Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
1
N:0 10.
Af Herr Odel berg: Angående förändrad tullagstiftning.
I Sverige äro opinionens ledare nästan allmänt öfverens om att
vår ekonomiska ställning är förträfflig, att den allmänna välmågan är i jemt
stigande, att landtbruket och andra näringar fortfarande öka sin produktion,
att nationalförmögenheten oupphörligt förstoras o. s. v. Den stora allmän¬
heten, som jemt hör talas om stigande statsinkomster och tilltagande kapital¬
bildning, som vid hamnarne i våra sjöstäder ser de från utlandet tillförda rika
skeppsladdningarne, och som ej kan undgå att genom bodfönsternas jätte¬
glas skåda hvad en förfinad lyx har att erbjuda i tyger, kristaller, bronser
m. m., hyllar naturligtvis äfven samma optimistiska åsigt. Allt tyder på
vilja och förmåga att konsumera och njuta. Det är onekligen en afundsvärd
ställning, om blott dess fortvaro vore betryggad. Så är emellertid beklag¬
ligen ej förhållandet, för så vidt jag kan döma.
Det är en sedan länge fortsatt forskning rörande Sveriges ekonomiska
tillstånd, som led t till den hos mig fast rotade, rigtiga eller origtiga, före¬
ställning, att vårt samhälle deponserar långt mer än dess tillgångar medgifva,
samt att detta hushållssätt långt ifrån att motarbetas, tvärt om på det krafti¬
gaste understödjes genom lagar och riksdagsbeslut. Då jag tillkännager mig
hysa denna från den allmänt gällande så vidt skilda opinion, och då jag,
i min egenskap af riksdagsman, anser min pligt fordra, att, för så vidt på
mig kan ankomma, fästa uppmärksamheten på och söka medverka till undan¬
rödjande af ett inrotadt samhäilsondt, så torde det ej befinnas otillständigt,
att jag motionerar en åtgärd, som afser en väsentlig förändring i den
rigtning, hvaråt vår ekonomiska lagstiftning sedan många år fortgått.
Redan i medlet af 1840-talet började man härstädes, då kanske icke
utan skäl, att, vid bestämmande af tullsatserna, i smått tillämpa frihandelns
läror, och man fortfor dermed försigtigt ända till år 1857, då man genom det
Bill. till Riksd. Prot. 1878. 1 Samt. 2 Afä. 1 Band. 3 Käft. 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
årets tulltaxa tog, som det tycktes, steget fullt ut; men frihandelns förfäktare
voro ändå icke nöjde, och först genom 1865 års traktat och derefter utfär¬
dade taxa sattes kronan på verket. De frihandels-läror, som uti en, i bör¬
jan af 1830-talet uppsatt, med talang redigerad och derför ganska inflytelse¬
rik tidning först bragtes på tal och förfäktades, hade småningom rotfästat
sig, och det är af den i samma och derefter äfven i andra tidningar fram¬
hållna, af Regering och Riksdag antagna kosmopolitiska statshushållning, som
vi nu skörda frukterna, en riklig tillförsel af allt hvad jordens länder kan
frambringa för tillfredsställande af menniskans behof och njutningslystnad
och derjemte nödtvånget att årligen utgifva allt flere millioner i skuldsedlar
lydande å utländskt mynt.
Genom tullafgifters nedsättning eller borttagande samt beredande a
lätt tillgång till utländska penningar har det lyckats uppdrifva importen till en
relativt till fordom, otrolig höjd, såsom exempel hvarpå jag anser mig böra
meddela några här följande siffror i form af en tabellarisk framställning af
Importens öfverskott öfver exporten af några varuslag under 20 år: 1856—1875.
1
1
|
|
|
|
|
|
l:sta5-
årsperio-
|
1
|
V amma-
|
Importen öfverskjuter exporten i medeltal
|
den för-
|
|
taren.
|
för år under följande fyra 5-arsperioder:
|
till den
|
|
|
|
|
|
|
Bistå
såsom
|
|
|
Åren
|
0 1
Aren
|
Aren
|
Aren
|
1 för¬
håller
|
|
|
1856—1860.
|
1861—1865.
|
1866—1870.
|
1871 — 1875.
|
sig till
|
Varuslag:
|
|
|
|
|
|
|
Fläsk ............................
|
Gent.
|
6,450
|
34,820
|
19,420
|
170,770
|
26,46
|
Garn af bomull............
