Första Kammarens motioner, N:o 13.
7.
I%:o 13.
Af Herr Adelsköld: Om aflåtande af underdånig skrifvelse till
Kongl. Maflt rörande inrättandet af en fond till under¬
stöd åt inländske uppfinnare.
Man torde utan öfverdrift kunna säga, att hvarenda upptäckt eller
uppfinning af någon betydenhet är ett framsteg i odling, ty i samma
mån det materiella välbefinnandet derigenom befrämjas, samfärdseln un¬
derlättas, arbete, handel och näringar blomstra, i samma, om ej i ännu
högre grad, blomstra äfven vetenskap och skön konst, sederna förädlas
och tanken lyfter sig allt friare och högre i de oändliga rymder den
vetenskapliga forskningen öppnat för dess blickar.
För detta framåtskridande står menskligheten i första rummet i
skuld hos de män, som genom sina forskningar, upptäckter och uppfin¬
ningar lyftat den andliga och materiella odlingen till den höjd, hvarpå
den nu befinner sig.
Om man emellertid genomgår uppfinningarnes historia, skall man
på dess flesta blad finna, huru som dessa män, hvilka efter döden he¬
drats såsom sitt slägtes välgörare, under sin lifstid haft att kämpa med
de största svårigheter och ekonomiska bekymmer, och att deras stora
idéer ofta endast genom en lycklig tillfällighet kommit att realiseras.
Så var förhållandet med Gutenberg; så dog uppfinnaren af den me¬
kaniska spinnmaskinen, Hargreaves, utarmad på fattighuset i Nottingham,
och likväl lade denne man, genom sin uppfinning, grunden till en indu¬
stri, hvars betydelse icke kan uppskattas.
Hvem känner ej, hvilka ekonomiska och andra svårigheter Watt
hade att öfvervinna, och som, om han ej kommit i förbindelse med
Boulton, må hända föranledt att ångmaskinen, som för närvarande ä,r lifs-
vilkorct för industriens och samfärdselns bestånd och utveckling, ännu
icke på ett århundrade kommit i praktiskt bruk.
,8
Första Kammarens motioner, N:o 13.
Woolfs bränslebesparande ångmaskin uppfans redan 1804, men det
var först för några år sedan uppfinningen började begagnas. Under
tiden bortslösades millioner tons kol, och det kunde vara intressant nog
att beräkna vår egen förlust genom begagnandet af de gamla bränsle-
ödande maskinerna under den tid, som förflöt mellan det Woolfs upp¬
finning gjordes, och den af Carlsund, Ollman, m. fl. infördes i Sverige.
Ännu ett exempel: Elias Howe, eu fattig arbetare i Boston, som
lyckats erhålla ett patent på symaskiner, måste genast afträda detsamma
till den fordringsegare, som lånat honom en liten summa penningar för
utarbetande af modellen till denna för närvarande i hvarje familj nästan
oumbärliga maskin, och för att sluta med ett nära till hands varande
exempel — John Ericson — hvad skulle väl blifvit, af denne man, hvars
namn aldrig skall glömmas i uppfinningens och menskliga utvecklingens
historia, och som, genom den ryktbarhet han vunnit, bidragit att göra
vårt land kändt och äradt, om han ej i en annan verldsdel erhållit fält
för sin storartade verksamhet, hjelp och understöd vid utförandet af
sina forskningar, sina snillrika idéer.
Huru många nyttiga uppfinningar, hvilkas resultat man ej kan ana,
hafva ej genom bristande tillgångar aldrig gjorts fruktbärande, och hvem
kan tälja skaran af de snillen, som, om de fått utveckling, kunnat rycka
menskligheten med sig sekler framåt, men gått under i strid med fattig¬
domen, okunnigheten och fördomarne! Det anförda torde vara nog att
ådagalägga vigten ej blott för uppfinnarne sjelfva, utan långt mera för
det allmänna, att detta arbete ej såsom hittills lemnas åt slumpen och
den enskilda spekulationen; ty för vetenskapsmannen, ingeniören och
konstnären är uppmuntran och stöd detsamma som solens ljus för växten
— utan detta tynar hon och dör, i stället för att fullt utvecklas och
bära frukt.
De största hinder en uppfinnare vanligen har att bekämpa äro, dels
misstron mot allt som är nytt och oförsökt, dels svårigheten att anskaffa
tillräckligt förlagskapital, hvarigenom uppfinnaren, om han, som ofta är
fallet, är obemedlad, icke är i tillfälle att sjelf kunna praktiskt utföra
sina idéer, utan nödgas antingen låta dem förfalla eller, såsom Howe
och tusende med honom, lemna dem till någon förläggare, hvilken så¬
lunda skördar frukten af uppfinnarens kunskaper och arbete.
För min del har jag trott, att dessa hinder i väsentlig mån skulle
kunna undanrödjas, och ett verksamt stöd lemnas dessa framåtskridan¬
dets och odlingens pionierer, om en fond af allmänna medel anvisades
till understöd vid utförandet af nyttiga befunna uppfinningar.
