Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35
1
N:o 35.
Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1877, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en för¬
ordning rörande förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan
dermed jemförlig inrättning.
Herr A. Philipsson har uti eu inom Andra Kammaren väckt och
till Lag-Utskottets behandling remitterad motion (N:o 87) föreslagit, att
Riksdagen måtte för sin del antaga följande:
»Förordning om förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan dermed
jemförlig anläggning.
§ I-
Har aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen faststäld, erhållit
tillstånd till anläggning af jernväg med rätt att förvärfva dertill erfor¬
derlig mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof, och vill bolaget bereda säkerhet i jernvägsanläggningen
för lån till visst belopp, göre derom ansökning hos Konungen. Finner
Konungen skäl att ansökningen bifalla, varde derom allmän kungörelse
utfärdad; och ege i det fall innehafvare af de för nämnda lån utgifna
förbindelser uti den till jernvägsanläggningen hörande fasta och lösa
egendom förmånsrätt näst efter utskylder till kronan, de der ej för fast
egendom utgå.
§ 2.
Der sådan rätt, hvarom här sägs, blifvit för flera lån beviljad, ege
den långifvare företräde, som säkerhet först vunnit.
Bill. till Riksd. Prof. 1377. 7 Sand. 21 Höft.
1
2
Lag-Uskottets Utlåtande N:o 35.
§ 3.
Den enligt § 1 beviljade förmånsrätt må ej lända till förfång för
fordran, som uppstått innan denna förordning utfärdades, eller till minsk¬
ning i den bättre rätt, som lagligen kan sådan fordran tillkomma.
§ 4.
Intill dess det lån, för hvilket förmånsrätt enligt denna förordning
beviljats, blifvit till fullo guldet, eger bolaget icke rätt att afyttra deri
till jernvägsanläggningeii hörande fästa egendom, eller någon del deraf,
utan att Konungen dertill gifver lof; sker det, vare ogiltigt.
Ej heller må nämnde fästa egendom delvis utmätas.
§ 5.
Finner Konungen, vid pröfning af den i § 1 omförmälda ansökning,
särskilda bestämmelser, utöfver hvad denna förordning innehåller, till
betryggande af fordringsegares rätt vara erforderliga, eger Konungen
derom förordna.
§ 6.
Hvad i denna förordning är stadgadt om förmånsrätt i jernväg galle
äfven om förmånsrätt i kanal och annan sådan anläggning, som ej må med
inteckning enligt Kongl. förordningen den 16 Juni 1875 belastas.»
Derjemte har Herr Philipsson, för den händelse berörda förslag
vunne Utskottets godkännande, hemstält om införande i konkurslagen af
erforderlig föreskrift för beredande åt fordringsegare af rätt att, om
hans säkerhet i bolagets egendom hotas, söka och få bolaget försatt i
konkurs.
I 16 § af Kongl. förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning
i fast egendom stadgas, att jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig
anläggning, hvartill marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad
enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, ej må med inteckning enligt berörda lag belastas, och någon
annan i lag bestämd form för beredande af realsäkerhet för de lån, som
till sådana anläggningars utförande upptagas, förefinnes ej heller för
närvarande.
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 35.
3
Vid sådant förhållande måste det vara vigtig! och angeläget, att
åtgärder för afhjelpande af denna brist från lagstiftningens sida vidtagas
i den syftning, att de bolag, soin bildas för dylika anläggningar och
deraf i främsta rummet jernvägar, sättas i tillfälle att för de lån, som
dertill erfordras, lemna fullgod och betryggande säkerhet uti den till
anläggningarne hörande egendom.
I sådant ändamål antog sist församlade Riksdag för sin del en
förordning bygd på den grund, att långifvarne skulle till bolagets fasta
egendom erhålla panträtt, såsom vore inteckning deri meddelad, och till
den lösa egendomen enahanda förmånsrätt som förlagsman i det, som
med förlaget tillverkadt är; men på grund af de anmärkningar mot
författningsförslaget, som inom Högsta Domstolen blifvit framställa, har
Kongl. Magt ansett detsamma ej kunna godkännas.