|
il
|
1,709,160
|
472,180
|
1,157,000
|
3,770,500
|
2,20
|
„ „ ull ........
|
|
186,120
|
425,910
|
457,200
|
1.137,900
|
6,11
|
„ „ linne ..............
|
|
7,920
|
9,990
|
35,200
|
184,700
|
23,30
|
Hattar af ull och hår ...
|
styck.
|
3,320
|
11,220
|
52,840
|
280,700
|
84,55
|
Hudar, oberedda ............
|
Cent.
|
38,860
|
53,640
|
40,250
|
70,240
|
1,80
|
„ beredda ..............
|
il
|
100,350
|
392,630
|
519,200
|
1,746.100
|
17,40
|
Kaffe ..........................
|
|
14,611,000
|
16,060,000
|
17,074,000
|
22,275,000
|
1,52
|
Kläder, färdiggjorda ......
|
krön.
|
362,300
|
725,100
|
568,000
|
1,288.000
|
3,36
|
Redskap och maskiner ...
|
|
1,172,000
|
2,225,000
|
2,172,000
|
10,196,000
|
8,70
|
Socker, oraffineradt .. .
|
il
|
33,011,000
|
36,278,000
|
36,827,000
|
40,726,000
|
1,23
|
„ raffineradt .....
|
|
2,110,000
|
5,167,000
|
7.104,000
|
20,302,000
|
9,62
|
Spanmål, mjöl af hvete..
|
Cent.
|
42,850
|
134,800
|
253,000
|
313,100
|
7,30
|
„ „ af råg ..
|
J5
|
268,200
|
144,400
|
570,000
|
641,500
|
2,40
|
Stenkol .........................
|
kubb
|
10,213,000
|
16,002,000
|
18,043,000
|
28,522,000
|
2,79
|
Väfnader,hel-ochhalfsiden
|
il
|
53,250
|
64,540
|
80,900
|
135,800
|
2,55
|
„ af bomull .....
|
55
|
787,080
|
726,460
|
629,440
|
2,076,700
|
2,63
|
„ af ull
|
55
|
j 977,830
|
1,152,500
|
1,168,500
|
3,655,800
|
3,73
|
„ af linne hampa^
och jute (
|
55
|
| 157,430
|
291,160
|
[ 485,98C
|
1,632,050
|
10,36
|
Motioner i Första Kammaren, N:o 10. 3
Uti ungefär samma proportion har importen af andra varuslag äfven
ökats och resultaten i penninge-värde utaf import och export under^ de ifrå¬
gavarande tjugu åren ställa sig på följande sätt: Under första 5-årsperio-
den 1856—1860 öfversteg värdet af importen värdet af exporten med
9,856,000, således med 1,963,000 kronor i medeltal för år, under andra pe¬
rioden 1861—1865 var samma öfverskott 41,794,000, imedeltal för år 8,359,000
kronor, under tredje perioden åren 1866—1870 var importöfverskottet nå¬
got mindre, eller 29,518,000, i årsmedeltal 5,903,000, men under fjerde pe¬
rioden steg värdet af importen, så att densamma öfversteg värdet af expor¬
ten med vid pass 210 millioner, eller med 42 millioner kronor i medeltal
per år. Resultatet af vår samfärdsel med utlandet under hela den ifrågava¬
rande 20-årsperioden visar ett öfverskott af import utöfver exporten till
värde af 290 millioner kronor.
För så vidt man påstår, att vi importera endast för att tillgodose våra
behof, så måste man också medgifva, antingen att behofven hos oss utom¬
ordentligt växa, då de kräfva sa betydligt ökad tillförsel af utländska va¬
ror, eller ock att den inhemska produktionen råkat i ett visst förfall, då
dess förmåga att tillfredsställa behofven i stark proportion aftager. Jag an¬
ser det visserligen icke, i och för sig, såsom ett samhällsondt att konsum¬
tionen tilltager, då man sjelf genom egen produktion bereder sig medel att
betala densamma, sådant brukar vara liktydigt med framsteg i civilisation,
hvaröfver hvarje god medborgare måste uttrycka sin fägnad; men då konsum-
tions-behofven, hvilka, som man väl vet, äro i hög grad uttänjliga, och så¬
ledes mer eller mindre verkliga, icke kunna tillfredsställas genom tillbyte
af utländska varor emot det, som vi sjelfva hafva att afyttra, maste jag anse
dessa s. k. behof fullkomligt oberättigade och konstlade, samt såsom tillfälliga
foster af ett statsliushållningssystem, som dels genom låga tullsatser alltför
mycket befordrar tillförseln från främmande länder, dels genom utländska lån
möjliggör inköp af de tillförda varorna, allt till skada för framtiden, som
måste betala hvad vi konsumerat, och till förderf för den inhemska produk¬
tionen, hvars tillväxt i behörig grad, genom den främmande konkurrensen
försvåras och i många fall omöjliggöres, hvarom den år efter år tilltagande
oförmågan att tillförse våra egna behof tyckes gifva det mest talande vitt¬
nesbörd.
