Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
1
N:o 100.
Af Herr J. (irape, in. fl.: Om anslå;:/ för undersökning af jemvägs-
anläggning från Bottniska riken förbi Gellivara malmfält
och malmfälten i Torneå lappmark till lämplig punkt vid
norska gränsen.
Undertecknade, representanter för Norrland, anhålla härmed att få
väcka vördsam motion om beviljande af ett jemförelsevis ringa anslag att
ställas till Ivongl. Maj:ts disposition för att högstdensamme täcktes låta
verkställa fullständig undersökning för jernväg från Bottniska viken förbi
malmfälten i Norrbottens län till lämplig punkt vid norska gränsen, i beräk¬
ning och syfte att sålunda en förberedande åtgärd må blifva företagen för
erhållande af jernvägsförbindelse mellan Bottniska viken och isfri hanm
i Norge.
Innan motionärerne gå att i möjligaste korthet anföra skäl för nu
nämnda motion och begäran, vilja vi nämna, att på ett för diskuterande af
frågan om en sådan jernvägsförbindelse, som den nyssnämnda, i Luleå den
16 Augusti detta år hållet och af talrika deltagare från Norrbotten,
West erbotten och Westernorrland, från Nordlands och Tromsö Amf i Norge
samt från Finland bevistadt möte enhälligt det beslut blifvit fattadt, att de
särskilda svenska och norska komitéer som för befordrande af ifrågavaran¬
de jernvägs-ärende konstituerats, skulle genom vederbörande embetsmyndighet^'
till Kongl. M.aj:t ingå med framställning om att fullständiga jernvägsunder-
sökningar i ifrågasatta hänseende måtte i närmaste framtid blifva verkstälda-
Bill till Rikad. Prot. 1878. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Höft. 1
o
Motioner i Andra Kammaren. N:o 100.
Så. har ock från svensk sida redan skett, i det Norrbottens låns jernvägs-
komité till Kongl. Maj:t ingått med eu sådan underdånig framställning,
som den nyss ofvan omnämnda, hvilken framställning, remitterad till
Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län, föranledt denne att
på anförda skäl i underdånighet anhålla om nådigt bifall till den
af jernvägskomitén gjorda framställningen. Likaledes har, från norsk sida,
så af Amtmannen i Nordlands amf, Worsöe, och efter anmodan af amtets
jernbane-komité, som af Tromsö jernbanekomité, i skrivelser till Departe¬
mentet for det Indre, anhållan blifvit gjord det måtte Kongl. proposition
för näst sammanträdande Storting framläggas om anslag till verkställande
åt fullständig undersökning angående sträckningen af jernbana från en punkt
på riksgränsen till en god, isfri och centralt belägen hamn i Norges nord¬
liga trakter. I infordradt utlåtande öfver dessa ansökningar har Norske
Jernban-direktören Pihl föreslagit för innevarande år 1878 undersökningar
af de hamnar vid Nordlands och Tromsö amter, Indika rimligen kunde
komma i fråga såsom slutpunkt för jernvägen. Hvad deremot angår under¬
sökningar om dennas sträckning inom Norge har jernban-direktören ansett
nödigt att med dessa ansökningar anstode till dess från svensk sida utredt
blifvit, hvilken slutpunkt vid riksgränsen, som i Sverige, med hänsyn till
befintliga intressen och lokala förhållanden, ansåges lämpligast: det vill
säga jernban-direktören har ansett, det med nyssnämnda undersökningar
från norsk sida borde anstå till dess de undersökningar från svensk sida
blifvit verkstälda, för hvilka anslag af Riksdagen härmedelst vördsamlingen
begäres.
