En talare har äfven gått så långt, att han förenat sig
om den mening, som blifvit uttalad af ordföranden å den afdelning
inom Stats-Utskottet, som behandlat denna fråga, att man nemligen
så vidt möjligt, borde tillgodose de personliga behofven, som Kongl.
Maj:t framstält, vare sig dessa afsåge löneförhöjningar eller inrättan¬
de af nya platser, men deremot i afseende å behofven af materiel, så¬
som byggnader och dylikt, man borde söka göra en sanning af den
satsen, att det för närvarande vore nödvändigt att åstadkomma
besparingar. Skada blott, att man icke kunnat komma öfverens om
de frågor, med afseende hvarå dessa besparingar skola göras. Då
nemligen Utskottet angifvit någon punkt, der man utan synnerlig
skada skulle kunna göra ett uppskof, kommer det alltid en eller an¬
nan talare som säger: afslå hvad ni vill men icke denna punkt, den
håller jag på såsom alldeles nödvändig, och det är i allmänhet lätt
att på ett område som detta försvara vigten af ett anslag, Jag skulle
tro, att de som försvara detta anslag skulle med samma skäl och un¬
der lika förhållanden som dessa kunna inom ganska kort tid tillstyrka
en utvidgning af biblioteket. För öfrigt gifver Kongl. Maj:ts proposition
anledning till det antagande, att vi inom kort hafva att förvänta eu
sådan utvidgning. Der står nemligen, att “summan blifvit tilltagen så
låg endast med afseende på svårigheten att under de närmast kom¬
mande åren finna utrymme för en större tillökning af biblioteket. “
Man kan väl föreställa sig, att dessa ord innebära en antydan om att
det icke kan dröja länge innan biblioteket behöfver utvidgas, och att
samma skäl, som nu tala för ökande af anslaget till inköp af böcker,
då skola tala för en sådan utvidgning. Jag vill icke förneka att, då
tiderna blifva lämpligare, ett sådant anslag torde komma att af Riksda¬
gen beviljas. En ärad talare, nemligen universitetets kansler, har äfven
bestyrkt hvad i Kongl. Maj:ts proposition blifvit omnämdt derom, att
vissa skrifter, i synnerhet sådana som åtföljas af ritningar och illustra¬
tioner, blifvit väsentligen fördyrade. Detta kan visserligen icke be¬
stridas, men dervid bör ock framhållas, att en del böcker torde hafva
blifvit billigare, äfvensom att inbindningskostnaden, som står särskilt
omtalad i Kongl. Maj:ts proposition, väl ej är lika hög nu som förut.
Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag.
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
9
N:o 20.
Grefve Beck-Friis: Endast ett par ord med anledning af före¬
gående talares yttranden. Man bär sagt att det låg en orättvisa deri
att, då biblioteket i Lund både ett anslag af 12,000 kronor, och riks-
biblioteket 18,000 kronor, Upsala universitets bibliotek deremot endast
skulle hafva 10,200 kronor.
Jag ber med anledning häraf att få nämna, att Upsala universi¬
tet har andra tillgångar för tillgodoseende af detta behof, än det rena
statsanslaget. Jag har nemligen sett af räkenskaperna, att universi¬
tetet under föregående år dertill an vänd t 14,450 kronor, således 4,000
kronor utöfver statsanslaget. Det är ju också bekant att Upsala uni¬
versitet har särskilda tillgångar, och således icke, såsom förhållandet
är med Lunds bibliotek och riksbiblioteket, är uteslutande hänvisadt
till statsanslaget. Jag tror således att, om riksbiblioteket har 18,000
kronor samt Upsala universitet kan använda 14,000 kronor och Lunds
universitet 12,000 kronor, detta kan vara ett nöjaktigt tillstånd, åt¬
minstone under ett eller annat år, till dess tiderna blifva bättre.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder afgifna yrkanden å dels bifall till den
förevarande punkten dels ock afslag derå samt bifall till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga framställning, gjordes först proposition på bifall
till punkten, hvarvid svarades många ja och nej i blandning, och
sedermera proposition på afslag derå samt bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, då svaren likaledes utföllo med många så väl ja som
nej; och förklarade Herr Talmannen sig nu hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Flere ledamöter begärde votering
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
“Den, som bifaller 4:de punkten i Stats-Utskottets utlåtande N:o
11, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren punkten och bifaller Kongl. Maj:ts
ifrågavarande framställning/4
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 57.
Nej — 46.
5:te punkten.
Bifölls.
Ökadt anslag
till boinköp
för universi¬
tetsbiblioteket
i Upsala.
(Forts.)
N:o 20.
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universi¬
tetet i Upsala.
(Eorts.)
10 Torsdagen den 28 Mars, f. m.
6:te punkten.
Mom. a.
Herr von Koch: Lika som de ärade talarne, k vilka i den nyss
slutade- debatten hafva yttrat sig, bekänner jag mig. äfven till dem
som önska, att vi vid denna riksdag måtte spara allt som sparas kan,
nemligen der sådant utan synnerlig olägenhet kan ske. Men i den
fråga, som nu är före, tror jag för min del, att olägenheten af att
afslå Kongl. Maj:ts proposition skulle vara högst betydlig, och jag är
glad att kunna säga, att en af de ärade talarne, en inflytelserik leda¬
mot af Stats-Utskottet, som yttrat sig i den förra frågan, då förkla¬
rade, att man hade i Utskottet sökt att, så vidt som möjligt, icke
neka sådana smärre anslag, der det varit fråga om förekommande af
afbrott i personalens verksamhet, nödiga tillägg till lönerna eller be-
höfliga. nya löner, utan att Utskottet varit ense om att icke vägra
sådana. Jäg finner likvisst icke den ärade ledamotens-ordförandens å
afdelningen namn bland de reservanters, som här hafva reserverat sig
mot Utskottets afslag å Kongl. Maj:ts proposition i denna punkt, Jag
vet icke hvaraf det kommer sig eller om han haft något särskildt
skäl att afvika från den grundsats, han nyss uttalat,
Här är det nu dock fråga om att afbryta verksamheten icke för
en utan för en hel massa personer. Hvar och en: som genomläst
Kongl. ! Maj :ts proposition och sett, huru många medarbetare som
finnas för befordrandet och utvecklingen af denna nya vetenskap, och
hvilka olägenheter samt hvilken fara för den nya vetenskapens ut¬
veckling det skulle medföra att afbryta den meteorologiska institutionens
i Upsala verksamhet, måste inse att det skulle vara ganska betydliga
olägenheter, ja oersättliga förluster, som af ett sådant atbrott skulle
uppkomma, ty man kunde derigenom gå miste icke blott om den per¬
son, som skulle leda arbetet, utan äfven om en del af de många unge
personer, som beträdt och satt sig in i dessa förhållanden, och dess¬
utom föranleda afbrott uti hela den länge fullföljda undersöknings-
serien till en oersättlig skada.
Jag skulle likväl icke begärt ordet i denna åt Kongl. Maj:t väl
utredda fråga, om jag icke ansett mig böra göra det i egenskap af
svensk landtbrukare. Jag har haft tillfälle — och det från en syn¬
punkt, ur hvilken denna fråga kanske icke förut blifvit betraktad —
att under den tid vi haft så kallade väderleksbulletiner se, af hvilken
ofantlig nytta det kan vara för jordbrukaren att hafva sådana bulle¬
tiner, i synnerhet under skördetiden, ehuru de här i Sverige visserli¬
gen utkomma mycket sent, så att de till exempel ej kommit till den
ort, der jag bor, förr än omkring 36 timmar efter den tid då obser¬
vationerna gjorts. Men det oaktadt har jag under ett par år begag¬
nat mig af dem och jag har kanske dem att tacka för att jag icke
under de åren fått någon enda del af min säd förderfvad i Blekinge
genom dålig bergning. Efter de observationer som gjorts hafva vi i
Blekinge under bergningstiden fått nästan alla våra större regn med
sydvestvinden från Valencia i Irland, och oaktadt nu, såsom sagdt är,
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
11
N:o 20.
bulletinerna kommit sent ut och dessa oväderscentra ibland avancerat Anslag till den
mycket fortare än underrättelsen om dem kunnat spridas till oss, så meteorologiska
hafva de dock ofta avancerat långsammare och genom Öfverläggningar ^Tuniversi-
med min numera härutinnan med mig nästan lika sakkunnige rättare tetet * Upsala.
hvarje afton, sedan jag fått dessa tabeller, har jag ofta kunnat se, huru (Forts.)
dessa regnbyar så småningom avancerat mot oss, öfver oss eller under
oss, samt hvad vindar vi hade att vänta, och vi hafva derefter kunnat
rätta våra arbeten. En enda större landtbrukare kan måhända här¬
igenom på ett år bespara nästan så mycket som hela det anslag, som
här i dag är i fråga.
Jag har tagit mig friheten att fästa uppmärksamheten härpå för
dem af mina kamrater inom Kammaren, som äro landtbrukare och
jag tillåter mig nu att uttrycka en önskan, som åtminstone står i ett
medelbart förhållande till denna fråga, nemligen den, att när sådana
tabeller hädanefter meddelas, de då må meddelas på sådant sätt, att
observationerna så fort som möjligt komma till allmänhetens kännedom
eller att härmed hos oss må komma att tillgå såsom hos de praktiske
nordamerikanarne. Så fort observationerna blifvit gjorda och resul¬
taten deraf hunnit blifva kända, gå de ut och meddelas öfver hela
Norra Amerika. Ju fortare man får reda på dem, dess bättre är
det naturligtvis, och om detta gäller för landtbrukaren, gäller det i
afseende å de dem nyttiga meddelandena troligen i ännu högre grad
för idkare af handel och sjöfart samt assuransrörelse.
Jag vill nu emellertid icke längre uppehålla Kammaren, utan
anhåller endast varmt om bifall till Kongl, Maj:ts proposition och an¬
slag å Utskottets hemställan.
Grefve Sparre: Jag har icke kunnat förena mig i Utskottets för¬
slag i förevarande punkt, ty det synes mig verkligen som om olägen¬
heterna skulle öfverväga fördelen af att några år uppskjuta att förse
den meteorologiska anstalten i Upsala med nödiga medel. Jag tror
mig kunna säga, att det inom Utskottet varit den allmänna åsigten,
att det endast är en tidsfråga, når denna anstalt skall få anslag af
statsmedel, men mig förefaller, att ett tillfälligt uppskof af ett år inne¬
bär föga fördel men måhända allvarsamma olägenheter.
Jag beder nu att få hänvisa på den sakrika utredning, som lin¬
nes i bilagorna till Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd
och behof, och vill då erinra, att de meteorologiska observationerna i
Upsala fortgått sedan 1865. Under de tre första åren deltogo i dem
ej mindre än 124 af den studerande ungdomen och desse fingo då
timme efter timme både natt och dag sjelfve registrera iakttagelserna,
men år 1868 infördes sjelf-registrerande appa.rater, och sedan har
denna anstalt utsträckt sin verksamhet och observatörer finnas nu till
ett stort antal fördelade öfver hela vårt land och genom denna in¬
stitutions försorg sker derjemte “den i teoretiskt hänseende synnerli¬
gen vigtiga undersökningen om de högsta luftströmmarnes rörelser, i
det att några och fyratio öfver hela Europa spridda observatorier och
vetenskapsmän för detta ändamål utföra speciella iakttagelser enligt
från Upsala meteorologiska anstalt utsända formulär, hvilka iakttagel-
N:o 20.
12
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universi¬
tetet i Upsala.
(Forts.)
ser för närvarande utgöra föremål för bearbetning derstädes.“ Detta
om den meteorologiska anstaltens arbete.
Men ser jag ytterligare på de intyg, som finnas i bilagorna till
Kongl. Maj:ts proposition, så finner jag der uttaladt: att “med hänsyn
till de. derifrån utgångna publikationer (anstalten) ställes främst bland
befintliga inrättningar af samma slag och med afseende å de lokala
förhållandena betecknas såsom för det i fråga varande ändamålet sär¬
deles väl egnad.“ Detta uttalande är gjordt af en bland nutidens ut-
märktaste författare inom meteorologien, Alexander Buchan i Edin¬
burgh. Jag finner vidare i samma bilaga uttaladt om i fråga varande
anstalts publikationer, att de “vore fullt jemförliga med skrifter i
samma ämne från andra meteorologiska stationer af första ordningen,
och att det vore af högsta vigt för fortsättningen och utvecklingen
al de undersökningar, hvilka påginge rörande vårt lands klimat och
meteorologiska förhållanden, äfvensom för lösningen af mera allmänna
meteorologiska frågor, att institutionen bibehölles vid sin verksamhet1-,
och då synes det mig af detta uttalande framgå, att det är af
stor vigt, att den meteorologiska institutionen i Upsala bibehålies
oförryckt i sin verksamhet.
Jag finner slutligen här det yttrandet af föreståndaren för den
meteorologiska centralanstalten i Stockholm, att arten af denna an¬
stalt vore sådan, att det behöfves en station af första ordningen för
att tjena till rättesnöre för de metoder, enligt hvilka de klimatiska
konstanterna böra beräknas ur observationsserier från kringliggande
mindre stationer; och att således, om denna institution i Upsala komme
att försvinna, den meteorologiska centralanstalten i Stockholm måste
söka att med sig förena en annan meteorologisk station af första
ordningen, men att den svårligen i Stockholm kan finna någon dertill
så lämplig lokal som den vid Upsala observatorium; att det i alla
händelser skulle åtgå ett tiotal af år, innan den nya stationen hunnit
arbeta sig upp till samma betydelse, som den i Upsala nu eger, samt
att det är af vigt att så vidt möjligt bibehålla samma lokal, instru¬
ment m. m. emedan genom en förändring i dessa afseenden observa-
tionsserien förlorar sin likformighet och vid beräkningar, strängt taget,
ej kan behandlas såsom ett helt.
Då det nu är fråga, om man skulle riskera något genom att
uppskjuta med beviljandet af detta anslag, så vill jag fråga, om icke
denna risk är ganska stor, då förhållandena äro, såsom jag här upp-
gifvit.
Den förefaller mig så vara, och då jag ser att akademiska
konsistoriet icke längre finner sig kunna med egna medel bestrida
kostnaderna för denna anstalt, tror jag Riksdagen göra rättast i att
nu icke neka det begärda anslaget. Men jag har ännu ett annat
skäl för denna min åsigt: det är nu första gången som den meteoro¬
logiska anstalten i Upsala framträder inför Riksdagen, och den fram¬
träder icke blott med förhoppningar i sitt sköte, utan med en färdig-
skrifven meritförteckning, och vid sådant förhållande synes mig att
Riksdagen bör lemna denna institution det erkännande och den upp-
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
13
N:o 20.
muntran, som ligger i ett anslag, helst då den blifvit så väl vitsordad
som nu skett i Kongl. Maj:ts proposition.
Dessutom är den summa, som blifvit begärd, så liten att den
icke kan medföra något inflytande på budgeten.
Jag har derför icke kunnat förena mig i Utskottets förslag och
lika litet i den déremot afgifna reservationen; genom denna reservations
framgång skulle visserligen beredas ökad möjlighet för institutionens
fortfarande bestånd, men alls ingen säkerhet, och jag tror dessutom,
att den lilla skilnaden mellan reservanternes förslag och Kongl. Maj:ts
proposition, hvad de begärda anslagen angår, icke är så pass stor, att
den egentligen kan inverka på frågans utgång inom Riksdagen.
Jag kan naturligtvis icke på förhand veta, huru Riksdagens svar
kan falla, men jag tillåter mig att uttala den förhojipning att, om
Riksdagen skulle svara nej, detta nej måtte komma från en gemen¬
sam votering och icke från ett afslag inom båda Kamrarne.
Jag tror att institutionen väl är förtjent af erkännande och an¬
håller derför om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Grefve Hamilton: Den föreliggande frågan är egentligen icke
en sådan, som för universitetet är af största vigt, men jag tror att
ett afslag å Kongl. Maj:ts proposition skulle i detta fall vara icke
blott till skada för vetenskapen, hvilket i Kongl. Maj:ts proposition
och äfven af den siste talaren är utredt, utan rent af en misshus¬
hållning; ty om icke anslaget till den meteorologiska anstalten bifalles
af Riksdagen, så måste naturligen, då man icke kan antaga, att eu
sådan vetenskap skulle läggas ned, en förflyttning af anstalten ske
till Stockholm, hvilket skulle medföra högst betydligt ökade kostnader,
dels emedan byggnad och instrument finnas i Upsala, och dels eme¬
dan en del af det arbete, som för observationerna är erforderligt, kan
i Upsala erhållas för intet, under det att man dertill i Stockholm
måste antaga aflönade biträden.