1 enlighet med den af Högsta Domstolens flesta ledamöter uttalade
åsigt, att tillfredsställande säkerhet för ifrågavarande lån kunde vinnas,
utan rubbning af lagens allmänna grunder, genom att meddela blott
förmånsrätt i stället för panträtt, har nu föreliggande förslag blifvit
bygd! på den grundsats, att förmånsrätt till sä väl den fasta som den
lösa egendomen skulle kunna långifvarne tillerkännas.
Rätt att medgifva dylik säkerhet lärer likväl ej kunna medgifvas
utan åtskilliga vilkor och inskränkningar.
De företag, som afse anläggningar af ifrågavarande slag, äro vanligen
af den omfattning, att de icke kunna annorledes än genom aktiebolag
bringas till stånd, och de lån, som härför erfordras, äro i allmänhet td’
sådan betydenhet, att de icke kunna erhållas hos enskilda personer utan
att för dem utfärdas obligationer, hvilka till högst betydliga belopp
spridas bland allmänheten. Då lagstiftaren anser sig för berörda värde¬
papper böra medgifva eu viss bestämd säkerhet, synes äfven omsorgen
derom, att förtroendet till dem må bevaras, oafvisligen fördra, att lag¬
stiftaren jemväl tillser, att den säkerhet, som sålunda beredes, blifver
verklig och ej blott skenbar. Af sådan anledning och då de anläggningar,
som ej äro af den betydenhet att derför erforderlig mark blifvit genom
expropriation förvärfvad, kunna i vanlig ordning intecknas, synes rättighet
att medgifva ifrågavarande säkerhet höra inskränkas till de aktiebolag,
h vil kas ordningsreglor blifvit af Kongl. Magt faststälda och som erhållit
rätt att genom expropriation förvärfva till anläggningen erforderlig mark,
samt för öfrig! i hvarje fall göras beroende på Kongl. Maj:ts pröfning
och särskilda tillstånd. Denna pröfning skulle, såsom Utskottet före¬
ställer sig, omfatta dels huruvida det ifrågasatta lånet vore af den
betydenhet, att säkerhet på föreslagna sätt lämpligen borde derför beredas,
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
dels ock huruvida, med afseende på de garantier för anläggningens full¬
bordande, som bolaget hade att erbjuda, tillstånd till lånets upptagande
kunde meddelas utan fara att långifvaren komme att drabbas af någon
förlust. Funne Kongl. Magt skäl att bifalla ansökningen, torde hans
beslut härom böra till allmän kännedom och efterrättelse offentliggöras
genom kungörelse, som i författningssamlingen intoges.
Den nu ifrågasatta förmånsrätten kunde emellertid till följd af sin
natur ej åtfölja egendomen i hvarje egares hand, utan endast så länge
den af bolaget innehades, och långifvarens säkerhet vore sålunda huf¬
vudsakligen beroende derpå, att bolagets tillgångar icke förskingrades.
Häraf följer åter nödvändigheten att föreskrifva vissa inskränkningar i
bolagets rätt att förfoga öfver den till anläggningen hörande egendom;
och anser Utskottet, i likhet med motionären, lämpligt att, beträffande
den fasta egendomen, i sådant afseende stadga, att den ej ma delvis
utmätas och att bolaget ej må till annan öfverlåta denna egendom eller
någon del deraf utan Kongl. Maj:ts tillstånd. Dessa inskränkningar be¬
tingas för öfrigt redan af den gifna rättigheten att mot egarens vilja
expropriera mark för anläggningen, enär denna rättighet måste åtföljas
af motsvarande skyldighet att tillse, det anläggningen alltid motsvarar
sitt för expropriationsrättens meddelande förutsatta ändamål att fort¬
farande hållas till banda i egenskap af allmän farled, hvilket, åter kunde
äfventyra», om någon väsentlig del af densamma särskilt afyttrades.
Att stadga ett ovilkorligt förbud för sådan afyttring anser Utskottet
deremot icke lämpligt, då fall lätteligen kunna förekomma af den be¬
skaffenhet, att bolaget utan men för anläggningens bestånd och ordent¬
liga skötande kan undvara någon del af dertill inköpt fastighet. Blafve
pröfningsrätten härutinnan öfverlemnad till Kongl. Maj:t, torde med all
visshet kunna antagas, att någon afyttring till fordringsegarnes eller an¬
läggningens skada icke skulle ifrågakomma.