Vid fråga om det allmännas mellankomst till beredande eller främjande på
ett eller annat sätt af jernvägskommunikationer för Sveriges nordligaste delar,
träder städse och helt naturligt ett allmänt skäl, för att så långt möjligt är tillmö¬
tesgå en begäran i sådan syftning, i förgrunden. Detta redan ofta för bifall till
dylik fråga andragna skäl är det faktiska förhållande, att Sveriges nordliga
delar väl i samma proportion, som de öfriga, bidragit och bidraga till att
bära tungan af de vidsträckta och dyrbara jernvägsanläggningar, hvilka nu
under mera än tjugu år i vårt fädernesland pågått i större skala än äfven
i de största och rikaste andra länder, men att hvad deremot beträffar för-
delarne åt samma anläggningar, af hvilka alla andra delar af Sverige,
närmare eller fjermare, mera direkt eller indirekt, äro i åtnjutande, dessa
fördelar för det nordligaste Sverige hittills varit och, åtminstone hvad angår
det stora jernvägsnätet, efter all sannolikhet ännu länge komma att förblifva
skåderätter, att betrakta på afstånd. Om nu svårligen lärer kunna neka»,
Motioner i Andra Kammaren, N:o JOD. 3
att i anförda det nordligaste Sveriges undantagsställning till de stora jern-
vägsanläggningarne är gifvet ett starkt talande billighctsskäl, för att, der
så ske kan, bereda äfven nyssnämnda del af fäderneslandet någon förmån af
jernvägskommunikationer; så upphäfvas kraften och giltigheten af detta
billighetsskäl ingalunda deraf, att afstånden blifva större, befolkningen och
produktionen mindre i samma mån man kommer längre norr ut. Väl må i
nämnda omständighet ligga en giltig anledning till att norra Sverige får finna sig
vid att senare och i mindre grad, än det mellersta och sydliga, genom
statens omsorg och åtgärd komma i åtnjutande af de stora förmåner, jern-
vägar medföra. Men just i den mån detta blir en nödvändighet ligger deri
en maning att icke, i stort som smått, såga nej till hvad som, äfven i
ifrågavarande hänseende kan göras till förmån för de, äfven i många andra
fall sämst lottade delarne af Sverige. Det är nemligen väl att märka, att
jernvägsanläggningar icke höra till företag eller inrättningar af den art, vid
Indika af fördelar för en del af landet med säkerhet följer sådana äfven för
alla andra delar. Tvärt om; ehuru ovedersäglig nytta jernvägar medföra ej
blott för de orter, der sådana rinnas, utan äfven för ökande af industrien
och af den materiela välmågan i allmänhet, hindrar sådant alldeles icke, att
just de lättade kommunikationerna t. ex. i de sydliga och mellersta delarne
af Sverige och den dessa delar sålunda beredda möjligheten att afyttra sina
produkter i den allmänna marknaden till bättre pris, måste förminska eller
betaga de nordliga provinserna, som sakna dessa kommunikationsmedel,
möjligheten af konkurrens, alltså nedtrycka eller rent af omöjliggöra deras
fortgång i materiel odling och välstånd. Men det torde ej ens behöfva
sägas, att det bör utgöra en angelägen åtgärd så af billighet, som af rätt¬
visa, att det allmänna ej så hjelper den ena, att dermed den andra stjelpes,
likasom ock, att ett lands verkliga välstånd ej ensamt eller ens hufvudsak¬
ligen beror på qvantum eller summan af resurser för detta välstånd, utan
på eu, åtminstone något så när, jemn deras fördelning på landets särskilda
orter och inbyggare. — Icke heller äro de regeringens och riksdagens
beslut, som senast blifvit fattade angående jernvägsväsendet i dess för¬
hållande till Norrland, egnade att minska styrkan af de allmänna billighetsskäl
som i fråga om något bistånd från det allmänna beträffande jernvägskommu-
nikationerna, efter vårt omdöme, tala till förmån för nämnda landsdel. Fast¬
mer synas dessa utgöra cn ganska naturlig förklaringsgrund till den af den
Norrbottniska jernvägskomitén, i dess ofvan omförmälda underdåniga anhållan
till Kongl. Maj:t om undersökning af den lämpliga sträckningen af eu tvär
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
bana i Sveriges nordligaste trakter, uttalade farhåga, att ‘ så vidt ej alla tecken
svika, tiden för norra stambanans utsträckning till dessa trakter torde vara
fjermare än man en tid hoppades'4: en farhåga, som för samma komité
utgör anledning att lägga sä mycket större vigt vid nämnda tvärbana och
hvad som kan lända till dess främjande, för att sålunda i någon män bereda
en utväg och fördel åt Norrlands nordligaste delar — under väntan på den
norra stambanans framkomst till norden. Men under sådant förhållande bör
det icke väcka undran, om det skulle synas oss norrländska representanter
i så mycket högre grad af billighet och rättvisa indiceradt, att Riksdagen
icke vägrade sitt bifall till en anhållan om en i sjelfva verket och i för¬
hållande till vilkoren för förverkligandet af den nu ifrågasatta tvärbanan
ganska ringa hjelp för detta förverkligande.
