RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1878, Ändra Kammaren. M:o 64,
Måndagen den 20 Maj.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Upplästes ett till Kammaren inkommet så lydande sjukbetyg:
Att ledamoten i Riksdagens Andra Kammare Herr K. F. Seger¬
lind fortfarande lider af Tumöres liaemorrhoidales och till följe deraf
är förhindrad att deltaga i Riksdagens förhandlingar intygar.
Stockholm den 20 Maj 1878.
K. Kjerner,
Med. D:r.
§ 2.
Sedan Riksdagens båda Kamrar förehaft och godkänt de i Stats¬
utskottets memorial N:is 68, 70 och 73 samt Bevillnings-Utskottets
memorial H:o 11 föreslagna voteringspropositioner rörande åtskilliga
frågor, deri Kamrarne fattat stridiga beslut, samt vidare denna dag
blifvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten, så anstäldes
nu dessa omröstningar, enligt nedan intagna voteringspropositioner,
i följande ordning, nemligen:
1:sta omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 68, litt. a.)
Den, som vill att kommissionslandtmätare, som vid afskeds-
tagandet tjenat i minst 30 år och under sammanräknade minst 25
år varit tjensteman vid Generallandtmäterikontoret eller storskiftes-
eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare eller kom¬
missionslandtmätare, må, om han tillika vid afskedstagandet uppnått
minst 60 lefnadsår, på allmänna indragningsstaten undfå pension till
Andra Kammarens Prot. 1878. N:o 64. 1
Gemensamma
omröstningar.
5:o 64. 2
Måndagen den 20 Maj.
Gemensamma ärligt belopp af 1,600 kronor, dock att sådan pension icke må tillgodo-
omrostningar. komma komniissionslandtmätare, hvilken icke pröfvas hafva, så vidt
(Forts.) på honom berott, under nämnda 25 år varit verksam såsom landt-
mäteritjensteman eller i annan statens tjenst, eller som fortfar att
tjenstgöra såsom storskiftes- eller afvittringslandtinätare eller i sådan
egenskap redan uppbär pension å allmänna indragningsstaten, röstar
Ja 5
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, har förslaget om förbättrad pensionering för kom-
missionslandtmätare icke vunnit Riksdagens bifall.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning och utföll omröstningen med 59 Ja och 125 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 69 Ja och 39 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ...................................... 59 Ja och 125 Nej,
sammanräkningen visar ........................... 128 Ja och 164 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fat-
tadt i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
2tära omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 68, litt. b.)
Den, som vill, att Riksdagen må medgifva att andre landt¬
mätare, som vid afskedtagandet tjenat i minst 30 år och under
sammanräknade minst 25 år varit tjensteman vid Generallandtmäteri-
kontoret eller storskiftes- och afvittringslandtmätare, vice kommis-
sionslandtmätare, komniissionslandtmätare eller andre landtmätare,
må, om han tillika vid afskedstagande! uppnått minst 60 lefnadsår,
på allmänna indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af
1,600 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Måndagen den 20 Maj.
o
>T:o 64.
Vinner Nej, liar den för andre landtmätarne äskade pensions-
förhöjning icke blifvit af Riksdagen beviljad.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
cell förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning och utföll omröstningen med 54 Ja och 129 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 75 Ja och 34 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller.......................................... 54 Ja och 129 Nej,
sammanräkningen visar ........................... 129 Ja och 163 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fat¬
tad t i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
3:dje omröstningen:
(enligt Ståts-Utskottets memorial N:o 70.)
Den, som vill, att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts för¬
slag, på Riksgäldskontoret anvisar ett anslag för betäckande af den
ökning i statens jernvägars materialförråd och kassaförlag, som
under åren 1878 och 1879 kan förekomma, förslagsvis bestämd till
ett belopp af högst 1,000,000 kronor för hvartdera året, hvarå er¬
sättning för sålunda af jernvägsinkomsterna nedlagda medel får lyf¬
tas, sedan ökningens belopp genom årets bokslut blifvit utrönt, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har förberörda nådiga förslag ej vunnit Riksdagens
bifall.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jämväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning och utföll omröstningen med 97 Ja och 89 Nej.
Gemensamma
omröstningar.
(Forts.)
N:o 64. 4
Måndagen den 20 Maj.
Gemensamma
omröstningar.
(Forts.)
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 69 Ja och 39 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller.......................................... 97 Ja och 89 Nej,
sammanräkningen visar ............................ 166 Ja och 128 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fat-
tadt i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
å:de omröstningen:
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 78.)
Den, som vill, att Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 8 må
på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar, att, derest det för byg¬
gande af, biand annat, en bredspårig jernväg mellan Falun och
Göteborg bildade Bergslagernas jernvägsaktiebolag tillförbinder sig
att så bedrifva arbetet på denna bana, att de till allmän trafik ännu
icke öppnade delarne deraf kunna, efter i Kongl. kungörelsen den
11 December 1874 föreskrifven besigtning, till sådan trafik upplåtas
senast inom utgången af år 1880, för statsverkets räkning må in¬
köpas af bolaget utfärdade, till dess upplagda obligationslån å 36
millioner kronor hörande fem procent obligationer å 6,753,600 kronor
efter en kurs af nittio procent å nominella beloppet, motsvarande
ett pris af 6,078,240 kronor, att öfvertagas och utgå med tre
millioner kronor under innevarande år och med återstoden under år
1879, allt på de tider och under de vilkor, Kongl. Maj:t närmare
bestämmer, samt under det förbehåll i öfrigt, att det för obligationerna
utbetalda belopp skall användas för jernvägsarbetets bedrifvande och
ingalunda må inberäknas bland sådana bolagets tillgångar, hvaraf
utdelning särskild! till innehafvare af aktier i serien litt. B. må
ega rum, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen beslutat på det sätt bifalla Kong].
Maj:ts nådiga proposition, att, derest det för byggande af, bland
annat, en bredspårig jernväg mellan Falun och Göteborg bildade
Bergslagernas jernvägsaktiebolag tillförbinder sig att så bedrifva
arbetet på denna bana, att de till allmän trafik ännu icke öppnade
delarne deraf kunna, efter i Kongl. kungörelsen den 11 December
1874 föreskrifven besigtning, till sådan trafik upplåtas senast inom
5 N:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
utgången af år 1880, bolaget må komma i åtnjutande af ett låne- Gemensamma
understöd till belopp af sex millioner sjuttioåtta tusen två hundra omröstningar.
fyratio (6,078,240) kronor, att utgå med tre millioner under inne- <-*ort8--)
varande år och med återstoden under år 1879, allt på de tider och
vilkor, Kongl. Maj:t närmare bestämmer, samt mot den säkerhet,
bestående af kommuners, landstings eller andras ingångna ansvarighet,
hvilken Kongl. Maj:t pröfvar och godkänner, under åliggande för
bolaget dels att å hvad af lånet varder lyftadt, från lyftningsdagarne
tills återbetalning sker, erlägga ränta af fem och en half procent
årligen, dels att återbetala lånet medelst en årlig annuitet, så stor
att,° med beräkning af den ofvan bestämda ränta, lånet må vara
slutbetaldt år 1914*, och uppå vilkor i öfrigt att lånebeloppet skall
användas för jernvägsarbetets bedrifvande och ingalunda må inbe-
räknas bland sådana bolagets tillgångar, hvaraf utdelning särskildt
till innehafvare af aktier i serien lätt. B. ma ega rum; samt att
bolaget skall till Kongl. Maj:t afgifva förklaring, huruvida bolaget
på ofvannämnda vilkor ingår, äfvensom för Kongh Maj:t uppgifva
den erbjudna säkerheten så tidigt, att densamma ma kunna vara af
Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd och frågan om lånets utgående
sålunda afgjord senast den i nästkommande November.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflenmade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och upp¬
räkning och utföll omröstningen med 94 Ja och 93 Nej.
Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 91 Ja och 15 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller......................................... 94 Ja och 93 Nej,
sammanräkningen visar ........................... 185 Ja och 108 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fat-
tadt i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
5:ie omröstningen:
(enligt Bevillnings-Utskottets memorial N:o 11.)
»Den som, lika med Första Kammaren, vill att uti § 6 af
stämpelpappersförordningen skall intagas följande föreskrift:
»Anvisningar i utländsk myntsort eller s. k. mandat beläggas
med stämpel å 50 öre»;
och att rubriken Primavexlar må lyda:
N:o 64. 6
Måndagen den 20 Maj.
... . »Prima- och solavexlar i utländsk myntsort, ehvad de äro stälda
omiustmngar. ]3etaiag inom eller utom Sverige, skola antingen förses med sär-
Ll s' skild stämpel a en krona eller skrifvas å till nämnda värde stämplade
blanketter»; röstar
J a
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i enlighet med Andra Kammarens
mening, besluta, att i stället för den i § 6 af gällande Kongl.
kungörelse angående stämpelpappersafgiften förekommande punkten:
»Primavexlar----stämpel fria», hvilken bör utgå, skall
pa vederbörligt ställe intagas ett stadgande så lydande: »Vexlar,
äfvensom anvisningar eller s. k. mandats, vare sig dragna å utrikes
ort eller stälda att a utrikes ort betalas, skola antingen förses med
särskild stämpel, vexel å en krona, anvisning eller mandat å 50
öre, eller skrifvas å till nämnda värden stämplade blanketter.
Sekunda och tertiavexlar äro dock från stämpel fria, så vida
motsvarande prima eller sekundavexel blifvit med föreskrifven stämpel
försedd.»
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlames öppnande och upp¬
räkning och utföll omröstningen med 28 Ja och 137 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 59 Ja och 42 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller.......................................... 28 Ja och 137 Nej,
sammanräkningen‘visar ........................... 87 Ja och 179 Nej;
Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fat-
tadt i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
§ 3.
Föredrogs Stats-TJtskottefcs utlåtande N:o 69, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående beviljande af ett kreditiv
att i händelse af behof användas till neutralitetens upprätthållande.
Måndagen den 20 Maj.
7 N:o 64.
PunTtten 1:
Utskottet hade i denna punkt gjort följande hemställan:
Ang. kreditiv
till neutralitet
tens upprätt¬
hållande.
(Forts.)
»att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, må pa
Riksgäldskontor anvisa ett kreditiv af två millioner kronor, som
Kongl. Maj:t må ega att, sedan hela Statsrådets tankar deröfver
blifvit inhemtade, i mån af behof använda till åtgärder för upprätt¬
hållande af rikets neutralitet.»
Efter uppläsning häraf anförde
Herr Hedin: Herr Talman! Äfven om det belopp, Hans Excel¬
lens Herr ministern för Utrikes ärendena ansett sig böra tillstyrka
Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska för neutralitetens upprätthållande,
varit betydligt högre än det nu begärda, skulle jag visserligen icke
hafva varit den, som försökt bryta den enhällighet, hvarmed tvifvels¬
utan äfven ett sådant högre belopp skulle komma att af Riksdagen
ställas till Kongl. Maj:ts förfogande. Jag har således icke begärt
ordet, Herr Talman, för att framställa några anmärkningar emot
Utskottets nu föreliggande förslag. Icke heller behöfver Kammaren
befara att här nu skall vankas någon lektion i den högre politiken,
som en talare här om dagen uttryckte sig; långt derifrån. Jag
skall icke ens tala om vårt folks sympatier i det sannolikt snart
stundande kriget, ty, om vi också icke hafva förverkat rättigheten
att i vårt hjerta hysa sympatier för den ena och antipatier mot
den andra parten i de internationella tvisterna, hafva vi åtminstone
sjelfve bragt oss i den ställning, att vi icke kunna uttala våra
känslor. .
Jag har begärt ordet, för att till Hans Excellens Herr ministern
för Utrikes ärendena framställa eu vördsam förfrågan, derest Hans
Excellens under nuvarande förhållanden skulle finna lämpligt derå
afgifva svar. _ o
Det är icke ovanligt, således icke heller nu på något sätt öiver-
raskaude, att under så upprörda tider, som det ögonblick vi nu ge¬
nomlefva, en mängd rykten uppkomma och vinna tilltro, ehuru de
äro så osannolika, att de inför tänkande menniskor borde genast
falla under tyngden af sin egen orimlighet. Bland dessa stormfog-
lar, som sväfvat omkring i politikens rymder under ^ den sista tiden,
hafva några med sina vingar täckts beröra jemväl vart fädernesland.
Alla hafva sannolikt med tillfredsställelse erfarit den dementi som
från Regeringens sida gifvits åt de mest storartade af dessa rykten,
om jag så får benämna dem, nemligen de som talat om ett slags
beväpnad neutralitet mellan de nordiska rikena och eu af stormak¬
terna — ett neutralitetsförbund hvars spets vore rigtad mot Eng¬
land. Dessa rykten hafva sedermera återkommit, ehuru i en mera
modererad form.
N:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
m9nMiL • lxf anta»i[ — och detta rykte har visat eu
tens upprätt- Y1SS benägenhet att halla i sig — att några underhandlingar skulle
hållande. vara a bane mellan Tyska kejsardömet och de nordiska rikena i
(Forts.) syfte att gent emot en af de makter, hvilka verlden snart väntar
skola drabba samman, visa en viss grad af dålig vilja och söka, i
den man sådant möjligen kan låta förena sig med neutralitetens
lordringar, inskränka denna makts handlingsfrihet.
