Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1877, kl. 2 e. in.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 3, angående
underdånig skrifvelse med anhållan om ändring af § 9 mom. 2
af Kongl. Förordningen den 20 Juli U'61 angående mant xls-
och skattskrifning ar nes förrättande.
I motion, N:o 11, som hlilvit till detta Utskott remitterad, hav Herr $. Ljung-
oren omförmält, att det understundom händer att en person, som anmält tillämna! in¬
flyttning i annan kommun, försummat att i vederbörlig ordning och tid anmäla sig
till mantalsskrifningen derstädes, hvarigenom inträffat, att han för det ifrågavarande
äret icke blifvit någonstädes skrifven. Vid uppkommen tvist om rätta mantalsskrif-
ningsorten har, oaktadt personen bevisligen nästan hela det år, för hvilket skriftligen
skulle gälla, haft sitt arbete hos en och samme arbetsgivare, likväl den kommun,
hvarifrån personen flyttat, förklarats vara hans rätta mantalsskrifningsort. Då § 3
mom. 1 af mantalsskrifningsförordningen stadgar, att personen under den omtvistade
tiden skulle skrifvas, der han har eller, i följd af sitt vistande, bör anses hafva sitt
bo och hemvist, synes det deraf motionären, som borde personen i fråga rätteligen,
äfven efter förordningens nuvarande lydelse, hafva den senare kommunen, till hvilken
han inflyttat, till sin rätta mantalsskrifningsort. Som likväl mantalsskrifningsförord¬
ningen, på sätt nyss nämndes, icke blifvit så af vederbörande tolkad, har motionären
ansett det vara nödigt att ordalagen i förordningen så ändrades, att de fingo sin rätta
betydelse, utan att tillåta någon misstydning. På grund häraf föreslår han:
“att Riksdagen ville genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
det § 9 mom. 2 af Kongl. förordningen af den 20 Juli 1861 angående mantals-
och skattsskrifningarnes förrättande måtte erhålla sådan förändrad lydelse att, om
någon försummat att i enlighet med denna förordning låta mantalsskrifva sig för ett
visst år, och om denna persons mantalsskrifningsort för sagda år varder tvist under¬
st. till Riksd. Prof. 1877. 8 Sami. 2 Afd, 2 Band. 3 Höft. 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o^4.
kastad, lian då skall, med de undantag, som i § 3 af förordningen finnas upptagne,
anses under det omtvistade året tillhöra eller hafva tillhört den församling, inom
hvilken lian under r-törsta delen af samma år bevisligen haft sitt bo och hemvist.11
Sedan Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens underdåniga ,-krifvelse den 24 Mars
4812, förordnat en komité att uppgöra förslag till sådan omarbetning af Kongl. för¬
ordningen den 20 Juli 1801 om mantals- och skattskrifningarnes förrättande, att för¬
ordningens särskilda föreskrifter erhölle nödig klarhet och bestämdhet samt bragtes i
öfverensstämmelse såväl sins emellan, som med de förordningen berörande stadganden
i författningarne angående dels kommunalstyrelse, dels ock allmänna bevillningen, har
komitén den 7 December samma år detta sitt åliggande fullgjort. Vid sådant för¬
hållande, då komiténs utlåtande är afgifvet för redan mer än fyra år sedan, hvadan
det alltså torde vara att hoppas, att fullständigt förslag i ämnet till Riksdagen snart
inkommer, . ch då det för öfrigt i allmänhet ansetts olämpligt att vidtaga partiela
förändringar i författning, som är föremål för omarbetning i sin helhet, hemställer
Utskottet,
att förevarande motion icke må någon åtgärd föranleda.
På Utskottets vägnar:
ADOLF HELANDER,
Reservation:
o af HeiT & Tjur. g orm-. “Utskottet har i sitt förestående utlåtande icke i sak
haft något att invända mot min motion, utan endast på grund af angifna formela be-
tänkliglieter hemstält om utslag å densamma.
Mig synas dock dessa betänkligheter icke hållbara.
Hi i- i fråga 'arande förordning bör väl anses vara af den natur, torn 8!) §
Regeringsformen omnämner, och således en sådan, som af Konungen utan Riksdagens
hörande kan utfärdas. Det är väl sant, att hela det omnämnda komitéförslaget till¬
kommit i följd af en Riksdagens skrifvelse i ämnet, men det förhållande, att Korml
? O 1
3
Andra Kammarens Tillf ålliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Maj:t vill farit denna Riksdagens anhållan, berättigar alldeles icke till det bestämda an¬
tagande, att Riksdagen skall anmodas deltaga i den slutliga pröfningen af förslaget.
Då jag således anser detta Utskottets förut fattade antagande såsom formelt
olägligt, kan jag ej heller godkänna det såsom giltigt skäl för afslag på min motion.
Tvärtom — då det berörda kcmitéfcrslaget redan öfver fyra år hvilat hos regeringen,
och man således har att hoppas att den dermed åsyftade lagförändringen snart torde
vara att förvänta synes mig just nu tiden lämplig för inkommande med önsknin¬
gar om sådana detaljförändringar, hvilka saknas i komiténs förslag. Regeringen kunde
då, om Riksdagen nu skulle godkänna syftet af min motion, varda satt i tillfälle att
vid densamma fästa det afseende hon ansåge den förtjena, vare sig till ändring af nu
gällande eller vid utarbetning af en ny förordning; denna senare må komma att slut¬
ligen varda Riksdagens pröfning understäld eller icke.
Då för öfrigt sjelfva syftet af min motion inom Utskottet syntes röna er¬
kännande, har jag haft så mycket mindie skäl att åtmjas med det slut. hvartill Ut¬
skottet nu kimmit.“
N:o
Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1877, kl. 7 e. in,
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4, i anled¬
ning af väckt motion om ändring af 3 kap. 23 § i Kongl.
Stadgan angående försvarslösa och till allmänt arbete förfallna
personer af den 29 Maj 1846.
Framhållande olägenheten cerat att, enligt åberopade stadga, frigifven fånges
+U1 fängelsetiden’ genom ^ besparad arbetsförtjenst, hopsparade medel skola ”sändas
till Konungens Befallningshafvande eller poliskammare i den ort dit personen afgår, för
a den frigifne efter framkomsten tillhandahållas”, hvarigenom frigifven fånge nödgas
uppoffra en tid af flera dagar för att, merendels i residensstaden, utfå sin rättmätiga
egendom, och hvarest han ofta utsättes för frestelsen att sina besparingar förstöra, har