Ett andra allmänt skäl för bifall till vår vördsamma begäran om
medel för undersökning för den Svenska delen af den ifrågastälda banan
mellan Bottniska viken och en isfri hamn i Norge, ligger i denna banas
karakter af internationel mellan de båda rikena, dermed ock af att utgöra
ett kraftigt föreningsband mellan de båda folken. Det ligger ej blott i
sakens natur, utan det är derjemte af erfarenheten tillfullo bekräftadt, att
om man — såsom vi åtminstone numera väl alla gorå — önskar att brödra¬
skapet mellan svenskar och norrmän från ord må alltmera blifva verklighet,
då finnes föga något bättre medel för uppfyllelsen af sådant önskningsmål,
än beredande af allt mera ökade tillfällen och anledningar till personlig
bekantskap och beröring mellan de båda folken, då det — för att citera
ett uttryck af en bland de norska deltagarne i sista sommarens Luleå-möte
alltid ligger en välsignelse och en kraft i det lefvande ordet och att
svenskar och norrmän ofta kunde mötas. Hvad annat än hufvudsaklig
hänsyn till sådant tillfälles om' anledningsheredande förmådde väl ock
Riksdagen att, oaktadt man redan på förhand insåg, hvad erfarenheten ock
sedan bekräftat, att nordvestra stambanan ifrån ekonomisk synpunkt hade
långt större skäl emot, än för sig, dock till dess byggande bevilja anslag, i
jemförelse med hvilka det nu af oss begärda i sanning reducerar sig till en
försvinnande litenhet. Intet torde heller i högre grad än eu hufvudsakligen
likartad hänsyn föranledt Riksdagen till att nu senare hafva beslutat de
ej obetydliga anslagen till Torpshammar-tvärbanan. Men den obestridliga
och väsentliga vigt, som sålunda är fästad vid och blifvit tillerkänd åt
säkra och varaktiga föreningsband mellan brödrafolken, denna vigt och detta
värde lära ej med fog kunna anses mindre derföre, att det föreningsband,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
för hvars åstadkommande nu begäres ett undersökningsanslag, ligger nordligare
än de, Indika Riksdagen förut tillgodosett.
Innan vi från de allmänna skäl för bifall till vår motion, som
hittills blifvit anförda, öfvergå till att i största korthet påpeka de mera
speciela, som synas oss tala för beviljande af det anslag, vi gå att begära,
må det vara o.-^s tillåtet att erinra om en redan förut gjord framställning i
förevarande ärende. Denna framställning var eu af Konungens Befallnings¬
hafvande i Norrbottens län år 1874 underdånig begäran hos Kongl. Maj:t
om undersökning på en gång af malmfälten vid Geilivare m. fl. ställen, samt
tillika och i sammanhang dermed af eu sådan jernväg till Norge, smil den nu
ånyo ifrågasatta. Sedan utlåtande med anledning af denna underdåniga
begäran blifvit infordradt, utom af andra vederbörande, af Kongl. Styrelsen
för statens jernvägsbyggnader och bemälda Styrelse dervid hufvudsakligen
yttrat, att undersökning om malmfälten borde föregå den om jern vägen,
alldenstund byggandet af sådan väsentligen berodde på om malmbrytning
och jernhandtering i dessa trakter äro utförbara: förklarar Kongl. Maj:t i
nådigt Bref af den 29 Januari 1875, med hänvisning till och på grund af
jernvägsstyrelsens nyss anförda yttrande, att den underdåniga begäran om
undersökning af jernväg för det närvarande ej till någon åtgärd föranledde.