Rörande beloppen af de utländska lån, som under de senaste decen¬
nierna äro indragna, kan man visserligen förskaffa sig tillförlitlig underrät¬
telse ur tryckta offentliga handlingar. För fullständighetens skull anser jag
mig dock böra, rörande resultaten af våra låneoperationer i utlandet, anföra
följande:
Utaf de i utländska myntsorter upptagna lån återstodo obetalda vid 1876
års slut följande belopp:
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
å de lån som upptagits af hypoteksbanken och hypoteksföreningarne,
efter afdrag af det som återköpts ........................................ 127,965,900: —
å lån som Riksgäldskontoret gjort i utlandet............ 135,742,500: —
Summa kronor 263,708,400
Någon del af de för de utländska lånen utgifna obligationer torde
kanske hafva stannat i Sverige, men ett deremot svarande belopp af obliga¬
tioner för de i svenskt mynt upptagna lånen, utaf hvilka vid 1876 års slut
återstodo oguldna 136,966,600 kronor, torde otvifvelaktigt vara till finnandes
i Köpenhamn, i Kristiania och möjligen äfven i Hamburg, och man torde
således icke betydligt misstaga sig om man antager, att statens, hypoteks-
bankens och hypoteksföreningarnes utländska skulder tillsammans vid slutet
af år 1876 utgjorde ett belopp af minst 260 millioner. Härtill kommer
afl den skuld i utlandet, hvarföre enskilda jernvägsbolag häfta, hvars belopp
jag antager vara ganska betydligt.
Jag mötes naturligtvis med den invändning, att de lån vi upptagit i
utlandet varit afsedda endast för produktiva ändamål: odlingar, landtbruks-
byggnader, jern vägsanläggningar o. s. v. Jag vill ingalunda bestrida, att
detta alltid varit förevändningen, men då det är temligen tydligt, att staten
och hypoteksföreningarne skulle kunnat åstadkomma samma produktiva
resultat genom ett klokt begagnande af den inhemska krediten, fastän denna
kanske förefallit något dyrare i början, och arbetena möjligen måst fortgå
under en med några år förlängd tidrymd, så har man något skäl till den
förmodan, att upplåningen i utlandet tillstyrkts och beslutats, icke för de
produktiva ändamålen endast, utan hufvudsakligen för underlättande af kom¬
mersen. Man hör ofta upprepas, att en större upplåning inom landet icke
kan eller bör ske, emedan penningarne derigenom dragas från näringarne.
För dem som så resonnera vill jag blott bemärka, att penningar, med hvilka
man bekostar jernvägsbyggnader, odlingar och dylikt, lika snabbt kunna återgå
i allmänna rörelsen, som penningar använda uti hvilken som helst industri i
landet, och att således penningar, vare sig svenska eller utländska, nedlagda,
såsom man vanligen uttrycker sig, i jernvägar eller odlingsföretag, alldeles
icke blifva liggande förborgade, nedgräfda, eller, såsom man säger, bundna,
utan fortfara att, efter väl fullbordadt värf, såsom bytesmedel mot arbete,
jernvägsskenor, lokomotiv, sleepers, spadar, yxor m. m., på samma sätt
oupphörligt fungera i andra byten och i andra affärer. Det hade således,
enligt mitt förmenande, icke mött några svårigheter, att med begagnande af
det mångsidiga sätt för kreditens användande, som under senare tider, tack
vare våra väl förvaltade bankinstitutioner, kommit i bruk, i Sverige såsom
i många andra länder, bygga jernvägar, göra byggnader och odlingar med
egna medel, om man ej med de utländska lånen äfven haft andra syften.
