12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.
göras inom sex dagar från riksdags öppnande. Seder¬
mera må sådan fråga--—--— — — — —.
Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1878.
Eric Dofsén.
N:o 79.
Af Herr A. Adlercreutz: Om reglering af grundskatterna.
Reglering af vårt skatteväsen är eu fråga som, på senare tid allt"
mera trädt i förgrunden. Under det att hittills anspråken på förändring
deri hufvudsakligen gått ut på afskrifning af grundskatter samt öfver¬
flyttande på samtlige skattskyldige medborgare af de på jorden hittills
uteslutande hvilande besvär, hafva de betänkligheter, som å andra sidan
frammanats af utsigten till den allmänna bevillningens högst betydliga
stegring, väl gifvit sig luft i en yttrad obenägenhet att ingå på de före¬
slagna ändringarne, men endast högst sällan förmått framkalla något för¬
sök att lösa den stora frågan på ett omfattande, rättvisans fordringar och
statens behof samtidigt tillgodoseende sätt. Af dertill särskilt, förord¬
nade män har dock eu sakrik, ytterst beaktansvärd utredning egt rum,
hvarigenom för en hvar, som vill se förhållandena sådana de äro, skall
blifva uppenbart, att det icke utan rättvisans förnärmande och åsidosät¬
tande af statens fördelar låter sig göra att helt enkelt afskrifva grund¬
skatter och på bevillningen öfverflytta de jorden nu åliggande besvär.
De olägenheter, de anledningar till missnöje, hvilka, mer eller mindre
oberättigadt, uti det närvarande systemet förefinnas, kunna utan tvifvel
bortskaffas utan förnärmande af berörda dyrbara intressen och utan att
vi, under det vi i öfrigt i lagar och institutioner söka närma oss brödra¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.
13
folket, bär gifva oss djupare in på en väg, som allt mera förer oss bort
derifrån. Att undanrödja olägenheterna i skattesystemet, så långt ske
kan befrämja rättvisa medborgarne emellan samt tillförsäkra staten för
dess behof nödiga tillgångar, det är ändamålet med det förslag till regle¬
ring af grundskatterna, jag härmed tager mig friheten att för Riksdagen
framlägga.
Den väg, hvilken jag härvid beträder, är den historiska, den som
utgår från det genom samhällets utveckling redan nu bestående, en väg,
på hvilken utan tvifvel ett samhälle i allmänhet tryggast framgår.
Under benämning af grundskatter hvila på en stor del af svenska
jorden från gammalt utskylder, de der, lika med hvarje utlaga som år
efter år efter samma grund från samma beskattningsföremål utgår, an¬
tagit karakteren af en ränta i alla de fall, der den icke i följd af jordens
skatteköp kan anses redan från böi’jan hafva till sin natur varit en sådan.
I anseende till denna deras beskaffenhet hafva de tagits i beräkning vid
köp, skiften, arfsfördelningar med mera, och derigenom åstadkommit vär¬
debestämningar, som eljest skolat blifva mycket olika, och man kan tryggt
antaga, att en hvar, som nu egen med grundskatter behäftad jord, fått
den under sådana förhållanden, att han ej har rättmätig grund till kla¬
gan öfver deras befintlighet, under det att i händelse af deras bortta¬
gande mången, som egt eller varit berättigad till andel i sådan jord, skulle
finna en orättvisa deri, att han vid afhändandet deraf icke blifvit på an¬
nat sätt godtgjord för den sedermera genom grundskatternas borttagande
till sitt värde betydligen höjda jorden.
Man frågar då, hvilket skäl väl finnes till grundskatternas borttagande.
Aro jordegarne så betryckta, att de verkligen behöfva en eftergift, att,
oaktadt ingen rättsgrund dertill kan uppgifvas, det dock vore politiskt
klokt och nyttigt att såmedelst lätta deras bördor. Härpå måste svaras
nej. De kunna utan tvifvel vida lättare bära dessa af dem på förhand
beräknade utlagor, än den stora mängd arbetare på land och i stad med
inkomst från och med 400 kronor och uppåt kunna bära en stegradjjbe-
villning. Jordegarne höra till de förmögne, de hafva i jorden ett kapital,
hvaraf så många andra äro i saknad, och de skulle för visso i allmänhet
ingalunda vara benägne att för vinnandet af befrielse från grundskatterna
afstå sin jord, om af staten eller annan dem bjödes en lösen, beräknad
efter erlagd köpeskilling eller årets taxering.