Men på samma gång anbefaller Kongl. Maj:t undersökning om malmerna
in. in. som dertill hörer, att skola ske, sommaren 1875, liksom Kongl.
Maj:t beträffande verkställandet af denna undersökning lemnar närmare
bestämmelser i nådig skrifvelse af den 21 Maj samma år.
Då resultaten af den sålunda i nåder anbefalla och omnämnda
sommar verkstälda undersökning, om hvilken underdånig berättelse blifvit
afgifven — i största korthet kunna uttryckas så, att ofantliga qvautiteter
god och brytvärd jernmalm i om förmäl da trakter linnés att tillgå, så är
redan i dessa, af Kongl. Maj:t sjelf i väsentligt sammanhang med frågan
om undersökning af en jernväg förbi ifrågavarande malmfält till isfri hamn
i Norge stälda resultat i sjelfva verket ett ganska vigtigt, specielt skäl
gifvet till förmån för ett anslags beviljande för utförande af samma under¬
sökning. Det är nemligen klart, att alla verkliga skäl för byggandet af
den ifrågasatta banan, i föreslagen rigtning och med redan nämnda änd¬
punkter i och med detsamma ock blifva speciela skäl för åtgärder och
anslag, som främja samma hanbyggnad eller för dess förverkligande utgöra
vilkor. Förenämnda skäl är emellertid ingalunda det enda eller ensamt
afgörande. Det skulle öfverskrida lämpliga gränser för eu motion, att i
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
afseende på sådana speciela skäl ingå i detaljer. Sådant är ej heller i
förevarande fall af behofvet påkalladt, då den vid det redan förut nämnda
jernvägsmötet i Luleå sistlidne sommar i ärendet förda diskusstionen, ehuru,
i det vid mötet förda protokollet, i mycket sammandragen form återgifven,
likväl allsidigt och klart framhåller de synpunkter och angifver fakta, som
för bedömande af frågan om jernvägen, dess betydelse och utsigterna att
den skall bära sig äro väsentliga. Med hänvisande, hvad angår detaljerade
uppgifter och fakta, till detta protokoll, som i tryck skall hållas det ärade
Utskottets liksom Kamrarnes öfriga herrar ledamöter till banda, — och
under åberopande af hvad som vid mera nämnda jernvägsmöte af sakkunnige,
med ärendet förtrogne och intresserade svenske, norske och finske män i
ämnet blifvit yttradt, anhålla vi endast att såsom närmare skäl för denna
vördsamma motion här hufvudsakligen få nämna de resultat och enhälligt
fattade resolutioner, hvilka af nämnda diskussion framgingo, liksom att få
lemna underrättelse om vissa i sammanhang härmed stående förhållanden
och lemnade upplysningar.
I sådant afseende må då först och främst nämnas att, såsom ock
af den omförmälda diskussionen och under denna anförda fakta framgår,
mellan de nordliga delar af Sverige, Norge och Finland, på hvilka den
ifrågasatta jernvägen närmast skulle utöfva inflytande, i sj elfva verket eu
motsvarighet i produktion och behof i stor skala eger rum i fråga om vissa
nödvändighetsvaror, eu motsvarighet, som dock, för att i någon betydligare
mån leda till export och import mellan de särskilda landsdelarne, ovilkor¬
ligen förutsätter sådana kommunikationsmedel, som endast en jernväg innebär
Sålunda beiinnes, att under det de Norska fiskerierna vid Lofoten, inom
Tromsö och norska Finnmarkens Amt lemna eu artikel till export i stor
skala t. ex. af torsk vid Lofoten per år 27,000:000 st, inom Tromsö Amt för
66,000 Norska speciel’, inom Finnmarkens 15,000,000 st, sillfisket vid Lofoten
per år 370,000 tunnor, inom Tromsö Amt 25,000 tr. o. s. v. — så är i
Sverige och i mycket betydlig mån i Finnland och Ryssland fisk eu import¬
vara, A andra sidan åter och med do outtömliga rikedomar på jernmalm,
malmfälten vid Gellivara och inom Torneå lappmark erbjuda, är härmed eu
mycket rik svensk exportvara angifven såväl till utlandet i öfrigt från isfri
hamn i Norge som särskildt till Norge och Finland, hvars tillgodogörande i
nämnvärd man emellertid helt och hållet beror på jernvägskommunikationer,
och detta ej blott såsom exportvara, utan äfven såsom föremål för inhemsk
förädling. Export-artiklar från Sverige och Finland äro vidare skogseffekter
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100. 7
och mejeriprodukter, hvilka båda produktioner med säkerhet skulle nå en
höjd långt utöfver hvad hittills varit fallet, meddelst lättade kommunika¬
tioner föi export såväl till utlandet, som till Norge, hvars nordliga delar
på båda nämnda slag af varor lida brist. Detsamma gäller om tjära och
beck: en exportartikel från Finland. Vidare är att erinra om de s. k.
