Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.
13
N:o 96.
Af Herr H. HagerillMli: Om förändrad lydelse af § 8 mom. 1
i Bevillning sstadgan.
§ 8 mom. 1 uti nuvarande Bevillningsstadga liar följande lydelse:
»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när
den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster icke öfverstiga fyrahun¬
dra R:dr R:mt. Öfverstiga de icke ett tusen åttahundra R:dr äro trehundra
R:dr af inkomsten från kapital eller arbete fria från bevillning.»
När denna stadga antogs såsom lag, torde må hända förhållandena
varit så beskaffade, att de något så när berättigade till antagandet af
det deri stadgade minimum, för livilket bevillning skall erläggas; ehuru
det dock synes, som skulle den rigtiga grundsatsen, att den inkomst,
som en samhällsmedlem behöfver för tillfredsställandet af de nödvän¬
digaste lefnadsbehofven, icke borde göras till föremål för beskattning, ej
blifvit rätt genomförd. Äfven då voro 300 kronor för litet för en enda
person och alldeles otillräckliga för underhållet af en hel familj under
ett års tid. Under de senare 20 åren har dock penningens värde sjun¬
kit till nära nog blott hälften af hvad det var åren 1859 och 1860.
Ändring uti ofvannämnda stadgande har derföre också flera gånger blif¬
vit föreslagen och af mången erkänd såsom nödvändig. Sjelfva skatte-
jemkningskomitén, som väl ej kan beskyllas för några samhällsvådliga
tendenser, sätter starkt i fråga en förhöjning uti de inkomstbelopp, hvilka
böra vara föremål för befrielse eller lindring vid bevillnings utgörande,
och finner endast den genom en sådan höjning orsakade minskningen
uti statsverkets inkomster af bevillningen vara det hufvudsakligaste skä¬
let, som afhåller den från att föreslå ändring, hvartill äfven kommer
den omständigheten, att lefnadskostnaderna äro olika på olika ställen
uti landet.
Båda dessa skäl synas mig dock ej vara så stora, att de böra ut¬
göra hinder för en nödvändig reform. Lifsförnödenheterna hafva steg¬
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 06.
rats så mycket, att väl knappast någon enda vrå finnes, der 300 kronor
numera räcka till för eu familjs behof, huru få dessa än kunna vara.
På många ställen: uti de större städerna och uti de intill dem samt
intill jernvägar och flera dylika platser gränsande orter, förslå ej ens
tusen kronor. Om man derför tager ett medeltal för de olika kostna¬
derna på de billigare och de dyrare ställena, torde man komma det rätta
temligen nära.
Den befarade minskningen uti statsverkets inkomster är icke heller
så stor, att den ej lätt kan ersättas genom ökade inkomster från andra
håll, i fall någon minskning verkligen skulle uppstå. Mig synes det nem¬
ligen, som skulle denna minskning vara mera i lusorisk än verklig. Sätter
man nemligen 800 kronor såsom det minimum, för hvilket bevillning
skall erläggas, och bestämmer att t. ex. 700 kronor skola vara befriade
från bevillning, så snart en persons sammanräknade årsinkomster af kapi¬
tal eller arbete icke öfverstiga 2,500 kronor, så följer deraf helt natur¬
ligt, att en person, som har en årlig inkomst af 800 kronor eller der¬
utöfver, också bör uppskattas för hela sin årsinkomst, och icke för blott
hälften eller tredjedelen, som nu i de flesta fall sker. Eu person, som
nu är uppskattad för endast 4 eller 6 hundra kronors årlig inkomst,
skulle då kunna uppskattas för 8 eller 12 hundra, hvilket han förtjenar,
och han skulle följaktligen komma att erlägga något så när samma be¬
villning som nu. Deremot torde det blifva betydligt lättare att utfå
bevillningsbeloppet af eu sålunda rättvist uppskattad person, än nu, då
han uppskattas för blott eu bråkdel af sin verkliga årsinkomst. Genom
att på debetsedeln sätta en persons inkomster till endast 400 kronor, i
stället för 800 eller 1,000, gifva taxerings- och pröfningskomitéerna ho¬
nom ett fattigdomsbevis, på grund af hvilket han vägrar att betala sina
stats- och kommunalutskylder, under förebärande att 400 kronor i dessa
dyra tider omöjligen räcka till för hans hushåll. Han undervisas uti
bedrägeri, och han är klok nog att följa lärdomen.
Hvad åter angår de personer, hvilka verkligen icke hafva så stor
årlig inkomst af kapital eller arbete, som 800 kronor, gäller väl tem¬
ligen i regeln, att de icke heller nu betala någon bevillning, äfven om
de påföras sådan. Antingen blifva de icke alls uppskattade för någon
bestämd inkomst, och behöfva alltså icke betala någon bevillning efter
2 eller 3 artikeln, eller ock veta de nog att på ett eller annat sätt draga
sig undan erläggandet af sina utskylder, med undantag möjligen af de
lägre atlönade tjenstemännen; men dessa kunna nog behöfva lindring, ty
en stor del af dem hafva hittills varit obarmhertigt uppskattade. I all¬
mänhet kan man också antaga, att den, som icke har 800 kronors årlig
Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.
15
inkomst af kapital eller arbete, han behöfver vara befriad från bevill¬
ning för sin inkomst. Konsumtionsskatten, som i regeln drabbar den
fattigaste tyngst, och genom hvilken staten och i synnerhet kommunen
tar en dryg del af hans lilla inkomst, är för honom mer än nog.
För att dessutom betacka en möjlig minskning uti statsinkomsterna,
finnes utväg att tillse, det inkomst af kapital mera noggrant uppskattas,
än hvad hittills skett. Det finnes mången kapitalist, som af sitt kapital
åtnjuter flera tusen kronor uti årlig inkomst, men som det oaktadt icke
skattar för mer än några få hundra kronor.
Man torde vilja invända, att några smärre ändringar uti Bevillnings-
stadgan icke böra vidtagas nu, då fråga är om en grundlig omarbetning
af hela stadgan. Den ringa utredning, som denna invecklade fråga ännu
fått, och de olika meningar, som ännu finnas om sättet att lösa den¬
samma, gifva dock anledning förmoda, att en grundlig ändring ännu
länge skall låta vänta på sig, hvadan det icke torde vara skäl uti att
derför uppskjuta erkända och mera oomtvisteliga förbättringar.
På grund af hvad sålunda blifvit yttradt vågar jag derföre vörd¬
samt föreslå,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 8
mom. 1 uti nuvarande Bevillningsstadga skall erhålla
följande lydelse:
Bevillning för inkomst utaf kapital eller arbete
eger icke rum, när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster icke öfverstiga åttahundra kronor. Öfver¬
stiga de icke tvåtusen femhundra kronor, äro sjuhundra
kronor af inkomsten från kapital eller arbete fria från
bevillning.
Skulle emellertid detta förslag, hvilket jag anser vara det mest rätt¬
visa, icke anses antagligt, emedan derigenom för stor minskning uti stats¬
verkets inkomster befaras uppstå, vågar jag vördsamt föreslå,
att, med bibehållande af första punkten uti mitt
ofvan gjorda förslag, den andra måtte erhålla följande
lydelse:
Öfverstiga de icke tvåtusen femhundra kronor, äro
femhundra kronor......från bevillning.
# o
Om remiss till vederbörande Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1878.
H. Hagerman.