För min del är jag fullkomligt öfvertygad, att ryktet äfven i
denna mera moderata form är ogrundadt, men då detsamma fort¬
farande upprepas, synes det mig vara önskvärdt, om detsamma äfven
i denna,, blefve vederlagdt. Om Hans Excellens vore i tillfälle och
funne lämpligt att äfven åt den senare upplagan af dessa rykten
gifva en formlig dementi, genom att förklara att inga underhandlin¬
gar vare sig egt rum eller för närvarande ega rum med kabinettet
i Berlin, med hänsyn till eventualiteten af en engelsk flottas an¬
komst till de nordiska rikenas farvatten, skulle han — derom är
jag öfvertygad — göra sig den allmänna meningen ytterligare för¬
bunden. °
Hans Excellens Herr ministern för Utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Det är med synnerlig tillfredsställelse jag begagnar det
tillfälle, jsom blifvit mig lemnadt genom den af Herr Hedm fram-
stälda fråga, för att offentligen förklara, att alla de rykten, hvilka
han omförmält, fullkomligt sakna hvarje grund. Hvarken från Eng¬
land eller Ryssland eller Tyskland eller någon annan makt har nå¬
gon framställning blifvit gjord till Kongl. Maj:ts regering, som på
något vis bär åsyftat, ^att göra Östersjön till ett slutet haf eller att
fa landsätta trupper på. någon punkt af Sveriges kuster eller att på
något, annat sätt tillförsäkra sig bistånd från de förenade rikenas
sida i händelse af krig. Alla sådana rykten äro helt och hållet
uppdiktade. De härflyta för det mesta från engelska tidningar, och
sa väl underrättade dessa bruka vara genom sina korrespondenter
på främmande orter, är det att beklaga, att ett alldeles motsatt
förhållande ..eger rum hvad deras meddelanden från de skandinaviska,
rikena beträffar. Det finnes nemligen en fabrik för nyheter i Kö¬
penhamn, som synes hafva gjort till sin uppgift att telegrafera helt
och hållet uppdiktade eller i hög grad vanstälda underrättelser till
de engelska tidningarna. En medlem af Danmarks regering har
redan i danska riksdagen protesterat mot de uppgifter, som så¬
lunda kommit till verlden, men alla bemödanden, äfven de som från
ruin sida. blifvit gjorda, för att stoppa till denna grumliga källa,
hafva varit fåfänga.
Vi. äro, lycklige nog att stå i det allra vänskapligaste förhål¬
lande till såväl vår östra, som vår vestra granne, så att jag är fullt
öfvertygad, att, om så olyckligt skulle vara att krig utbryter och
sträcker sina verkningar till Östersjön, skall man icke från något
hall vilja kränka vår neutralitet. Jag är också viss, att, om kriget
9 N:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
utbryter, skola de förenade rikena följa samma fullkomligt neutrala Ang. kreditiv
politik, som under kriget åren 1854 och 1855, och ^ har ingen an-
ledning att tro det den neutralitetsförklaring, som då erkändes från hållande.
de krigförande makternas sida, och som vid ett senare tillfälle blif- (Forts.)
vit förnyad, icke skall blifva fullt respekterad, nu likasom da.
För det närvarande är det icke möjligt att förutse, om krig
kommer att utbryta eller icke; visserligen har man de bästa. för¬
hoppningar att det icke skall komma sa långt, och Kongl. Maj.t
har äfven derför dröjt med framläggandet af den i fråga varande
propositionen intill sista dagarne af Riksdagens sammanvaro, i för¬
hoppning att dessförinnan en fredlig lösning skulle hinna komma
till stånd. Som Herrarne veta, är frågan likväl ännu icke afgjord.
Man hyser, som sagdt, de bästa förhoppningar, men någon visshet
har man icke. Jag tillåter mig i detta afseende påminna om ställ¬
ningen förlidet ar, da kriget mellan Ryssland och Jurkiet utbröt.
Man hade nyss undertecknat det s. k. Londonerprotokollet, i hopp
att derigenom aflägsna all anledning till förvecklingar, och kort
derefter "utbröt ändock kriget. På samma sätt kan det äfven gå
nu; men i alla händelser bör den erfarenhet Riksdagen vunnit om
det sätt, hvarpå det förra året beviljade kreditivet användes, eller
rättare alls icke användes, hafva öfvertygat Riksdagen att icke.hel¬
ler det nu äskade kreditivet, om detsamma af Riksdagen beviljas,
kommer att användas, för så vidt sådant icke blir af behofvet på¬
kalla dt.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad; hvarefter Kammaren
biföll Utskottets förevarande hemställan.
Punkten 2:
Slef jemväl bifallen.
§ 4.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets memorial N:o 43, med
anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande Utskottets ut¬
låtande N.-o 38, i anledning af återremiss af utlåtandet N:o 27
öfver Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående förändrade bestäm¬
melser rörande klockarnes aflöning.
§ 5.
Förekom till behandling Lag-Utskottets memorial N:o 44, i Om förordning
anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande Utskottets ut-
låtande N:o 36, i fråga om framlagdt förslag till förordning an- aktiebolag.
gående jernvägs- och kanalaktiebolag.
N:o 64. 10
Måndagen den 20 Maj.
Omförordning Sedan Lag-Utskottet i utlåtandet N:o 36, med anledning af
aW9ociJkanai-S~ framlagdt förslag till förordning angående jernvägs- och kanalaktie-
dktieboiag. bolag, hemstält, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
(Forts.) Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lag i ämnet, så hade, enligt till Utskottet ankomna pro¬
tokollsutdrag, denna hemställan blifvit af Andra Kammaren bifallen
i oförändradt skick, hvaremot Första Kammaren bifallit densamma
med den ändring, att orden >>för Riksdagens> utbyttes mot orden:
»för nästa lagtima Riksdag»; vid hvilket förhållande och då Kärn¬
linie alltså sammanstämmande beslutat, att Riksdagen måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utarbetande och framläg¬
gande af förslag till lag i förevarande ämne, men det af Första
Kammaren vid beslutet gjorda tillägg, att begära framläggande af
sådant lagförslag redan för nafta lagtima riksdag, icke, ehuru äfven
inom Andra Kammaren yrkadt, vunnit denna Kammares godkän¬
nande, Utskottet- i nu föreliggande memorial funnit sig böra hem¬
ställa:
att frågan om nämnda tillägg måtte anses hafva förfallit.
Mot denna hemställan voro reservationer inom Utskottet afgifna
dels af Herr von Gegerfelt, med hvilken Herrar Torpadie och
Thor,lasson instämt, och som tillstyrkt, »att Riksdagen måtte i un¬
derdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och, så snart ske kan, för Riksdagen framlägga förslag till lag i
ämnet»;
och dels af Herr Ribbing.
Sedan föredragning skett af Utskottets hemställan, yttrade
Herr Torpadie: Jag anhåller hos Herr Talmannen om propo¬
sition på återremiss af Lag-Utskottets nu föredragna betänkande.
Med all den aktning jag hyser för andras öfvertygelse, särdeles då
dessa andra utgöras af mina kamrater i det Utskott äfven jag har
äran tillhöra, faller det sig för mig svårt att inpassa Utskottets här
gjorda hemställan under bestämmelserna i 63 § Riksdagsordningen. Der
föreskrifves nemligen i 2:dra momentet, att, om Kamrarne i någonfråga,
som varit hänskjuten till förberedande behandling af något af de så
kallade ständiga utskotten, stanna i olika beslut, så skall det åligga
Utskottet söka sammanjemka de olika meningarna, för så vidt nemligen
skiljaktigheten icke är af den hufvudsakliga art, att någon samman-
jemkning icke är möjlig, i hvilket fall med vissa undantag frågan
förfaller. Nu hafva emellertid båda Kamrarne i denna fråga fattat
enahanda beslut, så till vida som de båda beslutat aflåtande af en
underdånig skrifvelse med begäran om framläggande af ett lagförslag
11 N:o 04.
Måndagen den 20 Maj.
i det syfte, som i betänkandet finnes omförmäldt. Men derjemte Om
bar Första Kammaren beslutat insättande i den föreslagna skrifvel-
sen af orden intill nästa lagtima Riksdag» i stället för den af Andra aktiebolag.
Kammaren beslutade ordalydelsen »för Riksdagen». Att samman- (Forts.)
jemka dessa båda olika beslut bör icke kunna möta den allra rin¬
gaste svårighet, och då dertill kommer att Första Kammaren redan
återremitterat ärendet till Utskottet, fager jag mig friheten förnya
min vördsamma anhållan om aterremiss af betänkandet.
Herr Liss Olof Larsson: Jag skall taga mig friheten yrka
bifall till Utskottets hemställan. Jag kan nemligen icke anse det
lämpligt, att Kammaren nu, då Riksdagen är sa nära sitt afsilande,
återremitterar ärendet till Utskottet. A' i hafva nyss bifallit Utskot¬
tets hemställan att en annan fråga, nemligen om förändrade grunder
för klockarnes aflöning, skall anses hafva förfallit på grund deraf,
att Kamrarne stannat i olika beslut i frågan, och dä Utskottet icke
heller i den nu föreliggande frågan ansett sig kunna sammanjemka
de olika besluten, så bör äfven den anses förfallen. Och vill nu icke
Första Kammaren bifalla detta betänkande, sä må frågan på det
sättet falla.
Herr Clairfelt: Då Första Kammaren redan återremitterat
ärendet till Utskottet, då en sammanjemkning af besluten icke kan
komma att taga lång stund inom Utskottet och fragan således all¬
deles icke kan inverka till någon förlängning af riksdagen, som i
allt fall icke lär kunna afslutas förr än någon af de sista dagarne
i denna vecka, instämmer jag med den förste talaren i hans yrkande
om återremiss.
Herr Torpadie: Jag anser mig till hvad jag nyss anförde höra
tillägga, att en återremiss alldeles icke kan orsaka någon förläng¬
ning af riksdagen. Utskottet har i det fall sammanträde kl. o i
e. in., och en sammanjemkning af besluten kan, såsom den näst
föregående talaren erinrade, icke upptaga lång stund, och sålunda
kau ett nytt betänkande från Utskottet vara att förvänta med det
snaraste. Jag vidhåller således mitt yrkande om återremiss.
Herr Rydin: Jag vill endast fästa uppmärksamheten uppå, att,
om Kammaren bifaller detta förslag, har den derigenom hindrat
Första Kammaren att fatta ett beslut, hvartill den bör vara oför¬
hindrad, nemligen att instämma i Andra Kammarens förut i frågan
fattade beslut. Detta afsåg aflåtande af eu skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om ett förslag i ämnet, utan att dock skrif-
velseu skulle innehålla något rörande tiden, da detta förslag borde
för Riksdagen framläggas. Första Kammaren har också beslutat af¬
låtande af en skrifvelse i enahanda syfte, men med det tillägg, att
Kongl. Maj:ts förslag i ämnet borde framläggas för nästa lagtima
N:o 64. 12
Måndagen den 20 Maj.
Om förordning Riksdag. Båda Kamrarne äro således ense om skrifvelsens aflåtande
an!ch kanal-3'ocl1 sammanstamma förmodligen äfven deri, att Riksdagen måtte så
aktiebolag. fort som möjligt få del af det begärda förslaget. Men om nu
(forts.) Andra Kammaren bifaller Utskottets betänkande, blefve ju Första
Kammaren förhindrad att instämma uti denna Kammares beslut, i
följd hvaraf den skrifvelse, om hvilken begge Kamrarne ju äro ense,
icke kommer till stånd.
Jag påyrkar frågans återremitterande.
Herr Liss Olof Larsson: Då jag förnummit, att Herr Tal¬
mannen hyser betänkligheter mot att framställa proposition på mitt
yrkande om bifall till Utskottets hemställan, så får jag återtaga
detta mitt yrkande och i stället föreslå, att Kammaren måtte för¬
klara sig vidhålla sitt i ämnet förut fattade beslut.
Herr Anders Persson: Jag skall endast be att få förena mig
i det af Herr Liss Olof Larsson nyss framstälda förslag. Jag tror
icke att frågan på något sätt uppskjutes derigenom, att Andra Kam¬
maren förklarar sig vidhålla sitt förut i ämnet fattade beslut. Då
förefinnes nemligen icke något hinder för Utskottet att ingå med
eu hemställan till Första Kammaren att instämma i Andra Kam¬
marens beslut; och detta är också det enda jag anser nu kan göras
åt saken.
Herr Eydin: I sak har jag ingenting emot att Kammaren
fattar ett sadant beslut, som den ärade representanten från Dalarne
löreslagit. Men jag kan icke underlåta att påpeka det origtiga deri,
att Kammaren skulle förklara att den vidkölle sitt eu gång fattade
beslut, utan att Utskottet fullgjort den skyldighet, som åligger det,
nemligen att åstadkomma ett sammanjemkningsförslag. Genom ett
sådant beslut af Kammaren, som det nu föreslagna, blefve Utskottet
förhindradt att fullgöra eu bestämd funktion, som tillkommer det¬
samma. ^ På grund häraf anser jag det formelt rigtiga vara, att
ärendet återremitteras till Utskottet.
Herr Berg: Jag ber också att få förena mig med dem, som
payrkat frågans återremitterande. Eu förklaring af Kammaren, att
den vidhåller sitt förra beslut, synes väl i och för sig icke innebära
någonting, emedan det torde vara alldeles gifvet att, så länge icke
Kammaren på inbjudning af Utskottet frångått sitt förra beslut,
Kammaren vidhåller detsamma; men om Kammaren nu i anledning
af detta Utskottets betänkande afgifver ett bestämdt förklarande att
vilja fortfarande vidhålla sitt förra beslut, skulle möjligen Utskottet
deraf anse sig vara ur stånd att uppgöra ett sammanjemkningsförslag
eller inkomma med en framställning till Första Kammaren att frångå
sitt beslut.
13 >T:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
Att frågans behandling genom en återremiss skulle draga längre Om förordning
ut på tiden, än om Kammaren fattade ett definitivt beslut, tror jag
för min del icke. Tv det är klart att, hvad beslut Kammaren än ^tiebolag.
kommer att fatta, Utskottet måste afgifva ännu ett betänkande, (Fort9.)
som åtminstone måste föreläggas Första Kammaren, och någon tids¬
förlust uppstår ej genom betänkandets anmälan äfven för denna
Kammare. Deremot befarar jag, att, om ingen återremiss från
denna Kammare nu beslutas, åtskilliga förvecklingar och dröjsmål
kunna vara att emotse. Det kan nemligen hända, att hos Utskottet
uppstår tvekan, huruvida, då denna Kammare fattat ett definitivt
beslut, men medkammaren återremitterat frågan, Utskottet kan vid¬
taga annan åtgärd än att uppmana Första Kammaren att fatta be¬
slut i frågan. Det är då efter all anledning antagligt, att Första
Kammaren, i likhet med denna Kammare, besluter att vidhålla sitt
förut fattade beslut, och Utskottet har sålunda ännu en gång fått
tvenne olika beslut af de särskilda Kamrarne, som det, enligt min
åsigt, har åliggande att sammanjemka. Ty något sammanjemknings-
förslag har ännu ej framlagts för Kammaren. Utskottets förelig¬
gande betänkande kan nemligen ej anses annorlunda än som eu
tolkning af de föregående besluten. För min del tror jag derför,
att, om vi icke vilja att frågan nu skall förfalla, det rigtigaste
torde vara att den återremitteras, hvilket jag äfven påyrkar.