Jag har tänkt mig att denna fond skulle ställas till Kongl. Veten¬
Första Kammarens motioner, N:o 13.
9
skaps-Akademiens förfogande, för att användas till låneunderstöd af så¬
dana uppfinningar, som efter förutgången noggrann pröfning kunde be¬
finnas vara till allmänt gagn.
Kong!. Vetenskaps-Akademien egen nemligen inom sig alla de kraf¬
ter, som kunna anses erforderliga för en fullständig pröfning af före¬
kommande uppfinningar, och skulle särskilda omständigheter föranleda
till upplysningars inhemtande från utom Akademien stående personer,
bör intet hinder möta att genom inkallande af dertill lämpliga ledamöter
i den komité, som Akademien förmodligen — om mitt förslag gillas ■—•
skulle komma att tillsätta till förberedande granskning af inlemnade upp¬
finningar, göra en sådan granskning så fullständig och tillförlitlig som
för ändamålet erfordras.
Skulle Akademien efter eu sådan förberedande granskning anse en
uppfinning nyttig och förtjent af understöd, så skulle uppfinnaren kunna
af ifrågavarande fond erhålla lån till utförandet af sina idéer mot ränta
och återbetalningsskyldighet af kapitalet, samt förbindelse att till fon¬
dens förkofran afstå någon lämplig andel af den vinst, han kunde komma
att skörda af en sålunda understödd uppfinning.
Fördelarne häraf vore, att en uppfinning, sålunda öfverlemnad till
pröfning af en korporation med det berättigade anseende som Svenska
Vetenskaps-Akademien, blefve noggrant och tillförlitligt granskad och
uppskattad till sitt verkliga värde.
Ansågs uppfinningen verkligen nyttig och förtjent af att uppmun¬
tras och understödjas, erhölle uppfinnaren, utan att behöfva ställa sig i
beroende af någon annan, medel till sina planers realiserande, eller åt¬
minstone en öppen rekommendation, hvarigenom det blefve honom lät¬
tare att finna kapital för tillgodogörandet deraf, och i afseende på de
lösa projekter, hvilka allt som oftast framkastas, vunnes den fördel, att
deras verkliga värde blefve kändt, och de medel kunde inbesparas, som
måhända annars på deras realiserande bortslösats, och hvad slutligen
sjelfva fonden beträffar, borde den, genom kapitaliserandet af vinst-
andelarne i nyttiga uppfinningar, årligen tillväxa, och på detta sätt blifva
ett i många hänseenden produktivt kapital.
Skulle ofvan uttalade åsigter och derpå grundade förslag lyckas
tillvinna sig bifall, får jag vördsammast hemställa:
det Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t aflåta
underdånig skrifvelse med anhållan, det täcktes Kongl.
Maj:t, i sammanhang med tillämnad ny patentlagstift¬
ning, taga frågan om anslag till en fond för nyttiga
uppfinningar i nådigt öfvervägande, hvilken fond skulle
Bill. till Rikscl. Prat. ISIS. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Höft. 2
' 10
Första Kammarens motioner, N:o 14.
ställas till Kongl. Yetenskaps-Akademiens förfogande,
för att i form af lån utlemnas till svenska uppfinnare,
som kunna anses hafva gjort sig förtjenta af understöd,
och att, om Kongl. Maj:t så finner lämpligt, till eu
kommande Riksdag härom framställa nådig proposition.
Stockholm den 22 Januari 1878.
C. Adelsköld.
N:o 14.
Af Herr Adelsköld: Om beviljande af ett anslag ä 22,000
kronor att användas såsom bidrag till Löjtnanten H.
Sandebergs vetenskapliga expeditioner.
Under åren 1876—1877 har f. d. Löjtnanten vid Kongl. Väg- och
Vattenbyggnads-korpsen H. Sandeberg, på egen bekostnad, utrustat ve¬
tenskapliga expeditioner till det inre af Kola-halfön samt längs Norra
Ishafvets kust, från norska gränsen till Pulonga, hvarvid på samma gång
hafvets fauna blifvit undersökt mellan Waranger-fjorden och Hvita hafvet.
Under expeditionen 1876 biträddes Löjtnant Sandeberg af Amanu¬
ensen vid Helsingfors zoologiska museum, Doktor Sievers, samt af tre
konservatorer, Herrar Johanson, Svenson och Piottuck, samt två tolkar
— och under expeditionen 1877, af två zoologer, Filosofie Kandidaten
Trybom och Studeranden Kinberg samt af två konservatorer, Herrar
Nitzer och Piottuck.
Resultaten af dessa expeditioner hafva utgjorts af zoologiska, arkeo¬
logiska och antropologiska föremål i stor mängd, hvilka, enligt kompe¬
tenta domares yttranden, vittna ej blott om Löjtnant Sandebergs egen
ihärdighet och förmåga samt hans följeslagares ifver och skicklighet,
utan äfven häntyda derpå, att mycket skulle vinnas genom deras ut¬
sträckning'.
O