Jag tror att frågan är så fullständigt utredd, att jag icke skulle
besvärat Kammaren med något yttrande i ämnet, om det icke varit
en omständighet, vid hvilken Utskottet fäst sig och som jag är viss
innebär ett ' misstag. Utskottet har nemligen yttrat, att denna insti¬
tution blifvit upprätthållen hufvudsakligen genom universitetets egna
medel; och då det gått hittills och då Stats-Utskottet minskat uni¬
versitetets utgifter genom atti hemställa om beviljandet af anslag till
zoologisk-zootomiska institut onen, så skulle universitetet väl hafva
medel att åtminstone under någon tid fortfarande bekosta den meteoro¬
logiska anstalten. Dermed förhåller sig så, att universitetet icke all¬
tid kan begära anslag för sådana inrättningar, som ännu icke äro rätt
pröfvade, eller der man väl funnit att vetenskapen fordrar att något
göres men ännu icke dermed kommit så på det klara, att man kan
gorå en framställning till Kongl. Maj:t om proposition till Riksdagen
för att af Riksdagen få anslag. Derför har man sedan en längre tid
tillbaka, anvisat anslag af sådana medel, af hvilka universitetet kan
bilda sin reservfond och af hvilka medel dessa anslag utgått. Men
denna reservfond är stäld till kanslerns disposition med den uttryckliga
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universi¬
tetet i Upsala.
(Forts.)
N:o 20.
14
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Anslag till den föreskrift i statuterna, att den icke får användas till annat än före-
meteorologisha af tillfällig beskaffenhet; och om således en anstalt tagit den fart
Zd^univeZsi- °°h vuimif den utsträckning, att den måste anses såsom en perrna-
tetet i Upsaia. nent inrättning, så upphör kanslerns rätt att dertill bevilja anslag;
(Forts.) och det är derpå som jag vill fästa uppmärksamheten, att den meteoro¬
logiska anstalten lika väl som den zoologisk-zootomiska icke numera
kan anses vara af tillfällig beskaffenhet, och att följaktligen kanslers-
embetet icke längre kan dertill bevilja anslag af reservfonden. Det
antagandet således, att universitetet med sin reservfond fortfarande
kan upprätthålla den meteorologiska institutionen, är alldeles uppen¬
bart origtigt.
Dessutom vill jag tillägga att, om universitetet skulle begära an¬
slag af Riksdagen för alla sina behof, så skulle Riksdagen sannerligen
blifva vida mer öfverhopad med ansökningar från det hållet än som
skett, och det är en stor lycka för undervisningen och för vetenska¬
pen i allmänhet inom vårt land, att det vid universitetet finnas så¬
dana medel, som kunna för tillfälliga ändamål användas, emedan man
i annat fall skulle nödgas antingen underlåta högst vigtiga och nöd¬
vändiga utgifter för vetenskapliga ändamål eller också oupphörligen
besvära Riksdagen med begäran om anslag, som stundom äro af så
tillfällig beskaffenhet, att Riksdagen icke bör med dem besväras.
Af dessa skäl anhåller jag att få förena mig med dem, som yrka
bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Grefve Beck-Friis: Jag vill icke bestrida nyttan eller förträff¬
ligheten af den meteorologiska institutionen: tvärtom är jag den förste
att erkänna dess goda egenskaper, men lika med Utskottets majoritet
har jag icke kunnat finna, att detta behof är af så trängande beskaf¬
fenhet, att det nu måste tillgodoses af Riksdagen.
Det är på det viset, att det från universitetskonsistoriet inkommit
begäran om understöd från Riksdagens sida för 3 institutioner, nem¬
ligen den meteorologiska, den zoologisk-zootomiska och den botaniska.
Kongl. Maj:t finner, att de två borde med anslag af statsmedel under¬
stödjas, men Utskottet, med den sparsamhet som erfarenheten visat
vara nödvändig, ansåg likväl att, då endast den zoologisk-zootomiska
undervisningen egentligen kan anses tillhöra examensämnena, blott den
institutionen borde af staten understödjas, samt att, om det understöd,
som hittills tillkommit den zoologisk-zootomiska institutionen, nu an¬
vändes för den meteorologiska, så skall saken sålunda kunna ordnas:
den zoologisk-zootomiska institutionen har hittills uppburit omkring
2,900 kronor; föreståndaren för den meteorologiska institutionen har
haft 3,000 kronor i lön, och således skulle den först nämnda summan
ungefär räcka till hans aflöning ; vidare skulle två amanuenser vid den
meteorologiska institutionen kunna afiönas. den ene med 500 och den
andre med 400 kronor, om denna institution hädanefter som hittills
finge uppbära 900 kronor af statsmedel. På detta sätt skulle saken
således kunna ordnas för ett eller annat år, och att denna åsigt delas
af framstående män vid universitetet beder jag få styrka genom att
uppläsa den reservation, som af Rektor Sahlin blifvit afgifven samt
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
15
N:o 20.
derjemte hvad af en annan professor i frågan blifvit yttradt. Rektor
Sahlin yttrar:
“Mot det större konsistoriets beslut att tillstyrka begäran af år¬
liga anslag af statsmedel å 6,000 kronor för den meteorologiska institu¬
tionen, å 500 kronor för den botaniska institutionen och å 4,250
kronor för den zoologiskt-zootomiska institutionen får jag härmed an¬
mäla min reservation. Med anledning deraf, att den nya anordning
af ett icke ringa antal lärarebefattningar vid universitetet, som genom
Kongl. brefvet den 1 Juni innevarande år blifvit faststäld, ännu icke
ens till någon del hunnit sättas i verket, anser jag det icke fullt
lämpligt att nu begära sådana anslag, som skola användas till löner
åt lärare eller institutionsföreståndare eller stå i väsentligt samband
med nya löneanslag. På denna grund kan jag icke instämma i konsi¬
storiets beslut rörande den meteorologiska institutionen och det zooto-
miska laboratoriet; hvad det för den botaniska institutionen begärda
anslaget angår, anser jag framställning derom icke böra göras hos
Kongl. Maj:t förrän den nya extra ordinarie professorsbefattningen i
botanik hunnit tillsättas och den med denna befattning förenade under-
visningsskyldighet blifvit bestämd. Då jag sålunda icke kunnat till¬
styrka ofvan nämnda förslag, måste jag såsom min mening framställa,
att universitetet, ehuru dess tillgångar äro hårdt anlitade, likväl ännu
ytterligare måste genom årliga anslag till de belopp, som för närva¬
rande utgå, uppehålla den meteorologiska institutionen och det zooto-
miska laboratoriet, och, om så finnes nödigt, äfven bestrida de till 500
kronor. för år beräknade kostnaderna för den botaniskt-anatomiska
undervisningen. “
Professoren Rydin instämde häruti “med uttalande af den för¬
hoppning att, om Riksdagen skulle komma att bevilja anslag för andra
meteorologiska inrättningar i riket, samma institution här vid universi¬
tetet äfven måtte komma i åtnjutande af behöfligt anslag."
Desse tvenne Herrar ansågo således, att universitetet med dispo¬
nibla tillgångar kunde uppehålla båda dessa institutioner. Då nu Ut¬
skottet föreslagit, att den ena af dessa institutioner skall få anslag af
statsmedel, och då universitetets reservfond således kan blifva befriad
från den utgiften, så finner jag för min del, att det kan vara stort
skäl i att gå den af Utskottet beträdda vägen eller att för närvarande
icke bevilja något anslag till den meteorologiska institutionen i Upsala.
För mig tillkommer äfven ett ytterligare skäl: jag har för mig
icke fullt klart, i hvad ställning den meteorologiska institutionen i
Upsala bör stå till centralanstalten i Stockholm.
Jag tviflar på att det kan vara skäl att göra den ena så full¬
komligt oberoende af den andra som de skulle blifva, om det i fråga
varande anslaget beviljades.
På detta skäl vågar jag yrka bifall till Utskottets förslag
Herr Widén: Sedan den föregående talaren yttrat sig har jag
icke mycket att tillägga, emedan jag i allo med honom instämmer;
några ord likväl med anledning af Grefve Sparres anförande, hvilket
syntes mig hufvudsakligen gå ut på att ådagalägga den stora vigten
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universi¬
tetet i Upsala,.
(Forts.)
N:o 20.
16
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Anslag till den och betydelsen af denna anstalt på sådant sätt, som om densamma
meteorologiska af Utskottet underkänd. Jag vill derföre i motsats deremot
'vidunhersi- fästa uppmärksamheten på Utskottets motivering i denna punkt, enär
tetet i Upsaia. jag tror, att deruti är tillräckligt framhållet, att Utskottet för sin del
(Forts.) beaktat vigten af den institution, hvarom här är fråga, Utskottet
visar sig deruti hafva lika varmt som Grefve Sparre intresserat sig
för anstalten och särskildt gått så långt, att det yttrat att “universi¬
tetet icke kan komma att för all framtid med egna medel fortfarande
bestrida utgifterna för denna institution.“ Härmed har Utskottet ju
tydligen gifvit på hand, att meteorologiska institutionen i Upsaia för
sitt uppehållande har‘att förvänta anslag af statsmedel. Frågan gäller
således, i Utskottets tankar, icke institutionens stora vigt, än mindre
dess tillvaro och oafbrutna gång, utan endast huru vida det ifråga¬
satta statsanslaget skulle oafvisligen behöfva beviljas nu eller kunna
uppskjutas på eu tid, då det gält att göra några besparingar. Ut¬
skottet har vågat hysa denna senare åsigt, helst det i en följande
punkt, som jag hoppas att Kammaren skall bifalla, tillstyrkt anslag
till den zoologisk-zootomiska institutionen, hvarigenom universitetets
öfriga utgifter minskas och medel i dess reservfond besparas till uppe¬
hållande af den meteorologiska institutionen.
Yäl har af universitetets kansler, Grefve Hamilton, den anmärk¬
ning blifvit gjord, att universitetets reservfond är till endast för till¬
fälliga behof, men jag hemställer, huruvida icke det behof, som nu
föreligger, måste anses vara tillfälligt, till dess staten beslutat sig för
att uppehålla denna institution med sina medel och jag tror derför
att från kanslersembetets sida icke något hinder bör möta för att
understödja en institution med de medel, hvarmed den hittills i så
väsentlig män blifvit kallad till lif och sedan uppehållits. Då nu
denna mening dessutom delats af aktade män från konsistoriet i Up¬
saia, har jag för min del trott att Kammaren skulle finna det i sin
ordning att lemna sitt bifall till Utskottets hemställan i denna punkt.
Herr!! af Geijerstam: Sedan sä många och kraftiga skäl, sär¬
skildt från universitetets kansler, här blifvit framstälda för bifall till
Kongl. Maj:ts hemställan i denna punkt, behöfver jag icke närmare
angifva de skäl, som för mig och flera andra reservanter varit be¬
stämmande, utan får jag endast till protokollet yttra mitt vidhållande
af den mening jag redan inom Utskottet uttalat samt vördsamt yrka
bifall till Kongl. Maj:ts proposition i ämnet.
Herr Ekman, Carl: Det är verkligen vid innevarande riksdag
då Kongl. Maj:t i nästan alla hufvudtitlar tydligen sökt att till det
allra lägsta möjliga nedsätta alla anslagsfordringar, ^mycket svårt att
derutöfver föreslå ytterligare några nedsättningar. Åtminstone finnei'
jag, att nästan allt hvad Kongl. Maj:t vid denna riksdag begärt är
af den beskaffenhet, att jag skulle vilja hafva samtyckt dertill. Jag
tror äfven, att det förslag, som är framstäldt för fyllande af statens
behof, är af den beskaffenhet, att det rätt väl af Riksdagen hade
kunnat accepteras, men Riksdagens majoritet synes vara af en annan
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
IT
N:o* 20.
åsigt och den plan för regleringen af statens inkomster och utgifter,
som blifvit af Kongl. Maj:t framlagd, har redan i viss mån blifvit
genom Riksdagens beslut förryckt. Det kan också möjligen hända,
knappast nog genom några nya beslut, men genom underlåtenhet från
Riksdagens sida att vidtaga åtgärder som efter mitt förmenande äro
af förhållandena påkallade, att ställningen kan blifva ännu mera be¬
kymmersam och derför kräfva vidtagandet af besparingar, som kanske,
efter min tanke, icke varit behöfiiga och som må hända komma att
medföra skada. Man har dock efter min tanke icke annat än att
foga sig efter de beslut, som blifvit af majoriteten fattade, och när
vi nu befinna oss i denna belägenhet, så gäller det att tillse, huru¬
vida man .icke ännu ytterligare kan nedsätta de anspråk som blifvit
framstälda. För min del skulle jag helst hafva önskat att i denna
punkt kunna obetingadt understödja Kongl. Maj:ts proposition, emedan
den institution, hvarom här är fråga, efter min uppfattning ådagalagt
en verksamhet, som förtjenar all uppmuntran och allt erkännande
samt innebär ett ganska stort löfte om nytta för framtiden, men,
äfven om det skulle kunna lyckas i denna Kammare att vinna bifall
till Kongl. Maj:ts proposition, hvilket jag tror skulle hafva gått ganska
lätt, så torde de herrar, som tagit någon kännedom om Stats-Utskottets
betänkande, lätt finna, att man har att befara ett motsatt förhållande
från Andra Kammaren. Af Första Kammarens ledamöter i Utskottet
hafva icke alla reserverat sig mot Utskottets förslag, och röster hafva
äfven inom Kammaren höjt sig till försvar derför. Vid sådant för¬
hållande och då det icke finnes någon stor sannolikhet för att vinna
bifall till hvad jag helst skulle önskat, har jag trott klokheten bjuda
att tillse, att det mest trängande behofvet blefve fyldt. Jag har då
tryggat mig till den reservation, som af Grefve Beck-Friis nyss blifvit
uppläst, och deraf hemtat stöd för det antagande att, äfven om Riks¬
dagen icke nu bifaller Kongl. Maj:ts proposition, den ifrågavarande
institutionen icke skulle behöfva upphöra med sin verksamhet. Hvad
som deremot förefaller mig vara mera tvifvel underkastadt är. huru¬
vida de kostnader, som hittills genom en enskild förenings frikostighet
blifvit bestridda, fortfarande skulle komma att sålunda betäckas, och
af dessa skäl har jag i en reservation tagit mig friheten föreslå Riks¬
dagen att fatta ett beslut, hvarigenom, under förhoppning att akade¬
miens reservfond fortfarande skall kunna tillsläppa medel till institu¬
tionens uppehållande, Riksdagen likväl beviljar 1,500 kronor till be¬
stridande af tryckningskostnader för institutionen.
Jag anhåller om proposition på bifall till denna min reservation.
Herr Dahm: Ehuru det inför en församling sådan som denna
måste vara alldeles öfverflödigt att yttra något om meteorologiens be¬
tydelse, vill jag blott fortsätta der den förste ärade talaren slutade.
Han nämnde att åtskilliga af de iakttagelser som af meteorologer kunna
göras, till och med för en enda stor jordbrukare kunna lända till eu så
stor behållning som det lilla anslag, hvarom nu är fråga. Dertill vill jag
foga den anmärkningen, att hvad meteorologien nu gör och gjort är eu
småsak mot hvad den möjligen kan komma att göra. Den vetenskap, som
Forsta Kammarens Prot. 1878. N:o 20.
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universi¬
tetet i Upsala.
(Förta.)
2
N:o 20.
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universite¬
tet i Upsala.
(Forts.)
Ig Torsdagen den 28 Mars, f. m.
för icke länge sedan genom angifvande af luftströmmarnes sannolika
rigtning kunde förkorta seglingstiderna öfver oceanerna till hälften, den
skall måhända äfven i framtiden kunna utforska lagarne för atmos-
ferens förändringar, och detta skulle innebära en så stor vinst att
dess värde icke kan beräknas; men skall detta ske, så måste den
meteorologiska verksamheten få vara oafbruten. Nu är det verkligen
fråga om att denna verksamhet i vårt land skulle afbrytas, och jag
hemställer, om det kan vara skäl att för några få tusen kronor sätta
sådant i fråga. Man säger visserligen, att det icke är fråga om något
afbrott, men huru vet man det? Huru vet man, om icke, i fall detta
anslag minskas, denna verksamhet på ett eller annat sätt skulle komma
att tillbakahållas, och huru kan man beräkna, hvilken .skada deri¬
genom skulle kunna ske? Denna skada kan lätt blifva mycket större
än som svarar emot de ifrågavarande 6,000 kronor.