Herr Magnus Jonsson: För min del skall jag icke taga mig
illa om Kammaren beslutar att återremittera frågan, men skall emel¬
lertid be att få yttra några ord för att tillkännagifva min åsigt i
saken. Af det betänkande rörande klockarnes aflöning, som nyss
var föremål för Kammarens behandling, visade sig att båda Kam¬
rarne stannat i olika beslut i frågan. Första Kammaren hade, emot
Utskottets tillstyrkan, beslutat att klockarelönen på landet skulle till
utgörande fördelas med halfva beloppet af den fasta egendomen efter
dess fyrktal och med återstoden på församlingens samtlige medlem¬
mar efter den för rösträtt å kyrkostämma stadgade grund. Andra
Kammaren deremot har i detta fall beslutat, att samma lön skall
utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma stadgade grund, med rät¬
tighet för församlingen att låta någon mindre del af lönen utgå med viss
personlig afgift. Der föreslog icke Lag-Utskottet någon sammanjemk-
ning, oaktadt ett sådant förslag, enligt min tanke, ganske lätt kunnat
uppgöras, och Utskottets hemställan, att detta ärende genom Karnrar-
nes skiljaktiga beslut måtte anses förfallet, har nyss af Kammaren god¬
känts. Oaktadt jag således anser att äfven i den fråga som nu är under
öfverläggning en sammanjemkning af Kamrarnes olika beslut lätt
kan ske, måste jag likväl såsom min uppfattning uttala, att, då Lag¬
utskottet här icke heller föreslagit någon sammanjemkning och Ut¬
skottet dervid handlat konseqvent, Kammaren äfven bör vid behand¬
ling af dessa båda frågor handla lika konseqvent. Jag anser således,
att, när man i förra frågan icke beslutat någon sammanjemkning,
N:o 64. 14
Måndagen den 20 Maj.
(Forts.)
Om förordning så bör man lika litet göra det vid den nu föreliggande, och instäm-
^ocTi kanal-'mer ^er^r i ^ Herr kiss Olof Larsson framstälda yrkandet.
aktiebolag.
Herr Lyttkens: Det är dock en ofantlig skilnad mellan den
fråga en talare förut uppställt till jemförelse och nu föreliggande fråga.
I denna fråga hafva Kamrarne varit eniga om sjelfva saken, men
deremot stannat i olika beslut i fråga om tiden för lagförslagets
framläggande. Enligt Andra Kammarens beslut skulle Riksdagen
icke nämna någon tid, inom hvilken den önskade att få emottaga
Regeringens förslag. Enligt Första Kammarens beslut åter skulle
Riksdagen anhålla att förslaget måtte redan för nästa riksdag fram¬
läggas. Beträffande dessa båda beslut kan en sammanjemkning myc¬
ket väl ega rum. Men i fråga om de olika principerna för kloekar-
nes aflöning är sammanjemkning rent af omöjlig. Jag kan således
icke annat än i alla delar instämma med Herr Berg och påyrkar
derför, i likhet med honom, återremiss.
Öfverläggningen var slutad. Herr Talmannen upptog de yr¬
kanden, som derunder blifvit gjorda, nemligen dels på återremiss och
dels på antagande af det förslag, Herr kiss Olof Larsson i sitt se¬
nare anförande framstäf; hvarefter Herr Talmannen, medförklarande,
att han, enär, efter Herr Talmannens uppfattning, Andra Kamma¬
ren icke egde rätt att besluta, att ett af Första Kammaren fattadt
beslut skulle anses hafva förfallit, ansåge sig förhindrad framställa
proposition på bifall till Utskottets hemställan, gaf propositioner i
enlighet med ofvan berörda, under öfverläggningen framstälda yrkan¬
den; och beslöt Kammaren till Utskottet återförvisa det förevarande
ärendet.
§ 15.
Ang. omarbet- Föredrogs Första Kammarens protokollsutdrag N:o 177, hvilket
mng af kngs- jjade följande lydelse:
,ujarne‘ »Efter föredragning, af Första Kammarens Tillfälliga Utskotts
utlåtande N:o 15, om underdånig skrifvelse angående omarbetning
af krigslagarne, biföll Kammaren Utskottets hemställan med ute¬
slutande af sista delen deraf, så lydande: »samt att underordnade
vid krigsmakten, genom uttryckliga stadganden i krigslagarne, derest
sådana icke redan finnas, tillförsäkras lagligt skydd mot våld och
förolämpning af förmän»; och som Andra Kammarens i ämnet fat¬
tade beslut följaktligen icke blifvit oförändradt antaget, skulle ären¬
det, jemlik! 3 mom. i 63 § Riksdagsordningen, till Medkammaren
återlemnas.»
Ordet begärdes af
Herr Hedin, som anförde: Herr Talman! Jag kan icke under-
Måndagen den 20 Maj.
15 If:o 64.
trycka den bekännelse att det varit med mindre behagliga känslor som Ang. omariet-
jag fått detta protokollsutdrag från Första Kammaren i min band. Om nin3 a{r^>3S'
jag icke allt för mycket misstager mig om den åsigt, från hvilken mo-
tionen om omarbetning af krigslagarne utgått, torde den punkt, *■ or s')
hvilken Första Kammaren uteslutit ur sitt Tillfälliga Utskotts för¬
slag, vara den, som ligger Andra Kammarens majoritet mest om
hjertat. Och tillätes det mig att sluta till minoritetens inom denna
Kammare åsigt från min egen, så kan jag säga, att samma af För¬
sta Kammaren uteslutna punkt äfven är den, som ligger minorite¬
ten här i Kammaren mest om hjertat.
Det Första Kammarens Tillfälliga Utskott, som behandlat denna
fråga, har såsom sitt förslag framstält ungefär samma formulering
som den, hvilken vid omröstningen här i Kammaren omfattades af
en med majoriteten i det närmaste jemnstark minoritet. Utskottet
har endast gjort en och annan mindre afvikelse från detta senare
förslag, såsom att orden »kan ske» i detta förslag ändrats till »ske
kan», ordet »krigslagen» ändrats till »krigslagarne» och ordet »för¬
olämpningar» ändrats till »förolämpning», — allt ändringar, hvilka
icke förefalla mig synnerligen betydelsefulla — samt slutligen att
efter orden »uttryckliga stadganden i krigslagarne» tillagts: »derest
sådana icke finnas», ett tillägg, hvarom jag måste uttala såsom min
mening, att detsamma icke är lyckligt, emedan det innebär att Riks¬
dagen inför Kongl. Maj:t förklarar sig icke veta, huruvida ej sådana
stadganden redan finnas i krigslagarne, som Riksdagen anser böra
der införas. Detta är dock en fråga, som Riksdagen först bör af¬
göra och synes enklast kunna afgöra genom att slå upp krigslagarne
och genomläsa dem.
Emellertid kunde dessa dels obetydliga och dels mindre lyckliga
förändringar, som Första Kammarens Tillfälliga Utskott vidtagit,
gerna hafva fått passera, och jag för min del skulle icke haft nå¬
got emot, i fall Första Kammaren inskränkt sig till dessa ändrin¬
gar, att Andra Kammaren för vinnande af ett resultat instämt i
medkammarens beslut. Men nu tillkommer, som sagdt, att Första
Kammaren ur sitt Tillfälliga Utskotts utlåtande uteslutit just den
punkt, om hvilken jag förmenar att Andra Kammaren enhälligt hyst
den uppfattningen, att vid blifvande revision af krigslagarne Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet derpå företrädesvis bör fästas. Det har upp-
gifvits i tidningsreferat, att mot denna bestämmelse, som afsåg un¬
derordnades skydd mot förolämpningar af deras förmän, blifvit inom
Första Kammaren framstäld den anmärkning, att uttalandet af eu
sådan önskan, förutsättningen af behofvet utaf ett sådant stadgande
i krigslagarne skulle innebära en förnärmelse emot den svenska
officerscorpsen. Det förefaller mig, som skulle anmärkarne dervid
icke ihågkommit, att tjenstgöringsreglementet förutsätter möjligheten
af att en officer kan fela och förgå sig. Det synes vidare icke hafva
fallit dem in, att Sveriges embetsmannacorps icke veterligen ansett
sig förnärmad deraf, att ett helt kapitel i strafflagen, nemligen det
Nio 64. 16
Måndagen den 20 Maj.
Ang. ojnärhet- 25:te, handlar om brott af embetsman. Slutligen skall jag, då det
'7img aj krigs- icpe kan vara mig tillåtet att ingå i något egentligt bemötande af
ojairee. anförda i medkammaren, inskränka mig till blott den erinran
or s' att denna uppfattning, som gör frågan om en lagstiftning till skydd
för svenske medborgares rättigheter till en etikettsfråga, synes mig
vara högeligen karakteristisk för dem, som framstäf en sådan an¬
märkning, och för dem, som låtit förslaget falla för densamma.
Jag skall icke tillåta mig att framställa något yrkande. Det
må tillkomma de personer, från hvilka initiativet till en framställ¬
ning till Kongl. Majit om förändringar i krigslagtiftningen utgått.
Men om från det hållet framställes ett yrkande om rent afslag å
förslaget, kommer jag att deri förena mig.
Herr Torpadie: Jag är helt och hållet förekommen af den
ärade talaren på stockholmsbänken; och det kunde måhända under
sådana förhållanden vara öfverflödigt för mig att vidare yttra mig.
Men jag skall blott bedja att få föra tillbaka i Kammarens minne
hurusom det beslut, som Kammaren fattade då ärendet förra gången
var föremål för handläggning, visserligen tillkom med knapp majo¬
ritet, men att minoriteten, såsom Herr Hedin rigtigt erinrade, röstade
för ett annat förslag, som var temligen lika med det, som nu före¬
ligger från Första Kammarens Tillfälliga Utskott. Och så vidt minnet
icke sviker mig, hördes under Kammarens förra debatt i denna fråga
icke ett enda yrkande på rent afslag. Det må således icke anses
otillständigt att säga att Kammaren i denna punkt var fullt ense.
Och vid sådant förhållande skulle det förefalla besynnerligt om
Kammaren nu frånginge det beslut som Kammaren redan fattat.
Jag skall vidare bedja att få instämma med Herr Hedin i hvad
han yttrade om de känslor, med hvilka embetsmännen i Sverige emot¬
taga 25:te kapitlet i nya strafflagen, samt att derjemte få tillägga
den erinran, att före denna strafflags införande voro förhållandena
beträffande de civile tjenstemännen alldeles lika dem, som nu gälla
för de militäre i fråga om desse senares strafflagstiftning. Förr
dömdes alla svenske domare och eu del andre embetsman lika efter
lista paragrafen i lista kapitlet Rättegångsbalken, som endast med
ett par ord yttrar sig om domares embetsförselser. Men icke föll det
derför någon domare in att, när 1864 års strafflag infördes, deri se
en skymt af förolämpning, lika litet som man kan säga att dess
25:te kapitlet var betingadt af någon depravation inom embetsmanna-
corpsen. Det skälet, att den ifrågasatta nya lagstiftningen för krigs¬
makten skulle innebära en förnärmelse emot den svenska officers-
corpsen och sålunda af densamma uppfattas, tror jag derför icke
vara hållbart. Och dessutom vill jag fästa uppmärksamheten på, att
hvad denna Kammare på grund af sitt Femte Tillfälliga Utskotts
hemställan beslutat, i sjelfva verket icke är någon förnärmelse, ty
detta beslut innebär blott en begäran om sammanförande och för¬
tydligande af redan befintliga stadgande!!, på det att i strafflagen
Måndagen den 20 Maj.
17 N:o 64.
för krigsmakten måtte beredas skydd mot förolämpningar från för- Ang. omarbet
man. Och lika med Herr Hedin anser jag denna punkt vara såmn^ af krl3s
vigtig, att jag för min del icke heller kan tillstyrka Kammaren att
godkänna Första Kammarens beslut. or s'
Herr Carl Ifvarsson: Det är verkligen egendomligt att se
huru förhållandena gestalta sig i fråga om vårt försvarsväsende.
Under föregående liksom under eu del af detta år har man alltid
hört det uttalandet från Första Kammaren, att försvaret borde ord¬
nas så fort som möjligt. Och man har äfven ifrån många håll hört
uttalas stora förhoppningar derom, att, om en ny försvarsorganisa¬
tion antages, de underordnade inom armén skola komma att be¬
handlas mycket väl af befälet samt att de under sin tjenstetid skola
komma att genomgå ett slags folkhögskola. Men nu när Andra
Kammaren framlagt ett förslag, som skulle leda till detta mål, nu
ser man, att detta förslag icke vunnit framgång inom Första Kam¬
maren, utan har Medkammaren förkastat dels förslaget om förändring
af 87 § Regeringsformen i det syfte, att jemväl krigslagarne skola
stiftas af Konung och Riksdag gemensamt, och dels de väsentligaste
delarne af förslaget angående revision af krigslagarne. Visserligen
har Första Kammaren i det senare afseendet i någon mån gått
Andra Kammarens önskan till mötes, men icke hvad angår försla¬
gets väsentligaste delar. Hade deremot Första Kammaren beslutat
i öfverensstämmelse med dess Tillfälliga Utskotts hemställan, så
skulle jag för min del hafva tillstyrkt Andra Kammaren att in¬
stämma i ett sådant beslut. Ty då hade Första Kammaren, om
icke med samma ord som vi, dock uttalat nödvändigheten af att
bereda de underordnade vid armén skydd mot missgrepp af de öfver-
ordnade. Men nu, då Första Kammaren frångått Utskottets förslag,
kan jag icke underlåta att på det högsta afstyrka bifall till en för¬
ening med Första Kammaren i denna fråga. Jag säger nemligen, i
likhet med en föregående talare, att för den händelse Andra Kam¬
maren skulle gå in på att ur sitt förslag utesluta just det, som
Första Kammaren uteslutit, så skulle det utan tvifvel för framtiden
se ut som om Andra Kammaren ville släppa efter i den punkt, som
ligger Kammaren mest om hjertat. Men om förslaget nu förfaller,
så visar sig deraf, att denna Kammare håller fast vid hvad den
åsyftat. Och detta skulle äfven vid eu blifvande revision vara till
bättre ledning för Kongl. Maj:t än om Kammaren nu gåfve efter
och ginge in på något, som den i framtiden utan tvifvel finge
ångra. Om Riksdagen, till följd af Andra Kammarens undfallenhet
i denna fråga, skulle komma att till Kongl. Maj:t aflåta en skrif¬
velse, sådan som Första Kammaren föreslagit, och Kongl. Maj:t
låter föranstalta en revision af krigslagarne i enlighet med denna
skrifvelse, då uppstår den frågan: kan man vara belåten med en
sådan revision? Nej, visst icke! Men skulle man sedan visa sin miss¬
belåtenhet och säga: det var ej meningen att Kongl. Maj:t skulle
Andra Kammarens Prof. 1878. N:o 64. 2
N:o 64. 18
Måndagen den 20 Maj,
Ang. omarbet- stanna vid detta, utan gå ännu längre, så erhåller man utan tvifvel
ning af krigs- svaret: I däfven sjelfve släppt efter i den vigtigaste delen af
lagame. fr|gan och fan derför skylla Eder sjelfve. Jag tror, att detta är
(Forts.) eu gangp-a vigtig synpunkt, hvarför denna omständighet icke bör'
lemnas opåaktad.