Någon dylik inskränkning i bolagets dispositionsrätt torde deremothvar-
ken vara behöflig eller lämplig i afseende å den lösa egendomen, hvilken bola¬
get bör vara mera oförhindradt att afyttra eller utbyta mot annan,efter behag.
Den fara, som kan uppkomma härigenom eller till följd deraf, att den lösa
egendomen får pantsättas eller tagas i mät, är vida mindre än i fråga om
den fasta egendomen, derföre att, huru betydande den lösa egendomens
värde än må vara, detta dock blir jemförelsevis ringa mot den fasta och
svårligen kan vara större än att det mer än motsvaras af det tillskjutna
aktiekapitalet. Om nu den förmånsrättsegande borgenären tillerkännes
rätt att få bolaget försatt i konkurs, i händelse afyttring, pantsättning
eller utmätning af bolagets lösa egendom sker i sådan skala, att far¬
5
Lag-Utskottels Utlåtande N:o 35.
håga kan uppstå för den rörliga rnaterielens tillräcklighet för anlägg¬
ningens drift, så torde i detta hänseende från lagstiftningens sida vara
tillräckligt sörjdt för eu sådan borgenärs trygghet. Stadgande härom
har Utskottet emellertid funnit lämpligare att, i sammanhang med öfriga
bestämmelser, som röra förevarande ämne, införa i det förslag till sär¬
skild förordning, som nu föreligger, än att, på sätt motionären ifrågasatt,
derom göra ett tillägg till konkurslagen.
Vidkommande härefter den plats i förmånsrättsordningen, som bör
tilldelas ifrågavarande lån, torde densamma i enlighet men motionärens
förslag böra bestämmas till näst efter de bolagets öfriga borgenärer, som
för sina fordringar åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. Handelsbalken eller,
såsom motionären uttryckt detta, »näst efter utskylder till kronan, de
der ej för fast egendom utgå». Härigenom bl ef ve ingen hittills gällande
förmånsrätt tillbakasatt, och de förmånsrättsegande fordringar, som skulle
stå före ifrågavarande lån, äro i allmänhet åt den obetydliga beskaffen¬
het, att de ej i någon af se värd män kunna minska den för lånen afsedda
säkerheten. Dessa fordringar äro nemligen: betjenters och tjenstehjon»
lön för sista året, skatterna till kronan, de inteckningar, som möjligen
kunna förefinnas i någon del af bolagets fasta egendom, samt slutligen
de, för hvilka lös pant lemnats såsom säkerhet. Båda de första slagen
kunna ej uppgå till synnerligen störa belopp, och dä det finnes stadgadt,
att, der jord eller lägenhet, som enligt expropriationslagen afstås, är in¬
tecknad, ersättningsbeloppet, vare sig detta blifvit bestämdt genom öf¬
verenskommelse eller annorledes, skall nedsättas hos Konungens Befall¬
ningshafvande, som har att med inteckningsegarne uppgöra liqvid, hvar¬
efter jorden kan från inteckning befrias, så torde kunna förutsättas att
inteckningsegarne i allmänhet blifvit godtgjorda för hvad som bör dem
tillkomma. Vid det förhållande att pantsättning af lös egendom i vid¬
sträcktare omfång skulle kunna medföra bolagets försättande i konkurs,
torde ej heller någon sådan åtgärd vara att befara.
För det fall att tillåtelse till upptagande af flera lån meddelats,
har med tillämpning af en erkänd rättsgrundsats blifvit föreslaget, att
den långifvare skall ega företräde, som säkerhet först vunnit; hvarjemte,
för att de lån, som redan före ifrågavarande författnings utfärdande
tillkommit, må oförkränkta bibehållas vid den rätt, de dessförinnan egde,
i förslaget stadgats, att enligt berörda författning beviljad förmånsrätt ej
må lända till förfång för äldre lån eller minskning i den bättre rätt,
som lagligen kan dem tillkomma.
Hvad sämsk i ldt angår sådana äldre statslån, som blifvit med förbe¬
håll om säkerhet i jernvägar med dertill hörande lösegendom beviljade,
6 Lag-Utshottets Utlåtande N:o 35.
torde böra erinras, att, derest fråga ej uppstår om något nytt lån, de
äldre lånen ostridigt qvarstå vid den rätt de nu ega samt att Kong!