Man har anmärkt, att akademiska-konsistoriet icke i denna sak
varit enigt, och det är förunderligt att höra, att man vill tillerkänna
denua sak en så stor betydelse, då man vid Riksdagen i allmänhet icke
är så angelägen om att gifva någon betydelse åt minoritetens åsigter.
Nu är denna minoritet så liten som 2 emot 40 och dertill kommer,
att den icke yttrat sig emot sjelfva saken, utan yrkat uppskof med
allt, såväl med anslag till den teologiska professionen som med an¬
slag till den zootomiska institutionen, som dock af Utskottet blifvit
tillstyrkt. Enskildt har jag också hört, att meningen alldeles icke
varit att undanskjuta denna sak, och jag tror derföre, att man icke
hör gifva så stor betydelse åt detta minoritetens yttrande.
Jag vill slutligen anmärka, att det verkligen skulle vara något
förvånande, om representationen för ett land som skördat så stor ära
af naturvetenskapens framgångar, för ett land, der icke mindre än
124 ynglingar under 3 år uppoffrat tid både natt och dag för denna
meteorologiska institution, skulle säga nej till ett sådant anslag. Det
är väl sant, att genom ett afslag man tillerkänner vetenskapen en
alldeles outtröttlig seghet. Jag tror visserligen, att vetenskapsmännen
äro nitiska och kunna lösa svåra uppgifter, men jag tror icke att de
kunna lösa den uppgiften att göra något af intet eller lefva på intet.
Jag får derför på det allra varmaste anhålla om bifall till den reser¬
vation, som af mig och flera andra afgifvits.
Herr Jöns Pehrsson: Då jag begärde ordet, observerade jag
icke, att sådana talare redan förut hade anmält sig, som sedan upp-
trädt till försvar för Utskottets förslag, men då dessa Herrar nu ut¬
vecklat så fullständiga skäl för bifall till Utskottets förslag, att man
dermed torde kunna nöja sig, kan det vara öfverflödigt att nu yttra
något mera. Att universitetets målsmän förfäktat Kongl. Majfls för¬
slag är ju naturligt, ty det är ju deras ovilkorliga skyldighet, likasom
det är deras rätt, och deraf kan man icke nödvändigt draga den slut¬
satsen, att det ifrågavarande anslaget verkligen är behöfligt. Vi hafva
ju nyss beviljat anslag till en professorslön, om hvars behöflighet det
kunde vara delade tankar.
Jag vill tillägga, att jag för min del anser att detta Stats-Utskot-
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
19
N:o 20.
tets utlåtande är ett af de bästa jag sett under hela min riksdagstid,
emedan det vittnar om försök att hålla utgifterna inom den rigtiga
gränsen, och jag är verkligen glad, att jag någon gång fått upplefva
något sådant, emedan jag länge predikat att förr eller senare måste
vi börja dermed.
Hvad nu denna fråga beträffar, så torde det verkligen vara af
Utskottets motiv temligen klart, att det ingalunda varit Utskottets
mening och ej heller är någon möjlighet att denna institution skall
undertryckas, om Utskottets förslag bifalles. Jag instämmer alltså
med dem, som yrkat bifall till Utskottets förslag.
Herr Statsrådet Forssell: Jag behöfver icke i denna Kammare
lägga någon särskild vigt derpå att meteorologien är en vetenskap,
hvilken mera än de flesta andra omedelbart gagnar åtskilliga näringar,
att meteorologiska observationer för handel och sjöfart snart sagdt
äro lika vigtiga som fyrars och båkars varningar, och att dylika
undersökningar redan ega och komma att ega stor betydelse för åker- och
skogsbruk. Riksdagen bär, alldeles oberoende af den praktiska nyttans
fordringar, visat sig benägen att understödja vetenskapliga institutioner,
livarhelst ett verkligt behof förefunnits. Att ett sådant behof nu ock
är för handen, synes mig framgå deraf att det meteorologiska studiet
icke kan “ad libitum“ uppskjutas, att dess idkare icke kunna likasom
naturforskaren trösta sig dermed att naturens skatter dock alltid fin¬
nas qvar, och att de under ett följande år kunna genom ansträngdt
arbete taga igen hvad under det löpande året försummats. Meteoro¬
logien är väsentligen en statistisk vetenskap, hvars värde i ej ringa
män beror på observationernas kontinuitet och fullständighet. Skada
kan således verkligen uppstå genom ett afbrott. Denna sanning kunde
det kanske anses öfverflödigt att här framhålla, då Stats-Utskottet, i
sina uttalanden visat sig väl beakta vigten af den ifrågavarande in¬
stitutionens uppehållande; men då det enda skäl, som Utskottet an¬
fört för ett afslag, tydligen har förfallit så väl genom de upplysnin¬
gar som lemnats i Kougl. Maj:ts proposition som i följd af uttalande
af universitetets kansler, då förhållandet obestridligen är, att uni¬
versitetet icke har tillgångar att uppehålla denna instution, så för-
tjenar det att ytterligare betonas, hurusom ett afbrott i de meteoro¬
logiska observationerna verkligen är att befara, och att skada derige¬
nom uppkommer. Detta anslag är dock icke större än 0,000 kronor,
och det torde således icke väga så tungt på statsbudgeten, att Stats¬
utskottets förslag derföre borde af Kammaren godkännas.
Herr Ribbing, Sigurd: Jag har begärt ordet derför att jag,
såsom varande ledamot af konsistorium i Upsala, torde kunna lemna
några upplysningar i saken, särskildt med afseende på hvad en leda¬
mot af Stats-Utskottet anfört såsom skäl till Utskottets afstyrkande.
Jag vill då till en början nämna, att den skilnad, som den ärade ta¬
laren antog förefinnas emellan zootomien och meteorologien, att det ena
skulle vara ett examensämne och det andra icke, ej är i enlighet med
verkliga förhållandet. Å ena sidan utgör zootomien icke något exa-
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universite¬
tet i Upsala.
(FortR.)
N:o 20.
20
Torsdagen den 28 Mars, f. ni.
Anslag till den mensämne för sig; det är zoologien, och till denna förhåller sig zooto-
meteorologiska mj0n såsom eu nyttig och lärorik öfning. På det sagda ar det allra
institutionen bägta beviset att den zootomiska institutionen icke har funnits till mer
let TuP: än några få år och att någon ny examensstadga eller förändring af
(Forta.) sådan icke tillkommit, sedan denna institution började. A andra sidan
åter är meteorologien på samma sätt för fysiken en hjelpvetenskap och
en lika väl behöflig och nyttig för öfning, som zootomien är för zoo¬
logien. Meteorologien står således lika nära fysiken som zootonnen
står nära zoologien. ....... , . ,
Utan att jag anser det tillständigt att har ingå i någon detaljerad
utredning af förhållandet mellan den meteorologiska centralanstalten
i Stockholm och den så kallade stationen i Upsala, vill jag vidaie
fästa uppmärksamheten på, att om hvad som nu begärts för den sist¬
nämnda beviljas, sådant alls icke innebär eller kommer att innebäia
något den enas oberoende af den andra, utan tvärtom komma äfven i
sådant fall båda att utgöra, om de få fortgå i sin verksamhet, såsom
den ärade ledamoten af Stat.s-Utskottet önskade, “integrerande delar
af ett och samma hela1-, nemligen af den meteorologiska verksamheten
här i Sverige; ehuru, jag medgifver det, de icke äro integrerande delar
af ett helt i afseende på lokalen, men det torde dock icke något be¬
tyda, i fråga om ett helt af vetenskaplig verksamhet, allraminst med
vår tids kommunikationsmedel ej blott medelst jernväg, utan ock me¬
delst telegraf. „ . , , , „ . . ... A
Jag vill dernäst bedja att få fästa uppmärksamheten på innehållet
och betydelsen af den reservation af två konsistoriiledamöter i Upsala,
hvilken dels här blifvit uppläst, dels af flere talare åberopad såsom
skäl för afslag af den för meteorologiska instutionen begärda summa.
Denna reservation af rektor vid universitetet innebar hufvudsakligen,
att akademiens rektor ansåg, att då en så stor omorganisation af lärare^
krafter i Upsala och Lund nyss hade blifvit af Kongl. Maj:t och Riks¬
dagen beslutad, som i fjol skedde och ännu knappast början hunnit
ske med dess genomförande, man icke genast vid påföljande riksdag
borde komma fram med begäran om nya anslag till lärarekrafter eller
hvad soui dermed stode i omedelbart sammanhang — såsom orden i
hans reservation lyda — och deruti “instämde1” äfven professor Rydin.
Detta vill alltså med andra ord säga, att akademiens rektor och
Professor Rydin voro af den åsigt — icke att anslaget till den meteoro¬
logiska institutionen var obehöfiigt — utan att, sedan Kongl. Maj:t
och Riksdagen år 1877 beslutat en stor omorganisation af akademi¬
ens lärarekrafter, så fordrade ett slags modesti,, att man icke kom till
Riksdagen derpå och begärde nya anslag; och jag ber att få i paren¬
tes nämna, att detta var en så utbredd åsigt bland universitetets
lärare, att deruti och ensamt deruti ligger förklaringsgrunden till att
konsistorium icke tillstyrkt anslag till de teologiska lärareplatser, som
sedan blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, och nu af Kammaren be¬
viljade. Men denna modesti var förmodligen alldeles öfverflödig. Jag
vill nemligen härvid erinra den ärade Kammaren om en enda omstän¬
dighet. I början af sistlidet års riksdag, vid remissen till Stats-Ut-
skottet af Kongl. Maj:ts nådiga jrroposition om statsverkets tillstånd
Torsdagen deri 28 Mars, f. m.
N:o 20.
21
och behof yttrades mot Kongl. Maj:ts förslag till ombildning af ad-
junktsinstitutionen m. in. bland annat såsom ett fel hos detta förslag,
att om det bifölles, ändock redan i den närmaste framtiden nya petita
från universiteten ovilkorligen måste framkomma, ty sådan var den
Kong], propositionen. Då svarade den ärade chefen för ecklesiastik¬
departementet på följande sätt: “Man11 — det vill säga det då framlagda
förslaget — “kunde ej tillfredsställa alla behof, af det enkla skäl, att
tillgångar^ voro inskränkta, och jag förmodar, att Riksdagen icke
derföre afsagt sig tillfredsställelsen att framdeles komma den veten¬
skapliga undersökningen till hjelp och stöd, der ett behof af utveck¬
ling visar sig.*' Den ärade departementschefen har således redan på
förhand gifvit Riksdagen en anvisning om att nya behof blefve att
fylla, och att det borde blifva eu tillfredsställelse för Riksdagen att
fylla dem, hvilken underrättelse och hvilken utsigt alltså voro Riks¬
dagen väl bekanta, när Riksdagen accepterade förslaget till omorga¬
nisation, och med det väl ock den nämnda utsigten. Nåväl, nu har
chefen för ecklesiastikdepartementet bjudit på denna utlofvade ‘‘till¬
fredsställelse**, och jag hoppas att Kammaren är villig att taga den i
åtnjutande.
En ärad talare har sagt, att det är svårt för Stats-Utskottet
under innevarande års riksdag; ty det väger och väger behofven efter
bästa förmåga, och när det framlagt sitt förslag, kommer man genast
och säger, att det nog är mycket bra att vara sparsam, men det
här anslaget behöfves, det hafven I afstyrkt, och det var dock det
vigtigaste af alltihop. Det kan väl också hända, att det är kinkigt
för Utskottet att sålunda träffa det rätta i fråga om hvad som skall
förordas och hvad som skall afstyrkas. Men hvad den föreliggande
frågan beträffar, får jag för min del rent ut säga, att, om statens finanser
på inga vilkor medgifva, att båda de af Kong]. Maj:t begärda anslagen
till den meteorologiska och till den zoologisk-zootomiska institutionen, ut¬
görande tillsammans omkring 10,000 kronor, beviljas, hade det efter
mitt omdöme varit -mycket bättre att bifalla anslaget till den meteoro¬
logiska institutionen och afslå det andra; ty för det första är nämnda
institution nu 15 år gammal, medan den zootomiska blott är några få
år, och för det andra har under denna tid det meteorologiska arbe¬
tet, såsom äfven här blifvit erini’adt, bedrifvits med uppoffring i stor
skala af personliga krafter och äfven af pekuniära bidrag. Institutio¬
nen har derunder i vida kretsar förvärfvat sig ett förtjent anseende;
och det oaktadt de personer, som under dessa 15 år varit sysselsatta
vid densamma, lemna! sitt arbete utan synnerligen stor, ja nästan all
ersättning. Man brukar tala om rättigheten att existera såsom en
hvarje lefvande väsende tillkommande naturlig rätt, och i vissa fall
må uttrycket kunna ega en viss sanning. Men om så är, vill jag
fråga, om icke denna sats bör kunna tillämpas här, och det i högre
grad, då det är fråga om en institution, som existerat i 15 år med
flit och framgång, än om den som existerat blott i ett par. Jag sä¬
ger härmed ingalunda, att det zootomiska studiet är öfverflödigt, men
vid en jemförelse de båda anslagen emellan i afseende på deras nöd¬
vändighet, måste man ovilkorligt komma till den slutsatsen, att den
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universite¬
tet i Upsala.
(Forts.)
N:o 20.
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Anslag till den
meteorologiska
institutionen
vid universite¬
tet i Upsala.
(Forts.)
meteorologiska institutionen måste i första rummet tillgodoses. Den
statsrådsledamot, som yttrat sig i denna fråga, påpekade, huru vigtig
kontinuiteten vore för de meteorologiska observationerna, och jag ber
att ytterligare få framhålla sanningen af dessa ord. Den meteorologi¬
ska vetenskapen står ännu blott på den ståndpunkt, att den samlar
materialier ur erfarenheten för att en gång derur kunna draga slutliga
konseqvenser. När så är, är naturligtvis afbrott i observationerna
detsamma som att den föregående serien måste göras om igen från
början; den kan visserligen i och för sig vara rätt intressant, men af-
brottet har emellertid verkat att för det slutliga resultatet blir det
föregående arbetet utan nytta. Måhända kan detta göras tydligare
genom analogien med en annan vetenskap. Jag antager till exempel,
att en astronom skall taga reda på en komets bana och han obser¬
verar under någon tid derpå; af någon anledning blir han afbruten
och så går han tillbaka till sitt arbete. Hvad har han vunnit med
den del af arbetet, som föregick afbrottet? Så godt som ingenting,
nemligen hvad beträffar det vetenskapliga resultatet. Alldeles det¬
samma gäller för de meteorologiska observationerna. Eu ledamot af
Stats-Utskottet har frågat: månne icke denna institution måste finna sig
i att vara tillfällig, så länge Riksdagen anser det nödvändigt? Nej!
det finner den sig icke i, lika litet som någon institution vid univer¬
sitetet, hvilken af universitetet sjelft sättes i verksamhet såsom en
vetenskaplig kontinuitet. Den kan strypas; men det bevisar icke, att
den är tillfällig. — Jag har slutligen blott den anmärkningen att
göra, att, om också utsigterna för framgång åt detta ärende, såsom
här blifvit erinradt, icke äro så stora i Andra Kammaren, och om
till och med i denna Kammare, såsom helt naturligt är, finnas flere
eller färre, som icke vilja gå in derpå, förefaller det mig dock, som
i dessa beräkningar icke läge något tillräckligt skäl för att icke bi¬
falla det af Kongl. Maj:t begärda anslaget; det kan i alla fall bända,
att det vid en gemensam votering slutligen kunde gå igenom. Jag
får således för min del yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition i
denna punkt.