Så vidt jag rätt uppfattade den förste talaren, så gjorde han
icke något yrkande. Men den andre talaren yrkade deremot, att
Andra Kammaren icke måtte biträda Första Kammarens beslut, utan
vidblifva sitt eget. Jag förenar mig med honom uti detta yrkande-
och anhåller om proposition derå.
Medan jag har ordet vill jag tillägga några ord i fråga om
försvarsväsendet och krigslagstiftningen. Jag vågar då göra en vörd¬
sam hemställan till de af denna Kammares ledamöter, som äfven
efter denna riksdags slut komma att deltaga uti Kammarens beslut,
att de icke måtte försumma att vid en kommande riksdag väcka till
lif frågorna om förändring af 87 § Regeringsformen uti af mig re¬
dan angifvet syfte, samt om en revision af krigslagarne; den senare-
för så vidt den då icke redan egt rum. Men det är äfven en gam¬
mal fråga, nu nästan utsliten, som jag åter ville hafva upplifvad,
och det är frågan om en förändrad organisation af krigsdomstolarne
i det syfte, att icke allt för många militärer der komma att i be¬
sluten deltaga.
Jag anhåller vördsamt om proposition på mitt här ofvan fram-
stälda yrkande.
Häruti förenade sig Herr Magnus Andersson.
Herr Key: Äfven jag anser att det vore vida bättre, om frågan
folie vid denna riksdag, än om Ändra Kammaren biträdde Första.
Kammarens beslut. Hade deremot Första Kammaren biträdt Herr
Bergs förslag, så skulle jag nu hafva yrkat bifall dertill, emedan
detta förslag, såsom den siste talaren nämnde, innefattar egentligen
detsamma, som i denna Kammares utskottsbetänkande föreslagits,
fastän i mildare form. Men då Första Kammaren uteslutit så högst
väsentliga delar såväl af Utskottets af Andra Kammaren godkända,
förslag, som af Herr Bergs förslag, må jag säga, att allt det öfriga
kan resa samma väg. Jag skulle derför icke vidare upptaga Kam¬
marens tid, utan helt enkelt inskränka mig till att yrka det Andra
Kammaren måtte vidhålla sitt föregående beslut, derest jag icke hade
eu särskild anledning att yttra ännu några ord.
Det finnes nemligen eu gammal bortglömd Kongl. kungörelse,
om hvars tillvaro jag önskar att uppfriska minnet genom att få
densamma intagen uti just denna Riksdags protokoll. Och jag be¬
gagnar nu det sista tillfället härtill, som erbjuder sig i sammanhang
med frågan om revision af krigslagarne. Denna kungörelse, som är
utfärdad den 23 April 1811, rörer förstärhiingsmansJca/pet — hvit-
Måndagen den 20 Maj.
19 N:o 64.
ket, såsom vi veta, utgjorde början till den allmänna beväringen
året derpå — den lyder sålunda:
WI Carl med — — — — — —
Ehuru Wi äre öfvertygade, åt Befälet inom Wår Armée och
Wåre Flottor icke underlåter, åt med den foglighet behandla Fä¬
derneslandets Försvarare, som desses dyrbara kall det fordrar, läte
Wi likväl nu Nådige Ordres till vederbörande befälhafvare afgå, åt
noga vaka deröfver, åt Soldaten på intet sätt förnärmas, då han
sine skyldigheter uppfyller, och åt, vid pröfningen af bestraffningar,
den yttersta uppmärksamhet användes, så åt endast den verkeligen
brottslige näpses och till straff befordras. Wi vilje äfven i Nåder
vara betänkte åt låta öfverse såväl de nu gällande Krigs-Articlar,
som öfriga Krigs-Disciplinen rörande Stadgar och Författningar.
För öfrigt, och då Wår Faderliga ömhet för alle Wåre trogne un-
dersåter gör Oss till en helig plikt, åt förekomma förnyandet af de
olyckor och det elände, som efterlemnat et så sorgligt minne af
förre Landtvärnet, så hafve Wi härmedelst på det kraftigaste velat
försäkra Wåre älskade undersåtare, åt det nya Förstärkningsmanska-
pet skal med huldhet och synnerlig vård omfattas, i händelse af
skada eller sjukdom, med noggranhet skötas, samt i alla afseenden
dela lika öde och sorgfälliga behandling som Wår öfriga Krigsmagt.
Wår Kärälskelige Herr Son, Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, som
i farans och nödens stund kommer att leda Rikets Krigsmagt till
Fosterjordens försvar, skal i detta afseende vidtaga de verksammaste
anstalter. Det alle, som vederbör, hafve sig hörsammeligen åt efter-
rätta. Till yttermera visso hafve Wi detta med Wårt Konungsliga
Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott den 23 April 1811.
Under Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
Efter Des Förordnande:
CARL JOHAN.
(L. S.)
W. Carpelan.
När man nu jemför tidsskilnaden mellan året 1811 och året
1878; när man jemför hvad Kongl. Maj:t eller rättare hvad Kron¬
prinsen Carl Johan skref 1811, och han gjorde detta sjelfmant, då
fråga var om förstärkningsmanskapet och den allmänna beväringens
införande, med hvad som blifvit skrifvet och yrkadt i år, då fråga
varit om en så stor utsträckning af den allmänna värnpligten, som
nu varit föreslagen, nemligen från 5 till 20 år, genom hvilken åt¬
gärd en betydligt större del af svenska folket än förut och under
eu betydligt längre tid skulle ställas under krigslagarne, då vågar
jag påstå, att den nervösa ömtålighet, som i denna fråga visats här
vägg om vägg med oss, varit allt annat än befogad, äfvensom att
den mera genomgripande framställning, som i ämnet gjorts af Andra
Kammaren, haft fullgiltig grund.
Ang. omarbet¬
ning af krigs¬
lagarne.
(Forts.)
N:o 64. 20
Ang. omarbet¬
ning af Tcrigs-
lagarne.
(Forts.)
Måndagen den 20 Maj.
Med anledning af livad jag nu yttrat anhåller jag, det Andra
Kammaren icke måtte biträda Första Kammarens beslut, utan vid¬
hålla sitt eget.
Herrar Lyth, Per Nilsson i Kulhult, Danielsson, Nils Pettersson,
Jonas Jonasson i Gullaboås och Sven Andersson instämde med Herr Key.
Herr Samuel Johnson: Här har försports från Första Kam¬
maren, att det skulle innebära ett misstroendevotum emot den svenska
officerscorspen, derest det af Andra Kammaren i denna fråga beslutade
skrifvelseförslaget komme att till Kongl. Maj:t aflåtas. Detta tror
jag dock icke. Jag erkänner visserligen, att inom svenska officers-
corpsen äro ganska många, ja till och med de allra fleste officerarne
humane och präktige karlar, som derför äro verkligt afhållne af
manskapet. Men det finnes tyvärr äfven undantag från denna regel,
och detta gör, att eu förändring af krigslagarne, i af Herr Carl
Ifvarsson in. fl. angifvet syfte, är af behofvet påkallad. Jag skall
nu icke länge upptaga Kammarens tid, utan anhåller att få förena
mig med de talare, som yrkat att denna Kammare måtte vidhålla
sitt i ämnet redan fattade beslut.
Medan jag har ordet, anhåller jag emellertid att få uppläsa
några rader ur en broschyr, jag här har i min hand, rörande eu
händelse, som passerat på ett läger under sistlidet års sommar. Dessa
rader lyda sålunda: »Under en af dagarne i denna vecka hade man
under nu pågående möte å Frösö läger tillfälle åse en mindre vanlig
bestraffning, i det nemligen en äldre jägare för någon mindre för¬
seelse blef bakbunden vid en påle, der han midt i solbaddet måste
qvarstå omkring två timmars tid, samt att jägaren derunder tillde¬
lades slag af ett ridspö å en mera ömtålig kroppsdel. Af åsyna
vittnen hafva vi hört uppgifvas, att denna bestraffning väckt stort
missnöje såväl hos underbefäl som manskap.» Om man får antaga
berättelsen om denna summariska bestraffning vara sanningsenlig,
så är det verkligen att beklaga, att något sådant kan hända i våra
dagar. Och jag frågar derför, om icke en redaktionsförändring af
våra krigslagar är högst nödig?
Såsom jag redan haft den äran tillkännagifva, yrkar jag, det
Andra Kammaren måtte vidhålla sitt tidigare beslut i ämnet.
Herr Adlercreutz: Jag är hufvudsakligen ense med de talare,
som förut i saken uppträda men med afseende på stadgandet i 63 §
Riksdagsordningen anser jag i fråga om det af dem framstälda yr¬
kande det vara mera formenligt, att Kammaren fattar ett beslut af
den lydelse, »att Kammaren, med vidhållande af sitt förut i frågan
fattade beslut, öfverlemnar detta ärende till Första Kammaren till
förnyad ompröfning)), och får jag hos Herr Talmannen anhålla om
proposition å det yrkande jag ber att i denna rigtning nu få fram¬
ställa.
21 N:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
Herr Carl Ifvarsson: Ja, antingen man gör den af Herr Ad- Äng. omarbet-
lercreutz påyrkade förklaring eller icke, faller det af sig sjelft, att mn9 a£.^s‘
ett protokollsutdrag om Kammarens beslut skall afgå till Första ^Forts
Kammaren, som då må taga ärendet i ompröfning. Jag bar emel¬
lertid ingenting emot, om det af Herr Adlercreutz framstälda för¬
slag bifalles.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gaf Herr Talmannen
propositioner såväl på bifall till Herr Carl Ifvarssons yrkande som
ock på antagande af det förslag till lydelse för beslutet, som Herr
Adlercreutz framstält; och fann Herr Talmannen den förra propo¬
sitionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes, i
anledning hvaraf en så lydande omröstningsproposition uppsattes,
justerades och anslogs:
Den, som vill att Kammaren, med vidhållande af sitt förra be¬
slut, icke skall biträda Första Kammarens beslut i frågan, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren beslutat att, med vidhållande af
sitt förra beslut, ånyo öfverlemna ärendet till Första Kammaren till
förnyad ompröfning.
Omröstningen företogs och visade 60 Ja mot 80 Nej; hvadan
beslut fattats i enlighet med nej-propositionen.
§ 7.
Efter det Herr Talmannen nu aflägsna! sig, föredrogs, under Om ändringar
Herr vice Talmannens ledning, Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 12, angående vissa uppskjutna frågor rörande ändringar af oror n ns
stämpelpappersafgiften.
Utskottet hade, sedan Riksdagen numera i hufvudsaken antagit
den af Kongl. Maj:t föreslagna lönereglering för visse tjensteman vid
landsstaten, i förevarande betänkande utlåtit sig öfver Kongl. Maj:ts
nådiga proposition N:o 14, angående ändringar i nu gällande före¬
skrifter om stämpladt papper; och hade Utskottet, i anledning af
samma nådiga proposition, uppgjort ett förslag till ändring af §§ 2,
5, 7 och 13 i gällande stämpelpappersförordning, hvilket förord-
ningsförslag blifvit betänkandet bilagdt; hvarjemte Utskottet i sju
N:o 64. 22
Måndagen den 20 Maj.
Om ändringar i särskilda punkter gjort hemställanden om godkännande af de sär-
!S?Sr'sldlda delarne af berörda förordningsförslag.
Herr Bekmer, hvilken hos Herr vice Talmannen begärt ordet
för att yttra sig rörande sättet för föredragningen af förevarande
ärende, blef för sådant ändamål uppropad och anförde: Då man ge¬
nomläser lista punkten af detta betänkande, finner man att åtgöran¬
det af densamma är beroende på den utgång näst följande andra
punkt kan komma att få. Vid sådant förhållande tillåter jag mig
föreslå att andra punkten matte först föredragas och afgöras. Jag
ber pa samma gång få hemställa, att Kammaren behagade besluta
att det vidlyftiga författningsförslaget icke måtte uppläsas, utan en¬
dast de särskilda punkterna i sjelfva betänkandet. I den händelse
Kammaren behagade besluta i enlighet med min först framstälda
begäran, anhaller jag att anyo få ordet för att yttra mig om andra
punkten af betänkandet.
På derom af Herr vice Talmannen gifven proposition, biföll
Kammaren hvad Herr Behrner beträffande föredragningsordningen
nu föreslagit; och skedde alltså först uppläsning af Utskottets hem¬
ställan i
punkten 2,
_ att § 5 af stämpelpappersförordningen måtte erhålla den i det
betänkandet oifogade författningsförslag förekommande lydelse.
Berörda paragraf lydde i författningsförslaget sålunda:
Om stämpel dels å domar, utslag, resolutioner och. andra dy¬
lika handlingar, som utfärdas af domstolar, embetsverk och
myndigheter, dels ock till handlingar, som dit inlemnas eller
derstädes företes.
Domstolar, embetsverk och myndigheter indelas i afseende på
den stämpel, som till omförmälda handlingar erfordras, uti följande
sex afdelningar:
Första Afdelningen.
Öfverståthållareembetet; Öfverintendentsembetet; — — —
sjömanshus; Landträntmästare; Häradsskrifvare.
Andra Afdelningen.
Underdomstolar å landet.
Måndagen den 20 Maj.
23 N:o 64.
Om ändringar
±V6clj6 Åj delning 671. stämpelpappers
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och till landsstaten hörande ^0 ^Fortg ^
tjensteman med undantag af Landträntmästare och Häradsskrifvare.
Fjerde Afdelningen.
