Första Kammarens motioner, N:o 11.
1
IS: o 11.
Af Herr LjllllgffYist: Angående den af Kongl. Maj:t föreslagna
lönereglering för provinsialläkare.
Sedan dels Kongl. Sundhetskollegium i underdånig skrifvelse den
24 September 1877 hos Kongl. Maj:t anmält behofvet af en förbättring
i provincialläkarnes löner, hvilka kollegiet på anförda skäl föreslagit
måtte höjas från 1,500 till 2,000 kronor och efter 15 års väl vitsordad
tjenstgöring ökas med ytterligare 500 kronor, samt hemstält, att pro-
vincialläkarne måtte, med hänsyn till deras ansträngande, för helsa och
krafter menliga tjenstgöring, tillerkännas lika rättighet till åtnjutande af
pension å allmänna indragningsstaten, som genom nådiga cirkuläret af
22 Juni 1877 tillkommit militärläkarne, hvilkas pensionsålder blifvit be¬
stämd till 60 lefnads- och 30 tjensteår, då provinsialläkarnes pensions-
rätt enligt nu gällande föreskrifter först inträder vid 65 lefnads- och 40
tjensteår; och dels ett antal provinsialläkare uti en till Kongl. Maj:t in-
gifven underdånig skrift anhållit, att lönen måtte bestämmas, på sätt
Sundhetskollegiet föreslagit, till 2,000 kronor, men att tvenne ålders-
tillägg, hvartdera å 500 kronor, måtte medgifvas, det ena efter fem, det
andra efter tio års tjenstgöring, samt att pensionsrätten måtte få inträda
vid 55 lefnads- och 25 tjensteår; så har Kongl. Maj:t uti Dess till Riks¬
dagen aflåtna nådiga proposition N:o 1 angående statsverkets tillstånd
och behof (se vidare Bil. 7 punkterna 29 och 66) hemstält, att provin¬
sialläkarelönerna måtte från och med år 1879 utgå med 2,000 kronor
och derutöfver med ett ålderstillägg af 500 kronor efter 15 års tjenst¬
göring, samt att provinsialläkarne vid fylda 60 år och efter 30 års tjenst¬
göring i statens tjenst må förklaras berättigade att derifrån afgå med
pension å allmänna indragningsstaten till samma belopp som lönen.
Den i förhållande till den långa, kostbara studiekursen, det vigtiga,
ansvarsfulla kallet och den ansträngande, mången gång lifsfarliga tjenst-
göringen obestridligen allt för ringa aflöning, som lemnats provinsial¬
läkarne, har naturligtvis haft sin grund i förutsättningen af en inbrin-
Bili. till Riksd. prot. 1878. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Haft. 1
2
Första Kammarens motioner, N:o 11.
gande enskild praktik. Denna förutsättning må väl tillförene hafva haft
sin befogenhet, men har nu mera utan tvifvel väsentligt förlorat i be¬
tydelse, sedan dels provinsialläkaredistrikten blifvit delade i flera och
smärre, dels allt flere enskilda distriktläkarebefattningar på landet blifvit
inrättade, och dels allt flera stadsläkare- och distriktläkaretjenster i stä¬
derna uppkommit. Det må derföre icke vara obilligt, att Riksdagen,
som på grund af alltjemt stegrade lefnadskostnader under de senare
åren beredt löneförbättring åt de fleste öfrige embets- och tjensteman,
äfven behjertar provinsialläkarnes i dubbelt hänseende försämrade ställ¬
ning, så mycket mer som de bland militärläkarne med provinsialläkarne
närmast likstälde regementsläkarne numera åtnjuta i lön 2,800 kronor
och dessutom dagaflöning under den tid de befinna sig i verklig tjenst¬
göring, hvarjemte desse framför provinsialläkarne hafva den förmånen
att under fredstid ega friare tillfälle till ökad enskild praktik och möj¬
ligheten att med sin tjenst förena stadsläkare-, distriktläkare- eller lasa-
rettsläkarebefattningar. I korthet må det dessutom tillåtas att erinra
om de många och olikartade åligganden, som tillhöra provinsialläkaren,
såväl i förhållande till den enskilda sjukvården som till den allmänna
helsovården, under hvilka vexlande bestyr han likväl har både behof och
pligt att med uppoffring af tid och penningar »följa med» i vetenskapens
uppfinningar och framsteg, hvarförutom må påminnas att, då andra
tjensteman vid ökade meriter och duglighet befordras till bättre aflönade
tjenster, för provinsialläkaren endast ytterst sällan någon befordran kan
ifrågakomma, under det deremot hans enskilda praktik, hvilken vanligtvis är
störst i den tidigare perioden af hans tjenstebana, med åren och i den
rådande konkurrensen för det mesta väsentligen minskas och affär.
Den af ett antal provinsialläkare hos Kong]. Maj:t gjorda under¬
dåniga framställningen kan derföre väl synas i något högre grad än som
skett åtminstone i afseende på de ifrågasatta ålderstilläggen böra be-
hjertas, hvarföre jag härmed vördsamt vågar hemställa, att Riksdagen
ville på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
att provinsialläkarnes löner bestämmas att från och
med år 1879 utgå med 2,000 kronor, och att derutöfver
två ålderstillägg skola, hvardera å 500 kronor, utgå,
det första efter tio och det andra efter femton års
tjenstgöring.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1878.
O. Ljungqvist.