Herr von Krsemer: Den ärade talare, som å Stats-Utskottets
vägnar yrkade bifall till Utskottets förslag i denna punkt, bemtade
sina skäl derför, efter hvad jag kunde tycka, hufvudsakligen från den
gjorda invändningen, att det icke vore fullt utredt, huruvida den meteo¬
rologiska institution, som nu funnes i Upsala, och hvilken för närvarande
tjenstgör såsom en observationsstation af första ordningen, verkligen
sålunda borde vara skild från den meteorologiska centralanstalten i
Stockholm. Jag tager mig friheten att i detta afseende hänvisa till
Kongl. Maj:ts proposition i ämnet, der man finner, att chefen för den
sistnämnda anstalten, Herr Professor Rubensson tydligt uttalar, att det
är af högst ringa vigt, om observationsstationen ligger på samma plats
som centralanstalten. Ja, det kunde till och med ur vissa synpunkter
vara en fördel, emedan observationerna blefve mer mångsidiga, hvar¬
jemte den plats der den nu ligger vore särdeles lämplig för observa¬
tionernas anställande. Den, som sett slätten kring Upsala, kan också
23
N:o 20.
Torsdagen den 28 Mars, f, m.
lätt gorå sig en föreställning om huru fritt de meteorologiska inverk-
ningarna der böra göra sig gällande. _ institutionen
Det mest betydande skäl, som bär blifvit antordt tor utslag a universitet
Kongl. Maj:ts proposition, torde väl vara det, att Professorerne Rydin tet i Upsala.
och Sahlin i en reservation, som här blifvit uppläst, uttalat sig emot (Forts.)
att detta anslag skulle begäras. Den föregående talaren har redan
vidrört denna omständighet, och jag vill blott för min del tillägga,
att detta argument redan förlorat sin betydelse, om man betänker,
att Kammaren i en föregående punkt lemnat sitt bifall till en anslags¬
fråga, hvilken inom det akademiska konsistoriet i Upsala endast både
sju röster för sig mot nio, jag menar anslaget till en ny professur inom
den teologiska fakulteten. Då deremot frågan om anslag till den
meteorologiska institutionen förevar i konsistoriet, så var tillstyrkandet
nästan enhälligt, enär blott de nämnde två professorerne voro af
skiljaktig mening. Då man således icke funnit ett afstyrkande med
nio röster mot sju utgöra något hinder för bifall till en dylik anslagsfråga,
så bör man väl nu icke söka ett skäl till utslag deruti att två kon-
sistoriiledamöter reserverat sig mot de öfriges tillstyrkande.
Dessutom vill det synas mig, att, huru sakrika än de föregående
yttrandena i denna fråga varit, man likväl under diskussionen lemnat
ur sigte en sida af saken, som dock väl förtjenade att tagas i be¬
traktande. Saken är nemligen den, att den meteorologiska vetenskapen
och institutionerna derför i vårt land ännu äro jemförelsevis ringa
och föga uppvuxna. Om man derför vid behandlingen af denna fråga
endast går ut från synpunkten af den betydelse och omfattning, som
saken synes ega i vårt land, så händer det, att den förefaller mindre
vigtig än den i sjelfva verket är. Om jag också icke hör till dem, som
fästa öfverdrifven vigt vid utlandets exempel, så tror jag dock, att
man i den förevarande frågan icke bör underlåta att taga hänsyn till
detta exempel, helst det är så ofantligt talande. Förhållandet är, att
man i utlandet, der meteorologien varit temligen länge kultiverad,
betraktar denna vetenskap såsom eu af de vigtigaste bland den nyare
tidens vetenskaper; och man kan sluta sig dertill af ganska materiella
bevis, nemligen af de anslag, som dertill blifvit gifna, liksom af mängden
af de anstalter, som för densamma blifvit i nästan alla länder upprättade.
I England finnes i London en central offee for meteorology, och år
186G gafs till densamma ett anslag af 10,000 L// sterling; men icke
ens detta ansåg man tillräckligt, utan år 1877 ökades anslaget till
14,000' It// sterling, och detta oaktadt ett rikligt arfvode är lemnadt
särskild! till dem, som på ett annat dertill afsedt observatorium
summera och sammanfatta resultaten af de särskilda stationernas
observationer. I Nordamerika finnes ett särskild!, institut för meteoro¬
logien, nemligen Signal service i Washington, och det årliga anslaget
utgjorde för en tid sedan 250,000 dollars, men har nyligen blifvit
höjdt ända till 450,000; och dock ingår icke i denna summa eu stor
del af utgifterna för detta ändamål, emedan en betydande andel af
observationerna utföras af officerare och framför allt sjöofficerare,
som kommenderas till detta slags tjenstgöring och derunder åtnjuta
full aflöning, som om de vore kommenderade till sjös. I Ostindien,
N:o 20.
24
Torsdagen den 28 Mars,, f. m.
Anslag till den der man genom cyklonernas härjningar lärt sig att allvarligt upp-
mInstitutenen skatta meteorologiens vigt, har man icke blott lemnat rikliga anslag
vid universitet deråt, utan rent af upprättat ett särskilt^ departement af styrelsen,
tet i Upsaia. Meteorological Department of the Government oj India, som utöfvar
(Forts.) ledningen och kontrollen öfver de särskilda meteorologiska stationerna,
som delade i tre klasser äro utbredda öfver hela Indien. Äfven i
andra länder, såsom Österrike, Schweiz, Spanien, Mexiko m. fl., hafva
omfattande åtgärder blifvit vidtagna för den meteorologiska vetenskapens
uppmuntran och utveckling. Jag vill dock ej trötta med ett uppräknande
af dessa länders anstalter. Hvad som blifvit anfördt torde nemligen
vara tillräckligt för att styrka sanningen af den sats, jag uttalat, eller
att meteorologien i utlandet anses såsom en af framtidsvetenskaperna
och eu af de vigtigaste. Då man nu i vårt land genom enskilda
uppoffringar och enskildt nit samt derigenom att man vid universitetet
till detta ändamål användt medel, som förskaffats på bekostnad af eu
annan institution, nemligen den astronomiska, kunnat åstadkomma en
början till dessa undersökningar, som i andra länder drifvas i så stor
skala, så hemställer jag, om det kan vara rätt att nu löpa fara att
förorsaka ett afbrott i denna verksamhet genom att vägra ett så obe¬
tydligt anslag som detta, hvilket icke lär kunna åstadkomma någon
inverkan på budgeten. Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Grefve Hamilton: Mot mig har anförts ett argument, som jag
vill tillerkänna en något större vigt, än det vunnit hos två talare,
som redan yttrat sig, nemligen det att Upsaia universitets rektor och
ea professor, som för närvarande är riksdagsman, hafva i konsistorium
reserverat sig mot beslutet i afseende på den meteorologiska anstal¬
ten. Man har anfört, att de voro blott två mot ett stort antal, och
att, då man icke plägade fästa afseende vid minoritetens mening i
andra fall, borde man icke heller göra det i detta.
Jag tror dock icke, att man bör betrakta minoritetens yttrande
på det sättet ; ty har minoriteten, den må vara liten eller stor, anfört
göda skäl, bör den också förtjena afseende, synnerligen då den består
af så upplyste män, som här är förhållandet. Men jag vill mot de
ärade konsistoriiledamöternas reservation åberopa mig på det gamla
ordspråket, att det är mycket lätt att skära breda remmar ur en
annans hud. Universitetets rektor och professor kunna finna det
mycket lämpligt, att reservfonden bidrager till den meteorologiska
anstalten, då de icke ansvara 'för dessa medels användande, hvilket
ansvar hvilar på mig personligen. Då det nu står i instruktionen,
att reservfondens medel få användas blott för tillfälliga behof, så är
det väl för mycket begärdt, att jag på mitt ansvar skall år efter år
låta utgå medel till inrättningar, som äro af permanent natur, och
som dertill hafva den särskilda beskaffenheten, att man från univer¬
sitetets synpunkt lättare skulle kunna undvara dem än åtskilliga an¬
dra delar af undervisningen, för hvilka universitetets medel tagas i
anspråk. Om det skalle hända, att Riksdagen afslår detta anslag till
den meteorologiska anstalten, så vill jag icke derför absolut säga, att
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
25
N:o 20.
ingenting vidare dertill skall kunna utgå från reservfonden, men resul- Anslag till den
tatet blifver alldeles bestämdt, att jag låter icke konsistorium utan- meteorologiska
ordna ett öre till den meteorologiska anstalten, förrän alla sådana J^univerHte-
tillfälliga behof, som pröfvas vara nödiga, först blifvit fylda, och jag m(et i upsaia'
kan således icke ansvara för att något bidrag under nästkommande år (Forts.)
kan af reservfonden vara att förvänta. Hela inrättningens tillvaro
skulle således sättas på spel, om Riksdagen nu afslår det anslag, som
Kongl. Maj:t begärt. Uppmärksamheten har här blifvit fästad på ett
förhållande, som jag eljest icke behöft vidröra, efter som den punkten
redan är af Kammaren bifallen, nemligen att på kanslersembetets
tillstyrkan Kongl. Maj:t föreslagit och Kammaren bifallit anslag till
en teologisk professur, oaktadt majoriteten i konsistorium var emot
att detta anslag skulle begäras. Detta kan förefalla Kammaren något
besynnerligt, och jag vill derför så godt först som sist, då det väl i
alla fall någon gång under diskussionen torde blifva behöfligt, uttala
den grund jag anser mig böra följa vid tillstyrkande af anslag till
universiteten. Universitetens behof af ökade lärarekrafter är ganska
stort; men det är också klart, att man icke kan begära, att alla
skola fyllas på en gång, utan man måste se till, att de angelägnaste
gå först och att behofven fyllas i den mån statens tillgångar växa.
Då man nu har att välja mellan flere, så har jag ansett nödvändigt
att först föreslå sådana lärareplatser, der undervisningen är nödvän¬
dig för något statens eller kyrkans behof. Hvad den teologiska fa¬
kulteten beträffar, har det allmänt varit erkändt, att lärarekrafterna
der varit till den grad otillräckliga, att det måste menligt inverka på
prestbildningen i allmänhet, och jag måste således för min del ställa
det ifrågasatta behofvet af en ny professorsplats i denna fakultet
främst. Dernäst i ordningen följer att komplettera de öfriga fakul¬
teterna, och den filosofiska måste dervid komma i sista rummet, eme¬
dan det åtminstone för statens ändamål icke är alldeles lika vigtigt,
att erforderliga nya lärareplatser der tillsättas, som i de fakulteter,
hvilkas undervisning är omedelbart afsedd för statens eller kyrkans
behof.. I afseende på den filosofiska fakulteten är, efter min tanke,
det närmaste målet att se till, att de lärare, som redan finnas, kunna
utöfva en fullständig och tillfredsställande verksamhet hvar inom sitt
ämne, det vill säga att söka göra det möjligt för universiteten att i
god ordning upprätthålla de institutioner, som stå under deras vård,
och först i andra rummet bör det sedan komma i betraktande, om
det kan vara skäl att föreslå några nya lärareplatser i sådana ämnen,
som för närvarande icke utgöra föremål för undervisning. Det är af
detta skäl som jag ansett mig böra tillstyrka beviljandet af medel till
den ifrågavarande teologiska professuren, ehuru den varit afstyrkt i
konsistorium.
Herr Talmannen tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till
sammanträdets fortsättning klockan 7 e. m.
Herr von Ehrenheim: Det torde icke vara förmätet att af den
i denna punkt förda öfverläggningen draga den slutsats, att erkän-
N:o 20.
26
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Anslag till den nandet af den meteorologiska institutionens betydelse och känslan för
meteorologiska dess yjg{. ai, }iar apmän och liflig. Men om nu så är förhållandet,
iliT^niverriL- kan det då verkligen vara rimligtatt endast för att spara 6,000 kronor
tet i Upsaia. af statens utgifter vägra understöd för en sådan institution, då här blifvit
(Forts.) ganska tydligt uttaladt, att detta lilla understöd är alldeles nödvändigt
för att betrygga institutionens fortfarande verksamhet? Hvar tron I,
mine Herrar, att vi nu skulle hafva stått, om våra föregångare, jag
vill icke tala om våra förfäder, skulle, då det gält kulturändamål,
vikit för en så ringa svårighet, som det för oss måste erkännas vara
att gifva 6,000 kronor för detta ändamål? Jag kan icke föreställa
mig, att det arf, vi mottagit från förflutna tider i intresse och bered¬
villighet till uppoffringar för sådana ändamål, skulle i denna Kam¬
mare så illa vårdas, att vi betraktade denna fråga uteslutande såsom
en vanlig sparsamhetsfråga. Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition i denna punkt.
Friherre von Essen: Det skulle vara mera än obehagligt att
försvara Utskottets förslag i detta ämne, om icke Utskottet derutinnan
öfverensstämt med flertalet inom denna Kammare, att nyttan af i-
frågavarande institution blifvit erkänd. Utskottet har icke bestridt,
att den meteorologiska institutionen vid Upsaia universitet utöfvar ett
ganska stort och gagnande inflytande på det meteorologiska studiet,
och man har lifligt önskat att institutionen ej måtte upphöra med
sin verksamhet. Huruvida den kommer att fortfara eller icke, synes
mig, efter hvad universitetskanslern upplyst, bero derpå, om den kan
anses vara af tillfällig eller permanent natur. Om akademien inrättar
en institution, som befinnes vara nyttig och nödig, och densamma fort¬
går några år, frågar jag, hvilken myndighet som skall förklara att
institutionen öfvergått från tillfällig till permanent. Det är naturligt¬
vis universitetskanslern, som har befogenhet härtill. Önska vederbö¬
rande, att institutionens verksamhet skall fortgå, så förefaller det mig
som skulle det icke behöfva förflyta en viss period, efter hvilken man
först kunde förklara att den permanenta egenskapen inträdt, utan
synes mig detta kunna ske lika väl efter fyra år, som efter fem eller
sex. Utskottet har, ehuru det icke genom tillgängliga räkenskaper
kunnat göra sig derom förvissadt, ansett sig haft grundade skäl att
antaga det reservfonden eller öfriga akademiens medel skulle, då,
under förutsättning af bifall till hvad Utskottet föreslagit rörande den
zoologiskt-zootomiska institutionen, akademiens bidrag härtill, hvilket
icke kunnat anslås till mindre än 2,600 kronor, varder disponi¬
belt, lemna tillgång till den meteorologiska institutionens upprätt¬
hållande. Nu säger den ärade talare, som nyss hade ordet: Utskottet
skulle möjligen kunnat afstyrka det begärda anslaget till den zoo-
tomiska institutionen, men att göra det med den nu ifrågavarande, under
det man tillstyrkt beviljande af det begärda anslaget åt den förra
institutionen, ginge för långt. Med den Kongl. propositionen i hand
— andra handlingar i ämnet hafva ej funnits för Utskottet tillgäng¬
liga har Utskottet, i trots af att en professor här uttalat en mot¬
satt mening, ansett sig böra i främsta rummet tillgodose den zoo-
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
27
N:o 20.
tomiska institutionen, enär densamma är af den största vigt för det Anslag till den
medicinska studiet, för hvilket den utgör en förberedande skola.
Skälen finnes närmare angifna i statsrådsprokollet (Bil. N:o 7 sid. 17), vid Mm-wrs;«e.
till hvilket jag, emedan stycket är väl långt att uppläsa, hänvisar, tet i Upsaia.
Jag tillåter mig icke på ringaste sätt söka vederlägga den ärade talare (Forts.)
som på ett så utmärkt sätt sökte framhålla betydelsen af den ifråga¬
varande meteorologiska institutionen, och vill icke heller söka gen¬
drifva påståendet att Upsaia är den lämpligaste platsen för denna
institution; derom har dock tvistats, och då tvifvel härom uttalats
äfven af personer, som ega grundlig insigt i detta ämne, torde äfven
deri ligga ett skäl att ej nu spika fast institutionen. På grund af
hvad jag nu anfört, får jag vördsamt anhålla om proposition på bifall
till Utskottets förslag.