Rikets Kollegier; Stats-kontoret; Medicinalstyrelsen; Akademi-
kanslersembeten; Serafimerordensgillet; Direktionen öfver Serafimer-
lasarettet; Generalpoststyreisen; Telegrafstyrelsen; Generaltullstyrel¬
sen; Fångvårdsstyrelsen; Skogsstyrelsen; Krigsöfverdomstolar samt
.andra af Kongl. Maj:t tillsatta styrelser, komitéer och myndigheter,
hvilka icke finnas i denna eller öfriga afdelningar särskilt upptagna.
Femte Afdelningen.
Rikets Hofrätter.
Sjette Afdelningen.
Statsdepartements-, Justitierevisions- samt Hof-expeditionerna,
äfvensom Riksrätten.
Alla handlingar, som icke i 3, 4 och 6 §§ finnas ornfor-
mälda, skola, då de från förenämnda verk och myndigheter utgifvas
•eller dit inlemnas, vara försedda med stämpel till följande belopp:
|
lista
|
2: dra
|
3:dje
|
4:de
|
5: te
|
6:te
|
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Handlingar som utgifvas:
Stämningar, konstitutorialer
och förordnanden beläggas
med stämpel för hvarje ark
|
|
so
|
|
so
|
|
50
|
1
|
|
2
|
|
2
|
|
Kommunikationeresolutioner,
meddelade af de i 3:dje af¬
delningen upptagna myn¬
digheter ........................
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Protokoll, ehvad de innefatta
beslut eller icke, med %m-
dantag af här nedan sär-
skildt nämnda,
för första arket...............
|
1
|
|
2
|
|
3
|
|
1
|
|
3
|
|
3
|
|
för andra arket...............
|
1
|
—
|
1
|
50
|
2
|
—
|
1
|
—
|
3
|
—
|
3
|
—
|
för hvart och ett af de öf¬
riga arken .....................
|
1
|
25
|
1
|
50
|
2
|
—
|
1
|
—
|
3
|
—
|
3
|
—■
|
U:o 64. 24
Måndagen den 20 Maj.
Om ändringar i
stämpelpappers-
|
|
l:sta
|
2:dra
|
3:dje
|
4:de
|
5: te
|
|
förordningen.
|
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
afdel-
|
(Forts.)
|
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
ningen.
|
|
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
|
Domar, utslag och resolutio-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ner med rubrik, med un-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
dantag af här nedan sär-
skildt nämnda,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
för första arket...............
|
1
|
—
|
—
|
—
|
3
|
_
|
1
|
_
|
9
|
.
|
15
|
|
|
för andra arket............
|
1
|
|
|
|
|
|
1
|
|
2
|
|
2
|
|
|
för kvart och ett af de öf-
riga arken .....................
|
7
|
25
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
2
|
2
|
|
Protokoll, utslag och resolu-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lutioner med rubrik, lwilka
frän någon af de i 3:dje,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4:de, 5:te och 6:te afdelnin-
gama upptagna myndighe-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ter utgifvas till part, hvil¬
ken icke författningsenligt
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
är pligtig att desamma
lösa,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
för första arket...............
|
|
|
|
|
1
|
|
|
50
50
|
1
1
|
|
|
|
|
för andra arket...............
för hvart och ett af de öf-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
|
|
riga arken .....................
Tergalresolution eller de fini-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
25
|
—
|
50
|
1
|
—*
|
1
|
—
|
|
tint beslut, tecknadt å före¬
tedd handling, då sådan re¬
solution af Konungens Be¬
fallningshafvande meddelas
|
|
|
|
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gravationsbevis, som af domare
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
på landet meddelas, skola
förses med stämpel till
samma belopp, som den för
beviset utgående lösen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Annat bevis äfvensom alla an-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
dra utgående handlingar
samt afskrifter för hvarje
ark .............................
|
|
50
|
|
50
|
|
50
|
|
50
|
1
|
|
1
|
|
|
Handlingar som inlemnas:
Underdåniga deduktioner och
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kontradeduktioner .........
med tillökning af två kro¬
nor för hvarje ark utöfver
det första.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5
|
|
|
Ansökningar, besvärs- och för-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
klaringsskrifter, som inlem¬
nas till de under fjerde,
femte och sjette afdelnin-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
garna upptagna verk och
myndigheter, för hvarje ark
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
50
|
|
50
|
|
50
|
|
Deremot äro bilagor från stäm-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
pelafgift ........................
|
fria
|
fria
|
fria
|
fria
|
fria
|
fria
|
|
Likaså äro alla andra hand-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lingar, som inlemnas till
embetsverk och myndighe¬
ter, tillhörande första, an¬
dra och tredje afdelnin-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
garna från stämpel .........
|
fria
|
fria
|
fria
|
|
|
|
|
|
|
Måndagen den 20 Maj.
25 N:o 64.
Sedan Utskottets ofvannämnda hemställan blifvit föredragen, Om ändringar
lemnades ordet åter till stämpelurs
j or ordningen.
Herr Behmer, som yttrade: Med nu föreliggande förslag är (Forts')
jag så till vida tillfredsstäld som Utskottet, i likhet med Kongl.
Maj:t gillat den åsigt som jag tillät mig uttala vid 1876 års riks¬
dag, då den nya stämpelpappersförordningen antogs. Jag yttrade
nemligen då, att det icke kunde vara lämpligt att allmänhetens af-
gifter för olika, men med hvarandra likstälda myndigheters expedi¬
tioner komme att i mål af samma beskaffenhet utgå med olika be¬
lopp; utan att lika stora afgifter borde för likartade protokoll af
dessa myndigheter debiteras. Men jag måste beklaga, att Utskottet
icke kunnat komma till sådant resultat på annat sätt än genom att
höja afgifterna. För icke längre tid sedan än 1876 beslöts en för¬
höjning af 25 öre pr ark i afgifterna för utgående expeditioner från
hofrätt, rådhusrätt, magistrater och Konungens Befallningshafvande.
Ku tyckes man vilja lägga en ytterligare afgift af 50 öre på första
och andra arket och 75 öre på tredje och följande ark. Förhöj¬
ningen i totalafgifterna för expeditioner från nyssnämnda myndig¬
heter skulle således blifva 38 '/3 procent för första arket, 667S pro¬
cent för andra arket och 100 procent för tredje och följande ark.
Detta är enligt min tanke en brist på fasthet och stadga i författ¬
ningen, hvaröfver allmänheten med skäl kan beklaga sig. Detta
missförhållande framstår ännu mer tydligt, om man ser efter huru
det i detta hänseende tillgår vid häradsrätt. Man finner då att
samma slags expeditioner som år 1876 debiterades med 2 kronor 25
öre, följande år 1877 kostade endast 2 kronor. Skulle nu det före¬
liggande förslaget antagas af Riksdagen, komme enahanda expedi¬
tioner att år 1879 debiteras med 3 kronor. Det blefve sålunda på
ett verkligen direkt sätt som allmänheten finge känning utaf att
landsstaten nyligen fått löneförhöjning; och jag tror icke att någon
skall blifva belåten dermed. Det var emellertid en rättvis sak att
denna löneförhöjning egde rum, och för min del skulle jag icke
ogerna sett, om den hade skett i samma utsträckning som Kongl.
Maj:t begärt. Men jag finner det alldeles icke rättvist att medbor¬
gare, som af eu eller annan orsak stundom kanske dertill nödgade,
anlita domstolarne, skola betala nämnda löneförhöjning; och allra
minst finner jag det rättvist att städernas invånare, då de vända
sig till domstol, skola betala ökad expeditionslösen, derför att lands¬
statens tjenstemän, af hvilka städerna hafva föga eller ingen nytta,
fått löneförhöjning.
Jag har äfven en annan anmärkning att gorå. På samma gång
som Utskottet föreslagit en förhöjning af stämpelafgiften, har Ut¬
skottet återgått till den olikhet å stämpel på de särskilda expedi-
tionsarken, som Utskottet för sin del fördömde år 1876, då denna så
kallade tilläggsstämpel existerade, hvilken orsakade tillkomsten af
nu gällande stämpelpappersförordning. Det hjelper icke här att Ut-
Jf:o 64. 26
Måndagen den 20 Maj.
■Om ändringar i skottet åberopar satt en sådan olikhet i stämpel å första och föl-
*Stförordningen. janc*e ai'k rec^an finnes föreskrifven för vissa expeditioner från de i
(Forts) ' fJer(ie ocl:i fem.te afdelningarna upptagna embetsverk och myndig¬
heter», ty härvid bör observeras, att expeditioner från dessa myndig¬
heter aldrig skrifvas på stämplad t papper, emedan det icke tillver¬
kas kartor till den valören som för dessa expeditioner är föreskrif¬
ven, utan dessa expeditioner skrifvas på vanligt skrifpapper, som
derefter belägges med stämpel. Vidare bör observeras, att dessa verk
och myndigheter hafva betydligt större personal till sitt förfogande
än underrätterna.
Det var egentligen dessa anmärkningar, som jag ville göra mot
Utskottets förslag. Det kunde nog finnas skäl att framställa flera
sadana; men jag skall för tillfallet inskränka mig till det redan
sagda, emedan jag antager att flere följande talare skola upptaga
frågan till närmare skärskådande.
För närvarande, och innan jag hört den diskussion som jag för¬
modar komma att ega rum i denna fråga, vill jag icke framställa
något yrkande.
Herr Liss Olof Larsson: För min del kan jag icke vara
med om att bifalla detta af Utskottet framlagda förslag. Förslaget
är naturligtvis tillkommet för att betacka de utgifter Riksdagen be¬
viljat för löneförhöjningar åt landsstatens embets- och tjenstemän.
Vi hafva redan i dag voterat om två millioner som skola upplånas,
hufvudsakligen för att derigenom slippa ifrån en ökad bevillning.
Af denna anledning var det nemligen som man beslöt sig för att
anse betäckandet af ökningen i statens jernvägars materialförråd
och kassaförlag såsom ett lånebehof och röstade för att upplåna den
erforderliga summan.
Nu vill man, för det man ökat landsstatens löner, kasta en
del af kostnaden för denna löneförhöjning på den fattigare delen
af befolkningen, derigenom att, i samma mån stämpelafgiften ökas,
jemväl kostnaden för lagsökningar, rättegångar samt andra mål,
deri handlingar behöfva lösas, höjes. Man vill här på ett maske-
radt sätt från en klass taga igen hvad Riksdagen med frikostig
hand beviljat en annan; och sedan man förklarat sig icke vilja
höja bevillningen, säger man, att de, som icke kunna försvara sig,
skola betala den ökade bevillning, man här begär. Det är ett sätt
att komma från saken, som jag för min del icke kan gilla; och
jag tror, att man i detta fall, liksom i föregående, hade bort i stäl¬
let för att höja stämpelpappersafgiften söka komma ifrån saken
genom att öka den allmänna bevillningen, eller kanske här med
lika skäl upptaga ett förlagslån och dermed hjelpa sig fram tills
vidare.
Da, såsom jag först sagt, jag icke vill, att omsorgen om be¬
täckande af utgifter, som härledas från de af oss beslutade löneför¬
höjningarna, skall kastas endast på den fattiga delen af folket, kan
Måndagen den 20 Maj.
27
T»:o 64.
jag icke heller biträda det här framlagda förslaget. Emellertid, då Om ändringar
jag väl vet, att förslaget i allt fall bifalles, vill jag icke göra någotst'™pelpappers
yrkande. Jag har endast velat hafva i protokollet antecknadt, att
jag icke kunnat med min röst understödja förslaget.
Herr Hedin: Herr Talman! Jag nödgas hemställa till Bevill-
nings-Utskottets herrar ledamöter, det de täcktes hafva godheten
meddela mig i min okunnighet några högst behöfliga upplysningar,
hvilka också kanhända icke torda vara ur vägen för en och annan
af Kammarens öfrige ledamöter att få kännedom om.
Jag läser på sid. 6 i Bevillnings-Utskottets betänkande något
nedanför midten, att »Utskottet jemväl ansett böra vidtagas de för¬
ändringar uti den hittills varande 3:dje afdelningen, hvilka föran¬
ledas deraf, att i sammanhang med verkstälda löneregleringar Stats¬
kontoret upjphört att tillhöra rikets kollegier, och Sundhetskollegium
blifvit förändradt till eu Medicinalstyrelse»; i öfverensstämmelse hvar¬
med det sedan i författningsförslaget å sid. 11 heter: »Rikets Kolle¬
gier; Statskontoret; Medicinalstyrelsen» o. s. v. Det förefaller mig,
som om Utskottet här skäligen onödigt inlåtit sig på ett område,
som, enligt mitt förmenande, icke angår Bevillnings-Utskottet; ty
hvad rikets kollegier är, det skulle, om en förklaring behöfdes
öfver hvilka och huru många de äro, väl blifva utredt och bestämdt
i annan ordning än efter utlåtande af Bevillnings-Utskottet. För
öfrigt har Bevillnings-Utskottet, såvidt jag kan begripa, alldeles
orätt i sitt påstående. Här äro två förklaringar möjliga. Den ena
den, att Utskottet tagit ordet kollegium i den af dess betydelser,
som kunde kallas den formelt-administrativa, då man med kolle¬
gium menar ett verk, der beslutanderätten är lagd kollektivt i
ledamöternes händer, i motsats till de efter byrå-systemet eller, som
tyskarne säga, det byråkratiska systemet organiserade styrelserna,
der beslutanderätten är lagd i chefens hand. Men äfven om Bevill¬
nings-Utskottet tänkte på den formelt-administrativa betydelsen af
ordet kollegium, råkar Bevillnings-Utskottet ändå icke rätt väl ut.
Utskottet lärer förmodligen icke hafva tagit närmare kännedom om
den nya instruktionen för Statskontoret, utfärdad år 1876, 6 och
8 §§, af hvilka Utskottet annars skulle kunnat inhemta, att Stats¬
kontoret under dess nya organisation företer eu blandning af kolle¬
gial- och byrå-system.
Det är likväl icke i denna mening man brukar tala om »Rikets
kollegier». Då man numera använder denna historiska term, har den
en statsrättslig betydelse, om hvilken 35 och 102 §§ Regerings¬
formen tillräckligt upplysa. Och, såvidt jag kan fatta, är Stats¬
kontoret efter sin reorganisation lika fullt ut ett rikets kollegium
som det tillförne varit; liksom å andra sidan den i sammanhang
härmed af Bevillnings-Utskottet omtalade Medicinalstyrelsen aldrig
varit ett rikets kollegium, ens på den tid, den hade namn af Sund¬
hetskollegium. Jag skulle önska någon förklaring, huruledes Be-
Nso 64, 28
Måndagen den 20 Maj.