lappmarksvarorna, o. s. v. Det är klart, att tänker man sig den ifråga¬
varande jernbanan eu gång satt i beröring med statens norra bana, alla nu
omnämnda varor skola blifva föremål för lättad utförsel från dessa trakter
nedåt hela Sverige. Men det är väl att märka, att äfven utan allt afseende
på en dylik förbindelse mellan en norra stambana och den nu ifrågavarande
tvärbanan, den sistnämnda, enligt hvad ledamöterne i Luleå-mötet såsom
sin på fakta grundade öfvertygelse uttalat, skulle väl bära sig, hvarföre de
ock, just af detta skäl, enhälligt fattat den resolution, att samma bana ui
och för sig betraktad egde den betydelse för de norra delarnes af Sverige
och Norge utveckling, att ansträngningar för dess snara åstadkommande
böra anses tidsenliga och med hopp om framgång företagas. “
Vidare är att omnämna, att norske Jernban-direktören Pihl, i stöd
af upprepad erfarenhet, uttalat den åsigt och lemnat den upplysning, att
temperaturförhållandena i ifrågavarande trakter icke kunna anses utöfva
något inflytande, som för byggande af jernväg vore afskräckande. Der¬
emot hafva vi att underrätta derom, att Majoren vid Väg- och vattenbygg-
nadskorpsen It. Schough, enligt uppdrag af Norrbottens jernvägskomité,
verkstälklt okulär undersökning för jernväg från Gellivara till Norska
gränsen. I sin till jernvägskomitén härom afgifna berättelse af den 10
sistlidne December redogör Major Schough för tvenne af honom funna alter¬
nativ för vägens sträckning — det ena till Lönnarsjaur, 15 mils längd, det
andra till Nourrasjaur, 21 mils längd — om hvilka båda majoren uttalar det
omdöme, att ingendera erbjuder särdeles svåra terrängförhållanden — alldeles
samma erfarenhet beträffande svenska terrängen för banan, som norske kaptenen
Berg, på grund af åren 1873 och 1874 af honom gjorda undersökningar af
alternativa rigtningar inom Norge, om den norska terrängen gjort.
Slutligen skola vi omförmäla, att deltagarne i jernvägsmötet i Luleå väl
voro ense om, att den svenska delen af jernvägen borde dragas så, att den
berörde både Gellivara och de öfriga gruffälten i Torneå lappmark; men
deremot ansågo, att om vägens ändpunkter: vid Bottniska viken och vid
riksgränsen, vore omöjligt att närmare bestämma förr än efter fullständiga
undersökningar. Vi torde härvid knappast behöfva erinra om, huru önsk-
8
Motioner i Andra Kammaren. N;o 100.
värdi det är, att dylika undersökningar, hvilkas företagande enligt Major
Schoughs beräkning i kostnad skulle uppgå till omkring 30,000 kronor —
snart blifva företagne, äfven af det skäl, att. såsom redan nämndt blifvit,
man å norsk sida afvaktar resultaten af de svenska Undersökningarne
med afseende på ändpunkten vid riksgräusen, - för att först med ledning af
dessa resultat närmare bestämma rigtningen af de norska undersökningarne.