Maj:t vid pröfningen af ansökningar om tillstånd till upptagande af nya
lån icke lärer underlåta att, innan sådant tillstånd meddelas, i nåder
tillse, att den aftalade säkerheten, om sådant finnes erforderligt, blir i
klädordning uttryckligen stadfästad.
I enlighet med de åsigter, som sålunda blifvit. uttalade, och i huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med hvad motionären föreslagit, får Utskot¬
tet vördsamt tillstyrka,
att Riksdagen måtte för sin del antaga följande:
Förordning om förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan
dermed jemförlig anläggning.
§ 1.
Bär aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen
faststäld, erhållit tillstånd till anläggning af jernväg
med rätt att förvärfva dertill erforderlig mark enligt
gällande författningar om jords eller lägenhets afstå¬
ende för allmänt behof, och vill bolaget bereda säker¬
het i jernvägsanläggningen för lån till visst belopp,
göre derom ansökning hos Konungen. Finner Konun¬
gen skäl att ansökningen bifalla, varde derom allmän
kungörelse utfärdad; och ege i det fall innehafvare af
de för nämnda lån utgifna förbindelser uti den till
jernvägsanläggningen hörande fasta och lösa egendom
förmånsrätt enligt 17 kap. Handelsbalk^) näst efter
utskylder till kronan, de der ej för fast egendom utgå.
§ 2-
Der sådan rätt, hvarom här sägs, blifvit för flera
lån beviljad, ege den långifvare företräde, som säker¬
het först vunnit.
§ 3.
Den enligt § 1 beviljade förmånsrätt må ej lända
till förfång för fordran, som uppstått innan denna för-
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 35.
7
ordning utfärdades, eller till minskning i den bättre
rätt, som lagligen kan sådan fordran tillkomma.
§ 4.
Intill dess det lån, för hvilket förmånsrätt enligt
denna förordning beviljats, blifvit till fullo guldet, eger
bolaget icke rätt att afyttra den till jernvägsanläggnin-
gen hörande fasta egendom, eller någon del deraf, utan
att Konungen dertill gifver lof; sker det, vare ogiltigt.
Ej heller må nämnda fasta egendom delvis utmätas.
§ 5.
Der den till jernvägsanläggningen hörande fasta
egendom utmätes, ege innehafvare af förbindelse, hvarom
ofvan sägs, söka det bolagets egendom till konkurs
afträdas må. Lag samma vare ock, om så mycket af
bolagets lösa egendom afyttras eller för annan borge¬
närs fordran pantsättes eller utmätes, att skälig anled¬
ning är att befara, att den återstående egendomen ej
blifver för anläggningens drift tillräcklig.
§ 6.
Finner Konungen, vid pröfning af den i § 1 om-
förmälda ansökning, särskilda bestämmelser, utöfver
hvad denna förordning innehåller, till betryggande af
fordringsegares rätt vara erforderliga, eger Konungen
derom förordna.
§ i-
Jdvad i denna förordning är stadgadt om förmåns¬
rätt i jernväg, gälle äfven om förmånsrätt i kanal och
annan sådan anläggning, som ej må med inteckning
enligt Kong!, förordningen den 16 Juni 1875 belastas.
Stockholm den 28 A.pril 1877.
På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre: »Ehuru lifligt, intresserad för åstadkom¬
mande af en ändamålsenlig lagstiftning angående hypotek i jern vågs- och
kanalanläggningar, kan jag icke biträda Utskottets förslag, såsom till
principen falskt och till sina följder, såväl för långifvare som låntagare
och den allmänna krediten, vådligt.
Vill man för lån till så stora belopp, som de, hvilka lemnas till
jernvägs- och kanalanläggningar, bereda säkerhet, så måste det vara real¬
säkerhet, hvartill en jernvägs- eller kanalanläggning, som till den allra
största delen af d< ss värde är fast egendom, också erbjuder ett fullt
lämpligt material. Att det af Lag-Utskottet vid senaste riksdag upp¬
gjorda förslag var behäftad! med fel, kan icke förvåna, då frågan var sä
ny och föga bearbetad, men bevisar ingalunda, att den då beträdda väg
var origtig.