Om ändringar \
stämpelp app ers-
förordningen.
(Forts.)
> villnings-Utsfeottet kommit derhän att uttala en sådan sats, hvilken,
'jag upprepar det, icke har i Bevillnings-Utskottets mun att göra,
samt huru Utskottet kunnat komma till den redaktionsförändring,
som vidtagits i 4:de afdelningen af dess klassifikation å sid. 11. Jag
vill tillägga, att, derest Bevillnings-Utskottet skulle hafva godheten
att upplysa om, hvar i Utskottets klassifikation jag har att söka
två så betydliga centrala verk som Arméförvaltningen och Marin¬
förvaltningen, jag kanhända kunde komma till någon utgångspunkt
för att taga reda på Bevillnings-Utskottets tankegång, då det skrifvit,
att Statskontoret upphört att vara ett af rikets kollegier.
Herr Carl Ericson: De två förste talarne hafva yttrat sig
i den rigtning, att genom Utskottets föreliggande förslag i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition en högre be¬
skattning blifvit pålagd. Det är obestridligt att så är förhållandet.
Men liksom Kongl. Maj:t uti propositionen, har det äfven synts Ut¬
skottet, att vid den tiden, då stämpelpappersafgifterna och sportelsat-
serna i allmänhet bestämdes, penningevärdet var högre än i närva¬
rande stund. Emellertid har ingen meningsskiljaktighet i denna
punkt förekommit inom Utskottet.
Den förste talaren klandrade äfven den föreslagna olika karte¬
ringen af olika ark, hvarigenom han ansåg att besvärligheter för
vederbörande myndigheter skulle uppkomma. Detta synes mig vara
ganska sant, men Utskottet, liksom Kongl. Maj:t, har fäst sig vid
att denna olägenhet till fullo uppväges af den fördel som ligger deri,
att t. ex. ett utslag beskattas lika, det må nu komma från den ena
eller andra myndigheten. Må vara att dessa myndigheter äro skilj¬
aktiga, men de äro dock myndigheter af samma beskaffenhet. De
olägenheter, hvilka kunna uppstå till följd af denna olikhet i karte¬
ringen af olika ark, gälla naturligtvis hufvudsakligen underdomsto-
larne på landet, emedan vid den tid, då papperslösen der skall ega
rum, en mängd handlingar samtidigt skola expedieras. Dessa olä¬
genheter framhöllos äfven vid 1876 års riksdag i mycket hjerta färger
och i anledning af häradshöfdingelönernas reglering 1874. Jag vill
dock för min del erinra om, att dessa olägenheter i vida mindre mån
förefinnas nu än då. Väl förekommer nu den svårighet, hvarom
jag nyss talade, eller att arken enligt förslaget skola karteras olika;
men deremot förekom då äfven tilläggstämpel, som ej nu ifrågasättes,
och vidare olika stämpelafgifter för kärande och svarande, hvilket
sätt att kartera kan åstadkomma misstag, derigenom att svaranden
ofta uttager genstämning och sålunda blir kärande.
Den siste talaren åter anmärkte, att Statskontoret af Utskottet
blifvit skildt från »rikets kollegier» samt att det ej tillkommer Be¬
villnings-Utskottet att i det hänseendet uttala något omdöme. Ut¬
skottet har ej heller vidtagit någon annan åtgärd eller yttrat något
annat än att, till följd af senaste lönereglering, Utskottet anser, att
Statskontoret ej längre kan inbegripas under rubriken »rikets kolle-
29 If:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
gier» i stämpelpappersförordningen, utan bör särskildt utsättas. Att Om ändringar
»Sundhetskollegium» blifvit af Utskottet ändradt till »Medicinalsty-
relsen», hvarom talaren äfven gjorde eu anmärkning, lärer väl ej '
kunna kallas origtigt, då denna namnförändring redan förut blifvit or 3'
officielt vidtagen.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Torpadie: Jag har begärt ordet hufvudsakligen för att
tillkännagifva, att jag fullkomligt delar den åsigt, som uttalats af
hr Behmer. Liksom han tror jag att den af Utskottet föreslagna
förhöjningen i stämpelpappersafgiften, i fall den godkännes, skall
mottagas med missnöje i landet. Det är sant att penningevärdet
de sista 10-—20 åren fallit, men vi få ej glömma att stämpelbevill-
ningen rätt betydligt höjdes genom IS76 års stämpelpappersförord-
ning, och sedan dess har penningevärdet ej fallit. Tvärt om skulle
man kunna bevisa att det något stigit. Vi få icke heller förglömma,
att ehuru visserligen den, som är alldeles medellös och ej lian betala
stämpelpapperets lösen, derifrån befrias, men likväl återstår en i vårt
land icke sällsynt kategori af personer, hvilka, ehuru icke utfattiga,
dock befinna sig i så små omständigheter, att hvarje tillökning i
kostnaden för att få rätt för dem är rätt känbar. Ej heller må
det förglömmas att numera jemlikt stadgandet i 1875 års förordning
äfven ärfd fastighet skall lagfaras, hvarigenom följaktligen alla, som
ärfva, skola ganska känbar! träffas af den nu ifrågasatta till¬
ökningen.
Jag skall emellertid lika litet som siste talaren tillåta mig att
göra något yrkande, då vi nu befinna oss i riksdagens elfte timme
och Kammaren således ej torde vara benägen att bevilja återremiss,
utan jag nöjer mig med att till protokollet hafva uttalat min åsigt.
Herrar Mcechel och Granlund instämde med Herr Torpadie.
Herr Lyttkens: Jag instämmer uti hvad Herrar Liss Olof
Larsson och Torpadie yttrat under åberopande af de af dem anförda
skäl, men jag kan ej komma till samma resultat som de. Det är
visserligen sant att vi befinna oss i riksdagens sista timme, men
detta får ej tjena till ursägt för att icke behandla ärendet med
samma grundlighet, som om vi befunne oss i riksdagens första timme.
Skulle det blifva vedertaget bruk att icke egna de ärenden, hvilka
förekomma sist vid hvarje riksdag, behörig uppmärksamhet, skulle
detta måhända gifva anledning till att — såsom det synes hafva
skett denna gång med en stor fråga — afsigtligt uppskjuta ärenden
till sista timmen, för att då bättre genomdrifva dem i öfverens¬
stämmelse med enskilda syften och beräkningar. Jag yrkar derför
återremiss å föreliggande ärende. Redan från och med förra året
är stämpelbevillningen för stämningar, resolutioner och dylikt hos
Konungens Befallningshafvande ökad från 25 öre till 50 öre arket.
N:o 64. 30
Om ändringar
stämpelpappers
förordningen.
(Forts.)
Måndagen den 20 Maj.
* Men oaktadt denna förhöjning sålunda knappast hunnit att tilläm-
~pas, ifrågasattes nu att ytterligare höja en del af dessa afgifter
just för den fattiga delen af befolkningen, som derigenom skall råka
i ytterligare betryck. Jag skall emellertid ej uppehålla tiden, utan yr¬
kar på dessa nu anförda samt Herr Liss Olof Larssons och Herr Tor-
padies skäl återremiss, till den kraft och verkan det hafva kan, helst
som genom antagande af detta förslag i flera fall en högre indirekt
beskattning lägges på de rättsökande, och jag anser det ej lämpligt
att på detta sätt anskaffa medel för att fylla statsbehofven, som
uppstå till följd af löneförhöjningarna åt tjenstemännen.
Häruti förenade sig Herr Svensén.
Herr Johannes Andersson i Ryssby: Jag vill fästa den siste
talarens såväl som Herr Liss Olof Larssons uppmärksamhet på, att
kostnaden för den som lagsökes icke skulle, hvad kommunikation s-
resolutionerna beträffar, genom antagande af Utskottets förslag blifva
dyrare än hvad den nu är, ty lösen för sådana resolutioner utgör
nu 75 öre, men denna lösen skall nu, sedan ny lönereglering för
landsstatens tjensteman blifvit beslutad, försvinna och i stället er¬
sättas med stämpelpapper till lika belopp; och skulle detta jemväl
borttagas, blefve således resolutionen kostnadsfri. Påståendet, att
den fattige enligt förslaget skulle påläggas högre afgift än hittills,
håller sålunda i detta fall icke streck.
På de skäl, Utskottet anfört, anhåller jag att få yrka bifall till
dess föreliggande förslag.
Herr Biesert: Med anledning af ett yttrande, som under dis¬
kussionen blifvit fäldt, att förevarande betänkande skulle hafva allt
för sent inkommit till Riksdagen, må det till eu början tillåtas mig
fästa Kammarens uppmärksamhet uppå, att Utskottet icke kunnat
förr framlägga i fråga varande betänkande, af den orsak, att det¬
samma varit beroende af utgången af det beslut, Riksdagen fattade
i afseende å löneregleringen för landsstatens tjensteman. Utskottet
förberedde dock förevarande fråga innan nämnda löneregleringsfråga
af Riksdagen slutligen afgjordes, och sedan detta, såsom vi erinra
oss, skett genom Kamrarnes gemensamma votering den 15 inne¬
varande månad, inlemnades näst påföljcle dag betänkandet till Kam-
rarne. Häraf torde sålunda framgå, att Utskottet på intet sätt
förorsakat dröjsmålet, utan att detta haft sin anledning i omstän¬
digheter, oberoende af Utskottets åtgöranden.
Hvad härefter hufvudsaken angår, vill jag upplysa, det jag till
en början inom Utskottet var af olika mening med pluraliteten,
men sedermera af många skäl beslöt mig för att instämma i det
slut, hvartill Utskottet kommit. Ett af mina skäl, hvarför jag icke
ville biträda Utskottets förslag, var det, att derigenom skulle föran¬
ledas den olägenhet, man nu lyckats undvika, att nemligen de olika
Måndagen den 20 Maj.
1 N:o 64.
arken i en expedition skulle draga olika stämpel. Ett annat ännu Om ändringar
vigtigare skäl var, att genom biträdande af den Kongl. propositionen, stämPeIPaPPers
som legat till grund för Utskottets förslag och som af Utskottet forordmn'Jen-
tillstyrkts, skulle föranledas en ökad beskattning för de rättssökande ^ or s'^
såväl vid landtdomstolarne som vid underrätterna i städerna. I
förra afseendet framhöll jag, hurusom 1876 års stämpelpappersför-
ordning just afsåg att få de förut gällande invecklade bestämmel¬
serna om olika stämplar för hvarje ark förenklade, och att, då detta
också lyckats, det syntes mig särdeles olämpligt att nu — endast
två år derefter — återgå till dessa mera invecklade förhållanden.
Visserligen var det sant, att, såsom eu föregående talare påmint,
de nu föreslagna ändringarna icke komme att medföra så stora
olägenheter, som före 1876 års stämpelpappersförordning egde rum,
i det man då, förutom den vanliga stämpeln, hade tilläggsstämplar
af olika valörer för olika ark, men dessa ändringar skulle dock med¬
föra ganska stora olägenheter vid tillämpningen. Hvad som emel¬
lertid förmått mig att frångå denna min åsigt har varit, att enligt
min uppfattning dessa olägenheter icke äro så stora, att de uppväga
den fördel, som genom ändringen vunnes, nemligen att expeditio¬
nerna från likstälda myndigheter komme att medföra lika afgift.
Man kunde nemligen icke vunnit ett sådant resultat, om man vid¬
hållit stadgandet om lika stämpel för hvarje ark. Förhållandet är
nemligen att i städerna, der magistraten till stor del aflöna!' sina
tjensteman med sportler, är expeditionslösen bibehållen vid sitt forna
högre belopp, under det vid underrätterna å landet numera, efter
genomförande af häradshöfdingarnes lönereglering, lösen är betydligt
nedsatt, och hos Konungens Befallningshafvande, enligt den nu be¬
slutade löneregleringen, all lösen kommer att försvinna för att er¬
sättas af stämpeipapper. Vid sådant förhållande ligger det i öppen
dag, att, för att expeditionerna, som utgå från dessa likstälda myn¬
digheter, skola komma att draga lika afgift, stämpelpapperet icke
kan blifva lika för hvarje ark.
Beträffande den anmärkning, som här blifvit framstäld, att en
lagsökt persons kostnader i följd af lagsökningen skulle komma att
genom antagande af detta förslag ökas, behöfver jag dervid icke
uppehålla mig, då Herr Johannes Andersson redan deremot erinrat,
att den lagsökte i stället skulle undslippa den till lika belopp som
det nu ifrågasatta stämpelpappersbeloppet uppgående lösen, han nu
får erlägga, och att således, om stämpelpapperet borttoges, expedi¬
tionen icke komme att draga någon afgift.
Jag tror således, att Bevillnings-Utskottet i detta fall handlat
fullt rigtigt, och får alltså, instämmande med Herr Carl Ericson,
yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Löivsnhielm instämde i Herr Bieserts anförande.
Herr Hedin: Jag ber att få påpeka, att jag ännu icke af nå-
Nso 64. 32
Måndagen den 20 Maj.
Om ändringar i
stämpelpapp er s-
förordningen.
(Forts.)
Om åtgärder
till afhjelpande
af Jemtlands
lappbefolk¬
nings nödstälda
belägenhet.
gon af Bevillnings-Utskottets ledamöter erhållit upplysning i afse¬
ende å den förfrågan, jag till dem stälde, till hvilken afdelning Armé-
förvaltningen och Marinförvaltningen skulle enligt Utskottets förslag
höra. Nu misstänker jag dock, att Bevillnings-Utskottet icke har
något mot att låta dessa båda verk ingå under benämningen »Rikets
kollegier» i fjerde afdelningen af Utskottets klassifikation. Men om
så är, och då dessa tvenne embetsverk i ännu mindre grad än Stats¬
kontoret hafva qvar kollegial egenskap, är dermed bevisadt att Be¬
villnings-Utskottet har orätt, då Bevillnings-Utskottet afskilt Stats¬
kontoret från kategorien »Rikets kollegier».