Är då en skatt på jorden något ur statsrättslig synpunkt orätt eller
oklokt, frågas det vidare. Härpå lemna både vetenskap och erfarenhet
nekande svar. Nästan hvarthelst vi vända våra blickar utåt till främ¬
mande länder, finna vi den, och detta stundom oaktadt stora besvärligheter,
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.
införd. Skulle vi då bortkasta ett godt, som vi redan hafva, för att i en
framtid bittert ångra en efterlåtenhet, hvartill allt verkligt skäl saknats.
Må vi fast hellre taga vara på hvad vi hafva samt se till, att utan
någons verkliga förnärmande fastighetsskatten blifver jemn och hvilande
på all i enskild ego varande jord, och att den så ställes, att den icke för
framtiden förlorar all egentlig betydelse.
Sist anmärkta syfte synes bäst kunna vinnas derigenom, att fastig¬
hetsskatten sättes i visst förhållande till taxeringsvärdet å den fastighet,
hvarifrån den utgår, hvarigenom jemväl ojemnheten i skattens fördelning,
så vidt möjligt, kommer att upphöra. Då emellertid en bestämmelse i
den syftning, att nuvarande grundskatter i framtiden skulle blifva bero¬
ende af taxeringsvärdet, ovilkorligen komme att i längden medföra en
förhöjning i skattebördan, vore en ersättning till jordegarne för deras
förlust i detta hänseende billig; och samma rättsgrund gäller äfven för
det fall, att jord, som förut varit från grundskatt befriad, skulle för fram¬
tiden sådan beskattning vidkännas.
I den reglering af grundskatterna, eller ränta och kronotionde, jag
alltså här föreslår, och i sammanhang hvarmed ändring i grunderna för
utgörande af bevillning och kommunalbeskattning synes af behofvet på¬
kallad, torde jemväl höra inbegripas ej mindre den ränta och kronotionde,
som icke är kronan behållen, än ock
de frälseräntor, hvilka åligga hemman och lägenheter af skatte-
frälsenatur,
den kronotionde, som åtföljer patronaträtt till vissa församlingar
eller eljest med eganderätt af enskilda personer innehafves,
den från hemman i Skåne, Halland och Blekinge utgående kyrko¬
fonden samt
rusttjenstbevillningen.
Alla dessa utlagor hafva nemligen med de egentliga grundskatterna
gemensamt, att de hvila endast på viss jord, hvarförutan de ifrågava¬
rande frälseräntorna samt kyrkofonden hafva enahanda grund och upp¬
komst med nämnda grundskatter och alltså torde i förevarande hänseende
böra lika med dem behandlas.
För det sätt, hvarpå enligt min uppfattning staten vid denna regle¬
ring bör träda emellan, skall nedan redogöras. Först torde eu beräkning
böra uppställas öfver dessa samtliga utlagors belopp, hvarvid sifferupp¬
gifterna, utom hvad rör^r kyrkotionde!), äro hemtade från Kammarrådet
Andersons betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.
15
Räntan utgör .................................................................... kronor 4,499,585: 32.
hvarifrån dock måste afräknas i räkenskaperna redo¬
visade. till Ebersteinska söndagsskolan i Norrköping
utgående räntor, hvilka hafva egenskapen af frälse-
räntor ............................................................... 4,057: 19.
samt vidare hvad som redan blifvit åt¬
skilliga hemman eftergifvet såsom ersätt¬
ning för minskadt egoområde i följd af
kanal- och väganläggningar ........................ 837: 45.