Det, är ett fullkomligt misstag, grundadt på just den »förvirring i
begrepp», som man velat tillvita olika tänkande, då man påstått, att pant¬
rätt enligt allmänna rättsgrundsatser icke skulle kunna beviljas i något,
som gäldenären ännu icke eger. Lagens stadgande i Kap. 17 § 7 Han-
delsbalken angående lån på bilbref, som lemnas till byggande af skepp,
likasom de tätt och ofta förekommande byggnadslånen utgöra den full¬
komligaste vederläggning af detta påstående; och romerska rätten med-
gifver panträtt i res /uturce., Det blir i sådana fall långifvarens sak att
tillse, det lånet icke utlemnas, utan i den män, anläggningen fullbordas;
men intet hinder förefinnes för lagstiftaren att tillåta panträtt i en blif¬
vande byggnad, likasom i ett skepp, som bygges. Lagen lemnar också
i Kap. 17 § 6 Handelsbalk^! jordegare panträtt i den åbyggnad, som en
annan kommer att uppföra på hans giund.
Den säkerhet, som Utskottet afser att bereda vissa fordringsegare,
skulle icke grundas på panträtt i viss egendom, men på en så kallad
förmånsrätt i all gäld enär ens fasta och lösa egendom. Skilnaden mellan
panträtt och den af Utskottet tillskapade förmånsrätt, är, att den förra
följer egendomen, i hvars hand denna än må komma; men den senare
som endast kan göras gällande vid konkurs, träffar blott den egendom,
som då finnes i gäldenärens värjo. Eu så beskaffad rätt är, i fråga om
större fordringsbelopp, ett oting. Den finnes i vår lag endast för
vissa mindre fordringar: begrafningskostnad, läkarearvode, tjenstehjons
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
9
löner, som i allmänhet icke medtaga någon större del af boet. Häri¬
från kan blott ett undantag ega rum, nemligen för förmyndaremedel, men
i de flesta fall uppgå dessa icke till större belopp, och för detta fall
har också lagstiftaren i Kongl. Förordningen den 24 September 1861
stadgat, att inteckning eller annan säkerhet bör ställas. En generel för¬
månsrätt för större fordringsbelopp, sådan Utskottet nu föreslagit, for¬
domdags, då kreditens lagar ej voro såsom nu klargjorda, i andra länder
medgifven, är, med afseende å kreditens behof, numera utdömd i alla
nyare lagstiftningar, och ett stadgande derom i vår lag skulle gifva eu
ytterst svag kredit åt de fordringar, som man dermed ville omhulda,
men 'medföra högst menliga följder. Hela den nyare lagstiftningens
tendens är att till en viss egendom begränsa den säkerhet som lemnas för
en fordran, det vill säga, bereda realsäkerhet, men icke medgifva en ge¬
nerel förmånsrätt, som borttoge alla gäldenärens tillgångar till förfång
för alla hans öfriga borgenärer.
Allra minst skulle eu sådan förmånsrätt lämpa sig för de förbin¬
delser: obligationer, medelst utfärdandet af hvilka lån af jernvägsbolagen
upptagas. Eu genom panträtt garanterad fordran behöfver, enligt § 90
konkurslagen, ej bevakas, emedan fordringsegaren utan bevakning har rätt
till betalning ur panten. Enligt § 70 af samma lag länder ej heller
godkännandet af yrkad förmånsrätt till förfång för dem, som enligt lag
hafva företrädesrätt till betalning ur viss egendom. Detta ådagalägger,
att panträtt icke behöfver bevakas i konkurs, och en jernväg eller kanal,
hvari panträtt meddelas, kan öfverlatas med vidlådande gravation. All¬
deles motsatt är förhållandet åter med en sä beskaffad förmånsrätt som
den af Utskottet föreslagna. Den upphör i det ögonblick egendomen
kommer ur gäldenärens ego, och Utskottet har således nödgats vidtaga
den onaturliga utväg att förbjuda anläggningens öfverlåtande och fram¬
tvinga konkurs, hvarvid hvarje obligationsinnehafvare måste anmäla och
bevaka sin fordran vid äfventyr att eljest gå förlustig sin rätt.
Alla dessa obligationer, ehuru icke till betalning förfallna, skulle
således genom konkursens inträdande genast förfalla.