Herr Carl Ericson: Jag erkänner i viss mån det orig tiga
deri, att, då Statskontoret blifvit utryckt från benämningen »Rikets
kollegier», så icke äfven skett med Arméförvaltningen och Marin¬
förvaltningen. Men jag ber att få fästa uppmärksamheten derå, att
dessa båda sistnämnda verk — jag talar nu icke i Utskottets namn,
utan i mitt eget — icke böra hänföras till »Rikets kollegier», utan
till »andra af Kongl. Maj:t tillsatta styrelser».
Hvad beträffar Statskontoret, så vågar jag påstå, att den af
Utskottet vidtagna åtgärd icke är alldeles så obefogad. Jag har här
framför mig Svensk författningssamling för år 1856. Under nummer
28 är der intagen Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för Dess och-
Rikets Statskontor, gifven Stockholms slott den 16 Maj 1856. I
Svensk författningssamling för år 1876, som jag äfven här har till¬
gänglig, finnes under nummer 48 intagen en ny instruktion för
Statskontoret. Rubriken till denna instruktion lyder sålunda: Kongl.
Maj:ts nådiga instruktion för Dess Statskontor, gifven Stockholms
slott den 8 December 1876.
Den ganska väsentliga skilnad, som förefinnes mellan dessa
olika uttryck, behöfver jag väl icke påpeka för den ärade talaren.
Ofverläggningen förklarades slutad. Efter det propositioner
gifvits enligt de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Utskottets hem¬
ställan.
Punkten 1, som dernäst föredrogs, samt punkterna 3—7 blefvo
äfvenledes bifallna.
Slutligen bifölls jemväl punkten 8, innefattande Utskottets ytt¬
rande i anledning af Herr A. Fr. Petterssons inom Andra Kammaren
afgifna motion N:o 24, om ändringar i § 5 af Kongl. kungörelsen
angående stämpelpappersafgiften in. m.
§ 8.
Föredrogs Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts utlå¬
tande N:o 7 (i samlingen N:o 32), med anledning af motion om åt¬
gärder till afhjelpande af Jemtlands läns lappbefolknings nödstälda
belägenhet.
33 N:o 04.
Måndagen den 20 Maj.
I berörda motion, som afgifvits inom andra Kammaren af Herr Om åtgärder
A. Hedin (motionen N:o 160), var föreslaget, att Riksdagen måttqMI afhjelpande
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, »att Kongl. Maj:t täcktes vid- iappiefoih-
taga de åtgärder, som kunna finnas lämpliga för att afhjelpa de ningsnödstälda
svårigheter, hvaraf lappbefolkningen i Jemtlands län lider i följd belägenhet.
deraf, att lapparnes forna område blifvit öfver höfvan inskränkt, (Forts.)
samt, derest representationens medverkan erfordras, till nästa Riks¬
dag aflåta förslag i ämnet».
Och hade Utskottet, som på anförda grunder ej skulle tvekat
att till godkännande förorda motionärens förslag, derest Utskottet
ej hade anledning antaga, att Kongl. Maj:t — äfven om nu icke
någon framställning i ämnet af Riksdagen gjordes •—• sannolikt inom
kort komme att vidtaga de förfoganden, som efter frågans närmare
utredning kunde finnas ändamålsenliga, af detta skäl hemstält:
att förslaget om en framställning till Kongl. Maj:t, i det af
motionären angifna syfte, icke för närvarande måtte till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
I anledning af denna hemställan anförde
Herr Farup: Om man blef något öfverraskad af att denna
motion så sent framkommit, blef man ännu mer öfverraskad af att
se hvilken utgång frågan fått i Utskottet. För att frågan skulle
kunna utredas så noga som möjligt, begärde jag att motionen skulle
öfverlemnas till det Utskott, der motionären sjelf hade plats, och
detta beviljades. Ett ganska vidlyftigt betänkande, omfattande 12
sidor, föreligger nu, och i detta betänkande är, så vidt jag kunnat
förstå, motionärens motivering af motionen från början till slutet
godkänd, och jag skulle mycket misstaga mig, om jag icke igen¬
kände hela betänkandet igenom motionärens egen penna. Likvisst
har Utskottet kommit till det resultat, att någon åtgärd med an¬
ledning af motionen icke borde vidtagas, och häremot har motio¬
nären icke reserverat sig. Man måste då verkligen fråga: hvad har
motionären egentligen åsyftat med sin motion? För mig är detta
icke alldeles klart.
Bland de förhållanden, Utskottet i sitt betänkande åberopat,
anför Utskottet en af en lappgumma till Kongl. Maj:t ingifven un¬
derdånig ansökan, med begäran att nybyggarne i en viss trakt, som
man behagat kalla Storsjö och Ljusnedals lappmarker, skulle åläggas
stänga omkring sina höstackar. Denna trakt är i alla fall en jem¬
förelsevis mycket ringa del af Jemtlands lapptrakter, och huru ut¬
gången af denna ansökning hos Kongl. Maj:t än blir, kan jag icke
begripa, att det i ringaste måtto kan inverka på lapparnes nödstälda
belägenhet eller upphjelpa deras förhållanden, utan tvärt om anser
jag, att det blott skulle komma att öka deras tvister med den bo-
Andra Kammarens Prof. 1878. N:o 64. B
N:o 64. 34
Måndagen den 20 Maj.
Om åtgärder fasta befolkningen i ganska betydlig mån, om ansökningen beviljades.
till af hjelpande Ändamålet, med motionen måste man väl antaga vara att underlätta
lappbefoiic- laPParnes nödstälda läge, och i detta afseende skulle man alltså söka
nings niidstäida åstadkomma åtgärder. Ett af de hufvudsakliga motiv, motionären
belägenhet, sökt gorå gällande, var livad han i början af sin motion framhållit
(Forts.) med de orden: »Och sannolikt synes det mig, att lapparne från den
bofasta befolkningens sida röna en medfart, hvilken, der den ej öfver-
skrider lagens, åtminstone uppnår hårdhetens yttersta gräns.» Det
är hårda ord, de der! Det är sålunda endast två slags medfarter
lapparne röna af den bofasta befolkningen: antingen eu sådan, som
»öfverskrider lagens», eller en sådan, som »uppnår hårdhetens yttersta
gräns». Man skulle val hafva väntat, att ett så hårdt bedömande
varit motiveradt bättre än det är.
Sedan säger motionären, »att en del af lappbefolkningens bo¬
fasta grannar ej nått den upplysning, att de kunna förmå sig att
såsom sina likar inför lagen betrakta lapparne». Äfven detta på¬
stående hade man väntat närmare motiveradt, men jag kan icke
finna att så skett. För att få större klarhet i detta hänseende tillät
jag mig vid remissen af motionen framställa några frågor till mo¬
tionären. Icke den ringaste upplysning har man derom kunnat
vinna ur betänkandet, och motionären lät vid remissen till och
med påskina, att jag troligen icke skulle hafva framkommit med
dessa frågor, om jag bättre betänkt mig. Om den ärade motionären
menade, att förhållandena skulle vara så graverande, att jag icke
bort våga göra sådana frågor, så borde han upplysa sjelf, hvilka
dessa graverande omständigheter äro; jag kan det icke och jag pro¬
testerar mot en sådan insinuation.
Den upplysning man nu kan få med afseende å det hårda sätt,
hvarpå lapparne skulle behandlas, inskränker sig till att man vågat
hålla syner öfver de skador, som blifvit gjorda genom lapparnes
renar. Det är ett hufvudskål. Motionären säger vidare på ett an¬
nat ställe, att nybyggarne utsatt snaror för att fånga lapparnes
renar; men jag finner ingenting bestyrkt af detta, fastän äfven ut-
skottsbetänkandet upptager detsamma. Att det första är rigtigt
medgifves; man har verkligen vågat att hålla syner och se på den
skada, renarne gjort — och nog är detta förskräckligt djerft! —
men har man ock fått betaldt för skadan? Nej, visst icke!
Den andra historien om de der snarorna tror jag mig kunna
säga är hemtad från fantasiens verld. Jag skulle visserligen kunna
förklara hvad grund, som ligger för dessa berättelser, men jag vill
icke dermed upptaga Kammarens tid, om det icke särskildt påfordras.
Vidare säger motionären, att den bofasta befolkningen urakt¬
låter att stänga kring sina höstackar, och sedan utpressas penningar
från lapp-allmogen. Om man tror, att detta eger någon grund, så
har man ganska liten tillit till våra domstolar; ty allt detta kan
ju på domstolsväg åtalas och förhindras, och det är icke svårt att
taga reda på om förfarandet varit lagligt eller ej; hafva lapparne
35 N:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
lidit någon skada, kunna de väl få upprättelse. Jag liar icke hört Om åtgärder
att någon lapp förvägrats lagliga rättigheter. a/Sands
I Utskottet har man nu, som sågat, upprepat samma skal, men iappief0ik-
äfven der finnes intet, som styrker uppgifternas verklighet. nings nödstälda
Detta är hvad som tillvitats den bofasta befolkningen. Det belägenhet.
ganska vidlyftiga betänkandet går i öfrig! ut på att samla från (Forts.)
olika källor ett bedömande af lapparnes förhållanden till den bofasta
befolkningen för 30 å 40 ar sedan, kanske ända längre tillbaka.
Men huru detta förhållande i öfrigt har varit under den närmaste
tiden, derom liar betänkandet ingen utredning — åtminstone har
jag ej kunnat finna någon sådan utöfver det anförda. Det är nödigt,
för att kunna bedöma detta förhållande, att man äfven har någon
kännedom om lapparnes skaplynne. Denna stackars befolkning lef¬
ver nu på samma sätt och jag kan nästan säga på samma vilkor
som för 1,000 år sedan. Den lagar sin mat på samma sätt, den
bor i sina öppna kåtor på samma sätt och har sina inre sam¬
hällsförhållanden ordnade på nästan samma sätt som då. Den har
icke visat sig mottaglig för någon civilisation, så vida densamma
skolat medföra något framåtskridande. Den har vill visat sig mot¬
taglig för civilisationens förmåner, så vidt de angå njutningar, men
det besvär, som civilisationen för med sig, har den icke velat under¬
kasta sig. Det är derför ganska klart, att när den kommer i be¬
röring med den bofasta befolkningen, så uppstå mycket svåra sociala
förhållanden. Lapparne vilja gerna, så vida de kunna det, lefva med
all komfort och skaffa sig alla de njutningar, hvartill de kunna få
tillgång, och bland den bofasta befolkningen finnas många men-
niskor, som begagna sig af dessa svagheter hos lapparne, hvilka
derför lätt falla offer för detta sitt njutningsbegär. De blifva i
dessa trakter allt mera och mera utarmade, och hvad ligger då när¬
mare till hands, än att just denna bofasta befolkning, som har den
olyckan att vara lapparnes grannar, måste i främsta rummet komma
att känna bördan af dessa olyckliga varelser, som icke äro i stånd
att följa med sin tid.
Då motionären så skarpt klandrat den ort, jag tillhör, ty det
är just denna ort, som är framhållen i motionen, så får jag för¬
klara att jag finner detta klander vara högst orättvist. Oaktadt
det inom orten finnes en och annan mindre redbar menniska, hvilken
behandlar lapparne på ett högst beklagligt sätt, så är dock detta
förhållande ingalunda allmänt. Låtom oss jemföra de sociala för¬
hållandena här i Stockholm med dem, som motionären öfverklagat.
Jag tror att här i Stockholm finnas ganska stora massor af sam¬
hällets olycksbarn, som icke heller äro i stånd att följa med sin tid
och derför lida af den sociala ordningen. När man frågar dem
om orsaken dertill, så vill ingen erkänna att skulden är hans, och
den, som säger att de lida för samhällets och den sociala ordningens
skull, kan vara säker att ögonblickligen få medhåll. Samma för¬
hållande är det med lapparne. Det framkallar ovilkorligen en känsla
N:o 64. 36
Måndagen den 20 Maj.
Om åtgärder af vemod, när man känner att detta folk kommer att gå under i
till afhjelpande gamma man, som det närmar sig civilisationen. Detta känna de
lappbefolk- mycket Val och de förstå mycket väl att tillgodogöra sig den med-
ningsnodstäida känsla, som de alltid väcka hos sina medmenniskor.
belägenhet. Om det skulle hända att någon behandlade lapparne illa och,
(Forts.) såsom i Utskottets betänkande namnes, att dervid lapparnes renar
tjufskötes, »ännu värre saker att förtiga» — jag skulle just vilja
hafva upplysning om hvilka dessa värre saker vore — och om något
sådant någon gång har egt ruin från den mindre rättänkande delen
af befolkningen, så är det likväl mycket orätt att på denna grund
fördöma eu hel orts befolkning. På samma skäl kunde man för¬
döma hela Stockholms befolkning derför att här ske rätt ofta mord,
rån och stölder, isynnerhet å aflägsna delar af staden! Dessa in¬
grepp i lapparnes rättigheter ega för öfrigt rum öfver allt der bo¬
fast befolkning finnes i lapparnes närhet. Dör man väl af enstaka
fall, som blifvit hopsamlade snart sagdt under decennier, taga sig
anledning att fördöma en hel befolkning? Sådant är mycket orätt¬
vist. Jag hemställer till Kammarens och motionärens bedömande:
hvad har denna bofasta befolkning, som gjort sig så känd för att
vara lojal och fredsälskande och inom hvilken man på årtionden
icke hört talas om, att några grafva brott blifvit begångna, för¬
brutit sig? Och hvad har den förbrutit, att den fortfarande måste
undvara en af civilisationens största förmåner: eganderättens helgd?
Detta har gjort att striden der ty värr har antagit eu ganska
skarp karakter. Lapparne böra hjelpas och måste lijelpas, men äfven
den bofasta befolkningen krafvel* understöd; men icke åstadkommer
man någon förbättring i dessa förhållanden genom att — ursäkta att
jag begagnar ett sådant uttryck — nedskälla den befolkning, som ar¬
betar på att af lapparne göra laglydige undersåtar och bibringa
dem det begrepp att de äro likstälde med alla andra inför lagen.
Icke sker det heller genom att demoralisera lapparne med att under¬
stödja hos dem den tanken, att de äro förorättade och icke ega
någon annan utväg att lifnära sig äu genom brottsliga företag.
Nej, på helt annat sätt måste detta ske, men att framställa något
bestämdt förslag, derpå är jag icke nu beredd.
