A
Motioner i Andra Kammaren, N:vJM.
N:o 148.
Af Herr A. P. Danielsson : Om underdånig skrifvelse rörande postång¬
båt mellan Öland och fastlandet samt anslag för sådant
ändamål.
Genom de störa uppoffringar staten gjort under de sist förflutna 20
åren hafva nästan alla delar af vårt land erhållit lättade kommunikationer
genom jernvägars byggande, genom åars och elfvars upprensande och genom
anläggning af nya eller förbättring af redan befintliga vägar. Ständigt hör
man, att behofvet af lättade kommunikationer är en af vår tids brännande
frågor, och en ökad samfärdsel orterna emellan är det enda, som kan föra
oss framåt till lycka och välstånd. Statens styresmän hafva framlagt planer
till nya kommunikationsleder, Riksdagen har beslutsamt beviljat medel här¬
till, och hundratals milioner hafva genom län anskaffats. Då dessa lån
måste efter ..hand af allmänna medel gäldas, och således hvarje landets in¬
byggare, som lemnar bidrag till staten, äfven härtill får lemna sammanskott,
har jag trott, att de orter, som äro vanlottade på kommunikationer och som
icke kunna genom det stora jernvägsnätet sammanbindas med andra orter,
böra få hjelp, der hjelp behöfves.
En sådan ort, som den här antydda, är ön Öland. Denna “Öster¬
sjöns perla4 ‘ bär inga förhoppningar att erhålla jern vägar, ty dess lång¬
sträckta och smala form i förening med andra förhållanden lägger, som mig
synes, oöfvervinneliga hinder härför. Vattenkommunikationen är således den
enda kommunikationsled, som kan uppehålla samfärdseln med öfriga delar af
landet och befrämja Ölands lycka och välstånd. För alla Riksdagens leda¬
möter och största delen af Sveriges öfrige inbyggare torde det vara en
Motioner i Andra Kammaren,, N:o 148.
5
känd sak, att isförhållandeiia i Kalmar sund, som skiljer Öland från fasta
landet, ofta för många månader af året omöjliggör samfärdseln mellan Öland
och moderlandet. Då vintermånaderna och inträda, kölden delvis lägger istak
öfver sundet, upphör den af enskilda bolag omhänderhafda ångbåtskommu-
nikationen, och samfärdseln är stängd för Januari, Februari, Mars och April
månader. Öns invånare, som utgöra närmare 40,000 personer, äro således
hänvisade att för denna tid lefva isolerade, och det enda, som återstår för
öboen, är att genom posten eller telegrafen uppehålla sin förbindelse med
landets öfriga delar. Då postkommunikationen är den enda trafikled för
Öland, till hvilken, så att säga, staten lemnar bidrag, så torde det tillåtas
mig att omnämna, huru härmed sig förhåller. Då förenämnda ångbåtskom-
munikation upphör, befordras posten till och från Öland — via Kalmar —
genom en eller tvenne karlar, som, då isen kan trafikeras, vanligen draga
postväskan på en kälke eller, då delvis is och delvis öppna vakar finnas,
fortskaffas posten med en mindre roddbåt, som ömsom föres på isen och
ömsom i vattnet för att nå nästa isband, och så omväxlar färden, tills be¬
stämmelseorten på detta sätt uppnås. Samma vådliga färd, som dessa post¬
förare få utstå, måste hvarje resande underkasta sig, då han nödgas under
■ ‘oföret4; företaga någon resa till eller från Öland. Då Ölands hufvudsakliga
afsättningsort för sina produkter och jordbruksalster är staden Kalmar, torde
lätt inses de menliga följder, som äro förenade med förhållandet att under
så lång tid af året vara skild från samfärdsel med denna hufvudort, och
detta just vanligen under den tid af året. då krono- och komunalutskylderna
skola erläggas. Då en förbättrad kommunikation mellan Öland och fastlandet
under de tider af året, då. is delvis betäcker Kalmar sund, är af största
vigt för Ölands befolkning, har jag trott det vara statens pligt att i detta
fall hjelpa, der hjelp så tydligen behöfves, samt i så måtto förbättra post¬
kommunikationen. att. ön Öland får samma förmån, som Gotland i så många
år egt och eger — eu postångbåt som är nog kraftig att kunna forcera
sådan is, som icke är körbar, samt således uppehålla den nödigaste trafiken
emellan Öland och fastlandet under vintermånaderna. Om staten genom
Kongl. postverket anskaffade eu för detta förhållande lämplig ångbåt och sta¬
tionerade den i Kalmar sund såsom postångbåt, så är jag öfvertygad, att post-
verketjderigenom skulle få mindre utgifter för postens befordrande öfver sun¬
det än för närvarande, ty inkomsten för passagerare och fraktgods skulle
säkerligen uppgå till det belopp, att kostnaden blefve ersatt, hvarjemte det
goda äfven kunde vinnas, att derå menniskolif kunde räddas, som nu, ty värr,
nästan årligen blifva offer för sina djerfva företag att trafikera det oroliga sundet.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 148.
öländingens djerfva isfärder äro allmänt kända, och man hör mången
skämta häröfver, men betänker man den bjudande nödvändigheten som oftast
ligger till grund härför — den skattskyldiges åliggande att för sina alster
tillbyta sig skattepenningen, så är jag förvissad, att ingen skall afundas honom
hans lott att härför våga lif och gods, ty mången, som i farans stund lyckats
rädda lifvet, har dock ofta måst se eu dyrbar del af sin egendom för¬
svinna i djupet.
På grund af hvad jag här i korthet haft äran anföra tror jag mig
hafva skäl anhålla, det Riksdagen ville besluta:
l:o) att i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes under December, Januari, Februari, Mars
och April månader årligen beordra och stationera i Kalmar en
för ändamålet lämplig ångbåt att, då isförhållanden i sundet
göra sådant nödvändigt, öfverföra post mellan Öland och fast¬
landet samt befordra passagerare och, der så ske kan, äfven
gods. mot lämplig afgift;
2:o) att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts förfogande för
detta ändamål ställa ett förslagsanslag af 10,000 kronor.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1878.
A. P. Danielsson,
från Kalmar län.
I förestående motion instämmer
Nils Petersson.