Att, på sätt Utskottet föreslagit, medgifva hvarje innehafvare afen
sådan icke till betalning förfallen obligation att, vid inträffande förlä¬
genhet för bolaget, genast försätta detsamma i konkurstillstånd, hvilket
är nödvändigt, då denna rätt ej vidlåder egendomen utan blott gälde¬
närens bo — vore stridande emot lagens allmänna stadganden och skulle
leda till uppenbara vådor. Ett jernvägsbolag, stadt i sin naturliga verk¬
samhet, har icke den vidsträcktare affärsrörelse som en köpman; och
Bih till Likså. Prof. 1877. 7 Sand. 21 Raft. ■>
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
något giltigt skäl finnes icke att påskynda den katastrof., som en kon¬
kurs skulle förorsaka, icke allenast för bolaget i fråga, men sannolikt,
äfven för andra jernvägsbolag. Erfarenheten visar, att alla dessa bolag,
i början af sin tillvaro kämpande emot vissa svårigheter, innanjernvägen
hunnit förvärfva tillräcklig trafik, deremot efter en kort tids förlopp,
samtliga hafva redt sig, och icke allenast betala alla sina fordringsägare,
men, de flesta, jemväl gifva utdelning åt aktieegarne. Mer än ett af dessa
bolag skulle, utan tvifvel, om en sådan lag, som den af Utskottet före¬
slagna, varit gällande, blifvit försatt i konkurstillstånd. Ett sådant stad¬
gande skulle lemna dörren öppen för spekulanter att genom bolagets
försättande i konkurstillstånd inköpa jernvägen till ett underpris, som
sannolikt, då någon konkurrens icke vore att förvänta, helst alla bolagets
skulder genast skulle betalas, icke komme att räcka till, ens för de
förmånsrättsegande borgenärerna, hvilka man velat skydda, men hvilka
lagen sålunda komme att tvärtom skada.
Då man dessutom genom stadgandet af legal förmånsrätt i all bola¬
gets fasta och lösa egendom, beröfvat detsamma all möjlighet af kredit,
så saknar ju bolaget hvarje utväg att anskaffa de till gäldande af eu
skuld erforderliga medel. Bolagets styrelse, öfver hvilken konkurshotel¬
sen hänger som ett Damoclessvärd, kan icke heller, såsom nu är fallet,
förskjuta eller försträcka bolaget några medel. Förhållandet med ett
jernvägsbolag blefve alldeles detsamma som med en person, hvilken upp¬
gjort lösöreköp om sin egendom. Det kan icke hafva kredit för ett öre,
ingen utväg att till hvad pris som helst anskaffa medel, och då näppeli¬
gen någon affärsrörelse finnes, som icke behöfver någon kredit, skall till¬
fälle alltid gifvas för spekulanter att genom anställande af utmätning
enligt 5 § af förslaget åstadkomma konkurs.
En så orimlig lagstiftning kan efter min öfvertygelse icke godkän¬
nas. Jag torde icke behöfva påpeka det obilliga uti att, genom medgif¬
vande af en sådan generel förmånsrätt i all bolagets egendom, borttaga
all tillgång för andra fordringsegare, till exempel trafikanter, hvilkas lif
och helsa eller egendom genom försummelse å bolagets sida blifvit ska¬
dad; hus- eller skogsegare, hvilkas fastighet blifvit genom bolagets vårds¬
löshet antänd och uppbränd; delegare i de vid nästan hvarje bolag stif¬
tade pensionskassor för tjenstemännen, som af styrelsen förvaltas, m. fl.,
hvilkas öde blefve ganska behjertansvärdt. Slutligen må icke förbises
att ett aktiebolag för bedrifvande af till exempel bruksrörelse kan för sin
rörelse nödgas anlägga en jernväg. I sådant fall skulle, till förfång för
dess öfriga borgenärer, de, som lemnat lån till jernvägsanläggningen,
få eu generel förmånsrätt, som icke vore närmare bestämd eller nogare
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
11
begränsad, enär det torde blifva ytterst svårt att ur bolagets kassa och
medel afskilja hvad som tillhör jernvägsanläggningen eller annan rörelse.
Utskottet har vidare föreslagit i § 4, att bolaget icke skulle ega
rätt att utan Konungens tillstånd afyttra den till jernvägsanläggningen
hörande fasta egendom eller någon del deraf.