Motionären, som sjelf var ledamot af 1871 års Riksdag, då en
separatlagstiftning för lapparne var ifrågasatt, och då flere gånger
uttalade sig i detta syfte, borde väl sjelf bäst veta, att i nuvarande
lagstiftning icke finnes något skydd för den bofasta befolkningen
mot lapparnes intrång. Den lagstiftning, som då föreslogs, åsyf¬
tade något sådant, men föll ty värr.
Ehuru jag befarar att det nu, så nära riksdagens slut, skall
möta svårigheter att väcka Kammarens intresse för denna fråga,
huru vigtig den än är, måste jag likväl försöka dermed och ber
derför om ursäkt att jag så länge upptager Kammarens tid. Jag
tror att eu sådan skrifvelse, som motionären föreslagit, icke skulle
vara utan ändamål, ehuru den fått eu besynnerlig form. Så vidt
jag kunnat se, afser skrifvelsen nemligen att hjelpa lapparne.
Måndagen den 20 Maj.
37 N:o 64.
Jag tror att eu sådan skrifvelse skulle medföra goda verkningar Om åtgärder
och, om ei annat, skulle den åtminstone fästa vederbörandes upp- till afhjelpande
raarksamhefc pa iragan. Den motivering, som nar i afseende a åt- iapi)ief0ik-
vittringsförhållandena framhållits, är ganska gammal, ty de under- nings nödstälda
sökningar, som åberopats, egde rum år 1850, således för mer än belägenhet.
28 år sedan, och saken har sedan dess hela tiden fått hvila. Icke (Forts.)
heller tror jag att frågans lösning så särdeles mycket påskyndas
dermed, att Kongl. Maj:t ingår i pröfning af eu gammal lapp-
qvinnas framställning om skyldighet för nybyggarne i en liten be¬
gränsad trakt att stänga om sina höstackar. Om Kongl. Maj:t
tager frågan om hand, är det klart att äfven i andra afseenden
skola anställas jemförelse!- mellan de förhållanden, hvarunder lap-
parne lefva, och huru dessa förhållanden inverka på detta beklagans¬
värda folk. Jag yrkar derför bifall till motionen, dock med ogil¬
lande af motiveringen.
Herr Hedin: Af hvad jag nu i frågan hört finner jag icke
anledning till annat än att yrka bifall till Utskottets förslag, hvar¬
på jag således hos Herr Talmannen vördsamt anhåller om pro¬
position.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och propositioner
gifvits enligt de yrkanden, som derunder blifvit framställa, biföll
Kammaren Utskottets hemställan.
§ 9.
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts ut- Om förändrad
(i samlingen N:o 83), rörande ifrågasatt förändrad instiftning an-
° c gående äkten¬
skapsskilnad.
Föredrogs
låtande N:o 11
lagstiftning angående äktenskapsskilnad.
Utskottet hade hemstält:
att Andra Kammaren måtte för sin del besluta att för när¬
varande icke biträda det beslut, som Första Kammaren fattat i an¬
ledning af Herr F. Grafslröms motion, N:o 15, och enligt hvilket
Riksdagen skulle i underdåning skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes underkasta gällande lagbestämmelser om äktenskapsskilnad
en revision, för beredande af erforderliga förändringar, samt derefter
till Riksdagen afgifva nådig proposition i frågan.
Rörande detta ärende anförde
Herr Ehrenborg: Att nu i riksdagens upplösningsstund på
något sätt fördjupa sig i föreliggande fråga om förändrad lagstift¬
ning angående äktenskapsskilnad, anser jag icke vara lämpligt, men
jag tror icke heller det vara opåkallad! att till Kammarens proto-
N:o 64. 38
Måndagen den 20 Maj.
Om förändrad koll i korthet angifva de skäl, som för mig äro bestämmande att
lagstiftning an- låta, bero vid hvad Tillfälliga Utskottet hemstält och dertill lemna
skapsskilnad oaktadt jag hyser de största sympatier ior motionarens tor-
(Forts) slag'- JaS lemnar detta bifall icke på grund af de sakförhållanden,
som nu föreligga. Jag tror nemligen, att, då tiden för en återremiss
är något för långt framliden, det icke vore farligt biträda Första
Kammarens beslut i frågan. Man behöfde nemligen icke befara att
Riksdagens skrivelser skulle komma att sakna all motivering, enär
Första Kammaren, då den ändrade klämmen i dess Tillfälliga Ut¬
skotts hemställan, icke uttryckligen af slög hela motiveringen, utan
endast uttalade sig mot vissa delar deraf; och jag antager, att
Kanslideputerade nog skulle tillse att de delar af motionen, som icke
äro omtvistade, komme att inflyta i Riksdagens skrifvelse. Men
skälet, hvarför jag ansett att detta betänkande bör vinna Kamma¬
rens bifall och h vilket jag särskild t- ansett mig böra uttala, är af
politisk natur. Jag är visst icke någon väll af eu sådan politik som
afslår ett föreliggande förslag, det må nu vara ett anslags- eller lag¬
förslag, för att derigenom vånna ett annat godt ändamål, men här¬
vid lag får jag säga, att för att en gång förmå Första Kammaren
att bryta sin inrotade vana att till Tillfälligt Utskott i stället för
till Lag-Utskottet hänvisa alla motioner, som yrka underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med förslag om ändring i civil-, kriminal-,
kyrko- och kommunal-lag, tror jag icke finnes något annat sätt än
att Andra Kammaren en gång för alla tager till regel att afslå och
åter afslå alla skrifvelseförslag, som komma från Första Kammaren
och afse förändring i' civil-, kriminal-, kyrko- och kommunal-lag
samt hafva blifvit behandlade af Tillfälligt Utskott.
Jag hade i det längsta hoppats att denna vana skulle brytas
åtminstone sedan talmansplatsen i Första Kammaren intagits af den
högt ärade man, som under sex riksdagar varit Andra Kammarens
talman och då alltid, när dylika förslag i denna Kammare väckts,
har i enlighet med grundlagen framstält proposition på deras remiss
till Lag-Utskottet. Så har emellertid icke inträffat, och då vet jag,
som sagd!, intet annat råd än att Andra Kammaren afslår hvarje
från Medkammaren- kommet och på sådant sätt behandladt skrifvelse¬
förslag i lagfrågor. Det är hufvudsakligen af sådan orsak, som jag
nu, oaktadt jag anser Herr Grafström haft fullgoda skäl för sin
motion, yrkar bifall till det föredragna betänkandet.
Herr Clairfelt: Det är icke för att framställa något yrkande
i annan syftning, än Utskottet här föreslagit, som jag har begärt
ordet, utan endast för att göra en liten anmärkning mot ett uttryck
som Utskottet begagnat. Utskottet föreslår nemligen att Andra
Kammaren måtte för sin del besluta, att den för närvarande icke
kan biträda Första Kammarens beslut. Sålunda låter det som Ut¬
skottet ansåge att Andra Kammaren eu annan gång möjligen skulle
kunna biträda ett Medkammarens beslut äfven om det icke heller
39 N:o 64.
Måndagen den 20 Maj.
då vore åtföljdt af någon motivering. Jag anhåller derför att Kam- Om förändrad
maren måtte godkänna Utskottets hemställan, med uteslutande afd ^lagstiftning an-
deri förekommande orden »för närvarande». nående akten-
skap s skilnad.
(Forts.)
Herr Lytli: Jag begärde ordet egentligen för att med några
ord besvara den anmärkning, som den förste ärade talaren gjorde
mot Utskottets betänkande, då han påstod att Första Kammaren
icke till väsentlig del ogillat motiveringen till samma Kammares
Andra Tillfälliga Utskotts förslag i fråga. Jag tror dock, att, om den
ärade talaren vill taga del af den diskussion i frågan, som fördes i
Medkammaren, han skall finna att det icke var mycket af Utskot¬
tets motivering, som lemnades ovidrördt, utan att ganska skarpa an¬
märkningar mot densamma gjordes än från det ena och än från det
andra hållet.
Beträffande samme ärade talares påstående, att Kanslideputerade
väl borde kunna uppsätta en tillräckligt motiverad skrifvelse till
Kongl. Maj:t, vill jag blott uppläsa hvad Herr Fröman yttrade, då
frågan diskuterades i Första Kammaren. Han yttrade följande:
»Det är såsom Kanslideputerad, som jag har tagit mig friheten att
begära ordet. Det är nemligen Kanslideputerade, som det åligger
att uppsätta den skrifvelse, som möjligen kan blifva besluten.
Då emellertid här främst,"lits allvarsamma anmärkningar mot de
motiv, på hvilka Utskottet har stödt sitt tillstyrkande af en under¬
dånig skrifvelses aflåtande till Kongl. Maj:t, och å andra sidan upp-
trädt försvarare af samma motiv, så vet jag verkligen icke hvad
det egentligen blifver, som Kanslideputerade skola anföra i sin skrif¬
velse. Skulle Kammaren stanna vid det beslut, som Grefve Hn.mil-
ton föreslagit Kammaren att fatta, så blifver det ganska obetydligt,
som i motiveringen deraf skall sägas, och jag vet verkligen icke
hvad Kongl. Maj:t pa grund af en sådan skrifvelse skall kunna göra»
o. s. v. Det var emellertid just Grefve Hamiltons förslag, som an¬
togs af Första Kammaren, och i detta förslag var Utskottets mo¬
tivering till största delen ogillad.
Hvad åter angår Herr Clairfelts anmärkning emot att i kläm¬
men till det föreliggande utskottsbetänkandet influtit orden -»för när¬
varande'», kan jag visst medgifva att de kunnat vara borta. Men
i min tanke kunna de, i den ställning de här förekomma, icke
gerna vara liktydiga med annat än i det släck., beslutet nu före¬
ligger.
Jag yrkar sålunda bifall till Utskottets förslag i oförändradt
skick.
Öfverläggningen var slutad. Propositioner gåfvos å de yrkan¬
den, som förekommit; hvarefter Kammaren biföll Utskottets hem¬
ställan i oförändradt skick.
N:o G4. 40
Måndagen den 20 Maj.
§ 10.
Till bordläggning anmäldes Stats-Utskottets memorial N:o 72,
med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra i det nya regle¬
mentet för Riksgäldskontoret införas.
§ 11.
Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riks¬
dagens underdåniga skrifvelser:
N:o 34, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
Femte liufvudtitel;
N:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående anslag till betäckande af åtskilliga utgifter för den i Stock¬
holm under år 1878 sammanträdande internationella fångvårdskon-
gress;
N:o 46, angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jern-
vägsanläggningar;
N:o 47, angående beviljade statsbidrag till vägars anläggning,
bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer, äfvensom
anslagna fonder till sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag;
N:o 48, angående de i 63 § Regeringsformen föreskrifna kre-
diti vsummor;
N:o 49, angående beviljade anslag till fortsättande af statens
jernvägsbyggnader;
N:o 50, angående godkännande af träffad t aftal om öfverlåtelse
på Stockholm—Westerås—Bergslagens trafikaktiebolag af Norbergs
jernvägs nya aktiebolags rullande materiel in. in.; och
N:o 51, angående befrielse för Söderhamns jernvägsaktiebolag
från skyldigheten att uppehålla trafiken å en del af kommunikations¬
leden Söderhamn—Bergviken—Bollnäs in. in.
§ 12.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter
åtskildes kl. 7 ?> e. in.
In fidem
Gustaf Westdahl.
Tisdagen den 21 Maj.
41 3V:o fri.
Tisdagen den 21 Maj.
Kl. 7 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 14 i denna månad.
§ 2.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets memorial N:o 72, med
förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra i det nya reglementet
för Riksgäldskontoret införas.
§ 3.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden, nemligen:
Stats-Utskottets memorial och utlåtanden:
N:o 74, i anledning af Riksdagens på beräkningen af vissa
ordinarie inkomsttitlar inverkande beslut;
N:o 75, med anledning af Kongl. Maj:ts förslag i fråga om be¬
redande af tillgång till de redan anvisade 900,000 kronor af det
Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag beviljade låneunder¬
stöd; och
_N:o 76, angående dels Riksgäldskontorets upplåning, dels väckt
motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer;
BevilInings-Utskottets betänkande N:o 13, angående beräknin¬
gen af tull-, post-, stämpelpappers-, bränvinsbrännings- och hvit-
betssockertillverkningsmedel; samt
Lag-Utskottets utlåtande N:o 45, angående återremiss af Ut¬
skottets memorial N:o 44, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga be¬
slut beträffande utlåtandet N:o 36, i fråga om framlagdt förslag
till förordning angående jernvägs- och kanalaktiebolag.
§ 4.
Justerades protokollsutdrag; och åtskildes derefter Kammarens
ledamöter kl. '/48 e. m.
In fidem
Gustaf Westdahl.
Andra Kammarens Prof. 1878. N:o 64.
4
N:o 64. 42
Onsdagen den 22 Maj..
Onsdagen den 22 Maj.
Kl. 1 e. m.
§ I-
Justerades de i Kammarens sammanträden den 15 innevarande
månad förda protokoll.
§ 2.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets nedannämnda memorial
och utlåtande;
N:o 74, i anledning af Riksdagens på beräkningen af vissa or¬
dinarie inkomsttitlar inverkande beslut; och
N:o 75, med anledning af Kongl. Maj:ts förslag i fråga om be¬
redande af tillgång till de redan anvisade 900,000 kronor af det
Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag beviljade låneunderstöd.
§ 3.
Föredrogs och bordlädes för andra gången Stats-Utskottets ut¬
låtande N:o 76.
§ 4.
Vid föredragning dernäst af Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 13, angående beräkningen af tull-, post-, stämpelpappers-, brän-
vinsbrännings- och hvitbetssockertillverkningsmedlen, biföll Kammaren
Utskottets i detta betänkande gjorda hemställanden.
§ 5.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets utlåtande N:o 45, angående
återremiss af Utskottets memorial N:o 44, i anledningen af Kam-
rarnes skiljaktiga beslut beträffande utlåtandet N:o 36, i fråga om
framlagdt förslag till förordning angående jernvägs- och kanal¬
aktiebolag.
§ 6.
Föredrogs och godkändes följande förslag till Riksdagens under¬
dåniga skrifvelser, nemligen:
Onsdagen den 22 Maj.
43 N:o 64.
af Stats-Utskottet:
N:o 35, angående reglering af utgifterna under riksstatens
Sjette hufvudtitel; samt
af Lag-Utskottet:
N:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning.
§ 7.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kamrarnes ledamöter åtskildes kl. 1/i 2 e. in.
In fidem
Gustaf Westdahl.