2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 136.
val på den nya platsen vunnit laga kraft, det vill säga i många fall endast
en månad innan han flyttar. Någon öfverenskommelse mellan den af¬
flytande folkskoleläraren och skolrådet om den förres qvarstannande på
sin gamla plats utöfver den tid, då han har rätt att lemna den, torde
till förebyggande af dessa olägenheter icke heller vara mycket att bygga
på, då det väl lärer vara i lärarens intresse att så snart som möjligt få
öfvertaga den nya befattning, hvilken af honom blifvit sökt och erhållen.
På dessa skäl tillåter jag mig vördsamt föreslå, att Riksdagen för
sin del belutar,
att sedan val af folkskolelärare egt rum, tjensten bör
af honom tillträdas å den af förenämnda laga af- och
tillträdestider, som inträffar näst efter sex månader från
det valet vunnit laga kraft.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1878.
J. E. Erickzon.
N:o 136.
Af Herr P. Benjaminsson: Om förändrad lydelse af 9 och
12 §§ i Riksdagsordningen.
Vid 1875 års riksdag väckte jag motion om förändring i Riksdags¬
ordningen af den 22 Juni 1866, der det stadgas, att, för att vara valbar
till ledamot i Första Kammaren erfordras, att minst tre år före valet
hafva egt fastighet till taxeringsvärde ej understigande åttatiotusen
riksdaler eller ock till staten skatta samt under tid som nyss är sagd t
skattat för minst fyra tusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller ar-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 136. 3
bete, och att riksdagsman i Första Kammaren ej eger för denna befatt¬
ning uppbära något arfvode; men då till följd af dessa stadganden det
ofta faller sig ganska svårt att finna någon person som är valbar och
utan någon ersättning vill åtaga sig denna befattning, hvarpå landstin¬
gen ofta få erfara vittnesbörd, föreslog jag derföre att förmögenhetsvil-
koret för valbarhet till ledamot i Första Kammaren måtte nedsättas till
hälften, eller till fyratiotusen riksdalers taxeringsvärde för fastighet eller
till två tusen riksdalers årlig inkomst af kapital eller arbete, och att
Första Kammarens ledamöter finge uppbära lika arfvode med Andra Kam¬
marens ledamöter, hvaraf det skulle falla sig lättare att få personer som
ville åtaga sig befattningen och dertill vore lika skicklige, men 1875 års
Konstitutions-Utskott afslog då min motion på, efter min tanke, icke fullt
hållbara skäl; jag får derföre nu förnya denna min motion och föreslå,
att Riksdagen ville besluta, att 9 och 12 §§ i Riksdagsordningen måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
§ 9.
Till ledamot i Första Kammaren kunna endast väljas
män som uppnått 35 års ålder samt ega och minst tre
år före valet egt fastighet till taxeringsvärde ej under¬
stigande fyratiotusen riksdaler eller ock till staten skatta
samt under tid som nyss är sagd skattat för minst två
tusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller arbete.
Kommer riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den
ställning att han ej längre skulle varit valbar till leda¬
mot i Kammaren, frånträder han sin befattning.
§ 12.
Flvarje ledamot af Första Kammaren åtnjuter af stats¬
medel ersättning för resekostnad till och från riksda¬
gen, samt arfvode ett tusen tvåhundra riksdaler för
hvarje lagtima riksdag, dock att, när antingen Konungen
upplöser riksdag innan den varit fyra månader tillsam¬
mans eller ledamot af Kammaren eljest afgår från sin
befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess
sammanträde förflutit, så ock under urtima riksdag,
Kammarens ledamot undfår, jemte resekostnadsersätt-
ning tio riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sam-
manlagdt ett tusen två hundra riksdaler.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
Den ledamot af Kammaren som icke i rätt tid vid
riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han ute-
blifver vara förlustig tio riksdaler af arfvodet.
Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1878.
Pehr Benjaminsson.
X:o 137.
Af Herr O. Tolf: Om underdånig skrifvelse angående kontroll
deröfver, att utländske handelsresande erlägga till stat
och kommun deras rörelse fullt motsvarande ‘afgifter.
»Varuauktioner» för utländsk räkning, »realisationer för utländska
konkursmassor» — och hvad de benämnas dessa tyska metoder att
hos oss helt behändigt afsätta den massa varor som man ej der kan
blifva af med eller till transantlantiska platser exportera — hafva nu en
längre tid fortgått nästan öfver allt i riket. Enär dessa försäljningar ej
drabbas af några kostnader, som kunna jemföras med dem, hvilka den
bofaste handlanden har att vidkännas i form af skatter, hyror, räntor för
och förluster på ett fast lager, som ständigt måste hållas fullsorteradt
och så vidare, och då de varor, hvilka på detta vis realiseras äro af den
sämsta och billigaste art, så att ett skenbart än så lågt pris likväl lem-
nar eu betydlig avance, inses lätteligen hvilket tryck denna ambulatoriska
affärsverksamhet, eller rättare sagdt affärsskoj, inom vårt land skall
utöfva på vara egna fasta handlandes affärsverksamhet. Men lika skadlig
som den är för våra köpmän, lika stridande är den emot allmänhetens,