Ett så beskaffad! jernbref kan icke annat än ytterst menligt in¬
verka på bolaget. Det inträffar ganska ofta, att ett jernvägsbolag, i stäl¬
let att expropriera jord, inköper sådan utöfver hvad för anläggningen
behöfves, och enligt § 14 Expropriationslagen kan bolaget nödgas att,
utöfver hvad för anläggningen erfordras, inlösa eu hel lägenhet, om ega-
ren så önskar. Sådane jordpossessioner, hvilka kunna uppgå till ganska
betydligt värde, vore bolaget förhindradt att afyttra; ty jag inser icke
huru Kong!. Maj:t skulle kunna dertill gifva sitt samtycke och såme¬
delst förringa fordringshafvares rätt. Om åter ett fördelaktigt anbud
på jernvägen skulle göras bolaget och en eljest hotande konkurs derige¬
nom kunde undvikas, så skulle äfven denna utväg vara bolaget för¬
menad.
Ytterligare och hvad angår stadgandet i § 5 angående den rörliga
materielen, så hafva nästan alla jernvägar i Sverige så litet förråd deraf,
att afyttranuet af ett eller två såsom odugliga kasserade lokomotiv eller
några vagnar skulle kunna »anses gifva skälig anledning att befara, att
den återstående' materielen blefve för anläggningens drift otillräcklig»;
således en ny konkursanledning.
Med ett ord: i stället för att jernvägsbolagen hittills fått i fred
och ro utveckla sig eller, för att begagna ett modernt uttryck, afveckla
sina affärsförhållanden, skulle de prisgifvas åt en hvar, som önskade att
på dess bekostnad och till allmän skada göra eu obehörig vinst. Ett och
annat sådant exempel skulle snart upplysa allmänheten om huru ringa
säkerhet, de af lagen omhuldade obligationerna njuta, och verknirigarne
deraf blefve befarar jag, högst vådliga.
Oanmärkt bör icke heller lemna», att den af Utskottet föreslagna
förmånsrätt, hvilken icke tillgodokomme sådana lån, som redan blifvit lem-
nade, följaktligen icke medförde någon säkerhet för de statslån till be¬
tydliga belopp, som beviljats till redan fullbordade jernvägsanläggningar.
Det är nemligen icke sannolikt att något jernvägsbolag skulle ställa sig
under ett sådant bann, som förslaget skulle medföra; och då, enligt Ut¬
skottets förslag, detta skulle bero af bolagen sjelfva, komrne lagen att för
dessa lån blifva utan allt, värde.
Af hvad nu blifvit anfördt, framgår efter mitt förmenande oför-
tydbart, att Utskottets förslag icke är antagligt.
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
Till följd af sistlidne Riksdags i ämnet fattade beslut, som gick i
eu helt annan rigtning, lärer Regeringen icke underlåta att åt ärendet
lemna all erforderlig uppmärksamhet; och ett utkast till lag är genom
Herr Justitieministerns försorg redan utarbetadt. Vid sådant förhållande
synes det mig icke lämpligt, att Riksdagen på egen hand företager sig
utarbetandet af lagförslag i en så grannlaga fråga, för hvars mognande ännu
torde erfordras någon betänketid; och jag får således för inin del vörd¬
samt tillstyrka,
att motionen lernnas utan afseende»
af Herr Ribbing, med hvilken Herr Sjöbring instämt: »Mot Utskottets
beslut att i det väsentliga tillstyrka bifall till Herr Philipsons motion N:o
87 får jag anmäla min reservation, hufvudsakligen af följande skäl:
Do) Det bifall af Kong!. Maj:t, hvilket enligt § 1 fordras för att
för lån fä lemna säkerhet i jernvägsauläggning, anser jag i hvarje enskildi
tall, böra meddelas eller vägras inom gränserna af allmänna, pa förhand
bekanta, laga bestämningar, vare sig att desamma intagas i lagen om ifrå¬
gavarande angelägenhet, eller ock att Kongl. Maj:t, såsom i ekonomiska
ärenden, utfärdar förordning eller tillkännagifvande om de allmänna vil¬
kor, Kongl. Maj:t finner lämpligt föreskrifva för vinnande af ifrågavarande
rätt, och att, i senare fallet, stadgande om att så skall ske intages i
sjelfva lagen om förmånsrätt i jernväg. Jag anser det nu yrkade i all¬
mänhet vara enligt med ordning och former i konstitutionelt samhälls¬
skick, hvartill hör, att Kongl. Maj:t fattar beslut enligt allmänt gällande
lag och förordning. Tillämpad på förevarande ärende eger denna kon¬
stitutionella grundsats sitt uttryck deri, att konseqvens och likartenhet
må finnas vid beviljande eller förvägrande af rätt att göra prioriterade
lån i särskilda fall och åt särskilda bolag. Dertill kommer ock, att det vid
grundande af jernvägsföretag är af vigt för upphofsmännen och öfriga
intressenter att ega tillförlitlig kännedom om de prestanda, som regerin¬
gen i dylika fall fordrar, samt dermed någon visshet, att, der dessa
prestanda blifvit fullgjorda, kunna påräkna att erhålla den sökta förmånen.