äfvensom boställsräntor, hvilka äro veder¬
börande räntegifvare efterskänkta till för¬
bättring af den aflöning, hvaraf de i och
för sina tjenstebefattningar äro i åtnju¬
tande, och som torde utan någon förlust
för statsverket eller förändring i be-
loppet af aflöningsförmånerna kunna af-
skrifvas, uppgående dessa boställsräntor
till ................................................................... 315,912: 28. 320,806: 92.
hvarefter af räntan återstår................................................
Frälseräntorna af hemman och lägenheter af skattefrälse-
natur ....................................................................................
Kronotionde!! ....................................................... 1,389,249: 98.
hvaraf blifvit hemman och lägenheter ef¬
tergifvet såsom ersättning för minskadt
egoområde genom kanal- och väganlägg¬
ningar ................................. 1,174: 52.
äfvensom boställstionde af
samma skäl somboställsrän-
torna torde böra frånräknas
med........................................ 10,393: 93. 11,568: 45.
hvarefter af kronotionden återstår ...................................
Uti förestående ej inräknad kronotionde, som åtföljer
patronaträtt eller under annan enskild eganderätt
innehafves ................................................................................
Kyrkotionde^ belopp torde ej öfverstiga.................................
R usttjenst bevill ningen ...................................................................
4,178,778: 40.
150,758: 25.
1,377,681: 53.
11,260: 11.
200,000: —
68,658: 33.
Summa kronor 5,987,136: 62.
Uti räntans förenämnda belopp finnas inberäknade de så kallade
»presternas utlagor», hvilka med undantag af en jemförelsevis obetydlig
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.
del, som motsvaras af de förra prestgårdarne åliggande boskapspennin-
garne, utgå af presternes inkomster från församlingarne och sålunda på
det hela icke äro att såsom grundskatt anse, i följd hvaraf de torde till
hela sitt belopp, 20,306 kronor 76 öre, eftergifvas. Emot befrielse från
utgörande af »presteutlagorna» hafva åtskillige kyrkoherdar fått sig ålagda
9 båtsmansrotar inom Södra Möre härad af Kalmar län, och lära af
samma skäl, som för afskrifning af »presternas utlagor» äro anförda, dessa
rotar böra försvinna, samt skyldigheten för dem att erlägga vakansafgif-
ter, belöpande till 90 kronor 26 öre, dermed genast upphöra.
Efter afdrag af ofvan omförmälda 20,306 kronor 76 öre återstå
utaf utlagornas sammanräknade belopp 5,966,829 kronor 86 öre, eller i
jemnt tal 6 millioner kronor, hvilket alltså skulle utgöra den egentliga
regleringens föremål.
Taxeringsvärdet å de fastigheter, hvarå ifrågavarande utlagor hvila,
jemte de hemman och jordbrukslägenheter, hvilka nu äro derifrån befri¬
ade, ökadt med ett kapital, motsvarande efter 5 procent utlagornas be¬
lopp, närmar sig 2 tusen millioner kronor, hvadan utlagorna, jemnt för¬
delade, skulle på hvarje fastighet hvila omkring 3 kronor på hvarje tu¬
sende af dess värde. Jag har dock trott, att en så hög fastighetsskatt
icke skulle vara behöflig, utan att den skulle fixeras till endast 2 per
mille, helst den sedermera komme att stiga, i den mån fastigheternas
taxeringsvärden under tidernas lopp blefve höjda.
Af omförmälda utlagor uppbär statsverket för närvarande:
behållna räntan................................................................................ 3,188,641: 33.
» kronotionden .................................................................. 1,354,603: 51.
rusttjenstbevillningen...................................... 68,658: 33.
Summa kronor 4,611,903: 17.
o
Återstoden, icke fullt 1,400,000, utgör hvad af den skattskyldige
för eu eller annan orsak frinjutes eller till annan än staten utbetalas.
Att för vinnande af det med regleringen afsedda syftemål uppoffra
hela skilnaden mellan utlagornas nuvarande belopp och den ifrågasatta
nya fastighetsskatten, eller en årlig inkomst af 2 millioner kronor, vore
att. tillskynda staten en allt för stor förlust, helst som regleringens
genomförande i allt fall medför kostnader och uppoffringar samt tager
medel i anspråk. Den ersättning, som till vederbörande bör utgå för
utlagornas förvandling från en i allmänhet fast till en rörlig afgäld, skulle
kunna bestämmas så, att å sammanräknade beloppet af nuvarande ut¬
lagorna på hvarje fastighet eft.erlätes en femtedel, dock med vilkor att,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 7,9.