Grefve Beck-Friis: Ett yttrande af en talare på vestgötabän-
ken har gifvit mig anledning att åter begära ordet. Det framgick af
nämnda yttrande, att han ansåg det hufvudsakliga skälet hvarför jag
motsatt mig detta anslag vara, att jag hyste tvifvel om lämpligheten
af att den meteorologiska institutionen förlädes i Upsaia och att den,
enligt min åsigt, hellre borde förläggas till Stockholm. Detta är långt
ifrån min mening. Upsaia är, enligt mitt förmenande, af flera skäl
lämpligt för denna institution så väl på grund af geografiska och
klimatiska förhållanden, som ock genom de krafter, universitetet kan
ställa till institutionens tjenst. Hvad som bestämt mitt handlingssätt
har varit att jag icke haft rigtigt klart för mig, huruvida denna in¬
stitution skulle vara alldeles fristående, utan sammanhang med cen¬
tralanstalten, eller stå i förbindelse med denna senare. I ett land
med en så vidsträckt yta, som vårt, har det föresväfvat mig som
skulle mera än en station af första ordningen vara af behofvet på¬
kallad, och att således af dylika stationer borde förekomma t, ex. en «
för södra Sverige, en för vestra och en för det mellersta. För när¬
varande finnas, såsom jag vill erinra mig, under centralanstalten 52
eller 54 lokala stationer af andra ordningen, och af dessa torde
lämpligen några kunna utvidgas till stationer af första ordningen. Nu
har jag icke klart för mig om meningen är att vid sidan af central¬
anstalten inrätta en alldeles fristående institution i Upsaia, men, tills
den frågan blifver behörigen utredd, hoppas och tror jag, att univer¬
sitetets medel genom den hjelp det erhåller, om Utskottets hemstäl¬
lan under nästföljande punkt bifalles, skola kunna upprätthålla insti¬
tutionen i Upsaia i dess närvarande skick.
Grefve Hamilton: Jag ber Kammaren om förlåtelse, att
jag för tredje gången tager till orda i denna fråga, men af eu
utskottsledamot på vestgötabänken anfördes ett skäl, som är af den
beskaffenhet, att, om det vore rigtigt, det skulle vara nästan envist
af mig att yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition, då endast uni¬
versitetskanslern dock ytterst skulle ega bestämma, om en inrättning
skulle anses vara af permanent eller tillfällig art, och om medel till
dess underhåll skulle utgå af universitetets tillgångar eller icke. För-
N:o 20.
28
Torsdagen den 28 Mars, f. in.
Anslag m den hållandet är icke så, ty sedan Riksdagen beviljat anslag till meteoro-
meteoroiogvska }0gisha centralanstalten i Stockholm, är Upsala meteorologiska insti-
vid universite- tution så litet utan sammanhang med centralanstalten i Stockholm,
tet i Upsala. att om dess föreståndare, finge uttala sig i frågan, skulle han otvifvel-
(Forts.) aktigt säga, att om meteorologiska anstalten i Upsala faller, afbryter
det helt och hållet arbetet vid centralanstalten i Stockholm. Den
meteorologiska institutionen i Upsala har derigenom fullständigt upp¬
hört att vara en tillfällig anstalt, emedan den af staten inrättade
centralanstalten i Stockholm är i sin verksamhet till väsentlig del
beroende deraf, att institutionen i Upsala kan fortfara med sin verk¬
samhet. Det är derför som jag nu mera omöjligen kan betrakta
meteorologiska institutionen i Upsala såsom tillfällig.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande yrkanden:
l:o att det förevarande momentet måtte bifallas; 2:o af Herr Ekman,
Carl, att Kammaren, med afslag å momentet, skulle anvisa ett årligt
anslag ä 1,500 kronor till bestridande af tryckningskostnader för
den ifrågavarande institutionen; samt 3:o att Kammaren, med afslag
å momentet, måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga fram¬
ställning.
Härefter framstälde Herr Talmannen först proposition på bifall till
momentet, hvarvid svarades talrika nej, blandade med ja, sedermera
proposition på afslag derå och antagande af Herr Ekmans förslag,
hvilken proposition med nej besvarades, och slutligen proposition på
afslag å momentet och bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande fram¬
ställning, då svaren utföllo med talrika ja, blandade med nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
*
Grefve Beck-Friis begärde votering.
Sedan Kammaren, uppå Herr Talmannens hemställan, såsom
kontraproposition vid voteringen antagit bifall till momentet, upp¬
sattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
-Den, som vill, att Kammaren, med afslag å tats-Utskottets hem¬
ställan i mom. a af 6:te punkten i utlåtandet N:o 11, skall bifalla
Kongl. Maj:ts framställning om anslag till den meteorologiska institu¬
tionen vid universitetet i Upsala, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifaller Kammaren Stats-Utskottets hemställan.»
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
29
N:o 20.
Omröstningen företogs och vid dess
utfallit sålunda:
Ja — 76.
Nej — 29.
slut befunnos rösterna hafva Anslag au dett
meteorologiska
institutionen
vid universi¬
tetet i Upsala.
(Forts.)
Mom. b.
Bifölls.
7:de punkten.
Grefve Hamilton: Då Kammaren afslagit det begärda an¬
slaget till biblioteket i Upsala, måste naturligtvis samma skäl göra
sig gällande i fråga om det äskade anslaget åt biblioteket i Lund,
och det vore således en inkonseqvens af Kammaren att bevilja detta
senare anslag. Jag har endast velat säga, att det är för att icke
sätta eu sådan inkonseqvens i fråga, som jag nu icke yrkar bifall till
Kongl. Maj:ts proposition, ehuru jag under andra förhållanden skulle
ansett mig skyldig framställa ett sådant yrkande.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
8:de—14:de punkterna.
Bitöllos.
15.de punkten. Föreslagen ut-
vidgning af
Herr af Geijerstam: Till det anslag, stort 4,750 kronor, som läroverket i
Kongl. Maj:t begärt för utvidgande af läroverket i Filipstad från tre- FiUpstad.
klassigt till femklassigt på reala linien, får jag, i olikhet med Ut¬
skottets flertal, nu vördsamt anhålla om Kammarens bifall. Den
föreslagna anordningen är af befolkningen i orten omfattad med stort
intresse, hvilket visar sig deraf, att ett läroverkshus blifvit uppbygdt,
tillräckligt stort för att rymma de önskade fem klasserna, hvarjemte
ett kapital af 20,000 kronor är afsatt för att kunna i all framtid
bestrida bidraget till aflönande af lärare med 1,000 kronor om året.
Afståndet mellan Filipstad och Karlstad samt Kristinehamn är visser¬
ligen med nu varande jernvägsförbindelser ej stort, men då den före¬
slagna anordningen gör det för de omkring Filipstad boende möjligt
att hafva barnen i sin närhet och att derigenom både bättre och
billigare tillgodose deras undervisning, hvilket icke låter sig göra, om
de skola bortskickas till en främmande stad, så torde vederbörande
föräldrars och målsmäns önskan i detta afseende ej vara obillig. Då
jag dessutom gerna ser, att de femklassiga läroverkeii ökas, emedan
der undervisningen på den reala linien kan sjelfständigt meddelas,
och jag för min del ej anser, att det bör göras till en nödvändighet
att ett så stort antal lärjungar hopas vid de fullständiga elementar-
N:o 20.
30
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Förtslagen ut¬
vidgning af
läroverket i
Filipstad.
(Forts.)
läroverken, utan fast hellre ifrar för den anordning af undervisnings¬
väsendet, att ett afslutadt helt kan vinnas i de mindre skolorna, så
att de derifrån utgående ynglingarne, om de ega anlag, må kunna
fortsätta antingen vid de större läroverken, eller vid de tekniska sko¬
lorna, får jag vördsamt anhålla om proposition på bifall till Kongl.
Maj:ts framställning i förevarande punkt.
Grefve Beck-Friis: Jag anhåller, att Herrarne behagade kasta
en blick på den tabell, som åtföljer detta betänkande; jag tror den
skall tillräckligt öfvertyga om möjligheten att här göra en besparing.
Af tabellen framgår, att i fjerde klassen vid Filipstads elementarläro¬
verk finnas för närvarande endast tio lärjungar. Ett bifall till Kongl.
Maj:ts proposition skulle således innebära, att dessa tio vid läroverket
qvarblifvande lärjungar skulle kosta staten årligen 500 kronor hvar
och en. Den begärda anslagstillökningen utgör 4,750 kronor och
skulle med ålderstillägg komma att stiga till mellan 5,000 och 6,000
kronor. Det synes vara för mycket begärdt att staten skulle ikläda
sig en sådan kostnad, medan lärjungeantalet ännu är så ringa och
sannolikt icke varder större för den närmaste framtiden, hvartill kan
slutas deraf att, såsom tabellen utvisar, elevernas antal för närva¬
rande utgör i andra klassen 18 och i tredje klassen 14. På dessa
skäl anhåller jag om bifall till Utskottets förslag.
Herr Wijkander: Det är icke min mening att påstå, att frågan
om utvidgningen af läroverket i Filipstad icke kan uppskjutas, men
jag har velat bemöta en af Stats-Utskottets motivering framgående
uppfattning, som jag anser icke öfverensstämma med verkliga förhål¬
landet. När man läser motiveringen, skulle man nemligen tro, att
skälet hvarför man önskat ifrågavarande utvidgning skulle bero på
att läroverket i Karlstad vore för trångt till utrymmet för att kunna
mottaga pojkar från Filipstad, eller att svårighet vore förenad med
dessa ynglingars resor från Filipstad till Karlstad, eller att, såsom
den siste talaren yttrade, det icke finnes tillräckligt antal elever i
Filipstad. Skälet hvarför lärjungeantalet der för närvarande är så
ringa kan ju möjligen vara, såsom den förste talaren rigtigt framstäf,
att skolynglingen icke får afsluta sin kurs der, utan måste begifva
sig till ett annat elementarläroverk, innan han kan vinna inträde vid
någon teknisk skola. Saken är väl helt enkelt den, att Filipstads
skola ligger i en stor industriel ort, der, såsom tabellen utvisar,
nästan alla skolynglingarne, tillhöra den reala linien. Då vilja
naturligtvis föräldrar och målsmän, att der, i likhet med hvad som
skett i Oskarshamn, måtte inrättas ett fullständigt realt läroverk, så
att skolynglingarne måtte slippa resa till ett läroverk, der det reala
studiet icke är hufvudsaken, utan kunna direkte från sin skola i
hemorten begifva sig till någon teknisk undervisningsanstalt. Detta
är saken i dess enkelhet, hvilket jag icke tror att man kan se af
Utskottets betänkande. Som jag för min del sålunda förmenar, att
den förste ärade talaren hade rätt i sin uppfattning, att man borde
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
31
N:o 20.
kunna, utan att behöfva genomgå annat elementarläroverk än hem- Förslagen «<-
ortens, begifva sig direkt till de tekniska skolorna, får jag lika med
honom vördsamt hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr "Widén: Vid många tillfällen har af Riksdagen och sär-
skildt af denna Kammare uttalats den grundsats, att man borde se
till, att de redan befintliga läroverken icke i otid och onöda ökades.
Skulle denna proposition bifallas, synes det mig likväl, som skulle
man bryta med denna grundsats. Här kan man icke klaga öfver att
lärjungeantalet är för stort — det är tvärtom mycket ringa — ännu
mindre att det icke är lätt nog att komma från Filipstad till andra
närbelägna läroverk. Med de jernvägskommunikationer Filipstad har
lärer det vara den största lätthet att skicka lärjungarne till hvilket
läroverk som helst. Det har anmärkts, att icke nog hänsyn skulle
blifvit tagen till det trångmål i det större läroverket i Karlstad, som
framhållits i den Kongl. propositionen. Men huru skall man kunna
fästa något afseende derpå, när man af den i betänkandet intagna
tabellen finner, att det för Karlstads läroverk kommer att göra ringa
eller intet, huru vida man bar fyra eller fem klasser i Filipstad. Då
jag sålunda icke kunnat öfvertyga mig derom, att med beviljandet af
i fråga varande anslag något synnerligt skulle vinnas eller att något
synnerligt behof deraf förefinnes, så kan jag icke heller annat än an¬
hålla om bifall till Utskottets hemställan om afälag derå.
vidgning af
läroverket
Filipstad.
(Forts.)
Herr Hammarhjelm: Jag å min sida ber att få instämma med
den ärade talaren på Vestgötabänken. Det skäl, som jag tror möj¬
ligen skulle kunna tala för, att den ifrågavarande skolan gjordes till
femklassigt i stället för treklassigt läroverk, är att vid förra riksdagen
beviljades för Oskarshamns läroverk en sådan förökning i klasser. Om
jag jemför antalet af lärjungar vid båda läroverken, så ställer sig sa¬
ken sålunda:
1875, vårterminen, i Oskarshamn 37, i Filipstad 35; höstter¬
minen i Oskarshamn 81, i Filipstad 38; 1876, vårterminen 36 i
Oskarshamn, 40 i Filipstad och höstterminen 44 i Oskarshamn och
42 i Filipstad, samt vårterminen 1877, 48 i Oskarshamn och 45 i
Filipstad; summa 196 i Oskarshamn och 200 i Filipstad. Jag tror
således, i motsats mot den siste talaren, att man endast fullföl¬
jer eu redan erkänd och tillämpad princip, om man bifaller Kongl.
Maj:ts proposition, hvarå jag för min del får framställa yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad och Herr Talman¬
nen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till den före¬
varande punkten, dels ock af slag derå och bifall till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga framställning, gjordes propositioner på dessa yr¬
kanden, och besvarades, den första med många ja jemte några nej
och den senare med många nej jemte några ja; hvarefter proposition
på bifall till punkten förnyades, och då dervid svarades många ja
jemte några nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
N:o 20.
Torsdagen den 28 Mars, f. in.
Lön för eu
kollega vid
elementarläro¬
verket i Hapa¬
randa.
32
16:de punkten.
Herr Ribb ing, Sigurd: Det ärade Utskottet har anfört två
skäl för sitt afstyrkande af den motion, jag tagit mig friheten väcka.
Det ena är ett sakskäl och det andra ett auktoritetsskäl, eller ett hän¬
visande till Kong]. Maj:t. Hvad nu beträffar sakskälet, så består det
deri, att då, äfven med bifall till min motion, Haparanda elementar¬
läroverk icke skulle blifva ett fullständigt fem-klassigt läroverk, så
torde, säger Utskottet, fördelen för läroverket af en kollega till blifva
ganska oväsentlig. Detta gifver mig anledning att erinra derom, hvari
skilnaden egentligen består mellan ett fem-klassigt elementarläroverk och
Haparanda läroverk, sådant detta med bifall till motionen skulle blifva.
Denna skilnad består i två saker. Först deri, att rektor vid ett
femklassigt läroverk har 3,500 kronor i lön med utsigt att efter 10
år få 500 kronors tillökning; då deremot rektor i Haparanda har i
lön 3,000 kronor, således 500 kronor mindre, med utsigt att efter
femton år få denna lön ökad med 500 kronor. Den andra skilnaden
är den, att, vid femklassiga läroverk, med undantag af dem i Stock¬
holm, finnas fem kolleger, således fem lärare utom rektor, och vid
Haparanda elementarläroverk nu tre kolleger, hvilket antal, om det
blefve en till, såsom jag begärt, skulle ökas till fyra, eller en mindre
än vid de femklassiga elementarläroverken. Tager jag åter i betrak¬
tande dessa lärares löner i första löneklassen, så blifva fem kollega¬
löner 7,500 kronor och totalsumman för samtlige lärarne vid ett fem-
klassigt elementarläroverk 11,000 kronor, då det deremot vid Hapa¬
randa elementarläroverk skulle för fyra kolleger blifva 6,000 kronor
och med rektors lön 3,000 kronor, 9,000 kronor; således skulle an¬
slaget till Haparanda elementarläroverk, om bifall erhölles till min
motion rörande lärarnes antal derstädes, blifva 2,000 kronor billigare
än till ett vanligt femklassigt elementarläroverk. Nu har jag i min
motion intagit in extenso vederbörandes yttrande i denna sak, nem¬
ligen dels municipalmyndighetens i Haparanda anhållan om en fjerde
kollega vid elementarläroverket derstädes, dels ock Kongl. Maj:ts Be-
fallningshafvandes i ampla ordalag gjorda tillstyrkan till denna an¬
hållan, och slutligen äfven domkapitlets i Hernösand förord. Muni-
cipalrådet och rektor vid läroverket, hvars yttrande blifvit af muni-
cipalrådet infordradt, säga, att om de finge en lärare till, så kunde
de skäligen bereda lärjungar att från Haparanda läroverk afgå och
komma in i sjette klassen af ett fullständigt elementaiääroverk, Ha¬
paranda läroverk således fungera såsom femklassigt. Om de nu kunna
och vilja åstadkomma detta för 2,000 kronor bättre pris än vid öfriga
femklassiga läroverk, hvarföre icke mottaga ett sådant erbjudande?
