2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
N:o 9
Af Herr E. G. Boström: Om underdånig skrifvelse angående ändring
i gällande författningar rörande sättet för markegång sprisens
sättande och deras Överklagande.
Sedan genom Kongl. kungörelsen af den 23 Juli 1869 förordnats,
att räntan och tionden skulle i penningar fixeras, har naturligen markegångs-
sättningen förlorat en stor del af den betydelse, den förut hade. Detta
förhållande är ännu mera påfallande vid de sammanträden, der de uppgifter
insamlas, som skola läggas till grund för, eller åtminstone tagas i betraktande
vid markegångssättningen.
Enligt gällande författning af år 1855 med deri år 1868 gjorda
ändringar skola, till ledning vid års- och medelmarkegångspris uppgörande,
såväl för städerna som landet upprättas priskuranter å fullgoda och afrads-
gilda varor af de persedelslag, som i markegångslistorna ingå, och utgöras
dessa för de flesta af rikets län endast af spanmål och smör. För städerna
upprättas dessa priskuranter af magistraten efter torgpris för hvarje af
månaderna Oktober—Mars. För landet utses i hvarje fögderi af socknarne
skiftesvis 4 till 8 ledamöter, hvilka, jemte lika många af Konungens Befall¬
ningshafvande utsedde, i Januari och Mars månader sammanträda inför kro¬
nofogden för upprättande af priskurant. På ungefär enahanda sätt tillgår vid
uppgörande af priskurant för den särskilda markegång, som skall i enlighet
med § 3 mom. 2 i ofvannämnda 1855 års författning uppgöras. Efter dessa
priskuranter, som till landskontoret insändas, uträknas derstädes ett medelpris.
Några räntegifvare och räntetagare finnas ej numera i egentlig
mening, och intresset för dessa förrättningar är derför ock ganska ringa.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9. 3
Vanligen tillgår så, att kronofogden och de få närmast boende till samman¬
trädet kallade eller valde upprätta priskuranten, tv klart är, att ingen gör
sig besvär resa någon längre väg för en så obetydlig och intresselös för¬
rättning. Apparaten för insamlandet af uppgifterna är numera allt för vid¬
lyftig och uppfyller just till följd deraf ej det ändamål, som dermed afses.
Följden är ock, att priskuranterna från landet ej alltid äro så på¬
litliga, som afsedt. är, och någon större tillförlitlighet torde ej kunna tiller¬
kännas de från städerna inlemnade, hvilkas insamlande plägar öfverlemnas
åt någon af stadens betjente.
Om sålunda priskuranterna ej äro tillförlitliga, så är ock klart, att
det efter dessa uträknade mediumpris ej kan blifva det Ännu påtagligare
är detta i ett län som t. ex. Stockholms, der medelpriset emot länets sex
fögderier bestämmes af de sju från städerna inkomna priskuranterna, om
man nemligen erinrar sig, att bland dessa städer räknas Waxholm, Sigtuna,
Oregrund och östhammar, alla utan nämnvärd torghandel med ett innevå¬
nareantal och rörelse närmast jemförlig med en större bys eller mindre
köpings.
Med ledning åt på detta sätt erhållna uppgifter upprättar sedan den
af landstinget utsedda edsvurna nämnden markegången.
Men om klagomål öfver densamma anföres. ändrar Kong). Kammar¬
kollegium nästan alltid den till öfverensstämmelse med priskuranternas medium,
om detta ej skulle blifvit af nämnden noggrant följdt. Och detta helt natur¬
ligt, ty Kammar-kollegii ledamöter sakna ju all kännedom om de olika
orternas pris, utan antaga, att de i vederbörlig ordning tillkomna priskuranterna
äro lika tillförlitliga som vederbörliga. Härmed har dock nämnden förlorat
all betydelse, hvilket dock tydligen stadgandet om edgång af dess ledamöter
skolat dem eller den bereda, utan har endast att sätta det erhållna medel¬
priset, ett arbete som med vida mindre kostnad och besvär men lika säkert
kan å landskontoret verkställas.
Af hvad jag tagit mig friheten anföra torde framgå, att ändring i
dessa förhållanden är önskvärd. Det torde dock ej kunna fordras af den
enskilde riksdagsmannen ett detaljeradt förslag härtill. Jag tillåter mig
endast antyda, att taxeringskomitéerna borde kunna upprätta priskuranterna,
om sådana skulle anses vidare erforderliga, att den af landstinget, utsedda
edsvurna nämnden borde erhålla vitsord, d. v. s. att nämndens beslut ej finge
öfverklagas, i hvilket tall landshöfdingen, hvilken som ordförande leder
nämndens öfverläggningar, synes böra erhålla rösträtt.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.
Skulle åter nämndens beslut få öfverklagas, synes mig nu gällande
författning derom föga billig eller lämplig. Enligt densamma gäller den
ändring, som kan vinnas, i vanligast förekommande fall endast den klagande;
mig synes deremot, att om något pris år origtigt för en, så är det ock
origtigt för alla, att ändring således bör gälla alla, och detta så mycket
hellre, som författningen för vissa fall sådant föreskrifver.
På grund af hvad jag anfört, får jag vördsamt hemställa:
att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om sådana ändringar i nu gällande författningar angå¬
ende sättet för markegångsprisens sättande och deras Över¬
klagande, som kunna vara af behofvet och erfarenheten
påkallade.
Stockholm den 21 Januari 1878.
Er. Gast. Boström.
N:o 10.
Af Herr Friherre A. Cederström: Om underdånig skrifvelse rörande
inrättande af ett fiskeri-ihsHtut och anslag för sådant ändamål.
Förberedelserna till och utarbetandet af den Kong!. Fiskeristadgan af
den 29 Juni 1852 egde rum under eu tid, då det icke ännu var allmän¬
nare kandi, att konstbefruktning af fiskarternas rom kunde med biträde af
andra insigter i fiskodling utsträckas til! verkliga hushållningsmetoder i