4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
görligt förtroende förlustig eller ovärdig att inför rätta föra
annans talan.
och att 8 § i Kongl. förordningen om landsting af den
21 Mars 1862 upphäfves.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1878.
P. A. Hellgrén.
N:o 126.
Af Herr P. Näsman: Om ändring af 12 kap. 2 § samt 17 kap.
3 § Rättegångsbalken.
Uteblifvande från första tinget i civila mål kostar numera en part blott 2
kronor och ett vittne 1 krona 50 öre, understigande vanliga dagsverkspris; en tu¬
skande part, synnerligast i tingslag der allenast ett eller två ting om året hållas,
vinner således, om han, som ofta nog sker, äfven betalar böterna för ett af motpar¬
tens vittnen, får för det mycket billiga priset 3 kronor 50 öre uppskof i 6 eller 9
månader eller mera, med betalning af sin skuld, derå räntan i de flesta fall för
samma tid uppgår till vida högre belopp och sålunda ofta till stor del besparas;
han vinner vidare rundlig tid att undanskaffa tillgångar och bevisning, och herrar
landthandlande kunna i synnerhet på detta sätt och genom hvarjehanda krångel i
åratal undandraga sig betalning och dölja sitt obestånd, om de blott en eller annan
gång låta fälla sig till ett måttligt vite; och sålunda blifver allt hvad konkurslagen
stadgai för att förmå en gäldenär att i tid afträda sin egendom i sjelfv a verket till
ingen nytta.
Häremot anmärkes nu att en part kan vid första tinget få vänta kanske i åtta
dagar på handläggningen af sitt mål. Detta kommer sig åter vanligen deraf, att en
uteblifven part nu ej kan lagligen fällas till böter för uteblifvande första gången
förr, än på sista rättegångsdagen, äfven en oegentlighet i dessa tider med våra i
allmänhet lätta kommunikationer. Böterna för uteblifvande för part borde således
höjas från nuvarande belopp till belopp från 10 till 50 kronor, på sätt i förslaget till
stadga i angående underdomstolarne af ar 3868 blifvit föreslaget, hvarjemte genom
lag borde bestämmas, att domaren egde rätt att sist 14 dagar före tinget i kyrkorna
Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
5
kungöra å hvilka af rättegångsdagarna rättegångsmålen från hvar och en af de sär¬
skilda socknarna inom häradet eller tingslaget, räknadt efter svarandens hemvist,
komma att handläggas, hvarefter målen, utan afseende å parts uteblifvande äfven å
dessa dagar, så vidt sig göra lät, borde handläggas, och den uteblifvande bötfällas.
I sammanhang härmed torde äfven böterna för uteblifvande vittnen böra betydligt
höjas, böterna för uppropsförsummelse borttagas, men hvarje sak, om så behöfdes,
uppropas minst 2 gånger.
Angående brottmål under nuvarande förhållanden, då arbetare från främ¬
mande orter öfversvämma landet och dels sjelfva begå, dels bevittna hvarjehanda lag-
öfverträdelse!’, hvarefter de åter högst sällan efter någon tids förlopp kunna anträffas,
inträffar det rätt ofta att en tilltalad med beredvillighet betalar de ringa böterna för
åtskilliga vittnen, om de underlåta att inställa sig vid domstolen, ja till och med att
han gifven dem respenningar för att begifva sig till annan obekant ort, till dess
käranden eller åklagaren i brist af bevis och upplysningar tröttnat att ting efter ting
eftersöka tilltalade eller vittnen, och vidkännas de dermed förenade kostnader och
besvär. För eu lös arbetare möter det i allmänhet ingen svårighet att ombyta vistelse¬
ort, och gör han det blott, är lagen vanmäktig såväl emot honom som den tilltalade,
hvilkens fällande är beroende af den afviknes vittnesmål.
Att dessa omständigheter i hög grad bidraga till att minska aktningen för
lagarna samt till ökandet af brott och oordningar af alla slag synes uppenbart, men
de öka äfven i hög grad domarens och åklagarens arbete och kostnader.
Med god vilja kunde dessa brister mycket lätt aflijelpas genom ökandet af
bötesansvaret för uteblifvande parter och vittnen. Och som den nya rättegångs¬
ordningen torde ännu i åratal låta vänta på sig, så kan den föreslagna förändringen
härutinnan ej anses vara för tidigt väckt.
Med anledning af hvad jag haft äran anföra får jag vördsamt föreslå:
det Riksdagen för sin del beslutar den ändring uti 12
kap. 2 § Rättegångsbalken att part som förfallolöst uteblifver
från underrätt skall derför dömas till böter från 10 till 50
kronor, samt att vittne som likaledes förfallolöst uteblifver från
underrätt må med ändring af 17 kap. 3 § Rättegångsbalken
dömas till böter från 5 till 25 kronor.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1878.
P. Näsman.
Häruti instämmer
P. Ungman.