17
der genom denna åtgärd beloppet ej nedsjönke till hvad den nya fastig¬
hetsskatten skulle utgöra, beräknad efter 1876 års taxeringsvärde, ökadt
med ett kapitalbelopp, motsvarande efter 5 procent de pähvilande ut¬
lagorna, fastighetsegaren åligger att fortfarande utgifva de gamla utla¬
gorna, minskade allenast med en tiondedel, intill dess han genom fort¬
satt liqviderande af den andra tiondedelen med beräknad ränta på ränta
derå efter 5 procent amorterat kapitalskilnaden mellan förra utlagorna,
minskade med en femtedel, samt den nya fastighetsskatten på förenämnda
sätt beräknad, hvarefter endast denna senare jemlikt derför gällande be¬
stämmelser komrne att utgöras. I de fall åter, då, genom efterlåtande af
en femtedel af de äldre utlagorna, återstoden komrne att understiga den nya
fastighetsskatten, på förestående sätt beräknad med ledning af 1876 ärs
taxeringsvärde, borde eu jemlikt ofvan nämnda grunder bestämd kapital¬
ersättning vederbörande tillgodokomma, såsom ock förhållandet skulle blifva
med all den jord, för hvilken dylika utlagor hitintills alls icke utgått.
Omförmälda ersättningar torde böra utgå hufvudsakligen i stats¬
obligationer och endast i den mån sådant till följd af summans ojemn¬
het fordras uti kontanta penningar. Obligationerna borde förskrifvas
med 5 procent halfårsvis förfallande ränta samt icke vara stälda på viss
förfallotid, utan kunna i mån af tillgångar inköpas eller efter utlottning
inlösas. För den ränta, som vore att erlägga å obligationerna, åtnjöte
staten full valuta i den nyordnade fastighetsskatten, och då af de äldre
utlagorna endast en femtedel eller omkring 1,200,000 kronor afstodes,
hvaraf dock ytterligare en del skulle under någon tid utbetalas, komrne
— genom ett stadgande derom, att hvad i fastighetsskatt årligen inflöte
utöfver ett visst belopp, skulle sedan derifrån afdragits nödiga utbetal¬
ningar i och för regleringen, således jemväl årliga räntan på utelöpande
obligationer, användas för amorteringen till dess denna vore fullbordad
— medel för densamma icke att saknas. Den del af bankovinsten, som
plägar undantagas från användande till de årliga statsutgifterna, synes
lämpligen kunna under ett eller annat år anslås till obligationernas skynd¬
sammare inlösande. Möjligen skulle äfven för första året ett kreditiv
erfordras, enär svårligen läte sig göra att på förhand få utredt, huru
stor del af ersättningen genast behöfde med penningar gäldas.
På det att regleringen må vinna den stora omfattning, hvarom
ofvan talats, och hvarigenom den först erhåller sin fulla betydelse, måste,
såsom redan är antydt, staten träda emellan för den del af utlagorna,
som förut icke till statsverket ingått. Hufvudbestämmelserna härvid
skulle vara, att de fastigheterna nu påhvilande utlagor skulle, der de icke
redan äro i fast penningebelopp bestämda, antingen omsättas enligt före¬
gå. till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Höft.