Med anledning af motion vid sistlidne riksdag om anslag till fort¬
satt undersökning af en statsbana från Ångerman-elfven till riksgränsen
vid Haparanda, yttrar Stats-Utskottet, att det “hyser ej ringa betänklighet
vid att på enskild motionärs föranledande föreslå, om än endast förberedande,
åtgärder för nya jernvägsanläggningar af så betydande omfattning, som i
motionen ifråga sätt es“, helst, påpekar Utskottet, när utförandet af vägen ej
på lång tid ännu kan komma i fråga, och Utskottet afstyrker, med anförande
af dessa skäl, motionen. Det torde af hvad ofvan blifvit yttrat vara klart,
att dessa hinder för bifall till den motion, vi härmed tagit oss friheten
väcka, icke förefinnas. Här är ej fråga om “en fortsatt undersökning af
en statsbana” af vidsträckt omfång, och icke heller om uppskof till obestämd
framtid med byggandet af den jernväg, med afseende å hvilken anslag till
undersökning begäres. Man är i Norrland öfvertygad om, att, utan medelst
jernväg förbättrade kommunikationer, de nordligaste (lelarne af fäderneslandet
ej kunna uthärda en under olika och för dessa delar ofördelaktiga förhållan¬
den företagen industriel täflan med rikets öfriga delar, utan i en fortsatt
sådan täflan alltmera måste gå tillbaka i välstånd. Man är å andra sidan
öfvertygad derom att eu jernväg från Bottniska viken berörande gruffälten i
Torneå lappmark till isfri hamn i Norge skall åt båda de förenade rikenas
nordligaste delar bereda sådana fördelar, och till utveckling bringa rika,
men hittills ej begagnade eller begagnelig?, tillgångar, att ansträngningar
för vägens snara åstadkommande med hopp om framgång kunna och böra
företagas. Men just emedan så. är, just derföre att man av öfvertygad om
befogenheten af nyss anförda farhågor och förhoppningar, önskar man att,
såsom ett vilkor för att de förra må kunna skingras, de senare förverk¬
ligas. att ega och kunna framlägga en säker och fullständig undersökning
beträffande den ifrågasatta vägen, till rigtning, kostnad, rimlig trafik, med
den auktoritet, som endast eu sådan af staten föranstaltad kan ega, och
derjemte, såsom eu preliminär åtgärd utan direkt resultat i fråga om lättad
trafik, men såsom oundgänglig förutsättning för vinnande af hvarje sådant
resultat på statens bekostnad utförd. Det är nemligen klart, att, om man,
Motioner i Andra Kammaren, K:o 100.
9
på nu anförda grunder, må vara berättigad att hoppas, att äfven den
enskilda företagsamheten skall finna fördel vid att offra medel och ansträng¬
ningar för byggande af jernväg i dessa trakter, sådant dock bäst skall
befrämjas just derigenom att en undersökning sådan som den omförmälda
eger rum, då först derefter beräkningar med säkerhet kunna uppgöras öfver
möjligheten af företaget.
Det är i stöd af ofvan anförda, dels allmänna skäl för billigheten
att komma Norrland till någon hjelp i frågan om jernvägskommunikationer,
dels speciella för preliminära åtgärder och beredande, af möjlighet för
utförande af en ifrågasatt föreningsbana mellan de nordligaste delarne af de
förenade rikena, som vi härmed vördsamt föreslå och begära,
att Riksdagen ville bevilja ett anslag af Trettio Tusen kronor
att ställas till Kongl. Maj:ts disposion för verkställande af
fullständig undersökning för jernväg mellan Bottniska viken
förbi Gellivara malmfält och malmfälten i Torneå lappmark
till lämplig punkt vid norska gränsen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålla vi.
Stockholm den 26 Januari 1878.
Joll. Grape A. Bäckström. L. J. Fahlander.
P. A. Hellgrén. Pehr Nilsson i Wittjerf. P. Emgman.
P. Näsman. Curry Treffenberg.
Bill. till Rikad. Prot. 1H7S
1 Sami. 2 Ard. 2 Band. 15 Höft.
2