Och detta är från deras sida ej allenast skenfagra ord eller vackra
förhoppningar: det är en förklaring, till sin läglighet bevisad genom
fakta. Jag ber att i detta hänseende få nämna, att, efter officiel upp¬
gift, har, sådant läroverket nu är med blott tre kolleger och en
rektor, icke något år från vårterminen 1873 funnits, då icke lärjun¬
gar från detta läroverk blifvit dimitterade med afgångsbetyg till sjette
klassen och att de alla der blifvit intagna, somliga i Luleå, andra i
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
fW
Umeå och andra i Hernösand. I allmänhet har det per år varit två
lärjungar som sålunda dimitterats; 1874 voro de tre; 1876 intogs
derjemte en i sjette klassen i Hernösand, som blott fått afgångsbetyg
från Haparanda till femte. Läroverket har således redan nu ehuru
med så ringa lärarekrafter, visat, att de kunnat förbereda till’inträde
i sjette klassen, d. v. s. det har fungerat såsom fem-klassigt läroverk.
Men rektor säger, att detta blir svårt och endast i mycket ofullstän-
dig mån kan ske med afseende på ämnesfördelningen mellan lärarne,
om icke en ny lön erhålles. Det synes mig alltså som om det så¬
lunda vore faktiskt bevisadt, att fördelen af en ny kollegalön icke
blefve tillfällig endast — såsom Utskottet, med ett försigtigt “torde“
uttrycker sig — “högst oväsentlig“ d. v. s. blott tillfällig, utan fast¬
mer ordinarie och konstant. Men skulle nu icke desto mindre det
ärade Stats-Utskottet eller Kammaren anse, att om läroverket icke
bhr fullständigt fem-klassigt, så blir det icke rigtigt bra, nåväl, be¬
vilja då ännu en kollegalön till och gif rektor högre lön, så har man
ju ett fem-klassigt läroverk.
Men nu till det andra skälet eller auktoritets-skälet. Kongl.
Maj:t, anmärker Utskottet, har icke gjort proposition till Riksdagen i
detta ärende. En petition från Haparanda, understödd af domkapitlet
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande, har afgått till Kongl. Maj:t,
och ändå har högstdensamme icke funnit anledning till propositions
afgifvande. Detta faktum erkänner jag, ehuru jag ej vet, hvarföre
Kongl. Maj:t icke gjort det. Men faktiskt är, att eu dylik, af alla
vederbörande myndigheter på det lifligaste förordad anhållan biifvit
gjord. Skulle då, ifall detta ensamt anses vara ett tillräckligt skäl att
afstå den framstälda begäran, Kongl. Maj:t tilläfventyrs vara alldeles
infallibel? I sådant fäll vore också auktoritets-skälet infallibelt. Men
för det första och i allmänhet kan mot ett sådant antagande anföras
att då behöfdes icke heller Stats-Utskottets utlåtanden öfver Kongl.
Maj:ts propositioner, — för annat än att konstatera att Kongl. Maj:t
gjort dem. Jag vill vidare mot samma antagande hemta argument
ur sjelfva detta Stats-Utskottsbetänkande. Kongl. Maj:t har i en
föregående punkt föreslagit tillökning af Filipstads elementarläroverk.
Der bär dock auktoriteten icke fått gälla, och propositionen, ehuru
kunglig, är af Utskottet afstyrkt. Jag klandrar det icke, men jag på¬
står, att gäller den kungliga auktoriteten icke i alla fall, så kan den
icke tillerkännas afgörande i detta särskilda, derest nemligen afgörande
skäl finnes för bifall till motionen. Fins då något sådant afgörande
skål för bifall till denna motion? Jag för min del anser ^att det
finnes sådana. Jag vill blott i förbigående nämna, att ända sedan
år 1864 och under de fem sista åren oafbrutet, ehuru långsamt, lär-
jungarnes antal i Haparanda varit i stigande; samt vidare, att medel¬
talet af dessa lärjungar är större än medeltalet i vanliga dylika tre-
klassiga elementarläroverk. Jag vill ytterligare bedja att få stödja min
uppgift med en auktoritet, som jag hoppas att Kammaren erkänner.
Denna auktoritet är Riksdagen, med Första Kammaren inbegripen.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t vid 1873 års riksdag beträffande Åttonde
Första Kammarens Prot. 1878. N:o 20. y
N:o 2(T.
Lön för en
kollega vid
elementarläro¬
verket i Hapa¬
randa.
(Forts.)
N:ö 20.
Lön för en
kollega vid
elementarläro¬
verket i Hapa¬
randa.
(Forts.)
34 Torsdagen den 28 Mars, f. m.
hufvudtiteln säger Riksdagen, med anledning deraf, att Chefen för
ecklesiastikdepartementet föreslagit indragning af en .af .de befintliga
lönerna vid Haparanda elementarläroverk, att redan i längre tid bar¬
ett starkt behof gjort sig gällande att få detta läroverks lärarekrafter
ökade, “ty bristen på lärare, kunniga i finska språket, har utgjort ett
ej ringa binder för folkskoleväsendets behöriga ordnande i Norrbottens
finska församlingar, dels bär också den finsk-talande befolkningen rönt
behjertansvärda olägenheter i afseende på rättskipningen och civil¬
förvaltningen, enär dessa varit öfverlemnade åt personer, som icke
varit förtrogna med denna befolknings språk. “
Det fins nemligen inom Norrbottens län en hel hop folk, ej min¬
dre än 17,000, som äro af finsk nationalitet och som icke förstå
svenska. Derföre är nödvändigt, att såväl folkskolelärare som prester
med flere embetsmän finnas, som icke blott kunna svenska utan äfven
finska och naturligtvis blir tillgången på sådana större i samma män,
som Haparanda läroverk kan lägga en mera fullständig grund för
den bildning, som fordras af blifvande lärare, prester och civila em¬
betsmän och ett längre stycke framåt på den väg, som leder till en
sådan bildning föra ynglingar från dessa trakter. Det är nemligen
otvifvelaktigt att hvarje högre klass inom Haparanda läroverk skall
åt embetsmannabildningen förvärfva lärjungar från . de finsk-talande
trakterna deromkring, emedan i samma mån nödvändigheten för dessa
lärjungar senare inträder, att om de vilja fortsätta sina studier be¬
gifva sig till långt aflägsnare läroverk, hvartill de oftast ej hafva råd.
Derföre säger Riksdagen i samma skrifvelse, att den icke anser väl¬
betänkt att minska antalet af lärare i Haparanda. Nu åter hafva
Kongl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet på samma skäl för¬
klarat en tillökning i lärarekrafter nödvändig. Detta mötes nu med
afstyrkande. När våra store konungar deremot inrättade läroverk och
gymnasier äfven i Norrland, anslogo de högre löner åt lärarne vid
dessa nordliga läroverk, för att dertill få dugliga personer, tv de an-
sågo med rätta att dessa platser icke voro så angenäma. Det före¬
faller mig nu icke vara skäl att så till vida iakttaga en motsatt
praxis, att man icke skulle vilja se till godo dessa likväl i många af-
seenden vanlottade provinser äfven i behofvet af skolor och lärare.
Tänk om det funnes ett läroverk i mellersta eller sydliga Sverige
som vore det närmaste för en befolkning bosatt på ända till 40 mils
afstånd derifrån, eller ett läroverk, hvars fortsättning i eu högre
skola vore ända till 15 mil aflägsen, huru skulle man då icke skynda
att gifva bidrag till ett sådant läroverks utvidgning! Men Haparanda
ligger långt bort och dess röst kan derföre förmodligen icke så hör¬
bart göra sig gällande. Det förefaller mig dock, att det vore Riks¬
dagen värdigt att, med tanken härpå, gå denna berättigade önskan
till mötes. Jag för min del yrkar afslag å Utskottets afstyrkande
och bifall till min motion om beviljande af denna ringa summa af
1,500 kronor.
Friherre von Essen: Man kan icke neka, att de skäl, som åt
den siste talaren blifvit anförda, äro mycket talande för bifall till hans
35
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
motion. Att aiståndet är stort från andra läroverk och de andra skäl
som här blifvit anförda till förmån för motionärens förslag, behöfva
icke upprepas _ Det oaktadt har Utskottet icke kunnat tillstyrka den.
Man känner icke, hvilka skäl föranledt Kongl. Maj:t att icke fästa
afseende vid den framställning, som i detta afseende är gjord. Emeller¬
tid har, sedan för åtskilliga riksdagar sedan en motion angående ele¬
mentarläroverks organisation, blef af Riksdagen bifallen, icke något
sådant läroverk under senare tider blifvit, på grund af enskild motion,
organiseiadt; och jag tror att Riksdagen på. ganska goda skäl iakt¬
tagit denna princip. Jag föreställer mig, att Kongl. Maj:t skulle hafva
svårt att ordna läroverksfrågan, om Riksdagen på grund af enskilda
motioner, ingriper deri genom att förändra läroverks organisation, öka
klasser o. s. v., utan att något system sålunda kan göra sig gällande.
Förr var det ett sätt för mången representant att göra sig värdig sin
ort och angenäm för sina kommittenter att framhålla läroverksfrågor.
Det har nu upphört; och jag tror, att skolväsendet i sin helhet icke
litet vunnit derpå. Det är icke min mening att säga, att motionären
gjort sig skyldig till något sådant, men jag tror, att auktoritetsskälet,
som den ärade motionären velat så förringa, i denna fråga betyder
mest; och den omständigheten, att Kongl. Maj:ts förslag icke i hvarje
lall godkännes, såsom här blifvit anfördt i fråga om Filipstads läro¬
verk, kan väl icke gifva anledning till det antagandet att ej Kongl.
Maj:ts förslag _ dock måste vara för Riksdagen af större betydelse än
eu enskild motionärs.
_ Utskottet har såsom biskal för sitt afstyrkande af motionen fram¬
hållit, att skolans organisation, äfven med bifall till motionen, icke
blefve öfverensstämmande med öfriga femklassiga skolors, som hafva
rektor och fem kolleger. Det har emellertid sagts, att rektor och fyra
kolleger skulle sätta denna skola i tillfälle att fungera såsom fém-
klassigt läroverk. Rehöfves för ett dylikt läroverk icke fem kolleger
och en rektor, må då öfverflödiga lärarekrafter tagas bort på andra
ställen. Kan det ske på ett ställe, så bör samma system äfven kunna
tillämpas på andra, synnerligen på mindre befolkade orter. Men det
har äfven funnits ett annat skäl, som förmått Utskottet att afstyrka
motionen. Utskottet har nemligen icke tilltrott sig att närmare ingå
i bedömande af behöfiigheten af den föreslagna nya kollegan, utan
endast fäst sig vid siffror. Jag tror således, att Utskottet haft gan¬
ska goda skäl för sitt afstyrkande, och anhåller om bifall dertill, öfver-
tygad som jag.är, att Kong!. Maj:t förr eller senare skall lyssna till
framställningar i detta ämne, derest desamma befinnas berättigade,
Herr Roos: Jag instämmer med den förste talaren och har,
efter hvad han yttrat, icke mycket att tillägga. Jag anhåller dock att
få fästa uppmärksamheten på de stora svårigheter, som måste uppstå,
då undervisningen skall meddelas på ett språk, som är ett annat än
lärjungarnes. Endast derigenom att tillfälle beredes att inhemta un¬
dervisning på en ort, der lärjungarnes modersmål äfven är bekant och
talas, kunna dessa olägenheter i någon mån minskas. En sådan ort
är Haparanda, ty flertalet af befolkningen på en sträcka af något öf-
N:o 20.
Lön för en
kollega vid
ele»ientar lär öf¬
verhet i Hapa¬
randa .
(Förts.)
N:o 20.
36
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
ver 40 mil eller från trakten 3 mil söder om Haparanda ända till
Norrbottens yttersta gräns, är finsk-talande. Vissheten derom, att i
Haparanda kan beredas tillgång till fullständig lägre elementarunder¬
visnings genomgående, skulle utan tvifvel åstadkomma att ett större
antal föräldrar och målsmän blaud den finsk-talande befolkningen
skulle finna sig manade att dit insända sina barn. Det vore icke
blott de allmänna fördelarne af bildningens spridande som derigenom
skulle vinnas, utan äfven ett stort praktiskt behof blefve derigenom
tillgodosedt, nemligen behofvet att ega tillgång på lärare, prester, lä¬
kare, domare och andra, hvilka kunna meddela sig med befolkningen
på det enda språk, som densamma förstår. Detta är så vigtigt för
att undervisningen må kunna bland denna befolkning, vederbörligen
handhafvas, att någon tvekan icke synes möta att bevilja det jem¬
förelsevis obetydliga anslag, som lokalmyndigheterna ansett för ända¬
målet tillräckligt. Det är derföre jag anhåller om bifall till motio¬
närens förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad och Herr Talman¬
nen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till den före¬
varande punkten dels ock afslag derå samt bifall till Herr Rlbbings
ifrågavarande motion, gjordes propositioner på dessa yrkanden och
besvarades, den första med många ja jemte några nej och den senare
med många nej jemte några ja; hvaruppå och efter det propositionen
på bifall till punkten förnyats samt med många ja och några nej be¬
svarats, Herr Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
17:de och 18:de punkterna.
Biföllos.
Anslag till ^:de punkt en.
^bildning a/ Herr Wennerberg: För några år sedan ansåg man nödigt att
blifvande eie- fdr den praktiska utbildningen af elementarlärare anställa profår,
m enfarlärare. Detta befans mindre tillfredsställande. Det nuvarande sättet att gå
till väga är att under ett s. k. utveckladt profår lemna lärarne den
utbildning, som kan vara nödig för utöfvandet af deras kall. Att
detta sätt dock icke kan vara tillfyllestgörande, det vågar jag påstå.
Emellertid har det visat sig ganska gagneligt och det är icke mm me¬
ning att motsätta mig beviljandet af den summa, som Kong!. Maj:t i
sin proposition äskat och hvilken Utskottet tillstyrkt. Det är endast
en reflektion jag vill göra med anledning af anslagets omflyttning från
extra på ordinarie stat. När man öfverflyttar ett anslag på ordinarie
stat, så sker detta derför, att man funnit, att det ifrågavarande an¬
slaget utgår för ett ändamål, som är permanent, och att detta ända¬
mål med de anslagna medlen tillräckligt vinnes.
För min del kan jag dock icke dela den uppfattning, som gjort
sig gällande inför Kongl. Maj:t och inom Utskottet; och derför har
jag med en viss ledsnad läst, att just för att den i fråga varande institu-
Lön för en
kollega vid
elementarläro¬
verket i Hapa¬
randa.
(Forts.)
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
o7
N:o 20.
tionen måtte »vinna den fasthet och stadga, som vore för ändamålet
gagnelig», har den förevarande framställningen blifvit gjord.
Först och främst kan jag icke finna, att inrättningen är af den
beskaffenhet, att, derigenom att anslaget blir ordinarie, en sådan fast¬
het kan vinnas, emedan de lärarekrafter, som erfordras för de ungas
undervisning, årligen med vissa arfvoden lätt förskaffas af ecklesiastik¬
ministern. Men om för vinnande af en sådan fasthet det vore nöd¬
vändigt att erhålla detta ordinarie anslag, kan jag så mycket mindre
önska detsamma. Jag ber härvid få påminna om, att endast för få
år sedan yttrade Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj: t följande gan¬
ska bestämda och enligt min åsigt fullt rigtiga ord: »Riksdagen, full¬
komligt öfvertygad om otillräckligheten af hvarje annan åtgärd än
den, som står att åstadkomma genom en för det afsedda ändamålet
enkom inrättad anstalt, äfvensom derom att på lärarebildningen och
på den inverkan hon förmår utöfva på den offentliga undervisningen
kommer att bero, långt mera än på enskilda föreskrifter och lag-
stadganden, ej allenast huruvida öfveransträngningen i vårt lands sko¬
lor verkligen och fortfarande skall blifva afhulpen, utan ock huruvida
vårt undervisningsväsende skall i sin helhet lyckas erhålla en högre
lyftning och kunna taga ett länge efterlängtadt steg framåt» — an¬
höll om inrättandet af en sådan anstalt eller såsom det då hette en
pedagogisk anstalt för blifvande elementarlärare.
Det dröjde icke längre än till följande riksdag, förrän förslag till
en sådan anstalt framlades. Riksdagen gaf då icke sitt bifall till för¬
slaget, icke på grund af det skäl, som vid tillfället anfördes och be-
fans ohållbart, men — allt nog det bifölls icke. — Att på den tiden
Riksdagen sålunda kunde lägga å sido denna sin åsigt, som Kongl.