O
18
Motioner i Andra Kammaren, AT:o 19.
skrifterna i Kong], kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kong], förordnin¬
gen den 23 Juli 1869 eller ock förvandlas i penningar efter 1876 års
medelmarkegångspris för länet eller, der så nödigt vore, efter gode mäns
bestämmande, hvarefter med utlagornas reglering och utgörande för fram¬
tiden af fastighetsskatt till staten skulle förfaras så som i afseende å
andra fastigheter; samt att statsverket deremot till vederbörande, antingen
detta vore fastighetsegaren sjelf eller annan person, erlade hvad honom
från fastigheten i nu ifrågavarande hänseende förut tillkommit, dervid
det i alla de fall då icke prestation derå vore grundad eller särskildt
syftemål med utlagans erläggande på sådant sätt äfventyrades, skulle
stå den fordrande fritt att, derest han inom 10 år sig anmälde, för sin
fordrans liqviderande undfå ett densamma efter 5 procent motsvarande
kapital, och hvarvid för värdets bestämmande, om sådant erfordrades,
ledning skulle tagas från senast fast.stälda medelmarkegångspris för länet
samt betalningen erläggas hufvudsakligen i sådana obligationer, som förut
äro nämnda. I fråga om beloppet af den årliga utbetalning, statsverket
i enlighet med förestående hade att till rusthållarne vid de skånska ka¬
valleriregementena erlägga, är dock nödigt att, enär fririjutna räntan upp¬
tagits endast efter kronovärde, bestämma ersättningen vid hvarje rusthåll
till ett minimum af 200 kronor, deri dock inbegripet hvad redan förut
såsom understöd för ändamålet åtnjutits.
Eu omständighet, som vid förevarande reglering ej må förbises, är
förhållandet med de jordafsöndringar, å hvilka särskild afgäld är bestämd,
motsvarande afsöndringens andel i stamhemmanets utskylder. Lämpli¬
gast och enklast torde vara att upptaga stamhemmanets utlagor till
endast det belopp, hvartill de uppgå efter afdrag för den afgäld, som är
afsöndringen ålagd, samt att anse den hvarje afsöndrad lägenhet pålig¬
gande afgäld såsom utgörande dess nuvarande grundskatt.
Att för statens till allmänt ändamål anslagna eller utarrenderade
egendomar fastighetsskatt icke bör utgå, faller af sig sjelft, dock att, der
arrendator enligt redan ingånget kontrakt har skyldighet att grundskatt
erlägga, den under kontraktstiden skall oförändradt utgöras. För hem¬
man och lägenheter, som under stadgad åborätt innehafvas, skulle der¬
emot de nya bestämmelserna om fastighetsskatt blifva gällande.
Beträffande de kapitalersättningar, som statsverket enligt reglerin¬
gen komme att utbetala, torde böra iakttagas, att egarne till frälseränta
från frälseskattehemman eller lägenhet, der sådan ränta förefunnes, är i
första rummet berättigad att till räntans aflösning med kapitalberäkning
efter 5 procent uppbära liqviden, samt att derefter, eller der sådan ränta
icke hemmanet eller lägenheten påhvilar, omedelbart de, som inteckning
Motioner i Andra Kammaren, N:o 79. 19
ega, hafva rätt till medlens uppbärande, i likhet med hvad finnes stad¬
gadt angående lösen för jord, som för allmänt behof afstås.
Derest, på sätt jag i särskild motion vilkorligen föreslår, bevillning
för fastighet varder förvandlad till en inkomstskatt, torde äfven fastig¬
hetsskatt, ehuru betydligt lägre än den här ofvan omförmälda böra åsät¬
tas fastighet, som ej är att till jordbruksfastighet hänföras.
Af de utaf mig nu ifrågasatta förändringarne lärer böra följa, att
åtminstone den del af bevillningsstadgan, som afser taxeringen af fastig¬
heter, blifver hänförd till området för Konungens och Riksdagens gemen¬
samma lagstifning; likasom den nya fastighetsskatten måste ingå bland
statsverkets ordinarie inkomster; och får jag alltså föreslå,
att Riksdagen måtte för sin del besluta reglering af
grundskatterna i enlighet med här ofvan framlagda
grunder, eller i händelse ytterligare utredning anses af
behofvet påkallad, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att nådigt förslag i frågan må, efter sådan ut¬
redning, varda för Riksdagen framlagdt.
Om remiss till vederbörligt Utskott, eller derest särskildt Utskott
varder satt för behandling af fråga förande förestående ämne, till sådant
Utskott, anhålles vördsamt.
Stockholm den 26 Januari 1878.
Axel Adlercreutz.