Motioner i Första Kammaren, N:o 10. 5
Det ligger i sakens natur, att importen ej kunnat så utomordentligt
tilltaga med mindre exporten äfven ökats, och det torde derföre vara af
någon vigt att skärskåda de hufvudbeståndsdelar, hvaraf exporten består.
Dessa hafva i senare tid varit trenne, nemligen landtbruksprodukter, me¬
taller och trävaror, Indika tre hufvudartiklar år 1875 tillsammans i värde
motsvarade mer än 90 procent af hela exporten. Hvad nu först beträffar
landtbruksprodukter, hvartill jag hänför artiklarne lefvande djur, matvaror af
djur med undantag af fisk, som i statistiken öfver Sveriges utrikes handel är
upptagen under denna rubrik, vidare spanmål och produkter deraf, grönsaker,
rotfrukter, ull, lin, hampa, oberedda hudar och skinn, talg och ister samt
linfrö och klöfverfrö, så representera samtliga dessa artiklar år 1875 ett värde
af 50^ millioner. Denna summa, nära en fjerdedel af hela exporten, mot¬
svarar dock icke värdet af de varor af alldeles samma slag, som under samma
år blifvit importerade. Detta värde utgör nemligen öfver 52 millioner. Således,
oaktadt de stora framsteg i produktion, som man tillräknar vårt landtbruk,
har icke ens detta kommit till den ståndpunkt, att det kan till utlandet sälja
varor till ett värde motsvarande det, hvarföre vi köpa produkter af främ¬
mande länders landtbruk. Detta förhållande förefaller kanske oväntadt för
dem, som ofta tala stort om vår stigande spanmåls- och smörexport, men de
statistiska siffrorna gifva ej annat resultat.
Till den andra gruppen af exportvaror hänför jag jern och andra
metaller, oarbetade, arbeten deraf, äfvensom redskap, verktyg och maskiner.
Värdet å exporten af dessa artiklar uppgår år 1875 till 46 millioner, = 21
procent af hela exporten. Om nu denna betydliga exportartikel, som fordom
hufvudsakligen betäckte den tidens import, jemföres i värde med importen
af samma slags varor, så befinnes, att, då sistnämnda värde uppgår till nära
39 millioner, hela vår metallexport icke lemnar i öfverskott mer än litet
öfver sju millioner, något mer än som erfordras för att betäcka det värde¬
belopp, hvarmed importen af landtbruksprodukter öfverstiger exporten deraf.
Kommer så den tredje exportartikeln, arbetade och oarbetade trävaror,
hvilkas exportvärde, öfver 94^ millioner, uppgår till 45 procent af exportens
hela sammanräknade värde. Trävarorna äro således la piéce de rösistance
uti vår handelsbalans, och utan motvigt af dessa skulle importen och följ¬
aktligen konsumtionen af utländska varor väsentligen försvåras. För när¬
varande och troligen allt framgent, så länge vi hafva något trä att sälja,
är denna exportartikel utaf så mycket större betydelse, som densamma är en
nödvändighetsvara, utaf hvilken de flesta europeiska länder icke hafva en
emot behofven svarande tillgång, och som således är begärlig nästan öfver
allt, och lätt afsättlig, äfven utan tillhjelp af handelstraktater, om vi blott
sjelfva iakttaga den försigtigheten, att ej öfverfylla de främmande marknads¬
platserna. Man torde dock böra uppmärksamma att tillgången på trä icke
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
är alldeles obegränsad, och att vi väl kunna försigtigt begagna oss utaf, men
icke böra förskingra det dyrbara skogskapitalet, som utan nutidens förtjenst
kommit densamma till del såsom arf af hädangångna generationer.
På sätt ofvan är anfördt, hafva vi under de 20 åren 1856 1875 åsam¬
kat oss ett deficit uti vår handelsbalans af icke mindre än 290 millioner.
Den sålunda år efter år uppkomna bristen hafva vi naturligtvis pa ett eller
annat sätt måst godtgöra, och då en vidräkning rörande affärerna emellan
Sverige och utlandet under dessa 20 år lemnar ytterligare styrka åt mitt
påstående om nödvändigheten för oss att inslå pa ett annat statshushallnings-
system, skall jag, så godt sig göra låter, summariskt uppställa en sådan
räkning. .