Maj:t äfven gått till mötes, det finner jag förklarligt. Men att man,
genom att nu fästa sig vid de grunder, som här äro framstälda och
andra än de förut gillade och så förvandla ett extra anslag till ett
ordinarie, hvarigenom Riksdagen skulle tvingas att frångå sin en gång
så tydligt uttalade mening, detta vill jag för min del protestera emot.
Ett yrkande att Riksdagen eller ens denna Kammare måtte be¬
sluta att bibehålla anslaget på extra stat, vill jag dock icke fram¬
ställa. Jag har endast velat framhålla för Kammaren det egendom¬
liga förfarandet att med samma godtycklighet, som det för eu tid se¬
dan gick an att göra ordinarie anslag till extra, med samma subjek¬
tiva sätt att gå till väga, gör man nu ett extra anslag till ordinarie.
Detta må gälla såsom en förberedelse för hvad jag vid en följande
punkt kommer att yttra.
Anslag till
praktisk ut¬
bildning af
blifvande ele¬
mentarlärare.
(Forts.)
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
20:de punkten. Lsnetunbe-
räkning vid
Herr Ribbing, Sigurd: Det är ingalunda för att yttra mig emot elementarläro-
Utskottets tillstyrkande, som jag begärt ordet. Tvärtom, jag får för verken för
min del uttrycka min tacksamhet för att Utskottet tillstyrkt så som
skett; ty denna rätt för docenterna att få räkna tjensteår för upp-
docenter.
N:o 20.
Löneturs-
beråkning vid
elementarläro¬
verken för
docenter.
(Forts.)
38 Torsdagen den 28 Mars, f. m.
flyttning i högre lönegrad, om de gå in vid ett elementarläroverk, är
i sjelfva verket ett vilkor för att universitetet skall kunna räkna på
att hafva docenter. Sådane äro alltid nödvändige för undervisningen
vid universitetet, så länge de ordinarie platserna icke äro 3 eller 4-
dubbelt så många som nu. Men de äro ännu mera nödvändiga nu,
sedan genom den senast vidtagna anordningen de ordinarie lärare-
platsernas antal blifvit betydligt förminskadt. Men ehuru jag derför
med stor glädje sett det förevarande förslaget, kan jag dock ej under¬
låta att beklaga de begränsningar, med hvilka Kongl. Maj:t beledsa¬
gat sin proposition i ämnet och hvilka Utskottet naturligen icke kun¬
nat ändra.
Det synes mig vara en sparsamhet så stor, att den i dagliga lif-
vet benämnes med ett annat namn, att desse unge män, hvilka till
största delen arbetat sig fram. i stor fattigdom och under skuldsätt¬
ning, icke skola få räkna sig till godo i lönetur en dag af den tid,
de redan hafva tjenstgjort vid universitetet, ifall de ingå vid ett ele¬
mentarläroverk; ja de få icke ens räkna sin blifvande, tjenstgöring
under detta år, utan först från nästa år. I 12 punkten af det före¬
varande betänkandet är rätt till löneförhöjning för elementarlärare
tillstyrkt och nu beslutad för så lång tid tillbaka som 1860-talet.
I 22 punkten har Kongl. Maj:t äfven föreslagit rätt till lönegrad,
utan inskränkning af tidsberäkningen för högre grads erhållande till
framtiden. Men här skulle det icke få räknas förr än från 1879.
Detta är enligt min tanke obilligt mot de unge vetenskapsmännen.
Den andra begränsningen iunebäres deri, att löneturen icke
skulle få beräknas för hvilka docenter som helst inom teologiska och
filosofiska fakulteten hvilka, enligt akademiska konsistoriets förslag,
hafva intyg öfver att hafva deltagit i undervisningen med framgång,
utan att antalet af till lönetursberäkning berättigade docenter skall
reduceras till 20 stycken vid det ena universitetet och 10 vid det
andra. — Om det nu är en 21:a eller 22:a, som kan skaffa sig intyg
vid Upsala universitet öfver att med lika flit och framgång, som de
20, hafva deltagit i undervisningen, vore det väl då en så enorm
utgift, som drabbade staten, om äfven denna finge beräkna rätt till
lönetillökning vid elementarläroverket? Det är icke alla docenter, som
gå till elementarläroverken. Och vidare: hvad som är i fråga, är en¬
dast en eventuel utgift, bestående deri, att om docent blir elementar-
läroverkslärare, han har utsigt att något tidigare, än eljest, komma
upp i andra lönegraden.
Det är mot nu omförmälda tvenne begränsningar i den för do¬
center xöreslagna, eventuela förmånen: begränsningen i anseende till den
tjenstgöringstid, från hvilken de skola få räkna sig förmånen till
godo, och begränsningen till antalet af de docenter, som, äfven om
alla prestanda äro presterade, erhålla del i förmånen; det är, säger
jag, mot båda dessa inskränkningar, jag velat inlägga min gensaga,
och det till protokollet.
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
39
N:o 30.
Öfverläggningen förklai’ades slutad och punkten bifölls.
21:sta—26:te punkterna.
Biföllos.
27:de punkten.
Anslag till
folkhögskolor.
Herr Dahm: Jag har visserligen intet att anmärka mot det re¬
sultat, till hvilket Utskottet kommit; men jag fruktar, att. ordalagen
i det föredragna betänkandet äro sådana, att de kunna gifva anled¬
ning till missförstånd. Meningen är naturligtvis, att folkhögskolan
skulle få ett understöd af 3,000 kronor, när den högre klassen, som
skall inrättas, har ett antal elever, uppgående till minst fjerdedelen
mot det antal, som året förut fans i första afdelningen. Nu står
här emellertid, att nämnda belopp må kunna utgå “för hvarje folk¬
högskola, vid hvilken en andra afdelning blifvit inrättad och hvarest
ett antal elever“ och så vidare. När nu dessa ord “och hvarest"
måste hafva afseende på hela folkhögskolan och deraf kunde följa,
att, om skolan har 60 lärjungar i år och 15 anmäla sig till inträde
nästa år, den ändock kunde få ett understöd af 3,000 kronor, äfven
om första klassen vore tom, så inses deraf olämpligheten af den före¬
slagna ordalydelsen.
Sådan är väl icke meningen och då det sålunda är allt skäl
att vid vilkorens bestämmande vara så tydlig som möjlig, ber jag få
föreslå en liten förändring i ordalydelsen, nemligen på följande sätt:
— — — — “statsbidraget må kunna utgå med ett belopp af högst
3,000 kronor för hvarje folkhögskola, vid hvilken inrättats en andra
afdelning, deri ett antal elever" och så vidare.
Detta afser ingen förändring i välboren, men blir ett förtydligande
af ordalagen, hvarigenom den tanke, som Utskottet velat uttala, be¬
stämdt uttryckes.
Grefve Beck-Fr iis: Mig förefaller det vara alldeles tydligt och
klart, hvad som här är meningen, nemligen att i andra årsklassen
måste vara minst fjerdedelen af dem, som förra året voro i första
klassen, såvida något understöd skall kunna erhållas, och jag tror
icke, att det vinner i tydlighet genom de af Herr Dahm föreslagna
ordalag.
Hans exempel var, att om det vore 60 elever ena året i skolan
och 15 det andra, så kunde den ändock få understödet, men enligt
min tanke är det tydligt af ordalydelsen, att så ej kan ega. rum.
Jag tror icke, att man kan uttrycka sig tydligare,, än här är gjordt,
och ber att få hemställa, att ordalydelsen må förblifva oförändrad. —
Den är icke alldeles densamma som Kongl. Maj:t begagnat af den
orsak, att det ansågs vara hårdt att, om elevantalet i andra afdel¬
ningen uppginge till bestämdt belopp men ej bestode af samma per¬
soner som deltagit i förra årets kurs, såsom Kongl. Maj:t föreslagit,
anslaget icke skulle få åtnjutas.
N:o 20.
40
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Anslog till
folkhögskolor.
(Forts.)
Provincial-
iäkarnes af¬
löning.
Herr Dahm: Jag ber endast få fästa uppmärksamheten på,
att det icke är fråga att på minsta vis förändra de uttryck, som
tala om elevernas antal, utan endast de som afse, om antalet skall
finnas i skolan eller dess afdelning. Nu kunna orden “och hvarest“
hänföras till folkhögskolan; men det ord, jag föreslagit, eller “deri"
afser endast afdelningen. Då en sådan förändring alltså synes för¬
delaktig, hemställer jag fortfarande om bifall till densamma.
Herr Wennerberg: Jag tror icke att någon fara kommer att
uppstå, antingen man antager den af Stats-Utskottet eller den af
Herr Dahm föreslagna ordalydelsen. Men efter densamma blifvit
bragt på tal, så lider det intet tvifvel, att de ord, som nu stå här i
den föredragna punkten innebära en tvetydighet, ehuru jag är fullt
öfvertygad om, att om någon skulle försöka en tolkning tvärt emot
andemeningen, skulle sådant icke lyckas. Anses det derför nödigt
att göra en ändring, tager jag mig friheten föreslå en annan, nem¬
ligen att ordet “och" framför “hvarest“ uteslutes.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till den före¬
varande punkten oförändrad och dels af Herr Dahm, att densamma
skulle antagas med följande förändrade lydelse:
“att Riksdagen må höja förslagsanslaget till understöd åt folk¬
högskolor med 10,000 kronor samt medgifva att, med för öfrigt oför¬
ändrade vilkor för anslagets användande, statsbidraget må kunna utgå
med ett belopp af högst 3,000 kronor för hvarje folkhögskola, vid
hvilken inrättats en andra afdelning, deri ett antal elever, motsva¬
rande minst fjerdedelen af dem, som under närmast föregående läsår
genomgått den första årskursen, fortfarande begagnar undervisningen.1-
Härefter framstäldes propositioner på dessa yrkanden och besva¬
rades den första med många ja jemte åtskilliga nej och den senare
med många, nej jemte åtskilliga ja; hvaruppå och efter det proposi¬
tion på bifall till punkten oförändrad förnyats och med många ja
jemte åtskilliga nej besvarats, Herr Talmannen förklarade sig nu
hafva funnit ja öfvervägande.
28:de— 30:de punkterna.
Biföllos.
3lista punkten.
Mom. a).
Herr Ljungqvist: Säkerligen vore det icke välbetänkt och
kanske äfven alldeles resultatlöst, om jag sökte taga Kammarens upp¬
märksamhet i anspråk till förmån för den motion, som jag vågat
framlägga. Jag hade också tänkt att inskränka mig till att i största
korthet få till protokollet uttala min lifliga önskan, att Kongl. Maj:t,
41
N:o 20.
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
rätt snart icke längre måtte “sakna tillräcklig anledning att i detta
hänseende vidtaga större förändringar, än de af Sundhetskollegium
föreslagna.*1 Men då jag är lifligt öfvertygad om det behjertansvärda
i dessa tjenstemäns ställning, hvilkas bistånd i nödens stund dock är
eu hvar så kärt, och då jag lyckligtvis under dagens lopp fått an¬
ledning till den förhoppning, att ett sådant yrkande skulle kunna
vinna Riksdagens gillande, vågar jag hemställa om bifall till Utskot¬
tets förslag sålunda, att ålderstillägget å 500 kronor bestämmes att
utgå efter 10 år i stället för efter 15 år.
f).e,1ll.oa hemställan innebär ingen inkonseqvens utan tvärtom en
valbehöfiig konseqvens, emedan provincialläkarne derigenom ij afse¬
ende på ålderstillägget skulle blifva likstälda med andra; ty det fin-
u.ff> ■i11 ,dche några andra tjenstemän, för hvilka ålderstillägget utgår
törst efter så lång tid som den här föreslagna och det är verkligen
dessutom svårt att finna motiven till en sådan bestämmelse.
Jag skall icke tillåta mig många eller långa erinringar, då pro-
vmeialläkarnes ställning visserligen af denna Kammare är allmänt
and Den skall ock, såsom jag hoppas, af Riksdagen behiertas.
Jag ber derför endast att få framställa det yrkande, jag nyss nämnt.
Herr Jöns Pellrsson: Jag har icke begärt ordet för att yrka
atsiag å hvad Utskottet här hemstält, då genom bifall dertill stats¬
verkets utgifter i sjelfva verket icke skulle komma att ökas med mer
an 10,600 kronor. Tidpunkten är visserligen icke gynsam för någon
löneförhöjning, men jag vill, som sagd!, icke yrka afslag utan skall
blott taga mig friheten betrakta frågan ur en helt annan synpunkt
anjls i ef°^1ÖhiingenS' Jag anser för min del> att en sä stor brist
vidfäder denna läkareinstitution i vårt land, att det snart sagdt är
oförsvarligt, att det så länge fått fortgå på detta sätt, och ty värr
ar ej någon snar förbättring att vänta. De föreslagna 2,000 kro-
norna aro, såsom hvar och en inser, i sjelfva verket icke någon aflö¬
ning för dessa tjenstemän, som hafva en så dyrbar kurs att genomgå,
utan de skola hemta sill hufvudsakliga aflöning från praktiken hos
folket, och de, som bo i så glest befolkade orter som jag, der många
halva 5! mil till närmaste läkare, veta allt för väl att det nästan
ar omöjligt för den fattige att vid behof erhålla läkarehjelp, ty rese¬
kostnad och arfvode blifva så. dyra, att de uppgå ända till 30 kronor
o/ ett läkarebesök. Utskottet har emellertid icke beaktat ett par i
Medkammaren väckta motioner om ändring i detta hänseende. Den
ort, jag tillhör, har flera särskilda gånger begärt att få en läkare
stationerad på närmare håll, men det har alltid mötts af motstånd
från en del kommuner, som icke velat gå in på den stadgade skyl¬
digheten att bygga och underhålla bostad åt läkaren. Sunnerbo* hä¬
rad har omkring 40,000 invånare och den läkare, som finnes inom
häradet, är stationerad vid lasarettet i Ljungby, men vi deremot, som
bo i häradets utkant, äro alldeles blottstälde på läkarehjelp. Jag har
velat fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden och tror icke, att
jag begär för mycket, om jag anhåller om återremiss af punkterna a,
6 och c i förevarande mom. i syfte att genom en skrifvelse till Kongl.
Provincial-
läkarnes
aflöning.
(Forts.)
N:o 20.
42
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Provincial-
läkarnes
aflöning.
(Forts.)
Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke staten skulle kunna anslå
arfvoden åt provincialläkarne i stället för den nu stadgad^ skyldig¬
heten att förse dem med bostad, ty så länge detta stadgande qvar-
står nödgas flera 100,000 af landets invånare att umbära läkare-
hjelp.
Grefve Beck-Friis: I anledning af den förste talarens ytt¬
rande anhåller jag att lemna upplysning om hvad, som enligt min
åsigt ligger till grund för den föreslagna bestämmelsen att ålders-
tillägget först efter 15 års tjenstgöring skulle tilldelas provincialläkarne,
och det är, att desse läkare antagits under den första tjenstetid^
vara mer kraftiga och rörliga och således kunna hafva större enskild
praktik än vid eu mer framskriden ålder. Det är alldeles gifvet, att
deras aflöning i första stadiet är så liten att en person i deras sam¬
hällsställning och med de förstudier, man af dem fordrar, omöjligen
kan lefva derpå utan nödvändigt måste hafva inkomst af enskild prak¬
tik, och han kan det äfven under de första tjensteåren och just häri
ligger, såsom jag nyss sade, anledningen till att såväl Sundhetskolle¬
gium som Kong! Maj:t ansett ålderstillägget böra inträda först efter
15 års tjenstgöring. Emellertid får jag förklara, att jag för min del
icke vill motsätta mig att ålderstillägget finge åtnjutas efter 10 års
tjenstgöring.
Herr Gu s t a f de Maré: Jag anhåller få förena mig i det yrkande,
som den förste talaren framstält, ett yrkande, som jag hoppas bör
kunna vinna framgång sedan den ledamot af Stats-Utskottet, som är
ordförande på den afdelning, hvilken i första hand har att behandla
denna fråga, förklarat, att han ej ville motsätta sig den förändring,
som af Herr Ljungqvist blifvit föreslagen. Jag tror ock i sanning att
goda skäl tala för denna förändring. Af den utredning, som före¬
ligger, framgår alldeles tydligt, att ingen klass af embets- eller tjenste-
män vid så framskriden "ålder kommer i åtnjutande af lön som läkare,
enär desse vanligen icke hunnit utsluta sin kurs förr än vid 30 års
ålder. Att då framskjuta den tidpunkt, då desse kunna få ålders-
tillägg till sin lön, vore väl särdeles hårdt och skulle icke öfverens¬
stämma med hvad Riksdagen beslutat i fråga om andra tjenstemän.
