Särskilda Utskottets för behandling af förslag till utsökning slag Utlåtande N:o 3. 1
N:o 3.
Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1877, kl. 3 e. m.
Särskilda Utskottets för behandling af Kong!. Maj-.ts nådiga pro¬
position med, förslag till utsökningslag och i sammanhang
dermed erforderliga författningar Utlåtande N:o 2. i
anledning af väckt motion om ändring i eller tillägg till
2 Kap. 13 § Strafflagen.
13 § i 2 Kap. Strafflagen lyder sålunda:
»Om förvandling af böter efter 10, 11 eller 12 § förordna Ko¬
nungens Befallningshafvande, der ej för särskilda fall finnes annorlunda
stadgadt».
Derjemte föreskrifver »Kong!, förordningen den 30 December 1876
angående förvandling af böter i särskildt fall» följande:
»Skola böter förvandlas efter 10, 11 eller 12 §i 2 Kap. Strafflagen
eller efter särskild författning angående landets allmänna hushållning och
har det utslag, hvarigenom böterna blifvit ådömda, för verkställighet
ankommit till kronohäkte, för hvilket särskild tillsyningsman blifvit af
Konungen tillsatt, ege tillsyningsmannen att om förvandlingen förordna;
och galle, beträffande fullföljd af klagan öfver förvandlingsbeslutet och
angående verkställighet deraf, hvad derutinnan i afseende på Konungens
Befallningshafvandes beslut är stadgadt».
Sedan Kongl. Maj:t uti nådig proposition till Riksdagen framstält
förslag till ny utsökningslag, hvars 1 § är af följande lydelse: »Utsök¬
ningsmål upptagas och pröfvas af öfverexekutor, som år för landet och
för stad, lydande under landsrätt, Konungens Befallningshafvande, hvar
Bill. till Riksd. Prof,. 1877. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
2 Särskilda Utskottets för behandling afförslag till utsök ning slag Utlåtande N:o 3
inom sitt län, i Stockholm Ofverståthålbire-embetet samt i rikets öfriga
städer Magistraten eller, der Konungen det förordnar, viss ledamot af
Magistraten» — så har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Särskilda
Utskottet för behandling af Kongl. Maj:ts nämnda nådiga förslag öfverlemnad
motion (N:o 29) Herr Eug. Clairfelt förmält, att, derest samma förslag
vunne Riksdagens bifall och således upphöjdes till lag, en oegentlighet
syntes ligga deruti, att öfverexekutor i stad skulle hos öfverexekutor
för landet eller Konungens Befallningshafvande fortfarande begära en
så enkel verkställig!]etsåtgärd som den, hvilken afses i omförmälda § af
Strafflagen, och att, om det kunde anförtros åt städernas magistrater
att handlägga och besluta i de vida svårare och mera maktpåliggande
ärenden, som i förslaget till utsökningslag voro åt dem såsom öfver-
exekutorer anförtrodda; det äfven torde kunna åt magistraterna öfver-
1 em nas att förordna om förvandling af i stad ådörnda böter, helst den derför
erforderliga lagkunskap snarare kunde förutsättas för eu magistrats leda¬
möter, hvilka jemväl bekläda domareembeten, än hos tillsyningsmännen
vid kronohäktena, de der i allmänhet icke voro lagfarne; på grund
hvaraf, och för befordrande jemväl af nödig skyndsamhet vid verkställig¬
heten af ådömclt straff, motionären föreslagit, att, derest Riksdagen an¬
tager det af Kongl. Maj:t framlagda förslag till utsökningslag, Riksdagen
i sammanhang dermed ville besluta den förändring i eller tillägg till
13 § 2 Kap. Strafflagen, att i stad, der anordningen om magistratens
öfvertagande af öfverexekutorsbefattningen blifver bringad till stånd,
magistraten eller den ledamot af magistraten, som Konungen kan till
öfverexekutor utse, skall om förvandling af i stad ådörnda böter förordna.
Med det af Kongl. Maj:t framstälda förslag till Utsökningslag af¬
ses endast ordnandet af den civila exekutionen eller de s. k. utsök-
ningsmålen, och dessa ega ej med verkställigheten af ådörnda straff så¬
dant oskiljaktigt samband, att de ovilkorligen böra tillhöra samma myn¬
dighets handläggning. Den af motionären åberopade omständighet, att,
i händelse Kongl. Maj:ts förslag blefve antaget, utsökningsmålen inom
eu del städer kunde komma att upptagas af magistraten eller viss rna-
gistratsledamot, under det den till straffverkställigheten hörande åtgärd
att till fängelse förvandla böter, äfven då dessa voro af stadsdomstol
ådörnda, fortfarande skulle tillhöra Konungens Befallningshafvande, synes
således ej i och för sig innefatta någon sådan oegentlighet, att på grund
deraf ett stadgande i den af motionären antydda syftning må anses
vara af behofvet påkalladt. Men äfven ur andra synpunkter har Ut¬
skottet funnit motionärens förslag mindre ändamålsenligt. Förvandling
af böter skall icke ske i sammanhang med eller omedelbart efter bötes-
Särskilda Utskottets för behandling af förslag till utsökningslag Utlåtande N:o 3. 3
utslagets meddelande, utan först sedan utslaget vunnit laga kraft och
vid verkställighet deraf funnits att tillgång till böterna saknas, Den
omständighet, huru vida böterna blifvit ådömda af domstol i stad eller
på landet, torde således icke göra någon lämplig grund för bestämmande
af den myndighet, som må ega att om verkställigheten och bötesförvand-
lirigen förordna, och om, på sätt motionären hemstält, i de städer, der
magistraten blefve öfverexekutor i utsökningsmål, befattningen med bötes-
förvandling komme, i fråga om böter, som blifvit i staden ådömde, att
från Konungens Befallningshafvande eller tillsyningsmannen öfver det
fängelse, der förvandlingsstraffet skall verkställas, till magistraten öfver-
flyttas, befarar Utskottet att sådant i många fall, såsom då den böt-
fälde ej uppehölle sig i staden eller verkställighet på en gång förekom
af bötesutslag, gifna af olika domstolar, skulle, långt ifrån att befordra
nödig skyndsamhet vid verkställigheten, fast hellre leda till onödig om¬
gång och möjligen till förvecklingar, för hvilkas lösning särskilda”före¬
skrifter erfordrades.
På grund häraf, och utan att ingå i bedömande huru vida i de an¬
gående bötesförvandling nu gällande stadganden någon förändring i
annan retning, än motionären ifrågasatt, må vara önskvärd och utter¬
bär, finner Utskottet sig böra vördsamt hemställa,
att Herr Clairfelts ifrågavarande motion ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 April 1877.
På Särskilda Utskottets vägnar:
O
K. J. BERG.