De liqvider till utlandet som vi under ifrågavarande tid skolat bestrida
hafva varit:
l:o annuiteter på de dels före år 1856, dels under åren 1856 1875
i utlandet upptagna lån, utgörande
a) å hypoteksföreningarnes lån.................. 81,000,000:
b) å hypoteksbankens lån ........................ 41,000,000:
c) å Riksgäldskontorets lån........................ 67,000,000: 189,000,000: —
2:o ofvan omförmälda summa, hvarmed importens
värde under ifrågavarande tid öfverstigit värdet af exporten 290,000,000:
samt 3:o åtskilliga liqvider af mindre betydenhet,
såsom exempelvis räntor å lån i utlandet, upptagna af
banker och jernvägsbolag; afkastningen utaf de egendomar,
som innehafvas af i Sverige icke boende utländingar; sta¬
tens utgifter för industriexpositioner i främmande länder;
assuranspremier till utländska försäkringsbolag; lotter på
utländska lotterier m. fl. hvilka väl icke kunna till någon
bestämd siffra uppgifvas, men som visserligen kunna an¬
tagas hafva under de 20 åren utgjort ................................. 21,000.000:
Summa kronor 500,000,000:
Denna summa, 500 millioner kronor, har blifvit liqviderad pa ungefär
följande sätt:
Ro. Vid början af år 1856 hade Riksbanken en metallisk kassa af
52 millioner. Om från denna summa afdrages beloppet af metalliskt mynt,
som vid slutet af 20-årsperioden, eller December 1875, fans hos Riksbanken
och de enskilda bankerna jemte aktiebankerna, utgörande icke fullt 30
millioner, så kan öfverskottet anses hafva blifvit användt till liqvid i utlan¬
det med ................................................................................. 22,000,000:
Transport 22,000,000: —
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
7
Transport 22,000,000: —
2:o. Med de under ifrågavarande tid upptagna ut¬
ländska lån, utgörande:
a) lån af hypoteksföreningarne och hypoteksbanken vid
pass............................................................ 114,000,000: —
b) af riksgäldskontoret............................. 116,768,000: — 230,768,000: —
Skilnaden emellan den summan, som skolat liqvi¬
deras, och sist angifna båda summor, tillsammantagna ...... 247,232,000: —
kan antagas hafva blifvit salderad dels med de summor
som till landet indragits för till främmande makters under-
såter försålda svenska skogar och andra egendomar,
hvilka summor under åren 1868—1875 uppgått till
30,374,000 kronor, dels med den förtjenst som kommit
svenska skeppsredare tillgodo för fraktfart emellan främ¬
mande hamnar, dels med de lån som blifvit i utlandet
uppnegocierade i en eller annan form utaf jernvägsbolag
och andra korporationer eller enskilde.
Summa kronor 500,000,000: —.
Det har visserligen icke undgått min uppmärksamhet, att de siffror
som uti Kongl. Kommerskollegiets tabeller angifva penningevärdet af lan¬
dets transaktioner med utlandet, icke kunna vara exakta, hvarken hvad an¬
går import eller export, de grunda sig på medeltalsberäkningar utaf de i
svenska hamnar gångbara pris, med afdrag, hvad införseln beträffar, af tull
för sådan afgift underkastade varor, och kunna således icke annorlunda än
aproximativt angifva verkliga värdet. Det är således möjligt att den ofvan
uppgifna summan af 290 millioner, hvarmed importens värde under de 20
åren 1856—1875 skolat öfverstiga värdet å exporten, verkligen är för hög,
men det är också möjligt att densamma i verkligheten är högre. Vare
härmed huru som helst, det vissa är emellertid att importens öfverskott i
värde öfver exporten oupphörligt växer och att vi för gäldande af detta
öfverskott, jemte annuiteterna, måste upptaga allt större och större lån i ut¬
landet. Detta hushållssätt kan naturligtvis icke fortsättas i längden. Visser¬
ligen kunna vi, tack vare vår stora trävaruexport, ännu i många år honorera
våra förbindelser till utlandet lika noggrant som hittills, men dertill fordras,
att, i samma man som storleken af förbindelserna växer, utgifterna för ut¬
ländska konsumtionsföremål inskränkas. Vi äro redan så pass skattskyldiga
till utlandet, att summan af de annuiteter på lånen i främmande mynt, som
ifrån och med år 1878 årligen skola utbetalas af hypoteksföreningarne
8 Motioner i Första Kammaren, 2V:o 10.
hypoteksbanken och Riksgäldskontoret uppgår till det ansenliga beloppet af
17,100,000 kronor.