Ett ytterligare skäl att icke framskjuta denna tidpunkt utan bestämma
den till 10 års tjenstgöring ligger deri, att provincialläkare till följd
af sin ansträngande tjenstgöring ytterst sällan uppnå den ålder, då
de kunna erhålla pension. För alla, söm bo på landet och se, huru
nitiskt provincialläkarne sköta sin tjenst och huru de hvarje årstid
måste företaga långa och besvärliga resor, kan det icke vara annat
än' beaktansvärdt att ställa dem åtminstone i paritet med öfrige
tjenstemän uti ifrågavarande hänseende.
Jag vågar anhålla om bifall till Herr Ljungqvist förslag.
Herr Adelsköld: Äfven jag anhåller att få till alla delar in¬
stämma i Herr Ljungqvists förslag. Jag har under mina resor i olika
delar af landet så många gånger varit i tillfälle att lära känna pro-
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
43
N.o 20.
vincialläkarnes ställning, att jag tror mig vara fullt kompetent att
yttra mig om det verkliga bebofvet af att icke för långt utsträcka
rättigheten till lönetillökning' för dem. Af statistiska uppgifter känner
man, att, upder det att mortalitetsprocenten för Sveriges manliga be¬
folkning af 36—59 års ålder utgör 17,22 procent, uppgår denna pro¬
cent för provincialläkarne till 40. Och orsaken är lätt att inse; den
är naturligtvis att söka i dessa tjenstemäns mödosamma och ansträn¬
gande tjenstgöring. De måste vid sjukbud infinna sig utan afseende
på resans längd, årstid, väderlek och tid på dygnet. Att då aflägsna
den tidpunkt, vid hvilken de kunna få ålderstillägg, synes hvarken
vara rättvist eller billigt; skulle någon skilnad i detta afseende göras
mellan provincialläkare och andra embetsman, borde snarare tiden för
de förra förkortas i stället för att förlängas. Om man tager i be¬
traktande den dyrbara kurs läkaren måste genomgå och de preten¬
tioner man har på hans skicklighet och hvilka anspråk man ställer
på deras menniskokärlek, synes det icke vara för mycket om de efter
10 års tjenstgöring få en lön af 3,000 kronor.
Herr Statsrådet Forssell: Jag anhåller få fästa Kammarens
uppmärksamhet derå, att, då i statsrådsprotokollet är sagdt att an¬
ledning åtminstone för närvarande synes Departementschefen saknas
att i detta hänseende vidtaga större förändring än den af Sundhets¬
kollegium föreslagna, torde detta uttryck böra tolkas så att Departe¬
mentschefen icke ansett skäl att för närvarande på Riksdagens an-
slagsbeviljande ställa större anspråk men att, om Riksdagen skulle
finna förhållandena medgifva en större förmån åt provincialläkarne,
någon bestämd anledning för Departementschefen icke förefinnes att
motsätta sig ett sådant medgifvande.
Grefve af Ugglas: Jag medgifver, att det sista yttrandet för¬
vånat mig och gjort mig till en del vacklande. Det vill af detta
yttrande synas, som om Kongl. Maj:t icke för Riksdagen framstält hvad
Kongl. Maj:t ansett erforderligt utan af ett eller annat skäl dröjt med
att göra den rättvisa, som Kongl. Maj:t ansett höra beviljas. Det är
emellertid en supposition, ur hvilken jag vid denna frågas bedömande
icke kunde utgå.
I afseende på sjelfva saken vill jag icke så mycket sysselsätta
mig med frågan, huruvida ett lönetillägg bör lemnas tidigare eller
icke. Det står för mig liksom för Herrarne alla klart, att frågan gäl¬
ler icke så mycket hvilken lön en provincialläkare bör hafva som icke
snarare storleken af tillskottet till den förtjenst, desse sjelfve böra
skaffa sig. Efter min erfarenhet från de delar af landet, som äro
tätt befolkade, tror jag, att en nitisk och skicklig läkare, så länge han
har full vigör, icke har så dåliga löneförmåner. Emellertid hemstäl¬
ler jag om Första Kammaren énner lämpligt att i eu fråga, som är
förberedd af Sundhetskollegium och tillstyrkt af Departementschefen,
mot dessa myndigheters förslag besluta en ändring. Ehuru den hög¬
sta myndigheten nu har förklarat, att från dess sida icke skulle vara
Provincial-
läkarnes
aflöning.
(Forts.)
N:o 20.
44
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
Provincial-
läkarnes
aflöninq.
(Forts.)
något att erinra mot den föreslagna förändringen, får jag dock i alla
fall såsom en ordningsfråga anhålla om bifall till Utskottets förslag.
Herr Mannerskantz: Den siste talaren stödde sin begäran om
bifall till Utskottets förslag på den grund att detsamma öfverensstäm-
mer med det af auktoriteterna i frågan framstälda förslag. Hvad den
föredragande departementschefen beträffar, är det lätt förklarligt, att
medlemmarne af Konungens råd, som skola afväga tillgångar och ut¬
gifter vid riksstatens uppgörande, kunna finna sig föranledde att min¬
ska utgifterna än på ett än på ett annat håll. Att deremot den
auktoritet, som kau anses närmast representera läkarecorpsen i lan¬
det, ansett sig kunna tillstyrka ifrågavarande anslag på det knappa
sätt som skett, är för mig verkligen mera oförklarligt, ty man borde kunna
förutsätta, att denna auktoritet, fastän sammansatt af inom hufvud-
staden bosatta personer, skulle hafva så stor kännedom om förhål¬
landena i landet, att den väl bort inse och erkänna, att ganska myc¬
ket mera än hittills gjorts eller nu föreslagits bör i denna syftning
ske för att förbättra provincialläkarnes ställning. Den talare, som
sist yttrade sig i motsatt rigtning bor i en provins, som är tätt be¬
folkad och uppfyld af stora, nära hvarandra belägna possessioner.
Ganska troligt är, att en provincialläkare der kan väl finna sin ut¬
komst genom enskild praktik, men vi må komma ihåg, att under de
senare åren i de flesta trakter af landet nya provincialläkaredistrikt
blifvit inrättade och att inom flertalet bland dessa distrikt der boende
befolkning är mindre förmögen samt att läkare der blifvit tillsatte
hufvudsakligen för att tillgodose behofvet för en mängd fattige el¬
ler mindre förmögne, som icke haft råd hemta läkare från aflägsnare
håll och derföre nödgats sakna all läkarevård. Jag vågar tro, att om
en hvar af oss vill tänka efter, huru förhållandena äro i hans gran¬
skap, skola de fleste bland oss finna och erkänna, att det verkligen
är svårt för en provincialläkare att med den toga inbringande ehuru
besvärliga praktik, han kan skaffa sig bland en hufvudsakligen fattig be¬
folkning, kunna tillgodose sina rättmätiga anspråk på en oberoende,
och sorgfri lefnadsställning efter de långa och många försakelser samt
stora uppoffringar af tid och penningar han måst underkasta sig för
att efter många års förberedande arbeten ändtligen komma till sin
provincialläkaretjenst. Jag tror, att i detta fall behöfver Kammaren
alls icke rätta sig efter hvarken den ena eller den andra auktoriteten
utan blott efter den kännedom, Kammarens ledamöter sjelfvc ega om
landets förhållanden och behof i det ifrågavarande hänseendet. Dessa
må af enhvar pröfvas, och de, som bo i de lyckligt lottade trakter,
der för en vinstgifvande enskild praktiks skull någon tillökning i pro-
vincialläkarnes löner icke är af behofvet påkallad, må tro på dem,
som kunna lemna intyg från de trakter, der ett sådant verkligt be¬
hof förefinnes, samt icke motsätta sig att staten i detta hänseende nu
gör eu uppoffring, hvilken ock på det sätt kommer den fattiga be¬
folkningen till godo att, då den försätter provincialläkaren i eu mera obe¬
roende ställning, den ock ger honom bättre tillfälle att kunna hjelpa
många utan så stort afseende på ersättning för denna hjelp. Om
Torsdagen den 28 Mars, f. m. 45
Herrarne noga öfverväga dessa förhållanden, bör icke någon tvekan
förefinnas att ' bevilja hvad Herr Ljungqvist nu föreslagit. Att upp¬
skjuta beviljandet af ett ålderstillägg så länge som till efter femton
års tjenstgöring kan jag ock ej finna vara annat än att låtsa vilja
gifva något men icke sedan gifva det i verkligheten; ty om en pro-
vincialläkare, som sällan uppnår sin tjenst förr än han hunnit till
några och 30 års ålder, sedan skall vänta 15 år innan han får löne¬
förhöjning och sannolikt kort derefter måste lemna sin tjenst, derföre
att den är mödosammare och mera ansträngande att uthärda än de
flesta andra, så får man erkänna att den utsigt till förbättring, som
Utskottets förslag innebär, är föga att räkna på. Jag förordar der¬
för bifall till hvad Herr Ljungqvist påyrkat.
friherre af Ugglas: Fullkomligt förekommen af den siste talaren
bär jag icke stort att tillägga. Hvar och en, som tagit någon när¬
mare kännedom om provincialläkarne och deras förhållanden, kan
icke annat än instämma i billigheten och önskvärdheten af att deras
ställning måtte blifva i någon mån förbättrad. Hvad Herr Ljungqvist
föreslagit, nemligen att provincialläkarne skola efter 10 års tjenst¬
göring erhålla ett ålderstillägg af 500 kronor, anser jag vara till den
grad billigt, att det icke gerna bör kunna träffa på något motstånd.
Att Kong!. Maj:t hållit sig till att ålderstillägg skulle erhållas först
efter 15 års tjenstgöring är helt naturligt, då Sundhetskollegium i sitt
utlåtande föreslagit detta vilkor och Kongl. Maj:t väl i främsta rum¬
met måst rätta sig efter hvad nämnda auktoritet föreslagit. Men
enhvar af Kammarens ledamöter är sjelf i stånd att bedöma förhål¬
landena och om detta bedömande leder derhän, att provincialläkarnes
anspråk på förbättrade lönevilkor icke fullt motsvaras af hvad Ut¬
skottet föreslagit, så synes all billighet tala för att biträda Herr
Ljungqvists förslag.
Herr Jöns Pehrsson: Jag har begärt ordet ånyo emedan jag-
funnit, att jag icke bör vidhålla yrkandet om återremiss af detta mo¬
ment, utan jag skall istället taga mig friheten att yrka återremiss vid
momenten c och d. Icke heller vill jag vara mångordig i fråga om
provincialläkarnes löner skola ökas efter 15 eller 10 års tjenstgöring.
Då jag vet, att äfven inom läkarecorpsen finnas sådana ädla naturer
som skulle kunna göra sjukbesök för billigare pris om lönerna höjdes,
så vill jag icke sätta mig emot Herr Ljungqvists förslag. Men sjelfva
hufvudsaken vinnes icke genom en förhöjning i provincialläkarnes
aflöning, eller att fattigt folk får bättre tillgång till läkarevård än
hittills.
Herr Nordenfelt: Endast den fullkomliga hopplösheten om fram¬
gång för ett sådant företag hindrar mig att yrka bifall till Herr
Ljungqvists motion i oförändradt skick; men då hans yrkande nu har
någon utsigt att gå igenom, ber jag att få på det liHigaste under¬
stödja detta yrkande. Jag ber jemväl att få erinra om att provincial¬
läkarne enligt sin instruktion äro skyldige att infinna sig efter kallelse
N:o 20.
Provincial-
läkames af¬
löning.
(Forts.)
N:o 20.
46
Torsdagen den 28 Mars, f. in.
Provincial-
lälearnes af¬
löning.
(Forts.)
när och hvar som helst inom sina distrikt, hvilket gör, emedan de
ofta äro på resor, att de icke med framgång kunna konkurrera med
andra läkare inom distriktet i afseende å praktik hos dem, hvilka
vilja vara väl betjenade. Denna lilla omständighet synes mig verk¬
ligen afgörande i saken. Jag yrkar bifall till Herr Ljungqvists förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Tal¬
mannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bilall till det
förevarande momentet oförändradt och dels af Herr Ljungqvist bifall
till detsamma med den förändring, att ålderstillägget å provincial-
läkarnes löner skulle beviljas att utgå efter tio års tjenstgöring;
framstäldes först proposition på bifall till momentet oförändradt, hvarvid
svarades nej, och sedermera proposition på detsammas antagande med
ofvansagda ändring, hvilken proposition med ja besvarades.
Mom. b.
Herr Talmannen hemstälde, huruvida Kammaren biföile detta
moment, för så vidt detsamma icke stode i strid med Kammarens i
afseende å mom. a fattade beslut.
Svarades ja.
Hvarefter anmälte sig och yttrade
Herr Jöns Pehrsson: Jag får anhålla om att momentet d) också
måtte blifva föredraget.
Sedan Herr Talmannen i anledning häraf yttrat, att något hinder
för de båda momentens gemensamma föredragning väl icke mötte, men
att desamma komme att göras till föremål för särskilda propositioner;
föredrogos i ett sammanhang:
Mom. c och, d.
Herr Jöns Pehrsson: Jag skall icke bruka många ord i fråga
om dessa båda moment, utan endast vänligen anhålla, att Kammaren
måtte återremittera dem, så att Stats-Utskottet ytterligare kan taga
i ompröfning,' huru vida icke skäl finnas att aflåta till Kongl. Maj:t
en skrifvelse i syfte att byggnads- och underhållsskyldigheten i afseende
å läkarebostäder upphäfves och att staten lindrar folkets behof af
läkarehjelp genom att lemna provincialläkarne hyresersättning. En
sådan skrifvelse är allt skäl att tänka på. Förut i dag har jag redan
yttrat, att det är mer än beklagligt att folket icke kan få läkarevård;
säkert är att mången man och mången qvinna dör en för tidig död
utan läkare.
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
47
N:o 20.
Herr Ekman, Carl: Jag tror, att det kunde vara alldeles till¬
räckligt om jag inskränkte mig till att yrka bifall till hvad Utskottet
föreslagit. Med boställena för provincialläkarne hänger det så ihop,
att då landet först indelades i provincialläkaredistrikt, sökte man att
göra indelningen så, att någon stad föll inom hvarje distrikt, och de
förste provincialläkarne stationerades också i städer. Sedermera hafva,
.såsom vi alla veta, riksdag efter riksdag framställningar gjorts om
ökade anslag för allt flere och flere provincialläkare emedan ansök¬
ningar om anställande af sådana inkommit från många orter. På det
att Riksdagen då skulle erhålla någon garanti för att icke flera platser
inrättades än som motsvarade behofvet, så ansåg man det icke vara
för mycket att ställa fram det anspråket att den ort, som önskade
provincialläkare, skulle göra den uppoffring att anskaffa bostad för
honom. Någon orättvisa i nu bestående förhållanden kan jag ej finna
och jag tror, att Utskottet haft goda skäl för den hemställan, Ut¬
skottet gjort, hvarför jag anhåller om bifall till densamma.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr Talmannen
yttrat, att, hvad först beträffade mom. c, yrkanden å dels bifall till
detsamma dels ock återremiss deraf blifvit gjorda, framstälde Herr
Talmannen proposition på bifall till momentet och då dervid svarades
talrika ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Herr Jöns Pehrsson begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller mom. c i 31:sta punkten af Stats-Utskottets
utlåtande N:o 11, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, återförvisas momentet.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja— 71.
Nej—8.
Efter förmälan, att, vidkommande moment d, jemväl yrkats dels
bifall till detsamma dels ock återremiss deraf, framstälde Herr Tal¬
mannen proposition på bifall till momentet, hvartill svarades ja.
Provincial-
läkarnes af¬
löning.
(Forts.)
N:o 20.
48
Torsdagen den 28 Mars, f. m.
32:dra punkten.
Bifölls.
Ben vidare föredragningen af Utlåtandet uppsköts till eftermid¬
dagens sammanträde och Kammaren åtskildes kl. 3/43 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Rättelse
i Första Kammarens protokoll N:o 19:
Sid. 20, rad. 10 uppifrån står: losse läs: lokal
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1878.