2:o) Hvad lagförslaget i § 4 stadgar med hänsyn till säkerhet för
de åtagna förbindelsernas fullgörande eller förmånsrättens bevarande,
nemligen att, förr än det mot förmånsrätt erhållna lånet blifvit guldet,
jernvägsbolaget ej eger rätt att afyttra någon del af den till jernvägs-
anläggningen hörande fasta egendom, anser jag icke böra göras beroende
af Kongl. Majrts beslut i hvarje enskildt fall, utan böra gälla ovilkorlig!,
d. v. s. vara i lagen stadgadt. Förmånsrätten till betalning ur jernvägen
utgör nemligen det af lånsökanden sjelf erbjudna vilkor, under hvilket
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
13
lian sökt länet och som häri utlofvat för dess erhållande, och är alltså
( 1 och ,n^d lånets beviljande, törvärfvad rättighet,
och böi da, liksom hvarje rättighet, i allt hvad till dess bestånd och sä-
uhet hörei ej vara beroende af någon annans beslut eller godtfinnande.
Men af samma skal eller för att bereda fordringsegaren laga säkerhet i
afseende a_ det vilkor, under hvilket lånet blifVit begärdt och iemnadt
bör utmätning ej allenast icke kunna ske af jernvägsbolagets fasta egmi-
' om utan ej heller af dess lösa, alldenstund nemligen denna väsentligen
,0.1 tlU jernvagsanlttggnmgen och sjelfva jernvägen, för att ega nå-ot
större värde ovilkorligen måste vara försedd med rörlig materiel. *
:;°J. ,eV 0111 å ena f dan beredande och bevarande, såvidt sig göra
latei, åt fordringsegaren af säkerhet för den rätt, han med låneförsträck-
ningen förvarfvat, synas mig fordra ofvan anförda vilkor och laga stad-
gandeu; sa innebära dessa, enligt mitt omdöme, en så stor inskränkning
i _ intagarens frihet vid dispositionen af sin egendom och skötande af
sina aftal er samt medför ett så förlamande inflytande på hans förmåga och
andra Ttffaar l ^ M8t.na™nda1 UPP« och fullgöra förbindelser mot
and a åt, fara värdi synes. mig, det knappast andra skola vara benägna
att inlåta sig pa företag, vid h vilka sådana vilkor äro fästa de, än de, som
ej„ finna .särdeles betänklighet vid att, — såsom det i vanligt tal heter —
pa vinst och förlust drifva affärer. Att åter genom lag, om ej upp¬
muntra, dock visa vagen till dylik affärsverksamhet, synes ej skäligt
• L fge5 Jaf nu härtill, att erfarenheten på intet sätt visar, det enskilda
jern vägsföretag, äfven i ganska stor skala och med behof af högst betydlig
la. om ? 1 T? 'ar,d Vam °möj]iga «llcr %'ga nere i saknad af en
a om förmana att i jernväg, utan erfarenheten i detta afseende fastmer
yckes ådagalägga, att något års uppskof, till dess möjligen eu lyckligare
ösning åt ifrågavarande uppgift är funnen, utan större fara för jernvägs-
industrten kan ega ruin: så är i de båda närmast här ofvan anförda
omständigheterna i förening angifvet det för mig afgörande skälet att ej
med mm rost tillstyrka antagande af nu framlagda förslag». J
• , , af, Herrar Gref™ Mömer, Asplund, Fröberg och T/mnasson, livilka
icke neder ansett sig kunna tillstyrka det af Utskottet framlagda förslag.
• e ^ders J?erssor} bär begärt få antecknadt, att han ej deltagit
i Utskottets behandling af detta ärende.
Hill. till Riksd. Prof. 1877. 7 Sand. 21 Haft.
3