Uti ofvan anförda vidräkning med utlandet äro beräknade endast de
lån eller delar af lån, som indragits under de 20 åren 1856—1875. Sedan
slutet af sist nämnda år hafva vi redan indragit eller skola under de tre
första månaderna af detta år indraga följande belopp:
l:o. Genom Riksgäldskontoret f af
1875 års lån å 18 millioner ..................... 7,200,000: —,
å samma lån, nyligen fast kontraheradt att
indragas under Januari.—Mars detta ar vid
pass 7 millioner Riksmark motsvarande ...... 6,300,000: —
hela lånet af 1876, 2 millioner £ Sterling 36,320,000: — 49,820,000: —
2:o. Af hypoteksbanken å 1874
års lån ................. ....................................... 8,500,000: -
Summa på 2 år och 3 månader kronor 58,320,000: —.
Ehuru jag, såsom af det ofvan anförda synes, anser det, sedan ett par
tiotal af år här följda system, att genom låga tullsatser och penningelån i
utlandet understödja en öfverdrifvet stor import, såsom en olycklig missrigt-
ning utaf vår statsekonomi, hvilken ovilkorligt skall förr eller senare åväga¬
bringa en stor finansiel oreda så kan jag dock icke tillstyrka en brådstörtad
öfvergång till ett motsatt system, hvarken i afseende å tullsatser eller upp¬
låning; ty då en tjuguårig vana gifvit häfd åt konsumtionen af en mängd
varor, ’ som nu frän utlandet tillföras, ehuru största delen af dem skulle
kunna i landet framalstras, om den inhemska produktionen icke vore under¬
tryckt af den öfverväldigande utländska konkurrensen; då landets näringsid¬
kare ej genast kunna vara redo att fylla de behof, verkliga eller inbillade,
som nu tillfredsställas genom importen; då denna, om hon får ohejdadt, fortgå
utan understöd af penningelån från utlandet, kan på mycket kort tid, kanske
mindre än ett år medtaga hela den metalliska kassa, som för närvarande
finnes hos Riksbanken och alla Sveriges öfriga banker; och då en sådan
tilldragelse ovilkorligen skulle medföra oberäkneliga olyckor bland alla sam-
hällskfasser, torde det vara rådligt att med varsamhet företaga och genom¬
föra en dylik reform. Den inhemska produktionen måste först höjas och
konsumtionen af utländska varor inskränkas, på det att behofvet af utländ¬
ska lån småningom må öfvervinnas. Att detta ej kan ske pa den väg man
hittills beträd t, torde erfarenheten om en, år efter år, oupphörligt ökad im¬
port af alla slags konsumtionsartiklar nogsamt ådagalägga. Andra medel
måste således försökas, och vill man ändamålet, en lugn och utan våldsamma
kriser åstadkommen frigörelse från ett olyckligt beroende af den utländska
penningemarknaden, då måste man ock välja det enda medlet som kan föra
9
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
till detta mål, nemligen ett successivt höjande af tullsatserna på alla sådana
utländska varor, som icke äro råämnen för den inhemska fabrikationen.
Man torde icke kunna förvänta, att en enskild representant skulle kunna
eller ens försöka att framlägga förslag till en helt ny tulltaxa, dertill fordras
många sakkunniges samfälda arbete; jag måste således förmedla den återgång,
jag förordar, genom förslag till utbyte af nu gällande tulltaxa mot någon,
som vid en föregående tidpunkt varit gällande. Tulltaxan af år 1857 har
visserligen åtskilliga stadganden som jag icke kan godkänna, men den har
dock, enligt min åsigt, det företräde framför nu gällande taxa, att densamma
med högre tull belägger just sådana fabriksvaror, som vi sjelfva kunna åstad¬
komma, och hvaraf importen under de senare åren betydligt tillvuxit; och
utaf detta skäl anser jag mig kunna, såsom ett första steg uti en förändrad
rigtning, tillstyrka:
att Riksdagen måtte besluta, att tullafgifterna skola, från och
med nästa år 1879 utgöras till ungefär lika belopp och i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med bestämmelserna i tulltariffen af år
1857, dock så att de förhöjningar i tullafgifterna för vissa kolonial-
och andra varor, som vid 1871 års riksdag beslötos, bibehållas
oförändrade.
Stockholm den 23 Januari 1878.
Axel Odelberg.
Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Käft.
2